EU-skatter på alkoholdrycker

Interpellationsdebatt 26 november 2001

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Anf. 50 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Nils-Erik Söderqvist har frågat mig om den svenska regeringen anser det rimligt att ac- ceptera en av EU formellt fastställd högsta skattesats för alkoholdrycker. Nils-Erik Söderqvist har bl.a. anfört att den euro- peiska kommissionen nu arbetar med ett förslag om att införa såväl ett gemensamt golv som ett tak för alkoholbeskattningen inom EU och att ett införande av ett sådant gemensamt tak skulle medföra ökade alkoholskador och samhällskostnader. Enligt gällande rådsdirektiv på alkoholskatteom- rådet ska rådet regelbundet på grundval av en rapport och, vid behov, ett förslag från kommissionen grans- ka alkoholskattesatserna och enhälligt, efter samråd med Europaparlamentet, vidta nödvändiga åtgärder. Kommissionens rapport och rådets överväganden ska "ta hänsyn till den inre marknadens korrekta funktion, konkurrensen mellan olika kategorier av alko- holdrycker, det verkliga värdet av skattesatserna och fördragets vidare syften". Kommissionen förbereder för närvarande en så- dan rapport. Rapporten förväntas lämnas till rådet under våren 2002. Något beslut om att överlämna en sådan rapport till rådet har således inte fattats av kommissionen. Det är inte känt om den kommande rapporten kommer att åtföljas av några förslag till direktivändringar. Om direktivändringar föreslås får regeringen då ta ställning till de aktuella förslagen. Sverige har i arbetet inom EU vid ett flertal till- fällen hävdat att en höjning av minimiskattesatserna för alkoholdrycker bör ske samt att det inte bör vara möjligt för medlemsstaterna att ha nollskattesats på vin. På svenskt initiativ antog EU:s hälsoministrar under det svenska ordförandeskapet en rådsresolution om behovet av en gemensam strategi inom EU för att minska alkoholens skadeverkningar. I resolutionen understryker hälsorådet att en hög hälsoskyddsnivå måste tillförsäkras inom de politikområden som är viktiga för folkhälsan. I detta sammanhang nämns särskilt punktskatter på alkohol. Regeringens uppfattning är alltså den att gällande minimiskattesatser på alkoholdrycker inom EU bör höjas med hänsyn till folkhälsan. Denna uppfattning kommer regeringen även att framföra vid en eventuell diskussion i rådet om ändringar av gällande alkohol- skattedirektiv. Principiellt bör det vara upp till varje medlemsstat att bestämma den högsta skattesatsen för alkoholdrycker.

Anf. 51 Nils-Erik Söderqvist (S)

Fru talman! Jag vill först tacka finansministern för svaret. Jag har valt att väcka frågan nu, innan kom- missionen lämnar sin granskningsrapport om alkohol- skattesatserna. Ska vi kunna påverka måste vi ligga steget före, och inte komma efter. Vi har i Sverige en lång erfarenhet av den s.k. konsumtionsmodellen, dvs. att priser och tillgänglig- het på ett avgörande sätt påverkar konsumtionen och alkoholskadorna. Det är också en erfarenhet som delas av Världshälsoorganisationen och av en lång rad internationella forskare på området. I detta sammanhang har vi varit oerhört fram- gångsrika i Sverige, och vi är det fortfarande. Många av EU:s medlemsländer har avsevärt högre alkohol- konsumtion än Sverige, och flera av EU:s medlems- länder har mer än dubbelt så många alkoholrelaterade sjukdomar som Sverige. Vi har insikt, och vi kan påverka. Vi har dessutom Världshälsoorganisationen med oss, där också samtli- ga EU:s medlemsländer finns med. I finansministerns svar på min interpellation är det framför allt fyra ting jag uppskattar. Det första är att regeringen ställer sig bakom kravet på en höjning av minimiskattesatserna på alkohol. Det andra är att regeringen hävdar att även vin bör beskattas. Det tredje är att Sverige som ordförandeland tog initiativ till en rådsresolution om en gemensam strategi för att minska alkoholskadorna och att alkoholbeskattningen särskilt nämns där. För det fjärde uppskattar jag att regeringen hävdar nationell suveränitet att bestämma den högsta skattesatsen för alkohol. Nu går jag över till mina följdfrågor till finansmi- nistern med anledning av finansministerns svar på min interpellation. Om mitt minne inte sviker mig fanns det i EU på 80-talet försök med initiativ till en harmonisering av alkoholbeskattningen som då inte vann gehör. Är det möjligt att nu återigen ta sådana initiativ? Vad är finansministerns bedömning inför en sådan situation? Alkoholbeskattningens golv lades fast av EU 1992. När är det realistiskt att tro att vi får en höjning av golvet? Vilka ytterligare initiativ, utöver dem som redan tagits, tänker regeringen ta för att få i gång en sådan debatt och en sådan diskussion?

