föräldraförsäkringen och könsdiskrimineringen

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag delar hennes beskrivning av föräldraförsäkringen, det vill säga att den nuvarande utformningen av föräldraförsäkringen bidrar till att permanenta, och till och med förstärka en ordning på arbetsmarknaden som försvagar och lönediskriminerar kvinnor. Föräldraförsäkring, god förskoleverksamhet och barnbidrag till alla barn har varit och är hörnstenar i regeringens familjepolitik. Utgångspunkten för familjepolitiken är barnens bästa och jämställdhet mellan kvinnor och män, en politik där förvärvsarbete utgör basen för barnfamiljernas ekonomi. Kvinnor och män i Sverige kan kombinera förvärvsarbete med familj. En grundläggande strävan är att skapa förutsättningar för trygga och jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Det kan åstadkommas dels genom att stödja föräldrarna att klara de ekonomiska åtaganden som är viktiga för barnens välfärd under deras uppväxttid, dels genom att erbjuda möjligheter att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Barn mår bra av att växa upp i en familj där föräldrarna kan dela lika på ansvaret för familj och arbete. Det ger bra förutsättningar för att leva jämställt i vuxenlivet. Den svenska föräldraförsäkringen är unik. Den sätter barnet i centrum och ger genom sin flexibilitet familjer med olika villkor möjlighet till tid med barnen efter vars och ens behov. Föräldraförsäkringen har som mål att stödja båda föräldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap och framhåller särskilt männens ansvar för sina barn. Det är ett effektivt instrument för att utforma stöd som syftar till att förbättra småbarnsföräldrarnas situation. Försäkringens konstruktion med ersättning för inkomstbortfall och att reservera tid för båda föräldrarna är viktig i regeringens arbete för jämställdhet. Det är viktigt för barnen att båda föräldrarna utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Föräldraförsäkringen är i dag fördelad med hälften till mamman och hälften till pappan. Två månader är reserverade för mamman respektive pappan. Utöver detta kan man överlåta dagar. De reserverade månaderna i föräldraförsäkringen markerar vikten av att pappor är hemma med sina barn. De ger pappan ett lagstadgat stöd att kunna hävda barnets behov av att han är hemma. Reserverade månader är däremot inte en garanti för att pappor faktiskt tar ut sin del av försäkringen. Därför är det viktigt att behålla flexibiliteten i föräldraförsäkringen så att vi inte hamnar i en situation där vissa barn får kortare tid hemma med sina föräldrar. Då har vi förlorat barnperspektivet. En av orsakerna till att männen inte tar ut mer i föräldrapenning kan vara att män i regel har högre lön än kvinnor och inkomstbortfallet blir därför större när mannen är hemma med föräldrapenning. I takt med att det ekonomiska utrymmet ger möjlighet är det därför vår avsikt att höja inkomsttaket inom föräldraförsäkringen. Regeringen avser att tillsätta en utredning om föräldraförsäkringen i enlighet med den överenskommelse som har träffats mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, det så kallade 121-punktsprogrammet. Syftet med utredningen är att se över hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att barnen får tillgång till bägge sina föräldrar och hur den kan bli mer flexibel utifrån nya samhällsstrukturer. Attitydpåverkan är en annan viktig del i arbetet med att få fler män att ta ut föräldrapenning . Det kan konstateras ett tydligt samband mellan de informationsinsatser som försäkringskassorna vidtar och resultatutvecklingen av männens ökade uttag av föräldrapenning. Det är enligt min mening en viktig del i en politik för tillväxt att stärka kvinnors ställning i arbetslivet och att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. Det skapar fria och starka individer och stärker kvinnors position i samhället. Ska familjepolitiken ha ett värde, måste jämställdhetsperspektivet slå igenom i hela samhället. De ekonomiska familjestöden, skattesystemen och arbetsrätten måste genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Självklart måste lönesättningen och arbetsvillkoren vara lika mellan könen. Men, vi kan inte använda föräldraförsäkringen för att korrigera en skev lönesättning. Vi ska värna om den föräldraförsäkring vi har i dag. Föräldraförsäkringen finns till för barnen och deras behov.

