Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En ny stat i EU

Interpellationsdebatt 25 oktober 2012
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Carl Bildt (M)

Anf. 1 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Bodil Ceballos har i en interpellation frågat mig om jag avser att, om katalanerna i en folkomröstning kommer till slutsatsen att de vill bilda en egen stat, ta några initiativ till att erkänna Katalonien. Bodil Ceballos har även frågat om jag i ett läge av en aktiv självständighetsförklaring avser att underlätta katalanernas väg in i EU som egen statsbildning. Avslutningsvis frågar Bodil Ceballos om jag avser att ta några initiativ till att stötta Katalonien med att få en folkomröstning till stånd om Spanien nekar dem detta. Frågorna är av hypotetisk karaktär. Det här rör sig i nuläget om en inrikespolitisk angelägenhet, och jag har fullt förtroende för den interna spanska hanteringen.
Bodil Ceballos (MP)

Anf. 2 Bodil Ceballos (MP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det här måste nog ha varit det kortaste inlägget någonsin i interpellationssvarens historia i riksdagen. Nej, säger utrikesministern, men det var i alla fall mycket kort. Jag hade inte förväntat mig något uttömmande svar, jag hade förväntat mig att ministern skulle glida på formuleringarna, men jag hade ändå förväntat mig att ministern skulle svara på några av de teoretiska resonemang som ligger bakom den fråga som jag har ställt. Nu blev det inte så. Jag hade från början tänkt lämna en skriftlig fråga till ministern om det här, efter den stora demonstationen den 11 september i Barcelona där omkring 1 ½ miljon människor gick ut på gatorna för att kräva självständighet. En så stor demonstration har vi aldrig tidigare sett i Katalonien. Men jag bestämde mig för att skriva en interpellation i stället när jag läste att, förutom ett antal militärer i Spanien, bland annat Europaparlamentets vice talman Vidal-Quadras, som är från Partido Popular i Spanien, förordade en spanskledd militär intervention i Katalonien för att komma till rätta med problemet. Det här kan låta absurt för oss eller till och med löjeväckande, för vi förväntar oss inte att en ledamot i ett demokratiskt parti i ett land som är en demokrati i Europeiska unionen ens skulle tänka tanken att man skulle gå in militärt i en del av det egna landet. Men det här är inte löjeväckande alls för de katalaner som berörs av hoten om en militär intervention. Senast i går var det ett antal katalaner, till exempel EU-parlamentarikern Raúl Romeva i den gröna gruppen, som skrev till kommissionären Viviane Reding för att be henne att ta avstånd från alla sådana tankar. För katalanerna, vars uppror tidigare har slagits ned militärt, är det här inte något löjeväckande eller absurt, utan det kan kännas väldigt reellt. Varken jag eller ministern behöver ta ställning i den här frågan. Vi har inte rösträtt vare sig i det val som äger rum den 25 november eller i den folkomröstning som kommer så småningom om katalanerna så bestämmer. Ministern säger att frågan är av hypotetisk karaktär och inrikespolitisk. Men vi måste ändå ha en beredskap att stå upp för användningen av dialog och demokratiska processer, och vi måste också ta avstånd från de krafter som tror på att våldsanvändning och hot löser konflikten i Spanien. Vid en eventuell självständighetsförklaring måste vi veta hur vi ska agera. Det tycker jag att ministern bör förbereda sig för, för det kan komma. Vi måste förbereda oss för frågan vad som i så fall händer med ett EU-medlemskap. Det finns ingenting explicit som säger att en nation som lämnar staten, i det här fallet Spanien, fortsättningsvis inte skulle kunna ingå i den europeiska unionen. Det finns inget explicit sådant i fördragen, om jag har tolkat saken rätt.
Carl Bildt (M)

Anf. 3 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Bodil Ceballos tycker att detta var ett kortfattat svar. Jag tycker att det är rätt långt, utförligt, innehållsrikt och precist. Det kunde ha varit väldigt mycket kortare. Jag hade kunnat inskränka mig till i stort sett ett ord med tre bokstäver som svar på frågorna, men jag valde att lägga ut texten lite om hur det är och säga att det är en fråga av hypotetisk karaktär. Inget av de förhållanden som Bodil Ceballos åberopar i interpellationen har inträffat, och ty följande är det hypotetiskt. Det rör sig om en inrikespolitisk angelägenhet, så är det. Det pågår en livaktig författningspolitisk diskussion i åtskilliga europeiska länder, Spanien förvisso inget undantag, och så har det varit under en rätt lång tid. Det är dessutom viktigt att säga att vi har fullt förtroende för den interna spanska hanteringen av de frågor som har att göra med detta. Det här är ett utförligt, fullödigt, precist svar. Utöver det kommer jag inte att ha någonting att tillägga.
Bodil Ceballos (MP)

