förhållandena på Utrikesdepartementet

Fru talman! Cecilia Wigström har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att samtliga tjänstemän på UD oavsett partisympati bedöms efter förtjänst och skicklighet, samtliga tjänstemän på UD oavsett ålder bedöms efter förtjänst och skicklighet, UD inte förvandlas till ett internt partiorgan och att öppenhet och insyn råder i förändringar av UD. Tjänster inom UD ska, liksom inom den övriga förvaltningen, tillsättas på sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Det är fastlagt i grundlagen och det är så vi arbetar, vare sig det handlar om äldre tjänstemän eller yngre. Det är inte så att äldre tjänstemän blir förbigångna vid tjänstetillsättningar. Belysande för detta är till exempel att 80 % av cheferna för våra utlandsmyndigheter är 55 år eller äldre. UD har självklart allt intresse av att använda alla tjänstemäns kompetens på bästa sätt. I det enskilda fallet kan det dock ibland uppstå situationer, särskilt efter en lång utlandsstationering, där det inte är möjligt att omedelbart efter tjänstemannens återkomst till Sverige finna arbetsuppgifter som motsvarar hennes eller hans kompetens och erfarenhet. Så blir det till exempel med nödvändighet ibland när det gäller tjänstemän på chefsnivån, eftersom antalet chefsbefattningar i hemmaorganisationen inte är lika stort som det totala antalet personer med chefskompetens och intresse för sådana befattningar. I det läget kan tillfälliga uppdrag komma i fråga, ofta utredningsuppdrag som länge väntat på att någon med särskilda kvalifikationer ska bli tillgänglig för att ta itu med dem. Flexibilitet när det gäller arbetsuppgifter är nödvändig i utrikesförvaltningens verksamhet. Det gäller såväl för medarbetarna som för UD som arbetsgivare. UD har som arbetsgivare ingen kännedom om tjänstemännens politiska sympatier. Partitillhörighet eller sympatier för ett visst politiskt parti är därför självfallet inget som aktualiseras i samband med rekrytering eller befordran. Låt mig redogöra för hur tjänstetillsättningarna går till i Utrikesdepartementet. Alla lediga befattningar utlyses så att alla som vill har möjlighet att söka dem. De sökandes kvalifikationer jämförs med de krav som de olika befattningarna ställer på sina innehavare. Resultatet av detta arbete överlämnas till cheferna för de enheter och utlandsmyndigheter där de lediga befattningarna finns. Därigenom får cheferna möjlighet att bedöma hur de sökandes kompetens och erfarenheter stämmer överens med den kravprofil som gjorts för de lediga befattningarna. Cheferna återkommer till departementet med sina synpunkter och lämnar förslag på lämplig kandidat för respektive befattning. Först efter sedvanlig dialog med chefer och fackliga företrädare fattar departementet sedan beslut om tillsättningarna. När det gäller chefsbefattningarna görs urvalet med stöd i utrikesförvaltningens chefspolicy, där kraven och förväntningarna på cheferna klargörs. En beredningsgrupp under ledning av expeditionschefen går igenom alla ansökningar. Till varje befattning upprättas ett förslag med tre namn, såväl män som kvinnor. Beredningsgruppen föreslår lämplig kandidat men överlämnar hela underlaget till departementsledningen, som föreslår regeringen den kandidat som bäst motsvarar befattningens krav. Jag tycker nog att vi genom de procedurer som tillämpas vid tillsättningarna verkligen bemödar oss om att vara så sakliga och objektiva som det är möjligt att vara. Vad gäller frågan om öppenhet och insyn i UD:s förändringsarbete kan jag lämna följande redovisning. Inom UD bedrivs ett omfattande moderniseringsarbete. Detta inleddes med en