Fru talman! Vi moderater vill att alla människor ska ha frihet. Vi anser att både män och kvinnor är kapabla att fatta egna beslut och bestämma vad de vill göra med sina liv. Deras beslut måste också mötas med respekt. Vi anser att alla människor har rätt att betraktas som individer och inte som delar av en grupp som godtyckligt tillskrivs vissa egenskaper. Jag reagerar starkt på Gudrun Schymans anförande där hon beskriver alla kvinnor som i princip osjälvständiga - inte starka utan svaga. Så är det inte. Vi moderater tilltror individen förmågan att fatta egna beslut och att veta sitt och sin familjs bästa. Jag är i och för sig inte förvånad över det som Gudrun Schyman säger, men ibland undrar jag om hon inte blir så förblindad av sitt mål att hon är beredd att använda vilka medel som helst för att uppnå det målet. Och vad är det som gör att Gudrun Schyman vet bättre än föräldrarna vad som är bra för just deras familj och deras barn? Varför ställa och styra över våra liv på det sättet? Vet inte föräldrarna vad som är bäst när vi pratar om barnets bästa? Det tycks bara vara Gudrun Schyman som vet vad som är bäst. Som politiker ska vi ge förutsättningar, men den enskilda individen måste få välja själv. Vi ska inte ställa och styra. Mycket av det som Gudrun Schyman framför handlar om att ställa och styra i människors liv. Jag tycker att det som står i slutet av statsrådets svar, nämligen att föräldraförsäkringen finns till för barnen och deras behov, är väldigt bra. Och vad som är barnens behov vet föräldrarna bäst. Det vet varken statsrådet, jag eller Gudrun Schyman. Det vet bara föräldrarna i den enskilda familjen.

Fru talman! Det är lite svårt för mig att debattera med tre personer samtidigt eftersom jag har begränsad tid till mitt förfogande. Jag vill säga det till dem som lyssnar. Gudrun Schyman säger att detta är motsägelsefullt, att de står i motsättning till varandra. Jag ser det inte så. Jag tycker att mitt svar problematiserar frågeställningen. Jag ställer inte barnets behov mot jämställdheten mellan kvinnor och män, utan den föräldraförsäkring som vi har i dag är i grunden delad. Den är från början lika mellan föräldrarna. Det frågan egentligen handlar om är om vi i framtiden, när vi har möjlighet till det, ska reservera fler månader. Ja, jag tycker det. Men frågan som Gudrun Schyman kanske också ska ställa sig är om vi ska förbjuda den överlåtelserätt mellan föräldrarna som i dag finns i föräldraförsäkringen. Nej, jag tycker inte det. Den möjligheten ska finnas eftersom detta är en mycket fin försäkring. Den är till för att skapa så goda, jämlika och trygga uppväxtvillkor som möjligt för våra barn. Det handlar också om att vi kvinnor - för det är framför allt kvinnor som utnyttjar huvuddelen av föräldraförsäkringen - tillsammans med den familjepolitik som vi i övrigt har, kan stärka föräldrarna i deras föräldraskap och samtidigt kan kombinera arbete med familj. Vi ser att man inte lyckas särskilt bra med det ute i Europa. Vi kvinnor har en oerhört stark ställning i dag i det svenska samhället. Mycket hänger ihop med att vi har en barnomsorg som fungerar, att vi inte behöver ställas inför det val som många kvinnor ute i Europa ställs inför, nämligen att välja arbete eller barn. Vi har möjlighet att göra den här kombinationen. Det är en av våra nyaste socialförsäkringar som vi pratar om, som vi successivt har haft möjlighet att bygga ut genom årens lopp. Därutöver har vi reserverat månader. Jag är som sagt var öppen för att gå vidare på den linjen. Men låt oss komma ihåg att den är flexibel, den gör det möjligt att anpassa sig till den verklighet som vi lever i. Livet är icke perfekt för oss alla, utan det är mycket som spelar in. Det måste vi ta hänsyn till, tycker jag faktiskt. Det ska tillsättas en utredning. Jag håller precis på att skriva på direktiven. De har sin grund i att vi naturligtvis vill öka pappornas uttag av föräldraförsäkringen. Jag tror att vi successivt ska gå den vägen. De här direktiven bygger på den överenskommelse som vi har mellan socialdemokratin, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De syftar just till att diskutera hur vi kan öka pappornas uttag, men också till hur vi kan öka flexibiliteten i förhållande till att vi faktiskt lever i ett samhälle som förändras, utvecklas och får nya strukturer. Det tycker jag är viktigt. Jag tycker att det är rätt. Jag hoppas också att jag får möjlighet att höja taket i föräldraförsäkringen om vi har pengarna till det. Det är på det sättet att föräldraförsäkringen redan i dag är delad. Frågan är om vi ska förbjuda överlåtelse. Nej, det tycker jag inte. Låt mig bara säga det också, som ett svar till Magdalena Andersson, att vi har en könssegregerad arbetsmarknad. Det stämmer. Men det beror väldigt mycket på att vi i Sverige har förvandlat oavlönat arbete till avlönat arbete. Vi har en stor gemensam sektor, och vi gör stora ansträngningar för att bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden. Men låt oss komma ihåg vad som är grunden till att det ser ut som det gör. För hemhjälp eller hushållsnära tjänster finns inga hinder. Men min fråga till Magdalena Andersson är: Vem är det som ska städa hemma hos städerskan?

