ersättningsarbeten vid företagsutflytt

Fru talman! Ulf Sjösten har ställt flera frågor till mig som gäller vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska utflyttningstakten bland svenska företag och för att förbättra näringslivsklimatet för att underlätta för näringslivet att skapa nya arbetstillfällen. Den globalisering som pågår inom näringslivet medför stora utmaningar för Sverige. Tack vare vår tradition av att inte försöka hålla tillbaka utvecklingen och skydda icke konkurrenskraftiga verksamheter har vi i dag en av världens modernaste industrier. Vi har en, i jämförelse med andra länder, lägre arbetslöshet och de senaste tio åren har vår BNP-tillväxt varit högre än genomsnittet i både EU och OECD. Företagens internationalisering följer samma mönster som i andra industrialiserade länder. Enligt en rapport från ITPS finns inga belägg för att de företag som ökar sin utlandsnärvaro gör det på bekostnad av produktion och arbetstillfällen i Sverige. Tvärtom medför näringslivets internationalisering ökad produktivitet och FoU-intensitet i Sverige. Inriktningen för det fortsatta tillväxtarbetet presenteras i strategin Innovativa Sverige. Nivån på kunskapsinnehållet och förnyelsetakten i produkter och processer måste höjas. Regeringen föreslår därför i den forskningspolitiska propositionen att resurserna för forskning och utveckling ska öka med 2,34 miljarder kronor under de närmaste fyra åren. De totala utgifterna för FoU uppgick 2003 till drygt 97 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 4 % av Sveriges BNP. Sverige är därmed ett av de länder i världen som satsar mest på FoU. Jag vill även nämna utbyggnaden av högskolan. Högskolorna är mycket viktiga för att öka och bredda rekryteringen. Mot detta står en moderat politik, som från första stund har sagt nej till satsningar för att fler ska få tillgång till utbildning. Moderaterna har i riksdagen sagt nej till etableringen av nästan samtliga nya högskolor. Regeringen genomför även steg för steg ett program för fler och växande företag som bland annat inkluderar en treårig nationell satsning för att öka intresset för entreprenörskap bland ungdomar, förstärkningar till Exportrådet och andra för att stimulera export hos små och medelstora företag, avskaffande av arvs- och gåvoskatten i samband med ett program för att underlätta generationsskiften i företag samt satsningar för att stärka möjligheterna till kommersialisering av forskningsresultat och innovationer. I december 2004 presenterades även ett omfattande handlingsprogram om 291 konkreta åtgärder som alla innebär att regler som berör företagen förenklas och att administrativa bördor minskar. Därutöver har Nutek kartlagt vilka områden som orsakar de största administrativa kostnaderna för företagen samt genomföra mätningar av dessa. Resultatet av mätningarna kommer att utgöra underlag för att sätta upp tydliga delmål för hur mycket företagens kostnader för att hantera dessa regelverk bör minska. Den globala utvecklingen tillsammans med den lokala och regionala nivåns allt viktigare roll gör att förutsättningarna förändrats. Många tillväxtfrämjande åtgärder vidtas därför inom ramen för de regionala tillväxtprogrammen. Lika viktigt som att stärka förutsättningarna för små företag är också att värna om basindustrin. Regeringen arbetar tillsammans med företrädare för bas- och verkstadsindustri och dess fackliga organisationer för att utarbeta ett gemensamt program som avser att utveckla Sveriges ledande positioner. Tillsammans med fordonsindustrin har regeringen utformat en satsning på över 600 miljoner kronor för att öka forsknings- och utvecklingsresurserna till bland annat produktionsteknik. Genom satsningen kommer både kompetens och produktionsmetoder att utvecklas och konkurrenskraften att öka. Målet är att skapa förutsättningar för att det långsiktigt ska finnas kvar en producerande industri i landet. Därutöver genomlyser regeringen även förutsättningarna för IT, telekom, bioteknik och läkemedel i Sverige. Ulf Sjösten nämner även infrastrukturens betydelse. Regeringen har tillsammans med samarbetspartierna presenterat en överenskommelse om väg- och järnvägsinvesteringar för perioden 2004-2015. Totalt satsas 381,5 miljarder kronor på bland annat underhåll och nyinvesteringar i järnvägsnätet och i det nationella vägnätet. En översyn pågår även av förmögenhetsskatten. Bland annat övervägs att ersätta undantaget från skatteplikt för huvuddelägares aktier med ett tak för skatten. Frågan bereds inom Regeringskansliet. Jag vill även nämna att arvs- och gåvoskatten har avskaffats sedan årsskiftet. De så kallade 3:12-reglerna, håller också på att reformeras. En del förändringar har genomförts. Ytterligare förbättringar som totalt kommer att ge 1 miljard kronor i sänkt skatt till småföretagen kommer att genomföras den 1 januari 2006. Slutligen vill jag även nämna de satsningar regeringen gör inom det arbetsmarknadspolitiska området. Bland annat föreslås att arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa ska få skatterabatt. Antalet platser med anställningsstöd ökar med 10 000 helårsplatser, vilket ger utrymme för 20 000 platser redan andra halvåret 2005. Den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med 1 000 platser, och ytterligare 2 000 platser skapas i arbetsmarknadsutbildningen med särskild inriktning mot bristyrken. Mot bakgrund av dessa åtgärder kan jag inte instämma i Ulf Sjöstens påstående att vi inte prioriterar arbete och tillväxt. Tvärtom visar detta att regeringen agerar i ett långsiktigt perspektiv för att skapa bättre förutsättningar för ett växande och konkurrenskraftigt näringsliv som klarar av att skapa nya jobb som bland annat kan ersätta de arbetstillfällen som försvinner.

