Etiska krav på AP-fondernas placeringar

Fru talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag vill verka för en skärpning av kraven på att sociala, etiska och miljömässiga hänsyn tas i AP-fondernas placeringar, om jag tycker att det är försvarbart att motsvarande 1 promille av kostnaderna för AP-fondernas placeringsverksamhet läggs på Etikrådets granskning och om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra uppföljningen och granskningen av AP-fondernas verksamhet. AP-fondernas övergripande mål för placeringsverksamheten är långsiktigt hög avkastning, i syfte att bidra till pensionssystemets finansiering. Målet är fastställt i lag. Det framgår dock av lagmotiven att AP-fonderna i sin placeringsverksamhet ska ta hänsyn till miljö och etik utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning. Ansvaret för att granska AP-fondernas verksamhet åvilar enligt lag regeringen. Regeringen har låtit göra en särskild granskning av hur AP-fonderna har genomfört kravet på att ta hänsyn till miljö och etik i sin placeringsverksamhet. Detta har skett i form av en offentlig utredning som lade fram sitt betänkande i november 2008. Utredningen bedömde att avkastning är ett grundläggande etiskt mål i sig, att det inte finns något motsatsförhållande mellan avkastning och krav på att ta hänsyn till miljö och etik och att fonderna har genomfört riktlinjerna för miljö och etik på ett bra sätt. Detta hindrar inte att arbetet kan utvecklas ytterligare, bland annat genom att AP-fonderna avsätter tillräckliga resurser för arbetet. Samarbetet inom ramen för Etikrådet kan bedömas vara ett kostnadseffektivt sätt för AP-fonderna att uppnå resultat i förhållande till utländska bolag där fonderna enskilt kan vara alltför små ägare. Regeringen anser också, baserat på Etik- och miljöutredningen, att Första-Fjärde AP-fonden bör vidareutveckla sin värdegrund. Fonderna har valt att tolka internationella konventioner som Sverige har undertecknat som ett uttryck för statens värdegrund. Internationella konventioner kan vara en bra grund för samverkan med andra institutionella investerare men inte tillräckligt, eftersom konventioner inte sällan är ett uttryck för politiska kompromisser. En vidareutvecklad värdegrund skulle fylla ett viktigt syfte i kommunikationen av fondernas agerande i etik- och miljöfrågor. Det handlar ytterst om att AP-fonderna ska uppbära allmänhetens förtroende. Regeringen har utvecklat den årliga utvärderingen av AP-fondernas verksamhet till att också omfatta fondernas riktlinjer för miljö och etik. Detta avser vi att fortsätta med. AP-fondernas styrelser har emellertid ansvaret för fondernas löpande förvaltning. Låt mig avslutningsvis återkomma till frågan om vad som är etiska investeringar. Regeringen anser inte att den enkla lösningen, det vill säga att avveckla innehav och därmed frånträda ansvar, alltid är mest ändamålsenlig. Det är i dag god praxis bland stora pensionsfonder att ta sitt ansvar som ägare och försöka påverka företag som kan betecknas som oetiska och att göra det i samverkan med andra stora pensionsfonder. Att det är god praxis framgår bland annat av FN:s riktlinjer för ansvarsfulla investeringar, som var och en av Första-Fjärde AP-fonden har anslutit sig till. Genom att samverka med andra institutionella investerare inom ramen för globala nätverk har AP-fonderna möjlighet att göra störst nytta som ägare.