Anf. 52 Carl Erik Hedlund (M)

Fru talman! Det är inte ofta som jag kan hålla med finansministern. Men han avslutar sitt svar med att det bör vara upp till varje medlemsstat att bestämma den högsta skattesatsen för alkoholdrycker, och det tycker jag är ett riktigt uttalande. Länderna inom EU har olika traditioner när det gäller punktskatter. Det finns därför ingen anledning att sträva efter en gemensam lagstiftning inom unio- nen. Däremot är det inte särskilt klokt att bortse från verkligheten och tro att vi i Sverige skulle kunna föra en skattepolitik som alltför mycket avviker från om- världens. Det gäller inte bara alkoholskatter och andra punktskatter utan även inkomstskatter, kapitalskatter, förmögenhetsskatter m.m. Vi är en del av den inre marknaden, som också Nils-Erik Söderqvist påpekar. Jag kan hålla med interpellanten om att det ur ett folkhälsoperspektiv naturligtvis är önskvärt att be- gränsa skadeverkningarna av alkoholmissbruk. Till- gänglighet och priser är två viktiga komponenter. Men tyvärr leder höga alkoholskatter och alltför reg- lerade öppethållandetider fel. Den illegala handeln med alkoholdrycker och tobak har enligt samstämmi- ga uppgifter ökat i omfattning. Systembolagets för- säljning i södra Sverige påverkas kraftigt av såväl den legala som den illegala införseln av alkohol. Det finns beräkningar om att mer än 50 % av spritkonsumtio- nen är obeskattad i Sverige. Detta medför att den samhälleliga kontrollen över tillgången är en illusion, att staten går miste om skatteintäkter och att det ska- pas ett underlag för ökad organiserad brottslighet. Om ganska precis två år kommer varje svensk att få föra in minst 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter öl varje gång man passerar gränsen. Med alltför stora skillnader mellan inköpspriset ut- omlands och i Sverige skapas en marknad som på kort tid kan ödelägga många års arbete med att hindra en utbredning av spritmissbruk. Att staten kommer att tappa skatteintäkter är ställt utom allt tvivel. Med höga skatter på öl slås svenska bryggare ut. Redan i dag rullar det in mer än 200 000 liter öl varje dag som inte beskattas i Sverige. Var tredje starköl som konsumeras i landet är varken köpt på System- bolaget eller på restaurang. Bryggerier läggs ned, arbetslösheten ökar och ölkonsumtionen ökar. Det borde vara uppenbart vad man ska göra i ett sådant läge. I stället för att defensivt följa utvecklingen gäl- ler det att ta initiativet. Nyckelorden är upplysning och marknadsanpassning. Tobaksbruket har sjunkit kraftigt genom många års enveten upplysning i förskolor, skolor och medier. I andra länder har man framgångsrikt kunnat begrän- sa alkoholkonsumtionen på liknande sätt. För att avdramatisera alkoholen krävs det ovanliga djärva informationsgrepp, men också att vi gemensamt kan få bort den lönsamma illegala marknaden. För att klara det krävs att vi anpassar oss till omvärldens skattenivåer. Vi behöver inte bli något lågskatteland när det gäller alkohol, men vi måste minska incita- menten för smuggel- och svarthandel. Den danska nivån förefaller vara en lämplig nivå. Danmark tillhör högskatteländerna inom EU när det gäller alkohol, även om man har en bra bit till den svenska nivån. Min fråga till finansministern är: Hur ser rege- ringens strategi ut för att vända utvecklingen, dvs. hur avser finansministern att förändra skatterna och inför- selkvantiteterna under de närmaste två åren för att undvika de skador som både folkhälsan och statskas- san kan drabbas av?

