Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förkortad handläggningstid vid migrationsärenden

Interpellationsdebatt 12 februari 2010
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Tobias Billström (M)

Anf. 108 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Bodil Ceballos har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att de asylsökandes rättssäkerhet inte hotas med det nya systemet med en förkortad handläggningstid av asylansökningar vid Migrationsverket. Bestämmelser om offentligt biträde återfinns i lagen om offentligt biträde och i utlänningslagen. Av lagen om offentligt biträde följer bland annat att det är den myndighet som handlägger ett ärende som beslutar i fråga om förordnande av offentligt biträde. Biträde ska förordnas efter ansökan eller när det annars finns anledning till det. Enligt utlänningslagen ska som huvudregel offentligt biträde förordnas så snart det föreligger omständigheter som medför att utlänningen kan komma att avvisas eller utvisas. Undantag från huvudregeln finns i de fall då det måste antas att behov av biträde saknas, exempelvis när det är uppenbart att det inte finns någon grund för uppehållstillstånd och det inte heller föreligger hinder mot verkställighet. Offentligt biträde förordnas inte heller i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen. Migrationsverkets beslut i fråga om offentligt biträde får överklagas till migrationsdomstol. Migrationsverket genomförde hösten 2008 en översyn av asylprocessen inom myndigheten. Översynen visade bland annat på att en merpart av handläggningstiden består av tid då inget ytterligare tillförs ärendet. I syfte att förkorta denna tid har Migrationsverket i projektform påbörjat ett nytt arbetssätt som innebär att en kvalificerad utredning genomförs av personal med hög kompetens som ska kunna fatta beslut inom en vecka från det att asylansökan lämnats in och registrerats. Denna utredning ska kunna ge underlag för beslut om omedelbar avvisning eller permanent uppehållstillstånd med eller utan begränsad ytterligare komplettering. Ärenden som kräver mer omfattande bedömning överlämnas till ett så kallat prövningsteam. Migrationsverket har nyligen förtydligat att i de fall det redan från början framkommer att utlänningen kan komma att avlägsnas ska han eller hon erbjudas ett offentligt biträde om inte någon undantagssituation föreligger. Biträdet bereds också möjlighet att närvara vid utredningar med den sökande. Även interna riktlinjer för olika utredningsmoment och tidsättning av dessa moment ska medverka till en snabbare och säkrare handläggning. Migrationsverket har för avsikt att i projektform fortsätta genomförandet av det nya arbetssättet i syfte att det ska kunna omfatta hela myndigheten under 2010. Inom ramen för projektet följer Migrationsverket successivt upp konsekvenserna av det nya arbetssättet för att säkerställa att handläggningstiden kan kortas med bibehållen rättssäkerhet. Mot bakgrund av vad jag här redogjort för finner jag inte att rättssäkerheten kommer att äventyras med det nya arbetssättet vid Migrationsverket. Tvärtom får en förkortad handläggningstid ses som en del i arbetet med att stärka rättssäkerheten. Dessutom kommer en snabbare prövning att leda till en minskad psykisk press för den enskilde.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 109 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret men också tala om att jag inte håller med migrationsministern. I synnerhet gäller det den del i svaret där man talar om att asylprocessen ska kunna gå på en vecka. Hur ska en asylutredning kunna göras på en vecka? Det kanske går i kvotflyktingfallen, för då är personerna utredda redan innan de kommer hit. Men i övriga fall låter det som en önskedröm. Migrationsministern hänvisar till översynen. I den kom man fram till att processen mest består av en väntan. Det är ingen nyhet. Det har vi vetat i många år. Det är därför vi alla här i kammaren har pratat om att vi måste ha en förkortad handläggningstid i asylprocessen för allas skull, inte minst för den sökande. Men vi har också poängterat att den måste vara rättssäker. Problemet är att den projektform som i dag tillämpas inte utgår från att vi har fått någon förändring i själva lagtexten. Den torde strida mot utlänningslagen och dess förarbeten. Fru talman! Det är vi lagstiftare, riksdagens ledamöter, som får stå till svars när lagar tillämpas på ett sätt som vi inte förväntar oss. Men trots att vi lagstiftare vid ett flertal tillfällen har talat om att utlänningslagen inte alltid tillämpas på det sätt som vi menade att den skulle är det vi som får stå där med skammen när det blir fel. Myndigheterna kan då skylla på lagstiftaren och tala om att vi måste ändra lagen, trots att vi inte alls har sagt att det ska ske på det sätt som sedan blir praxis. Det är praxisbildningen som många gånger skiljer sig från den lag vi har stiftat här i riksdagen. Den nya projektformen har inte passerat riksdagen. Vi har inte stiftat någon ny lag. Vi har faktiskt en lag som hanterar den här frågan. Vi har förarbeten också. Det handlar om proposition 2004/05:170. Enligt den ska en asylutredning ha följande form: 1. Registrering av ansökan 2. Förordnande av offentligt biträde så fort risk för avvisning finns eller på begäran av asylsökande 3. Det offentliga biträdet ska inkomma med yrkanden, grunder, utvecklande av talan och förebringa bevisning. Enligt praxis från Migrationsöverdomstolen ska man dessutom hinna göra en språkanalys med den asylsökande. Först då kan Migrationsverket anses ha underlag för att ens bestämma vilket land sökandens asylskäl ska prövas mot. 4. En muntlig komplettering i asylärendet ska hållas. Vid asylansökan ska både sökandens och Migrationsverkets åberopade bevisning och landinformation presenteras. Det offentliga biträdet ska närvara och ställa egna frågor till sökanden och Migrationsverket i en dialogform. 5. Det offentliga biträdet ska yttra sig över protokollet från den muntliga kompletteringen i asylutredningen och presentera eventuell kompletterande bevisning och slutföra talan. Förarbetena säger också att den asylsökande ska få Migrationsverkets utredningsunderlag senast vid den första muntliga asylutredningen. Enligt advokater som jag har talat med händer det så gott som aldrig. Då kan man fråga sig hur allt detta ska kunna ske på en vecka. Det är helt omöjligt. Jag skulle vilja ha migrationsministerns svar på det. Beslut ska tas inom normalt tre, maximalt sex månader efter ansökan. Det är den första asylutredningen som ska göras inom en vecka men bara den första asylutredningen, inget beslut.
Tobias Billström (M)

