Flygförbindelsen Östersund-Umeå och tillgång till specialistsjukvård

Fru talman! Marie Nordén har frågat mig på vilka grunder jag tagit ställning till att rätten till fungerande flygresor till och från regionsjukhuset i Umeå inte är nödvändig längre. Isak From har frågat mig på vilka grunder jag har verkat för förändringar som går tvärtemot tidigare fattade riksdagsbeslut avseende flygtrafiken mellan Östersund och Umeå. Jag besvarar de här två interpellationerna gemensamt. Anslaget för trafikavtal, alltså före detta Rikstrafiken, gör mycket nytta runt om i landet. Pengarna möjliggör ett större utbud av interregional kollektivtrafik än vad som annars skulle ha varit fallet. I Norrlands inland är den upphandlade flygtrafiken betydelsefull för befolkning, näringsliv och offentliga förvaltningar på grund av de långa avstånden. Trafiken möjliggör påtagligt kortare restider än vad som annars skulle ha varit fallet. Riksdagen beslutade 1980 att Jämtlands län skulle ingå i norra sjukvårdsregionen, vars regionsjukhus är Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Socialutskottet anförde i sitt betänkande angående förslaget till förändring att en förutsättning för utökningen av Umeåregionen med Jämtlands län var att resmöjligheterna förbättrades för patienter från länet som skulle få regionsjukvård i Umeå. Riksdagen beslutade 1993 att staten skulle trygga en grundläggande flygtrafik mellan Östersund och Umeå och tillskjuta medel för att möjliggöra en upphandling av flygtrafik. Resvaneundersökningar visar att användningen av flyglinjen har förändrats på så sätt att det nu är få patienter som reser med den. Av den anledningen menar jag att riksdagen bör fatta beslut om att den berörda flyglinjen inte längre ska särbehandlas jämfört med övriga linjer. Förslaget i vårändringsbudgeten innebär inte att regeringen tagit ställning till att det är omotiverat att upphandla flyglinjen Östersund-Umeå ytterligare minst en avtalsperiod. Tvärtom har regeringen möjliggjort en fortsatt upphandling genom att i slutet av förra året fatta beslut om en så kallad allmän trafikplikt för sträckan. Därmed har Trafikverket kunnat genomföra ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i syfte att teckna avtal med ett flygföretag. Myndighetens ambition är att inom kort teckna avtal med ett företag för att bedriva trafik på sträckan. Givetvis måste den totala kostnaden för Trafikverkets trafikavtal rymmas inom den bemyndiganderam som riksdagen beslutat ska gälla för anslaget för trafikavtal. Regeringens förslag i vårändringsbudgeten om att åtagandet att upprätthålla flygtrafik mellan Östersund och Umeå bör upphöra handlar alltså om att besluten om trafikavtal ska tas på rätt nivå. Riksdagen fattar normalt endast beslut om anslaget för trafikavtals storlek och ändamål men låter regeringen eller dess myndighet ta ställning till den exakta användningen av medlen. Jag menar att regeringens förslag är i linje med tidigare riksdagsbeslut på så sätt att riksdagen inte bör fatta beslut om användningen av anslaget för trafikavtal linje för linje.

Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret även om det inte var det jag hoppades på. Vi debatterade just den här frågan om tillgång till specialistsjukvård på lika villkor med socialminister Hägglund tidigare i vår, då vi fick de första signalerna om att Rikstrafiken och nu Trafikverket förordade en omprioritering, eller ska vi säga nedprioritering, vad gäller upphandlingen av flyget mellan Östersund och Umeå. Jag måste säga att det under debatten blev smärtsamt uppenbart för oss att socialministern inte riktigt förstod vad vi pratade om eller att det inte fanns de kunskaper man hade önskat med tanke på att han har ansvar just för frågan om rättvis och tillgänglig sjukvård för alla i hela landet. Jag fick inget direkt svar av socialministern under debatten, men jag hade ändå en förhoppning om att han skulle ta med sig frågan till infrastrukturministern och resten av regeringen. Naturligtvis hade jag också hoppats att det här skulle slippa komma upp i vårändringsbudgeten, men tyvärr fick vi beskedet nu, och det var helt motsatt mot vad vi försökte uppnå med vår tidigare interpellation. Jag måste därför tyvärr återigen konstatera att regeringen inte riktigt vill se hur olika förutsättningarna och villkoren ser ut i landet och att vi i Norrlands inland drar det korta strået igen. Ministern beskriver helt korrekt bakgrunden till varför vi har haft eller har ett statligt ansvar och ett riksdagsbeslut för en fungerande flygförbindelse mellan Östersund och Umeå. Varken förutsättningarna, orsaken eller behovet har dock förändrats, och jag vill börja med att kommentera den resvaneundersökning som ministern hänvisar till. Den har genomförts som enkäter till resande under 15 dagar med totalt 213 svar från resande mellan Östersund och Umeå, det vill säga 1 procent av det upphandlade antalet platser som är 19 500. Jag tycker att det är häpnadsväckande att regeringen kan grunda sitt förslag på ett så undermåligt och definitivt osäkert beslutsunderlag och att man över huvud taget drar några långtgående slutsatser utifrån 1 procent av totalen. Det visar på något sätt att regeringen inte riktigt tar frågan på allvar, och jag tycker att man borde ställa högre krav på beslutsunderlag. Om jag hade varit minister hade jag sagt att detta inte duger - vi kan inte grunda våra slutsatser på ett så litet underlag som 213 enkätsvar, varav 11 resande har svarat att man är patienter. 11 personer är alltså grunden för att ministern säger att underlaget är för bräckligt. Jag tycker att ministern borde säga att det här duger inte! Visst har resandet för patienter förändrats sedan 80- och 90-talet då vi tog beslutet, men det betyder inte på något sätt att vi inte fortfarande har behovet av en flyglinje som staten säkrar mellan Östersund och Umeå för att få en fungerande specialistsjukvård. Det är just det som var en av orsakerna till att vi tycker att enkätsvaret är odugligt, för man har inte tagit reda på vilka som reser i tjänsten. Det är ju så att sjukvården och samarbetet mellan sjukhusen har förändrats under de år som gått, allt för att förbättra för patienterna, effektivisera vården och öka kompetensen hos personalen. Det innebär till exempel att i stället för att patienter ska resa till Umeå varje gång de behöver träffa en specialist så reser specialisten till Östersunds sjukhus då det är möjligt. Det gäller till exempel onkologen som är där två dagar i veckan för att gå igenom eftervård. Jag tycker att det finns anledning för ministern att fundera på hur man kan fatta ett beslut grundat på ett så undermåligt underlag. Tycker verkligen ministern att det räcker, och är färre resande grundorsaken till att man ska dra in flyglinjen?

