Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En ändrad skogsvårdslag

Interpellationsdebatt 23 oktober 2009
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 17 Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jacob Johnson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en översyn av lagen med syfte att anpassa den efter aktuell forskning och möjliggöra ett skogsbruk som följer både miljömål och produktionsmål. Våren 2008 lade regeringen fram en skogspolitisk proposition, En skogspolitik i takt med tiden . Propositionen antogs av riksdagen i juni 2008. I propositionen gör regeringen bedömningen att grunderna för den skogspolitik som beslutades om av riksdagen 1993 bör ligga fast. Regeringen betonar också skogens roll för klimatet, behovet av en ökad skoglig tillväxt samt behovet av en förbättrad generell hänsyn vid avverkning. Grunderna för gällande skogspolitik beslutades av riksdagen 1993. Då fastställdes två jämställda mål för skogspolitiken - ett produktionsmål och ett miljömål. Utöver tillkomsten av de två jämställda målen avreglerades politikområdet genom att bidrag avskaffades och skogsägarna i betydande utsträckning fick frihet under ansvar att själva bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk. En del av lagstiftningen, som sedan 1903 har utgjort ryggraden i den svenska skogsvårdslagstiftningen, är att skogen ska föryngras efter avverkning och att avverkning och föryngring ska utföras på ett sätt som säkerställer att markens produktionsförmåga tas till vara. Det här är en mycket viktig aspekt, inte minst i dag när skogens roll för klimatet blir allt större. Vårt behov av förnybara råvaror kommer att öka i framtiden, och hållbart brukade skogar kommer att vara avgörande i vår strävan efter ett hållbart samhälle. Jag ger ingen kommentar till enskilda rättsfall. Det står dock helt klart att skogsvårdslagen inte reglerar vilka specifika metoder som får, eller inte får, användas för att sköta skogen. I skogsvårdslagens 10 § stadgas hur avverkning på skogsmark får bedrivas. En avverkning ska antingen vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller för att främja skogens utveckling samt vara anpassad till de lokala förhållandena. I skogsvårdslagens 5 § stadgas att skogsmarkens virkesproducerande förmåga ska tas till vara på ett godtagbart sätt. Eftersom skogen är en nationell tillgång och skogsbruk är en mycket långsiktig verksamhet är det beprövade metoder som ska användas. I de fall Skogsstyrelsen bedömer att en planerad avverkning inte uppfyller lagens krav på tillvaratagande av markens produktionsförmåga och/eller en ändamålsenlig föryngring kommer myndigheten inte att medge att avverkningen utförs på det föreslagna sättet. Skogsstyrelsen är regeringens expertmyndighet för skogsfrågor. I myndighetens arbete ingår att kontinuerligt följa aktuell forskning, att anpassa tillämpningen av skogsvårdslagstiftningen efter detta och att tillhandahålla rådgivning och uppföljning på ett sådant sätt att de jämställda skogspolitiska målen uppfylls. Regeringen anser att nuvarande lagstiftning ger stort utrymme för ett mångfaldigt brukande av skogen, med stor frihet och ansvar för den enskilda skogsägaren att själv välja hur den egna skogen ska skötas inom de ramar som uppfyllandet av de jämställda skogspolitiska målen anger.
Jacob Johnson (V)