Fru talman! Västsverige har högkonjunktur, men den är inte strålande. Den går lite trögt, och frågan är hur länge den håller i sig. Det sade Anders Kjellström, vd för Västsvenska industri- och handelskammaren, när han presenterade sin västsvenska konjunkturindikator i början av veckan. Ja, hur länge håller högkonjunkturen i sig? Det är frågan. Och var finns de nya jobben, fru talman? Jag vill tacka för svaret. Det var fylligt och väl formulerat. Det tar upp en mängd olika områden som regelkrångel, forskningspolitik och skadliga skatter. Det är viktiga områden, men jag tycker att de konkreta åtgärderna i stor utsträckning lyser med sin frånvaro. Näringsministern talar också om en relativt sett låg arbetslöshet, samtidigt som nästan 1,5 miljoner svenskar inte går till ett arbete varje dag och när bedömare från LO säger att den reella arbetslösheten är 20-25 %. Relativt sett låg arbetslöshet - jo, jag tackar! Med den bedömningen måste jag faktiskt ifrågasätta näringsministerns grundförutsättningar för just denna debatt. Regelkrånglet har vi pratat lite om tidigare, men jag tar upp det igen. Undersökningar visar att regelkrånglet fortsätter att öka, trots regeringens omfattande utfästelser under lång tid om förslag till förenklingar. Det kostar 40-60 miljarder för företagen och ger en beräknad total samhällsekonomisk kostnad på häpnadsväckande 140 miljarder kronor, fru talman! Den borgerliga alliansen har lagt fram förslag som innebär en väsentlig minskning av företagens administrativa börda fram till år 2010. Det är alltså tidsbestämda förslag. När det gäller forskningspolitiken behövs det satsningar, och den borgerliga alliansen har också här tydligt uttryckt att det behövs större satsningar med en tydlig inriktning på näringslivet. I interpellationssvaret talar näringsministern också om vikten av att satsa på Sveriges basindustri. Jag delar uppfattningen att Sveriges basindustri är oerhört viktig, men jag har svårt att kombinera näringsministerns uttalande med den politik som vänsterkartellen bedriver. Ni säger att ni vill satsa på basindustrin, som är extremt energiberoende, samtidigt som ni höjer energiskatterna och stänger fullt fungerande och producerande kärnkraftverk. Nu är det, fru talman, två veckor kvar tills vi stänger ett fullt fungerande och producerande kärnkraftverk, Barsebäck. Det är två veckor kvar! Hur går den ekvationen ihop, fru talman? I svaret berörs också infrastrukturpolitiken. Bra vägar och järnvägar är nödvändiga för tillväxt och utveckling i Sverige, och det är viktigt att Sverige har en regering som kan ta ett adekvat ansvar för infrastruktursatsningar. En järnväg i Norrland har inte samma effekt som motsvarande järnvägssatsning i Västsverige, som jag kommer ifrån. Dessutom behövs ett bättre vägnät i Västsverige som klarar av att möta industrins transportkrav. Det finns också ett avsnitt i interpellationssvaret som berör skadliga skatter. Det finns ett antal kvar. Förmögenhetsskatten som driver kapital ur landet - enligt vissa bedömare 500 miljarder, andra säger 1 000 miljarder, - är kvar och är en hämsko för tillväxt och utveckling i vårt land. Mina frågor till näringsministern blir: Hur ska regeringen förena satsningen på basindustrin när ni samtidigt urholkar dessa företags konkurrenskraft genom höjda energiskatter. När får vi se de massiva infrastruktursatsningarna i Västra Götaland? När ni tar bort alla åtgärdspaket, vad är då kvar när det gäller att bekämpa arbetslösheten?

