Ersättning från a-kassan för personer under 25 år

Fru talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig varför jag verkar för att försämringar i arbetslöshetsförsäkringen för föräldrar under 25 år genomförs nu i en högkonjunktur. Jag har också fått frågan vilka skäl man har för att sikta in sig på just ungdomar som kämpar för att få in en fot på arbetsmarknaden. I regeringens vårbudget presenterades ett reformpaket för att minska ungdomsarbetslösheten. I paketet ingår att sänka trösklarna till arbetsmarknaden för ungdomar genom att sänka arbetsgivaravgifter samt en satsning på lärlings- och yrkesutbildning. Även en jobbgaranti för unga aviserades. Jobbgarantin syftar till att ge ungdomar stöd och stärka deras incitament att söka arbete eller vidareutbilda sig. Utöver det har ungdomar rätt till nystartsjobb tidigare än andra. Dessa åtgärder bör ses som delar i ett större sammanhang. Reformer inom flera politikområden ska tillsammans bidra till att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Regeringens ungdomspaket påverkar både efterfrågan, utbud samt matchningen mellan vakanser och arbetssökande. Därtill förbättras kvaliteten i skolan, vilket på sikt förbättrar ungas förutsättningar på arbetsmarknaden. I den remitterade promemorian En jobbgaranti för ungdomar har det föreslagits att ersättningen till ungdomar som fått arbetslöshetsersättning successivt trappas ned. Detta gäller redan för samtliga arbetslösa med rätt till arbetslöshetsersättning. Det nya är att tiden vid varje trappsteg föreslås vara kortare för ungdomar. Syftet är att öka ungdomars ekonomiska incitament att söka jobb. Forskning har visat att det finns ett samband mellan ersättningsnivå och sannolikhet att få arbete. Detta samband är starkare för arbetslösa under 25 år. Erfarenhet av detta finns också i Danmark där reformer gällande ungdomars arbetslöshetsersättning har tillskrivits en stor del av den minskade ungdomsarbetslösheten. Unga föräldrar omfattas precis som andra ungdomar av de satsningar som görs för att minska ungdomsarbetslösheten. Därför är det rimligt att de får en snabbare nedtrappning av arbetslöshetsersättningen än föräldrar över 25 år. Däremot bedöms unga föräldrar behöva längre tid för omställning än unga som inte är föräldrar. Föräldrar under 25 år föreslås därför få en långsammare nedtrappning i ersättningen jämfört med dem under 25 år som inte är föräldrar. Vi har nu ett gynnsamt ekonomiskt läge där efterfrågan på arbetskraft ökar. Arbetsförmedlingen rapporterar om en kraftig ökning av antalet lediga platser. Att det ekonomiska läget nu ter sig starkt och stabilt ska vi ta vara på. Framför allt bör arbetslösa stödjas och stimuleras till att söka de många lediga jobb som nu finns. Sammantaget visar de genomförda och planerade åtgärderna att regeringen nu kraftigt höjer ambitionen när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Fru talman! Jag tackar för svaret som jag har fått från Sven Otto Littorin, även om svaret väldigt mycket handlade om en jobbgaranti för ungdomar. Min tanke var att vi mer skulle diskutera unga föräldrar och a-kassan. Jag tror att Sven Otto Littorin kan minnas hur det var att vara ung, även om det var en tid sedan, och hur viktigt det kändes att bli respekterad som vuxen och att inte bli diskriminerad på grund av sin ålder, speciellt om man hade blivit myndig och än mer om man hade blivit förälder. Man vill att samma regler ska gälla oavsett hur gammal man är. Det ska inte vara skillnad på regelverket om man är 24 år eller 26 år om man är förälder. Med de förslag som ni har lagt fram i vårbudgeten om att diskriminera unga föräldrar så att de får en sämre a-kassa undrar jag om statsrådet kan förstå hur dessa unga föräldrar kan känna sig. Det är ju inte så att de har en hög a-kassa om de skulle bli arbetslösa. De har ofta fått finna sig i att ta arbeten som är några månaders vikariat eller tvingats jobba timme för timme. De har då ofta fått den lägsta lönen enligt avtalet som ger ett sämre ekonomiskt utgångsläge om de blir arbetslösa. Och jag antar att Sven Otto Littorin inte kommer att sänka avgifterna till a-kassorna för dessa grupper. Eller är det så? Sven Otto Littorin har vid tidigare tillfällen sagt att det inte är lätt att leva på 680 kronor. Och dessa unga föräldrar kommer inte att få en a-kassa på 680 kronor om de blir arbetslösa, inte ens på en 80-procentig nivå, och absolut inte på en 65-procentig nivå. Alla unga människor som är eller kommer att bli föräldrar kommer inte att kunna kvalificera sig till a-kassan eller ha rätt till a-kassa. Varför måste man försvåra ytterligare för dessa unga föräldrar? Fru talman! Det är mer än en halv miljon arbetstagare som är visstidsanställda. Där är ungdomar, kvinnor och invandrare med LO-yrken kraftigt överrepresenterade. Nästan hälften av de förvärvsarbetande kvinnorna under 25 år har tillfälliga anställningar. Bland LO-förbundens kvinnliga medlemmar är var tredje anställning tidsbegränsad. Det är så det ser ut i verkligheten. Därför slår just de här förslagen extra hårt mot unga föräldrar, och därför undrar jag i vilken verklighet Sven Otto Littorin lever. Har du lyssnat på dessa unga, och har du tagit till dig hur många de är, var de finns och hur den här a-kassan drabbar dem om de blir arbetslösa? Är detta att se till att upprätthålla försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen? Vi socialdemokrater tycker inte att man ska diskriminera unga föräldrar. Vi tycker inte att det här är att upprätthålla försäkringsmässigheten i a-kassan. Varför gör man detta just nu i en högkonjunktur?

