Ett projekt för att rädda ask och alm

Fru talman! har frågat miljö- och klimatministern om ministern kommer att se till att starta ett projekt, i enlighet med riksdagens tillkännagivande, som verkligen kan rädda alm och ask, hur mycket regeringen kommer att anslå till projektet i årets höstbudget samt om regeringen kommer att arbeta aktivt för att modernisera gentekniklagstiftningen. Arbetet inom regeringen, fru talman, är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen har den 28 april i år mottagit ett tillkännagivande om åtgärder mot almsjuka och askskottsjuka från riksdagen. Beredning av tillkännagivandet pågår inom Regeringskansliet. Även arbetet inför budgetpropositionen 2022 pågår för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen återkommer till riksdagen senare i september.

Regeringen anser att den sammantagna GMO-lagstiftningen behöver ses över när det gäller genomförandet för viss användning av nya genomiska tekniker med anledning av den nyligen publicerade studien från Europeiska kommissionen. Regeringen kommer att, inom ramen för den pågående processen inom EU, verka för en lagstiftning som är ändamålsenlig och tar hänsyn till risker på ett proportionerligt sätt och som är flexibel så att den står sig också vid teknisk utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till ministern för svaret!

Vi debatterar i dag en synnerligen viktig miljöåtgärd, nämligen åtgärder för att rädda ask och alm från utdöende. Min centrala fråga är om regeringen tänker vidta dessa åtgärder eller inte. I så fall måste de tas med i budgeten. Jag har förståelse för att alla slutliga satsningar i budgeten kanske inte är färdiga och att man inte kan gå ut med allting. Men regeringen har ju släppt några satsningar redan, så man börjar väl bli lite färdig.

Ministrar brukar också säga åtminstone någonting om att ett område är viktigt för att väljarna inte ska tro att ministern struntar i området - förutsatt att ministern nu verkligen tycker att det är viktigt, förstås. Då undrar jag: Betyder tystnaden att regeringen inte har bestämt sig för om detta är viktigt eller inte? Jag begär inte att ministern ska säga en summa i budgeten, bara om man tänker genomföra projektet. Detta projekt har ju riksdagen bestämt att regeringen ska genomföra.

Varför är det då viktigt? Almen har drabbats hårt av almsjukan. Det är en skadesvamp som har kommit in i Sverige och Europa. Man har haft en metod att övervaka och bekämpa den genom att såga ned sjuka träd, men detta har misslyckats. Naturvårdsverket anser att man bör ge upp. Därför måste vi hitta nya metoder.

De här trädarterna kan inte räddas på annat sätt än att de får resistens mot skadesvampen. Andra möjligheter är uttömda. Får de inte resistens mot skadesvampen kommer de att utrotas. Det gäller almen i synnerhet, men asken är också väldigt illa däran. På dessa två trädarter finns det även arter som är helt beroende av träden och som också kommer att dö ut.

Ministern bör ju veta om man tänker sätta igång ett sådant här projekt, och då tänker jag att ministern kan säga det i dag. Riksdagen har ju givit regeringen detta till känna. Situationen för almen är akut, liksom för arter som är beroende av almen. Projektet är också en av de mest miljöeffektiva åtgärder som kan tänkas.

Ett hundratal arter kan räddas från utrotning för den ynka kostnaden av 2 miljoner kronor per art. Det finns ingenting som är jämförbart med det i effektivitet. För att reservatavsättningar, som är den stora frågan för den nuvarande regeringen när det gäller att bevara arter i skogen, ska vara en lika effektiv metod måste 5 000 arter räddas från utrotning under en tioårsperiod.

Det slutar inte där. Det här är en metod som kan användas mot framtida skador som kan drabba andra trädarter. Trädarter vet vi många gånger utgör grunden för ekosystem. Då blir min fråga: Menar ministern att han inte vet om han ska genomföra riksdagens tillkännagivande eller inte?

Fru talman! Jag har under de 17 år som jag har haft förmånen att sitta i denna kammare eller i regering alltid känt en stor respekt för de beslut som tas av den folkvalda församlingen. De behandlas naturligtvis med den seriositet de förtjänar.

Tillkännagivandet kom in i april, och det bereds, precis som jag sa i mitt första anförande, på Regeringskansliet. Låt mig vara väldigt tydlig med - och jag tror också att Staffan Eklöf väl känner till detta - att med den förvaltningsmodell som vi har i vårt land är det inte regeringen som startar projekt. Det är väldigt få projekt som regeringar, oavsett färg, startar. Vårt svenska regeringskansli är i ett internationellt perspektiv relativt litet. Till sitt förfogande har man i stället stora myndigheter, expertis och forskningsinstitutioner, inte minst universitet och i det här fallet dessutom SLU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Parallellt med att vi bereder det här tillkännagivandet är det klart att det också pågår arbete, och det tror jag att Staffan Eklöf väl känner till. Låt mig nämna några exempel som inte bara handlar om ask och alm. Det pågår ju tyvärr väldigt mycket som oroar när det gäller skogsskador av olika slag och som i det här fallet hotar att slå ut hela populationer.

