En urholkning av föräldrarollen

Herr talman! har frågat mig om regeringen delar Barnkonventionsutredningens syn på barnkonventionen och i vilken utsträckning det finns behov av att framöver ändra hur föräldrar ska lyssnas in, i relation till att barnet lyssnas in, i familjerättsliga ärenden. Han har vidare frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förhindra att ökade problem med föräldraalienation uppkommer till följd av att barnets uppfattning är mer avgörande. Slutligen har han frågat hur regeringen avser att förhindra urholkning av föräldrarollen relaterat till att barnets vilja kan avgöra verkställighet i familjerättsliga mål.

Att barnkonventionen blivit svensk lag är ett historiskt steg framåt för barns rättigheter och bidrar till att synliggöra barnets rättigheter och skapa förutsättningar för ett barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet. Det innebär också att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs och kan därmed förväntas medverka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet. Transformeringsarbetet behöver samtidigt fortsätta och bli mer systematiskt.

Barnkonventionsutredningen har gjort en kartläggning av hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen. Utredningens bedömning är att svensk lagstiftning och praxis till största delen stämmer överens med barnkonventionen. Men samtidigt har utredningen funnit vissa oförenligheter mellan barnkonventionen och svensk lagstiftning och praxis.

Utredningen pekar också på att även om en lagstiftning i sig är förenlig med barnkonventionen kan det finnas anledning att förtydliga en del bestämmelser ytterligare.

Utredningen har haft i uppdrag att särskilt redovisa hur bestämmelserna om barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade tolkas i den praktiska tillämpningen och hur barnets bästa förhåller sig till andra intressen som ska beaktas. Utredningen konstaterar att bestämmelserna inte fått fullt genomslag inom vissa rättsområden.

I utredningens uppdrag har det inte ingått att lämna några förslag. Den kartläggning som utredningen har gjort syftar till att ge ett stöd i det fortsatta arbetet med transformering av barnkonventionens bestämmelser inom olika rättsområden.

Betänkandet kommer att vara ett viktigt underlag för regeringen i vårt fortsatta arbete med att säkerställa att Sverige lever upp till barnkonventionen.

Barnets vårdnadshavare är de primära ansvarsbärarna gentemot barnet, och de har ett långtgående omsorgsansvar för barnet. Detta omsorgsansvar finns även tydligt med i barnkonventionen, såväl i inledningen som utskrivet i vissa artiklar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har under senare tid framkommit uppgifter om att ett starkt fokus på föräldrarätten kan innebära stora problem för barn i olika former av utsatthet, till exempel barn som inte får hjälp av socialtjänsten för att föräldrarna säger nej. Dagens lagstiftning innebär att det är svårt för socialtjänsten att agera om föräldrarna motsätter sig det; det krävs då att villkoren för tvångsvård är uppfyllda.

Målet för barnrättspolitiken är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Målet grundar sig bland annat på de åtaganden som Sverige gjort genom att ratificera barnkonventionen och syftar till att främja och skydda barnets rättigheter och intressen i samhället.

Föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge har utretts av 2014 års vårdnadsutredning. Utredningen gör bedömningen att den reform av regelverket som genomfördes 2006 i flera avseenden fallit väl ut men att det finns utrymme för förbättringar. Bland annat föreslås att barnets rätt till information och rätt att fritt uttrycka sina åsikter och få dem beaktade tydliggörs. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Herr talman! Tack, Åsa Lindhagen, för svaret!

Det är många vackra ord men väldigt lite konkret kring barns rättigheter och föräldrarollen i stort.

Jag delar helt synen på föräldrarna som de primära ansvarsbärarna gentemot barnet och de som ska ta omsorgsansvaret. Åsa Lindhagen ger dock väldigt dubbla signaler på denna punkt, särskilt då Åsa Lindhagen var den som framförde regeringens ståndpunkt i medierna när man i höstas tillsatte en ny utredning, denna gång om att införa sociala föräldrar i föräldrabalken och om att göra föräldrabalken könsneutral. Det är en utredning som tyvärr helt saknar riktlinjer för hur barns rätt till sina verkliga föräldrar ska stärkas, detta trots att man var medveten om problemet.