Fru talman! Marie Nordén har föredragit bakgrunden alldeles förträffligt bra. Orsaken till att vi står här i kväll i denna sena timme är regeringens vårändringsbudget för 2011, där det föreslås att statens åtagande att upprätthålla flygtrafiken mellan Östersund och Umeå upphör. Precis som Marie Nordén debatterade även jag denna fråga med socialministern, och i debatten framkom inget annat än okunskap om förutsättningarna för specialistsjukvården i norra sjukvårdsregionen. Nu vet jag att företrädare för norra sjukvårdsregionen och landstingen har uppvaktat infrastrukturministern, så hon är ju väl insatt i ärendet. Jag får tacka statsrådet för svaret, för jag ser i svaret att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd ändå ser en stor nytta med det statliga ansvaret för bland annat flyget i Norrland. Sedan ser hon inte behovet av att politiskt prioritera, men det är ändå rätt som statsrådet lyfter fram att politiken inte ska gå in och detaljstyra enskilda linjer. Men politiken har väl ändå ett ansvar, fru talman, för att möjliggöra likvärdiga förutsättningar i landet och för att ta ansvar för strukturerna. Om nu staten tidigare har pekat ut ett speciellt område för samarbete inom specialistsjukvården innebär ju det beslutet i sig konsekvenser. Det beslutet kom 1980 och innebar att Jämtlands län tillhör norra sjukvårdsregionen med upptagningsområde för Norrlands universitetssjukhus i Umeå. År 1993 togs ytterligare ett riksdagsbeslut som bestämde att staten ekonomiskt skulle trygga flygtrafiken mellan Östersund och Umeå för att garantera patienterna rimliga resmöjligheter till Norrlands universitetssjukhus. Beslutet har senare förtydligats ett antal gånger av tidigare regeringar. Beslutet innebär att det ska, säger man, finnas fungerande förbindelser med flyg eller järnväg. Järnväg kan ju vara ett alternativ framöver, men just nu med den sittande regeringen syns inte en snabbtågsjärnväg från Östersund till Umeå särskilt nära i tiden. Framgent kanske det är så, kan vi hoppas. Med nya politiker vid styret kan det bli så. Fru talman! Det här kommer upp till votering. Vi kommer dock inte att votera om infrastrukturministerns interpellationssvar, utan vi kommer att votera kring det som står i vårändringsbudgeten. Där står det tydligt att statens åtagande att upprätthålla flygtrafiken mellan Östersund och Umeå upphör. Är det då så att regeringen med sitt agerande i förslaget till vårändringsbudget vill dra in den här linjen så får det konsekvenser. Blir beslutet nedläggning så bryts en kommunikationslinje uppe i norra Sverige som i dag överbryggar långa avstånd, möjliggör regional samverkan och kompetensutbyte inom inte bara sjukvården utan även läkarutbildningen, universitetet och det övriga näringslivet. Snälla nån - statsrådet vet behovet och nyttan av att upprätthålla flygtrafiken på de svaga linjerna. Hon säger sig också förstå vikten av det statliga ansvaret för flyget till dessa orter. Då kan vi fundera över vad som krävs. Kan infrastrukturministern förklara det för oss? Vad krävs för att regeringen ska ändra sig och prioritera denna linje?

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Vi talar här om den mest glesbefolkade delen av Sverige. Vi pratar om över halva Sverige som har sin sjukvård i Umeå för vissa former av specialistvård. Alternativet till att flyga mellan Östersund och Umeå om man ska åka med någon sorts kollektiv trafik är en bussresa på upp mot sex timmar. Då ska man ha turen att bo i Östersund. Jämtlands län är ett av våra större län. De som bor längre bort i länet kanske har en bussresa på åtta timmar till Umeå. I restid pratar vi alltså om en stockholmare som ska åka tåg inte bara till Köpenhamn, utan nästan till Hamburg för att komma till sjukhuset. Det finns särskilda skäl att ge speciellt stöd till den här delen av landet på grund av de extremt långa avstånden. I grunden handlar det om att garantera människor en likvärdig tillgång till god hälso- och sjukvård. Man kan tolka statsrådets svar på olika sätt. I svaret står det att det inte innebär att regeringen har tagit ställning till att det är omotiverat att upphandla flyglinjen Östersund-Umeå ytterligare en avtalsperiod. Tvärtom har regeringen möjliggjort en fortsatt upphandling. Man kan av svaret få intrycket att allt kommer att fortsätta som förut och att det finns en garanti för att linjen kommer att upphandlas. Min fråga till statsrådet är: Är det en garanti? Står statsrådet här och lovar att flyglinjen kommer att fortsätta? Eller är det en så kallad slamkrypare och något som man kan tolka lite hur som helst? Är det en tänjbar formulering? Jag är varm anhängare