Anf. 110 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det kan vara bra att fundera över varför vi har en asylprövning över huvud taget. Det har vi för att vi måste säkerställa om den person som kommer till Sverige och lämnar in en asylansökan uppfyller de krav som är ställda i utlänningslagen vad gäller skyddsskäl och de grunder som man anför för att få lov att stanna i Sverige. Den asylprövningen innebär många gånger en psykisk press på den sökande. Den har stor betydelse för hans eller hennes framtida levnadsvillkor. Att få sin sak prövad inom rimlig tid stärker rättssäkerheten. Det är min mycket bestämda uppfattning som migrationsminister att detta är en punkt där Sverige många gånger under de gångna åren har misslyckats. Den här ovissheten under prövningen medför i sig en press på sökanden, en press som kan få konsekvenser om personen i fråga får ett positivt besked på sin asylansökan. Dessutom är långa handläggningstider inte gratis, Bodil Ceballos. De är förenade med mycket stora kostnader för samhället. Det var därför som regeringen i regleringsbrevet till Migrationsverket för 2010 beslutade om verksamhetsmål som innebär att asylprövningen ska ske inom sex månader efter ansökan och för ensamkommande barn inom tre månader. Vad är då syftet med det nya arbetssättet på Migrationsverket? Det är att minska tidsutdräkten mellan de tillfällen då någonting konkret händer i ärendet, antingen det är vid Migrationsverket eller hos den sökande och dennes ombud. Det framgick inte av Bodil Ceballos redovisning om hon tycker att det är viktigt att se till att man faktiskt tillvaratar den här tiden. För mig och för regeringen är det oerhört viktigt. I det här ingår nämligen också kortare svarstider för de offentliga biträdena, men inte på ett sådant sätt som Bodil Ceballos vill göra gällande, att den asylsökandes möjligheter att få en god och rättssäker handläggning påverkas negativt. I det nya arbetssättet får det offentliga biträdet högst tre veckor på sig att komma in med en inlaga. Denna inlaga ska koncentreras till att kommentera eventuella avvikelser från Migrationsverkets utredning, till exempel när det gäller resväg, asylskäl och hotbilden vid ett eventuellt återvändande. Ett grundläggande krav på asylprövningen är att den sker på ett rättssäkert sätt, och det nya arbetssättet inom asylprövningen är utformat med hänsyn till det oeftergivliga kravet från regeringens sida. Vad som händer är att en kvalificerad beslutsfattare numera tidigt i processen kommer att göra den första utredningen och bedöma behovet av offentligt biträde. Härigenom läggs också tyngdpunkten i första instans, vilket är ämnat att stärka den asylsökandes rättssäkerhet och också faktiskt helt i linje med det riksdagsbeslut som Bodil Ceballos själv hänvisade till när den nya instans- och processordningen tillkom. Genom den här ordningen säkerställs också att offentliga biträden förordnas när det verkligen behövs. Jag utgår från, låt mig vara helt tydlig med detta inför kammaren, att Migrationsverket kan svara upp mot de här kraven och att rättssäkerheten därför inte kommer att äventyras av de nya arbetsmetoderna hos Migrationsverket. Jag ser ingen anledning att regeringen eller riksdagen i detalj ska fatta beslut om hur Migrationsverket arbetar. Det gör vi inte med någon annan myndighet så varför skulle vi göra det i det här sammanhanget? Jag förstår att Bodil Ceballos möjligen gärna skulle vilja göra det. Det är möjligen också vad som väntar om olyckan skulle vara framme i september i år. I så fall vet vi att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har långtgående idéer om vilket inflytande som man vill ha på verket och verkets handläggningsrutiner. Den här interpellationsdebatten har ju hittills visat att det är precis det som är fallet.