Fordonsindustrins produktion av ellastbilar

Herr talman! Isak From har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de stora investeringar som görs i den svenska fordonsindustrin ska bli lyckade, främja en klimatomställning och skapa nya jobb i stället för att riskera att öka antalet permitteringar. Det är en mycket konkret fråga.

Fordonsindustrin är central för att Sverige ska förbli ett föregångsland i omställningen. Den svenska fordonsindustrin har potential att bli ledande i den gröna omställningen, och genom höga klimatambitioner har de svenska tillverkarna möjlighet att även driva på andra tillverkare i omställningen. Fordonsindustrins stora etableringar och omfattande investeringar är här en avgörande faktor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den klimat- och näringslivspolitik som regeringen driver är ambitiös, effektiv och resultatinriktad. Det svenska näringslivet ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen. Många olika åtgärder påverkar om industrins investeringar blir lyckade. Det handlar bland annat om en utbyggd elproduktion, kompetensförsörjning och snabba, förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser. Därutöver gör regeringen flera stora satsningar på omställningen av transportsektorn.

Regeringen har gett Sveriges export- och investeringsråd Business Sweden i uppdrag att förstärka koordineringen av insatser för stora etableringar i fordonsindustrins gröna omställning. Uppdraget syftar till att realisera fordonstillverkarnas nyckelinvesteringar i form av etableringar, framför allt inom batteriproduktion.

Marknadsintroduktionen av miljövänliga tunga fordon har gått framåt under de senaste åren, och antalet eldrivna tunga fordon ökar, om än inte i samma takt som i personbilssegmentet. Svenska tillverkare är ledande i denna utveckling. Samtidigt utgör eldrivna tunga fordon en liten andel av nyförsäljningen och den totala fordonsflottan.

För att främja marknadsintroduktionen av dessa nya tekniker har regeringen föreslagit förstärkta klimatpremier till just tunga fordon och arbetsmaskiner genom att öka anslaget med 992 miljoner kronor 2024. Anslaget beräknas öka med 1 ½ miljard kronor 2025 och med 2 miljarder till 2026. Därtill inför regeringen ett tillfälligt marknadsintroduktionsstöd för lätta ellastbilar som uppgår till ungefär en halv miljard kronor år 2024 och beräknas uppgå till drygt en halv miljard kronor år 2025 och 660 miljoner kronor år 2026.

Regeringen har dessutom vidtagit flera åtgärder för att påskynda utbyggnaden av laddinfrastruktur. För det första har regeringen avsatt medel för att stödja en sådan utveckling. Senast i budgetpropositionen för 2024 föreslog regeringen en ökning av anslaget för laddinfrastruktur, inom utgiftsområde 21 Energi, till 450 miljoner kronor för 2025, och anslaget beräknas uppgå till 620 miljoner kronor för 2026. Det är mycket siffror, men tillsammans med tidigare satsningar uppgår nu tillgängliga medel för detta anslag till 2,5 miljarder kronor 2024-2026.

Samtidigt föreslog regeringen ytterligare medel till Klimatklivet som också kan användas för stöd till laddinfrastruktur. Vidare har en förstärkning av förvaltningsanslaget för Statens energimyndighet föreslagits med 8 miljoner kronor från 2024 för den nationella samordningen av utbyggnaden av laddinfrastruktur.

Regeringen har även gett en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå vissa åtgärder för att påskynda elektrifieringen av transportsektorn. Utredaren ska bland annat analysera om det finns skäl och förutsättningar för att ändra trafikförordningen, så att kommuner kan göra undantag för elektrifierade transporter på vissa platser och under vissa omständigheter.

Vidare pågår arbetet med regeringens klimatpolitiska handlingsplan, där transportsektorns omställning kommer att vara en viktig del. Planen kommer i enlighet med klimatlagen att lämnas till riksdagen före årets slut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler växande företag gör regeringen olika insatser för ramvillkor och väl fungerande marknader som stärker företags konkurrenskraft, stärkta förutsättningar för innovation och förnyelse och stärkt entreprenörskap för ett dynamiskt och diversifierat näringsliv.

Herr talman! Vart är vi på väg?

Tack, statsrådet, för ett långt och detaljerat svar! Jag får säga att statsrådet ser pigg och alert ut trots gårdagskvällen, som säkert var trevlig.

