Fastighetsskatt och värdeår

Herr talman! Per Landgren har frågat mig om jag avser att föreslå sådana regeländringar som innebär att ombyggnation och tillbyggnation av gamla småhus kan leda till nedsättning av fastighetsskatten. Landgren har vidare frågat mig om jag avser att föreslå sådana regeländringar som leder till symmetri mellan småhus och hyreshus vad gäller hel och halv fastighetsskattebefrielse efter omfattande ombyggnation och tillbyggnation. Per Landgren har dessutom frågat mig om teorin bakom fastighetsskatten och om jag har för avsikt att föreslå sådana lagändringar som innebär att denna beskattningsmodell ska genomföras mer konsekvent dels i fastighetsbeskattningen, dels i skattesystemet generellt. Jag har valt att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang. Låt mig inleda med att kortfattat nämna något om principerna bakom fastighetsskatten. I skattereformen för snart 15 år sedan utgjorde likformighet ett viktigt mål då skattereglerna utformades. Likformighet innebär att man så långt som möjligt söker utforma beskattningen så att olika typer av kapitalinvesteringar beskattas lika. Reglerna ska dels vara rättvisa, dels förhindra att en alltför stor del av sparandet och investeringarna kanaliseras till en viss sektor. Utgångspunkten vid fastighetsbeskattningen är således att fastigheter utgör en kapitaltillgång och att ägaren beskattas för en löpande avkastning på samma sätt som sker för övrigt kapital. Avkastningen beräknas schablonmässigt utifrån taxeringsvärdet, och skatteuttaget ska i princip motsvara den skatt som tas ut på övrig kapitalavkastning. Låt mig också påminna om att de utredningar som berört principerna för uttaget av fastighetsskatt, alltsedan nuvarande regelverk trädde i kraft vid skattereformen 1991, drar slutsatsen att den nu rådande principen är den mest rimliga både ur ett samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt perspektiv. Att överge ett fastighetsskattesystem baserat på marknadsvärdet och till exempel införa ett system som baseras på boyta skulle inte endast få oacceptabla fördelnings- och regionalpolitiska konsekvenser utan även leda till att den eftersträvade likformigheten i beskattningen mellan olika typer av kapitaltillgångar upphävs. I förlängningen riskerar ett sådant regelverk att leda till en oönskad samhällsekonomisk fördelning av sparande och investeringar. Om fastighetsinvesteringar gynnas skattemässigt kommer en alltför stor del av sparandet och investeringarna att kanaliseras till denna sektor. Vad gäller reglerna om hel och halv fastighetsskattebefrielse så infördes dessa i fastighetsskattelagen i samband med skattereformen. Reglerna infördes för att motverka en mycket kraftig ökning av utgifterna för nyproducerade bostadshus på grund av breddade skattebaser, ändringar i fastighetsskatten och begränsningar av skattelättnaden för ränteutgifter. Syftet med skattebefrielsen var alltså att gynna nyproduktion av bostadshus. Reglerna gäller för både småhus och hyreshus. Reglerna om skattebefrielse är kopplade till byggnadens värdeår, det vill säga dess ålder. Värdeåret fastställs vid fastighetstaxeringen och är i normalfallet nybyggnadsåret. Om en till- eller ombyggnad har ökat boytan i ett småhus ska husets värdeår jämkas. För hyreshusen gäller andra jämkningsregler. Syftet med bland annat reglerna om värdeår är att åsätta så riktiga taxeringsvärden som möjligt, inte att de ska leda till fastighetsskattebefrielse. Reglerna fanns också långt innan reglerna om skattebefrielse infördes i fastighetsskattelagen. Såväl värdeåret som eventuell jämkning av detta beräknades tidigare för både småhusen och hyreshusen på i princip samma sätt som för hyreshusen i dag. Reglerna ansågs dock vid en översyn med anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering av olika skäl vara krångliga och leda till en osäker värdering för småhusens del. I stället infördes de regler som gäller för småhus i dag. Beräkningen av hur stor jämkningen av värdeåret blir efter en till- eller ombyggnad skiljer sig således i dag åt mellan småhus och hyreshus. För småhusen krävs att boytan ökat, och en sammanvägning görs av