Förbud mot obedövad kastrering av smågrisar

Fru talman! Sara Karlsson har frågat mig när regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag till förbud mot den obedövade kastreringen. Som jag tidigare meddelat Jens Holm som svar på skriftlig fråga 2010/11:470 har kastrering av smågrisar utan bedövning länge varit ett djurskyddsproblem som jag och regeringen arbetat aktivt för att komma till rätta med. Därför har Jordbruksverket i flera år haft ett uppdrag i sitt regleringsbrev att "medverka till att utveckla teknik och system inom svinproduktionen i syfte att göra det överflödigt att kastrera smågrisar utan föregående bedövning". Glädjande nog är det nu klart att det direkt efter årsskiftet kommer att finnas kurser om bedövning som de som har hand om djuren kan gå. Den som vill gå den särskilda utbildningen för att lära sig ge bedövning före kastreringen kan vända sig till Svenska Djurhälsovården eller Distriktsveterinärerna. Det är emellertid många personer som behöver gå kurserna, och vi får räkna med att det kommer att ta tid innan allt är på plats. Regeringen har beslutat att bidra med pengar för utbildningen via landsbygdsprogrammet. Arbetet för att komma bort från den obedövade kastreringen pågår i alla led. EU-kommissionen har tillsammans med intresseorganisationer kommit överens om en branschdeklaration. Flera stora aktörer i den europeiska grisnäringen, handeln och djurskyddet har skrivit under deklarationen. Målet är att alla länder inom EU ska kastrera grisar med smärtlindring eller bedövning från 2012. I ett andra steg vill man att kastrering genom operation helt upphör från 2018. Jag tycker att det är mycket positivt att den svenska grisnäringen stöder detta initiativ. Branschen uppfyller den första delen av Brysselöverenskommelsen genom att man från den 1 januari nästa år inför smärtlindring i samband med kastrering. Detta är ett steg på vägen för att göra ingreppet så lindrigt som möjligt för grisen. Beslutet togs i form av en branschöverenskommelse som Sveriges Grisföretagare, LRF, Kött- och Charkföretagen och Svenska Djurhälsovården står bakom. Som jag tidigare sagt är mitt mål att vi får bestämmelser som gör verklig skillnad för grisarna och som gör att de ekonomiska konsekvenserna inte blir så svåra för grisbönderna att svensk produktion tvingas lägga ned. Vi analyserar nu hur vi kan gå vidare i frågan.