inbjudan till hela personalen att bidra med synpunkter på vad som kunde och borde förändras och moderniseras i utrikesförvaltningen, och hur. En stor mängd förslag och idéer kom in. Materialet har flitigt diskuterats på enhetsmöten i departementet och på utlandsmyndigheterna. En särskild enhet, enheten för verksamhetsutveckling, har inrättats i departementet för att driva förändringsarbetet, ta hand om alla förslag och bearbeta dem vidare med hjälp av olika arbetsgrupper. På UD:s intranät kan alla som är intresserade via en särskild samlingssida kontinuerligt följa moderniseringsarbetets olika faser och komma med idéer och förslag. Jag tycker nog att detta visar stor öppenhet och insyn.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Tyvärr vittnar många om en annan verklighet på Utrikesdepartementet. Det är en verklighet där äldres kompetens inte tas till vara, unga får stressa med arbetet sent på kvällar och helger, det sker en ökad politisering inom förvaltningen och det är lågt i tak. Allt detta är till men för verksamheten. Jag vill dela med mig av ett antal sådana vittnesmål, om vi kan kalla dem för det. En första verklighetsbild ges av Per Ström, en erfaren medarbetare på UD, som i november i en debattartikel i DN skriver att äldre känner att de inte är önskvärda på UD, att de som vill jobba till 67 års ålder får skriva på ett papper där de säger sig vara beredda att inte få ha kvar sina ordinarie arbetsuppgifter och att det nya bemanningssystemet på UD innebär en möjlighet till total politisk kontroll av vilka som jobbar på de olika ställena där. En andra verklighetsbild ger Björn Gillberg, som varit miljörådgivare till Göran Persson, efter tsunamikatastrofen. Han skriver att partimedlemskap generellt väger tyngre i statsapparaten än kompetens, ledarskap och initiativförmåga. En tredje verklighetsbild ger Sverker Åström, karriärdiplomat, som i november i DN skriver att det inom stora delar av statsförvaltningen ges klart företräde åt socialdemokrater. De politiskt sakkunniga blir fler. Det är inte förtjänst och skicklighet som gäller för politiskt sakkunniga, utan de ska tjäna partiet. Detta kritiserar han. En fjärde verklighetsbild kommer från facket, som företräder 900 anställda vid UD. I ett öppet brev till UD:s ledning före jul riktar de stark kritik mot arbetsmiljöpolicyn, som totalt misslyckats. De skriver i brevet att ett ökande antal anställda mår dåligt, att ett par enheter jobbar så mycket att till och med den författningsreglerade verksamheten bortprioriterats på grund av tillfälliga arbetsanhopningar som permanentats. Det finns i dag unga medarbetare som upplever att de inte längre känner sina barn. Vidare skriver facket, UPF, att äldre ses på UD som en outnyttjad resurs som inte tas till vara. En femte verklighetsbild är att det vi har sett efter tsunamikatastrofen vittnar om en brist på erfarenhet inom UD. Polisen riktar stark kritik mot hur man administrativt har skött de listor över saknade som UD har haft hand om. En sjätte verklighetsbild är att unga på Utrikesdepartementet tyvärr i dag på allvar diskuterar huruvida partibok är nödvändig för att göra karriär på UD. Jag har fler verklighetsbilder som jag skulle vilja dela med mig av, men tiden räcker inte till i denna korta debatt. Man blir förbryllad. Utrikesministern ger ett svar, och andra vittnar om en annan verklighet på UD. Vi vill båda att UD ska fungera bra. Upplever utrikesministern det som ett problem att anställda vittnar om en annan verklighet? Är det ett problem? Tror utrikesministern att det finns ett uns av sanning i detta? Vad tänker utrikesministern i så fall göra åt det?

