Förordnande som vägtransportledare

Interpellationsdebatt 6 maj 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att en så viktig funktion som vägtransportledare uppfyller de krav som föreskrivs i lagen om vägtransportledare.

Ordning och reda samt säkerhet på våra vägar är en prioriterad fråga för regeringen. Vägtransportledare fyller en viktig funktion för att upprätthålla trafiksäkerheten.

Det är Polismyndigheten som förordnar vägtransportledare att eskortera långa, breda och tunga vägtransporter. Det sker enligt särskilda villkor i dispensbeslut från Trafikverket. Uppdraget innebär dock inte någon anställning hos polisen. Däremot lyder vägtransportledare under den polisregion där han eller hon befinner sig under eskortuppdraget och är skyldig att lyda de anvisningar som polisen meddelar.

Polismyndigheten får enligt lagen om vägtransportledare enbart förordna en person som vägtransportledare om personen har genomgått särskild utbildning och innehar körkort med behörigheten C eller likvärdigt utländskt körkort som gäller i Sverige. Dessutom krävs för att ett förordnande ska meddelas att personen i fråga med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. Regeringen bedömer att denna lagstiftning är tillräcklig för att enbart lämpliga vägtransportledare ska förordnas uppdraget.

Det är alltså Polismyndigheten som förordnar vägtransportledarna, och jag som statsråd kan inte ha synpunkter på hur våra myndigheter tillämpar regelverket.


Anf. 2 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vägtransportledare har en oerhört viktig funktion när långa, tunga eller väldigt breda saker ska transporteras. De har polismans befogenheter när det gäller att reglera trafiken. Jag som bilist är tvungen att följa en vägtransportledares instruktioner. Därför är det oerhört viktigt att vägtransportledaren kan kommunicera med dem som finns runt omkring, det vill säga dels dem som ingår i själva transporten eftersom de ju har radiokommunikation, dels övriga trafikanter.

Jag har fått signaler från dem som utför tunga, långa och breda transporter att det finns vägtransportledare som inte hanterar språket. Jag ser en oerhörd risk om man som vägtransportledare med det ansvar man har - det handlar ju om myndighetsutövning - inte kan kommunicera med dem som ingår i själva transporten eller med andra trafikanter. Det var därför jag skrev interpellationen. Om det bara handlade om något enstaka tillfälle hade det inte varit något att ta upp, men jag har fått påringningar från flera håll.

I svaret sägs bland annat att man ska titta på hur laglydnaden har varit och på övriga omständigheter för att se om personen i fråga är lämplig för uppdraget. Hur ska man kunna veta det om det handlar om en utländsk medborgare? Man har ju inte koll på vad personen har gjort tidigare och hur väl personen följer lagstiftningen.

Statsrådet sa också att regeringen bedömer att lagstiftningen är tillräcklig för att enbart lämpliga vägtransportledare ska förordnas uppdraget. Utifrån vad gör man det? Har regeringen gjort någon uppföljning för att se hur det här fungerar?

I slutet sa statsrådet att han inte kan ha synpunkter på hur myndigheter tillämpar regelverken. Nej, man kan inte gå in och peta i enskilda ärenden. Men om det uppdagas att någonting inte fungerar, att det är ett systemfel, vore det märkligt om regeringen inte kunde vidta någon åtgärd för att styra upp så att det blir ordning och reda. Vad ska vi annars med en regering till om den bara lutar sig tillbaka och säger att man inte kan göra någonting?

Det har ju kommit signaler om att det inte fungerar och att de mest grundläggande delarna i den lagstiftning som finns inte uppfylls. Det handlar om att kunna läsa in sig på lagar och kunna kommunicera med dem det berör.

Vi kan titta på vad som står i 1 § i lagen 2014:738: "Denna lag innehåller bestämmelser om förordnande som vägtransportledare och om rätt för en vägtransportledare att ge anvisningar för trafiken." I 3 § står det: "Med eskort avses i denna lag medverkan av en person som har rätt att ge anvisningar för trafiken på väg."

I de dispenser som utfärdas av Trafikverket står det klart och tydligt att vägtransportledaren måste kunna hantera det svenska språket. Det är logiskt eftersom man ska läsa in sig på länsstyrelsens handlingar inför en transport.

Dessutom kan det hända att en transport inte kommer fram, trots att man på förhand har rekognoserat vägen. Då måste man göra ett omtag. Om vägtransportledaren inte kan hantera situationen blir det väldigt besvärligt, och olycksrisker kan uppstå. Ett fordon som är väldigt långt, brett eller tungt avviker från det gängse mönstret i trafiken, och därför måste andra trafikanter bli varse att det fordon som kommer avviker väldigt mycket.