Fru talman! Varje dag kastreras 4 000 smågrisar i Sverige utan bedövning. Det har hävdats att det inte gör något, att de små grisarna inte känner smärtan eller att det är själva momentet när grisen lyfts upp som utgör stressen, inte ingreppet i sig. Det är inte sant. Det är belagt att grisarna känner smärtan och att stressnivåerna ökar dramatiskt vid ingreppet. Hela situationen medför stress för grisarna. Så långt är vi nog överens. Jag tror inte att landsbygdsministern ifrågasätter detta. Jag tror att landsbygdsministern anser att lidandet är ett problem, och då handlar det om att ta nästa steg, att titta på lösningarna. I djurskyddslagen står att djur inte ska utsättas för onödigt lidande. Exakt vad det innebär kan såklart diskuteras. Det är inte helt entydigt. I det här fallet menar jag dock att det är solklart. Lidandet är inte nödvändigt. Det riksdagsbeslut som togs i våras innebar att den obedövade kastreringen skulle förbjudas så snart det fanns alternativ till den och att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett lagförslag. De besked som regeringen hittills har lämnat är mycket vaga, och i svaret i dag tar landsbygdsministern inga nya initiativ. Jag tycker att det är oacceptabelt. För mig är det tydligt att det i dag finns alternativ till den obedövade kastreringen. Jordbruksverket har gjort en sammanställning där de tydligt pekar dels på lidandet med dagens ordning, dels på de alternativ som finns i form av bedövning och så kallat immunovaccin. Det krav som fanns i reservationen i samband med majoritetsbeslutet i våras, att det skulle finnas alternativ, är uppfyllt. Jag menar därför att om den obedövade kastreringen får fortgå finns det en nonchalans för djurskyddslagen. Regeringen låter medvetet djuren lida i onödan. Landsbygdsministern menar i sitt svar att det inte behövs någon lagstiftning eftersom branschen själv tagit initiativ och träffat en överenskommelse som ska göra slut på den obedövade kastreringen. Den överenskommelse landsbygdsministern hänvisar till innebär att branschen ska börja använda smärtlindring. Men det är inte samma sak, vilket också tydligt framgår av Jordbruksverkets rapport där de skriver att man inte kan sätta likhetstecken mellan bedövning och smärtlindring eftersom smärtlindring endast kan dämpa smärtorna efter själva ingreppet. För oss socialdemokrater är det viktigt att ha en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Vi menar att ett av de svenska mervärdena är just djurskyddet och att det måste fortsätta att utvecklas. Vi kan inte konstatera att vi nått långt och sedan sätta oss med armarna i kors. Tyvärr ser vi att den inställningen präglar regeringens arbete. Vi ser att det finns ett lidande hos de grisar som kastreras utan bedövning vilket inte kan motiveras med att det saknas alternativ. Vår utgångspunkt är att grunderna i djurskyddslagen måste upprätthållas. Djur ska inte utsättas för onödigt lidande. Vi vill därför se ett förbud mot den obedövade kastreringen. Det är också vad riksdagsmajoriteten beslutade i våras. Dessutom tror vi att det är nödvändigt att gå vidare och se över möjligheten att helt upphöra med den kirurgiska kastreringen och i stället använda immunovaccin. Det är inte omöjligt. Landsbygdsministern får det att låta nästan så. Faktum är att Sverige inte alls befinner sig i fronten. Andra länder har gått före. Norge är ett exempel. Där är obedövad kastrering förbjuden. Detsamma gäller Schweiz. Ytterligare andra, såsom Nederländerna, Danmark och Tyskland, smärtlindrar redan vid kastrering men arbetar för att helt upphöra med den. Jag frågar därför landsbygdsministern igen: När återkommer regeringen med ett lagförslag? Man verkar trots allt dela vår ambition.

Fru talman! Det är kris för gris. Den svenska grisproduktionen har minskat dramatiskt och lever under svår press. För konsumenterna innebär det att det i dessa dagar kan vara svårt att hitta svensk julskinka. För producenterna innebär krisen att de måste noga räkna om det finns kapital nog att överleva tills det eventuellt blir bättre tider. Läget är ytterst allvarligt, men interpellationen handlar inte om lönsamheten i den svenska grisproduktionen, även om där finns ett visst samband. Den handlar om när förbudet mot obedövad kastrering kommer. "När" kan tyckas vara en enkel fråga. Men det är en hel del hänsyn som måste tas. Exempelvis måste ett beslut kunna genomföras utan att näringen slås ut. Detta i sig skulle visserligen göra hela kastreringsfrågan onödig, men det skulle å andra sidan innebära att fläskfilén, fläskkotletten och det fläsk vi vill ha till bönorna inte skulle vara svenskt. Det skulle komma från grisar uppfödda i andra länder som kanske har andra krav på djuromsorgen. Det är en sorts dubbelmoral som inte är acceptabel. Vi tillåter inte produktionen här men bryr oss inte om vad som ligger på tallriken. Svenska grisar ska ha det bra. Det får inte råda någon tvekan om det. Djurskyddsutredningen, som utredaren Eva Eriksson presenterade i veckan, tar utförligt upp frågan och pekar på olika lösningar. En väg är att inte kastrera alls, för att undvika problem med smärta och stress vid ingreppet. Det kan gå att nå genom avel, könssorterad sperma och uppfödningsmetoder. Även utfodring är en möjlig väg. Här har man inte kommit tillräckligt långt än i forskningen och försöken, men utvecklingen är intressant. En tredje väg är vaccineringen, som också har vissa nackdelar, exempelvis kostnader och den utbildning som krävs. Jag menar att regeringen bör följa utredarens förslag i frågan och fasa ut den obedövade kastreringen inom tre år. Då kan grisproducenterna ha hunnit få den utbildning de behöver för att djuren inte ska lida vid en kastrering. Forskningen kan också ha hunnit längre när det gäller att utveckla metoder för att göra det onödigt med kastrering i syfte att undvika galtlukt på köttet.

