Fikru Maru

Herr talman! Ärade ledamöter! Désirée Pethrus har frågat mig på vilket sätt jag tänker arbeta, i Sverige och i internationella sammanhang, för att Fikru Maru ska få en rättssäker och snabb prövning av sitt fall så att han snarast kan friges samt om jag har för avsikt att på något sätt ta hjälp av Sveriges ambassad i detta arbete.

Alltsedan Fikru Maru frihetsberövades har UD noga följt ärendet via vår ambassad i Addis Abeba. Vi har varit angelägna om att rättegången sker utan dröjsmål. Ambassaden i Addis Abeba har fortlöpande haft kontakter med etiopiska företrädare. Ambassaden har vid ett flertal möten tagit upp ärendet och även närvarat vid relevanta förberedande rättegångsförhandlingar. Frågan om hur den rättsliga processen fortskrider är just sådant som har tagits upp vid dessa kontakter.

Ärendet togs också upp i samband med statsministerns besök i Addis Abeba i februari i år. Det är därför positivt att förhandlingen har hållits nu på morgonen. Den svenska ambassadören har varit med, och en ny förhandling är utsatt till den 7 april. Även då avser ambassadören att närvara.

Jag försöker se den senaste informationen i mina papper så att jag kan ge den till Désirée Pethrus och kammaren. Åklagaren har yrkat på att rättegången ska fortsätta, och vad jag ser nu är parterna kallade den 7 april för ett besked.

Fikru Maru har sagt att han är glad över att processen nu pågår. Han förblir häktad, men han har möjlighet att besöka Addis största sjukhus flera gånger i veckan för nödvändig vård och liknande.

Vi kan förstås inte intervenera i deras rättsprocess. Det har vi inte gjort i andra fall heller. Det är advokaten som ska försvara den som är frihetsberövad. Men vi kommer att fortsätta följa ärendet på samma sätt, med regelbundna kontakter. Och vi ser förstås fram emot ett snart avgörande.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för ett svar som låter positivt. Det låter hoppfullt.

Jag har engagerat mig i det här fallet eftersom en kristdemokratisk läkare har jobbat tillsammans med Fikru Maru. Hans dotter jobbar också på ett sjukhus, i Hälsingland tror jag att det är. Jag engagerade mig också i fallet med Johan Persson och Martin Schibbye, som även det var i Etiopien. Därför vet vi ungefär hur rättssystemet ser ut.

Jag ska ge en liten bakgrund för de tittare som kanske inte har full koll på Fikru Marus ärende. Han är född och uppvuxen i Etiopien men är svensk medborgare. Han tvingades fly och är svensk medborgare sedan 34 år. Han har alltså inte dubbelt medborgarskap utan bara svenskt medborgarskap. Han är hjärtspecialist. Och på 90-talet började han resa tillbaka till Etiopien och ville engagera sig för sitt folk.

Det bor 80 miljoner människor i Etiopien, men det fanns ingen klinik för hjärt- och kärlsjukvård i detta stora land. År 2006 startade Fikru Maru en klinik, i samarbete med Swedfund som är svenska statens riskkapitalbolag för investeringar och fonder i utvecklingsländer. Han har rest ned till Etiopien och gjort olika hjärtoperationer där nere och även tagit med läkare från Etiopien till Sverige för utbildning. Han försöker alltså göra en insats och på något sätt bidra till utveckling av sitt gamla hemland.

När han åkte ned med olika material till operationer, vilket var rutin, fastnade han i tullen. De sa att han skulle betala en hög summa som han inte tyckte var rimlig. De angav i alla fall en väldigt hög summa som han skulle betala. Men när han skulle betala fanns det ingen kortapparat på flygplatsen. Därför fängslades han. När han väl hade häktats insåg de efter ett tag att det inte var rimligt, och han släpptes. Det var 2010.

År 2013 hamnade han plötsligt i en räd. Då hade det blivit en strid inom regeringen, mellan regeringschefen och tullministern, och man ville komma åt ministern som anklagades för korruption. Man ville visa att man jobbade mot korruption. Då fanns väl Fikru Marus ärende på en lista över sådana som man menade hade fått betala för att komma in i eller åka ut ur landet.

Det är en väldigt olycklig historia. Och ingen, varken han själv eller hans familj, förstår varför han över huvud taget har hamnat i den här situationen, mer än att han är en bricka i ett spel nere i Etiopien.

