Förbjudet miljögift

Fru talman! Carina Ohlsson har frågat mig, med anledning av regeringens beslut om det bromerade flamskyddsmedlet deka-BDE, om jag ska se till att regeringens miljöarbete präglas av försiktighetsprincipen, om den svenska regeringen avser att vara pådrivande i EU:s kemikaliearbete och vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska riskerna med deka-BDE. Försiktighetsprincipen finns inskriven i nuvarande fördrag. Enligt artikel 174 (2) ska gemenskapens miljöpolitik syfta till en hög miljöskyddsnivå och bland annat bygga på försiktighetsprincipen. Sverige är drivande vad gäller tillämpningen av försiktighetsprincipen inom EU. Ett exempel på det är förhandlingen om revidering av växtskyddsmedelsdirektivet. Regeringen har varit aktiv för att introducera försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen i detta regelverk. Vi ordnade bland annat ett seminarium i Bryssel för medlemsländer, kommissionen, industrin och frivilligorganisationer i syfte att nå en ökad förståelse i frågan. Regeringen är även pådrivande på andra områden inom EU:s kemikaliearbete. Vi har exempelvis tagit på oss en ledande roll i den grupp av medlemsstater som verkar för en kraftfull tillämpning av bestämmelserna om varuinformation inom Reach, vilket är av stor betydelse för uppfyllelsen av det svenska miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. När det gäller det bromerade flamskyddsmedlet deka-BDE vill jag börja med att säga att från den 30 juni i år kommer fyra femtedelar av all användning av deka-BDE att vara förbjuden inom hela EU. Den svenska regeringen har varit en aktiv part i förhandlingarna i EG-domstolen om Europeiska kommissionens beslut att undanta deka-BDE från förbudet i direktivet som begränsar farliga ämnen i elektriska produkter. Regeringen har argumenterat för att kommissionen överskred sina befogenheter och åsidosatte sin motiveringsskyldighet och att kommissionens beslut därför var ogiltigt. EG-domstolens dom under våren 2008 ogiltigförklarade kommissionens beslut, och domstolen gick därmed på samma linje som den svenska regeringen. Regeringen avser att arbeta för att förbjuda den återstående användningen av deka-BDE inom hela EU. Ett förbud på EU-nivå får ur miljö- och hälsoperspektiv betydligt större effekt än ett nationellt förbud och bidrar samtidigt till den fria rörligheten för varor och tjänster på EU:s inre marknad. Det svenska förbudet mot deka-BDE har ifrågasatts av bland annat kommissionen, som inledde ett överträdelseförfarande mot Sverige. Regeringen har gjort bedömningen att risken är alltför stor att vi fälls i EG-domstolen. Det skulle inte bara innebära att det svenska förbudet upphävs utan också att vi skulle få svårare att agera i EU för ett heltäckande förbud. Avgörande för om förbudet skulle hålla vid en rättslig prövning är det vetenskapliga underlag som motiverar åtgärden ur miljö- eller hälsoskyddssynpunkt. Slutsatserna i den senast uppdaterade riskbedömningen är att det behövs mer information för att fastställa riskerna med deka-BDE. Carina Ohlsson drar paralleller med EG-domstolens behandling av växtskyddsmedlet parakvat. Den svenska framgången i målet om parakvat är inte någon lämplig parallell till de nu aktuella frågeställningarna rörande deka-BDE. I parakvatmålet var det Sverige som stämde kommissionen efter det att kommissionen godkänt det akut toxiska ämnet parakvat för användning i bekämpningsmedel inom unionen. Sverige menade att kommissionen på ett flertal punkter hade åsidosatt EG-rätten och sekundärrätten på sådant sätt att beslutet skulle ogiltigförklaras. EG-domstolen delade Sveriges bedömning och konstaterade dels att det förelåg processuella felaktigheter, dels att kommissionen saknat ett tillräckligt vetenskapligt underlag för sin bedömning att godkänna parakvat. Parakvatmålet betonar snarast hur viktigt det är att ha ett fullgott vetenskapligt underlag. Regeringen anser att det finns risker med deka-BDE som ytterligare måste belysas för att vi ska kunna nå ett heltäckande förbud på EU-nivå. Vi stärker därför arbetet med riskbedömningen av deka-BDE. Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att sammanställa den senaste forskningen om miljö- och hälsorisker med deka-BDE, vilket bland annat omfattar att följa upp och granska resultaten från den miljöövervakning och den neurotoxikologiska studie som pågår inom EU. Kemikalieinspektionen ska också, med beaktande av den senaste vetenskapliga forskningen, granska EU:s riskbedömning av deka-BDE och lämna relevanta synpunkter till medlemsstaterna och kommissionen. Regeringen kommer med det uppdaterade vetenskapliga underlaget att verka för en heltäckande reglering av deka-BDE inom hela EU. I Sverige har industrin ersatt användning av deka-BDE redan innan det svenska förbudet. Kemikalieinspektionen har i regeringsuppdraget fått i uppgift att ha en dialog med berörda branscher och offentlig sektor om alternativ till deka-BDE och användningen av dessa. Det är en viktig åtgärd för att säkerställa att företag och offentlig sektor fortsätter använda lämpliga alternativ till deka-BDE. Då Carina Ohlsson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Aleksander Gabelic i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag får å min riksdagskollega Carina Ohlssons vägnar tacka statsrådet för svaret. Som en inledning vill jag understryka vad som är utgångspunkten för interpellationen. Det bromerade flamskyddsmedlet deka-BDE hittar vi i dag hos såväl människor som djur. Det finns till exempel i rovfåglar. Det finns studier som tyder på att ämnet kan störa den mänskliga hjärnans utveckling och på att det kan brytas ned till ännu farligare ämnen. För snart två år sedan, i augusti 2006, valde därför den dåvarande socialdemokratiska regeringen att gå före övriga länder inom EU och införa ett nationellt förbud med deka-BDE. Medlet finns bland annat i nya textilier, i möbelstoppningar och i kablar och bidrar till att göra produkterna brandsäkra. Den socialdemokratiska regeringen ansåg att det fanns tillräckligt med underlag för att konstatera att deka-BDE är skadligt för hälsan och miljön. Man ville tillämpa försiktighetsprincipen och inte använda de ytterligare studier som EU-kommissionen krävde. EU:s egen vetenskapliga kommitté stödde också indirekt det svenska beslutet genom att motsätta sig nya studier i väntan på riskbegränsande åtgärder. Sveriges förbud började gälla den 1 januari 2007. För ett par veckor sedan upphävde den borgerliga regeringen detta nationella förbud på mycket märkliga grunder. Regeringen anser att det svenska förbudet mot ett mycket farligt flamskyddsmedel riskerar att fällas i EG-domstolen. Man citerar EU-kommissionen som har ifrågasatt förbudet och inlett ett överträdelseförfarande, som statsrådet nämnde. Därmed försvåras, tror den borgerliga regeringen, möjligheterna till en heltäckande reglering av deka-BDE på EU-nivå. Regeringen ger alltså upp innan frågan ens har prövats i Bryssel och Luxemburg trots att EG-domstolen så sent som förra sommaren gav Sverige rätt i ett liknande fall. I juli 2006 fick nämligen Sverige enligt domstolens utsago rätt att behålla sitt förbud sedan 1983 mot växtskyddsmedlet parakvat. Ett nationellt förbud kan vara en första åtgärd på vägen mot ett heltäckande EU-förbud vad gäller miljögifter och kemikalier. Men den borgerliga regeringen vill inte ta strid. I stället skjuter man över frågan till Kemikalieinspektionen som aktivt ska delta i den fortsatta riskbedömningen och vänta på vad EU säger. Detta är en märklig politik, fru talman!