Anf. 4 Bodil Ceballos (MP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Då måste jag säga att jag inte har samma förtroende för den spanska hanteringen av frågan. Om den spanska hanteringen hade varit korrekt hade man redan för många år sedan försökt se till att alla olika folk- och språkgrupper i Spanien kände sig inkluderade och att inga folkgrupper skulle känna sig exkluderade, diskriminerade eller nedvärderade. Det här handlar inte om den ekonomiska krisen. Den ekonomiska krisen utgör lite extra bränsle i konflikten, men det handlar inte om det i grunden. Under det senaste året har det i Spanien - med den nya regeringen med utrikesministerns systerparti, som ju har egen majoritet i den spanska senaten - pågått någon form av begränsning av katalanernas vunna rättigheter när de gäller språk och den kulturella identiteten. Partido Popular har en helt annan syn på vad Spanien bör vara. De vill se ett Spanien, men Spanien är inte ett homogent land. Spanien består av många olika regioner, 17 autonoma regioner. De har en form av självstyre, men det självstyre de har innefattar till exempel inte beskattningsrätt. Egentligen skulle vi kunna säga att våra kommuner och landsting har större självstyre än vad den katalanska, baskiska eller de andra autonoma regionerna i Spanien har. Man har en massa skyldigheter att uppfylla på det sociala planet, men man har inte pengar till att betala dem. Det är ett helt annat beskattningssystem. Staten tar in skatteintäkterna och fördelar dem efter befolkningsantal. Katalanerna betalar in väldigt mycket mer än de flesta andra regioner men får väldigt lite tillbaka. Det här ett system som har retat katalanerna under väldigt lång tid, men när systemet också kommer i kombination med att man begränsar rätten till språket och andra minoritetsrättigheter är måttet rågat. Vi ska också veta att det inte handlar om en politiskt driven inställning hos katalanerna. Det är inte i första hand de politiska partierna som har drivit självständighet. Katalanerna har under alla år förhandlat med regeringarna, som ju sällan haft egen majoritet tidigare och därför varit tvungna att gå med på en hel del som katalaner, basker och andra har drivit. Grundinställningen är att man förhandlar och kan nå fördelar och ge andra saker. Nu är det en helt ny situation. Det här kommer underifrån. Till exempel de gröna, Iniciativa per Catalunya, har inte drivit självständighetsfrågan, men i det här läget driver de att det ska vara en folkomröstning i Katalonien. Och det är det enda som en demokrat kan ställa sig bakom, skulle jag vilja påstå, för är man demokratisk och tror på folkens rätt till självbestämmande måste man också låta katalanerna få uttala sin vilja i det här fallet. Om nu Spanien vill att katalanerna ska välja att stanna kvar i Spanien gäller det att man försöker gå katalanerna till mötes någonstans på vägen. Man måste hitta en modell där både katalaner och majoriteten eller Madrid kan känna sig nöjda med den lösning som man hittar. Spiken i kistan var när man för några år sedan inte accepterade den stadga för Katalonien som man hade förhandlat fram med socialistregeringen och som Partido Popular tog till domstol.
Carl Bildt (M)

Anf. 5 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det förhåller sig så, som bekant, att olika europeiska länder av historiska och andra skäl har olika struktur på sitt statsstyre och sin författning och olika typer av autonomier. I nästan alla länder pågår det en mer eller mindre livaktig debatt om hur detta ska utvecklas på olika sätt inom de ramar som man i demokratisk ordning har bestämt i olika länder. Det gäller för övrigt också i vårt eget land. Vårt land har växt fram under en lång och stundtals till och med plågsam utveckling där olika delar har förenats till det som i dag är Sverige, som jag tror att vi i allt väsentligt är relativt nöjda med. Som hallänning tror jag att jag kan säga att Sverige i grova drag är okej, trots att vi en gång i världen tillhörde en annan del av den nordiska familjen. Jag tror att det är viktigt att vi i Sverige kan utforma vår författning och vår framtid utan pekpinnar och inblandning från andra länder, hur välmenande dessa än kan vara. Och jag tror att det är rätt klokt att tillämpa den principen också vad gäller andra europeiska länder. Jag tror att det är så som vi i den familj av demokratiska länder som vi är en del av bäst klarar det. Med detta sagt tycker jag att jag har gett de svar som med stor tydlighet kan ges i dag och kommer inte att ha något ytterligare att tillföra denna debatt.
Bodil Ceballos (MP)