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 111 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Då kanske jag ska börja med att säga att jag inte på något sätt har sagt att jag är missnöjd med att vi förkortar handläggningstiderna, tvärtom. Att handläggningstiderna måste kortas är något som vi har drivit under många år. Självklart är det bra, men en vecka är inte rimligt. En vecka räcker inte ens när det finns uppenbar grund för att den här personen ska få permanent uppehållstillstånd i Sverige och därför inte behöver en advokat. Hur kan ens det gå på en vecka? Särskilt gäller det när man tänker på hur det ser ut i asylärenden i dag. Här har vi människor som jag personligen inte alls förstår varför de får ett negativt besked, vare sig det gäller själva asylansökan, om det är skyddsbehövande eller i nästa led där det handlar om verkställighetshinder. Både när det är verkställighetshinder och när det är ett eventuellt avslag på en asylansökan ska ett offentligt biträde utses. Motsatsen gäller bara om det är uppenbart ogrundat. Jag börjar fundera på vad det är som är uppenbart ogrundat. Vem är det som beslutar vad det är som är uppenbart ogrundat? Jag kan ta exemplet att skicka människor tillbaka till Afghanistan. När det gäller en person från Afghanistan som söker uppehållstillstånd i Sverige ska beslut tas på en vecka därför att det är uppenbart ogrundat. Man kan ju ändå skicka tillbaka dem till Kabul. Vi har ju ett återvändandeavtal. Är det detta migrationsministern menar? Det är uppenbart ogrundat, då behöver man inte heller någon advokat. Vi kan titta på asylutredningen och den landinformation som asylutredaren och också ombudet ska komma med, hur ska de hinna det på den här korta tiden? Hur ska asylutredaren kunna sätta sig in i landinformation och alla omständigheter i ärendet på en vecka? Det skulle jag vilja att migrationsministern talade om för mig. Jag skulle också vilja veta vem det är som har sagt att det är en vecka som ska gälla. Är det också med i regleringsbrevet till Migrationsverket? Praktik och teori stämmer inte alltid överens. Asylutredarna ska skriva ett protokoll som ombuden sedan ska kunna yttra sig över, men många gånger hinner de faktiskt inte ens skriva de här protokollen. Migrationsverket omplacerar och avskedar personal samtidigt som vi lägger mer budgetpengar på att skicka människor tillbaka. Människor sitter också i förvar under långa tider. Om det är så att migrationsministern vill dra ned på kostnaderna finns det ju andra sätt att göra det än när det gäller just handläggningstiderna. En vecka är inte rimligt. Det måste väl ändå migrationsministern också erkänna. Jag skulle vilja ha ett svar på det jag sade tidigare: Vem är det som har kommit med denna konstiga idé att det ska gå på en vecka? Sedan säger migrationsministern också att biträden bereds möjlighet att närvara vid utredningen med den sökande. Då är frågan vilken utredning som biträdet ska kunna närvara vid när den muntliga utredningen redan har skett och man dessutom har fått uppgift om att det inte blir någon ny muntlig utredning. När ska då ombudet vara med? Enligt utlänningslagen är det den asylsökande som har bevisbördan och som ska lägga fram yrkanden och grunder. Hur ska det ske rättssäkert utan att ett ombud finns med? Det är till och med svårt bara att fylla i de blanketter som man får presenterade för sig när man kommer till Migrationsverket vid det första tillfället. Jag har varit med som tolk många gånger tidigare. Det är ofta svårt att förstå även när man har en tolk med sig. Det här är inte rättssäkert. Det är det som jag vill att Migrationsverket ska ta till sig och Tobias Billström förstås.
Tobias Billström (M)