Fru talman! I svaret på Ann-Christin Ahlbergs interpellation finns det några saker som jag funderar över, bland annat begreppet "incitament". I ett antal debatter här i kammaren har vi diskuterat hur det ordet ska uttydas enligt vanligt normalt språkbruk, alltså på svenska. Vad innebär att man behöver öka ungdomars incitament att söka jobb? Den frågan skulle jag vilja ha ett svar på från arbetsmarknadsministern. Jag har försökt att få ett svar från arbetsmarknadsministern och från ett antal riksdagskolleger som representerar den borgerliga majoriteten. Men man har alltid försökt slingra sig ur det greppet. Nu ger jag arbetsmarknadsministern ytterligare en chans att så att säga på svenska förklara betydelsen. Det ska det bli spännande att höra. Jag har en fundering till. Hela tiden har vi tyckt att det har varit lite knepigt att dela upp arbetslösa i olika grupper - föräldrar, icke-föräldrar och så vidare. Man hamnar i knepiga situationer. Nu hamnar ni i situationen att ni delar upp de arbetslösa inte bara efter om de har barn eller inte, för nu styr också förälderns ålder möjligheterna att försörja sig och sina barn, sin familj. Jag tycker inte att man i svaret egentligen förklarar tankegången. Också det finns det anledning att lite djupare gå in på. Jag kan inte förstå att blöjor på något sätt är billigare för den som är yngre. Så såg det i alla fall inte ut i de affärer där jag handlade blöjor när mina barn var små. Det var samma pris för alla som handlade. Om det nu finns en anledning att skilja mellan föräldrar och icke-föräldrar som är arbetslösa blir det väldigt knepigt att se att skillnaden skulle ha att göra med åldern. Jag skulle vilja att det utvecklades lite grann hur man förklarar det. När vi träffar arbetslösa ställer de frågor om sådant här. Då får jag säga att jag är dem svaret skyldig, att jag inte förstår hur man tänker från regeringens sida. I och för sig behöver jag inte förstå det. Men av demokratiska hänsyn kan det vara viktigt att medborgarna förstår. Man behöver inte dela den uppfattning som regeringen företräder, men det underlättar den demokratiska debatten om man åtminstone förstår logiken i resonemangen.