av järnvägstrafik. Järnvägstrafiken är ju gravt eftersatt i norra Sverige. Vi kunde se det i somras när det var en olycka i Bräcke, tror jag. Då klipptes halva Sverige av på grund av att det bara är enkelspår mellan norra och södra Sverige. Det fick stora ekonomiska konsekvenser. Det innebär inte att tågtrafiken saknar potential i norra Sverige. När Botniabanan kommer i full drift senare i år blir det möjligt att pressa restiden mellan Östersund och Umeå, då man byter i Sundsvall, till ned mot fem timmar. Det är fortfarande mycket lång restid - för lång, skulle jag vilja säga. Man skulle kunna ha direkt tågtrafik mellan Umeå och Östersund, men det kräver en upprustning av den del av Ådalsbanan som går till Långsele. Den är i dag eftersatt när det gäller underhåll och inte möjlig att bedriva persontrafik på. Då skulle man kunna ha betydligt snabbare och effektivare tågtrafik mellan Umeå och Östersund. Det är något som vi skulle vilja se. Det skulle kunna komplettera och delvis ersätta flygtrafiken på längre sikt. I dag finns inte det alternativet. Vad jag vet har inte regeringen några planer på att satsa på direkt persontågstrafik mellan Umeå och Östersund. Jag vill ändå fråga om regeringen planerar för en direkt tågtrafik mellan Östersund och Umeå. Har man som politisk målsättning att en sådan tågtrafik ska starta? En sådan upprustning kommer i och för sig att ta flera år. Om inte heller det är fallet är det här enbart en direkt försämring av möjligheten till kommunikationer i övre Norrland. Jag tror att det är skadligt för de patienter som behöver en bekväm och snabb resa för att få sjukvård. Det är också skadligt för samarbetet i övre Norrland och möjligheten att binda ihop oss och inleda ett närmare regionalt samarbete. Jag vill ha svar på de två frågorna. Garanterar regeringen fortsatt trafik, och vilka planer har man för järnvägstrafiken mellan Jämtlands län och Västerbotten?

Fru talman! Tack för bra frågor från samtliga i debatten. Marie Nordén är inne på att regeringen inte vill se skillnaderna i landet. Jag tycker att det är lite tveksamt att tolka det så snävt. I så fall skulle vi ju inte ha trafikavtal som är till för att se till att täcka upp där det kommersiella inte fungerar. Marie Nordén säger att underlaget inte har förändrats. Visst har resandet förändrats. Jämtlands läns landsting för statistik eftersom man betalar för sjukresor. De har inte i sina argument nämnt kopplingen till patienter. Det antal patienter som reser har minskat kraftigt. Däremot är det, som Marie Nordén var inne på, personalen och näringslivet som nyttjar den. I diskussionen ingår att lösa upp det ursprungliga beslutet när man gjorde sjukvårdsregionerna. Det syftade till patienterna. Vi har ändå sett att det finns andra skäl att fortsatt upphandla. Det var därför man förra året fattade beslut om att det skulle vara allmän trafikplikt. Diskussionen om huruvida det ska upphandlas eller inte pågår just nu. Det kommer nog att vara bara några få dagar kvar innan vi ser resultatet av det när generaldirektören på Trafikverket fattar det slutliga beslutet. Isak From sade att jag trots allt borde vara lite bekant med hur situationen är där uppe eftersom jag också har blivit uppvaktad av de olika Norrlandslandstingen. Jag kan i sammanhanget nämna att det egentligen inte rörde denna linje utan framför allt möjligheten till att ha beredskap på de olika flygplatserna i norr, inte minst för akutflyget. Då kan jag avslöja lite fint i denna kammare för er som är här inne att vi har en ambition att hitta en långsiktig lösning på det också. Det kommer att finnas med i budgeten till hösten. Vad krävs då för att regeringen ska prioritera denna linje? Som jag har sagt har regeringen sagt, vilket också står i svaret, att det är motiverat att upphandla Umeå och Östersund minst en avtalsperiod ytterligare. Trafikverket är i gång med att genomföra ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Syftet är att teckna ett avtal. Det som jag tycker är viktigt är att hålla fast vid det som gäller för alla andra linjer - jag utgår nämligen från att man inte vill särskilja sig från de andra som har trafikavtal - nämligen att det är riksdagen som fattar det övergripande beslutet om ändamål och storlek på själva anslaget. Sedan är det regeringen eller den myndighet som vi säger ska göra det som beslutar vilka linjer som ska upphandlas. Det innebär egentligen att förslaget som ligger i vårbudgeten handlar mer om att det inte ska behöva krävas några speciella riksdagsbeslut utan att det ska ske på lika sätt som gäller i övrigt med de flyglinjer som ingår i själva upphandlingen av trafikavtal.