Anf. 18 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Interpellationsdebatten handlar egentligen om avvägning mellan produktionsmålet och miljömålet i den svenska skogslagstiftningen och om den är den rätta. Bakgrunden är ett aktuellt rättsfall där en skogsägare har blivit förvägrad att använda den så kallade naturkulturmetoden. Målen ska vara jämställda enligt lagen så att skogens produktionsförmåga bevaras samtidigt som den biologiska mångfalden upprätthålls. I går höll miljö- och jordbruksutskottet sitt årliga seminarium om de svenska miljömålen. Utskottet fick ta del av Miljömålsrådets uppföljning 2009. Den heter Miljömålen - i halvtid eftersom det nu har gått tio år och eftersom tio år återstår till generationsmålet 2020. Det miljömål som har mest relevans i dagens debatt är Levande skogar. Även om Miljömålsrådet välkomnar de stora avsättningar som Sveaskog har gjort när det gäller delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark bedöms inte delmålet till 2010 att kunna nås. Ytan formellt skyddad skogsmark bedöms bli ca 300 000 hektar, vilket är 100 000 hektar under delmålet. Vid seminariet efterlyste Skogsstyrelsens generaldirektör också bland annat miljömässigt bättre skogsbruk. Vi vet att ungefär hälften av Sveriges rödlistade arter återfinns i skogen. Ca 2 000 skogslevande arter är upptagna på den så kallade rödlistan, vilket innebär att de är hotade eller missgynnade. Enligt de skogspolitiska målen är miljömålen och produktionsmålen jämställda. Det har vi båda konstaterat. Men frågan är om det verkligen gäller när man kommer till detaljerna. I praktiken är det, vill jag hävda, produktionsmålet som är avgörande vid val av skogsbruk, trots att det har visat sig att olika former av kalhyggesfritt skogsbruk kan vara minst lika ekonomiskt effektivt och gynnar artrikedomen och kolbindningsförmågan i skogen på kort och lång sikt. Sedan 1999 har forskare föreslagit att Skogsstyrelsen borde skriva ett nytt regelverk där både kalhyggen och kalhyggesfritt skogsbruk tillåts samtidigt, det vill säga ett regelverk som man tillämpar i många andra delar av världen, till exempel i den brukningsmetod som åsyftas i min interpellation, naturkulturmetoden, som är det enda skogsbruk som är tillåtet på danska statens marker sedan 2003. Samma sak gäller tyska statens marker. Anledningen är att det naturnära skogsbruket anses mindre riskfyllt än åldersklasskogsbruk. Det är mycket problematiskt att Sverige med sina jämställda mål har ett regelverk som baseras på en tanke som består i att bestånd innehåller träd av samma ålder och storlek. Det är ett regelverk som totalt går emot regeringens direktiv om att växt- och djurarter ska ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser. Jordbruksministern kan naturligtvis inte kommentera enskilda rättsfall. Ministern hänvisar till 10 § skogsvårdslagen, om att avverkning ska vara ändamålsenlig för återväxt, och till 5 §, om skogsmarkens virkesproducerande förmåga. Det är Skogsstyrelsen som bedömer om planerad avverkning uppfyller lagens krav. Problemet är just detta att paragraferna fokuserar ensidigt på produktionsmål. Det saknas hänvisning till konsekvenser för biologisk mångfald. Det är anmärkningsvärt att en skogsägare inte har möjlighet att fritt välja en avverkningsmetod som kan innebära högre måluppfyllelse när det gäller det andra jämställda målet, nämligen miljömålet. Jag skulle vilja höra jordbruksministern ytterligare kommentera det.
Eskil Erlandsson (C)

Anf. 20 Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! I den här debatten kan jag inte låta bli att citera ur en motion av jordbruksministerns partikamrater. Den heter Liberalisering av skogsvårdslagen och är skriven av Staffan Danielsson och Annie Johansson. De skriver bland annat att de enskilda individerna i Sverige "ges stor frihet att inom ramen för samhällets lagar själva ta ansvar för att förvalta sin egendom. Detta säkerställer engagemang, ansvar och mångfald och leder till att olika sätt att t.ex. bedriva företagande som jordbruk och skogsbruk." Men, skriver man, "ändå agerar staten motsägelsefullt inom de gröna näringarna. Staten gynnar extensivare 'ekologiskt jordbruk', men förbjuder extensivare 'ekologiskt skogsbruk'." De tar vidare upp samma exempel, samma enskilda skogsägare, som jag gör i min interpellation. "Många är de skogsägare som under decennier och sekel kämpat för att få bedriva skogsbruk på sin egen ägandes mark så som man själv vill (.)" till exempel genom att avverka sin skog genom plockhuggning och inte genom kalavverkning för att kunna bevara olikåldrig skog och fågelliv. Danielsson och Johansson jämför också med jordbruket och frågar sig vad som är orsaken till "att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket - effektiv och uthållig produktion - och i en helt annan riktning i jordbruket - mer extensiv och ekologisk produktion". "I korthet", säger de, "ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas." Danielsson och Johansson sammanfattar med att de har svårt att se varför inte skogsvårdslagen borde ses över och ge en större frihet åt markägarna, så att det fåtal som vill bedriva ett mer ekologiskt eller naturligt skogsbruk också ska få göra det på sin ägandes mark. Jordbruksministern har en del partikamrater som resonerar på ett sätt liknande mitt eget även om de delvis har en annan ingång. Jag tycker nog att den här frågan är värd att ta på allvar. Man bör kunna ge större frihet för skogsägare att ha ett mer ekologiskt skogsbruk, precis som vi främjar ekologiskt jordbruk. Det är i och för sig positivt att vi utvecklar det så kallade kontinuitetsskogsbruket, men det naturnära skogsbruk som jag talade om tidigare har också den fördelen att man inte har markberedning. Det minskar avrinningen från området när man inte har någon markberedning. Så det finns många fördelar. Kostnaderna för att använda den här alternativa metoden blir också relativt låga för skogsägarna. Jag tycker nog, som sagt, att jordbruksministern borde ta upp den här frågan igen och mot bakgrund av detta pröva om man inte ska se över skogsvårdslagen för att gynna ett mer ekologiskt skogsbruk.
Jacob Johnson (V)