Vi har Skogforsk som vi bidrar med resurser till tillsammans med branschen. I det senaste ramprogrammet, som sträcker sig från 2021 till 2024, bidrar vi med 50 miljoner kronor via forskningen för att lära oss mer om orsakerna men också om vilka åtgärder som vi behöver vidta för att både kunna förebygga och åtgärda när skador eller parasitangrepp av olika slag uppstår.

Det andra, som vi ganska nyligen har inrättat, är det skogsskadecentrum som har inrättats vid Sveriges lantbruksuniversitet. SLU har fått 30 miljoner kronor för det här ändamålet, och det är naturligtvis av flera olika orsaker, men just detta är ett av de skäl som finns. Vi behöver lära oss mer och ta fram fler metoder för att stävja problemen.

Jag ska i ärlighetens namn säga, med ganska stor ödmjukhet, Staffan Eklöf, att ofta är det så att om saker och ting är väldigt enkla brukar de genomföras ganska snabbt. Men jag tror tyvärr att en del av de utmaningar vi har när det gäller både ask och alm och granbarkborre eller vad det nu kan vara inte är så enkla som det låter, och därför behöver man inte bara ett projekt. Ibland kan man också behöva öka resurserna till forskningen, som vi har gjort, men också från ett flertal myndigheter och forskningsinstitutioner ta fram nya metoder, för verkligheten är som bekant inte, och inte i det här fallet heller, särskilt statisk.

Klimatförändringar och annat gör att vi ständigt kommer att behöva dras med nya utmaningar, oavsett om det är nya parasiter som tar sig in och som vi inte tidigare har haft i vår fauna eller att vädret i sig förändrar saker och ting och gör att vi hela tiden måste förändra våra metoder.

När det gäller själva tillkännagivandet tar vi det självklart på fullaste allvar. Ja, vi jobbar med det, och när vi är klara med beredningen i Regeringskansliet kommer vi naturligtvis att svara riksdagen, som Regeringskansliet alltid gör.

Därutöver genomför vi som sagt ett arbete när det gäller just skogsskador och parasiter med mera. Det arbetet kommer att fortgå. Jag ser framför mig - tyvärr, ska jag säga, Staffan Eklöf - att arbetet med det kommer att behöva betydligt mer resurser de kommande decennierna än vad vi har varit vana vid.

Fru talman! Det var endast det sista som var trösterikt, tycker jag, i ministerns svar.

Jag vill börja med att rätta till en sak som jag ser som en felaktighet, nämligen att regeringen inte kan starta projekt. Det måste vara en semantisk fråga. Låt oss kalla det uppdrag i stället. Specificerade uppdrag kan regeringen ge - det går alldeles utmärkt. Man har gjort det till exempel med Skogsskadecentrum, precis som ministern tar upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern hänvisar till satsningen på just Skogsskadecentrum som en av lösningarna på detta. Men nu är det som så att rapporten från Skogsskadecentrum redan fanns inför debatten i kammaren när riksdagen fattade beslut om att ge ett tillkännagivande till regeringen. Majoriteten insåg att Skogsskadecentrum inte har en sådan inriktning att det kan rädda alm och ask.

Jag har rapporten här, och jag ska läsa ur den. Man ska sammanställa kunskap, generera ny kunskap, sikta på kompetensutveckling, rådgivning, övervakning, analys av risker, inventeringar och sammanställningar. Man ska ägna sig åt tillsyn, övervakning och förvaltning av biotopskyddsområden och stå för rådgivning och koordinering.

Men för almens vidkommande är vi bortom det. Detta kommer inte att hjälpa almen, och det insåg majoriteten. Vi har kommit förbi punkten att lära sig. Nu måste vi vara operativa. Det är det enda som kan rädda almen och förmodligen också asken.

Socialdemokraterna tog upp Skogsskadecentrum även i den förra debatten vi hade, och jag ser det som att Socialdemokraterna försökte sig på en fint. Riksdagens majoritet genomskådade den och röstade för Sverigedemokraternas förslag.

Sedan har vi andra initiativ som är egeninitierade. Det finns ett på Skogforsk som har beröringspunkt med detta och ett på Sveaskog som har stark beröringspunkt med detta. Det senare är ett initiativ som är mycket berömvärt. Jag tolkar det som att Sveaskog har tröttnat på regeringens passivitet och försöker göra någonting på egen hand. Men deras lovvärda initiativ är inte tillräckligt. För det första handlar det om en halv miljon, och för det andra vill de, som de skriver, göra det som de kan tillsammans med andra. De kommer att kunna göra ett viktigt bidrag, men de kommer inte att kunna dra hela det här lasset själva.

Med detta som underlag röstade riksdagens majoritet igenom ett tillkännagivande till regeringen om att göra det som saknas. Vad är det då som saknas? Jo, regeringen ska ge ett uppdrag till en myndighet eller ett forskningsinstitut att ta fram och genomföra ett växtförädlingsprojekt som ska ge våra vilda almar resistens mot almsjukan och våra askar resistens mot askskottsjukan med syftet att rädda de här två trädarterna från utrotning.