Fru talman! Först och främst ska det göras klart att det här är ett förbud som, precis som Aleksander Gabelic sade, beslutades i augusti 2006 mitt i brinnande valrörelse av den socialdemokratiska regeringen. När sedan alliansregeringen hade tillträtt valde vi att inte riva upp beslutet. I stället lät vi det träda i kraft för att se om det var så som Carina Ohlsson nu påstår i sin interpellation och som Aleksander Gabelic här har fört fram. Tyvärr visade det sig att det inte var så. Tvärtom visade de vetenskapliga bedömningar som då presenterades att man ännu inte hade tillräcklig information för att Sverige helt och hållet och med säkerhet skulle kunna upprätthålla det här nationella förbudet också i EG-domstolen samt att vi inte hade så starka argument på vår sida som vi hade när det gällde ämnet parakvat. Därför inledde kommissionen sitt granskningsförfarande. Sanningen är alltså att det här inte alls är ett exempel på att svensk kemikaliepolitik läggs om eller på att vi börjar nedrusta svensk kemikaliepolitik. Det är tyvärr enbart ett exempel på att den socialdemokratiska regeringen inte hade skaffat sig ett tillräckligt starkt underlag när den mitt i brinnande valrörelse fattade det här beslutet. Nu beskrivs den svenska framgång som vi det här året har åstadkommit - EU förbjuder ju fyra femtedelar av deka-BDE i hela EU - som ett slags bakslag. Det blir väldigt konstigt. Hade vi genomfört förbudet bara här i Sverige skulle det ha berört nio miljoner människor. Nu får vi ett beslut som gäller fyra femtedelar av deka-BDE inom EU, något som kommer att beröra 450 miljoner människor. Det är klart att det från miljösynpunkt och för att skydda inte minst barns hälsa betyder oerhört mycket mer än om vi bara går den nationella vägen. Jag menar att vi just för miljöns skull, för människornas hälsa och, inte minst, för att skydda barnen ska se till att framför allt gå EU-vägen. Det gör mycket större nytta än om vi väljer att bara för egen skull och lite nationellt egoistiskt skydda våra egna här. Vi vet också att vi i det arbetet har framgångar att vänta framöver. Det är därför som vi ser till att Kemikalieinspektionen fortsätter dialogen med berörda branscher. Det är trots allt så att ingen i Sverige använder deka-BDE vid tillverkning. Mycket lite deka-BDE används vid sidan av det som nu förbjuds. Det finns alternativa medel. Kemikalieinspektionen kommer att kunna upprätthålla dialogen med handeln och branscherna om att se till att undvika dessa - detta samtidigt som vi skaffar oss ett mycket bättre vetenskapligt underlag för att också kunna förbjuda den återstående delen av deka-BDE inom EU. Det visar på möjligheterna att klara miljön genom att arbeta i EU och att använda EU som plattform och inte bara ensidigt inrikta sig på den nationella vägen.

Fru talman! Jag är icke expert på dessa frågor. Statsrådet har tidigare talat om den vackra sommarkvällen. Jag får kanske, fru talman, tillåta mig att säga följande. Om jag skulle gå ut på Drottninggatan och prata med barnfamiljer och säga att jag precis har diskuterat med Sveriges miljöminister om fyra femtedelars förbud i EU skulle man - det lovar jag - med största sannolikhet säga: Det var ett märkligt svar. Jag förstår ingenting. Jag förstår icke detta. Hur kan det vara bra att förbjuda fyra femtedelar? Sedan säger man att ett land vill förbjuda den sista femtedelen före de andra. Andreas Carlgren, du har sagt att jag brukar vara en klok person. Jag tycker att också du i många avseenden är en klok person. Men i det här läget måste jag - med tillägget att jag inte är någon expert utan att jag bara använder mitt vanliga sunda förnuft när jag kommunicerar med medborgarna de siffror som vi diskuterar - säga att jag tror att detta är väldigt svårt. Samtidigt har vi ju en debatt som jag följer också som förälder och där det sägs att andra organisationer konstaterar vad vi har i badhanddukar, lakan och så vidare - inte Kemikalieinspektionen. Vi ska dock inte diskutera det nu. Men resurserna är också en ganska viktig fråga också för den vanliga medborgaren. Vem är det som har koll på detta? Vi diskuterar också att vi inte har tillräckliga underlag. Om det finns en stark oro kring de fyra femtedelar som det uppenbarligen är viktigt att förbjuda finns det därmed, tycker jag, ett tillräckligt bra underlag för att kunna hävda linjen att också den sista femtedelen bör förbjudas - detta i stället för att använda den lite märkliga retoriken om att den socialdemokratiska regeringen mitt i brinnande valrörelse gick före. Jag tycker faktiskt att det är lite osakligt. Och om det finns en klar tendens till att vilja förbjuda detta medel till fyra femtedelar måste statsrådet i alla fall försöka redogöra för det lite bättre än som tidigare varit fallet så att vi båda en vacker sommarkväll kan gå ut på Drottninggatan och prata med medborgarna och säga: Självfallet ska medel som till fyra femtedelar är farliga förbjudas till hundra procent. Det tror jag - om jag får använda det uttrycket - är bondförnuft.