Fru talman! Med den begränsade tid som råder här väljer jag att koncentrera mig på statsrådet. Den andra debatten får vi väl ta vid något annat tillfälle. Jag tror att det blir ett i morgon till exempel. Föräldraförsäkringen är utmärkt som just det den ska vara till för, nämligen att möjliggöra att både vara förälder och att förvärvsarbeta. Om detta är vi fullständigt, fullkomligt överens. Det jag diskuterar är att den har möjlighet att användas på ett sådant sätt och också i den praktiska verkligheten används på ett sådant sätt att den förstärker och permanentar den maktordning som vi har i samhället som är en könsmaktsordning, den patriarkala ordningen. Jag utgår från att statsrådet och jag är överens om det, eftersom vi bägge två är medlemmar i feministiska partier som har gjort den här analysen som talar om att det finns en könsmaktsordning i samhället. Och den nästlar sig in på ett mycket effektivt sätt i den här försäkringen, just för att försäkringen vänder sig till ett familjebegrepp som den patriarkala strukturen vilar på. Det är därför det är viktigt att diskutera den här frågan. Visst är svaret problematiserande, men det tar inte ställning. Visst, försäkringen är i praktiken delad. Men den kan överlåtas. Och den möjligheten utnyttjas just på det sätt som vi alla vet, nämligen att det är kvinnor som tar ut den absolut övervägande delen av föräldraförsäkringen. Jag tror att det handlar om runt 15 % som männen tar ut, och det är dessutom korta tider. Varför ska man ha den möjligheten? Vad finns det för skäl? Jag skulle vilja vända på det. Jag vill inte, säger statsrådet, ändra på det här. Jag vill inte förbjuda möjligheten att överlåta. Då vill jag i stället ställa frågan: Varför har vi möjligheten att överlåta, när vi inte har det i någon annan försäkring inom socialförsäkringsområdet? Där har vi gått in för att renodla och individualisera. Det gäller både skatter och försäkringar. Vi är individer. Vi står på egna ben, oavsett om vi är män eller kvinnor. Det borde vara så också när vi är föräldrar. Vad finns det för skäl till att just föräldraförsäkringen har den konstruktionen att den vänder sig till ett familjebegrepp i stället för till en förälder eller två föräldrar, i de fall det finns det? Statsrådet säger att hon vill ha den här möjligheten, att vi ska kunna anpassa oss genom den här flexibiliteten och överlåtelsemöjligheten. Anpassa oss till vad då? frågar jag. Mitt svar är: Jo, till den patriarkala maktstrukturen, till den föreställning som så väldigt många har och som går ut på att det är kvinnorna som har ansvar för barnen. Det är det som vi sedan ser avspegla sig i kvinnors sämre situation på arbetsmarknaden i form av otryggare anställningar och lägre löner som fortplantar sig i samtliga socialförsäkringssystem, varav du och jag snart ska diskutera ett till. Jag menar att det här är en väldigt kraftfull struktur som man måste vara medveten om. Om man på allvar menar att man ska motarbeta den måste man göra det i varje ögonblick, annars är den där och permanentar. Därför kvarstår min kritik mot den här delen av föräldraförsäkringen, absolut inte mot föräldraförsäkringen som tanke och idé. Vi kan gärna utöka den och allt möjligt, men idén om att koppla den till en familjetyp som vi inte längre har eller vill ha - många av oss i alla fall - är det som gör att den permanentar och reproducerar den här maktordningen som jag ju tror att vi är överens om att vi ska bryta ned.