Anf. 53 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Det är viktigt att vi också i fortsätt- ningen kan vidmakthålla den position som Sverige har i EU och Europa som det land som kanske har den lägsta dödligheten och de lägsta skadorna av alkohol. Ett väldigt viktigt instrument för att nå denna position har ju varit just vår alkoholbeskattning. Nu räcker det inte enbart med insatser kring alkoholbe- skattningen, utan det behövs också ett intensivt upp- lysnings- och informationsarbete. Det behövs natur- ligtvis också mycket forskning på området. Jag tror att de sociala skadeverkningarna av alkoholen och de mänskliga öden som alkoholen orsakar individer är tillräckligt starka skäl för att man ska inse att det också i fortsättningen är viktigt att ha en alkoholbe- skattning som kan understödja en utveckling som gör att vi kan bevara den position som relativt sett ändå är betydligt bättre än i många andra länder i EU. Som svar på de frågor som Nils-Erik Söderqvist tog upp vill jag gärna säga att jag inte tror att det är bra med någon form av harmonisering av skattesat- serna på alkoholområdet. Jag är naturligtvis också överens med Carl Erik Hedlund om att det är den svenska riksdagen som ska bestämma alkoholbeskattningen och inte Europapar- lamentet eller något annat EU-organ. Det är här i riksdagen som alkoholskattenivåerna ska fastställas. Jag tycker därför att det är viktigt att vi i fortsättning- en får en alkoholskattenivå som kan medverka till ett gott resultat när det gäller att bekämpa alkoholskador. Den andra frågan som Nils-Erik Söderqvist ställde var om det är möjligt att aktualisera frågan om att höja golvet i alkoholbeskattning inom EU. Det är ju så att vin saknar beskattning i ett antal EU-länder. Det är alltid en fråga om att föra in detta vid ett tillfälle när man tror att man kan vinna någon form av fram- gång, eftersom det diskuteras i samband med för- dragsändringar och andra tillfällen när man ska ändra principerna för skattepolitiken. Där har den svenska regeringen varit mycket tydlig och sagt att vi i fort- sättningen ska låta varje nationellt parlament självt bestämma över skattesatserna. Däremot kan vi sam- verka om skattepolitiken på sådana områden där vi har gemensamma mål. Jag betraktar det som ett fram- steg att vi under vårt ordförandeskap i våras kunde flytta fram positionerna kring alkoholpolitiken och ännu tydligare markera hur viktigt folkhälsoperspek- tivet är. Här finns naturligtvis en konflikt i vissa lä- gen, men det är viktigt för mig att just folkhälsoas- pekterna ska ha den avgörande betydelsen i den kon- flikten. Till sist vill jag säga att Carl Erik Hedlund och jag har haft andra debatter i kammaren på det här områ- det, och jag delar inte hans slutsatser när det gäller hur han vill använda alkoholskatten. Om man skulle följa hans råd tror jag snarast att vi skulle öka antalet alkoholskador i Sverige, och det ska vi inte medverka till. Vi kan ha helt olika uppfattningar om hur alko- holpolitikens skattedel ska användas, men det är ändå en fördel att vi är överens om att det är den svenska riksdagen som fattar beslut om alkoholpolitikens skatteregler och inte någon annan.

Anf. 54 Nils-Erik Söderqvist (S)