Fru talman! I grund och botten handlar denna debatt om rätten till jämlik vård på lika villkor. Jag vill börja med att korrigera lite grann av det som ministern säger. Jag menar att förutsättningarna för, behovet av och orsaken till den särställning som denna linje har inte har förändrats. Utifrån en resvaneundersökning är kunskapen alldeles för dålig för att man ska kunna dra så långtgående slutsatser. Jag menar att vi vet för lite om hur resandet ser ut. Jämtlands läns landsting kritiserar också med all rätt resvaneundersökningen. Vi vet att det är lite färre patienter som reser i dag än tidigare. Men vi vet också att det är fler personal som reser på grund av att man har ändrat sättet att jobba. Man har också tänkt på personalen och patienterna när man har en buss som går i stället för att man alltid reser med flyget. Jag menar att denna linje har en särställning, och jag tycker att den ska fortsätta ha det utifrån att då vi tog beslutet om att öka underlaget till Norrlands universitetssjukhus med patienter från Jämtlands län var det villkorat att det skulle finnas en bra och väl fungerande kommunikation genom ett upphandlat flyg och att staten skulle vara garant för det. Det är också därför som vi har ett riksdagsbeslut om detta. Då ska vi inte straffas för att vården har utvecklats och att det inte alltid är patienter som reser utan personal för att det är bättre. Det är fråga om huruvida flyget behövs. Ministern säger att det handlar om att beslutet ska ligga på rätt nivå. Det menar jag att det faktiskt gör i dag. Precis som Jonas Sjöstedt säger finns det anledning att vara orolig. Även om ministern vill garantera att upphandlingen ska fortsätta känns det ändå som att det är alldeles för skakiga grunder med tanke på att man kan dra dessa slutsatser utifrån ett så dåligt och undermåligt underlag. Det som jag blir mest upprörd över är att det sägs att det är för få som reser med flyget och att det skulle vara grunden för att man inte ska särbehandlas jämfört med andra linjer. Förutom att resvaneundersökningen inte alls är tillförlitlig anser jag att resonemanget att det är för få resande och att det skulle göra linjen mindre viktig är helt felaktigt. Jag skulle hålla med om detta om resandet handlade om andra saker och om orsaken till resandet skulle vara någonting annat än att ta sig till sitt regionsjukhus för att få specialistsjukvård. Det är inga nöjesresor som vi talar om i detta fall. Det finns anledning att faktiskt se detta utifrån ett annat perspektiv. Varför reser man? Sedan är det ett problem att man i dag har en kriterielista över vad man klassar. Det gäller den tillgänglighetsanalys som finns i dag, som man använde sig av på Rikstrafiken och nu använder på Trafikverket, där resor till regionsjukvård ligger på femte plats. Före går alltså resor till Stockholm, resor från Stockholm och nöjesresor. Det finns alltså en lista där internationella resor går före. Kultur, service och speciella inköp går också före resor för att ta sig till sitt specialistsjukhus eller regionsjukhus. Detta tycker jag att det finns anledning att faktiskt föra ett resonemang om. Det genomsyrar nämligen också möjligheten att avfärda behovet av att ha en särställning när det gäller resorna till regionsjukhuset. Det skulle jag alltså vilja att ministern förde ett resonemang om: Hur ser hon på kriterielistan, och tycker ministern att det är rimligt att internationella resor, kultur och service går före resor till regionsjukhuset?

