Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

fängslade i Moldavien

Interpellationsdebatt 26 november 2001
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 8 Utrikesminister Anna Lin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om regeringen avser att i FN, EU och andra internatio- nella sammanhang ta upp situationen för de tre allt- jämt fängslade medlemmarna av den s.k. Ilascu- gruppen, Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa. Vidare har Margareta Viklund frågat mig om regeringen avser att verka för att de tre fängslade får en fri och rättvis rättegång samt om jag anser att de tre ska släppas fria. Fallet med den s.k. Ilascu-gruppen går tillbaka till början av 1990-talet, då moldaver på båda sidor av floden Dnestr genomförde aktioner mot de separatis- tiska försöken att bilda en oberoende stat, Transnistri- en. Ilascu och de övriga i gruppen dömdes i vad som måste betecknas som skenrättegångar i Transnistrien för att ha bekämpat den självutropade staten. Domarna mot Ilascu och de övriga är naturligtvis inte legitima. Transnistrien erkänns inte internatio- nellt som en självständig stat. Den transnistriske ut- brytarledaren Smirnov har förklarat att en lösning av fallet endast kan uppnås när väl frågan om Transnist- riens status har lösts. Denna koppling måste självfal- let avvisas. Efter påtryckningar och vädjanden från en OSSE- delegation som besökte Transnistrien i våras, släpptes Ilie Ilascu i början av maj. Efter detta glädjande be- sked vädjade OSSE:s ordförande, den rumänske utri- kesministern Geoana, till myndigheterna i Transnist- rien att även frisläppa de övriga tre, men så har tyvärr ännu inte skett. Jag kan försäkra Margareta Viklund om att Sveri- ge, genom agerande i OSSE och genom stöd till OS- SE:s ansträngningar och organisationens fältmission, som har följt fallet sedan 1993, även framgent kom- mer att följa utvecklingen i detta ärende. Som jag sade menar vi att domarna mot de tre inte kan be- traktas som legitima och att de därför snarast bör friges. Under rådande förhållanden torde det inte vara möjligt att i Transnistrien kunna arrangera en fri och rättvis rättegång som uppfyller kraven på opartiskhet och rättssäkerhet. Det har därför tidigare diskuterats om man skulle kunna lagföra medlemmarna i Ilascu- gruppen i tredje land. För att detta ska vara möjligt krävs först att det görs klart vilka brott de anklagas för, sedan huruvida dessa brott kan betraktas som brott även i det tredje landet samt, slutligen, om en utlämning är möjlig. Ett sådant förfarande skulle dessutom förutsätta godkännande från myndigheterna i Transnistrien, något som torde vara uteslutet. Jag ser därför som enda godtagbara lösning på fallet att de tre, snarast och villkorslöst, friges.
Margareta Viklund (Kd)

