En aktiv konsumentpolitik

Herr talman! Christina Axelsson har frågat mig på vilket sätt jag är beredd att agera för att stötta konsumenterna så att de kan utöva sin konsumentmakt. För att konsumenterna ska ha makt och möjlighet att göra aktiva val krävs ett brett konsumentskydd på hög nivå och tillgång till lättillgänglig och tillförlitlig information. Det är för mig utgångspunkten för en aktiv konsumentpolitik. I dag har större delen av landets befolkning tillgång till kommunal konsumentvägledning, då 264 av landets 290 kommuner erbjuder någon form av vägledning. Men det finns grupper som konsumentvägledarna har svårt att nå, och regeringen kommer att göra en kartläggning av vilka dessa grupper är och undersöka vilka andra aktörer som kan komplettera den kommunala vägledningen. Många frivilligorganisationer lämnar information och vägledning inom sina intresseområden, men fler organisationer skulle kunna fylla en funktion som vidareförmedlare, särskilt när det gäller att nå konsumenter som befinner sig i utanförskap. Förutom de myndigheter som har till uppgift att utöva en effektiv marknadskontroll och tillsyn av efterlevnaden av lagstiftningen vill jag även stötta konsumenterna själva att ställa krav på producenter och andra företagare. Här ser jag en möjlighet för olika organisationer att agera för att öka konsumenternas makt på olika marknader och skapa opinion. Regeringen beslutade den 22 november 2007 om en ny förordning om statligt stöd till organisationer på konsumentområdet. Med den nya förordningen blir stöden till organisationerna mer förutsägbara och långsiktiga. Kriterierna för stöden har utformats så att fler organisationer än i dag kan komma i fråga för att söka stöd. Det blir Konsumentverkets uppgift att fördela medel enligt den nya förordningen som träder i kraft den 1 januari 2008. På det sätt jag nu beskrivit vill jag stödja konsumenterna att utöva sin makt och möjlighet att göra aktiva val.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, konsumentministern! När 264 av landets 290 kommuner har någon form av konsumentverksamhet kan man nästan få för sig att den moderatledda regeringen bryr sig om konsumentfrågor. Men om man studerar siffrorna noggrant kan man se att det är färre årsarbetare som sysslar med detta nu, även om det är ytterligare fem kommuner som har fått tillgång till rådgivning. Dessutom har man inte räknat med den nedmontering av konsumentverksamheten som bland annat sker här i Stockholms stad. Man brukar säga att det börjar i Stockholm, och här ser vi nu hur konsumentrådgivningen börjar monteras ned. Jag antar att det kommer att synas i statistiken först nästa år. När samhällets konsumentrådgivning rustas ned behövs ideella organisationer än mer. Vi socialdemokrater menar att alla konsumenter ska ha rätt till information och råd vid köp. Precis som konsumentministern sade har inte människor fullständig information i alla lägen. Alla har heller inte tillgång till Internet, och alla har inte de förkunskaper som behövs för att kunna tillgodogöra sig information. Människor har helt enkelt olika förutsättningar, och vi vill alltså öka människors möjligheter att vara konsumenter på lika villkor. Därför är det viktigt att det finns konsumentrådgivning i varje kommun. Vi ska också veta att dessa konsumentrådgivare i ca 80 kommuner även sysslar med budgetfrågor och skuldavskrivningar, vilket tar en mycket stor del av deras arbetstid. Konsumentministern säger att Konsumentverket ska ge stöd till fler organisationer. Då undrar jag om det blir mer pengar om fler organisationer ska få. Annars blir det bara en utsmetning av de bidrag som ges nu. Jag minns valrörelsen 2006. I Almedalen på Gotland stod Folkpartiet och lovade att det skulle bli 10 miljoner extra till konsumentverksamheten och konsumentorganisationerna. Vad blev det av den satsningen, konsumentministern? Ska det som kommer fördelas på fler organisationer? Blir kakan större när fler ska vara med och dela på den? Det undrar jag. Jag måste berätta att jag ringde till Konsumentverket i går, eftersom de skulle ha fått instruktioner om hur det här skulle gå till. Jag frågade om jag kunde få något stöd för att starta en konsumentorganisation och fick svaret att man ännu inte vet hur mycket pengar man kommer att få att fördela. Man vet heller inte riktigt hur fördelningen ska gå till. I dag är det den sista november. Det är en månad kvar innan det nya ska börja gälla, så jag frågar konsumentministern igen: Hur blir det med satsningen på konsumenterna? Är satsningen kanske bara ytterligare ett löftesbrott från den borgerliga regeringen?