Fru talman! Till att börja med vill jag välkomna Peter Norman som finansmarknadsminister. Det här är vår första debatt, som säkert blir givande. Jag har ställt en interpellation till finansmarknadsministern som handlar om AP-fonderna och AP-fondernas etiska investeringar. Vänsterpartiet är ett parti som länge har drivit att offentligt ägande behöver användas aktivt för att bidra till och inte motverka olika samhällsekonomiska mål. Etiska riktlinjer borde vara ett av de minst kontroversiella verktygen för det. Det finns en rätt bred samsyn om att offentliga medel inte borde investeras i företag som till exempel bryter mot internationella konventioner. I dag är avkastningskravet överordnat kraven på att investeringar ska göras med hänsyn till miljö eller sociala rättigheter. Låt mig säga att jag har full förståelse för det. Men jag ser också en problematik i det. I dag används just kraven på långsiktigt god avkastning som en ursäkt för att investera i företag som bryter mot internationella konventioner. Det är ett stort problem. Jag menar också att kraven på social, etisk och miljömässig hänsyn måste lyftas så att de blir större även i regelverket för AP-fonderna. Ytterligare ett problem som finns är att all granskning av AP-fondernas investeringar görs i efterhand. Man lägger ned väldigt mycket pengar - 4,3 miljarder - på att investera i olika fonder och företag medan man efteråt lägger ned endast 5 miljoner på granskning. Då vill jag säga att jag har räknat väldigt högt för att få fram den siffran. 1 promille av AP-fondernas kostnader för placeringar används alltså för granskning, och det sker i efterhand. I Etikrådets rapport kan vi nu läsa att det är 26 företag som är inne för vidare granskning. Vi kan konstatera att varje AP-fond investerar i ungefär 3 500 företag per år. Då kan man förstå att den lilla verksamhet som Etikrådet bedriver i dag inte alls motsvarar de krav som måste finnas för att kontrollera de investeringar man gör. Den summa som man har kunnat räkna fram för de investeringar som det finns anledning att ifrågasätta är ungefär 16 miljarder. Den siffran tog vi fram i september i år. AP-fonderna har alltså investerat ungefär 16 miljarder i företag som bryter mot internationella konventioner. Det tycker jag är djupt problematiskt. Visst kan jag hålla med Peter Norman om att det finns en svår avvägning att göra. Ska man lämna direkt, eller ska man försöka påverka? Tidigare har AP-fondernas inställning varit att bryter ett företag mot internationella konventioner eller en konvention som Sverige har skrivit under, då lämnar man också de investeringarna. Men i dag är det inte lika glasklart vad som gäller. Man kan sitta och påverka företag som bryter mot internationella konventioner väldigt länge, och det är också oklart hur länge AP-fonderna anser att det är rimligt att försöka påverka. En del av de företag som man har tagit ut för att försöka påverka förstår jag inte ens varför de är uttagna. Ett företag som Walmart, som bryter mot internationella konventioner och där man inte får organisera sig fackligt och så vidare, har jag mycket svårt att förstå att en pensionsfond från Sverige skulle kunna vara med och påverka. Jag tycker att alla tecken i himlen visar att det är en omöjlig uppgift. Jag tackar finansmarknadsministern för svaren på frågorna. Jag tycker att finansmarknadsministern försöker glida i sina svar och egentligen inte ger något tydligt svar på de frågor som jag har ställt. Men jag ser fram emot den uppföljning som nu kommer och den vidare debatten, som kanske blir mer klargörande beträffande vad finansmarknadsministern egentligen tycker om den fördelningen med 1 promille av de investeringar som görs i kostnader för granskning.