Anf. 6 Bodil Ceballos (MP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! I Sverige är vi i stora drag nöjda med hur vi har det, och det kan jag instämma i. Men då har vi inte skilda rättigheter för olika delar av befolkningen på samma sätt som man kan ha i andra länder. Jag säger inte att vi ska gå med pekpinnar. Jag ställer egentligen frågan vad vi gör om katalanerna själva bestämmer sig för att de vill bilda en egen stat. Kommer vi då att åtminstone i demokratisk anda erkänna den? De har själva valt detta. Kommer vi att godkänna det? Kommer vi då också att hjälpa dem att få delta i Europeiska unionen? De har nämligen ingen önskan att lämna EU, och vi är det land i EU som kanske är mest utvidgningsvänligt. Då måste vi också vara vänligt inställda till intern utvidgning, som ju kanske blir om Skottland bestämmer sig för att bli självständigt. Har vi till exempel någon beredskap för hur vi ska ställa oss när Skottland har folkomröstat? Det är det här som jag vill att vi ska diskutera. Vi måste ha en beredskap för att det här kan bli en verklighet, och då ska vi veta hur vi ska agera. Det är det som ministern inte ger något svar på. Kan ministern svara på vad vi har tänkt oss när det gäller Skottland, som ju är på tapeten. De ska hålla folkomröstning 2014. Och vad gör vi om Belgien splittras helt och hållet? Vi måste förbereda oss på att vi kan se en utveckling i EU där olika länder splittras upp i mindre.
Carl Bildt (M)

Anf. 7 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har inte heller något svar på dessa frågor, och de är också av hypotetisk karaktär. Låt mig då, måhända lite vid sidan av protokollet, göra det glädjande konstaterandet att Miljöpartiet nu med stor entusiasm argumenterar för att en lång rad andra delar av Europa ska bli medlemmar av Europeiska unionen. Jag hoppas att denna entusiasm också innebär att man har insett att man tidigare hade i grunden fel när man inte ville att Sverige skulle gå med i EU.

Dokument

den 4 oktober

Interpellation

2012/13:13 En ny stat i EU

av Bodil Ceballos (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Den 11 september 2012 hölls den största manifestationen någonsin i Barcelona. Omkring 1,5 miljoner människor demonstrerade för självständighet gentemot Spanien. Eftersom detta sker mitt under en djup ekonomisk kris är det lätt att få uppfattningen att ekonomin ligger till grund för denna självständighetssträvan. Det är dock en felaktig slutsats. Tanken om självständighet har funnits i många år och växt sig starkare. Det är inte en politik som i första hand drivits av de politiska partierna. Det är i stället katalanerna (bland dem också många av dem som tidigare invandrat från Spanien) som driver de politiska partierna framför sig. Det som är skillnaden i dag är att vågskålen börjar tippa över för ett ja till självständighet och att de politiska partierna känner att det inte finns någon återvändo.

Den nuvarande spanska regeringens tuffa inställning mot katalanska/katalanernas intressen och vilja är en starkt bidragande faktor till katalanernas inställning. För första gången på många år sker begränsningar i katalanernas kulturella, språkliga och historiska rättigheter.

Den katalanska presidenten har utlöst nyval till den 25 november. Det kommer i praktiken att innebära ett val om att katalanerna själva ska få besluta om sin framtid, det vill säga självständighet eller ej.

Katalanernas val är inte populärt i Spanien, och regeringen gör allt de kan för att utåt sett förminska det som sker i Katalonien. Europaparlamentets vice talman Alejo Vidal-Quadras, från det spanska regeringspartiet, har gått väldigt långt och föreslagit en spanskledd militär intervention om Katalonien begär utträde ur Spanien. Han har stöd av den spanska översten Francisco Alamán Castro. Den spanska regeringens svar förmodar jag vara att en folkomröstning om självständighet strider mot konstitutionen och att den därför inte kan komma i fråga.

Den spanska regeringen menar också att ett självständigt Katalonien automatiskt innebär ett utträde ur EU, vilket katalanerna inte eftersträvar. EU-kommissionär Viviane Reading menar dock att det inte finns någon bestämmelse som innebär ett utträde. Det påståendet stärks av en rättslig analys från 2011 om rättsliga och politiska konsekvenser om en region i en medlemsstat vill bryta sig loss.

För den som inte är insatt i den komplexa spanska politiska situationen kan det kännas främmande att en av dess autonoma regioner nu 2012 vill lämna landet och gå sin egen väg. Man måste dock ha i åtanke att Spanien som stat består av en mängd småriken som på olika sätt kommit att ingå i den spanska staten. För Kataloniens del handlade det om giftermål och sammanslagning av riken. Sedan dess har makten i ”Madrid” hittills med militära medel slagit ned katalanernas alla försök att göra sig fria. Den här gången utgår jag från att man kommer att lösa situationen på fredligare sätt.

Om katalanerna i en folkomröstning kommer till slutsatsen att de vill bilda en egen stat hamnar frågan på ministerns bord.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser utrikesministern att ta några initiativ att i ett sådant läge erkänna Katalonien?

Avser utrikesministern att i ett läge med en aktiv självständighetsförklaring underlätta katalanernas väg in i EU som egen statsbildning?

Avser utrikesministern att ta några initiativ till att stötta Katalonien att få hålla en folkomröstning om Spanien nekar katalanerna att hålla en sådan?