Utredningen av inkorporeringen av barnkonventionen (SOU 2020:63) pekade ut just problemet med barns rätt till båda sina föräldrar. Barn har olika rättigheter till sin far, beroende på om föräldrarna är gifta eller ej. Rättare sagt har barn bara en naturlig rätt till sin pappa om barnets föräldrar är gifta. I annat fall får barnet hoppas på en välvilja från mamman för att få rätt till sin egen pappa.

Just detta faktum, att barn har olika rätt till sina föräldrar, strider eventuellt också mot EU-rätten och reglerna om diskriminering på grund av kön, detta då barnets rätt till sina föräldrar bara skyddas om barnets föräldrar råkar vara gifta med varandra.

Om man nu på allvar menar att föräldrarna bär det primära ansvaret och också ska ta omsorgsansvaret måste väl ändå det viktigaste vara att barnet får rätt till sina föräldrar till att börja med, något som också påpekas i utredningen på sidan 767, om det skulle vara så att regeringen har svårt att hitta det.

Andra problem som framgår i utredningen är att det hos berörda myndighetspersoner finns en uppfattning att yngre barn inte kan eller ska uttrycka sina åsikter. Detta innebär att barns rätt inte gäller i praktiken. Man behöver ha metodik för att lyssna in även unga barn.

Många myndighetspersoner anser att det är svårt att prata med barn. Det tycks innebära att det därför undviks eller att barn inte tas på allvar. Metodik och direktiv behöver vara tydligare i fråga om hur man ska samtala med barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Myndighetspersoner är osäkra på hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas. Det inverkar förstås på så sätt att den inte tolkas eller att den feltolkas. Detta behöver rättas till.

Det förekommer resursbrister. Det inverkar på så sätt att barn inte lyssnas in och att barnrätten kommer att se olika ut på olika platser i landet och för olika barn. Barns rätt faller därför. Detta måste rättas till för att barnrätten ska bli lika för alla.

Det brister i samverkan mellan berörda. Det inverkar på så sätt att viktiga saker rörande barn faller mellan stolarna, inte fullföljs, missförstås eller påverkas på annat sätt så att barnrätten faller.

Det kan nog uppfattas som lite senfärdigt att nu, ett år efter att barnkonventionen började gälla som lag, fundera över hur den ska omsättas i praktiken. Det borde givetvis ha gjorts innan barnkonventionen blev lag, något som mitt parti då också påpekade. Vi röstade till och med avslag då vi ville att barnkonventionens intentioner i stället skulle införas i de lagar som styr vårt samhälle. Tyvärr vann vårt yrkande då inte gehör.

Herr talman! Jag tycker det säger väldigt mycket att man gör ställningstaganden och röstar nej till barnkonventionen som svensk lag. Det som riksdagsledamoten lyfter fram sist här om att implementera barnkonventionen i befintlig lagstiftning har varit strategin i 30 år. Detta arbete kommer förstås att fortsätta. Vi behöver en fortsatt transformering samtidigt som vi nu har inkorporerat barnkonventionen.

Vi såg inte en revolution för barns rättigheter från en dag till en annan, mellan nyårsafton 2019 och den 1 januari 2020. Men min förhoppning och övertygelse är att detta kommer att göra stor skillnad för barn i Sverige på sikt.

Jag tror att det kommer att bli mer diskussioner, vilket vi redan har sett inför att barnkonventionen skulle bli svensk lag och efter att den blev det, om vad barnkonventionen betyder för oss i vår verksamhet, i vår kommun, på vårt socialkontor, i vår skola, i stadsplaneringen i vår kommun och i hälso- och sjukvården. Vad behöver vi göra för att stärka barns rättigheter? Jag tror att detta är oerhört viktigt för att ta steg framåt.