Anf. 112 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Om man ska förkorta handläggningstiderna måste detta naturligtvis ske på två sätt, dels att man arbetar mer effektivt, dels att man ser till att upprätthålla rättssäkerheten. Bodil Ceballos tycker väldigt mycket. När det gäller frågan hur lång tid man ska ha på sig för att lämna in inlagor har jag redan talat om att det är tre veckor, inte en vecka. Det är tre veckor som är stipulerat. Däremot är en vecka någonting som man har som ambitionsmål. Det är klart att det finns fall, även om Bodil Ceballos inte tycks känna till det, där det är fullt möjligt att avgöra ärendet på väldigt kort tid. Ett sådant exempel är överföringar enligt Dublin. Där behövs det över huvud taget inte utfärdas någon form av förordnande av offentligt biträde. Det nämner inte Bodil Ceballos för det skulle ju kvadda lite av statistiken och därmed också upplägget för den här interpellationsdebatten. Men det är ganska viktigt att komma ihåg detta. Jag har fullt förtroende för de processer som nu är i gång på verket. De extrapengar som vi har anslagit från regeringens sida har vi avsett för återvändandearbetet, men de är också, när det gäller verket i övrigt, avsedda för att se till att man kan handlägga ärenden på ett sådant sätt att människor snabbt och effektivt kan få besked om huruvida de får lov att stanna i Sverige eller inte. Jag tror att skon egentligen klämmer någon helt annanstans. Bodil Ceballos accepterar inte att människor får avslagsbeslut. Det är precis det som är problemet. Det har framgått under rätt många interpellationsdebatter i den här kammaren att Bodil Ceballos har väldigt svårt, tycker jag, att acceptera att människor faktiskt kan komma till Sverige, lämna in en asylansökan, få den prövad och få ett nej. Jag är rädd att vi alltid kommer att stå här i kammaren och diskutera detta så länge Bodil Ceballos har den uppfattningen. Det kommer vi nog alltid att göra så länge vi har en reglerad invandring. Motfrågan blir naturligtvis: Vad ska vi ha i stället? Jag har inte sett några förslag från oppositionens sida. Det finns för övrigt ingen samlad opposition utan vi får prata med de tre olika partierna. Ni har ju inga gemensamma ståndpunkter, i synnerhet inte när det gäller den här frågan. Jag måste säga att jag inte har sett några förslag från er sida på om man ska kunna förkorta handläggningstiderna. Går vi tillbaka i historien och tittar på hur det såg ut när ni styrde Sverige kan vi se att handläggningstiderna snarare hade en tendens att öka, öka och öka. Varför gjorde de det? Förmodligen därför att man inte valde att låta verket få möjligheten att arbeta mer effektivt. Nu väljer vi att inom ramen för det vi kallar för rättssäkerhet ge verket möjligheten att arbeta mer effektivt. Jag har fullt förtroende för att de ambitioner som man har kommer att uppfyllas och därmed också regeringens politik.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 113 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vänder mig starkt emot att vi skickar tillbaka människor direkt till förföljelse, att vi skickar tillbaka människor direkt till krig. Jag har inget emot att det kan bli ett avslag på en asylansökan för en person som kommer från ett land där det inte är krig och där den personen inte riskerar förföljelse. Självklart är det så. Där finns andra modeller för att komma till Sverige. Då kan man komma hit och söka arbete etcetera. Men jag är mycket starkt emot att vi skickar tillbaka människor till länder där de fängslas direkt vid ankomsten. Sådana fall har vi i Sverige i dag. Jag kommer att fortsätta att vara emot det. Och det finns många i alliansregeringen och riksdagsledamöter här i kammaren som också är emot den hanteringen av människor. Migrationsministern säger att ambitionsmålet är en vecka. Möjligheten att fatta beslut om omedelbar verkställighet av avvisningar har funnits också tidigare när ansökan har varit uppenbart ogrundad. Men den ska vara uppenbart ogrundad. I många fall är det svårt att avgöra det på en vecka. Jag kan inte förstå varifrån ambitionsnivån en vecka kommer ifrån. Jag ville få reda på om den kom genom regleringsbrevet eller på vilket annat sätt den kom in i den svenska migrationsprocessen. Det är ingenting som vi här i riksdagen har fattat beslut om. Riksdagsledamöterna har inte varit med och bestämt detta. Någon annanstans är det ju. Jag vill inte sedan få skulden när någon säger att vi har stiftat lagen och vi får ändra lagen. Vi har inte varit med och sagt att det här ska ta en vecka.
Tobias Billström (M)