Det kommer inte att vara möjligt att nå det här målet om man inte ger ett uppdrag till en mycket potent aktör och med det tydliga slutmålet att rädda ask och alm.

Fru talman! Med den respekt som jag har för riksdagen svarar jag såklart när jag kommer hit på de frågor som ledamoten ställer. Frågan från ledamoten i fråga var: Kommer ministern att se till att starta ett projekt? Och då svarade jag på den frågan att regeringen startar väldigt få projekt. Det är som ledamoten säger att när vi väl har berett ärendet, i det här fallet ett tillkännagivande, från riksdagen kommer det att landa i en slutsats, och den slutsatsen kommer vi naturligtvis att återkomma med till riksdagen.

Som ledamoten säger är det så, fru talman, att mycket av den här utvecklingen har ett ganska snabbt förlopp. Vi kan ta almsjukan som ett exempel, som ledamoten också pekar på. Där kan sjukdomsförloppet gå väldigt snabbt: Träd kan insjukna och dö på några veckor. Det finns dessutom i dag över almens hela utbredningsområde. Det är såklart en väldigt stor utmaning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mot den bakgrunden jag nämner ett antal initiativ. Ledamoten lägger också till Sveaskog. Jag har statsministerns uppdrag att förvalta Sveaskog, och det är klart att jag känner väl till vad de gör.

Det blir lite grälsjukt, Staffan Eklöf, att stå där och säga att allt bra som görs har någon annan tagit initiativ till medan regeringen inte gör någonting. Många av de här initiativen kommer till antingen via just de uppdrag som vi pratar om eller, när det gäller bolagen, i ganska direkt och kontinuerlig dialog med Näringsdepartementet, som förvaltar de allra flesta av de statliga bolagen. När det gäller både almsjukan och askskottsjukan tror jag alltså inte att det behövs politisk träta.

Vi gör ett antal saker. Vi tittar igenom just tillkännagivandet, men vi tittar också, utifrån den utmaning som finns när det gäller både almsjukan och askskottsjukan, på att vidta ytterligare åtgärder för att göra vad vi kan där det redan finns men också på möjligheter att, som i fallet med Gotland, fortfarande förhindra och förebygga att det sprider sig.

Det är inget enkelt jobb. Jag hade önskat att det var så enkelt som ledamoten låter påskina. Men vi kommer att göra vårt yttersta för att förebygga och förhindra eller, där det redan har spridit sig, se vad vi kan göra för att inte hela populationen ska slås ut.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag är tydlig, men det är viktigt att vara tydlig i den här frågan. Jag är rädd att regeringen slår sig till ro och duckar och gömmer sig bakom de initiativ som har tagits och som är uppenbart otillräckliga, enligt mitt sätt att se på saken. Dessutom kan man inte lita på egeninitierade projekts fortbestånd. Det här är åtgärder som måste löpa i storleksordningen 15 år för att vi ska lyckas rädda alm och ask. Annars kommer det inte att gå.

Jag hoppas att regeringen, när regeringen lägger budgeten, kommer att göra en tydlig och offensiv satsning av något slag, helst i linje med det jag beskriver. Jag har till och med försökt hjälpa regeringen med hur man kan tänka.

Det är en synnerligen viktig fråga för miljön. Jag undrar om inte regeringen borde vara lite orolig över sitt eftermäle om man inte tar frågan på allvar. Som jag ser det kan regeringen välja att bli antingen miljöhjältar eller miljöbovar.

Vi kommer att följa ärendet. Och vi kommer att hålla regeringen ansvarig för det som görs och i synnerhet det som inte görs. Men jag sätter mitt hopp till att regeringen kommer med en satsning i budgeten, och då ska jag vara positiv. Det lovar jag.

Tack för debatten!

Fru talman! Jag vill tacka Staffan Eklöf för att han initierat detta och för interpellationen. Jag måste också säga att det är första gången jag i denna kammare har hört en sverigedemokrat anklaga regeringen för att inte göra tillräckligt för miljön. I nästan alla debatter med en sverigedemokrat som jag har deltagit i, i den här kammaren eller på andra håll, har det snarare låtit tvärtom; vi gör alldeles för mycket, tar alldeles för stor hänsyn till naturvård och miljö och lyssnar alldeles för mycket på Miljöpartiet, som ofta anför och driver på för just biodiversitet, biologisk mångfald med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Staffan Eklöf har inte varit inne på det, men det är klart att det förutom själva värdet i träden i sig finns ytterligare ett mycket starkt skäl. Just när det gäller den biologiska mångfalden och biodiversiteten i våra skogar blir träden oerhört viktiga. När de här sjukorna sprider sig blir de ett hot också mot ett antal av våra andra mål som handlar om just biodiversitet, biologisk mångfald med mera.

Vi kommer att jobba med det. Och precis som jag sa tidigare kommer vi, som vi gör med tillkännagivanden, att återkomma till riksdagen i lämplig ordning.

Fru talman! Jag vill tacka för debatten och önska både interpellanten och fru talmannen en trevlig eftermiddag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.