Fru talman! Jag tycker att det är bra med sunt bondförnuft både när man talar med barnfamiljer på Drottninggatan och när man fattar egna beslut. Men försök inte vilseleda barnfamiljen! Tala i stället om att orsaken till att kommissionen ifrågasatte Sveriges förbud och påbörjade ett förfarande som, om det hade fått fortsätta, hade dragit frågan till EG-domstolen! Tala också om att risken fanns att Sverige skulle fällas i EG-domstolen och att vi då skulle få mycket större svårigheter med att förbjuda deka-BDE både i Sverige och i hela EU, vilket vi vill åstadkomma! Tala dessutom om för barnfamiljen att orsaken till att risken var stor att vi inte skulle kunna klara ett förbud och försvara ett nationellt förbud i EG-domstolen var just att den socialdemokratiska regeringen inte hade skaffat sig ett tillräckligt bra underlag, helt enkelt inte hade gjort sitt jobb ordentligt! Förklara också för den här barnfamiljen att det inte är så att de här medlen nu väller in i landet igen! De finns i stort sett inte i Sverige. Fyra femtedelar är nu förbjudna i hela Europa. Återstoden, som ännu inte är förbjuden, används i stort sett inte i Sverige. Dessutom har Kemikalieinspektionen fått i uppgift att ha en mycket nära dialog med branschen, att visa att alternativen finns och blir bättre och att se till att den vägen försöka undvika användning i Sverige - i avvaktan på vad jag hoppas ska bli ett genomgripande förbud i hela EU. Den reträtt Sverige nu tvingas göra, på grund av att man inte hade förberett det här tillräckligt och inte hade tillräckligt starka kort på hand, gör vi för att inte förlora möjligheten att agera starkt i EU och åstadkomma ett klart förbud också för den sista återstoden. Vi gör det därför att vi vill att Sverige ska fortsätta att spela en ledande roll när det gäller kemikaliepolitiken både i Sverige och i EU. Det är därför vi jobbar så hårt för att ha en kraftfull tillämpning av bestämmelserna om varuinformation inom Reach, där Sverige är så pådrivande för att försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen ska tillämpas inom EU. Sverige är också mycket pådrivande inom EU när det gäller kvicksilverarbetet. Vi har bland annat legat bakom det omfattande exportförbud för kvicksilver som nu är på väg fram och att kvicksilver ska slutförvaras på ett säkert sätt. Regeringen är pådrivande för att Sverige ska införa miljökrav för kosmetiska produkter och hygienprodukter. Vi har också inom ramen för den globala kemikaliesäkerhetsstrategin tagit initiativ till internationellt arbete för information om farliga ämnen i varor. Inom ramen för Uneps arbete med tungmetaller har Sverige en ledande roll för att få till stånd globalt bindande instrument för kvicksilver. Vad det här innebär är alltså att vi undviker att skaffa oss egna nackdelar i det fortsatta arbetet och skapar ett viktigt förbud i hela EU. Det ska också barnfamiljen veta, samtidigt som man ska veta att den svenska regeringen och Sverige som land fortsätter att ha en mycket aktiv, framåtsyftande och offensiv kemikaliepolitik här hemma och i EU som helhet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Men jag måste ändock säga i denna vackra sommarkväll att jag inte blir riktigt klok på det här att jag inte skulle kunna kommunicera med barnfamiljen med trovärdighet. Det är möjligt att du skulle kunna övertyga dem på ett enkelt sätt, men du övertygar inte mig. Jag tror att politik handlar om att gå före i många sammanhang. Vi har diskuterat Bali och annat, och man kan diskutera taktik. Jag tycker självfallet att Sverige ska våga stå upp i vissa