Fru talman! Det är glädjande att konstatera att vi i den här debatten är överens om att vi inte ska ha någon harmonisering av alkoholbeskattningen på det sättet att vi får ett tak. Det är glädjande att vi har en sådan uppfattning rakt över. Jag tycker att det låter oerhört bra. Det råder ingen tvekan om att man i EU-länderna i dag på allvar diskuterar den ökade alkoholkonsum- tionen och skadorna därav. I dag tar man också upp väldigt många av våra argument. Man börjar föra diskussioner om att höja åldersgränser och man tittar på skador och kostnader. Det finns alltså en ökad medvetenhet över huvud taget. Gro Harlem Brundtland, som ju leder Världshäl- soorganisationens arbete, deklarerade för ett tag se- dan att det var dags för kraftfulla åtgärder mot alko- holens skadeverkningar. Det är ju också en bra signal som har kommit nu. Jag tycker att det talar för ett ökat stöd för att vi får till stånd en höjning av alko- holbeskattningen, dvs. golvet i alkoholbeskattningen, i EU-länderna. Men det är inte bara EU-perspektivet som påver- kar det här utan naturligtvis också den svenska de- batten och den svenska harmonisering som har pågått ett tag. Sverige har nu faktiskt den högsta alkohol- konsumtionen på 100 år. Vi har sedan 1996 haft en ökning om 13 %. Färsk statistik visar att alkoholkon- sumtionen bara det senaste året ökat med ungefär 7 %. Vi har gått från en konsumtion om ungefär 7 liter per invånare och år till i dag 9 liter per invånare och år. Frågan är om vi nu är på väg mot 10 liter per invånare och år. Det har gjorts en oerhörd mängd av undersök- ningar och forskning omkring detta. Det visar sig att en ökning med någon liter per invånare och år höjer antalet dödsfall i Sverige med ungefär 50 000 per år. Vi vet att den totala kostnaden för alkoholen per år i dag uppskattas ligga på över 130 miljarder per år. Detta bekymrar naturligtvis inte minst finansminis- tern men också oss alla övriga. Det gäller då kostna- der som alkoholen direkt eller indirekt förorsakar samhället. Det finns hundratusentals människor drab- bade av alkoholmissbruk, utanförskap och utslagning. Mot den bakgrunden blir det lite lustigt när Carl Erik Hedlund lyfter fram några siffror som inte kan få stå oemotsagda. Verkligheten är en helt annan. Sys- tembolaget, restaurangerna och livsmedelsbutikerna står för 71 % av den alkohol som i Sverige anskaffas och konsumeras. Resandeinförseln står för 20 % av den totala konsumtionen. Detta är alldeles färska siffror. Konsumtionen av hemtillverkade alko- holdrycker, hembränt, står för 5,5 %, och de smugg- lade alkoholdryckerna står för 3 ½ %. Detta är den verklighet som vi har att leva i. Jag vill påstå att Systembolaget och den legala delen av utbudet i övrigt på alla sätt hävdar sig mycket bra. Jag skulle inte minst i anslutning till ett uttalande av Gunnar Ågren, som leder Folkhälsoinstitutet, vilja ta upp en koppling som gäller hur man ska kunna förebygga och påverka attityderna. Han säger att skatten och priset tillsammans med tillgängligheten har överlägset stor påverkan. Det kan vi inte på något sätt komma ifrån. Nu över till min ytterligare fråga till finansminis- tern. Vi upplever nu i Sverige ett tryck för harmonise- ring av alkoholskatten som följd av harmoniseringen av införselreglerna. Införselreglerna i EU avseende personligt bruk innebär att man har rätt att vid ett enda tillfälle ta in nästan tre gånger den svenska kon- sumtionen per år och invånare. Har den svenska rege- ringen övervägt att ta initiativ till en omförhandling av definitionen av personligt bruk för att på så sätt bl.a. minska trycket på harmonisering av de svenska skatterna?

Anf. 55 Carl Erik Hedlund (M)

Fru talman! Jag har ju inte personlig erfarenhet av hur mycket som smugglas in, men jag baserar mitt anförande på inhämtade uppgifter. Det finns ju, som Nils-Erik Söderqvist sade, en hel del forskning och uppskattningar på området. Jag såg i helgen en upp- gift om att en bil lastad med 96-procentig sprit blev beslagtagen vid gränsen till Norge. Spriten var inte avsedd för svensk konsumtion, men det var i alla fall fråga om illegal införsel till landet och höll också på att bli en illegal utförsel. På samma sätt såg vi när tobaksskatten höjdes hur den illegala hanteringen av tobak tog fart, och den ligger ännu på en hög nivå. Vi har i skatteutskottet haft uppvaktningar bl.a. från Systembolaget, som har redovisat sina sjunkande siffror i de södra landsän- darna, där man sett mest av både den legala och den illegala införseln. Vad jag är orolig för är att vi genom att stirra oss blinda på de officiella siffrorna över alkoholkonsum- tion missar själva poängen, nämligen att en så stor andel tillhandahålls på illegal väg, med öppethållande dygnet runt och kvaliteter som kanske inte är upp till det som finns på marknaden i övrigt. Det försvinner också skatteintäkter. Också jag är naturligtvis intres- serad av att det ska finnas intäkter, så att vi kan betala statens utgifter. Jag ställde en fråga till finansministern hur rege- ringens strategi för de närmaste två åren ser ut. Vi är väl ändå överens om det faktum att införselkvantite- terna om två år kommer att vara väsentligt högre än vad de är i dag och att det kommer att påverka skat- teintäkterna och förmodligen också folkhälsan, om inte någonting görs.