Fru talman! Även jag ber att få tacka statsrådet för detta intressanta svar. På en punkt skulle jag dock vilja vara mer konkret, nämligen när det gäller det som står på s. 2. Jag vill ge statsrådet en uppmaning: Byt spår! Där tas upp dels förmögenhetsskatten, dels infrastrukturinvesteringarna. Men om vi går tillbaka lite i tiden kan vi se vad det är som är lönsamt när det gäller spårbyggen och så vidare. Vi kan gå tillbaka ända till 1853-1854 års riksdag. Vi kan inte fördjupa oss i det, men då lånade man ju mycket pengar. Det vet vi. Nu är det i och för sig intressant att man har 381 miljarder. Men man satsar ju massor av pengar, precis som Ulf Sjösten säger, på spår som inte är lönsamma. Detta kan faktiskt till och med nationalekonomer räkna ut. Det är sanslöst att kasta bort så mycket pengar när man kan använda pengarna på ett annat och bättre sätt. Det är skillnad på att anlägga spår till Ösmo respektive till Kalix. Det är synd att vi inte har så mycket pengar. Men en ansvarig regering måste ta ansvar för varje krona, som Gustav Möller sade, och inte lägga dem på saker som är mindre lönsamma. Det håller jag absolut på. I den här frågan måste regeringen, så länge den nu sitter kvar, byta spår. Det går inte att göra sig beroende av Miljöpartiet som inte förstår att det här är slöseri med skattebetalarnas pengar. Det var det ena. Det andra handlar om förmögenhetsskatten. Också där måste jag uppmana näringsministern att byta spår. Det är ett katastrofalt besked, som jag ser det, att man ska ersätta undantag från skatteplikt för huvuddelägares aktier med ett tak för skatten. Detta är ju ett besked till H & M-ordföranden att flytta från landet. Vi ska väl inte beskatta arbetande kapital. Det har vi varit överens om, och vi har stött detta. Men nu ska nu göra undantag från detta. Hur ska ni få hem Tetrapak och andra företag som flyttat utomlands? Som Ulf Sjösten säger ska vi ju försöka få hem de här företagen. Nu ska ni ta bort de här undantagen. Då blir det ju ännu svårare att få jobben att flytta till Sverige. Jag tycker att det är ett katastrofalt besked. Sedan har jag en sakfråga om s. 2 i svaret. Är det delningsräntan som kostar 1 miljard? Jag blev inte riktigt på det klara med det, men det kanske jag kan få ett svar på. I de andra två frågorna måste jag mana statsrådet: Byt spår, ju förr dess bättre!