Herr talman! Tids nog kommer vi att göra de satsningar som vi bedömer behövs. Det första vi gör är att se till att få en ny förordning när det gäller bidragsgivningen. Jag tycker inte att det är korrekt att vi som regering ska tycka att just ett fåtal - i det här fallet tre - organisationer är de som ska kvalificera sig till de anslag som finns på konsumentområdet. De nya reglerna är jättebra därför att vi faktiskt ger fler chansen att starta konsumentorganisationer. Befintliga organisationer kan också ansöka om pengar för att kunna bedriva konsumentinformation till medborgarna. Det finns rådgivningsbyråer. Vi har Konsumentverket. Vi har utbildningsåtgärder inom skolans ram för att informera barn och ungdomar om deras rättigheter. Vi har anslag som organisationer kan söka för att informera framför allt boende i det vi kallar utanförskapsområden. Vi gör alltså olika saker, och jag är alltid redo att diskutera. När denna förordning är på plats, och om det kommer att behövas mer pengar, är jag redo att diskutera med konsumentorganisationer och med Konsumentverket för att se hur vi kan göra mer där det behövs. Men jag anser inte att det alltid måste vara pengar som visar aktiviteten på olika områden - det finns mycket annat man kan göra. Som jag sade tidigare kommer jag att samla upp och göra en analys av hur dagens anslag kommer att användas och hur utfallet blir. Utifrån den analysen kommer vi också att kunna se hur mycket vi får ut av pengarna. Vilka grupper i samhället missar vi? Hur kan vi nå dem? Behövs i så fall ytterligare resurser för att åstadkomma detta kommer det att finnas möjlighet att diskutera detta. Folkpartiet har alltså en politik, och Folkpartiet har lovat ett antal miljoner till konsumentpolitiken i sina budgetar, men vi är fyra partier som regerar. Alla har sina prioriteringsområden, och man kan inte prioritera allt samtidigt. Prioritering innebär just att vissa saker får stå tillbaka ibland och att andra lyfts fram. I det här fallet är jag redo att prioritera konsumentfrågan när jag har en bättre analys av hur de anslag vi har i dag används och när vi bättre kan följa upp vad vi får tillbaka för de pengar vi satsar.