Det som riksdagsledamoten lyfter fram om barns egna röster - artikel 12 i barnkonventionen, en av de fyra portalparagraferna om att barn har rätt att göra sin röst hörd - är en helt avgörande del för att stärka barns rättigheter. Det är en fråga som är en rätt enligt barnkonventionen men också en fråga om kvalitet, om att vi från samhällets sida ska göra ett så gott arbete som möjligt för de barn som vi är till för. Vi ska se till att barn till exempel har en trygg situation i sin familj oavsett hur familjen ser ut. Och vi ska förstås ha en lagstiftning som år 2021, som vi nu befinner oss i, tar hänsyn till att familjer i Sverige ser olika ut och att barns bästa alltid står i fokus. Där har vi ett jobb att göra i Sverige, eftersom vi ser att barnens bästa inte alltid sätts i främsta rummet. När vi försöker bygga ett bättre samhälle måste utgångspunkten vara att se till att barns rättigheter alltid tillgodoses och att barns bästa kommer främst. Så är det inte alltid i dag. Där finns det ett jobb att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Att barns bästa alltid ska komma i första rummet är alla överens om. Det har vi varit överens om sedan barnkonventionen undertecknades, och antagligen långt innan dess. Det innebär att barn också ska få mer att säga till om. Men i samband med att man inför en sådan förändring om att barnets egen uppfattning ska ha större påverkan måste man också fundera lite grann på hur man ska undvika att barn då utsätts för påtryckningar och påverkan. Ett problem är alltid att veta vad som egentligen är barnets egen uppfattning, särskilt när det gäller yngre barn. Och kanske särskilt i samband med vårdnadstvister finns det en problematik kring vilken roll barnets egen uppfattning ska ha.

Barn är individer. De har egna uppfattningar, liksom vi alla har. Deras uppfattningar bygger givetvis på både saker som de upplever och saker som de hör eller ser, precis som för oss alla. Dock är barn i en beroendesituation som gör att de är mer utsatta för dem som vill påverka deras uppfattningar.

Hur detta ska hanteras när barnkonventionen nu är lag bör givetvis den som är ansvarig för att lagen har införts kunna svara på. Problematiken finns sedan tidigare men förvärras givetvis i och med införandet av barnkonventionen som lag, dessutom ovanpå den befintliga lagen.

Även här tycker jag att mitt partis väg har varit att föredra, nämligen att det skulle göras tydligt i de lagar som redan har funnits hur barnkonventionens intentioner ska tydas. Nu har man bara lagt den rakt ovanpå och egentligen inte talat om för någon myndighet exakt hur den ska tydas. Det är betydligt mer rättssäkert att hantera frågan genom att helt enkelt införliva den i de lagar som redan finns.

Man kan givetvis fråga varför regeringen valde att göra detta bakvänt, det vill säga att först införa lagen och sedan fundera över vilka lagar som behöver ändras. Jag tror att det handlar om plakatpolitik och ett försök att visa en handlingskraft som man egentligen kanske inte riktigt behärskar.

Nu har vi facit i hand och kan konstatera att barnkonventionen kräver flera lagändringar för att fungera. Tyvärr verkar regeringen helt ovillig att göra vissa av dessa förändringar, till exempel den som jag tidigare har tagit upp om barns rätt till båda sina föräldrar.

Åsa Lindhagen nämnde tidigare vårdnadsutredningen 2014, Se barnet! Det var en utredning som jag själv hade äran att få delta i under mina första år i riksdagen. Om regeringen verkligen ville visa handlingskraft kunde man gärna ha fått införa de förslag som vi där kom fram till. Jag har flera gånger frågat varför detta införande dröjer. Det är dessutom färdiga förslag som har starkt stöd i kammaren och som skulle underlätta i många vårdnadstvister. Senast i denna följetong är väl att Morgan Johansson har lovat att man ska återkomma till detta nu under våren.