Anf. 21 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig först, på ett på gränsen till skämtsamt sätt, säga: Bara för att det står någonting i en riksdagsmotion behöver det inte betyda att det är sanning. I sak skulle jag vilja säga: Jag ska inte besluta och kan inte påverka vad riksdagen ska säga som svar på en till riksdagen ställd motion. Men i min egenskap av person och statsråd skulle jag kunna rekommendera riksdagen att säga att motionärernas syfte redan är tillgodosett. Vi har, som jag sade i mitt interpellationssvar och i mitt tidigare inlägg, en stor frihet under ansvar att bruka skog i Sverige. Och de yttre ramar som finns är vida. Jag kan också konstatera, efter att ha gjort en ganska genomlysande genomgång av hur skogsvårdslagstiftningen ser ut i andra delar av världen, att den svenska skogsvårdslagstiftningen är en av de allra mest avreglerade lagstiftningar som finns i världen. Vi har i dag väldigt många besök i vårt land. Många av mina kolleger i Europeiska unionen kommer till mig och säger: Kan vi inte få komma till ditt land och se hur ni har kunnat förena två väldigt viktiga mål, det vill säga en god produktion på er skogsmark och högt ställda miljömål? Hur har ni kunnat komma fram till detta med den lagstiftning som ni har, som inte tvingar skogsägare att bruka på ett visst sätt utan ger enskilda, större och mindre, skogsägare den frihet som de de facto har? Och ni har, har vi kunnat konstatera, mer skog än ni någonsin har haft i Sverige. Hur har ni kunnat uppnå detta med den avreglerade skogsvårdslagstiftning som ni har och med den frihet som ni har för människor när det gäller att sköta sin skog? Jag säger till mina kolleger: Ni är välkomna hit. Vi har en myndighet som ger råd och informerar om forskning. Vi har en frihet som innebär att brukaren kan använda en mångfald av metoder som är lokalt anpassade. Sedan har vi förvisso en yttre ram i vår lagstiftning som säger att man inte får göra hur som helst. Vi vill nämligen ha produktion i skogen också, av sysselsättningsskäl, av skälet att skog binder kol och av skälet att vi vill ha förnybara råvaror i våra produktionsapparater.
Eskil Erlandsson (C)

Anf. 22 Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Den första meningen i 10 § lyder: Avverkning på produktiv skogsmark ska vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling. Miljömålet och biologisk mångfald nämns inte i den meningen. Samtidigt pratar vi om att produktionsmålet och miljömålet ska vara likställda. Vi vet också att man inte kommer att nå etappmålet när det gäller miljömålet Levande skogar, och det finns väldigt stora åsiktsskillnader, kan man säga, när det gäller hur man ska nå det långsiktiga målet. Och Skogsstyrelsens generaldirektör efterlyser ett mer miljövänligt skogsbruk. Då tycker man att det är märkligt att vi har en lagstiftning som förhindrar skogsägare som till exempel vill tillämpa naturkulturmetoden från att göra det. I den meningen håller jag med jordbruksministerns partikamrater, Danielsson och Johansson, om att man borde ge en större frihet, framför allt mot den här bakgrunden, med den inriktningen. Om skogsägaren själv vill ha ett mer miljövänligt skogsbruk - och det blir säkert ganska små ytor totalt i den svenska skogsmassan - är det konstigt att det ska förhindras. Jag får återkomma till den här frågan. Sista ordet är inte sagt. Jag får tacka för dagens debatt.
Jacob Johnson (V)