Fru talman! Ann-Christin Ahlberg har naturligtvis alldeles rätt. Det är ett tag sedan jag var under 25, dessvärre. Vad vi nu försöker göra är naturligtvis att vi försöker städa upp efter er fullständigt misslyckade jobbpolitik när det gäller unga. Ni lämnade efter er över hundratusen personer under 25 som står utanför arbetsmarknaden. Det gör att Sverige när vi tog över var ett av de fem sämsta av EU:s alla länder när det gäller ungdomsarbetslöshet. Det är naturligtvis ett fullkomligt misslyckande som ni lämnat efter er. Det jag vill påminna om - jag kommer tillbaka till båda resonemangen som de två motdebattörerna här har tagit upp - är att mediantiden för arbetslöshet bland unga är ungefär 33 dagar. Motsvarande siffra för de äldre är ungefär 75 dagar. I genomsnitt är man alltså arbetslös under en väldigt mycket kortare tid när man är ung. Det ska vi givetvis vara glada över. Varför gör vi då den här typen av förändringar? Ja, vi utgår naturligtvis från de erfarenheter som finns både i Sverige och, inte minst, i Danmark, där man dramatiskt har minskat arbetslösheten bland de unga. Nu är Danmark ett av de allra bästa länderna i EU i det avseendet. Sådant ska vi ta vara på. Den första erfarenheten kommer från den sänkning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen som Socialdemokraterna medverkade till, från 80 till 75 procent den 1 januari 1996. Resultatet tyder på att den reformen ledde till en ökad övergång till arbete - en ökning med ca 10 procent. Det är en rätt stor ökning. Det har betydelse hur ersättningsnivåerna är utformade. Den effekten är, visar forskningen, ännu större bland dem som är under 25. Sedan har vi erfarenheterna från Danmark. 1996 infördes ungdomssatsningen i Danmark. Den var väldigt radikal, skulle man kunna säga. I grund och botten halverades a-kassan till 50 procent. Det tänker vi naturligtvis inte göra. Det man ser där är att det var en oerhört stark påverkan på arbetslösheten bland ungdomar när man gjorde de olika insatserna tillsammans. Arbetslösheten bland unga låg i mitten av år 2005 på 3,7 procent av arbetskraften. Vi ligger på långt över 12 procent. Det är en radikal skillnad! Det är klart att man måste ta intryck av detta för att göra det möjligt och lättare att komma tillbaka i arbete. Men vi gör inte enbart detta. Det var det jag försökte förklara när jag kom in på de andra delarna; det här ska ses i sitt sammanhang. De fyra saker vi gör gäller för det första ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen, för det andra de halverade arbetsgivaravgifter för unga som kommer den 1 juli, för det tredje jobbgarantin för unga som kommer den 1 december - vi lägger 2,8 miljarder kronor på att hjälpa dem som länge varit borta att snabbare komma tillbaka till arbetsmarknaden - och för det fjärde särskilda ungdomsförmedlare som jag noterar att Ams nu satsar på just för hjälpa ungdomar som har större behov av att få specialriktad hjälp för att snabbare komma tillbaka till arbetsmarknaden. Fru talman! Patrik Björck frågade mig om detta med incitament. Ett incitament är att det ska löna sig bättre att arbeta. Eftersom vi inte vill vara inne och pilla i avtalsrörelser eller ha synpunkter på lönebildningen - det är parternas uppgift - måste vi se till att göra tre saker samtidigt, nämligen att 1. genom jobbavdraget se till att det blir mer över för den som arbetar, 2. med de här åtstramningarna i a-kassan se till att ta vara på de erfarenheter som finns både från Danmark och från Sverige 1996 och 3. se till att sänka arbetsgivaravgifterna så att det blir lägre lönekostnader, det vill säga blir billigare att anställa unga. De här sakerna tillsammans syftar till att ta vara på de erfarenheter som finns från Sverige och de erfarenheter som finns från bland annat Danmark där man nu har en väsentligt mycket lägre arbetslöshet än Sverige och definitivt en betydligt lägre arbetslöshet än den som ni lämnade efter er.

Fru talman! Jag hörde att Sven Otto Littorin inte svarade särskilt mycket på vare sig mina eller Patriks frågor. Det blev mycket prat om ungdomar utan barn. Men det vi pratar om är ungdomar som har barn. För mig är det en oerhört stor skillnad. Att vara ung är så att säga lika men att vara förälder är något mer. Jag ställde faktiskt min interpellation därför att jag på frågestunden den 19 april inte fick något svar från dig. Därför tänker jag ställa frågorna igen. Patrik tog upp några. Med risk för att bli tjatig frågar jag dig, Sven Otto Littorin: Vad är det för skillnad i sammanhanget mellan en förälder som är 24 år och en förälder som är 26 år? Är blöjorna eller maten billigare och är försörjningsansvaret mindre och hyran lägre när man är 24? Varför ska man försämra a-kassan för föräldrar som är under 25 år? Det är föräldrar vi pratar om. Behövs verkligen dessa förändringar i a-kassan i dessa dagar när det är högkonjunktur? Utifrån vad du själv sade är det kanske inte så många som har mer än 33 dagars arbetslöshet. Jag tror att det var så du sade. Anser du att det är rimligt och moraliskt riktigt att genomföra ett så diskriminerande förslag för föräldrar under 25 år? På frågestunden sade Littorin: Vi ska se till att upprätthålla försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen. Littorin sade också: "I Danmark är a-kassenivån för ungdomar 50 procent" precis som du sade innan "även om de har barn. Vi lyfter fram det danska flexicurity -systemet för att visa på en framgångsrik politik för att bekämpa arbetslösheten bland unga, men vi har valt att inte vara så drastiska." Fru talman! Om man tycker att det är en framgångsrik politik undrar jag: Är nästa steg i den borgerliga a-kassan en 50-procentig ersättning till ungdomarna? Med de nya regelverken i a-kassan har ni egentligen gjort detsamma, fast det heter inte 50 procents ersättning. Man lindar in det i 65 procents ersättning. Men med de nya beräkningsgrunderna, det vill säga arbetsvillkoren och möjligheten att kunna kvalificera sig till a-kassan, är unga människor och kvinnor snart nere på en ersättningsnivå på 50 procent av sin tidigare inkomst. Den borgerliga a-kassans regelverk är diskriminerande, och unga människor får sämre ersättningar än äldre vid arbetslöshet, speciellt om de är föräldrar. Är det så att den borgerliga regeringen vill att unga människor inte ska vara med i a-kassan? Eller är det så att man vill att unga föräldrar som råkar vara arbetslösa ska tvingas att ta vårdnadsbidrag eller bidrag som kan tvinga unga mammor att verkligen leva på 3 000 kronor? Det går inte att leva på det. Jag ber dig svara, Littorin. Är blöjorna, hyran eller försörjningsansvaret mindre för föräldrar under 25 år?