när de olika delarna av huset byggts. Det är alltså förändringar av boytan som ligger till grund för beräkningen. För hyreshusen krävs inte någon ökning av boytan. I stället jämförs samtliga nedlagda till- och ombyggnadskostnader med nybyggnadskostnaden. Per Landgren har påstått att befrielse från fastighetsskatt vid till- eller ombyggnation av ett småhus aldrig kan erhållas när någon del av befintlig byggnadsstomme tillvaratas. Jag menar att gällande lagstiftning inte utesluter detta även om det i praktiken krävs att den del av det befintliga huset som behålls är väldigt liten och den till- eller ombyggda delen väldigt omfattande. Det är således endast i ett fåtal fall som skattebefrielse kan uppnås. Det svar jag lämnade den 26 oktober 2005 på Landgrens tidigare fråga kunde ha varit utförligare i denna del. Min uppfattning att det i grunden är välmotiverat med skillnader i värderingen av helt nybyggda hus respektive till- eller ombyggda hus står jag också fast vid. Den symmetri mellan småhus och hyreshus när det gäller regler för beräkning av värdeår och jämkning som Landgren efterfrågar förelåg alltså tidigare men ändrades efter en översyn för småhusens del. Vid den tiden fanns som sagt inte reglerna om fastighetsskattebefrielse, utan syftet med ändringarna var att förbättra möjligheterna att åsätta småhusen en så riktig värdering som möjligt. Någon motsvarande ändring har inte ansetts nödvändig för hyreshusen. Man bör i detta sammanhang komma ihåg att det finns stora skillnader i förvaltning och innehav av hyreshus och småhus. Hyreshusen förvaltas normalt yrkesmässigt, och det finns oftast en ordnad bokföring över vidtagna åtgärder. Åtgärder som vidtagits i hyreshus får också i regel genomslag på hyresnivån, vilket innebär att taxeringsvärdet påverkas även av sådana åtgärder som med detta system inte skulle få något genomslag vid taxeringen av småhus. Reglerna för bestämmande av värdeår för hyreshusen medför således inte samma osäkerhet för dessa som motsvarande regler ansågs göra för småhusen. Olikheterna mellan småhusen och hyreshusen vad gäller värdeår beror alltså på en strävan att kunna åsätta så riktiga taxeringar som möjligt, inte att åstadkomma olika förutsättningar för fastighetsskattebefrielse. Mot bakgrund av detta avser jag inte att nu föreslå några sådana ändringar avseende reglerna om värdeår och fastighetsskatt som Per Landgren efterfrågar. Det är för närvarande inte heller aktuellt att föreslå förändringar i fastighetsbeskattningen. Jag tycker dessutom att avvägningen mellan olika beskattningsprinciper i nuvarande regelverk generellt är välbalanserad.

Herr talman! Kära åhörare! Ni reser er nu, jag kan förstå det. Finansministern har valt att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang. Jag har valt att föra diskussionen enbart om fastighetsskatt och värdeår. Sammanhanget är inte enhetligt. Jag kommer att återkomma med en ny interpellation om teorin bakom fastighetsskatten i ett särskilt sammanhang, som det brukar heta. Låt mig först säga att när jag jämför svaret på min interpellation med svaret tidigare på min fråga i samma ämne undrar jag om det är skrivet av samme författare. De två svaren, som jag betraktar det, är led i en resa där finansministern sakta men säkert bringas till insikt om hur rättsläget ligger till. Han har dock inte kommit fram till slutstationen än. Under resans gång upprepar han med allt mindre trovärdighet om skillnaden vad gäller lagstiftning om skattebefrielse för "helt nybyggda hus respektive till- eller ombyggda hus" att det är "i grunden . välmotiverat". "I grunden" får väl tolkas som en ny brasklapp under den här resan. För att ett småhus ska räknas som nybyggt och befrielse från fastighetsskatten ska bli aktuell får ingen del av en tidigare byggnadsstomme på platsen användas. Detta innebär att om man behåller mer än bottenplattan av huset så räknas inte huset som nybyggt. Någon befrielse från fastighetsskatten kan då inte erhållas. Detta framgår såväl av lagstiftningen, Skatteverkets egen broschyr i ämnet som domar från våra domstolar. Att Pär Nuder i sitt svar på min interpellation anger att större om- och