Anf. 23 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill också säga tack till interpellanten med anledning av interpellationen, för det är en viktig frågeställning som interpellanten har tagit upp i interpellationen. Låt mig i mitt avslutande inlägg säga att det finns en portalparagraf i vår skogsvårdslagstiftning - där finns två jämställda mål - och den gäller. Vi har förutom vår skogslagstiftning och den skogspolitiska propositionen en proposition som har presenterats för riksdagen som heter Hållbart skydd av naturområden . I den har vi pekat på behovet av en ökad dialog och samverkan med markägare i arbetet med att värna den biologiska mångfalden i vårt skogslandskap. Ansvaret för den biologiska mångfalden vilar, enligt min uppfattning, gemensamt på staten och på skogsbruket och dess markägare. Regeringens bedömning är att vi med en utökad dialog och samverkan men också med utveckling av nya arbetsmetoder och skyddsformer ökar våra möjligheter att nå de miljöpolitiska målen, så även i skogsbruket.
Eskil Erlandsson (C)

Anf. 24 Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Pia Nilsson har med anledning av avtalet om medfinansiering av Citybanan frågat om hur min och regeringens strategi ser ut för att tillmötesgå regionens krav om avskrivningstid och periodisering av bidragen till Citybanan samt vilka åtgärder statsrådet och regeringen kommer att vidta för att leva upp till resultatet av förhandlingen mellan stat och kommun om utbyggnaden av fyrspår på sträckan Tomteboda-Kallhäll. Bakgrunden till interpellationen är det framförhandlade avtal om medfinansiering av Citybanan med 2 miljarder kronor som Mälardals- och Östergötlandsregionerna är beredda att bidra med. Regeringen godkände avtalet i december 2008, och de kommunala och regionala parterna ska godkänna avtalet senast den 30 november 2009. Jag vill först säga att det är glädjande att regionerna är beredda att bidra finansiellt till genomförandet av Citybanan. Jag vill också framhålla att regeringen står fast vid avtalet om medfinansiering av Citybanan och att de järnvägsobjekt som nämns i avtalet, bland annat på Mälarbanan, slutligt kommer att beslutas om av regeringen genom det fastställelsebeslut av den nationella trafikslagsövergripande planen för utveckling av transportsystemet som planeras till första kvartalet 2010. Beträffande frågorna om förslagen om avskrivningstid och periodisering av bidragen, som finns i proposition 2008/09:228 Redovisning av kommunal medfinansiering till statlig infrastruktur , konstaterar jag att propositionen för närvarande behandlas av riksdagen. Beträffande frågorna om fyrspår på Mälarbanan på sträckan Tomteboda-Kallhäll konstaterar jag att enligt avtalet, och därmed under förutsättning att medfinansieringen på 2 miljarder kronor fullföljs, ska delen Barkarby-Kallhäll färdigställas senast 2015 samt delen Tomteboda-Barkarby byggstartas under planperioden 2010-2021 och slutföras efter denna planperiod. Jag vill slutligen erinra om att utformningen av sistnämnda del av Mälarbanan ännu inte är klar. Därmed är ännu inte heller kostnaderna och finansieringen för denna del klarlagda.

Dokument

den 9 oktober

Interpellation

2009/10:26 En ändrad skogsvårdslag

av Jacob Johnson (v)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Skogsbrukaren Harald Holmberg fick för drygt en månad sedan avslag i kammarrätten i och med att han ville bruka sin skog enligt den så kallade naturkulturmetoden. Därmed har Holmberg fått avslag på sin avverkningsansökan i tre instanser.