Fru talman! Låt mig först säga att jag tror att det viktigaste för att nå effekt på de här områdena är engagerade, kompetenta personer både här i kammaren, i regeringen och i AP-fonderna. Därför välkomnar jag den här debatten och uppskattar Ulla Anderssons engagemang i frågan. Om man söker efter "etik" på Internet får man 3,76 miljoner träffar. Det fick jag i alla fall i morse. En förklaring av etik är: en uppsättning regler för uppträdande och förhållningssätt. Jag tror att det finns ungefär lika många formuleringar av vad etik är som antalet människor i världen. Jag vill ägna den här debattomgången åt att göra bilden mer mångfacetterad i någon mening. Vissa pensionsfonder och andra kapitalförvaltare tycker att man per definition ska ta bort investeringar i företag som håller på med tobak, vapen, alkohol samt spel och dobbel. Det kan låta självklart, och det kan låta förtroendeingivande. Men om man funderar igenom lite grann, inte bara i Sverige utan även i andra länder, vilket "företag" det är som har engagemang i alkohol, spel och dobbel, vapen och ibland också tobak, då finner man att det ofta är staten själv. Då hamnar man på frågan: Ska svenska statsobligationer vara möjliga för en pensionsfond att köpa, när man har en stat som ägnar sig åt sådan verksamhet? För oss som håller på med detta är ofta svaret självklart: Ja, man ska kunna köpa svenska statsobligationer. Men det visar ändå komplexiteten i frågan. Det som är intressant är vad utredningen som jag talade om i mitt svar kommer fram till. I utredningen hänvisar man till regeringsformen. Det är en bra början för att ha en värdegrund för AP-fonderna utöver de internationella konventionerna. Läser man i regeringsformens första kapitel ser man till exempel att det står: "Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer." Vidare står det: "Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person." När vi uppmanar AP-fonderna att utveckla sin värdegrund har de en god start i regeringsformen. Låt mig också tillägga att min bild av hur AP-fonderna arbetar i Etikrådet är att man faktiskt gör en granskning av 3 500 bolag. Att man investerar i 3 500 bolag beror på att man gör investeringarna på ett kostnadseffektivt sätt, ofta genom indexplaceringar. Då får man så många bolag på köpet, så att säga. De granskas allihop genom konsultföretag som Etikrådet använder sig av. Sedan väljer man ut några som man väljer att göra djupdykningar i. Ibland säljer man av, och ibland har man dialog med bolagen. Men det är inte bara 26 företag man granskar.

Fru talman! Att inte bryta mot internationella konventioner borde vara grundläggande för de etiska placeringar som man kan göra. Finansmarknadsministern säger också i sitt svar att internationella konventioner och lag inte är nog för den värdegrund som borde finnas för AP-fonderna. Det är bra i sig. Men regeringen gör ju inget mer än så. Den utredning som finansmarknadsministern hänvisar till säger att man borde göra mer än det man faktiskt gör, att man borde ändra i regelverket. Det är väl den stora frågan. Norge och Danmark utesluter till exempel fler företag än de svenska AP-fonderna gör, just på grund av att de bryter mot internationella konventioner. Vad jag har fått redovisat för mig om hur Etikrådet arbetar visar inte att man granskar de 3 500 företagen, utan man väljer ut en del, ungefär som genom en tratt, och till slut ramlar det ut några stycken, och av dem väljer man ut ytterligare några som man sedan granskar djupare. Jag räknade ut någon gång på min kammare att det skulle ta 350 år innan de hade kommit igenom alla företag, och det var innan jag ens visste hur hela deras administration såg ut. Jag tror dessutom att 350 år var lågt räknat. Jag tror att det skulle ta mycket längre tid. En del av AP-fonderna tror jag har gemensamma bolag, så att man vet ganska mycket om en del bolag. Men när AP-fonderna upptäcker - vilket de tyvärr ofta gör genom att det skrivs i tidningarna om att de investerar i bolag som de inte borde ha investerat i - tar det rätt lång tid innan de avhänder sig ägandet i de företagen. Ett av de exempel som jag skulle kunna ta upp är när man ägde aktier i ett franskt företag som hade verksamhet på ockuperad mark. Det var ett mycket tydligt exempel på brott mot internationella konventioner. Det uppmärksammades i medierna, vi tog upp det här i kammaren, och vi har tagit upp det i finansutskottet. Jag kan säga att det tog rätt lång tid innan AP-fonderna kom fram till att de skulle sälja, eftersom det är väldigt komplexa portföljer de köper in sig i. Jag kan också säga att AP-fonderna i dag äger aktier i många tvivelaktiga företag, bland annat i Lundin Oil, som, skulle jag vilja säga, till och med är under utredning för brott. Visst är frågan komplicerad och svår. Men jag tycker inte att det är tillräckligt i det här läget att enbart konstatera det och säga att man följer frågan, att man uppmanar AP-fonderna att jobba vidare och, som finansmarknadsministern här säger, att man ska avsätta tillräckliga resurser för arbetet. Om vi dessutom kan konstatera att det i dag är 1 promille som avsätts av de kostnader vi har för placeringsverksamheten tycker inte jag att det är tillräckliga resurser. Jag tror att det är långt ifrån tillräckliga resurser. Dessutom kan vi lägga till att det är många tusen företag som inte granskas varje år när det är otydligt hur länge man ska ha kvar innehavet för att försöka påverka. Jag tycker också - och det vill jag gärna höra finansmarknadsministerns synpunkter på - att det är ett problem att AP-fonderna granskar sig själva. Jag tycker att det skulle vara bättre om det var en fristående organisation som granskade AP-fonderna. Det hade blivit mer trovärdigt då. Även om jag tycker att Etikrådet är viktigt och bra tror jag att det skulle behövas någon fristående organisation som kan titta igenom hela det arbete som utförs och kontinuerligt ha uppsyn över de placeringar som man gör.

