Ett tryggare tomträttssystem

Fru talman! Roger Hedlund har frågat mig om regeringen har för avsikt att gå vidare med förslag om förändringar vid friköp av tomträttsfastigheter och skapa ett tryggare tomträttssystem.

Först vill jag säga att regeringen bedriver en aktiv bostadspolitik. Sedan regeringen tillträdde 2014 har bostadsbyggandet ökat kraftigt. År 2019 färdigställdes 90 procent fler bostäder än 2014. Det beror bland annat på regeringens investeringsstöd. Sedan stödet infördes har drygt 12,6 miljarder kronor beviljats i stöd för uppförande av mer än 37 000 bostäder. Bara i år har det hittills beviljats stöd med cirka 3,7 miljarder för närmare 10 000 bostäder. Av dessa har lite mer än tre fjärdedelar varit hyresbostäder och knappt en fjärdedel bostäder för studerande.

Men mycket annat är också på gång. I maj tillsatte regeringen en utredning vars syfte bland annat är att skapa förutsättningar för en socialt hållbar bostadsförsörjning. Utredaren ska bland annat analysera hur mark som det allmänna äger, och som är lämplig för bostadsbyggande, kan användas för att tillgodose behoven på bostadsmarknaden.

Under våren har regeringen också hållit byggsamtal med branschen, bland annat för att diskutera frågan om hur fler ska få inträde på bostadsmarknaden.

Tomträtt är en särskild nyttjanderätt till fast egendom, som är tänkt att löpa under mycket lång tid. Systemet går ut på att tomträttshavaren betalar en avgift, en tomträttsavgäld, till fastighetsägaren. Avgälden bestäms vanligen utifrån markens värde. Tanken med det är att fastighetsägaren, som oftast är en kommun, ska få del av en eventuell markvärdestegring.

Det har påtalats vissa problem med systemet för tomträtt. De nuvarande reglerna har setts över i flera omgångar. Ett problem som har uppmärksammats är att avgälden kan öka kraftigt eftersom den bara ändras vart tionde år. Det kan vara svårt att förutse hur stor den nya avgälden kan komma att bli.

Tomträtts- och arrendeutredningen lämnade 2012 ett delbetänkande med förslag till ändrade regler. Utredningens förslag fick dock kritik under remissbehandlingen. Kritikerna menar att förslaget dels inte ger ett tillräckligt starkt skydd mot kraftiga avgäldshöjningar, dels kan leda till betydande intäktsbortfall för vissa kommuner. I utredningen anges exempelvis att Västerås kommun skulle få minskade intäkter från småhustomträtter med cirka 14 miljoner kronor om året, om utredningens förslag genomfördes. För Luleå och Eskilstuna kommuner bedömdes det årliga inkomstbortfallet bli omkring 5 miljoner kronor vardera.

I utredningsuppdraget ingick också att ta ställning till och lämna förslag till regler om friköpsrätt, det vill säga en rättighet att köpa loss tomten mot fastighetsägarens vilja. En sådan ordning skulle innebära en inskränkning i den kommunala självstyrelsen i de fall fastighetsägaren är en kommun. Utredningen bedömde att skälen för en friköpsrätt inte är tillräckliga för att motivera detta. De flesta av remissinstanserna, däribland de kommuner som yttrat sig i den delen samt Sveriges Kommuner och Regioner, instämde i bedömningen att en friköpsrätt inte borde införas.

Det som framkommit i utredningen och under remissbehandlingen tydliggör att frågorna om tomträttssystemet är mycket komplexa och innefattar flera motstående intressen.

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med frågorna om tomträttssystemet. Regeringskansliet har vid flera tillfällen hållit möten med särskilt berörda parter avseende det fortsatta arbetet. För närvarande är arbetet inriktat på att analysera problembilden och hitta den mest lämpliga vägen framåt.

Fru talman! Tack, Morgan Johansson, för ditt svar på min interpellation!