Det var den 16 november 2006 som Holmberg lämnade in sin ansökan till Skogsstyrelsen om att få göra en föryngringsavverkning på ett drygt 40 hektar stort skogsområde väster om Lycksele. Avverkningen skulle ske enligt den så kallade naturkulturmetoden vilket innebär att man avverkar mogna och de mest ekonomiskt lönsamma träden och lämnar kvar halvstora träd. Återväxten säkras genom nyplantering i de luckor som uppstår och på de ställen där naturlig föryngring ej skett. Metoden är en utveckling av den beprövade bländningen eller plockhuggningen, vilka innebär att man avverkar vissa utvalda träd.

Målet med denna typ av skogsbruk är att kombinera tillväxt, ett ekonomiskt effektivt skogsbruk och en god miljöhänsyn. Syftet med Holmbergs skogsavverkning är att använda sig av ett kontinuerligt och naturnära skogsbruk med stor variation, hög biodiversitet och god virkeskvalitet och avkastning. I och med att det i Holmbergs skog finns risker med frostskador passar denna typ av metod bra då gallringen minskar förekomsten av frostskador.

Enligt rådande skogspolitik ska miljömål och produktionsmål vara jämställda. Miljömålet innebär att skogsmarkens naturliga produktionsförmåga bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar för att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.

Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge skogsägaren frihet och eget ansvar att själv besluta om användningen av vad skogen producerar.

I skogsvårdslagens portalparagraf kan man läsa: ”Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt skall ge god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn även tas till andra intressen.”

Skogen utgör 56 procent av Sveriges sammanlagda markyta. 50 procent av landets rödlistade arter återfinns här. Därför är val av skogsskötsel en mycket viktig komponent för den biologiska mångfalden. En naturligt varierad skog är därför avgörande i detta syfte. Det är därför mycket olyckligt att skogsvårdslagen är baserad på en barrträdsmonokultur, vilket inte är kompatibelt med varken miljömål, portalparagrafen eller skogsägarnas möjlighet att själva välja brukningsmetoder. Ytterligare mervärden från ett naturligt varierat skogsbruk utan kalhyggen är en ökad kolbindningsförmåga.

Skogsstyrelsen rekommenderar att marker som tidigare skötts med kalhyggesfritt skogsbruk även i fortsättningen ska skötas utan kalhuggning. Styrelsen överväger att rekommendera bidrag till de markägare som efterföljer detta, vilket är fallet i Holmbergs ärende.

Trots detta kräver kammarrätten i sin dom att Holmberg måste kalavverka sin mark då skogsvårdslagen inte tillåter alternativa avverkningsmetoder. Skogsstyrelsen och länsrätten påstår att det inte finns någon forskning som visar på att naturkulturmetoden är ”hållbar” ur ett produktionsperspektiv. Enligt 4 § skogsvårdslagsstiftningen (1993:1096) får endast metoder som erfarenhetsmässigt eller genom forskningsrön och prov i praktisk skala och som visar sig ge tillfredsställande resultat inom godtagbar tid användas vid beståndsanläggning. Vidare är naturkulturmetoden inte ändamålsenlig för tillväxten över tid då utglesningen kan bli för stor (10 § skogsvårdslagen). Däremot bör Holmberg uppfylla kraven på återbeskogning med råge (5 §).

Skogsstyrelsens handbok är i dag uppbyggd efter tanken att en skog är ett bestånd där alla träd är lika gamla, en tanke som ej är förenlig med de skogspolitiska målen. Resultatet blir att Holmbergs avverkningsansökan och brukningsmetod hamnar mellan skogsvårdslagens 10 § och 5 § vilket innebär att möjligheten att som skogsägare själv besluta om att bruka sin skog på ett sätt som lever upp till de skogspolitiska målen inte kan realiseras.

Fallet med Holmbergs initiativ visar på att privata skogsägare med ambition om ett miljö- och produktionsriktigt skogsbruk straffas i och med dagens skogsvårdslag. Med anledning av detta vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson:

Avser ministern att ta initiativ till en översyn av lagen med syfte att anpassa den efter aktuell forskning och möjliggöra ett skogsbruk som följer både miljömål och produktionsmål?