Fru talman! Det var intressant men kanske inte särskilt förvånande att höra ministerns svar. Hon kan tänka sig att höja taket men inte sänka skatten. Som jag ser det är det en mängd oavlönat arbete som görs inte bara i offentlig sektor utan i hemmen. Om inte detta gjordes skulle vi inte kunna klara oss. Tänk om vi skulle behöva betala för varenda diskning, lekstund med barnen, dammsugning, målning av fönster eller vad det nu kan vara. Det verkliga problemet är väl ändå att det finns alldeles för många, framför allt unga människor, som har det kämpigt med att få sitt eget livspussel att gå ihop. Man har barn. Man har jobb. Det ska hämtas på dagis. Det är skola. Man ska laga maten. Det ska städas och diskas. Ska man dessutom vara i karriären och kunna skaffa sig en plattform för ett framtida bra yrkesliv blir det väldigt tufft. Då är det inte enkelt. Då kanske både kärleken och värmen bleknar bort ibland. Mitt i allt som händer och alla krav som finns orkar man inte längre. Vi vet att det inte alltid är situationen på jobbet som gör att kvinnorna sliter ut sig. Det är det här dubbelarbetet, att man arbetar fler timmar i hemmet än vad männen gör. För att på något sätt kunna mildra den obalansen tycker vi att det vore rimligt att kunna köpa tjänster i hemmet. Om skatten sänks på hushållsnära tjänster genom att man får en skattereduktion på dem klarar man detta på ett helt annat sätt. Jag tycker att det är förvånande att ministern inte driver den frågan jämsides med oss. Jag skulle vilja avsluta med att bara säga att jag tycker att det är lite trist att höra ministerns syn på städerskan och hennes eller hans yrke. Vem är det som städar ministerns kontor?

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Gudrun Schyman fortfarande framhärdar helt förblindad i sin kamp och är beredd att gå över familjens självbestämmande för att uppnå det hon vill uppnå. Jag vill bara avsluta med att faktiskt ge ministern Moderaternas stöd för att inte förbjuda att man kan överlåta föräldraförsäkringen mellan föräldrarna. Jag hoppas att hon står fast vid detta och inte får för sig att vi ska ha någon form av kvotering eller låter Vänstern och Gudrun Schyman bestämma i den här frågan.

Fru talman! Vi måste se helheten i familjepolitiken. Den består av tre delar. Den ena är föräldraförsäkringen, den andra är den barnomsorg eller förskoleverksamhet som vi har och den tredje är barnbidraget. De samverkar och ska ses som en helhet. Det har vi byggt upp utifrån hur viktigt det är för föräldrar och barn att få allt att gå ihop på så bra sätt som det bara är möjligt. Det är svårt att få detta så kallade livspussel att gå ihop för de allra flesta. Därför är det viktigt för föräldrarna att ha möjlighet att kunna kombinera arbete med familj, att det finns en barnomsorg som fungerar och är av god kvalitet, att vi har en föräldraförsäkring som i grunden är delad mellan föräldrarna men som också gör det möjligt att överlåta dagar och som bidrar till den flexibilitet vi ändå måste ha. Verkligheten ser inte likadan ut över tiden eller i den enskilda familjen oavsett, Gudrun Schyman, hur den ser ut. Den kan naturligtvis se olika ut. Behovet av flexibilitet och att kunna anpassa sig till den verklighet som människor lever i, både när det gäller tid, barnens behov och att få pengarna att räcka till, gör att verkligheten inte ser så perfekt ut som man kan tro när man lyssnar till Gudrun Schyman. Det måste finnas en flexibilitet. Men utifrån detta går det inte att dra slutsatsen att jag säger att vi inte ska se till att öka männens uttag i föräldraförsäkringen. Men jag tycker också att det är viktigt att se hur verkligheten ser ut och att arbeta med det jag tycker är bättre, nämligen att positivt försöka påverka uttaget. Jag brukar säga att det är bättre med morötter än med piska. Vi ska titta på detta i utredningen, Gudrun Schyman. Är Gudrun Schyman verkligen beredd att i dag dela föräldraförsäkringen rätt av utan att veta vilka konsekvenserna ska bli, utan att veta hur många barn som inte skulle få den fulla tiden med sina föräldrar? Jag är inte beredd att göra det. Jag ser till hur verkligheten ser ut i dag. Jag vill förändra, utveckla och jag vill se till