På grund av inaktivitet - det var det faktiskt - från den svenska sidan, UD och ambassaden satt han häktad i fem månader. Man missade då tillfälle till den snabba lösningen. Det var problemet även med Martin och Johan. Då hörde några av hans goda vänner av sig till mig och undrade varför Sverige inte agerade tillräckligt snabbt.

Det är bra att statsminister Löfven har tagit upp frågan när han har varit nere. Det är jag glad för. Ambassadören har börjat engagera sig, vilket jag också är glad för. Jag kan bara hoppas att det blir en bra lösning på det här. Men frågan är: Har UD verkligen inte bättre koll på vilka typer det handlar om? Det vore en sak om han var drog- eller knarkhandlare, men det här är en helt oskyldig människa som har anhållits. Vad gör UD?

Herr talman! Jag uppskattar Désirée Pethrus engagemang väldigt mycket. Det är viktigt och fint och bra och förstås också ett oerhört angeläget stöd till en person som sitter frihetsberövad.

Det jag kan säga är att UD och ambassaden aktivt följer ärendet och har vid flera tillfällen med etiopiska företrädare också tagit upp vikten av att rättsprocessen fortskrider så att han inte ska behöva sitta frihetsberövad så länge.

Ambassaden har också sett till att Fikru Maru får ett rättsligt biträde. Det är två advokater som har engagerats lokalt. Ambassaden har besökt Fikru Maru i häktet och kommer att fortsätta göra det. Det är vad som förväntas av utlandsmyndigheterna i det konsulära ärendet.

Den rättsliga prövningen ligger på landets myndigheter. Vad jag förstår ska domstolen fundera, och så är parterna kallade den 7 april för ett besked.

Det är viktigt att Fikru Maru på sistone har fått lättnader i häktningsförhållandena så att han har fått lämna fängelset för längre besök på ett sjukhus i Addis Abeba, där han har kunnat träffa kolleger. Han har också enligt uppgift deltagit i en bolagsstämma som det här hjärtsjukhuset har anordnat.

Det är förstås viktigt för honom personligen, och vi ska fortsatt engagera oss så som vi har börjat och som ambassadören kunde rapportera från förhandlingen i domstolen i dag.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för ett, som det låter, starkt engagemang från UD. Det finns dock mycket i övrigt att önska. Här har vi alltså en svensk medborgare som har suttit häktad i nästan två år, och jag tror att den första riktiga rättegångsförhandlingen var under förra veckan.

Det här är inte okej. Allt vad I viljen, kan man tänka - vad skulle man själv vilja vara med om? Tänk att sitta så lång tid! Han har diabetes och behov av insulin, men det tog nästan ett år innan han fick riktig vård och rätt medicinering.

Läget är jätteallvarligt. Jag har uppvaktat Etiopiens ambassadör och pratade då om rättsprocessen, som ju bryter mot FN-konventioner om att man ska ha en snabb process. Även Etiopiens egen lag säger att man inte får vara häktad utan någon typ av dom i mer än två månader.

Allt det här hade man redan tidigare kunnat hävda, men vad jag förstår har ambassaden tyvärr inte varit särskilt aktiv under den period som han suttit där nere. Vi har ju haft en diskussion om tyst diplomati, och det är svårt för familj och anhöriga att veta när de ska börja agera.

Vi som parlamentariker ska företräda det svenska folket. Alla svenskar måste känna att vi kämpar för dem. Om någon fängslas på oklara grunder och det inte verkar finnas en relevant anledning till att man sitter häktad och i fängelse måste man veta att svenska myndigheter gör allt för att få personen fri.

Hälsofrågan verkar nu ha tagits om hand, och frågan om hans situation kommer förhoppningsvis på bordet. Men jag blir lite osäker. Utrikesministern sa först att han skulle få besked den 20 mars, och sedan sa hon den 7 april. Jag vill bara få klargjort vilket datum som gäller.

Jag skulle vilja ställa en ytterligare fråga. Vi ger ju bistånd till Etiopien och har ett samarbete. År 2013 besökte jag Etiopien med FN-förbundet. Vi ger bistånd via FN, där vi jobbar med flickor och för att minska det hedersrelaterade våldet, könsstympning och så vidare. Men vi ger också ett direkt bistånd till Etiopien för att bygga upp deras institutioner på olika sätt. Jag har försvarat biståndet till Etiopien, men nu kan jag känna att om våra egna medborgare inte behandlas på ett rättssäkert sätt kan man börja ifrågasätta biståndet. Det är en sak som jag skulle vilja att utrikesministern kommenterar.