Anf. 56 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Jag ska svara på den fråga som Nils- Erik Söderqvist ställde om ifall regeringen har för avsikt att nu ta något initiativ för att skapa en ny definition av begreppet personligt bruk. Det har na- turligtvis diskuterats i samband med de nya regler som vi nyligen har beslutat att anpassa oss till i EU. Regeringens uppfattning är den att det som har hänt hittills, efter det att vi nu har gjort en del föränd- ringar i regelverket, inte är någon dramatisk föränd- ring i konsumtionsmönstret. Vi följer naturligtvis utvecklingen mycket noga, och vårt regelsystem kommer att ändras under åren fram till 2004. På samma sätt som Danmark och Finland kommer vi då att göra en del anpassningar till EU:s regler. I varje etapp måste vi naturligtvis vara noga varse att om vi skulle få en mer omfattande alkoholkonsumtion än vad som har förutsetts tidigare, måste vi diskutera definitioner, skattepolitiska instrument och andra verktyg som man kan ha för att motverka utveckling- en. Jag kan bara ge det svaret att vi inte för dagen har för avsikt att aktualisera diskussionen om en ny defi- nition av begreppet personligt bruk. Men detta får naturligtvis finnas med som en av de möjligheter som måste användas som ett korrektiv för att förhindra en mer omfattande alkoholkonsumtion, om vi skulle se tendenser till en sådan i framtiden. Det avgörande är att i den konflikt som finns mellan alkoholen och folkhälsoaspekterna måste folkhälsoaspekterna ha en sådan dignitet att vi kan vidmakthålla den goda position som Sverige har. Vi har ju ambitionen att på alla områden försöka begrän- sa alkoholens skadeverkningar. Därför har jag en helt annan uppfattning än vad Carl Erik Hedlund har. Jag tror inte att man på det lite viljelösa och slap- pa sätt som Carl Erik Hedlund förespråkar ska anpas- sa svensk alkoholbeskattning till situationen i andra EU-länder. Där har vi helt enkelt skilda uppfattning- ar. Jag tycker att Carl Erik Hedlund borde gå hem till sin kammare och fundera över om det faktiskt inte är viktigare att ta hänsyn till de sociala konsekvenserna och skadorna av alkoholkonsumtionen än att till varje pris försöka anpassa sig till alkoholbeskattningen i andra länder. Vi vet att man i andra länder bevisligen har mycket mer omfattande alkoholskador än vad Sverige har. Dit vill vi helt enkelt inte komma.

Anf. 57 Nils-Erik Söderqvist (S)

Fru talman! Carl Erik Hedlund är fortfarande fast i att man ska avdramatisera alkoholen, som om det skulle ligga någon säker forskning bakom ett sådant ställningstagande. Det är inte alls på det sättet. Det finns inget som helst belägg för det. Det som vi har diskuterat i den här interpellationsdebatten är att man på svenskt håll har en lång erfarenhet av att samban- det mellan priser och tillgänglighet är det avgörande för konsumtionen. Det finns också en växande insikt ute i Europa om detta. Det skulle verkligen vara väl- görande om Hedlund ville ta med sig detta till sin kammare, precis som finansministern alldeles nyss sade. Jag tycker att den här debatten visar att vi har en finansminister som har en insikt i hälsofrågorna och är medveten om behovet av en alkoholbeskattning som styrinstrument. Jag finner detta vara oerhört glädjande. Jag skulle ändå vilja framföra den förhoppningen till finansministern att han tar med sig tanken på att lyfta fram behovet av en ny definition av vad som är eget bruk. Det är lite knepigt att eget bruk i det här sammanhanget anses kunna motsvara ungefär tre gånger den egna konsumtionen av alkohol per år enligt vår svenska statistik. Sedan är det väl så att vi över huvud taget, både i EU-sammanhang och i de förhandlingar som vi har, måste vara mycket mer medvetna om alkoholkapita- lets oerhörda kraft och att man därifrån på alla sätt försöker att slå spik i den här debatten. Jag tror att vi måste stärka folkrörelserna genom ett ökat stöd, där- för att det innebär ett stöd för folkhälsan, för välfär- den och för demokratin.