att båda föräldrarna finns till för barnen. Men jag kan inte bortse från hur verkligheten ser ut i dag. Jag är hemskt ledsen om Magdalena Andersson missuppfattade mig på något sätt. Jag försökte förklara varför arbetsmarknaden i Sverige ser så könssegregerad ut. Jag sade att vi har gjort oavlönat arbete till avlönat. Det innebär att vi har en äldreomsorg, en barnomsorg och en sjukvård som är organiserad på ett annat sätt än på många andra håll. Jag är stolt och glad över det. Samtidigt tycker jag att vi måste försöka göra någonting åt den könssegregering som finns. Det ska vi naturligtvis arbeta med på bästa sätt. Det är en förklaring. Det var inget förakt i det jag sade om städerskan. Det finns inget som hindrar någon att anlita en hushållstjänst i dag. Man får betala för vad det kostar. Men min poäng angående subventionering är att den aldrig kan bli någonting som städerskan kan utnyttja. Den kan bara utnyttjas av dem som har väldigt gott om pengar - inte av den som ska utföra arbetet. Så vill inte jag ha det.

Fru talman! Det sista är statsrådet och jag väldigt överens om. Annars tänker jag inte ta min tid till att debattera med Moderaterna. Det är alldeles utmärkt att utgå från verkligheten. Det är fantastiskt bra att utgå från verkligheten, men då ska vi fråga oss hur verkligheten ser ut. Jo, verkligheten är att det ser lika ut om vem som har ansvar för barn, hem, familj, disk, tvätt, städning, relationer och gamla farmor och så vidare. Det ser så fantastiskt lika ut fortfarande år 2003, så att man skulle kunna tro att tiden har stått stilla medan allt annat har rört sig. Problemet är att det i dag fortfarande är så lika. Då ska vi fråga oss varför. Varför ser det fortfarande ut så, trots att vi har en föräldraförsäkring, trots att det går att dela lika? Varför görs det inte? Varför är inte männen hemma mer med sina barn? Vad beror det på? Beror det på pengarna? Är det för att de tjänar mer och därför inte är hemma för att de inte får ersättning fullt ut? Nej! Det finns ingenting som tyder på det. De undersökningar som har gjorts och som bland annat JämO redovisade vid en hearing som arbetsmarknadsutskottet hade för ett par veckor sedan visar att det ser precis likadant ut när mamman och pappan tjänar lika mycket eller lika litet, det vill säga under taket. Det ser likadant ut där. Det är inte så att där männen har lägre löner är de hemma mer. Det är någonting annat som styr. Jag menar att det inte finns någonting som heter fria val. Det handlar om att många är inlåsta i det fängelse som de traditionella könsrollerna och den patriarkala ordningen påbjuder. Därför är det sorgligt att se att den socialdemokratiska regeringen - buret av ett feministiskt parti - underordnar föräldraförsäkringen den patriarkala maktordningen. Jag hoppas att utredningen kommer till rätta med det.

Fru talman! Gudrun Schyman har fel. Det är inte så. Däremot kanske vi lever mer i verkligheten än vad Gudrun Schyman gör. Det handlar för den skull inte om att acceptera den ojämställdhet som finns. Men jag vänder mig mot att på något sätt i den allmänna debatten har en kvotering av föräldraförsäkringen blivit den lösning som i ett huj ska se till att det blir full jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är icke så. Det krävs naturligtvis insatser inom en rad olika områden för att vi ska kunna uppnå en jämställdhet mellan könen och göra någonting åt den underordning som faktiskt finns. Vi är helt överens om den, och vi ska naturligtvis göra någonting åt den. Vi vet ännu inte det fulla utfallet av den ytterligare pappa- och mammamånaden som vi införde den 1 januari 2002. Vi vet inte vilka effekter den har fått. Jag tror att vi kommer att se att vi har ett uttag av både mamma och pappa på den månaden. Jag är beredd att gå vidare. Jag är däremot i dag inte beredd att kvotera och säga nej till att kunna överlåta dagar mellan föräldrar. Verkligheten ser inte sådan ut i dag. Det innebär inte att jag inte vill göra någonting för att förbättra jämställdheten mellan könen. Det vill jag, men jag ser realistiskt på detta. Jag vill också att barnen ska få rätt till sina föräldrar. Jag vill se till att de får den tid vi har sagt att de ska ha.