tillbyggnader av mindre småhus kan ge skattefrihet duger gott som bevis på att finansministern fortfarande befinner sig på kunskapsresan och faktiskt är felinformerad. Möjligtvis försöker han desinformera eller så förstår inte finansministern lagstiftningen. Det kan vara en kombination. I svaret på min tidigare fråga ges medborgarna svaret att äldre småhus som "byggs om eller byggs till . återigen kan komma att betraktas som nybyggt eller nästan nybyggt och därigenom komma att omfattas av reglerna om hel och halv fastighetsskattebefrielse". Nu heter det "att gällande lagstiftning inte utesluter detta". Det är i det senaste svaret - det är lite textkritik här. Vidare: "Det är således endast i ett fåtal fall som skattebefrielse kan uppnås". Här har vi klara diskrepanser. Faktum kvarstår att i Skatteverkets lagtolkning och praxis måste värdeåret vid jämkning bli året före det år som fastighetstaxeringen sker för att skattebefrielse ska inträffa. Det framgår också av 3 § fastighetsskattelagen. Är året för fastighetstaxering 2006 får således ett småhus som åsätts värdeår 2004 ingen reduktion av fastighetsskatten. Punkt. I interpellationssvaret skriver dessutom finansministern att syftet "med bland annat reglerna om värdeår är att åsätta så riktiga taxeringsvärden som möjligt, inte att de ska leda till fastighetsskattebefrielse". Nej, och det ju precis vad reglerna inte gör. Kommunicerar vi, finansministern? Är det rak kommunikation? Svaret är inte enhetligt. Det är motsägelsefullt, herr talman.

Herr talman! Jag har givit mitt längsta interpellationssvar hittills, och jag har ingenting att anföra utöver det svar som jag precis har angivit. Jag har heller inte fått någon fråga av Per Landgren. Jag har bara en stilla reflexion. Jag förstår egentligen inte varför Per Landgren över huvud taget botaniserar i hur fastighetsbeskattningen är konstruerad i sina enskildheter med tanke på att Kristdemokraterna vill avskaffa fastighetsskatten. Jag förstår kanske ändå varför han gör det. Han har ju inte lyckats övertyga sina borgerliga bröder i den så kallade alliansen om nödvändigheten av att avskaffa fastighetsskatten. Vi får väl fortsätta, i den skatteöversyn som jag har aviserat efter valet, att diskutera även hur fastighetsbeskattningen ska vara beskaffad. Välkommen i det arbetet.

Herr talman! Det är fantastiskt att höra detta från finansministern. Jag utgår från nuvarande rättsläge. Jag skulle gärna utgå ifrån att vi hade makten och fick skapa befintligt rättsläge. Det är läget nu som min interpellation gäller och som min fråga gällde. Det är människor av kött och blod som drabbas av detta. Det föranleddes av ett exempel från Dagens Nyheter. Nu ska jag ta ett exempel från kammarrätten i Stockholm. Det handlar om en gammal omodern torpstuga på 51 kvadratmeter som byggdes ut med 75 kvadratmeter till ett så gott som nytt hus, enligt dagligt vanligt språkbruk, på 125 kvadratmeter. Den gamla delen förseddes med nytt kök, ny avloppsanläggning, nytt tak, nytt badrum, nyborrad brunn, nya fönster, ny invändig renovering och så vidare. Det nya huset ansågs inte nybyggt och full fastighetsskatt utgick från första dagen. Hade det däremot varit fråga om ett hyreshus som byggts om på motsvarande sätt hade reduktion av fastighetsskatten kunnat erhållas. Om nu finansministern vill ha frågor - jag är inte säker på att jag får svar - undrar jag: Var finns logiken i detta mellan hyreshus och småhus? Varför ska fastighetsbolag få lättnader i sin fastighetsbeskattning, men inte småhusägare? Värnar inte regeringen om den lilla människan i sitt lilla hus utan snarare om fastighetsbolagen i sina stora? En annan konsekvens av reglerna att skattefrihet inte kan beviljas vid om- och tillbyggnation av småhus är att många äldre småhus får falla för grävskoporna helt i onödan. Med full fastighetsskatt från första dagen efter en eventuell om- och tillbyggnad tvingas många i stället att bygga nytt. Hur detta rimmar med dagens miljötänkande begriper jag inte. Ska vi inte ta vara på fullt renoveringsbara småhus i stället för att öka belastningen på miljön genom att riva husen? Varför försvarar finansministern en