Det andra handlar om våra relationer och att vi använder statliga pengar för investeringar i Etiopien. Swedfund investerar ungefär en tredjedel av insatsen på det här sjukhuset, och det är som sagt statliga pengar. Hur ser utrikesministern på frågan om biståndet till Etiopien och de statliga investeringarna via Swedfund? Är det rimligt att vi fortsätter så här?

Jag antar att det här är en viktig fråga; jag uppfattade den etiopiska ambassadören som att man naturligtvis vill ha investeringar. Det är alltså möjligt att ta upp den diskussionen med Etiopiens ambassad här i Stockholm.

Herr talman! Det är flera frågor. Dels handlar det om den person som nu sitter frihetsberövad, om Fikru Marus speciella situation och också om vårt konsulära uppdrag och hur vi utför det. Det har jag redogjort för, och vi ska fortsatt hålla kontakten. Vi intresserar oss naturligtvis för hans fall.

Dels handlar det om tyst eller öppen diplomati. Vi har redogjort för de kontakter som vi har haft, och vi fortsätter på alla olika vägar att trycka på för att processen inte ska ske för långsamt och att den också ska vara korrekt.

Det är ingen hemlighet att det etiopiska rättssystemet lämnar mycket i övrigt att önska. Det beskrivs till exempel i rapporten om mänskliga rättigheter i Etiopien på UD:s hemsida. Korruption är dessutom ett stort problem i många länder. Sverige har till exempel bidragit till att bygga upp Etiopiens antikorruptionskommission, så när de medel som vi ger också används för att bygga upp institutionerna och till exempel se till att rättsväsendet fungerar bättre är det naturligtvis något som är önskvärt.

Därför kan man inte utan vidare säga att vi nu på grund av det här fallet ska avsluta våra samarbeten, sluta handla eller sluta göra de här insatserna. Jag tror att de har sin betydelse och att de kan vara viktiga faktiskt också när det gäller hur de ska kunna svara upp emot och hantera den här typen av ärenden.

Vi har också kontakt med Fikru Marus anhöriga, och det är väldigt viktigt, så att de både kan uttrycka sin oro eller kritik och ställa frågor. Vi ska naturligtvis sköta detta ansvarsfullt också framöver.

Jag fick uppgiften från mina medarbetare att det är den 7 april som gäller. Domstolen ska fundera, och parterna är kallade till den 7 april. Det är den senaste uppgiften jag har.

Herr talman! Vi får väl se hur det följs upp nu då med bistånd och annat, men jag tycker att UD ändå bör ta en diskussion med Etiopiens ambassad om hur biståndet ska se ut. Om vi inte kan förvänta oss att våra medborgare får en rättssäker domstolsprocess med skyndsam hantering tycker jag att vi måste kunna ta upp det med Etiopiens ambassad. Man ska inte behöva sitta häktad i två år utan att hamna i någon typ av rättsprocess.

Fikru Marus hälsa är viktig, så UD bör fortsätta att följa detta så att han får en bra vård. Något annat man kan tänka på är att människor nu dör på grund av att de måste byta batterier i sin pacemaker som de fått och han är inte där och kan hjälpa dem. Det hörde jag att hans dotter sa. Det är klart att det också är väldigt olyckligt.

Avslutningsvis vill jag tacka utrikesministern för engagemanget här i dag, och jag vill också tacka statsminister Löfven för att han tog upp ärendet i Etiopien. Familjen, jag och flera andra som är engagerade i frågan kommer förstås att fortsätta följa den. Vi hoppas på en bra slutlig lösning inom en snar framtid.

Herr talman! Den önskan har vi gemensamt naturligtvis, och från UD:s sida ska vi fortsatt hålla den kontakten. Vi strävar alltid efter att bli bättre också i hur vi hanterar alla frågor.

Jag tycker att det är viktigt att vi sköter besöken noga, att vi fortsätter att påverka där vi kan så att vi verkligen ska komma till ett avslut för honom och ett klargörande om hans framtid och att vi också ser till att han regelbundet får besöka sjukhuset så att han kan få den vård han behöver.

Jag kan bara tacka i gengäld och säga att det är otroligt viktigt att det finns både anhöriga och andra som engagerar sig i hans fall och att det kompletterar det vi gör.

Överläggningen var härmed avslutad.