Regeringen har ändå valt att låta dessa förslag ligga år efter år. Vårdnadsutredningens förslag från 2014 har fortfarande inte införts. Det är väldigt många år, särskilt i ett barns liv.

Jag väljer dock att inte närmare gå in på förslagen i utredningen Se barnet! just i dag, dels för att jag inte har tid till det, dels för att jag har tagit upp det i andra debatter.

Herr talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att ha klart för sig att vi kommer att behöva fortsätta jobba med att se vilka förändringar som vi behöver göra i svensk lagstiftning för att hela tiden stärka barns situation. Det står inte emot att barnkonventionen har blivit svensk lag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har sedan många år ett förflutet i barnrättsrörelsen. För mig är det väldigt främmande att tänka att detta skulle vara plakatpolitik, eftersom jag har varit övertygad i över ett decennium om att detta är rätt sak att göra.

Det är också min övertygelse att detta inte kommer att vara en revolution och det enda som vi behöver göra. Men det är början på en revolution. Vi behöver nämligen jobba med att stärka barnrättsperspektivet i våra verksamheter så att det verkligen genomsyrar verksamheterna. Det är både en fråga om lagstiftning och om kultur, synsätt, perspektiv och värderingar, där barns rättigheter måste väga tyngre. Det finns inte ett magiskt trollspö som man kan vifta med för att vi sedan ska ha barnrättsperspektivet implementerat, utan det krävs ett aktivt och enträget arbete med till exempel en vägledning som har tagits fram och som Barnombudsmannen har ett uppdrag att sprida när det gäller hur man kan tolka barnkonventionen som nu har blivit lag.

Barnombudsmannen har också i uppdrag att jobba med ett kunskapslyft. Detta har pågått inför att barnkonventionen skulle bli lag, för att man skulle ha en bättre förberedelse för vad det innebär, men det fortsätter också efter att barnkonventionen har blivit svensk lag eftersom detta är ett arbete som kräver tid. Vad betyder det att barnkonventionen har blivit lag för mig som enskild medarbetare på just mitt socialkontor? Detta är oerhört viktiga frågor som just nu diskuteras runt om i Sverige - i kommuner, i regioner, på myndigheter och i enskilda verksamheter - och som jag tror på sikt kommer att göra stor skillnad för barn. Det arbete som Barnombudsmannen gör med att stärka barns egen kunskap om deras rättigheter är också en avgörande del. Barn behöver själva känna till vilka rättigheter de har.

Sedan är det som sagt en oerhört viktig fråga att stärka barns egna röster. Det är helt avgörande när det gäller barn som lever i utsatthet och har det svårt på olika sätt, och det är de barnen jag känner allra starkast för. Jag tror att vi är många som blir berörda när barn har det svårt. Det är väldigt viktigt att även prioritera socialtjänstens verksamhet - att som kommunpolitiker skjuta till resurser till socialtjänsten. Man behöver ge socialsekreterarna möjlighet att möta varje enskilt barn och ha enskilda samtal med barn där de lyssnar till barnens röster. Vi vet att socialtjänsten gör detta i alldeles för liten utsträckning.

Det finns ett politiskt ansvar att ta i detta. Det handlar om att se till att socialtjänsten, och inte minst barn- och ungdomsvården, har tillräckligt med resurser för att ha tid att möta barnet. Man ska ha tid till enskilda samtal. Socialtjänsten ska förstås vara proffs på att prata med barn och ha kunskap att bedöma barnets situation. Barn som befinner sig i vårdnadstvister kan ha det oerhört tufft, och en avgörande del då är förstås socialtjänstens medarbetare, som jobbar med att möta barn och har kunskap om hur man kan göra bedömningar. Det är oerhört viktigt att i det arbetet alltid sätta barns rätt till trygghet och skydd i främsta rummet. Det måste gå före föräldrars rätt till sina barn.

