EU-konstitutionen och välfärden

Herr talman! Camilla Sköld Jansson har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra att vårt självbestämmande över den sociala välfärden urgröps. Regeringen har vid olika tillfällen slagit fast att vi själva ska bestämma över hur vi vill organisera utbildning, sjuk- och hälsovård och andra delar av vår välfärd. Detta gäller exempelvis i diskussionerna om EU:s tjänstedirektiv, liksom i EU:s förhandlingar om handel med tjänster inom ramen för Världshandelsorganisationen WTO och i regionala och bilaterala avtal som rör tjänstehandeln. WTO:s tjänstehandelsavtal, GATS, skapades för att främja ökad öppenhet för den internationella handeln med privata tjänster. Avtalet byggde på en insikt om att tjänstehandeln har allt större betydelse för tillväxt och utveckling i alla länder och att det behövdes ett gemensamt regelverk. Utgångspunkten var att WTO:s medlemmar inte ska diskriminera mellan privata tjänsteleverantörer från olika länder eller behandla utländska tjänsteleverantörer sämre än de egna. Avtalet tar således inte sikte på balansen mellan privat och offentligt utan handlar om icke-diskriminering på redan privata marknader. Vilken verksamhet som ska bedrivas i offentlig respektive privat regi i Sverige bestämmer vi helt och hållet själva. Varje medlemsland kan dessutom självt välja vilka av de egna tjänstesektorerna som ska vara öppna för utländsk konkurrens och på så sätt utelämna sektorer med offentliga inslag. Även olika former av begränsningar för marknadstillträde, till exempel monopol, exklusiva rättigheter, kvoter, arbetsmarknadstest och begränsningar i deltagandet av utländskt kapital, kan skrivas in i enskilda sektorer. Den svenska regeringen har inte gjort, och avser inte att göra, några åtaganden i GATS om öppenhet för utländska tjänsteleverantörer i sektorerna för utbildning eller hälso- och sjukvård. Sverige har även skrivit in uttryckliga undantag för distribution av alkoholhaltiga och farmaceutiska produkter i bindningslistan. Det konstitutionella fördraget i de delar som rör handelspolitiken ändrar inte dessa utgångspunkter och vilken verksamhet som ska bedrivas i privat respektive offentlig regi inom nämnda tjänstesektorer. Däremot innehåller det konstitutionella fördraget vissa ändringar som rör bland annat omröstningsregeln när det gäller förhandlingar om och ingående av internationella avtal inom den gemensamma handelspolitiken. Huvudregeln är att ingåendet av dessa ska beslutas av rådet med kvalificerad majoritet. Denna regel är föremål för flera undantag av vilka jag enbart berör de undantag som rör tjänstehandeln. Det första undantaget rör de fall där interna regler, som exempelvis avser den inre marknaden, skulle kräva enhällighet. Då ska också motsvarande beslut inom ramen för EU:s yttre handelspolitik tas med enhällighet. Det andra undantaget, då det ska vara enhällighet för EU:s yttre handelspolitik, rör handel med sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård. I de fall avtal inom dessa områden riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla dessa krävs enhällighet. Den svenska regeringen var under regeringskonferensen mycket aktiv i det arbete som ledde fram till dessa skrivningar om tjänstehandeln. Denna fråga var också en av de högst prioriterade för Sverige - detta för att i alla situationer kunna garantera nationellt självbestämmande i frågor om organisationen av den sociala välfärden och i vilken mån vi vill öppna upp för utländska aktörer. Sverige är ett av de länder som gjort flest åtaganden i GATS samtidigt som vi har en internationellt sett stor offentlig sektor. Från svensk sida har vi sett till att vi dessutom har garantier för självbestämmande, en form av veto, i det konstitutionella fördraget. Därmed har alla nödvändiga åtgärder vidtagits för att organisationen av vår svenska välfärd ska styras av våra egna beslut och inte avgöras av utgången i internationella förhandlingar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Svaret uppehåller sig mycket vid GATS-förhandlingarna i WTO. Det är mycket viktiga förhandlingar. Jag nämner detta i min interpellation. Det kan jag inte ha så mycket synpunkter på, även om det var mer för att åskådliggöra att det marknadsliberala synsättet trycker på från olika håll, från EU, WTO, diskussionen om tjänstedirektivet och så vidare. Man vill mer och mer betrakta de välfärdstjänster vi har i landsting och kommuner som en handelsvara. Man vill på olika sätt riva hinder och öppna för privatiseringar. Tyngdpunkten och rubriken på interpellationen är ändå det förslag som finns för ny EU-konstitution och vilka eventuella konsekvenser den kan få för att vi ska få bevara självbestämmandet när det gäller hur vi organiserar välfärden. Förslaget till konstitution öppnar för att EU:s slutliga ståndpunkt för att sluta internationella avtal med handel ska fattas med majoritetsbeslut. Det ska vara grundregeln. I och med att det är fråga om majoritetsbeslut är det svårt att hävda att vi har kvar självbestämmandet. Jag tycker att näringsministern enkelt glider över frågan. Jag får inte riktigt några konkreta svar. Det sägs att regeringen har varit mycket aktiv i arbetet med skrivningarna och att skrivningarna garanterar självbestämmandet i fråga om hur vi organiserar välfärden och att det finns en form av veto i fördraget. Vad som går att utläsa i texten - och det är den som gäller - är att vi inte har självbestämmandet kvar eftersom grunden är majoritetsbeslut. Det är endast när ett avtal inte bara stör det sätt vi organiserar vår välfärd utan dessutom allvarligt stör den offentliga välfärden som det går att lägga in ett veto. Vad är det för garantier för självbestämmande som näringsministern hänvisar till? Vilka är de nödvändiga åtgärder som näringsministern säger att regeringen har vidtagit för att säkerställa att vi har kvar vårt självbestämmande?