Morgan Johansson börjar med att ge mig en dragning om det ökade bostadsbyggandet. Jag skulle själv vilja beskriva det ökade bostadsbyggandet som något som snarast beror på börsuppgångar och högkonjunktur och på att alternativen i bostadslöshetens Sverige är att köpa och hyra i nyproduktion. Migrationen har också stoppat flyttkedjorna i hög grad. Kombinerat med en bostadsgaranti för nyanlända migranter som genomförts av regeringen med bosättningslagen har man skapat undanträngningseffekter för svenska medborgare på bostadsmarknaden.

Regeringens svar när det gäller att öka bostadsbyggandet har snarare varit att föreslå införandet av marknadshyror, något som såklart skulle få stora konsekvenser i ett Sverige med stor bostadsbrist.

Det ökade bostadsbyggandet, som ministern tar upp i sitt svar, har samtidigt ätits upp av den ökade befolkningen genom höga migrationsvolymer till Sverige. Bostadsbristen är med andra ord lika stor som när regeringen tillträdde. Att man då framhäver att bostadsbyggandet har ökat har inte skapat några bättre förutsättningar för svenska medborgare på bostadsmarknaden.

Boverket har under en väldigt lång tid kommit med siffror om att 64 000 bostäder behöver byggas årligen under en tioårsperiod för att man ska närma sig någon form av balans på bostadsmarknaden. Vi ser i prognoserna för 2021 att antalet påbörjade bostäder är 42 500. Man kommer alltså inte ens i närheten av någon form av balans utifrån de siffror som Boverket redovisar.

I svaret hänvisar ministern till investeringsstödet. Det är knappast något som Sverigedemokraterna ser skulle kunna lösa situationen. Det handlar om 6 000 byggda bostäder per år - bostäder som förmodligen ändå hade byggts i någon form utan stödet. Det är alltså något som egentligen saknar effekt.

Min interpellation handlade dock om tomträttssystemet. Det finns 40 000 småhus i Sverige som har byggts på tomträtter. Dagens Nyheter presenterade nyligen ett reportage om kraftiga avgiftshöjningar för en bostadsrättsförening i Masthugget i Göteborg. Där talar man om en höjning motsvarande 42 procent av föreningens årsavgifter. För en enskild bostadsrätt skulle avgiftshöjningen ligga på 1 600 kronor i månaden.

Detta är kraftiga konsekvenser för dem som har tomträtter och som tvingas betala ganska kraftigt höjda avgälder på grund av hur systemet är uppbyggt i dag. Kommunerna räknar olika, och systemet skapar en oförutsägbarhet för dem som har en tomträtt. Höga höjningar när marknadsvärdet stiger ger kraftiga konsekvenser för dem som bor på tomträtt. Hushållens bostadskostnader är en stor del av hushållsekonomin, och där behöver man ha en trygghet över tid. Det är också därför som Sverigedemokraterna och jag tar upp den här interpellationen i dag. Jag vill ha reda på hur det går med detta arbete.

Larry Söder, Kristdemokraterna, stod här för ett år sedan och ställde samma fråga och fick samma svar av ministern. Jag vill gärna veta när man kommer att gå vidare och inte bara få svaret att man arbetar med frågan.

Fru talman! Om vi börjar med bostadspolitiken är det märkligt att så fort Socialdemokraterna styr blir det börsuppgång, högkonjunktur och ett ökat bostadsbyggande. När oppositionen styr blir det tvärtom. Vi har kanske lite mer tur, som en del har sagt - eller så kanske det är så att den politik som vi för fungerar.

Nyckeln inom bostadspolitiken de senaste åren har varit investeringsstödet, alltså det investeringsstöd som Sverigedemokraterna vill avskaffa. Det var ju det första Roger Hedlund gjorde 2018 när han röstade igenom en budget ihop med Moderaterna och Kristdemokraterna. Han avskaffade investeringsstödet, det investeringsstöd som hittills under den här perioden har lett till byggandet av över 37 000 nya bostäder. Det hade varit ett dråpslag för bostadspolitiken.

I bostadspolitiken visar alltså Sverigedemokraterna återigen att man är ett riktigt högerparti, ett marknadsliberalt parti, ett parti som tror att marknaden ska sköta om alla bostadsinvesteringar. Så enkelt är det inte; det har vi lärt oss av lång erfarenhet. Här krävs samhälleliga insatser för att se till att vi får upp bostadsproduktionen i en sådan omfattning att vi också kan möta behovet.