Anf. 114 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Nej, det är klart att riksdagen inte har varit med och fattat beslut om detta. Varför skulle riksdagen göra det? Det är inte riksdagens ansvar att detaljstyra Migrationsverket, lika lite som det är riksdagens ansvar att detaljstyra något annat statligt verk. Det ansvaret ankommer på regeringen när det gäller utformningen av regleringsbrevet. Vad riksdagen däremot har ett ansvar för är att acceptera de budgetar som regeringen lägger fram till riksdagen och där man också ställer upp inriktningsmål för verksamheten. Riksdagen har varit med om att fatta beslut om att ge Migrationsverket ramarna. När det gäller frågan om återvändandearbetet skickar vi tillbaka människor till sina ursprungsländer helt i enlighet med internationell lag och de förordningar som gäller på området efter att ha prövat deras ansökningar på ett rättssäkert sätt. Det sker i enlighet med de processer som vi har pratat om i dag. Människorna får ett offentligt biträde vid sin sida, får möjlighet att få sin sak prövad i första instans, det vill säga Migrationsverket, och återvänder sedan om migrationsdomstolen kommer fram till att de saknar asylskäl. Vi har nu under fyra år, Bodil Ceballos, levererat en sammanhållen, tydlig och klar politik från alliansens sida. Jag känner alliansen något bättre än vad du gör i det avseendet. Om jag vore du skulle jag snarare bekymra mig om det som förefaller vara alternativet i den här kammaren. Det finns inget alternativ till alliansregeringen när det gäller migrations- och asylpolitiken. Det finns ingenting som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet är överens om i frågorna som är av riktig betydelse. Tvärtom driver Miljöpartiet aktivt amnestikrav, att vi i stället ska riva upp den goda ordning och reda som vi har skapat under åren och ersätta den med kaos. Det är också viktigt att framhålla i debatten. Jag menar att det finns alla möjligheter att från början tala om för människor som har kommit till det här landet huruvida de ska få ett offentligt biträde eller inte, om det inte finns någon undantagssituation. Det har också framkommit under debatten vad som gäller på området.

