Fiskehamnar i Halland

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vad min syn är på yrkesfisket som en del av svensk försörjningstrygghet för livsmedel i händelse av kris eller krig. Han har också frågat mig vad min syn är på behovet av en robust infrastruktur för yrkesfisket i händelse av kris eller krig och om jag avser att agera för att stärka densamma.

Ett livskraftigt land med god försörjningsförmåga behöver såväl lantbrukare som yrkesfiskare och vattenbrukare. För det krävs en stark livsmedelsindustri och en framåtsyftande dagligvaruhandel. En robust och hållbar svensk livsmedelsproduktion bygger även på en god havsmiljö och hållbara fiskbestånd.

Svensk mat är som bekant god och klimatsmart, och den skapar jobb i hela landet. Regeringskansliet arbetar nu med att ta fram livsmedelsstrategin 2.0, och jag vill att den ska göra ett tydligt avtryck i hela livsmedelskedjan. Den ska bidra till att den totala livsmedelsproduktionen ökar, skapa goda förutsättningar för svenskproducerade varor och även minska vår sårbarhet vid en eventuell kris.

Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka livsmedels- och dricksvattenberedskapen i dess helhet. Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt arbetar sedan flera år tillbaka med att återuppbygga livsmedelsberedskapen.

Avseende yrkesfisket har Jordbruksverket analyserat mottagningskapacitet och produktion i vår svenska fiskberedning. Myndigheten har hittat både hinder och möjligheter för att en större del av de svenska fiskerimöjligheterna ska landas och beredas i Sverige. Av redovisningen framgår att en bättre samverkan mellan berörda aktörer avseende hamninfrastruktur är viktig för att fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag ska kunna utvecklas och möta varandras behov.

Regeringen har därför gett Jordbruksverket ett nytt uppdrag. Man ska med avstamp i myndighetens tidigare rapport ta fram en konkret handlingsplan för den blå värdekedjan i Sverige. Uppdraget är en del i regeringens politik som syftar till att företag ska kunna växa längs hela den blå värdekedjan, fru talman, från fisket och vattenbruket via beredningsindustrin och samtliga förädlingssteg till marknad och konsument.

Den svenska beredskapen ska beaktas, och genom en kombination av landsbygds- och infrastrukturpolitik ska förutsättningarna för att landa, odla och bereda fisk förbättras.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsminister Peter Kullgren för svaret på min fråga.

Vi lever ju i en orolig tid. Vi har nyss lämnat pandemin bakom oss. Det pågår ett krig i vår direkta närhet, i Ukraina. Sveriges beredskap har hamnat i centrum på ett helt annat sätt än tidigare.

I detta har inte minst livsmedelsberedskapen kommit att hamna i centrum. Nu är det inte längre bara Centerpartiet som pratar om att vi behöver ha fungerande lantbruk och gröna näringar i hela landet, utan det gör faktiskt samtliga partier i Sveriges riksdag.

Livsmedelsförsörjningen handlar naturligtvis till stor del om våra lantbruk, de gröna näringarna och en fungerande primärproduktion samt om livsmedelsindustrin och beredningen och om försäljningsleden därefter. Det har tagits bra initiativ för att trygga produktionen, och som jag förstår landsbygdsministern pågår det olika insatser för att trygga detta.

Vi vet att vi behöver en tryggad tillgång till konstgödning, utsäde, drivmedel, reservdelar och inte minst jordbruksmark framöver - den får inte byggas bort.

Livsmedelsproduktionen i Sverige handlar dock inte bara om de gröna näringarna utan också om de blå näringarna. Det är i detta min interpellation tar sin utgångspunkt. De blå näringarna handlar både om vattenbruket och om yrkesfisket. Nu fokuserar jag i huvudsak på yrkesfisket.

Det som har föranlett denna debatt är ett arbete som Havs- och vattenmyndigheten har hållit på med. Man har tagit fram förslag på att gå från dagens 55 riksintresseklassade fiskehamnar i Sverige till 29. Det skulle alltså innebära nästan en halvering av antalet fiskehamnar som är riksintresseklassade.

Då kan man fråga sig, fru talman, om det är så viktigt vad som står på ett papper om en fiskehamn i Sverige. Svaret är: Ja, det är det. Om någonting klassas som riksintresse har det nämligen ett annat skydd i förhållande till övriga samhällsintressen. En fiskehamn som är riksintresse för yrkesfisket kan inte byggas om till en fritidshamn. Man kan inte bygga bostäder eller anläggningar alltför nära en sådan, utan man måste sörja för att det finns tillgång till hamnen och att den fungerar för yrkesfisket.

Om man tar bort skyddet är risken att andra intressen inom några år får gå före, och då har vi inte kvar fungerande fiskehamnar för yrkesfisket.

I Halland, där jag har min hemmahamn, har vi tre fiskehamnar: en i Glommen, en i Träslövsläge och en i Bua. Jag råkar själv bo i Träslövsläge, så jag är nära bekant med yrkesfisket och dess villkor.