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag anser att pensionssystemet befäster lönediskriminering mellan kvinnor och män och om jag i så fall avser att göra någonting åt detta. Pensionssystem kan konstrueras på många sätt. Det kan vara fördelningssystem eller fonderat som till exempel premiepensionen. Det kan vara förmånsbestämt och utlova en viss pension eller avgiftsbestämt, som i det reformerade pensionssystemet där pensionen bestäms av den inbetalade avgiften. I samtliga fall handlar det i någon form om uppskjuten lön. Man kommer heller aldrig ifrån att vi i längden aldrig kan betala ut mer pension än vad det finns pengar till. Det har Sverige gjort någonting åt, och vi har nu ett hållbart pensionssystem medan ett stort antal länder runtomkring oss brottas med pensionssystem som inte är hållbara. Trygga pensioner förutsätter hållbara pensionssystem. ATP-systemet var förmånsbestämt, och pensionen beräknades på ett genomsnitt av de 15 bästa åren av 30. En stor nackdel med detta var den svaga kopplingen mellan arbete och pension, det vill säga arbetet under övriga år utöver de 15 åren hade som regel ingen betydelse. Eftersom pension egentligen är uppskjuten lön som långsiktigt inte kan åstadkommas med annat än arbete var denna svaga koppling olycklig. Det nya systemet byggdes därför utifrån livsinkomsten där ytterligare arbete ger ytterligare pension. Det är också avgiftsbestämt, och det finns därmed en direkt koppling mellan arbete, lön, avgift och pension. Kort sagt: Eftersom det är arbetet som genererar pension är det naturligt med en stark koppling dem emellan. Pensionen är således en spegling av yrkeslivet. Oavlönat arbete under förvärvstiden avspeglar sig därmed i en lägre pension under pensionstiden, helt enkelt därför att det inte betalas avgifter för oavlönat arbete. Motsvarande gäller för låga löner, oavsett om det är till följd av ett generellt lågt löneläge eller om det är till följd av lönediskriminering. Ska oavlönat arbete ändå ge pensionsrätt krävs att någon annan betalar avgiften. Detta gäller för barnårsrätten, som är ett fördelningsmässigt inslag i pensionssystemet. Barnårsrätten utgår ifrån att de allra flesta - kvinnor och män - får barn och till följd därav kommer att vara frånvarande från arbetslivet under en eller flera perioder, en frånvaro som regelmässigt innebär lägre inkomster och därmed lägre pensionsavgifter. Här är det fråga om ett inkomstbortfall och därmed ett pensionsbortfall som staten rimligen måste ta ansvar för och därmed betala pensionsavgifter för. Lönediskriminering och löneskillnader mellan kvinnor och män ska bekämpas, men det ska bekämpas där det uppkommer. Att kompensera en låg lön med en högre pension löser inte problemet. Lönediskrimineringen uppkommer på arbetsmarknaden, och därför vilar ett mycket tungt ansvar på arbetsmarknadens parter. Riksdagen lagstiftar om jämställdhetslagen, och regeringen kan på olika sätt driva frågor om jämställdhet i arbetslivet, där ett viktigt inslag är att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Jag delar Gudrun Schymans syn att lönediskriminering ska bekämpas men däremot inte att pensionssystemet befäster diskrimineringen. Skillnader i pensioner är en konsekvens av bristande jämställdhet på arbetsmarknaden. Kvinnors inkomster måste öka för att skillnaderna mellan kvinnors och mäns pensioner ska minska, vilket även gäller övriga ersättningssystem. Därför måste vi arbeta på många områden med att bryta den ojämställdhet som råder mellan kvinnor och män i vårt samhälle, inte minst ekonomiskt.