Fru talman! Jag vill tacka Sara Karlsson för en väldigt viktig interpellation. Det här handlar om 1,5 miljoner grisar, 4 000 grisar om dagen. Man skär upp deras testiklar utan bedövning. Jag tror inte att vi behöver gå in mer i detalj på vilken otrolig smärta dessa djur måste känna när man gör detta fasansfulla ingrepp. Det här är inget nytt förfarande inom svensk grisindustri. Så här har det sett ut i decennier i Sverige. Det är inte heller någon hemlighet att det har sett ut så här i stora delar av Europa. Nu har glädjande nog andra länder i Europa tagit krafttag mot denna verksamhet. Det tycker jag är bra. Jag tycker också att det är väldigt bra att en majoritet i den här församlingen den 27 april i år fattade beslut om att den obedövade kastreringen av grisar skulle upphöra. Det finns alternativ. En majoritet i den här församlingen har skickat det tydliga beslutet till regeringen. Vi kräver att regeringen implementerar det som folkviljan har fattat beslut om. Men vi får fortfarande vänta. Vi får inga tydliga besked från vår regering. Det tycker jag är väldigt upprörande. Framför allt tycker jag att det är ett svek mot de grisar som lider av obedövad kastrering - 4 000 varje dag. Den 11 maj i år fick jag svar från landsbygdsministern. Då sade landsbygdsministern att det var för tidigt att införa det förbud som riksdagen hade beslutat om. Det måste göras "en grundlig analys" av den obedövade kastreringen. Landsbygdsministern lovade att återkomma om en exakt tidpunkt för när analysen skulle göras och när den skulle vara klar. Nu står vi här igen. Det har gått mer än sex månader sedan jag fick det svaret. Jag vill veta när den "grundliga analysen" ska göras. Men framför allt tycker jag inte att det räcker. Vi har redan fattat beslutet i riksdagen. Det jag tycker är viktigast är att vi får besked om när vi får ett förbud mot obedövad kastrering. Det är precis som Sara Karlsson sade här tidigare: Flera andra länder har gått före. Titta på Norge och Schweiz! Det är klart att det går att genomföra det beslut som vi har fattat här i riksdagen. Så ska man göra i en demokrati. Eskil Erlandsson! När får vi förbudet mot den obedövade kastreringen av grisar?

Fru talman! Jag vill precis som interpellanten och övriga meddebattörer naturligtvis att vi kommer bort från den obedövade kastreringen. Det är ett djurvälfärdsproblem och en angelägen fråga som måste åtgärdas. Men det måste ses till att det finns hållbara alternativ som gör verklig skillnad för grisen, ger säkerhet för konsumenter och dem som arbetar med djuren samt ser till att det är möjligt att producera grisar i det här landet. Annars blir alternativet att vi har världens bästa djurskyddslagstiftning men inga djur. Detta hjälper varken grisarna eller några andra. Då blir det bara på det sättet att vi importerar kött från andra länder vars lagstiftning ger en lägre nivå på djurskyddet och därmed lägre kostnader. Det tjänar som sagt varken den svenska grisproduktionen, det svenska djurskyddet eller grisen i fråga någonting på. Vad jag har då gjort? Sedan flera år tillbaka har Jordbruksverket ett uppdrag att medverka till att utveckla teknik och system inom svinproduktionen i syfte att göra det överflödigt att kastrera smågrisar utan föregående bedövning. Men jag har också, vilket jag meddelade i mitt huvudsvar, sett till att det via landsbygdsprogrammet finns finansiering för djurhållare för att gå den utbildning som är nödvändig för att de själva ska kunna ge den bedövning som ger smärtlindring före kastreringen. Sådana pengar finns alltså nu. Jag undersöker också möjligheten att använda ytterligare medel via landsbygdsprogrammen för finansiering av så kallad immunokastrering. Nu jobbar vi alltså vidare på departementet med att förbereda en lagstiftning som kan genomföras om förbud mot kastrering utan bedövning. När detta kan träda i kraft har jag inget svar på i dag, men utbildningar som syftar till att de människor som ska handha detta kan göra det under former som är säkra för dem själva, deras medarbetare och konsumenterna är alltså möjliga att gå under det kommande året, med början i januari månad. Vad är det då riksdagen har tillkännagett? Jag skulle egentligen inte behöva upplysa kammaren om det, men det tillkännagivande som finns från riksdagen säger att kastrering av smågrisar utan bedövning bör förbjudas så snart det finns alternativa metoder för att säkerställa kvaliteten på grisköttet och god djurhållning. Och det är just detta, fru talman, som jag nu har sett till genom att det finns pengar till de utbildningar som personal som hanterar detta måste genomgå.

