Eventuell förlängning av upplåtelsen av Bromma flygplatsområde

Herr talman! Per Bolund har frågat mig om jag avser att verka för att det föreslagna avtalet om Bromma flygplats anpassas till de borgerliga partiernas uttalade ambition att låta marknadsmekanismerna verka för minskad klimatpåverkan, om jag avser att verka för att Luftfartsverket får incitament för att verka för förbättrade kollektivtrafikförbindelser till Bromma flygplats, hur jag avser att verka för att Sveriges klimatmål ska nås i ljuset av att avtalet om Bromma flygplats innebär att inrikesflyget subventioneras så att dess konkurrenskraft gentemot tåg ökas, hur jag avser att öka den demokratiska legitimiteten i Luftfartsverkets verksamhet med tanke på att avtalet för så lång tid låser markanvändningen för omprövning och politisk kontroll och om jag kommer att verka för att även Stockholms kommun ges rätt att upphäva avtalet. Bromma flygplats har varit föremål för ett flertal flygplatsutredningar under den senaste tioårsperioden, bland annat Stockholmsberedningen (SOU 2003:33) samt den nyligen presenterade utredningen Framtidens flygplatser (SOU 2007:70). Båda dessa utredningar är föremål för överväganden i regeringen. Infrastrukturverksamhet är oavsett form en kapitalintensiv verksamhet, och långsiktighet behövs för att ge infrastrukturhållaren möjlighet till rimliga avskrivnings- och återbetalningstider för nedlagt kapital. Avtalet om Bromma flygplats är ett avtal mellan två parter, staten och Stockholms stad. Bromma flygplats behövs för att stödja näringslivets utveckling och regionens konkurrenskraft. Ifall ingen skulle efterfråga att resa till eller från Bromma flygplats skulle det inte finnas något behov att ha kvar flygplatsen. Marknaden efterfrågar nu denna flygplats, och den borgerliga regeringen har just låtit marknadsmekanismerna verka. Ett alternativt värde finns på all mark, men för den sakens skull bygger inte staden över exempelvis alla parker med bostäder eller med industrilokaler. Vad gäller utsläpp av koldioxid från bilar är utsläppen också lägre vid transport till Bromma flygplats jämfört med till Arlanda flygplats för de flesta invånarna i Stockholm. Enligt bil. 4 a i avtalet är parterna överens om att en spårlinje, den så kallade tvärspårvägen, som ansluter till Bromma flygplats är av väsentlig betydelse för flygplatsens verksamhet. I samma bilaga står även att parterna är överens om att verka för att en busslinje mellan Bromma, Alvik och Kista via flygplatsen inrättas, detta för att förbättra kollektivtrafikförbindelsen till Bromma flygplats. Jag förstår inte Per Bolunds fråga vad gäller hur Sveriges klimatmål ska nås i ljuset av att avtalet om Bromma flygplats innebär att inrikesflyget subventioneras så att dess konkurrenskraft gentemot tåget ökas. Ingen subvention utgår till Bromma flygplats. Tvärtom är Bromma en av de flygplatser som genererar en vinst. Tåget som transportslag har för resor understigande tre timmar mer eller mindre konkurrerat ut flyget. För längre sträckor, exempelvis till Malmö eller Bryssel, är flyget ett attraktivare alternativ. Flyget har under de senaste 60 åren varit en av de absolut framgångsrikaste industrigrenarna när det gäller att minska buller och utsläpp per producerad enhet. Branschens mål är att göra flygningar 25 procent mer bränsleeffektiva till år 2020 samtidigt som bullret vid start och landning halveras. Avtalet om Bromma flygplats tecknas mellan två parter, staten genom Luftfartsverket och Stockholms kommun. I 7 § 2 står att om parterna inte avtalar om annat upphör arrendet efter avtalstidens utgång. Av ordalydelsen framgår att parterna kan avtala om annat om viljan finns. Per Bolund verkar inte ha någon större tilltro till Stockholms stads kommunpolitiker då han vill att jag ska verka för att Stockholms kommun ges rätt att häva avtalet. Jag är fullt övertygad om Stockholms kommunpolitiker verkar för stadens bästa och själva bevakar stadens intressen i avtalet mellan dem och oss. Det är inte en uppgift för mig.

Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret. Jag tycker att det är rätt oklart på några punkter. Jag skulle gärna vilja ha några kompletterande svar från ministern. Till att börja med skulle jag vilja få helt klarlagt av ministern hur beslutsläget egentligen är när det gäller Bromma flygplats. I en tidigare debatt här i kammaren nämndes det att regeringens beslut redan är fattat om avtalet. Det vore bra att få ett klarläggande om detta stämmer. Har regeringen fattat beslutet, eller är det på väg att fattas? När det gäller kollektivtrafikförsörjningen säger du att det är en mängd förslag på gång. Om ni vill att det ska bli en bra kollektivtrafikförsörjning, är du då beredd att ta bort den klausul i avtalet som säger att ersättningen från Luftfartsverket ska omförhandlas om parkeringsintäkterna minskar så att man ska få en ytterligare minskning av ersättningen? Det är klara indikationer och styrmedel mot minskad kollektivtrafik och ökad biltrafik. Jag måste också fråga om miljöpåverkan för transporter till Bromma flygplats som ministern tar upp här. Har ministern missat att det finns en järnväg till Arlanda flygplats, Arlandabanan, som tar 15-20 minuter? Det är oftast kortare tid än vad det tar att åka till Bromma. Det ger också kraftigt minskade koldioxidutsläpp jämfört med bilen, som är det alternativ som finns till Bromma flygplats. Jag blir lätt förskräckt när ministern säger att hon inte förstår kopplingen mellan flyget och klimatmålet. Jag trodde att det var uppenbart för alla att flyget är det klart mest klimatstörande transportmedlet. Jag hoppades att en centerpartist inte kunde vara omedveten om den kopplingen. Dessutom vill jag hävda att den stora klimatpåverkan från just Bromma flygplats är extra upprörande i och med att det mest är inrikesflyg. Inrikesflyget är en av de koldioxidkällor som är lättast att ersätta med andra alternativ. Mycket av inrikesflyget till exempel till Göteborg, Malmö, Trollhättan och Växjö som avgår från Bromma flygplats är lätt att ersätta med tåg. Tåg har bråkdelen av de utsläpp som flyget har. Den linjetrafik som inte kan ersättas med tåg kan lätt flyttas till Arlanda flygplats. Det gör sammantaget att Bromma flygplats kan läggas ned. Jag var och lyssnade på din minister- och partikollega Andreas Carlgren på Naturvårdsverkets klimatforum i förra veckan. Han var väldigt tydlig med att Sverige skulle vara ett föregångsland på klimatområdet. Han sade också att regeringen skulle underlätta de miljövänliga valen. Det är intressant i ljuset av detta. Hur stämmer det överens med förlängningen av avtalet om Bromma flygplats och det stöd som det innebär till det mest förorenande transportslaget? Om man menar allvar med att vara en föregångare måste man fatta beslut här och nu som gynnar de miljöbättre transportslagen och tåget på flygets bekostnad. Just för de sträckor som flyget till och från Bromma tar är tåget ett relevant alternativ. När regeringen nu låser fast användningen av Bromma flygplats i 30 år till fråntar man sig möjligheterna för Sverige att vara en föregångare i klimatfrågan. Frågan om subvention är intressant. Det är fullständigt uppenbart att det avtal som är på väg att godkännas av de borgerliga partierna i Stockholm och regeringen snedvrider konkurrensen mellan flyget och övriga transportslag. Den avgift som Luftfartsverket har förhandlat fram ligger på 4 miljoner kronor per år. Stockholms stad har uppskattat värdet på marken till minst 200 miljoner kronor per år. Det är 200 miljoner kronor fördelat på 80 000 starter och landningar, som det står i det nya avtalet. Det gör att man ersätter varje start och landning med 2 500 kronor som en subvention till flyget genom avtalet. Sedan har regeringen dessutom tagit bort klimatskatten på flyget som den förra regeringen införde, vilket är en ytterligare subvention till flyget. Jag måste fråga Åsa Torstensson: Tycker du verkligen att det är rätt prioritering att betala den som förorenar, vilket detta faktiskt innebär?