Fru talman! I de delar där Cecilia Wigström åberopar namngivna personer som har skrivit debattartiklar finns det naturligtvis en möjlighet att bemöta det som sägs och som ibland kanske inte helt överensstämmer med verkligheten. Per Ströms artikel, till exempel, svarade expeditionschefen i UD på. Tyvärr tog inte tidningen in hans svar. Men där klargjordes mycket av de missförstånd och felaktigheter som fanns. När det gäller Björn Gillberg och Sverker Åström talas det om partimedlemskap i statsförvaltningen över huvud taget, inte om UD. Det är helt korrekt som Sverker Åström påpekar att det finns politiskt sakkunniga anställda i Regeringskansliet. Varje departement, varje minister, har politiskt sakkunniga. Så är det oberoende av vad det är för regering vi har. Det är naturligtvis viktigt att skilja på politiskt anställda tjänstemän i Regeringskansliet och de som tillsätts på vanliga grunder. Jag tror att rågången mellan dessa är alldeles klar. När det gäller den fackliga kritiken finns det en diskussion inom UD som handlar om att det finns enheter som har mycket höga ambitioner och en hög arbetsbelastning. Det är naturligtvis en fråga som arbetsgivaren måste uppmärksamma och hitta lösningar för. Det arbetar vi ständigt med. Jag nämnde i mitt svar behovet av flexibilitet. Det gäller faktiskt också arbetsgivaren. Det måste vara möjligt att flytta personal från en enhet till en annan enhet när arbetsanhopningen blir extra stor på en enhet. Det här är en viktig uppgift för arbetsgivaren. Det är ett problem som måste hanteras på ett mycket ambitiöst sätt. Jag vill påstå att vi gör det gemensamt i UD. När det gäller mera allmänna anonyma påståenden av olika slag är det naturligtvis omöjligt för mig att bemöta dem. Jag hänvisar till den ordning som finns i UD vad gäller tjänstetillsättningar. Jag tror att den redovisningen talar för sig själv.

Fru talman! Jag hade önskat att utrikesministern hade varit lite mer öppen för att lyssna på de olika vittnesmålen. Det är sorgligt att människor inte vågar komma ut själva och berätta, men många har hört av sig till mig och berättat om hur de upplever det på Utrikesdepartementet. Tyvärr vågar de inte komma ut i offentligheten. Det har varit en debatt på intranätet på UD efter det att Per Ström hade sin debattartikel i DN. Tyvärr har den överväldigande majoriteten av inläggen varit anonyma. Det vittnar också om att man känner att det är lågt i tak på Utrikesdepartementet och att man inte vill sätta sin karriär på spel. Fackets kritik är stark. Även om personer inte själva kan träda fram tycker jag att utrikesministern borde lyssna på kritiken och ta den på allvar. Unga anställda på UD i dag diskuterar sinsemellan, och upplever, att det är partibok, partimedlemskap i det socialdemokratiska partiet, som behövs för att göra karriär på UD. Jag skrev i min interpellation att politiseringen har gått så långt ned att till och med ambassadörer i dag, beroende på deras partisympatier, placeras runtom i världen på mer eller mindre attraktiva poster. De som jag har pratat med vittnar också om att de upplever att politiseringen har gått så långt ned i organisationen att till och med för tillsättningar på enhetschefsnivå spelar partimedlemskap roll. Jag ser det som allvarligt att det ens finns misstankar om att UD är - och är på väg att bli - ett partiorgan. UD är en myndighet och ska definitivt byggas upp på förtjänst och skicklighet. Det finns ett begrepp på UD som heter elefantkyrkogård. Det är en jargong. De äldre som inte har någon arbetsuppgift är på elefantkyrkogården. Jag ringde UD:s personalavdelning för att ta reda på hur många personer som finns på denna elefantkyrkogård. Jag fick i går besked av personalchefens sekreterare att det finns inga personer som är placerade utan uppgift. Alla UD-anställda har en uppgift och tas till vara. Men lite senare samma dag pratade jag med Åke Isaksson, ordförande i TCO. Han kunde inte säga exakt hur många, men han var helt bestämd på att minst fem personer uppbär full lön men sitter hemma och rullar tummarna. Jag ser äldre som inte tas till vara som ett stort bekymmer. Samtidigt vet vi att många vittnar om att de som är på UD får jobba otroligt mycket. Fackförbundet UPF tar upp i sin kritik att det är många sena kvällar och långa nätter som gäller. Det är många projektanställningar. Medan de äldre inte tas till vara projektanställer man unga, som därmed inte får en fast tjänst utan arbetar på mer lösa boliner. De kan därmed inte säga stopp och nej. Det här föranleder en fråga till utrikesministern. Det är många som upplever att man vill ha en sådan flexibilitet att till och med diplomatyrket ska avskaffas. Folk ska inte längre jobba länge i Utrikesdepartmentet - som en livslång karriär. Är det något som utrikesministern här i kammaren vill förtydliga? Är det meningen att avskaffa diplomatyrket?