Anf. 9 Margareta Viklund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först ber jag att få tacka för svaret på interpellationen om fängslade i Moldavien. Vi har ju tidigare, för bara några minuter sedan, diskuterat frågor om mänskliga rättigheter för kvinnor generellt i världen. Men nu gäller det tre män som sedan början av 90-talet suttit i fängelse utan dom eller rannsakan i Moldaviens proryska region Transnistrien. För drygt ett år sedan, den 27 oktober förra året, diskuterade jag för första gången med utrikesminis- tern om den s.k. Ilascu-gruppen och deras fängslande utan dom eller rannsakan. Sedan har det hänt, som utrikesministern påpekar, att Ilie Ilascu har blivit fri, och det är mycket att glädjas åt. Det var den 5 maj i år som han efter många års påtryckningar släpptes ut ur fängelset i Transnistrien. Vi är ganska många som har arbetat för att Ilie Ilascu skulle bli fri. Ett led i arbetet var att ta upp hans och hela Ilascu-gruppens situation här i riksda- gen. Jag har också arbetat med frågan i OSSE. Men glädjen över Ilascus frisläppande är inte hundraprocentig, eftersom de övriga tre i gruppen som fängslades samtidigt som Ilascu inte är fria. De andra medlemmarna är Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, med ursäkt för uttalet. De sitter fortfarande kvar i fängelse utan att ha fått en fri och rättvis rättegång. Tudor Petrov-Popa har dess- utom skilts från de övriga i gruppen och flyttats till ett fängelse med hårdare regim. Det finns därför stor anledning att speciellt oroa sig för hans hälsa. Mycket talar för att Ilascu-gruppen i början av 90- talet utsattes för en kupp för att oskadliggöras. Men uppfattningarna om gruppen går isär, och då ingen i Ilascu-gruppen har givits möjlighet till en fri och rättvis rättegång måste, liksom Ilie Ilascu, de övriga i gruppen släppas fria. Jag är glad att utrikesministern också har den uppfattningen. Med tanke på de mänskliga rättigheterna är det en självklarhet att ingen ska behöva vara fängslad utan att veta varför eller vad orsaken till straffet är. Alla ska ha rätt och möjlighet till en rättvis rättegång och inte av någon enda anledning berövas den rätten. Det är en stor framgång för arbetet med mänskliga rättigheter att Ilie Ilascu är frigiven. Men eftersom hela gruppen ännu inte är fri, måste Ilascu-gruppens situation fortfarande uppmärksammas. Utrikesministern säger att regeringen genom OS- SE noga följer utvecklingen när det gäller Ilascu- gruppens ännu inte frigivna medlemmar. Men utri- kesministern säger inget om att också ta upp frågan i EU och FN, som jag också frågade om. Jag anser att det är mycket angeläget att regeringen i arbetet för mänskliga rättigheter i såväl FN, EU som i andra sammanhang, exempelvis vid kontakter med repre- sentanter från Östeuropa, belyser hela Ilascu- gruppens situation och de brott mot mänskliga rättig- heter som begåtts och fortfarande begås mot gruppens medlemmar. Ser utrikesministern någon möjlighet att ta upp den här frågan i dessa sammanhang? Utrikesministern träffar ju representanter från hela världen lite nu och då. Det måste då också finnas möjligheter att där det är lämpligt ta upp situationen för de tre ännu ej fri- givna medlemmarna i Ilascu-gruppen.
Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 10 Utrikesminister Anna Lin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är värdefullt, tycker jag, att vi har de här interpellationsdebatterna i riksdagen, för det är också ett sätt att markera att vi inte glömmer bort de här personerna och att vi hela tiden återkommer och också offentligt uppmärksammar deras öde och krä- ver deras frigivande. Där är vi helt överens. Vi hop- pas att vi så snart som möjligt ska se att övriga i gruppen friges. Skälet till att vi inte har valt att ta upp frågan i andra organ är att vi tror att det är OSSE som bäst kan hantera de här frågorna. Vi menar att det är OSSE som har de största och bästa förutsättningarna att agera i de enskilda fallen. Här ser vi OSSE som den naturliga organisationen. Hade vi trott att vi skulle nå bättre resultat genom att driva frågorna någon annan- stans, hade vi säkert gjort det. Alla länder vet ju om att det här följs väldigt noga genom OSSE. Vi får fortsätta att agera så starkt via OSSE som vi någonsin kan.
Margareta Viklund (Kd)

Anf. 11 Margareta Viklund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag minns att utrikesministern sade ungefär likadant förra gången jag tog upp den här frågan, att det var bra att jag tog upp den i riksdagen till allmän debatt och visade att vi ville trycka på i det här sammanhanget, inte bara olika organisationer utan hela riksdagen. Jag kan inte riktigt förstå att man inte skulle kun- na ta upp den här frågan också i FN och EU, därför att ju fler som arbetar med en fråga desto större be- lysning kan den få och desto större påtryckningar kan man göra. Det där förstår jag inte, men jag kanske inte riktigt förstår spelets gång. Jag tycker också att det vid utrikesministerns samtal med företrädare för den ryska regeringen bor- de finnas både möjligheter och anledning att ta upp de tre, utan en rättvis och fri rättegång, hårt prövade männens situation. Jag kan inte låta bli att tala om att jag faktiskt har skrivit ett brev till president Putin och bett honom att verka för att Andrei Ivantoc och hans kamrater skulle släppas fria. Jag har dessutom givit en kopia av brevet till ordföranden för OSSE:s parlament, mr Severin, som uppmanade mig att också personligen ge en kopia till ledaren för den ryska OSSE-gruppen, och det har jag gjort. Jag har också talat om för honom varför vi i Sverige är engagerade i Ilascu-gruppens situation. OSSE:s ordförande Severin uttryckte glädje över att vi var engagerade i Ilascu-gruppens situation. Han har, vad jag kan förstå, gjort stora insatser för att Ilie Ilascu skulle bli fri. Vad jag också kan förstå har han arbetat hårt för att få de övriga fria, så hårt att han nästan känner sig tjatig och gärna önskar att också andra ska trycka på. Det behövs kraftfulla påtryckningar från många håll för att få de här tre männen, som ännu inte är fria och som tillhör Ilascu-gruppen, helt fria. Jag är helt övertygad om att det måste gå, men då fordras ett engagemang och kanske också aktivitet på en något högre nivå än en riksdagsledamots. Det är bl.a. av den anledningen som jag har bett om den här interpellationsdebatten. Vi ska kämpa ännu hårdare för att få dem fria och för att också kunna säga att det lönar sig att arbeta för de mänskli- ga rättigheterna.
Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 12 Utrikesminister Anna Lin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tycker inte att någon ska behöva känna sig tjatig när han eller hon driver den här typen av viktiga frågor och kämpar för att enskilda personer ska få sin rätt. OSSE är den organisation som oftast arbetar just med de enskilda namnen och för de enskilda perso- nerna, medan de andra organen snarare brukar ta upp mer principiella diskussioner. OSSE:s specialitet är just att arbeta för de enskilda personerna. Vi tror därför fortfarande att OSSE är den organisation som bäst kan arbeta med de här fallen. Men jag ska gärna se vad vi i övrigt kan göra både inom andra organisa- tioner och med andra enskilda länder.
Margareta Viklund (Kd)