den 14 november

Interpellation 2001/02:74

av Nils-Erik Söderqvist (s) till finansminister Bosse Ringholm om EU-skatter på alkoholdrycker

I ett antal dokument har Sverige slagit fast att vi kommer att driva kravet på en ansvarsfull och restriktiv, europeisk alkoholpolitik med utgångspunkt i EU:s kompetensområden om folkhälsa. Inom EU finns för närvarande en minimibeskattning för öl och spritdrycker, medan den för vin är noll. Det senare kan ses som en konsekvens av att vissa EU-länder snarare betraktar vin som ett livsmedel än som alkoholdryck.

Nu bereds ett arbete inom den europeiska kommissionen med ett förslag att införa såväl ett gemensamt golv som tak för alkoholbeskattningen. Skulle ett gemensamt tak för alkoholbeskattningen vinna gehör i Europeiska unionen kan vi förvänta oss ökade inte minskade alkoholskador och samhällskostnader.

Internationellt sett är de svenska punktskattenivåerna relativt höga, men samtidigt kan vi peka på vår relativt begränsade omfattning av alkoholskador. Det finns ett starkt samband mellan dessa båda faktorer. Alkoholskatterna är viktiga ur flera aspekter. Dels som dämpande av konsumtion, för att därmed minska skadorna och dels som följdeffekt för samhällets kostnader vad gäller alkoholkonsumtion. Men det skattesystem som nu diskuteras inom EU riskerar att leda till såväl ökade alkoholskador som ökade kostnader i samma takt som alkoholskatterna minskar. EU:s inre marknad med regler för konkurrens på lika villkor och EU:s folkhälsopolitik riskerar därmed att regelbundet komma i konflikt med varandra.

Givetvis uppstår stora skillnader när olika skattesystem ska mötas. Vi måste ha förståelse för att det, inom en gemensam marknad, måste finnas ett visst mått av närmande inom vissa områden. Vi måste även ta i beaktande att den europeiska alkoholindustrin är storproducent av många alkoholsorter och är därmed en stark lobbygrupp som givetvis verkar för låg beskattning av alkohol.

Av den konsekvensutredning som Folkhälsoinstitutet genomfört, och som överlämnades till Socialdepartementet år 2000, framgår vilka allvarliga konsekvenser en skattesänkning kan komma att få. I utredningen konstateras bl.a. "Ökningen i totaldödlighet på grund av en ökad alkoholkonsumtion blir sannolikt avsevärd: 500@1 000 ytterligare dödsfall i det gynnsammaste alternativet och betydligt mera i de övriga." Enligt den bedömningsgrund som Folkhälsoinstitutets utredning utgår ifrån kommer antalet döda i alkoholrelaterade sjukdomar, skador och olyckor att öka ytterligare.

Inför Sveriges anslutning till EU, presenterade CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) en internationellt ledd studie om konsekvenserna i Sverige av en prismässig respektive regelmässig anpassning till dansk, respektive tysk nivå av den svenska alkoholpolitiken. Studien visade en mycket kraftig ökning av skadebilden.

Med hänsyn till de förslag som för närvarande bereds i Europeiska kommissionen är det angeläget att finansministern redovisar den svenska regeringens överväganden i beredningsarbetet inför eventuella rådsbeslut beträffande skattesatser på alkohol.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansministern om den svenska regeringen anser det rimligt att acceptera en av EU formellt fastställd högsta skattesats för alkoholdrycker.