Fru talman! Tack för ytterligare frågor och ytterligare debatt! Vi kan diskutera om det är 1 promille eller inte. Det går att räkna på lite olika sätt. Låt mig bara säga att jag, innan jag fick det här fina jobbet, jobbade i tio år som chef för en AP-fond. Vi kan kanske reda ut detta på tu man hand. Men jag vill fortfarande hävda att man gör en översiktlig granskning av 3 500 bolag. Sedan väljer man ut ett antal som man vill gå in djupare i, och för Etikrådets del har det handlat om 26 stycken. När det handlar om granskningen tycker jag att det är rimligt att AP-fonderna gör ett eget arbete i frågan. Det är orimligt att AP-fonderna inte tar ansvar själva för sina placeringar. Därför är ordningen med ett etikråd bra, tycker jag. Sedan räcker det inte med Etikrådets granskning. Det är därför regeringen gör en granskning varje år, som därmed får en självständig karaktär. Jag vill hävda att det här är en viktig förtroendefråga, som också Ulla Andersson hävdar. Det slutar ändå i att Sveriges pensionärer och även övriga ska ha förtroende för AP-fonderna. Därför är det viktigt att frågan sköts på ett professionellt sätt. Man ska ha en hög ambitionsnivå. Jag vill dock hävda att svenska AP-fonder är och har varit ett föredöme i världen bland andra AP-fonder. I och med att jag själv har erfarenhet av detta har jag sett att delegation efter delegation från utländska pensionsfonder och även den privata fondindustrin har kommit till Sverige för att lära sig hur vi arbetar. Ett exempel på det är kapitalföretaget Generation, som har Al Gore som ordförande, som har kommit till Sverige för att lära sig hur vi arbetar med sådana här frågor. Det blir ett slags viktig balansgång, tycker jag, att säga: Ja, man har gjort någonting bra. Man gör ett bra jobb. Men man får inte slå sig till ro och vara nöjd. Man kan alltid bli bättre. Därför tycker jag att de här frågorna alltid måste leva, och därför välkomnar jag den här typen av debatter. Man ska aldrig tro att man har uppfunnit hjulet för sista gången, utan det går att utveckla. Det går att göra ännu bättre. Men jag tycker ändå att vi ska slå fast att AP-fonderna faktiskt har gjort ett bra arbete så här långt. Sedan är det en separat fråga om man ska sälja av innehav eller om man ska ha kvar innehav och försöka med dialog med bolagen. Här tror jag att det finns många olika vägar att gå. När det gäller vissa bolag kan man nog snabbt bedöma att det inte är någon idé att ha dialog med bolaget, att det är lika bra att sälja av på en gång. I andra fall kanske det är ett mindre bolag. Det kanske är fruktbart att man har en dialog med bolaget och försöker prata med det och så vidare. Och i vissa fall skulle det kunna vara ett stort bolag, ett världsomspännande bolag. Då kan man gå ihop med andra investerare och tillsammans försöka bli en viktig påtryckargrupp. Jag tror inte på att schablonisera, att göra på ett sätt i alla frågor, utan det beror på vilket företag det är.