Herr talman! Det var en viktig framgång för Sverige i diskussionerna i Europeiska rådet om det konstitutionella fördraget att vi efter mycket intensivt arbete fick in de skrivningar jag refererade till i mitt svar. Det innebär att Sverige kan känna trygghet på de områdena. Låt oss bena upp frågan från start. I fråga om fördraget och hänvisning till internationella förhandlingar gäller inte balansen mellan privat och offentligt. Det påverkas inte av kommissionens möjligheter att bedriva förhandlingar när det gäller handelspolitiken. När vi sedan kommer till frågan om utbildning och hälso- och sjukvård, där en del länder har offensiva intressen och aktivt säljer utbildning, har Sverige i de förhandlingar vi har deltagit i inte lämnat de områdena öppna för Sverige att delta i när det gäller GATS-avtalet. För att få ytterligare säkerhet och trygghet har vi dessutom fått in undantaget när det gäller omröstningsregeln. Det tar sikte på de fall där internationella avtal om tjänstehandel berör områden som kan påverka grunderna för vår nationella organisation av hälso- och sjukvårdssektorn och utbildningssektorn. Med hela uppbenandet av argumentationen kan vi känna stor trygghet. I EU, som det ser ut, finns det inte heller någon stark opinion, utöver trygghetsåtgärderna som har vidtagits, för att föra in utbildning och hälso- och sjukvård i handelsavtalen på ett sådant sätt att de skulle kunna påverka hur vi organiserar detta på hemmaplan. Det här är viktigt för oss. Vi ser gärna en fortsatt öppning av tjänstesektorerna för internationell handel. Regeringen är starkt frihandelsvänlig när det gäller möjligheterna att med privata varor och tjänster kunna handla fritt med varandra mellan världsdelar och mellan länder. Den frågan driver vi starkt inom Europeiska unionen, nämligen att Europeiska unionen ska ha en mycket stark frihandelsvänlig inställning i de förhandlingar vi deltar i. Detta är en annan sak än hur vi organiserar vår offentliga sektor. Vi kommer att nogsamt bevaka att avtal på det området inte på något sätt negativt påverkar vår organisation av offentlig sektor.

Herr talman! Jag känner mig inte alls lika trygg som Östros gör. Jag delar inte heller uppfattningen att det inte finns någon opinion i EU för att liberalisera offentliga tjänster. Tvärtom kan man se i olika skrifter, bland annat i ekonomiska riktlinjer och annat, att man på olika sätt trycker på för den utvecklingen. Grunden i det nya förslaget är att man lyfter in och ser sociala välfärdstjänster som en handelsvara. De lyfts in i handelspolitiken. Det är nytt. Grunden är majoritetsbeslut. Majoritetsbeslut innebär att vi får finna oss i vad majoriteten tycker. Texten till konstitutionen ser så ut, och jag har inte kunnat hitta något protokoll eller något annat där Sverige har markerat någon annan uppfattning. Enda sättet jag kan se att i EU-konstitutionen se till att vi har garantier för att vi själva får bestämma hur vi organiserar välfärden är att det är fråga om enhällighet, alltså att ett land har ett veto i fråga om handel med välfärdstjänster. Med regeln som är nu att det ska beslutas med enhällighet måste man ställa frågan hur mycket utförsäljning av offentlig välfärdsverksamhet det handlar om innan man kommer till gränsen att det allvarligt stör vår välfärdsmodell. Det är faktiskt så det står. I de fall det riskerar att allvarligt störa vår välfärdsmodell ska vi kunna lägga in veto, inte annars. Vem är det som gör tolkningen?