Fru talman! Cecilia Wigströms påståenden om partipolitiseringen inom UD kräver jag konkretiseras för att jag ska ta den diskussionen på allvar. Efter min redovisning av hur tillsättningar går till i UD tycker jag att man borde hålla sig för god att komma med den typen av allmänna påståenden utan att kunna styrka dem på något sätt. Det är helt korrekt att det arbetas mycket på UD. Det arbetas oerhört mycket på UD. Arbetsbelastningen är hård på sina håll. Det är en fråga som arbetsgivaren tillsammans med företrädare för de anställda, facken, har anledning att ägna stor uppmärksamhet åt. Det gör vi också. Den äldre arbetskraften som kommer tillbaka från utlandsstationeringar är ett oerhört värdefullt tillskott för departementet, men det tar ibland lite tid att se till att personer med den erfarenhet och kompetens som de har också får arbetsuppgifter som svarar upp mot det. Det är att visa respekt för de äldre och deras kompetens att verkligen finna arbetsuppgifter som är passande att ge dem och som är oerhört nyttiga för UD. Från tid till annan kan det vara ett antal personer som vid någon tidpunkt fortfarande inte har fått en arbetsuppgift. Jag tror att det för närvarande är tre eller fyra sådana personer. Men så fort man har hittat en arbetsuppgift som personen i fråga tycker svarar mot de kvalifikationer de har, och som är nödvändig att genomföra inom UD - och det finns mycket sådant - brukar den saken lösa sig. Jag förnekar dock inte att det vid varje tidpunkt kan finnas en eller annan person som ännu inte är placerad med arbetsuppgifter. Diplomatyrket kommer inte att avskaffas.

Fru talman! Det är sant att jag inte nu kan komma fram med konkreta bevis för den här partipolitiseringen. Men det finns många som upplever detta inom UD, och jag önskar att utrikesministern skulle ta det på allvar. Vi ser många exempel i samhället på hur Socialdemokraterna försöker ta ett fast grepp runt hela samhällsapparaten. 13 av 16 ordförande för universitetsstyrelser är socialdemokrater. 9 av de 20 viktigaste myndighetscheferna är socialdemokrater. Det vore väl förvånansvärt om inte socialdemokratin också försökte få ett starkt grepp om UD. Det här är en viktig fråga. Vi måste ta den verklighetsbild som kommer fram från många på allvar. De upplever att äldres kompetens inte tas till vara på UD. Unga får jobba häcken av sig på kvällar och helger med dåliga löner. Politiseringen sträcker sig ned i organisationen och det är lågt i tak. UD måste förbli ett professionellt ämbetsmannaverk. Det får inte bli något internt partiorgan. Samtliga tjänstemän måste bedömas efter förtjänst och skicklighet oavsett partisympati, ålder eller kön. Det måste finnas en öppenhet och insyn i förändringsprocessen. Jag önskar att utrikesministern ville ta de här olika rösterna på allvar och göra någonting åt det. Det här är viktigt, både för dem som jobbar på Utrikesdepartementet och för den verksamhet som UD ska bedriva, för det långsiktiga, strategiska arbetet, som i dag kommer i kläm därför att alla rusar runt i brandkårsutryckningar. Det långsiktiga, strategiska tänkandet kring svensk utrikespolitik får inte på detta sätt falla mellan stolarna. Sådana här missförhållanden skulle en borgerlig regering aldrig låta pågå utan ta på största allvar.