Fru talman! Vadan denna skarpa Norrlandsfientlighet från ledamöterna? Kan det vara möjligt att den delas av ledamöter i era riksdagsgrupper som talar för den delen av Sverige? Med nästan lite förakt i rösten talar ni om järnväg i Norrland, som om det skulle vara en orimlighet! Norrland och Norrbotten är också viktiga delar av vår samhällsekonomi. Se det senaste numret av Affärsvärlden. Man ägnar ett helt nummer åt att beskriva hur Norrbotten just nu är en av de regioner i Sverige där det sker allra störst investeringar. Det sker investeringar i industri kopplade till byggnadsarbete och till servicesektorer som växer tack vare en 18-miljardersinvesteringsplan från ett av företagen uppe i Norrbotten. Det där måste ni alltså skaka av er. Stockholm, Göteborg och Malmö är naturligtvis viktiga lokomotiv för utvecklingen i hela landet. Men man kan inte ha en Norrlandsfientlighet när man diskuterar tillväxtpolitik. Låt mig till Ulf Sjösten säga att det är oerhört blekt när det gäller åtgärder på det näringspolitiska området från Moderaterna. Den huvudsakliga idén ni har är att om vi ger tillräckligt usla villkor för människor som är sjuka och arbetslösa, kommer de att tvingas ta jobb till löner som vi inte har skådat på svensk arbetsmarknad på mycket länge - usla löner, usla arbetsvillkor. Och det tror ni är utveckling för Sverige. Ni attackerar kollektivavtalen av samma skäl, för att ni inte vill att det ska finnas en fackföreningsrörelse som kan upprätthålla villkoren för löntagarna, särskilt dem som har svårast att få en fast fot på arbetsmarknaden. Jag tycker att det är en väldigt dålig näringspolitik. Det kommer att försämra produktivitet och välståndsutveckling i Sverige. Det andra är: Ser ni inte vad som sker? Det går en protektionistisk våg genom Europa. Den kommer sig av att människor känner oro för vad globaliseringen medför. De kräver av sina politiker att de ska sätta stopp för detta genom att införa tullar och kvoter. Sverige är det land som driver frihandel allra starkast i Europa. Jag argumenterar hårt för det bland mina kolleger, och jag har stöd för det i Sveriges befolkning. Varför har vi stöd för det i Sverige men inte i Central- och Sydeuropa? Jo, för att här ställer vi upp för varandra. Blir man arbetslös har man rätt till en rimlig a-kassa. Man har rätt till en rimlig chans till en ny utbildning. Man har rätt att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Blir man sjuk trycker vi inte ned personer ekonomiskt så att de måste gå från hus och hem utan man får ett rimligt mått av trygghet. Moderaterna föreslår precis motsatt politik: Lägg all börda för omvandlingen på de människor som blir utsatta för strukturomvandlingen! Som ett brev på posten kommer människor, fack och alla andra att kräva skydd mot konkurrensen från utlandet. Ni leker med elden, den näringspolitiska elden, när ni bedriver den här, tycker jag, brutala politiken mot människor som är svårt utsatta. I stället ska vi ju satsa på kunskap och utveckling av svenskt näringsliv. Och vad händer då? Vi gör nu ett handslag med svenskt näringsliv med mycket stora satsningar på forskning som är direkt relevant för näringslivet. Vi börjar med fordonsindustrin. Folkpartiet slaktar totalt de resurser som går till näringspolitiskt betingad forskning. De vill inte att Vinnova ska ha resurser för att kunna vara med tillsammans med fordonsindustrin och stärka svensk fordonsindustris konkurrenskraft. Det är en politik som leder åt precis fel håll; att sätta bördan på dem som är mest utsatta och dra undan resurser för utvecklingsinsatser för att stärka produktivitet och konkurrenskraft. Det är inte en näringspolitik värd namnet.

Fru talman! Det är inte så att näringsministern bara undviker att svara på våra frågor. Han vägrar uppenbarligen att göra det. I stället ersätts, som vanligt från den här talarstolen, av socialdemokratisk retorik. Vi har hört det så många gånger. Vi får inga svar på våra frågor. Jag är medveten om att det är svåra frågor, näringsministern. Men jag hade ändå hoppats på ett svar, någon form av svar. Det är som sagt ingen hemlighet vad som behövs för att dämpa utflyttningstakten och samtidigt öka småföretagens möjligheter att växa och skapa nya arbeten. Nya arbetstillfällen åstadkommer man inte genom små och kortsiktiga paket utan det krävs konkreta, långsiktiga förbättringar av företagsklimatet. Efter att ha sett hur lite regeringen har åstadkommit och hur det fokuseras på kortsiktiga åtgärdspaket med begränsad effekt blir det allt tydligare, fru talman, att Sverige behöver en ny regering, en regering med nya idéer, som agerar långsiktigt och som vågar prioritera arbete och tillväxt. I interpellationssvaret sägs det att det pågår en översyn av förmögenhetsskatten. Det är också något exemplifierat, men min fråga till näringsministern blir ändå: Innebär den här skrivningen att Socialdemokraterna är öppna för att ta bort denna orättvisa och lotteribetonade skatt? Kan det finnas en möjlighet till ett socialdemokratiskt spårbyte i den frågan?