Fru talman! Jag tycker ändå att det låter som att ministern i stort sett lovar en fortsatt trafik. Samtidigt ger ministern svar på nya frågor, och det kan vi vara tacksamma för. Jag har även interpellerat i frågan om flygplatsberedskap, så jag ser positivt på detta löfte från ministern. Vi får se om jag får anledning att återkomma i höst kring denna viktiga fråga. Jag vill också hänvisa lite grann till det Marie Nordén var inne på, nämligen resvaneundersökningen. Den är väldigt dåligt underbyggd. Oavsett vilket beslut man går på är just denna resvaneundersökning sällsynt dålig. Under 15 dagar har man haft 213 enkätsvar från resande, och det tycker jag inte att man kan bygga en sådan här rapport på. Svarsfrekvensen var dessutom 70 procent. Jag tycker att vi bör hjälpas åt för att se till att det blir bättre. Utvecklingen av hälso- och sjukvården går mot alltmer samarbete, och teknikutvecklingen gör också att patienterna slipper resa i allt större utsträckning. Samtidigt är det precis som Marie har varit inne på så att kontakterna ökar mellan sjukvårdspersonalen i Östersund, men även i Luleå och Umeå. Vad man måste komma ihåg i diskussionen är nämligen att denna flygtrafik, denna linje, fortsätter upp till Luleå. Det ska alltså ses som en helhet. Även Norrbottens del av norra sjukvårdsregionens samarbete är faktiskt beroende av detta. De tjänsteköp som sker mellan Norrlands universitetssjukhus och de övriga länssjukhusen innebär ofta att läkare åker från Umeå och bemannar funktioner i Östersund eller i Sundebyn i Norrbotten. Man bemannar tjänster som onkologi, medicinska konsulter, barn- och neonatalvård, neofysiklabb, labbtjänster och så vidare. När läkarna vidareutbildar sig krävs det också att de fullgör sin praktik på andra sjukhus, helst universitetssjukhus. Norrbottens och Jämtlands läns läkare gör i regel detta på Nus. Inom norra sjukvårdsregionen pågår det hela tiden samarbeten inom respektive specialistområde som ger kompetensutveckling för alla anställda med bland annat erfarenhetsutbyten och regionmöten. Eftersom fungerande kommunikationer är helt nödvändiga för samarbete vill jag avslutningsvis veta vad statsrådet avser att göra för att bibehålla tillgängligheten och utveckla samarbetet inom specialistsjukvården.

Fru talman! Jag skulle återkomma till vad statsrådets besked egentligen innebär för flygtrafiken. Jag uppfattade det som att man nu skjuter ansvaret till Trafikverket. Syftet är att teckna ett avtal, men garantier finns inte. Jag menar att det här inte är gott nog. Även om det skulle bli ett avtal i år vet vi inte hur det blir nästa år eller året därefter, och då har man skjutit ansvaret någon annanstans. Statsrådet frågar oss, kanske är det retoriskt, om vi anser att man ska särskilja den här flyglinjen från andra. Svaret är: Ja, vi anser det. Vi anser att det finns särskilda skäl av hänsyn till patienter som ska till sjukhuset till Umeå. Man har förespeglats möjligheten att få flyga. Just därför är den här flyglinjen värd en egen post. Jag skulle vilja be statsrådet att med några ord kommentera utvecklingspotentialen för tågtrafiken över Norrland mellan Västerbotten och Jämtland. Jag vill inte sätta den i motsatsställning till flygtrafiken, men jag menar att det finns stora möjligheter att förbättra kommunikationerna, antingen med tågtrafik över Långsele eller kanske direkttåg över Sundsvall eller något annat. Vad är regeringens tankar om hur man ska förbättra den svårt eftersatta tågtrafiken? Jag tycker att man ska se detta i ett vidare perspektiv. Det pågår i övre Norrland en diskussion om hur vi ska organisera vårt framtida samarbete, möjligen i en sorts storregion över Norrland. Det finns en betydande skepsis på många håll, inte minst i Jämtland, mot en storregion. Man fruktar att allting kommer att hamna vid kusten, att det kommer att hamna i Umeå, att man själv inte kommer att få ta del av det, att kommunikationerna kommer att vara dåliga. Själv är jag försiktigt positiv till en storregion. Jag tror att vi behöver samarbeta mycket mer över Norrland, men det förutsätter goda kommunikationer. Det förstärker bilden av att man kommer att erbjuda service till några men inte till alla. Det tror jag hämmar våra möjligheter att utveckla det regionala samarbetet.