Detta förstår dock inte Sverigedemokraterna. Som sagt, om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade bostadsbyggandet legat på en mycket lägre nivå än i dag. Det blir nämligen alltid effekten när man avskaffar investeringsstödet.

Gällande frågan om tomträtt och friköp, som är en del av Roger Hedlunds frågeställning, finns det såvitt jag vet inte några kommuner som inte tillåter friköp. Det är snarare tvärtom - det är ganska förmånliga villkor. I Stockholm kan man, om man har ett småhus, friköpa sin mark till 50 procent av taxeringsvärdet. Taxeringsvärdet är räknat på 75 procent av marknadsvärdet, så detta innebär att man får friköpa sin mark till ett pris som ligger under 40 procent av marknadsvärdet. I Göteborg är det likadant. Där är riktlinjen 65 procent av taxeringsvärdet, och då landar vi på knappt hälften av marknadsvärdet.

Har man en tomträtt kan man alltså friköpa sin mark till mindre än halva priset av marknadsvärdet. Det tycker jag är ganska förmånligt. Det är i alla fall ingen dålig affär.

För mig är detta kommunala beslut i grunden. Det är ju kommunerna som är ägare. Frågan har då varit uppe om staten ska tvinga kommunerna att sälja alldeles oavsett. Jag menar nog att detta skulle strida mot det kommunala självstyret. Det förhåller sig likadant som om jag skulle hyra mark av Roger Hedlund och vara missnöjd med hyresvillkoren. Då skulle jag alltså gå till riksdagen och säga att nu måste riksdagen tvinga Roger Hedlund att sälja sin mark till mig, gärna till underpris.

Det är väl inte särskilt rimligt, och det som gäller för Roger Hedlund och hans äganderätt borde rimligen också gälla för kommunernas äganderätt. Med den argumentationen avvisades diskussionen kring en automatisk friköpsrätt. Det är trots allt kommunal egendom, och det måste vara kommunala beslut.

Så har vi frågan om avgälden och hur den ska justeras. Den justeras i normalfallet vart tionde år, och det kan bli kraftiga justeringar. Men man visste å andra sidan när man trädde in i ett sådant hyresförhållande att det är så det förhåller sig.

Att ändra på detta innebär också att man måste kompensera de kommuner som blir av med intäkterna. Om detta är Roger Hedlunds uppfattning undrar jag varför han inte har finansierat detta för att kompensera de kommuner som blir av med sina pengar.

Fru talman! Jag vill bara påminna Morgan Johansson om att det är Socialdemokraterna och inte Sverigedemokraterna som pratar om att införa marknadshyror. Morgan Johansson får nog fundera kring sin egen politik på detta område.

Jag skulle vilja presentera tomträttsinstitutet som tillkom 1907. I grunden var det ett bra system som möjliggjorde för fler att få tillgång till en bostad. Kommunerna hyrde ut sin mark för privat byggande av bostäder, och privatpersoner undvek därmed att betala en kapitalinsats för marken.

Avtalen låg på mellan 26 och 100 år. Syftet var att marken och även den fastighet som stod därpå efter avtalstiden skulle återgå till kommunen. Det kunde också innebära att man i ett senare skede köpte tomten och marken. Därefter kunde kommunen, när avtalet gick ut, tillgodoräkna sig en värdestegring när det gällde marken.

De här avtalen som låg på omkring 100 år innebar också att den avgäld man avtalat fram var konstant under den tiden. Det var alltså väldigt förmånliga avtal som togs fram. Tanken var dock att de i mångt och mycket skulle övergå till en äganderätt i ett senare skede.

År 1953 reformerades tomträttssystemet. Tomträtten utformades till att bli en obegränsad nyttjanderätt, vilket skapade trygghet för dem som byggt en fastighet på tomten. Det tryggade också tomträttens kreditvärde för dessa personer vid låntagande. Upplåtaren, alltså kommunen, gavs en löpande del i markens värdestegring, och det är alltså det vi ser konsekvensen av i systemet i dag.