Fru talman! Vi ska se om jag har förstått det rätt. Du säger att statistiken visar att unga är arbetslösa kortare tid. Skulle det vara ett skäl att piska dem hårdare? Hur logiskt är det tankesättet, om det nu är så att den statistiken är riktig? Statistik kan man använda till vad man vill. Men den enskilda person som drabbas kommer alltid att drabbas till hundra procent. Om jag drabbas av en arbetslöshet som är längre och får taskigare villkor är det jag och min familj som drabbas om jag är en småbarnsförälder och är ung. Jag förstod ändå inte logiken. Uppenbarligen var det så att de unga var arbetslösa kortare tid. Så förstod jag det. Men de behövde mer pisk med piskan. Det var logiken i det hela på något sätt. Incitamentet är egentligen bara en fin omskrivning för att man sprider någon sorts myter om att människor är arbetslösa av okynne. Det är samma mytbildning som man sprider om att om man är arbetslös i Sverige är det bara att kassera in a-kassa. Den är så hög att den lever man gott på, och det ställs inga krav. Det är en sådan mytbildning som ni sprider. Man kan se diskussionen om incitament, att arbetare är lata, att ungdomar är struliga och så vidare. Men det här handlar om någonting helt annat. Det handlar om en helhet i politiken, som ni brukar säga. Det handlar bara om att man vill driva löntagarna tillbaka och skapa en möjlighet att få en konkurrens med sämre villkor och sämre löner. Om det var så att det skulle finnas någon sanning i att ungdomarna är arbetslösa kortare tid skulle det inte finnas någon logik i att piska dem hårdare.

Fru talman! Den enskilde drabbas till hundra procent när den drabbas, säger Patrik Björck. Det är helt korrekt. Det kanske ni borde ha tänkt på under de tolv år när ni drev fram en situation där 100 000 personer under 24 år drabbades direkt av det utanförskap som ni lämnade efter er. Borde ni inte ha tänkt på det? Borde ni inte ha haft en politik för att se till att ungdomsarbetslösheten bryts och få fler in på arbetsmarknaden? Ni lämnar efter en av de fem värsta ungdomsarbetslöshetsförsyndelserna i hela Europa. Med all respekt: Det duger inte att komma att säga att mer av samma är det som ska leda någon vart, eller att varje åtgärd som vi försöker göra är fel. Det har ni naturligtvis rätt att göra, men jag tycker inte att det är hederligt. Patrik Björck talar om pisk, och han tillskriver mig och andra att vi anser att människor skulle vara arbetslösa av okynne eller lathet. Så är det absolut inte! Det är precis tvärtom. Det är ni som har piskat ut ungdomarna i en arbetslöshet som vi nu får städa upp. Låt mig återigen påminna om jobbgarantin för unga. Vi har avsatt 2,8 miljarder för att hjälpa de ungdomar som har varit borta från arbetsmarknaden i 100 dagar eller mer. De ska få hjälp och stöd 30 timmar i veckan för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. I det ligger också utbildningsinsatser, praktikplatser, arbetsträning och vad det nu kan vara. Erfarenheten internationellt sett visar att det väldigt mycket handlar om att hjälpa ungdomar att hitta potentiella arbetsgivare. Det kan också vara att rent fysiskt gå med dit och hjälpa till vid intervjuer. Vi ska ta till vara de erfarenheter man har inte minst från Danmark. Jag vet att Patrik Björck brukar göra sig lite lustig över att jag ibland tittar på statistik, lite utredningar och sådant. Men det ingår i min arbetsuppgift att göra det. Man kan konstatera att arbetslösheten i Danmark bland unga är 3,7 procent och att den med jämförbar statistik i Sverige är långt över 12 procent. Då måste man väl ändå dra någon slutsats av det. Man kan inte bara säga att vi nöjer oss med det ni har lämnat efter er. Jag skulle inte komma på tanken att göra på det sättet. Den grundläggande frågan är: Är det någon skillnad i situation för en förälder som är 24 år eller 26 år? Jag vill påminna om att unga föräldrar omfattas av alla de insatser som innebär att ungdomar får stöd tidigare än andra. Därför är det rimligt att unga föräldrar får sin ersättning sänkt snabbare än föräldrar över 25 år som inte omfattas av insatserna. Unga föräldrar kan, som jag sade tidigare i mitt svar, behöva längre tid på sig för en omställning jämfört med ungdomar som inte är föräldrar. Därför föreslår vi i jobbgarantin för unga att arbetslöshetsersättningen med 80 procent ska gälla i 200 dagar för den som är under 25 år och har barn. Därmed tycker jag att jag har svarat på den fråga som Ann-Christin Ahlberg ställer.