Fru talman! Kriterielistan för trafikavtal har funnits väldigt länge. Någonting som har kommit upp i sammanhanget på senare tid är på vilket sätt man ska förhålla sig inte minst till hela den stora framväxande turistnäringen, som är i behov av transporter som bidrar till tillväxt. Nu lägger Marie Nordén till diskussionen om sjukvården i sammanhanget. Jag kan i dag bara säga att vi har kriterier som gäller just nu, men det är klart att det ständigt kommer upp diskussioner om vad som egentligen ska ingå. I den här debatten får jag väl säga att det känns skönt att flyget upplevs som positivt. Det är annat än vad vi hört tidigare under kvällen. Då är frågan: Lovar jag nu, hur ska man tolka det jag säger? Jag förtydligar det som står i svaret: Regeringen tycker att det är motiverat att upphandla Umeå-Östersund minst en avtalsperiod till. För Jonas Sjöstedts upplysning: Det är inte för ett år i taget, utan en avtalsperiod är från hösten och fyra år framåt. Det är omfattningen av avtalet i sådana fall. Utifrån att vi fattade beslut förra året om att just den här sträckan skulle vara med allmän trafikplikt har det givit möjligheter för Trafikverket att utföra ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Det handlar inte om det Jonas Sjöstedt sade tidigare, att jag skjuter ansvaret till Trafikverket, utan det ligger i deras uppdrag att göra detta. Syftet ska vara att teckna ett avtal. Som jag sade tidigare kommer beslutet om några dagar och fattas av generaldirektören. Oavsett om man tycker om regioner eller inte kan vi se på detta utifrån de människor som bor i hela Norrlandsregionen, om vi kallar det för region. Vi vet att sjukvården är i dag ojämlik över landet; det är ett känt faktum. Det har betydelse för en i vilket landsting man befinner sig i. Jag tror att det framöver kommer att vara ännu viktigare att ha utbyte av specialister, vare sig man får vård någon annanstans eller i sin närhet så att specialisterna kommer hem till en, i syfte att minska ojämlikheten. Det som har varit med i diskussionen med Jämtlands läns landsting som har tagit upp detta är att det framför allt är personal - jag tror att Marie Nordén nämnde det tidigare - som ska ha det här utbytet. Det är en sak som gör att det finns andra skäl än just patientunderlag, som vi vet har minskat oavsett vilken mätning man än har gjort, för att fortsatt upphandla detta. Det är därför vi har den här turordningen. Däremot kan jag inte i dag, och får eller bör inte heller, tala om vad utgången blir, för det vet jag faktiskt inte. Det kan jag heller inte lägga mig i. Men med avtalet om allmän trafikplikt har vi möjliggjort att man nu är mitt uppe i en sådan upphandling.