Enligt förslaget från Havs- och vattenmyndigheten ska två av dessa hamnar försvinna. Kvar blir bara yrkesfiskehamnen i Träslövsläge. Det gör att redundansen för det halländska fisket riskerar att försvåras ordentligt. Framför allt om hamnar i kris eller krig finns det mindre möjlighet att landa fiske, som vi kommer att behöva för vår livsmedelsförsörjning.

Ministern nämnde i sitt svar bättre samverkan och nya handlingsplaner, men under tiden de tas fram försvinner kanske dessa fiskehamnar. Min fråga är: Anser ministern att den utveckling som pågår är rimlig? Om inte, vilka initiativ tar han för att motverka den?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för de kompletterande frågorna om sådant som är viktigt för vårt pågående arbete i denna fråga.

Som jag nämnde arbetar regeringen för att den totala livsmedelsproduktionen ska öka. Vi ska främja svenskproducerade varor, vilket generellt minskar Sveriges sårbarhet vid en eventuell kris eller, ytterst, vid ett krig.

Yrkesfisket är inget undantag i detta sammanhang. Det är en prioriterad fråga för mig och regeringen. Det absolut viktigaste är dels att en större del av de svenska fiskemöjligheterna ska kunna gå direkt till humankonsumtion, dels att mer fisk än i dag landas i Sverige.

Arbetet för såväl yrkesfisket som vattenbruket kräver ett helhetsperspektiv för att vi ska kunna skapa robusta företag. I det här sammanhanget är det viktigt att kedjan mellan fisket och de landbaserade verksamheterna fungerar väl.

Utöver uppdraget till Jordbruksverket, som jag nämnde i min inledning, har regeringen nyligen remitterat betänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid. Vi väntar oss viktiga inspel, inte minst från yrkesfisket.

Vidare har regeringen nyligen remitterat delbetänkandet Förenklade förutsättningar för ett hållbart vattenbruk, som innehåller förslag om hur bestämmelserna för vattenbruk kan förenklas för att främja ett mer konkurrenskraftigt och hållbart vattenbruk.

De två uppdragen som vi bereder nu, tillsammans med Jordbruksverkets uppdrag med en konkret handlingsplan, är viktiga delar av regeringens politik som syftar till att företag ska kunna växa längs hela den blå värdekedjan, från fisket och vattenbruket till beredningsindustrin och också i alla förädlingssteg till marknaden och ut till konsument.

Det här helhetsperspektivet är avgörande för svenska fiskeriföretags överlevnad och lönsamhet. Livsmedelssektorn skapar som bekant en viktig länk mellan stad och land och mellan stad och kustbygd. Bättre förutsättningar för livsmedelskedjan, där som sagt fiskerinäringen ingår, ger bättre förutsättningar för fler jobb och ökad tillväxt som bidrar till att hela Sverige ska fungera bättre.

Fru talman! Jag tycker att mycket av det som landsbygdsministern säger låter väldigt bra. Företagen ska kunna växa längs hela den blå värdekedjan, hör vi. Men då vill det också till att vi har kvar en fungerande infrastruktur för yrkesfisket även framöver. En fungerande infrastruktur handlar naturligtvis om fiskefartyg, vilket producenterna står för själva, men det handlar framför allt om att ha tillgång till landnings- och hemmahamnar i hela Sverige, längs hela vår 200 mil långa kust. Det krävs naturligtvis också tillgång till varv och möjlighet till underhåll av fartygen liksom tillgång till både lager- och beredningsmöjligheter för den fisk och de skaldjur som man landar samt naturligtvis transporter därefter.

I svaret på interpellationen lyfter ministern att det är viktigt med samverkan. Den uppfattningen delar jag. Det är viktigt att alla delarna i kedjan samverkar, och då håller det naturligtvis inte om fundamentet i form av hamnar håller på att erodera och försvinna.

De svenska hamnarna är själva grundförutsättningen för ett fungerande fiske. Jag värnar kanske framför allt om det småskaliga kustnära fisket, som är det fiske där vi har allra flest fiskefartyg i dag. Av 960 licensierade fiskefartyg i Sverige är tre fjärdedelar kopplade till det småskaliga kustnära fisket. Samtidigt är det just deras hemmahamnar som håller på att försvinna i och med initiativet från Havs- och vattenmyndigheten. Det här håller inte ihop.

Dessutom är det det småskaliga kustnära fisket som till allra största delen fiskar för humankonsumtion, medan det större pelagiska fisket i mycket större utsträckning fiskar för foder. Av den anledningen är det särskilt viktigt att se till att vi har kvar infrastrukturen för det småskaliga kustnära fisket. I händelse av kris eller krig är det ju en del av vår beredskap.

När Havs- och vattenmyndigheten gjorde sin bedömning, som är ute på remiss fortfarande, satte man upp en kriterielista utifrån vikt, värde och segment där de tio främsta inom respektive område skulle lyftas fram. Listan landade därmed på 29 hamnar. Man konstaterade att man inte kunde ta hänsyn till kris och krig i den bedömning man gjorde. Tvärtom skrev man så här kring riksintresse: "Mot bakgrund av detta bedöms exempelvis en spekulativ framtida funktion som alltför vaga motiv för utpekanden."