Herr talman! Jag tror att det gavs svar på några av frågorna som Per Bolund ställer i den interpellationsdebatt som fördes i förra veckan och som också Per Bolund var delaktig i. Regeringen har fattat sin del av beslutet om avtalet. Nu är det Stockholms stad som har att fatta sitt beslut. Det här är ett framförhandlat avtal mellan Luftfartsverket och Stockholms stad. Beslutet hade mycket väl kunnat fattas av Luftfartsverket och Stockholms stad, men Luftfartsverket valde att skicka detta till regeringen. Det är på initiativ av Stockholms stad som regeringen har fått det på sitt bord. Regeringen har valt att hantera det i precis den tid som har angetts. Det är det svar som jag har avgett också tidigare. Nu ligger avtalet för hantering i Stockholms stads ansvar. Det är därför jag hänvisar till att detta är två parter som av naturliga skäl förhandlar, som man gör när man skriver avtal. En del av det som Per Bolund ställer frågor om berör Stockholms stads prioriteringar. De bör också ställas till Stockholms stad, som kan svara på frågor om sina egna prioriteringar i förhållande till markanvändning och motsvarande. Naturligtvis är det som Per Bolund säger; flyget står inför stora utmaningar. Flygets roll kommer att förändras mycket dramatiskt. Inrikesflygets roll kommer också att förändras dramatiskt. En av poängerna med att skapa förutsättningar för att ännu tydligare göra riktiga miljöval är att vi har en transportövergripande planering och inte isolerar järnväg från väg eller väg från flyg och så vidare. Då klarar vi också att skapa de effektiva stråken. Om Per Bolund som en del av sitt ansvar för den tidigare regeringskonstellationen mycket tydligare hade prioriterat järnvägssatsningar till exempel hade det naturligtvis också skapats förutsättningar för konkurrens. Då hade det kunna bli en flygplatskonkurrens för Bromma. Det är klart att det kommer att finnas förutsättningar för Skavsta att konkurrera, men de är i allra högsta grad beroende av en ny järnvägssträckning, vill jag påstå. Ostlänken är en del av en sådan transportövergripande planering där vi får de stora förändringarna i människors resmönster. Det är det jag hoppas att Per Bolund och Miljöpartiet också kan se. Jag hoppas att de kan vara med och aktivt driva en mer tydlig transportövergripande prioritering. Vad gäller klimatmålet står det inte riktigt i svaret att jag inte förstår. Det är Per Bolunds fråga som jag inte förstår vad gäller subventionering av inrikesflyg. Det finns som sagt ingen subvention som utgår till Bromma flygplats. Det är snarare så att Bromma flygplats är den del som genererar vinst.

Herr talman! Som jag visade i mitt förra inlägg innebär det avtal som är skrivet att man subventionerar flyget med 2 500 kronor per start och landning i och med att man ger ett kraftigt underpris till Luftfartsverket. Det är klart att det är en subvention. Regeringen har dessutom valt att ta bort den klimatskatt på flyget som Miljöpartiet införde tillsammans med den förra regeringen. Det är solklart att det är en subvention. Det finns ingen diskussion om den saken över huvud taget. Det är tråkigt att höra att ministern försvarar den politiken. När det gäller prioriteringen av järnväg tror jag att ministern får rikta sin kritik åt annat håll. Om det är något parti i den här kammaren som har prioriterat järnvägen är det Miljöpartiet, även med den förra regeringen. Vi lyckades öka investeringarna i järnvägen oerhört kraftigt under förra mandatperioden. Dessutom finns det järnvägslösningar till flygplatsen som är alternativ. Till Arlanda flygplats finns Arlandabanan, som går snabbare än transporterna gör till Bromma flygplats alltsomoftast och som dessutom sker på järnväg med elförsörjning vilket gör att den har otroligt små utsläpp. Att det inte skulle finnas några alternativ är helt enkelt inte med sanningen överensstämmande. Det är intressant att ministern hänvisar till demokratin i Stockholms stad. Om man tittar på vad Stockholmscentern driver när det gäller Bromma flygplats ser man att det är väsensskilt från det som ministern driver här i kammaren. Man skulle önska att det var lite bättre kommunikation mellan Centerpartiet i riksdagen och Centerpartiet i Stockholm. Det finns en intressant debattartikel av Per Ankersjö, som är Centerpartiets enda representant i Stockholms stadsfullmäktige. Artikeln är från den 25 november i år - inte ens två veckor sedan. Där står det så här, svart på vitt: Att ha en flygplats mitt bland bostadsområden hör till ett förlegat tankesätt. Hur vill ministern kommentera det påståendet? Har hon ett förlegat tankesätt, eller är det Stockholmscentern som har fel i det påståendet? Per Ankersjö fortsätter i artikeln med att säga: Brommaflyget är en återvändsgränd för utvecklingen och tillväxten. Det