I grunden var det en bra reform som togs fram en gång i tiden för att möjliggöra för fler att få en bostad och kunna bygga sig en egen fastighet. Vad är det som gör att Socialdemokraterna nu i modern tid är så obenägna att reformera systemet igen och anpassa det efter dagens förutsättningar?

Vi hör från Morgan Johansson att man tittar på systemet. Men det finns redan en utredning från 2012 som har tittat på förutsättningarna. Jag håller med om att man behöver titta på fler av de saker som utredningen kom fram till, för jag tycker inte heller att utredningens förslag håller fullt ut. Men jag delar åsikten att vi verkligen behöver se över det här systemet och att vi behöver reformera det på samma sätt som man har reformerat systemet över tid sedan det infördes 1907.

I modern tid vill dock inte regeringen och Socialdemokraterna se över systemet. Det är i alla fall den tolkning jag gör när man år efter år säger att man tittar på det här men inte kommer vidare med några förslag. När, fru talman, får vi ett svar från Morgan Johansson i den här frågan? När kommer vi vidare med ett reformerat tomträttssystem?

Fru talman! Jag har aldrig pratat om marknadshyror, och det kommer inte heller att bli några marknadshyror. Det som Roger Hedlund påstår är därför fel.

Däremot finns det i januariavtalet en skrivning om fri hyressättning för nyproduktion, vilket är någonting helt annat. Det handlar om vilka hyror man ska ha i de nya bostäder som byggs, vilket bara berör 1 procent av det tillkommande beståndet. Några marknadshyror i det befintliga beståndet kommer det alltså inte att bli, och det innebär inte heller den överenskommelse vi har gjort.

Det som rent faktiskt har hänt är det jag pekade på innan, alltså hur Sverigedemokraterna ihop med de andra två högerpartierna, Moderaterna och Kristdemokraterna, sänkte hela investeringsstödssystemet 2018. Vi pratar om mångmiljardbelopp som man drog undan från bostadsbyggandet, och vi vet av erfarenhet att när man gör det faller också bostadsbyggandet kraftigt.

Så skedde 2006. Vi införde under vår regeringsperiod mellan 2002 och 2006 ett investeringsstöd för hyresbostäder, vilket fick upp bostadsbyggandet väldigt kraftigt. År 2006 fick vi så en borgerlig regering. Det första den regeringen gjorde var att avskaffa investeringsstödet. Bostadsbyggandet sjönk dramatiskt. Så återinförde vi stödet när vi kom tillbaka 2014, och numera har vi fått upp bostadsbyggandet på nivåer som ligger mycket högre.

Under vår period har alltså bostadsbyggandet i detta avseende nästan fördubblats - en ökning med 90 procent. Det kan man inte bara hänföra till tur med ekonomin, utan det är faktiskt så att politik spelar roll också på det här området. Insatser som man sätter in får betydelse. Om Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna hade fått styra hade naturligtvis bostadsbyggandet varit mycket lägre, eftersom dessa pengar hade dragits undan.

Angående tomträtten pekade jag bara på att möjlighet till friköp finns, såvitt jag vet, i alla kommuner till väldigt förmånliga priser. Man får köpa loss marken till halva priset. Detta utnyttjas, vad jag förstår, både av bostadsrättsföreningar och småhusägare.

Den utredning som man hänvisar till kom 2012 och tillsattes av den dåvarande alliansregeringen. Alliansregeringen valde efter den kritik som kom från många håll att inte gå vidare med något förslag utan man lämnade över ärendet till oss för att fortsätta att analysera det. Och vi fortsätter att se över hur vi kan göra, men jag kan inte nu utlova någon tidsplan för det arbetet.

Detta är komplicerad materia, men jag ser också att Roger Hedlund inte heller har något konkret förslag. Han säger att problemet ska lösas, men han är inte beredd att sätta av några pengar eller att kompensera de kommuner som blir av med mycket stora belopp. Han sätter inte av några pengar till detta. Då menar jag att han rimligen förstår hur pass komplext problemet är.