Fru talman! Det är såklart positivt att det har avsatts medel för utbildningar och annat. Men det vi efterfrågar är ett tydligare politiskt ledarskap från landsbygdsministern och regeringen. Jag tycker att frågan är tudelad. Det handlar dels om själva sakfrågan, om lidandet för grisarna och behovet av att lagstifta bort den obedövade kastreringen, eftersom den innebär ett onödigt lidande, dels om respekten för riksdagen, som Jens Holm var inne på. Jag tycker att det är nonchalant av landsbygdsministern att strunta i det riksdagsbeslut som togs. Vi sitter här som folkvalda. De beslut som vi tar ska regeringen respektera. Hur ser annars landsbygdsministern på riksdagens roll och förhållandet mellan riksdag och regering? Hur långt tycker landsbygdsministern att regeringen kan gå innan den undergräver den svenska grundlagen? Det vore intressant att höra en reflexion kring det. När det gäller konkurrenskraften blir jag lite upprörd. Ska vi verkligen konkurrera med ett sämre djurskydd? Menar regeringen att det inte finns några andra vägar att öka konkurrenskraften? I så fall har man konstiga principer och dålig fantasi. När det gäller den ökade kostnaden för immunovaccin vill jag framhålla att det är en åtgärd som minskar dödligheten och därmed också ökar lönsamheten för producenterna. Man kan också tala om ökad konsumentmakt, som den här regeringen gärna pratar om, liksom om den märkning som vi till leda har diskuterat med regeringen. Regeringen hänvisar till att en obligatorisk ursprungsmärkning skulle leda till ökade kostnader, men det är samtidigt något som näringen själv efterfrågar. Jag tycker att regeringen skulle kunna titta på hur man skulle kunna dela kostnaderna mellan till exempel producenter och handel. Det är klart att det finns vägar att stödja och öka konkurrenskraften om man vill. Energi är en annan fråga, med satsningen på biogas för att sänka jordbrukets energikostnader. Man skulle kunna bli mer eller mindre självförsörjande, och det skulle innebära en drastisk förbättring av jordbrukarnas konkurrenskraft och också av miljömässigheten i det svenska jordbruket. Man måste tro på det goda exemplets kraft. Där har regeringen uppenbarligen ett problem mellan retoriken och praktiken. Regeringen säger att vi ska vara föregångare, men så fort det kommer till konkreta åtgärder vill man inte vara med längre. Den argumentationen riskerar att sätta oss på ett sluttande plan. Ska vi rent av försämra djurskyddet för att kunna stå oss i konkurrensen? Det skulle kunna vara en logisk följd av regeringens argumentation. Man skulle kunna tillämpa den på en massa områden. Hur dåligt ska Sverige bli för att kunna stå sig i konkurrensen?

Fru talman! Jag är övertygad om att landsbygdsministern tar frågan på största allvar och att han också respekterar riksdagens beslut. Vi är överens om att grisar ska ha det bra. Då måste vi också se till att vi kan förverkliga det här beslutet på ett genomförbart sätt och ge grisproducenterna tid att gå den utbildning som de behöver, så att de inte genom den skonsamma behandlingen ska plåga grisarna i stället. Vi måste också ge tid för ökad forskning och försök.