Fru talman! Den första fråga som statsrådet undvek att svara på var detta med det arbetande kapitalet. Det kan hända att det inte fanns tid, men jag skulle gärna vilja ha svar på det. Hur får man fler företag att flytta tillbaka till Sverige om man beslutar sig för att gå ut och beskatta arbetande kapital? Det övergår nämligen mitt förstånd, men det kanske inte är tillräckligt stort. Sedan tillskrivs vi åsikter som vi absolut inte har. Vi är väl inte Norrlandsfientliga? Vi tycker ju att malmbanan är jättebra. Den ligger ju där uppe. Det är klart att det är en stor investering som LKAB och staten har gjort. Det är ju staten som äger detta. Det är jättebra. Vi ska fortsätta modernisera malmbanan så att LKAB i Kiruna och Luossavaara blir fortsatt konkurrenskraftigt. Jag står också bakom att vi ska bygga Botniabanan upp till Umeå. Det är jättebra - fem och en halv timmes färd ned till Stockholm! Men om man har begränsat med pengar måste man ändå fundera på var man ska lägga dem. Statsrådet måste fundera på det. Var stiger det på flest resenärer varje dag, i Ösmo eller i Skellefteå? Det är ändå inte en ointressant fråga. Det är klart att det är sämre förhållanden för närvarande i Skellefteå. Men Ösmo har nästan heller inga förbindelser nere vid Nynäshamn. Det är många fler som stiger på i Ösmo. Därför är det faktiskt viktigare, om man nu har lite pengar, att satsa på ställen där folk reser. På den punkten menar jag att man måste byta spår. Jag förstod ingenting av resonemanget om att det skulle vara Norrlandsfientligt. Jag tycker att det är väldigt fientligt att använda pengar på ett mindre effektivt sätt än man bör göra. Det är inte socialdemokratisk politik enligt mitt förmenande.

Fru talman! Med tanke på att Gunnar Andrén läser Nils Karleby, Wigforss och andra socialdemokratiska tänkare får man nog lystra till när Gunnar ska beskriva vad som är socialdemokratisk politik och vad som inte är det. Det lovar jag att göra. Låt mig börja med att säga till Gunnar Andrén: Inte med ett ord nämner du det som är så obegripligt när man tittar på alliansens politik, och inte minst Folkpartiets politik, inom näringspolitiken. Vad är det som gör att ni totalt struntar i effekterna av samarbetsprogram inom forskningens område mellan stat och näringsliv? Det är ju något oerhört modernt och framåtsyftande att se till att gifta ihop kunniga forskare på KTH, på Chalmers, i Lund och var de nu finns med svensk industri, med de branscher som spelar oerhört stor roll för vår export. Det gäller skogen, pappersmassan, fordonsindustri, metallurgi, läkemedel, informationsteknik och så vidare. Där gör vi gemensamma insatser för att stärka kunskapsinnehållet, forskningsinnehållet, ta fram nya produkter, nya tjänster, och för att klara konkurrensen - inte bara i dag, vilket man gör galant, utan om fem år och tio år. Detta slaktar Folkpartiet. Det visar att man inte kan ha en näringspolitik som bara innehåller att ta bort förmögenhetsskatten och sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna. Det blir för fattigt. Vi behöver handslag mellan stat och näringsliv för att stärka de grundläggande förutsättningarna för att klara konkurrensen. Vi är duktiga på detta, men vi behöver göra mer för att se till att klara det också om fem tio år. Nu ökar också nyföretagandet i Sverige rejält. Det är 10 000 fler företag jämfört med året innan. Det kommer sig av att företagen känner att marknaden har börjat komma tillbaka. Men vi behöver göra mer för att utöka småföretagsamheten i Sverige. Här har vi presenterat ett brett program - borgerligheten ingenting. Vi vill vara med och påverka attityderna genom ett program riktat mot skolor och högskolor för att uppmuntra och ge kunskap till unga människor att driva företag, att bli entreprenörer. Vi vill öka möjligheterna till såddfinansiering i ett tidigt skede, när man har en idé och vill starta ett företag. Härom månaden avsatte vi två miljarder kronor i riskkapitel för såddfinansiering. Vi vill förbättra servicen, förenkla administrationen. Jag har tidigare i debatten redovisat närmare 300 konkreta förslag för att underlätta vardagen för företagare. Där är borgerligheten mycket svag. Vi tror att det går att få en kraft framåt i exportindustrin, också bland de små och medelstora företagen. Vi satsar över 100 miljoner kronor på exportfrämjande insatser särskilt riktade mot de små företagen. Exempelvis anställs nu exportfrämjare ute i länen som tillsammans med små företag ska hjälpa till - lyssna nu, Gunnar! - att nå de nya exportmarknaderna kring Östersjön. Där är ni passiva. Vi vill på en rad olika sätt konkret förbättra för företagarna. En av de mest uppskattade åtgärderna som jag hör om när jag är ute och träffar företagare, jag gör ofta det i min vardag, är att vi avskaffat arvs- och gåvoskatten. Det var en väldigt viktig strategisk förändring på grund av det stora generationsskifte som vi har framför oss. Tidigare fick man avsätta tid, resurser och pengar för att planera för ett framtida generationsskifte. Vi har tagit undan skatteproblematiken. Man kan ägna samma kraft, tid och resurser till att utveckla sitt företag. Framför oss har vi ytterligare en skattesänkning vid årsskiftet för fåmansbolagen. Vi har mycket goda förslag ute på remiss från Edingruppen, som har tittat på hur vi kan gå vidare för att se till att få en skattestruktur som uppmuntrar växande företag. Mot detta står en mycket fattig allians när det gäller näringspolitik. Man har tilltro till att marknaden sköter allt, särskilt om man kraftigt försämrar tryggheten för de människor som är mest utsatta i vårt samhälle. Jag tycker att det är en omoralisk politik.