kan man kalla en kraftig intern sågning av den politik som Åsa Torstensson står här i kammaren och företräder. I slutet på artikeln skriver Per Ankersjö att Stockholmscentern vill fasa ut flyget till förmån för en försiktig bebyggelse med stora grönytor. Vilken möjlighet ger ministern till sin partikamrat i Stockholm med det här avtalet? Varför ger du inte honom chansen att genomföra det han har lovat sina väljare? Annars är det stor risk att den ende centerpartisten i kommunfullmäktige kommer att försvinna därifrån i nästa val. Detta för mig in på demokratifrågan. Avtalet föreslås gälla 30 år framåt i tiden. Min son fyller ett år på lördag. Han kommer att vara 32 år gammal när avtalet löper ut och när han för första gången har möjlighet att påverka den flygplats som finns i hans egen kommun och som påverkar hans luft och hans säkerhet. Är det demokratiskt försvarbart, Åsa Torstensson? I avtalet står det tydligt att Luftfartsverket helt på egen hand har rätt att säga upp avtalet om man beslutar att lägga ned flygplatsen. Men varför, Åsa Torstensson, kan då inte också staden få den möjligheten? Jag kan ge svaret på den frågan med en gång. I Stockholm är Bromma flygplats hett omdebatterad. Jag skulle vilja säga att det finns stora möjligheter att det redan efter nästa val kommer att komma en majoritet i Stockholm som vill lägga ned Bromma flygplats. Det är just detta som de borgerliga partierna vill förhindra genom avtalet. Därför är det skrivet på ett sådant sätt att staden inte har rätt att säga upp det på egen hand. Det är det som är det demokratiska problemet. Det är i staden man väljer sina representanter för att värna sin närmiljö. Ni inskränker stockholmarnas möjligheter att bestämma över sin egen stad genom det här avtalet. Det tidigare avtalet för Bromma flygplats var på nio år. Redan då var det omdebatterat. Det sades att det var odemokratiskt och styrde staden. Vad gör man då när man hör den debatten? Jo, då tar man fram ett avtal som sträcker sig över 30 år i stället. Ministerns partikollega Per Ankersjö, som nu uppenbarligen vill göra någonting åt Bromma flygplats, kommer att vara i pensionsåldern när han får chansen att genomföra sitt vallöfte. Det kan han tacka en centerpartistisk minister för. Betraktar ministern det som demokratiskt att man gör på det här sättet?

Herr talman! Jag tänkte spinna vidare lite grann på det här med längden på avtalet, statsrådet. Det är lite unikt, till och med för Stockholms stad, att det kommer ett så långsiktigt avtal när det gäller Bromma flygplats. Det är få förunnat att kunna se 30 år framåt i tiden. När regeringen ska fatta beslut om det här funderar jag på vilket underlag man har när man fattar beslutet att ha kvar Bromma flygplats i 30 år till. Jag har nämligen inte sett någonting från de lokala politikerna och de närmast berörda som man kan hänvisa till när det gäller att en satsning på flyget mitt inne i Stockholm skulle vara en framtidssatsning och en långsiktig satsning. Det är viktigt att tänka långsiktigt. Det försöker vi verkligen göra från Miljöpartiet. Jag tror att man försöker göra det från många partier, och det är bra att man tänker långsiktigt. Nu har man en miljöförstörande verksamhet som är ifrågasatt runt om i hela världen bland i princip alla länder och som har en betydande klimatpåverkande effekt. Då borde man fundera på vilka sätt det finns för att minska antalet flygrörelser i världen. Det finns till exempel många företag i dag som i stället för att resa runt på jordklotet försöker minska antalet resor och i stället använda modern teknik i form av videokonferenser. Då kan man ändå prata med varandra direkt och i stort sett ha styrelsemöten utan att behöva transportera sig runt om på jorden. Jag är rätt övertygad om att den här moderna tekniken kommer att skapa förutsättningar för att minska flygtrafiken och att det kommer att ses som oerhört viktigt att hitta andra vägar än att använda den miljöstörande flygtrafiken. Jag kan förstå om man förlänger själva tiden tills vidare, under överblickbar tid, om man är väldigt mycket för att ha kvar Bromma flygplats. Men jag vill ändå be regeringen att försöka hitta något alternativ, någonting som man kan stå för inte bara den närmaste mandatperioden utan över nästa val och nästnästa val och kanske också under en tioårsperiod. Min fråga är: Överväger inte regeringen en kortare bindningstid när det gäller Bromma flygplats? Då skulle man kunna säga att fram till det här datumet tror vi att Bromma flygplats behöver vara kvar men att 30 år in i framtiden ändå är en på tok för lång tid för att man ska kunna säga att det är det bästa för Stockholm att man har två flygplatser nära, både Arlanda och Bromma, och att man ska ha Bromma flygplats kvar mitt inne i Stockholms stad.