Anf. 13 Margareta Viklund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det låter lovande. Jag är väldigt glad att den här debatten fick äga rum här i dag. Jag väntar på att få se resultat. Det ska bli spännande att se.

Dokument

den 15 november

Interpellation 2001/02:79

 av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om fängslade i Moldavien

OSSE, EU, Sverige och andra länder har liksom politiska partier och enskilda parlamentariker arbetat hårt för att få parlamentarikern Ilie Ilascu och de tre övriga parlamentariker, som ingår i den s.k. Ilascu-gruppen, frisläppta från fängelset i Moldavien eller att de åtminstone skulle få en fri och rättvis rättegång. Ilascu-gruppen har suttit fängslad sedan 1992 i väntan på att deras dödsdomar skulle verkställas. Under den långa fängelsetiden har de mycket sporadiskt fått ta emot besök av sina familjer.

Ilascu-gruppens situation var bl.a. uppe i en MR-kommitté vid OSSE-mötet i juli 2000 och resulterade i att en så gott som enhällig resolution om Ilascu-gruppens situation antogs av OSSE:s parlamentariska församling. Beslutet innebar bl.a. att OSSE skulle verka för att ett OSSE-land tillsammans med Moldavien skulle ge Ilascu-gruppen en fri och rättvis rättegång grundad på mänskliga rättigheter. Under hösten 2000 och våren 2001 behandlade riksdagen dels en kristdemokratisk interpellation och dels en kristdemokratisk motion med liknande innebörd.

Efter ihärdigt arbete och många olika kontakter släpptes glädjande nog Ilie Ilascu den 5 maj 2001 ut ur fängelset i Moldaviens pro-ryska region Transniestrien. Det var efter personliga samtal mellan den moldaviske presidenten Vladimir Voronin och Transnistriens ledare Igor Smirnov som Ilie Ilascu släpptes fri. Men Ilascu-gruppens tre andra medlemmar, Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, sitter fortfarande kvar i fängelse utan att ha fått en fri och rättvis rättegång. Tudor Petrov-Pova har dessutom skilts från de övriga i gruppen och flyttats till ett fängelse med hårdare regim. Det finns därför stor anledning att oroa sig för hans hälsa.

Ur mänsklig rättighetssynpunkt är det en självklarhet att ingen ska behöva vara fängslad utan att veta vad orsaken till "brottet" är. Alla ska ha rätt och möjlighet till en rättvis rättegång och inte av någon enda anledning berövas den rätten.

Mycket talar för att Ilascu-gruppen i början av 90-talet utsattes för en kupp för att oskadliggöras. Men uppfattningarna om gruppen går isär. Då ingen i Ilascu-gruppen givits möjlighet till en fri och rättvis rättegång måste, liksom Ilie Ilascu, de övriga i gruppen släppas fria.

Det är en stor framgång för arbetet med mänskliga rättigheter att Ilie Ilascu är frigiven. Men eftersom hela gruppen ännu inte är fri, måste Ilascu-gruppens situation fortfarande uppmärksammas. Det är därför angeläget att regeringen i arbetet för mänskliga rättigheter i såväl FN, EU och andra sammanhang, exempelvis vid kontakter med representanter från Östeuropa, belyser hela Ilascu-gruppens situation och de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts och fortfarande begås mot gruppens medlemmar. I det arbetet ingår att hela gruppen, dvs. Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, måste släppas fria. Brottet mot den gruppen kan ses som ett generellt brott mot mänskliga rättigheter.

Mina frågor till utrikesministern är:

Avser utrikesministern att i FN, EU och andra internationella sammanhang ta upp situationen för Ilascu-gruppens tre ej frisläppta medlemmar Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa?

Avser utrikesministern verka för att de fängslade männen Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa får en fri och rättvis rättegång?

Avser utrikesministern verka för att Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa släpps fria?