Nej, jag kan inte utlova någon tidsplan för detta, men vi fortsätter naturligtvis att jobba med frågan. För mig är det här i grunden en kommunal fråga, och det är kommunerna som sitter på beslutsbefogenheterna. Det tycker jag att man i huvudsak ska hålla på.

Fru talman! Jag tackar Morgan Johansson för förtydligandena.

Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att det skulle vara behövligt med ett enhetligt system eller åtminstone förutsättningar som gör att man på ett ungefär vet var taket ligger för kostnaderna i systemet. Sedan kan kommunerna alltid gå in och lägga sina egna nivåer. Vi ser inget problem i det.

Det stämmer också, Morgan Johansson, att Sverigedemokraterna inte har något konkret helhetssystem i frågan. Vi behöver, precis som regeringen, få se en tydligare utredning i frågan för att kunna veta vad systemet skulle ge i fråga om ekonomiska förutsättningar och konsekvenser för stat, kommuner och privatpersoner. Därför kan vi inte heller lägga in systemet i vår budget eller liknande, om det är vad Morgan Johansson menar. Vi vill, precis som regeringen vill när man lägger fram förslag, ha en bra utredning av frågan för att kunna föra in frågan i vår budget.

I fråga om bostadsbyggande generellt vill vi skapa förutsättningar för vissa grupper med svagare hushållsekonomi att få tillgång till bostadsmarknaden, och därmed tror vi inte på investeringsstödet. Vi vet att de som står i kö och först får tillgång till lägenheterna knappast är de med svaga ekonomier utan de som har stått i kön länge. Vi menar i stället att bostadsbidraget har en mer träffande funktion i sammanhanget.

Vidare behöver kreditrestriktionerna ses över framför de restriktioner som införts av regeringen, som verkligen har satt spiken i kistan för många hushålls möjlighet att äga sin bostad. Det är en av flera orsaker till att vi ser att bostadsbyggandet går ned, även om man måste se bostadsbyggande som något som får effekt efter en lång tid eftersom det tar många år att bygga bostäder i Sverige i dag.

Fru talman! Jag menar att en av de fina sakerna med investeringsstödet är att man med det kan uppnå flera olika mål. Du kan öka bostadsbyggandet, vilket vi har sett exempel på. Varenda gång vi inför investeringsstöd ökar bostadsbyggandet. Varenda gång de borgerliga avskaffar investeringsstödet minskar bostadsbyggandet. Det är mycket tydligt.

Du kan dessutom använda investeringsstödet till att pressa byggkostnaderna - produktionskostnaderna. Investeringsstödet är utformat så att det finns ett tak, det vill säga hur mycket byggandet får kosta och hur hyrorna sedan ska se ut. Med hjälp av investeringsstödet pressas också kostnaderna i produktionsledet. Vidare kan man med hjälp av investeringsstödet styra till mer miljömässigt bra produktion av bostäder, vilket är ett annat viktigt mål. Här slår vi flera flugor i en smäll med hjälp av investeringsstödet.

Detta investeringsstöd vill högerpartierna avskaffa, och vi vet erfarenhetsmässigt att varenda gång man gör det minskar också bostadsbyggandet kraftigt.

En del av januariavtalet innebär inte bara att behålla investeringsstödet utan faktiskt att också utöka det, och det är oerhört viktigt för att kunna upprätthålla en hög bostadsproduktion.

Sedan var det tomträttsfrågan. Då blev det av Roger Hedlunds andra inlägg helt uppenbart att han inte riktigt vet vad han vill. Han vill göra någonting, men han har inte avsatt några pengar och han vet inte vilken inriktning det ska vara.

Jag vill också påminna om att det finns en likställighetsprincip som kommunerna ska förhålla sig till. Den innebär att det inte går att hur som helst subventionera vissa kommunmedborgare i förhållande till andra kommunmedborgare. Då bryter man mot kommunallagen.

Vi fortsätter naturligtvis vårt arbete i den här delen, men man ska veta att det inte är särskilt lätt att lösa frågorna. Jag har inte heller någon tidsplan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.