Herr talman! Låt mig inledningsvis kommentera det Per Bolund kom in på när det gäller klimatskatt kontra flyget. Det kommer att vara ett mycket tydligt tryck på flyget och flygets utsläpp. Det är därför som jag driver detta. Jag ser stora möjligheter att EU, trots ICAO-konferensens brister där man inte vågade gå vidare med gemensamma utsläppsrättskrav, kommer att gå vidare med utsläppsrätter för flyget. Det är i allra högsta grad det incitament som ska användas för att få rätt pris på flyget. Per Bolund hänvisar till de stora investeringarna som skett i järnvägen. Jag vet inte om Per Bolund lyssnade på den tidigare debatten. Det finns stora brister i den innevarande planperioden. Det må finnas stora löften om järnvägssatsningar, men det finns mindre pengar. En väldigt avgörande faktor för att vi i dag befinner oss i sådana akuta situationer är att man varken har investerat i underhåll eller i nya banor. Järnvägen har inte möjlighet att ta över den kapacitet som efterfrågas för gods eller persontransporter. Det är i sig mycket allvarligt. Det har ett samband med Brommas roll, alternativ till Bromma och Brommas läge i en storstad, som Per Bolund också beskriver. Alternativ till Bromma kommer när det också finns en tydlig infrastruktur som kan klara av transporter på ett miljövänligt sätt. Låt mig gå tillbaka till avtalet. Det är staden som har tagit initiativ. Staden har att själv ta ansvar för sin del av avtalet. Hur avtalet till slut blir formulerat beror på de två parter som förhandlar. Luftfartsverket, och därmed staten, har möjlighet att upphäva avtalet. När det gäller statens syn på hur långt avtalet är vill jag säga att Luftfartsverket och staten har detta i sin egen hand. Det har samband med den samlade transportförsörjningen som regeringen och staten har ansvar för i alla delar av landet. Jag kan inte ta ansvar för att staden skriver så långa avtal. Det är stadens ansvar. Jag utgår ifrån att de kommunpolitiker som sitter i fullmäktige kommer att ta ställning till det. Regeringen har tagit ställning och fattat beslut utifrån sin del av ansvaret för avtalet.

Herr talman! Jag kan bara beklaga inställningen i ansvarsfrågan. Jag hävdar bestämt att regeringen i allra högsta grad har ett ansvar för den samlade klimatpåverkan, den samlade klimatpolitiken och den samlade transportpolitiken i Sverige. Därmed har man också ett ansvar för flygplatsfrågan. Man måste ställa sig den intressanta frågan: Varför har Luftfartsverket skickat upp det här avtalet till regeringen när de i själva verket kunde avgöra det själva enligt ministern? Det måste man tolka så att de gärna vill ha ett klarläggande från regeringen vilken politik det är som ska gälla. Ska man ha flygtrafik inne i de centrala delarna av Stockholm eller ska man lägga upp flygtrafiken på något annat sätt? Där har regeringen nu tyvärr gett ett väldigt tydligt svar: Jajamänsan, man ska fortsätta i 30 år till minst med att köra in flygtrafiken rakt in i Stockholms hjärta till ett av de mest attraktiva områdena som finns i hela det här landet, skulle jag vilja säga. Det ska man nu uppta till flygtrafik i minst 30 år till. Det är solklart att det utgör en subvention till flygtrafiken. Det tror jag att de flesta nationalekonomer och andra forskare skulle hålla med om. Åsa Torstensson säger att man ska få rätt pris på flygtrafiken och tror att utsläppshandel skulle leda till det. Du är nog ganska ensam om att tro att utsläppshandeln kommer leda till att priset på flygtrafiken kommer att påverkas så mycket att det kommer att få något särskilt styrande effekt. Du var inne lite grann på att det är i högsta grad tveksamt om det kommer att kunna genomföras på EU-nivå i och med att man har fått internationella mothugg genom ICAO. Den enkla, snabba och mest rättvisa vägen är att man i Sverige inför en skatt på flygbränsle, som Miljöpartiet har föreslagit i sitt budgetförslag. Det är helt klart tekniskt möjligt att genomföra. Det är också helt i linje med internationella konventioner. Men regeringen har valt att inte göra det. Det utgör också i sig en subvention till flygtrafiken. Jag kan bara konstatera att regeringen väljer att stödja det mest förorenande transportsättet framför de rena.