Fru talman! Tack, finansmarknadsministern! Jag tycker också att det är rimligt att man tar ett eget ansvar. Och jag tycker att det är självklart att regeringen ska följa upp verksamheten, men jag menar att det inte är tillräckligt. Visst, det pågår ett utvecklingsarbete, men jag tror många gånger att en verksamhet kan utvecklas om någon utomstående får titta på den. Jag tycker också att det ger en signal om att man ska kunna känna att det finns ett stöd bland befolkningen för de investeringar man faktiskt gör och det sätt som man arbetar på. Då ökar trovärdigheten även i AP-fondernas egen verksamhet, om man låter någon utomstående titta på det arbete man gör. Jag har alldeles nyligen tittat på regeringens granskning av AP-fonderna i den skrivelse som redovisades i våras. Jag kan konstatera att regeringen redovisar en hel del saker men inte vidtar några åtgärder. Det tycker jag är en brist i regeringens arbete. Jag skulle vilja fortsätta på det spår som finansmarknadsministern var inne på. Jag tycker självklart också att det är svåra avvägningar att göra. Hur länge ska man vara med, och vilka ska man föra konversation med? Men ibland undrar jag lite. Vi kan ta ett land som Guatemala. Där har man haft ett företag som heter Goldcorp. Landet har stoppat företaget från att fortsätta sitt arbete. Man har hållit folkomröstningar och allting. Det är ett väldigt tydlig resultat. Man vill inte att det här företaget ska fortsätta sin verksamhet där. Då tycker AP-fonderna fortfarande att de ska behålla sitt ägande i företaget, trots att det är helt i strid med landets och befolkningens vilja. Jag vet inte om jag tycker att man har landat riktigt rätt där. Jag förstår att det finns olika dilemman, men ibland tycker jag att AP-fonderna hamnar lite fel i sina bedömningar. Och när representanter från Guatemala är här använder man det höga avkastningskravet som ursäkt för sina investeringar i företaget. Jag menar att det finns ett dilemma i det här som gör det väldigt svårt, och det är svåra avvägningar. Men tack för debatten! Jag tror att vi kommer att fortsätta den, och det ser jag fram emot.

Fru talman! Jag tror så här: Hur mycket pengar man lägger ned är inte avgörande. Det avgörande är engagemanget i de här frågorna, och det finns på många olika håll. Vad regeringen har gjort är först och främst att man skrivit in i förarbetena till AP-fondslagen att det ska tas hänsyn till etik och miljö. Det var unikt i hela världen, vill jag påstå. Sedan har vi satt i gång den här utredningen, som kom 2008, och nu uppmanar regeringen AP-fonderna att vidareutveckla arbetet med sin värdegrund. Vad staten mer kan göra är att beakta dessa frågor när man utser styrelseledamöter i AP-fonderna, det vill säga den styrelse som ska leda AP-fonderna måste ha kompetens, engagemang och kunnande i de här frågorna. I bästa fall utser då den här styrelsen bra ledningspersoner i AP-fonderna. Det bolag som Ulla Andersson syftar på i Guatemala känner jag inte till, av naturliga skäl, utan det är väl en fråga för AP-fonderna själva. Men jag kan ändå berätta att när jag jobbade i den här branschen hittade vi till exempel genom vårt ganska stora arbete ett bolag i Mexiko som tvingade kvinnor att en gång i månaden lämna urinprov för att man skulle kunna konstatera eventuell graviditet. Uppdagades detta fick kvinnorna sparken. Det bolaget lämnade vi med omedelbar verkan, men vi fick även det bolaget att förbättra sig och starta en mödravårdscentral, vilket var ett gott exempel. Det här visar ändå att det, om man har engagemang, kraft och beslutsamhet, går att göra mycket om man har en AP-fond.