frågor som man tycker är viktiga. När vi har haft en regering som har fattat ett beslut tycker jag att denna regering borde vara lojal och se det här andra fallet som en möjlighet, att det till och med hade gått att få igenom det. Det finns krafter i EU-kommissionen som ser att det inte är helt fel. Om vi säger att den sista femtedelen är ett argument för att man skulle kunna stjälpa de fyra femtedelarna tror jag att vi överskattar Sveriges roll i EU. Det är jättebra att vi har en roll i EU, men jag tycker att det är märkligt om vi skulle stjälpa de fyra femtedelarna med ett nationellt förbud för den sista femtedelen. Det är möjligt att det finns ett svar på det, men jag tycker att utgångspunkten för barnfamiljen är att Sverige ska vara pådrivande. Man ska inte ge sig innan. Det är hela rättsstatstänkandet, att man ska pröva, att det måste finnas en möjlighet att pröva. Jag uppfattar ändå att statsrådet egentligen tycker att det är fel med den sista femtedelen - jag har inte hört att han är positiv till den, även om han försöker säga att ämnet inte finns i så många saker. Men vi kanske inte ska fördjupa oss i var det finns och inte finns - det är uppenbart att det finns organisationer som har uttryckt att man är orolig. Jag ska inte säga att jag vet exakt om det finns i min fjärrkontroll eller något annat, men jag tycker att det är tillräckligt oroande att Sverige inte är mer pådrivande och att vi lägger oss innan man har prövat det och inte ens har fått ett yttrande från EU-kommissionen. Jag tycker att statsrådet och regeringen borde vara mer pådrivande och inte anklaga oss för att ha varit för snabba. Det borde vara utgångspunkten för oss båda två när vi kommunicerar med barnfamiljen.

Fru talman! Aleksander Gabelic kan försäkra var och en, inte minst med den lista jag nyss räknade upp, att Sverige inte bara ska vara pådrivande när det gäller kemikaliefrågorna och deka-BDE-frågorna i EU utan också är det. Nej, det är verkligen inte fråga om taktik. Det är helt enkelt fråga om att i EU liksom i Sverige gäller lag och ordning. Kan du inte ge tillräckliga vetenskapliga bevis för att upprätthålla ett undantag, som ett nationellt förbud är, tvingas du ta bort det. Det problem vi hade här var just att vi inte ville tappa den sista femtedelen. Vi vill att också den sista femtedelen ska vara förbjuden. För att inte riskera att tvingas avskaffa förbudet här i Sverige och sedan inte ha möjlighet att återinföra det går vi nu i stället vägen att ta den lilla reträtt det här innebär och erkänna att ni inte hade förberett underlaget ordentligt. Vi kan inte ge tillräckligt starka bevis för att vara säkra att det håller i EG-domstolen. I stället går vi omvägen och tar fram det underlaget och ser till att Kemikalieinspektionen får fram rätt underlag, att andra vetenskapliga experter i Europa också kan bidra till det och att vi på så sätt kan förbjuda den sista återstående femtedelen, och då inte bara i Sverige utan i hela Europa. Det är det jag menar: Precis som det är bättre att ha åstadkommit ett förbud för fyra femtedelar av deka-BDE inte bara i Sverige utan i hela Europa betyder det mycket mer för miljö och för människor, och inte minst för alla barnfamiljer i Europa, att vi lyckas stoppa den återstående delen av användningen i hela Europa. Då ska vi inte av nationella egoistiska intressen missbruka den möjligheten genom att riskera att bli fällda i EG-domstolen. Då ska vi av EU-solidaritet och av miljöskäl i stället välja att ta den europeiska vägen också för den sista återstående femtedelen. Det är det regeringen har valt.