Den spekulativa framtida funktionen handlade just om att Sverige skulle kunna hamna i någon form av kris där vi skulle behöva de här hamnarna igen. Men under tiden skalar man i stället bort dem.

Regeringen måste ta ansvar i den här frågan. Man kan inte låta myndigheterna ta ansvar om de inte klarar av det, och därför återkommer jag till frågan vad regeringen tänker ta för initiativ för att trygga infrastrukturen.

Jag förstår att det blir ett uppdrag till Jordbruksverket att titta på helheten och att det är viktigt med samverkan, men under tiden som dessa utredningar pågår kommer våra hamnar att försvinna. Vad gör ministern här och nu för att hindra den utvecklingen?

Fru talman! Vi kan konstatera att den mat som vi inte kan producera i tider av fred när allt är frid och fröjd kommer vi aldrig att kunna producera i tider av kris eller ytterst krig, oavsett om den kommer från blå eller grön livsmedelsproduktion. Det präglar också mycket av det arbete som sker på mitt departement i dessa dagar. Vi försöker stärka vår beredskap, och grunden till det är ett ännu mer robust lantbruk i botten med ännu mer robusta delar även av den blå livsmedelskedjan.

Med det sagt: En robust infrastruktur är viktig både i fredstid och i orostid. Det är dock Havs- och vattenmyndigheten som har i uppdrag att lämna uppgifter om de områden som bedöms vara av riksintresse för yrkesfisket. Myndigheten genomför återkommande bedömningar av riksintresset för yrkesfisket, där även hamnarna ingår. Det betyder att myndigheterna även kommer att genomföra nya framtida bedömningar.

Jag vet att hamnar och logistiklösningar är helt avgörande för att råvaror ska kunna transporteras in i livsmedelskedjan, och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, där samhällsplaneringsfrågorna ingår, har många områden som på ett avgörande sätt berör varandra. Det uppdrag som Jordbruksverket nu arbetar med, som syftar till att kunna bidra till en bättre samverkan mellan berörda aktörer avseende hamninfrastruktur, är självklart viktigt för att fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag ska kunna utvecklas och möta varandras behov, just för att vi ska kunna skapa en ännu mer robust kedja för sjömat till konsumenterna.

Som nämndes, fru talman, är det här förslaget fortfarande ute på remiss. Jag tror att ledamoten mycket väl vet att en enskild minister inte styr myndigheterna. Det är det regeringen som gör. Myndigheterna har långtgående befogenheter, men självklart för vi en ständig dialog med de myndigheter som man på ett eller annat sätt ansvarar för.

Fru talman! Visst stämmer det att myndigheterna har långtgående befogenheter och att man som minister inte kan gå in och styra en myndighet. Det är vi alla väl medvetna om. Men regeringen kan titta på helhetsgreppen och se om det finns problem i myndigheternas sätt att agera. Regeringen kan styra myndigheterna via regleringsbrev, och man kan också frånta myndigheterna verksamheter som man uppfattar att de inte sköter på ett fullgott sätt eller ge dem andra direktiv kring detta. Det finns alltså möjligheter att agera, även om man naturligtvis inte kan gå in och ändra ett direkt beslut.

Inför den här debatten har jag fått till mig från människor hemma i Halland att jag även borde lyfta det kulturhistoriska värdet i de hamnar som riskerar att försvinna, för ett sådant värde finns. Halland är ett gammalt län med starka fisketraditioner, och exempelvis Glommen, Träslövsläge och Bua har stora sådana värden.

Jag sa dock att den här debatten inte handlar om det utan om Sveriges livsmedelstrygghet och livsmedelsberedskap i kris, i orostider och i värsta fall i händelse av krig. Det är just därför det är så viktigt att vi i dessa tider när vi ser oro i omvärlden men ändå har fred, trygghet och stabilitet hemma i Sverige också ser till att bevara både jordbruksmarken för de gröna näringarna och hamninfrastrukturen för de blå näringarna.

Min avslutande fråga är: Kommer de som yrkesfiskar att känna sig trygga när de läser livsmedelsstrategin? Tas detta upp på ett sådant sätt att det verkligen tryggar de blå näringarnas förutsättningar?

Fru talman! Regeringen har som sagt initierat många insatser för att stärka vår beredskap i samhället. Det gäller inte minst livsmedelsproduktionen.

En stärkt livsmedelsberedskap förutsätter att det finns robusta livsmedels- och dricksvattensystem i grunden. Här är vårt pågående arbete med livsmedelsstrategin 2.0 därför en viktig del i arbetet. Jag förväntar mig att det kommer att bidra till en än mer robust livsmedelsproduktion, där yrkesfisket självklart ingår.

Fru talman! Med detta vill jag tacka för en bra diskussion i en mycket angelägen och viktig fråga. Jag vill tacka ledamoten för att han lyfter upp vikten av de blå näringarna i vår livsmedelskedja.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.