Det finns inget svart eller vitt när det gäller vad som är rätt för barn generellt, utan det är en bedömning som måste göras i varje enskilt fall och för varje enskilt barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag hoppas faktiskt att Åsa Lindhagen får rätt när det gäller mycket av det hon säger.

Socialtjänsten tänkte jag återkomma till i min nästa interpellationsdebatt, som äger rum senare i dag.

När det gäller barnkonventionen har den nu varit lag i över ett år. Redan innan dess var den faktiskt en konvention som vi hade skyldighet att följa, och den är i högsta grad gällande. Det är dock tydligt att barnkonventionen påverkat väldigt lite av verksamheten än så länge. De verksamheter som borde ha berörts under året har inte ändrat sig på något sätt. Den undersökning som gjordes gällande inkorporeringen av barnkonventionen visar på att lagen visserligen fungerar på många ställen, men där fungerade den ju redan innan den blev lag. Där barnkonventionen däremot inte fungerade innan den infördes fungerar den fortfarande inte.

Tolkningsproblem, avsaknad av direktiv och resursbrist är en del av det man har identifierat som orsak till att barnkonventionen som lag inte fungerar. Man väljer ofta att följa tidigare lagar, helt enkelt därför att de lagarna ju också fortfarande är gällande. Det är även högst oklart hur man ska hantera saken när barnkonventionens intentioner krockar med annan lagstiftning, eftersom barnkonventionen inte är skriven som lagtext.

Det var precis detta mitt parti motsatte sig när barnkonventionen antogs som lag: Eftersom barnkonventionen inte är skriven som lagtext kommer den inte att fungera som en lag i Sverige på det sätt som man tror att den ska göra när man sitter och läser texten. Därför måste man hela tiden skriva om lagarna så att de fungerar gentemot barnkonventionen. Vi hade sparat ett eller två år om vi hade börjat med detta - om vi hade gjort det som mitt parti föreslog - i stället för att bara införa barnkonventionen som lag.

Herr talman! Dessa frågor står som sagt inte mot varandra. Vi ska fortsätta förändra lagstiftningen; det finns stora behov av det.

En väldigt viktig fråga som jag skulle vilja lyfta och som jag med min kommunala bakgrund känner otroligt starkt för - jag var ansvarig för socialtjänsten i Stockholms stad - är att vi måste ge socialtjänsten större möjligheter att göra insatser för barn även när föräldrarna säger nej. Jag tycker att det är ett väldigt typiskt exempel på situationer där barns rättigheter inte sätts i främsta rummet när föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn går före barns rätt till trygghet och skydd. För mig är det glasklart att barns rättigheter måste sättas främst. Där har Socialstyrelsen nu ett uppdrag att ta fram lagförslag för hur vi kan öka socialtjänstens möjligheter att göra insatser även när föräldrarna säger nej. Vi kan inte svika de barnen.

Jag tycker också att det är fantastiskt att vi står här i riksdagens kammare och pratar om barns rättigheter. Hur kan vi stärka barns situation i Sverige? Vad behöver vi göra mer? Hur trycker vi i politiken på för en starkare lagstiftning för att skydda barn? Det som är ledsamt är de fruktansvärda upplevelser som barn har och som vuxna i vårt samhälle bär med sig från sin barndom. Det handlar om lägen då vi inte har lyckats skydda barn och där vi från politikens sida har ett ansvar.

Vi har den här debatten i Sverige, och jag hoppas att den kommer att leva. Jag hoppas att det kommer att finnas en stark opposition och ett ständigt tryck på oss i regeringen att leverera mer för barn och unga. Vi gör nämligen inte tillräckligt i Sverige i dag. Vi måste göra mer för att skydda barn och unga. Vartenda barn i det här samhället ska kunna leva och växa upp i trygghet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.