Fru talman! Jag tycker inte att Littorin har svarat på mina frågor. Du jämför unga med unga, men vi jämför föräldrar med föräldrar. Jag tror inte att man kan säga: Jag har inte föräldraansvaret, för jag är under 25 år. Det är vad det handlar om. Jag kan inte förstå varför han inte kan svara på frågorna om blöjor, maten, hyran och försörjningsansvaret är annorlunda om man är 24 år eller 26 år. Det är vad det handlar om. Det är bättre att han säger att han tycker att ungdomar är mer lata eller vad det nu är och att de ska tvingas att ta en lägre ersättning. Jag kan berätta att vi socialdemokrater i varje fall vill att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring när man blir arbetslös. För oss ska arbetslöshetsförsäkringen kompensera för inkomstförlust vid ofrivillig arbetslöshet. De flesta är faktiskt inte arbetslösa frivilligt. Försäkringen ska ge en arbetslös en rimlig tid för att hitta ett arbete. Försäkringen ska också säkerställa att arbetslösa inte tvingas acceptera underbetalda jobb med dåliga villkor. Det är vad vi tycker är en arbetslöshetsförsäkring. Vi socialdemokrater tror på att unga människor vill ha ett jobb och att de vill kunna försörja sig. Vi tycker att ert förslag slår hårt och skoningslöst mot dessa unga föräldrar, ökar klyftorna och ökar otryggheten. Unga människor har oftast en lägre lön, otryggare anställning och mer visstidsanställningar. Är man relativt ny på arbetsmarknaden är det inga höga löner. Dessa unga föräldrar kommer inte att få en hög a-kassa om de råkar bli arbetslösa. Det är en ren diskriminering av unga föräldrar.

Fru talman! Vi sänker i vårt förslag ersättningsnivån efter 200 dagar om man är ung förälder när snittiden på arbetslösheten är 33 dagar. Men samtidigt får man de extra insatserna tidigare om man är förälder under 25 år. Då omfattas man också av jobbgarantin efter 100 dagar som kommer för unga. Det här hänger ihop. Vi måste dra någon slutsats av de erfarenheter vi har av arbetslöshetens utveckling i Sverige efter sänkningen 1996 och av det som har skett i Danmark, där man har lyckats bekämpa ungdomsarbetslösheten på ett sätt som ni aldrig gjorde när ni satt i regeringsställning. Ni lät det ju vara och lät talen gå upp och bara bli högre och högre - över 100 000 utanför. Jag ställer mig en fråga. Om man nu befinner sig i situationen att man ska städa upp efter er - ska man då göra mer av samma? Ska man se till att ytterligare permanenta utanförskapet? Är det rätt besked till de föräldrar som i dag finns där, bland de 100 000 under 25 år som befinner sig i utanförskap? Är det rätt melodi? Nej, vi måste naturligtvis se till att hjälpa dem tillbaka in på arbetsmarknaden. Det gör vi genom åtstramningar i a-kassan, genom jobbavdraget, genom de sänkta arbetsgivaravgifterna och genom en jobbgaranti för unga som innebär att vi lägger 2,8 miljarder på ordentliga insatser för att få dessa tillbaka till arbetsmarknaden. Man ska ha ett jobb att gå till, och inte en ersättning på fickan.