Jag har ställt den här interpellationen i två omgångar, så att säga. Jag ställde en interpellation som jag sedan kände att jag behövde dra tillbaka och komplettera. Det kom oroväckande signaler. Bland annat har Volvo Lastvagnar sagt att man drar ned på sin produktion. Det varslas inte minst i Umeå. Men detta visade sig nog mer vara en form av marknadsanpassning för att världskonjunkturen överlag är på väg ned.

Utgångspunkten är dock inte minst det som har lyfts fram av Scania. Inom transportnäringen känner man sig ganska rejält oroad över regeringens dubbla styrsignaler. Precis som statsrådet sa har regeringen en handlingsplan och satsar konkreta medel, vilket vi inte har några synpunkter på.

Man kan väl se det som att statsrådet här har aviserat en bred asfalterad väg för elektrifiering. Men man har samtidigt grävt ett djupt dike och tillskapat olika hinder i och med att man gör oljeförbrukning mer marknadsekonomiskt gångbar.

Detta skickar dubbla signaler till marknaden om vilken väg man ska gå: Vart är vi på väg? Ska vi tro att det är detta som samhället vill?

Både transportföretag och fordonstillverkare har visat att en elektrifierad lastbil kan vara väl så konkurrenskraftig. Den är dock dyrare i pris just nu, men sett över tid kan den bära sig marknadsekonomiskt och inte minst klimatmässigt och klimatekonomiskt.

Vart är vi på väg? Detta kan man fundera över när vi nu har sett oljeländernas vurm under COP 28 för att fortsätta att bedriva oljeutvinning i en tidigare aldrig sedd skala. Vad är det alltså som vi ska driva våra fordon med?

Också fordonstillverkarna i Sverige ställer sig denna fråga. De stora investeringar som man har gjort för att tillverka elektrifierade lastbilar hotas nu av att marknaden ser att fossildiesel fortsättningsvis kommer att vara det som politiken prioriterar. Jag skulle säga att marknaden ligger före här. Det är nödvändigt att politiken sätter ned foten och talar om vart vi egentligen är på väg.

Herr talman! Med risk för att låta som en känd centerpartist svarar jag: Framåt! Vi är på väg framåt.

Man har tidigare haft problem att svara var vi är, men vi kan svara både på frågan var vi är och på frågan vart vi är på väg. Det kan också tjäna som pedagogiskt exempel på skillnaden mellan "var" och "vart" och när dessa ska användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är på väg framåt. Vi är på väg mot en fossilfri plats. Men vi ska göra det på ett sätt som är konkurrenskraftigt. Vi ska göra det på ett sätt som inte slår ihjäl svenska företag eller slår sönder svenska hushållskassor.

Därmed kommer vi in på frågan om reduktionsplikten. Där har ju regeringen och de fyra samarbetspartierna nu aviserat att vi ska ned till miniminivå vad gäller kravet på inblandning av biobränslen, precis som vi lovade i valrörelsen. Varför då? Jo, därför att det blev kanondyrt med biobränsle. Man kan också ifrågasätta hur hållbart det var att så att säga dammsuga hela världen på slaktrester, slaktavfall och annat för att omvandla det till biobränsle som skulle gå i svensk tank. Det gjorde att mormor och morfar plötsligt behövde börja räkna kronor och tjugolappar för att se om de hade råd med bilsemester eller att åka och hälsa på barnbarnen. Det var ju den situationen vi var i och delvis fortfarande är kvar i, även om det är bättre nu.

Detta är anledningen till att vi har sänkt skatten och pausat indexeringen, och vi sänker nu också reduktionsplikten vid årsskiftet. Det går att göra den gröna omställningen utan att slå sönder vare sig svensk konkurrenskraft eller hushållens kassor.

Då är frågan: Vad sänder detta för signal till marknaden och till hela transportsektorn, som ska ställa om? Vi är jättetydliga med vad det långsiktiga är.

Låt mig citera Scanias vd Christian Levin. Han säger i en intervju med Sveriges Radio: "Vi ser ett väldigt stort intresse från kunderna och det är väldigt kul, men vi ser för dåligt med avslut. Det finns osäkerhet kring elkostnader, kring de politiska stödsystemen för att stötta transformationen och sedan kring laddinfrastruktur." Vidare säger han: "Här behöver vi modiga politiska beslut som gör att fossila bränslen blir dyrare, att byta till elfordon blir billigare och att vi får elnät och laddinfrastruktur på plats."

Jag drog ju otroligt mycket siffror här tidigare för att visa vad vi försöker göra för att bana väg för utrullningen av detta, framför allt laddinfrastrukturen. Men ett av de stora problemen här är inte vad det kostar att tanka utan att det fortfarande är mycket dyrare att producera dessa lastbilar. Eldrivna lastbilar kostar fortfarande två till tre gånger mer än vanliga dieseldrivna lastbilar. Det är alltså inte bara driften som är den stora utmaningen, utan det handlar om att få ned kostnaden för själva produktionen.