lagstiftning som i praktiken är rivningsdrivande i äldre småhusområden och dessutom är miljöförstörande? Det är många frågor, herr talman. Man skulle kunna tro att denna lagstiftning gällde under 60- och 70-talens rivningshysteri. Nu är det år 2005. Ärligt talat kan jag inte förstå att finansministern inte kan erkänna att Sverige borde ha samma villkor för befrielse från fastighetsskatt för småhus som för hyreshus. Jag kan på sätt och vis förstå reträtten. Att först ha skrivit direkt fel i svaret på min fråga. Det står: Om ett äldre småhus byggs om eller byggs till innebär reglerna att huset återigen kan komma att betraktas som nybyggt eller nästan nybyggt och därmed komma att omfattas av reglerna om hel eller halv skattebefrielse. Det är ju fel. Det krävs en ökning av boytan. När en jämkning sker kommer man aldrig till någon fastighetsskattebefrielse. Det har rättsfall visat, och även Skatteverkets tolkning. Så kommer vi till finansministerns ursäkt och reträtt. Det står i interpellationssvaret: Det svar jag lämnade den 26 oktober 2005 på Landgrens tidigare fråga kunde ha varit utförligare i denna del. Där hittar vi den lilla ursäkten för att ha informerat fel om en lagstiftning som är svår och som behöver ändras och som drabbar människor.

Herr talman! Jag har inga som helst problem med att i riksdagens protokoll än en gång läsa in att det svar jag lämnade den 26 oktober 2005 på Landgrens tidigare fråga kunde ha varit utförligare i denna del. Jag har inga som helst problem med den typen av erkännanden. Där kanske vi skiljer oss åt, åtminstone att döma av det tonläge som Per Landgren brukar ha i debatten. Det är fascinerande att se vilket engagemang det finns för enskildheter i ett skattesystem i en specifik skatt som man vill avskaffa. Jag har, som sagt, givit ett långt svar på konkreta frågor. Jag hänvisar till det. Jag är öppen för att diskutera enskildheter i fastighetsbeskattningen. Det bör vi göra i den större översyn av skattesystemet som jag har aviserat tidigare. Som jag sade i mitt tidigare inlägg, Per Landgren: Det vi har fått besked om under senare tid är att fastighetsskatten blir kvar, även om olyckan är framme och det blir en borgerlig regering. Det är naturligtvis viktigt att även den här typen av synpunkter beaktas. Välkommen i det reformarbete vi har framför oss för att behålla fastighetsskatten.

Herr talman! Det är en spännande retorisk strategi att helt och hållet avvika från ämnet och ge sig in på helt andra saker. Jag bekymrar mig om det nuvarande rättsläget oavsett vilka bra förslag Kristdemokraterna har. Det är möjligen inställningen hos finansministern och försöken att förtäcka felaktig information i svaren som gör att jag hetsar upp mig lite. Om man dessutom sover lite på nätterna och jobbar här uppe behöver man extra energi. Jag vill avsluta med att säga att det är uppenbart att finansministern fortfarande tror att om ett småhus byggs om eller byggs till kan dess ägare slippa fastighetsskatt i fem år och få halv fastighetsskatt i ytterligare fem. Nu har det blivit väldigt ovanligt, men finansministern tror det fortfarande. När nu rättsläget är ett annat, hur kan finansministern då framhärda i att någon ändring i lagstiftningen inte behövs? Någon typ av logisk anständighet kräver jag även om Kristdemokraterna har ett väldigt mycket bättre förslag. Välmotiverad och välbalanserad, läser vi. Detta är ju ihåligt. I interpellationssvaret skriver finansministern: Det svar jag lämnade den 26 oktober 2005 på Landgrens tidigare fråga kunde ha varit utförligare i denna del. Nu har vi det tre eller fyra gånger i protokollet. Det blir lite löjeväckande. Är det ursäkten för att finansministern har tagit fel om rättsläget och kommit med felaktig och missvisande information? Är det ett meddelande från något ofelbarhetsdepartement i en skattefråga där lagstiftningen är direkt skadlig och slår hårt mot enskilda människors frihet och framtidsdrömmar, tycker jag att det är fullt legitimt att vara något upprörd. Fel begår vi alla och ursäkter ska tas på allvar. Men ansvar ska tas och sådana här glidningar inger inte något större förtroende för finansministern heller.