Herr talman! Om det skulle vara så att vi hade en diskussion om utförsäljning av offentlig sektor driven av ett internationellt handelsavtal skulle vi verkligen stå på samma sida. I Sverige finns inte intresse för något sådant. I en kraftig majoritet av medlemsländerna finns inte heller något sådant intresse. Internationella handelsavtal påverkar inte detta. Det handlar inte om balansen mellan hur stor offentlig sektor och privat sektor ska vara. Inom utbildning, hälso- och sjukvård finns det också i Sverige verksamheter som bedrivs på marknadsvillkor. Sverige har trots detta sagt att vi inte öppnar upp de områdena för ytterligare bindningar inom GATS-avtalet. Det gör vi eftersom vi vill känna trygghet för att offentlig sektor inte påverkas. EU kommer inte heller att kunna göra det inom de här områdena så länge de inte har alla medlemsländer med sig. Det är det som undantaget gäller i det konstitutionella fördraget. För kulturella och audiovisuella tjänster samt hälso-, sociala och utbildningstjänster har man med det undantaget och kravet på enhällighet tryggat grunden för organisationer av de verksamheterna i hemländerna och gett de sektorerna en särställning. Det handlar inte på något sätt om att ett internationellt avtal skulle kunna tvinga Sverige att minska offentlig sektor. Däremot när det gäller privata tjänster är det viktigt för regeringen - det är viktigt att säga också i den här debatten - att driva på en liberalisering av världshandeln. Det finns all anledning i världen till det. Det har Sverige intresse av. Vi har en stor privat tjänstesektor som möter hinder när den vill ut på exportmarknaden. Andra stora delar av världen har också intresse av det. Ta Indien, ett land med en potential i ekonomisk utveckling, fortfarande mycket fattigt till stora delar men med en lång period av god ekonomisk tillväxt i takt med att man har öppnat för internationell handel. Indien är på väg att bli en exportör av avancerade tjänster. Det finns ett gemensamt intresse hos länder i tredje världen och länder som Sverige att få internationella avtal på det området som fortsätter att liberalisera tjänstehandeln. Där får man heller inte svikta. För min del handlar det om att trygga vår organisation av offentlig sektor. Det menar jag att vi har gjort med den argumentation som jag har fört fram och med de avtal som Sverige har slutit i diskussioner med EU. Det handlar också om att se till att fortsätta att liberalisera tjänstehandeln. Det är bra för världens ekonomiska utveckling.

Herr talman! Man pratar om internationell handel och välfärdstjänster. Man pratar om sociala tjänster, utbildning och så vidare. Så för man ett resonemang om att det kan komma till ett läge där detta allvarligt stör det nationella systemet i välfärden. Det går inte att tolka på något annat sätt än att man då tänker sig att tjänstehandeln konkurrerar med den offentligt finansierade välfärden. Vad är det annars för störningar? Det kan ju inte finnas några andra störningar än att den här handeln tränger ut välfärdstjänsterna. Annars skulle man inte behöva ha garantier om att det någonstans finns en gräns för när majoritetsbeslut inte ska gälla och det krävs enhällighet. Jag menar att regeringen antingen helt enkelt har missat den här paragrafen eller misstolkat den. Jag återkommer till att det inte går att göra någon annan tolkning än att det här riskerar att påverka vårt självbestämmande och hur vi organiserar vår välfärd. Det är väl ytterligare ett skäl att lyfta den nya konstitutionen till ett avgörande av folket i en folkomröstning. Vi måste bena ut det. Det finns mycket i konstitutionsförslaget som jag är övertygad om att svenska folket mycket noga skulle vilja diskutera och ta ställning till. Jag är fortfarande mycket bekymrad över detta. Jag delar inte regeringens uppfattning att det här säkerställer vårt självbestämmande. Jag är rädd att regeringen de facto har sålt ut vårt självbestämmande när det gäller de här viktiga frågorna.

Herr talman! Det är antagligen så att Camilla Sköld Jansson missförstår avtalet och det undantag som finns, möjligen avsiktligen av skäl som handlar om att försöka uppbåda en opinion mot Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Hon döljer att vi har en förhandlingsframgång här som är viktig för oss. Vi har en särskild beslutsregel just på utbildnings- och hälso- och sjukvårdsområdet. Det handlar om att vi har ett starkt intresse av att inte binda upp de områdena i de internationella handelsavtalen. I och med att vi har en enhällighetsregel där har Sverige mycket goda möjligheter att agera. Sverige har inte heller åtagit sig, i de diskussioner som förs, bindningar på de områdena i dag. Det är av det skälet att vi bedömer att det är bäst för vårt sätt att organisera offentlig sektor och en gemensam välfärd. Använd inte detta som grund för argumentationen i motståndet mot Europeiska unionen och ett nytt konstitutionellt fördrag! Det finns inte saklig grund för det. Regeringen har visat i många sammanhang att vi är intresserade av frihandel. Det är faktiskt en av grunderna för vår välfärd. Men vi är inte intresserade av att frihandeln påverkar hur vi organiserar offentlig sektor. Det visar vi i det här sammanhanget och i hela diskussionen och förhandlingarna om tjänstedirektivet inom Europeiska unionen. Det menar jag är ett bevis för vårt starka engagemang för att vi själva bestämmer över offentlig sektor, hur den ska organiseras, vilken omfattning den ska ha och hur den ska finansieras.