Fru talman! Det känns bra, även om jag inte känner mig helt lugn. Även om ministern inte säger helt klart ut att det är klart, vet vi att i alla fall fyra år framåt ska vi ha säkrat Umeåflyget. Jag tycker ändå att det finns anledning för ministern att fundera på just beslutsunderlaget. Jag kanske tjatar, men ministern har inte riktigt kommenterat mitt tjat om att man fattar beslut utifrån det här underlaget, att man över huvud taget låter det komma igenom. Man ska ju skicka tillbaka det och säga: Vi är inte nöjda. Vi kräver ett bättre underlag för att kunna dra några slutsatser över huvud taget. Nu säkrar vi det här fyra år framåt. Men vi debatterar så ofta i kammaren just myndigheters sätt att agera och får då svaret att det är ett myndighetsbeslut. Det är därför som jag inte känner mig helt säker och trygg i att vi lämnar över det här beslutet till Trafikverket, som precis har prioriterat ned den här flygsträckan från nivå ett till nivå två. När man då lämnar ifrån sig en sådan här undersökning, som man ändå har gjort, tycker jag inte att det känns så lugnt. Turismen är viktig, men då kanske inte utifrån upphandlingskriterier. Att satsa på vägar och järnvägar och se till att de sträckor som trafikeras under turistsäsong graderas upp och att man får ett bättre sätt att mäta mängden trafik är en annan sak. Jag vill också ställa frågan till statsrådet om de landsting som har skickat skrivelsen med frågan till statsrådet. De har inte fått något svar, och det tycker jag är lite anmärkningsvärt. Men jag har fått ett löfte från ministern om att den här linjen är säkrad i alla fall fyra år framåt. Jag beklagar att inte särställningen lever kvar och att man inte följer upp och tar det politiska ansvaret på riktigt, för nu lämnar man på sikt över det som ett ansvar till Trafikverket.

Fru talman! Jag tackar infrastrukturministern för en bra debatt och diskussion här i kammaren. Regeringen kan ta initiativ till att lyfta in kriterierna för sjukvård i ett kommande regleringsbrev eller liknande till Trafikverket, för kommunikationerna för att möjliggöra utbyte inom specialistsjukvården kommer ju inte att bli mindre, precis som statsrådet var inne på tidigare. Av Rikstrafikens, nuvarande Trafikverkets, egen tillgänglighetsanalys framgår dessutom behovet tydligt av en flygförbindelse från Jämtland för att klara uppsatta kriterier för möjligheten att ta sig till region- och universitetssjukhuset i Umeå inom rimlig tid med angivna restidsgränser på tre respektive fyra timmar. Avståndet mellan Östersund och Umeå är som bekant 40 mil, vilket innebär en restid, som vi har hört tidigare här, på fem timmar, med buss sex timmar. Jag tror att ingen här vill se en lösning med flyg via Arlanda. Alltför mycket infrastruktur är i dag uppbyggd på kommunikationsvägarna norr-söder och söder-norr i stället för att se behovet av öst-västliga fungerande förbindelser. Det tror jag att vi gemensamt måste jobba betydligt bättre med. Jag vill ändå tacka ministern för hennes tydlighet här att i stort sett lova fyra år till. Ministern har inte riktigt kommenterat Jonas Sjöstedts fråga om tågförbindelserna. Framgent tror vi att de är de enda rimliga kommunikationsvägarna, men i nuläget är det faktiskt flyget som är den enda fungerande.

Fru talman! Det är bäst att jag börjar med Jonas Sjöstedts fråga om tågen. Han nämnde att Ådalsbanan kräver upprustning. Det är på gång. Tyvärr blev det något försenat, men minns jag rätt ska upprustningen vara klar till 2012. Det kommer att få konsekvenser också när det gäller Botniabanan, precis som Jonas Sjöstedt sade. Den övriga sträckningen finns inte med i planen nu, men jag tror att Ådalsbanan när den kommer på plats får betydelse. Dina känslor, Marie Nordén, styr du själv över. Dem kan jag inte styra åt dig. Du är givetvis i din fulla rätt att fundera över vad som är riktigt eller inte och hur man ska tolka det jag säger. För att undvika missförstånd vill jag vara tydlig med att jag inte här i dag har givit ett löfte om att det blir fyra år till. Jag upprepar det jag har sagt: Regeringen har ansett det motiverat att upphandla sträckan. Därför fattades det redan förra året ett beslut om att det skulle vara en allmän trafikplikt på sträckan. Detta har möjliggjort för Trafikverket att göra den upphandling som pågår och som generaldirektören inom några dagar kommer att fatta beslut om. Tecknas det ett avtal kommer det att gälla från oktober i år och fyra år framåt. Det exakta beskedet får vi om några dagar. Jag tackar för en bra debatt.