Fru talman! Jag ställde tre konkreta frågor till näringsministern i mitt första inlägg, men jag har inte fått svar på någon av dem. Jag ska upprepa en av dem, så kanske jag kan få ett svar på den. Den gäller den för Sverige så viktiga basindustrin. Hur ska regeringen förena satsningen på basindustrin när man samtidigt urholkar dessa företags konkurrenskraft genom höjda energiskatter? Fru talman! Näringsministern har ett inlägg kvar. Om han lägger attackerna mot alliansen åt sidan för en stund kanske han kan svara på den här frågan. Jag vore tacksam för det. Verkligheten kryper på regeringen och oss alla. Rapporterna visar tydligt problemen på arbetsmarknaden. Regeringen har varit oförmögen att lösa Sveriges allvarligaste problem med att arbeten försvinner i rask takt, att det skapas alldeles för få nya och att hundratusentals människor i vårt land tvingas in i ett utanförskap. Dessa problem har regeringen misslyckats med att lösa.

Fru talman! Ulf Sjösten är inblandad i en sådan livlig diskussion med Gunnar Andrén att han inte hör vad jag säger. Jag redovisar regeringens breda politik för att stärka svenskt näringsliv. Jag ställer frågor om Moderaternas alternativ, som ju sannerligen inte visar några tendenser att kunna stärka svenskt näringsliv. Men Ulf Sjösten lyssnar inte. När det gäller energipolitiken har vi framför oss mycket stora effektökningar i svensk elproduktion i fråga om vattenkraften, moderniseringen av de befintliga kärnkraftverken och stora investeringar av förnyelsebar energi. I och med det nya elcertifikatsystemet räknar vi med ett tillskott på tio terawattimmar förnyelsebar energi. Vattenfall, vårt eget bolag, kommer där att kunna bidra med fem terawattimmar. Det är en stor uppgift, och det motsvarar en hel Barsebäcksreaktor. Konsumtionsskatterna på el har höjts. De drabbar framför allt hushållen, inte företagen. Och svenskt näringsliv har konkurrenskraftiga elpriser jämfört med kontinenten. Och med de utökningar av elproduktionen som vi har framför oss räknar jag med att det kommer att bestå under mycket lång tid framöver. Vi ser också mycket kraftiga investeringar, exempelvis i Kvarnsveden från svensk pappersindustri. Det är en av de största industriinvesteringarna någonsin, vilket tyder på en tilltro till svensk konkurrenskraft. Men inte med ett ord diskuterar Ulf Sjösten Moderaternas näringspolitik. Jag har förstått att man föreslår två åtgärder, nämligen avskaffande av förmögenhetsskatten och kraftiga sänkningar av ersättningarna till de sämst ställda i samhället i form av en mycket kraftig försämring av a-kassan och socialbidrag som väntar efter en kort tid och mycket kraftiga försämringar i sjukförsäkringen. Det är sannerligen inte mycket att komma med när det gäller nyföretagsamhet, tilltro och optimism i samhället. Sverige är ett av de länder i Europa som har starkast ekonomisk utveckling. Vi är inte nöjda med det. Vi vill att det ska gå ännu bättre. Och jag har i riksdagen redovisat breda åtgärder för att ytterligare få fart på svenskt näringsliv och svensk ekonomi.