Herr talman! Jag tänkte fortsätta att diskutera Stockholms stad. Majoriteten ändrar sig hela tiden. Det är kanske unikt. Det är inte alla kommuner som har ett sådant förhållande att man varannan mandatperiod har en majoritet som är för Bromma och varannan mandatperiod en som vill lägga ned Bromma. Det gör det hela betydligt känsligare än om det skulle vara en kraftfull majoritet, kanske över blockgränserna, som ville ha Bromma flygplats kvar. Jag tycker att regeringen måste ta hänsyn till det när man beslutar. Egentligen tycker jag att det är självklart att man inte kan förlänga avtalet för Bromma flygplats längre än varje mandatperiod så att nästa majoritet har möjlighet att tala om hur man vill ha det med flygplatsen framöver. Man får gå tillbaka till 60-talet för att se att en majoritet lyckats vinna två val i rad. Det är lite skillnad. Jag tycker att det är en viktig demokratisk synpunkt att ta hänsyn till. Därför blir detta med ett förslag på 30 år så ohyggligt anmärkningsvärt. Sedan tror jag också att den nuvarande majoriteten i Stockholm tar en chans. Man hugger till med 30 år och ser om det går. Det tycker inte jag att man ska gynna. Sedan är jag också lite orolig över Stockholms utveckling totalt sett. Om man skulle flytta över verksamheten från Bromma till Arlanda ökar Arlanda bara lite grann, 17,5 till 19 miljoner. Det är ändå viktigt att det finns en stor internationell flygplats norr om Köpenhamnsområdet, annars är jag väldigt rädd för att fokus och den ekonomiska utvecklingen kommer att förflyttas från Stockholmsregionen och ännu mycket mer ned mot centrala Europa och Köpenhamnsregionen. Då tycker jag att det är oerhört viktigt att Bromma inte får vara någonting som åderlåter Arlanda flygplats. Det är också ett perspektiv som det är väldigt viktigt att ha med i beräkningen.

Herr talman! Det jag har sagt, Per Bolund, är ju att Bromma flygplats i dag har en roll i den samlade transportförsörjningen. Det är naturligtvis ett skäl till att Luftfartsverket gick in i avtalsdiskussionen när Stockholms stad lyfte fram frågan. Det jag också säger är att det är viktigt att vi har en mycket tydligare transportövergripande prioritering så att vi gör rätt prioriteringar och kan hitta smarta transportkedjor för gods och för personförsörjning. I det sammanhanget, om vi klarar av att ha mycket tydligare transportövergripande planeringar, kommer naturligtvis det nationella flyget att konkurreras ut på ytterligare sträckor framöver. Allt går ju i den riktningen. Tillbaka till diskussionen om långa avtalsperioder. Jag vill påstå att långa avtalsperioder oftast är en garant just för stora investeringar. Vi vet att det kommer att krävas miljöåtaganden, miljöinvesteringar, och flyg är ju kapitalintensivt. För att kunna kräva till exempel miljöåtaganden, miljöinvesteringar, är det klart att långa avtal är en sådan garant för att den som gör investeringen också ska kunna se att man över tid kan dra fördel av den. På så sätt tror jag att långa avtal är en garant för att de här miljökraven också ska kunna ställas framöver. Återigen, väldigt mycket av båda era frågor berör Stockholms kommunfullmäktiges ansvar när det gäller det här avtalet. Jag hänvisar till att den debatten bör tas med några andra och i en annan församling.