Anf. 3 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Tack, Thomas Morell, för interpellationen! Det här är såklart en viktig fråga eftersom det handlar om trafiksäkerhet men också om hur vi garanterar ordning och reda på vägarna. Det här handlar om en viktig funktion vid de tyngsta och mest komplicerade transporter som görs på svensk väg. Funktionen finns ju för att öka säkerheten. Man lyder under polisen men kan också dirigera trafik om så skulle behövas för transporternas skull.

Det jag säger i svaret är att jag inte uppfattar att lagstiftningen behöver ändras. Det är där regeringen i så fall behöver agera. Myndigheterna har att följa lagstiftningen. Det är där frågan i första hand bör hanteras.

Jag har inte gjort någon formell utredning, men jag har ställt frågor till myndigheterna: Har detta uppmärksammats? Har det kommit in synpunkter på det här? Det jag har fått fram är att det i dag finns sammantaget ungefär 500 personer som är förordnade vägtransportledare. Av dem är ett sjuttiotal bosatta i ett annat land. Det handlar framför allt om Finland och Danmark. Några är bosatta i Norge och Tyskland. Det här är den samlade bilden.

Jag har frågat myndigheterna om de upplever det här som ett problem. Transportstyrelsen har mycket riktigt fått synpunkter på ett antal personer. Hur många det handlar om vet jag inte. Det har funnits språkliga brister hos vissa vägtransportledare. Med anledning av det har man tagit kontakt med utbildarna för att diskutera det här och framföra att detta finns i kravprofilen. Utbildarna måste se till att personerna i fråga kan förstå språket men det måste också finnas som krav i nästa steg att de ska kunna kommunicera om de ska kunna bli vägtransportledare.

Myndigheterna har ansvar att se till att det här fungerar. Men varken Trafikverket eller Polismyndigheten känner till några problem som är så omfattande att de inte kan hantera dem inom ramen för den lagstiftning som finns i dag. Jag litar på att myndigheterna tar detta ad notam om det kommer synpunkter på att det här inte har fungerat på vissa platser och att man därefter åtgärdar det på egen hand. Det har de alla möjligheter att göra.

Jag delar interpellantens uppfattning här. Det är uppenbart och tydligt att med den kravprofil som gäller för att ha denna funktion måste man behärska svenska språket; annars kan man inte fullgöra sina skyldigheter inom ramen för uppdraget.


Anf. 4 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Det är trevligt att statsrådet har samma uppfattning som jag när det gäller att man måste kunna hantera svenska språket om man ska vara vägtransportledare. Var människan i fråga bor någonstans är kanske inte jätteviktigt, men om man ska åta sig uppdraget att vara vägtransportledare måste man ovillkorligen hantera den situationen. Det handlar om myndighetsutövning. Det är den rollen man har.

Om kunskapsprovet i grundutbildningen står det i bland annat 5 §:

"Den som bedriver grundutbildning ska anordna prov i

1. roller och ansvarsfördelning,

2. lagar, förordningar och föreskrifter,

3. myndighetsutövning och yrkesetik,

4. anvisningar för trafiken under medverkan av person som genomgått polisutbildning i trafikregler, och

5. planering och genomförande av eskort. Provet ska innehålla en teoretisk och en praktisk del.

Provet enligt första stycket 4 och 5 ska genomföras inom inhägnat område. Provet enligt första stycket 5 ska innehålla en teoretisk och en praktisk del.

6 § Prov i att ge anvisningar för trafiken på väg ska innehålla såväl redovisning av kunskaper som utövande av färdighet i att ge anvisningarna."

Det är ganska tuffa krav. Jag kan alltså inte för mitt liv förstå hur dessa människor har kunnat glida igenom. Det här är i och för sig kraven på den som ska hålla grundutbildningen. Men den ska å andra sidan inte släppa igenom någon som inte kan hantera en sådan situation.

Det är en oerhört viktig roll man har när man står ute på vägen och har att göra med fordon som kanske väger upp mot 100 ton, som det kan vara med riktigt stora transporter, eller är väldigt långt. Då ska transporten köras på bromitt, för att bron ska klara belastningen. En sådan situation måste man kunna hantera. I anvisningarna står det också om att kunna konflikthantera ute på väg. Det är inte alltid bilisterna accepterar en tillrättavisning. En sådan situation måste man också kunna hantera.

I bestämmelserna står det också att "en förman för vägtransportledare ska leda arbetet med att eskortera transporten genom radiokommunikation och meddela hur deltagande vägtransportledare ska ge anvisningar för trafiken. Samtliga förare och vägtransportledare ska ha möjlighet till radiokommunikation med varandra". Det är här det har brustit. Det har inte gått att prata, inte på svenska och inte på engelska. Det kan uppstå en situation som innebär att man snabbt måste stoppa eller göra någon annan manöver och behöver ropa ut på radion att "Nu måste vi göra så här!". Men om de andra inte förstår, vad gör man då?