Dokument

den 29 januari

Interpellation

2009/10:204 Förkortad handläggningstid vid migrationsärenden

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

En ny modell på Migrationsverket ska leda till att den som söker asyl i Sverige får ett snabbare beslut på sin ansökan. Tre månader från ansökan till beslut är målet, mindre än halva tiden jämfört med dagens cirka sju månader. Det är positivt och något vi länge efterfrågat.

Projektets långsiktiga och bakomliggande syfte är att effektivisera asylprocessen på ett hållbart sätt för att uppnå regeringens mål om maximalt sex månaders handläggningstid och verkets mål om tre månaders handläggningstid samt ökad rättssäkerhet. Även om en del i reformen är välmenande och kan tänkas leda till en del förbättringar för många sökande kommer den enligt vår bedömning att leda till katastrofala följder avseende rättssäkerheten för väldigt många.

Migrationsverket påbörjade 2002 en försöksverksamhet med förändrad handläggningsform i asylärenden i olika regioner inom verket. I januari 2004 beslutade regeringen att förändringen skulle genomföras i hela verksamheten och det senast i juli 2005. Det kan vi läsa i regeringens proposition 2004/05:170, s. 150–151 under rubriken Förändrad asylprocess vid Migrationsverket. Det sistnämnda arbetssättets huvudsakliga syfte var att öka rättssäkerheten i asylprövningen och koncentrera tyngdpunkten av prövningen till första instans. Det blir därför paradoxalt när man jämför proposition 2004/05:170 med den nya reformen för asylutredning eftersom följderna av den kan innebära att Migrationsverkets nya arbetsmodell strider mot utlänningslagen – för att inte nämna ett antal viktiga rättsprinciper om opartiskhet, saklighet och rätt till juridiskt biträde, stadgade i grundlag, och ett antal rättsakter gällande mänskliga rättigheter.

Om det ekonomiska argumentet

Migrationsverket ser i den nya modellen till att man snabbare kallas till nyintroduktion vilket är bra. Men ska verkligen alla sökande skickas dit utan individuell prövning, med tanke på att vissa asylsökande ibland varit bosatta i Sverige i flera år och då redan kan relativt mycket om systemet? Det kan tyckas något komiskt och man kan fråga sig om inte det är slöseri med utredningsresurser.

Migrationsverket anger på sin hemsida att handläggningen av asylärenden med den nya reformen kan snabbas upp och spara pengar. Skälet anges vara att sökande med uppenbara asylskäl inte behöver biträde, vilket visserligen är sant. Däremot menar vi att risken är stor att antalet sökande som bedöms ha uppenbara asylskäl kommer att minska när de inte redan från början stöds av offentliga biträden. Det leder i sin tur till fler avslag och följaktligen fler överklaganden som i sin tur leder till förlängda handläggningstider och ökade rättegångs- och tolkkostnader.

Om en förbättrad rättssäkerhet

På Migrationsverkets hemsida anges det att asylutredningen med den asylsökande, i den nya reformen, genomförs av ”de skickligaste handläggarna” tillika beslutsfattarna nu utan föredragande och offentligt biträde. Betyder det att Migrationsverket tar på sig ansvaret när det gäller risken att negativt påverka de sökandes rättssäkerhet då de är utan det offentliga biträdets medverkan i dialogen från första instans? Den relation som ombudet har till den sökande inger trygghet för den sistnämnda. Följaktligen får den asylsökande ökad tilltro till samt ökad förståelse för de olika moment som utgör proceduren.

Efter asylutredningen skrivs till exempel ett protokoll. Det är ofta mycket svårare och klart dyrare att ifrågasätta protokollets innehåll utan att det offentliga biträdet själv medverkat. Själva kvaliteten på handläggningen i de flesta fall torde minska då det, i det offentliga ombudets frånvaro, kan finnas ökad risk för missförstånd. Nervösa och traumatiserade asylsökanden kan ha svårt att veta vad som är viktigt att berätta i själva asylansökan och ett misstag kan förstöra asylutredningen redan från början.

En förkortad handläggning av asylansökan är positivt i sig, men frågan är huruvida det är effektivt och rättssäkert att inte förordna offentliga biträden från allra första början. Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att säkerställa att de asylsökandes rättssäkerhet inte hotas med det nya systemet?