Fru talman! Det sägs trots allt en del intressant i sådana här debatter. Bland annat sade landsbygdsministern att departementet förbereder ett lagstiftningsförslag om bedövning av grisar vid kastrering. Det låter väldigt intressant. Det står inget om detta i interpellationssvaret till Sara Karlsson, men det är precis detta vi eftersträvar i vårt riksdagsbeslut. Vi vill ha en konkret reaktion från regeringen, och vi vill ha lagstiftning. Därför vill jag ställa frågan, och jag förväntar mig också ett tydligt svar: När kommer det här lagstiftningsförslaget? Det är det första. Det andra jag skulle vilja ta upp är Eskil Erlandssons svar att departementet har gett i uppdrag åt Jordbruksverket att ta fram ny teknik och titta på nya system inom svinproduktionen. Man kommer också att starta utbildningar i bedövning. Det är väldigt intressant. Om man sätter in detta i ett större sammanhang och tittar på den utredning om den nya djurskyddslagen som kom för bara några dagar sedan kan vi se att Jordbruksverket verkligen kommer att få mycket att göra i framtiden. Det är massvis med skrivelser som Jordbruksverket ska ta fram för djurens skull. Då vill jag fråga landsbygdsministern: Hade det inte varit på sin plats med en djurskyddsmyndighet här? Var det inte lite dumt och förhastat av er att lägga ned Djurskyddsmyndigheten 2007? Hade vi haft Djurskyddsmyndigheten hade det kanske inte hade tagit så här lång tid. Då hade Djurskyddsmyndigheten redan nu sett till att kurserna fanns på plats, att man hade tittat på systemen och att man hela tiden hade verkat för djurens bästa. Kan vi vara eniga om att det nog hade varit bra med en djurskyddsmyndighet?

Fru talman! Jag måste upprepa att som jag ser det är det glädjande att det nu är klart att det efter årsskiftet kommer att finnas kurser för dem som måste genomgå dem för att kunna ta hand om djuren och ge dem den bedövning de ska ha. Den särskilda utbildning som de många som hanterar den här typen av produktion måste genomgå finns alltså tillgänglig. I jämförelse med hur man hanterar många andra propåer i samhället tycker jag att det är ganska snabbt marscherat att det både finns godkända kurser för lekmän som utför denna typ av åtgärd och att de dessutom är finansierade genom det landsbygdsprogram som vi har. Jag tycker till och med att det är ovanligt snabbt marscherat av regeringen i den här frågan med tanke på att det är pengar inblandade, att det är kursplaner som ska godkännas och så vidare. Vad beträffar Jens Holms frågor om huruvida det var onödigt eller inte att lägga ned den djurskyddsmyndighet som fanns tidigare säger jag att vi nu har den samlade bedömningen på en annan myndighet. Bedömningen är samlad. Det är inget som har försvunnit. Snarare var det så att tidigare, när vi hade flera myndigheter inblandade i dessa frågor, tog samordningen i sig tid - om det nu är tiden man är ute efter att förkorta. När det är många inblandade tar det alltid längre tid. Om man är ute efter att förkorta tidsrymden, vilket tycks vara ett av Jens Holms stora argument i sammanhanget, skulle jag vilja påstå att när fler är inblandade tar det längre tid än annars.

Fru talman! Jag vill tacka för debatten och för svaret. Jag är väl, som har framgått, inte helt nöjd med svaret. Landsbygdsministern kände också ett behov av att upprepa sig, och det kanske jag också gör. Jag tycker att det är bra att man har avsatt medel för utbildningar, men det jag efterfrågar är ett tydligare politiskt ledarskap. Jag tycker inte att det är acceptabelt att kastreringen av smågrisar utan bedövning får fortgå trots att det finns alternativ. Jag är helt övertygad om att konkurrenskraften för den svenska grisnäringen och för livsmedelsproduktionen som helhet är avhängig av en god djuromsorg och god omsorg om miljön. En sådan utveckling måste därför stödjas och i viss mån drivas på politiskt. Självklart måste vi också ta grisnäringens pressade läge med i beaktande, men det finns andra sätt att stödja den än att tumma på djurskyddet. Jag önskar att regeringen också kom till den slutsatsen och att det lagförslag som landsbygdsministern här säger förbereds snart blir verklighet. Jag tycker att vi kan förvänta oss det.

Fru talman! Även jag vill tacka för den här debatten och för interpellationen. Jag gör det för jag är övertygad om att vi är överens om att vi måste komma bort från problemet med den obedövade kastreringen. Apropå politiskt ledarskap vill jag poängtera att detta att vi har fixat fram pengar för någonting under ett löpande budgetår är bevis nog för att jag har tagit frågan på allvar och i sammanhanget visat politiskt ledarskap.