Vi ska göra det vi kan för att se till att Sverige är ett attraktivt land med god jordmån för företag att göra dessa tunga investeringar. Vi vet att fossilfri, pålitlig kraftproduktion är en viktig del i detta, liksom att också laddinfrastrukturen måste finnas på plats om stora transporter ska kunna gå på dessa lastbilar genom hela Sverige. Där tar vi från regeringens sida stora steg i och med denna budget på kort sikt. Och på lång sikt är det inte tu tal om att det kommer att vara väldigt dyrt att köra runt med fossila kraftslag. Men nu möjliggör vi en övergång för fler under en övergångsperiod.

Herr talman! När det gäller reduktionsplikten och hushållens ekonomi håller jag delvis med om det som statsrådet säger.

Vi har reviderat delar av vår politik och sett att det gick för långt och var för kostsamt. Däremot är frågan: Vem gynnar man? Det är klart att man genom direkta anslag eller i styrningen genom skatten kan gynna dem som verkligen behöver bilen på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan också, när det gäller fossildrivna lastbilar, tänka sig en särskild annan beskattning som riktas mot fordonsskatten eller de områden där man kör. Detta skulle också gynna en omställning till elektrifiering.

Sedan delar jag transportnäringens egen bedömning att ungefär 30 procent av alla tunga transporter under överskådlig tid kommer att behöva gå på någon form av flytande bränsle, gärna biodrivmedel, för man kommer inte fullt ut att kunna bygga ut elektrifieringen i hela landet. Det kommer inte att vara ekonomiskt motiverat att göra det överallt heller, och därför behöver man nog tänka lite både och här.

Statsrådet nämnde något som jag håller med om och tycker är bra, nämligen den utredning som har tillsatts och som ska analysera vissa åtgärder för att påskynda elektrifieringen. Den ska ju dock lämna sin proposition först den 31 december 2024, och då är frågan: Hur lång tid tar det för regeringen att lämna en proposition till Sveriges riksdag som skulle möjliggöra att dessa insatser görs?

Vi har ett rejält glapp här och nu. Om fordonsindustrin och lastbilsköparna ska gå och vänta på detta kommer det att innebära att man antingen fortsätter att köpa helt och hållet dieseldrivna lastbilar eller bestämmer sig för att det nog inte blir något av och att man inte vågar testa.

Några behöver gå före och visa att det går. Nu har mindre test visat att det kommer att fungera. Det kommer att gå. En ellastbil kör nästan lika långt. Det kräver dock att en hållbar laddinfrastruktur utformas. Jag håller med statsrådet om att detta behövs, framför allt för de långväga transporterna.

När det gäller stadskörning - kanske varubilar i denna stad eller i storstadsområdena - finns det ingenting i dag som säger att man inte kan ladda sin lastbil under natten i depån och sedan köra under dagen och lasta och lossa sina varor i staden. Detta skulle man kunna göra. Det kan man motivera. Det skulle också sätta igång omställningen på ett helt annat sätt, och det skulle även vara en drivkraft för att faktiskt våga investera.

Herr talman! Vi börjar i den här änden: Fordonsindustrin är jätteviktig för Sverige. Den har stor betydelse. Sverige är ett av de länder i världen där fordonsindustrin har störst betydelse för ekonomin. Den är en av landets viktigaste näringar och påverkar starkt den ekonomiska utvecklingen i landet i stort.

Detta är lite intressant. I en internationell jämförelse är Sverige ganska unikt ur detta perspektiv. Det är därför vi lutar oss så tungt in i detta. Jag förstår att en del kanske tycker att det låter tradigt, men man ska vara medveten om att den omläggning av energipolitiken som vi nu gör och den offensiva energipolitik vi nu bedriver påskyndar elektrifieringen av bilflottan.

Detta gör att vi kan fortsätta att realisera planen för vår tunga industri och vår transportsektor som var och en för sig står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp, alltså tillsammans två tredjedelar av Sveriges totala utsläpp. Om vi ska vi kunna ställa om dem är en vettig och realistisk energipolitik avgörande.