Jag hoppas innerligt och antar att det finns en och annan myndighetsperson som tittar på det här, som tar det på största allvar och inte släpper igenom människor som inte klarar de grundkrav i utbildningen som står i författningssamlingen 2010:139. Den är ganska omfattande och reglerar ganska hårt vilka krav som gäller för vägtransportledare.

En olycka lurar bakom hörnet om man inte kan hantera situationen. Alla förstår att om det händer någonting med ett långt eller tungt fordon blir effekterna dramatiska.

Jag hoppas att statsrådet kommer att lyfta upp den här frågan också i framtida diskussioner med myndigheter för att säkerställa att de som blir vägtransportledare håller hög kvalitet.


Anf. 5 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Tack, Thomas Morell, för ytterligare inlägg i debatten! Det klargör att det i lagstiftningen och inte minst i de krav som ligger i utbildningen, menar jag, finns ordentligt uppställda krav för vad man ska kunna och behärska för att hantera den här funktionen på ett korrekt sätt. Det ligger ett stort ansvar på utbildningsanordnarna att följa det och att de facto underkänna studenter som inte möter kraven.

Jag har förstått att Transportstyrelsen tog kontakt med och haft en dialog med utbildningsanordnare efter att det här uppdagades. Den ena har underkänt studenter. När det gäller den andra de har haft kontakt med har de efterfrågat hur man genomför de praktiska och teoretiska momenten för att klargöra att det är utbildningar som ska följas och att de krav som gäller ska mötas.

Jag uppfattar att myndigheterna tar signalerna på allvar. Det är därför jag menar att regeringen i det här läget inte behöver vidta lagstiftningsåtgärder. Det ligger i första hand på myndigheten att se till att det regelverk som finns också följs och upprätthålls för säkerhet och trygghet på vägarna.


Anf. 6 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag får väl säga som det brukar stå i slutet på alla svar man får från regeringen: Jag följer frågan noggrant. Som statsrådet säkerligen vet är trafiksäkerhet och ordning och reda på vägen något som engagerar mig. Ingen ska behöva riskera liv och lem ute på vägen, utan det ska gå bra när man vistas i trafiken.

Handskas man med tunga, långa och breda fordon är det än viktigare att man är utbildad, att man kan hantera situationen och framför allt att man kan behärska språket för att kunna kommunicera med dem som ingår i transporten men också med allmänheten där ute.

Det är bra att frågan har lyfts upp på myndighetsnivå. Men jag kommer att följa den. Vi får se om det blir en ny debatt framöver.


Anf. 7 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka Thomas Morell för att han har lyft frågan. Myndigheterna hade uppmärksammat vissa fall där det hade varit ett problem, och man hade vidtagit åtgärder och talat med dem som sköter utbildningarna.

Även om jag inte får gå in på enskilda fall förväntar jag mig att myndigheterna följer de lagar, förordningar och regelverk som gäller. Det här är viktig verksamhet som ytterst handlar om säkerhet, inte bara för dem som bedriver transporten utan även för alla andra trafikanter på vägen. Det är en viktig fråga som jag utgår från att myndigheterna tar på stort allvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:592 Förordnande som vägtransportledare

av Thomas Morell (SD)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

 

Jag får allt fler rapporter om vägtransportledare som inte kan göra sig förstådda med övriga trafikanter, eller de som ingår i transporten av tunga, breda eller långa transporter. De hanterar ibland inte ens det engelska språket på ett sådant sätt att man kan föra en dialog med vägtransportledaren.

Att en vägtransportledare ovillkorligen ska kunna kommunicera med övriga trafikanter, polis eller övriga som ingår i transporten regleras i lagen (2004:1167) om vägtransportledare.

En vägtransportledare har enligt nämnda lag rätt att ge anvisningar för trafiken, vilket naturligtvis ställer krav på förmågan att hantera svenska språket i både text och tal.

Enligt 2 § 2 är lagen tillämplig på vägtransporter som ska utföras med eskort enligt beslut i enskilda fall om att fordon eller fordonståg får föras trots sådana föreskrifter om fordons och fordonstågs längd, bredd eller vikt som har meddelats med stöd av 1 § första stycket 8 lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.

Enligt 5 § 2 får ett förordnande som vägtransportledare meddelas den som med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.

Uppdraget som vägtransportledare ställer tydliga krav på laglydnad, vilket naturligtvis är bra, men just det kravet blir samtidigt svårt säkerställa när det är fråga om utländska medborgare.

En vägtransportledare som har att leda transporter som är långa, breda eller tunga ska naturligtvis kunna hantera varje situation som kan uppstå under en sådan transport. Det ställer givetvis krav på att vägtransportledaren ska vara väl förtrogen med lagtext, trafikregler och fordonsregler och inte minst förmågan att kommunicera med omgivningen.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

 

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att en så viktig funktion som vägtransportledare uppfyller de krav som föreskrivs i lagen om vägtransportledare?