Det är också detta som gör att den enskilda konsumenten kan ta beslutet att växla över från den fossila personbilen eller lastbilen till el, därför att man vet att det finns en förutsägbarhet i energipolitiken också när det gäller var ungefär prisbilden hamnar. Vi har lite jobb att göra för att hamna i detta läge. Jag menar att vi nu har en trovärdig plan för att bygga ut elsystemet så att vi kommer fram till målet om en elektrifierad fordonsflotta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU är därtill väldigt tydligt styrande. Sverige har också, herr talman, under det svenska EU-ordförandeskapet drivit på för Fit for 55, som är det enskilt största lagstiftningspaketet i EU:s historia. Detta klimatpaket kommer också att fortsätta att prisa ut utsläppen framöver och därmed göra det fossilfria mer lönsamt.

Det som Isak From påpekar stämmer. Det är något nytt som ska rullas ut, och det är därför vi har stärkt det som kallas för marknadsintroduktionsstöd - just för att sänka kostnaderna för introduktion. Vi behöver sänka tröskeln för den nya tekniken för att få en omställning av transportsektorn. Och detta menar jag att regeringen gör.

Hittills är det bara vid ett tillfälle som jag har blivit anklagad för att vara långsam. Vi behöver ha bra underlag för att kunna fatta skarpa beslut, också om det innebär lagstiftningsändringar. Detta kan vi inte göra lättvindigt, men jag delar viljan att få fram slutsatser från utredningar så snart som möjligt så att det som ska till riksdagen också kan nå riksdagen.

Herr talman! Statsrådet hänvisar till den klimatpolitiska handlingsplan som ska lämnas till riksdagen, enligt lagen. Vi och andra partier ser fram emot den och att få se vad den innebär.

Vi tog också med nöje och intresse del av regeringens utredare John Hasslers utredning, som pekar på det som statsrådet säger, att EU-politiken och EU-styrningen kommer att innebära att fossila bränslen fasas ut och blir dyrare. Någon kommer i alla fall att få betala för utsläppen. Frågeställningen här är om det blir skattebetalarna eller konsumenterna eller vem som ska göra det.

För att minska utgiften, oavsett om den hamnar på staten eller konsumenterna, är påskyndad elektrifiering väldigt viktig. Att statsrådet har fått stå här och säga att fordonsindustrin är viktig och att dessa frågor är jätteviktiga är i grunden bra, för vi har ett gemensamt ansvar för att förtydliga att elektrifieringen måste ske.

Vi ser gärna att fler vågar ta klivet och faktiskt beställa en ellastbil, och då är det viktigt vad regeringen säger. Därmed blir min ingång: Vart är vi på väg? Om vi ska fortsätta att vänta flera år finns det en risk att både marknaden och fordonsindustrin överger tanken på att ställa om och tänker: Att ställa om är nog för någon annan och inte för oss.

Då kommer vurmen för Opecländernas fortsatta oljeproduktion att vinna, och detta tror jag inte att vare sig jag eller statsrådet vill vara med om. Vi värnar Sverige och Sveriges intressen mer än så.

Herr talman! Jag tackar för drygt en och en halvt timmes tid i kammaren med mycket intressanta interpellationer, som alla på något vis landar i frågan om el - var den ska komma ifrån och vart den ska.

Jag vill börja med att bekräfta tillbaka till Isak From att vi delar bilden att Sverige AB måste gå före mycket annat. Det är detta vi som är folkvalda är satta att värna. Det är som sagt många svenskar, både globalt och specifikt i Sverige, som sysselsätts tack vare vår fordonsindustri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den svenska fordonsindustrin är också på många sätt ett hopp om att vi kan klara den gröna omställningen, att det finns företag som är beredda att ta det extra samhällsansvaret men också driva det mot ett läge där det prismässigt kan bli väldigt konkurrenskraftigt. Då behöver vi ge stöttning från statens sida.

När det gäller frågan om vem ska betala kommer vi nog, liksom i många stora omställningar, att behöva vara flera som hjälps åt.

Men frågan är: Sätter staten den grundläggande infrastruktur, den grundläggande jordmån, som behövs för att det ska vara en bra miljö för dessa förra företag att göra sina tunga investeringar?

Där menar jag att vi har visat att energipolitiken är en avgörande del i detta. Ett ökat marknadsintroduktionsstöd är en annan del. En tredje del handlar om laddinfrastrukturen och att rulla ut den specifikt också för våra tyngre fordon och inte bara för personbilssegmentet. Och om vi är i ett läge där alla goda krafter samarbetar då tror jag att vi kan se en ganska rejäl omställning de kommande tio åren av specifikt transportsektorn där Sverige och den svenska fordonsindustrin kan vara en viktig förebild.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.