Herr talman! Jag måste säga att jag blir minst sagt förvånad. Ministern har i EU-sammanhang varit med och antagit en handlingsplan för konsumenterna. Den har ministern alltså sagt ja till. Jag tänkte läsa innantill ur meddelandet KOM (2007)99 slutlig om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007-2013. Mål: Att stärka konsumenternas ställning i EU. Om konsumenterna får stå vid rodret kommer det att vara till gagn för medborgarna, men det kommer också märkbart att öka konkurrensen. Starka konsumenter behöver verkligen valmöjligheter, rätt information, öppen marknad och det förtroende som är baserat på ett effektivt skydd och starka rättigheter. Det här tror jag att vi kan skriva under allihop i den här kammaren oavsett vilket parti vi hör till. Men det är några som kan gå före och verkligen göra något åt saken, så jag skulle vilja läsa vidare i samma dokument: En stark konsumentrörelse på nationell nivå är en viktig förutsättning både för en stark konsumentrörelse på EU-nivå och för välfungerande nationella marknader. För att vara en stark röst i EU behövs också en stark röst här hemma. Vi behöver alltså en stark samlande organisation. Sveriges konsumenter är den organisation som har haft uppdraget att föra konsumenternas talan i EU. Jag hoppas verkligen att de ska fortsätta att få möjligheter att vara det. Men de inte kan ta emot sponsring som exempelvis idrottsrörelsen kan. Då skulle de inte bli lika trovärdiga, och därför behövs det, förutom medlemsintäkter, naturligtvis lite bidrag från staten. Det är gott och väl att ministern i sitt svar pratar om långsiktighet vad gäller förordningen, men det hjälper inte när pengarna är kortsiktiga och oförutsägbara. På måndagen ska EU:s konsumentkommissionär Meglena Kuneva komma till Sverige och diskutera konsumentfrågor med ministern. Vad har ministern då tänkt skryta med när det gäller hur väl vi i Sverige lever upp till EU:s strategi med konsumentfrågor? Vad har ministern tänkt komma med? På vilket sätt kommer ministern att se till att vi verkligen kommer att ha en kraftfull organisation i framtiden och att olika organisationer får veta åtminstone en månad innan de har chansen att söka bidrag vad det är för bidrag de har chansen att söka? När får vi i andra konsumentorganisationer chans att veta det? Tillbaka till ursprungsfrågan alltså: På vilket sätt är ministern beredd att stötta konsumenternas egna organisationer i Sverige när nu borgarna överlag rustar ned den kommunala konsumentrådgivningen?

Herr talman! Den kommunala konsumentvägledningen är kommunernas ansvar. Det är inte mitt ansvar. Däremot har vi stöd för kommunal konsumentvägledning. Det stödet finns kvar och kommer att fortsätta att finnas kvar. Jag säger igen: Jag tror inte att det nödvändigaste är att alla kommuner har konsumentvägledare. Jag tror att Stockholm ska ha det eftersom det är en så pass stor kommun. Men det finns också mindre kommuner som kan samarbeta över kommungränserna för att se till att medborgarna får den konsumentvägledning som de behöver. Sveriges konsumenter har ett uppdrag att föra konsumenternas talan i EU, och det gör de och gör det bra. Det hoppas jag verkligen att de ska fortsätta att göra, för de har både resurser och möjligheter att göra det. Den möjligheten kommer att finnas kvar också med den nya förordningen. Men jag tycker att det är viktigt att vi breddar antalet organisationer som kan ge information till konsumenterna. Jag menar att ett antal organisationer, byggda på olika sätt, kan nå olika grupper i samhället. Jag är bekymrad över många människor som bor i områden som vi kallar för utanförskapsområden och som inte känner till sina rättigheter. Vi har ett väldigt starkt konsumentskydd, men det är inte alltid som medborgarna känner till sina rättigheter. Det är där informationen kommer in, och då räcker det inte med två tre organisationer som vi har i dag. Jag menar att det behövs flera aktörer på detta område. Jag hoppas verkligen att kommunerna ska fortsätta att stödja sina konsumentvägledare, och jag hoppas verkligen att Stockholm inte ska lägga ned sin konsumentvägledning. Den informationen har inte kommit till min kännedom. Återigen: Vi har konsumentbyråer, vi har konsumentvägledarna, vi har organisationer, vi har starkt konsumentskydd, vi har information i skolorna till elever och studenter. Vi gör det som finns att göra. När det gäller mer pengar måste jag åter säga: Jag vill följa upp den nya förordningen. Jag vill se hur pengarna används, vad vi får tillbaka innan vi börjar strö ut ytterligare pengar. Jag är redo att återkomma till den diskussionen.

Herr talman! Det är viktigt när man pratar om pengar att man åtminstone en månad innan saker och ting ska börja gälla får veta hur mycket pengar det handlar om. Jag tänker inte diskutera med ministern angående utanförskapsområden som tydligen är något modeord. Är det på sådana ställen det bor personer som har vårdnadsbidrag? Men vi lämnar det. Javisst behövs det bredd i konsumentverksamheten, men det behövs också djup och spets för att höras som konsumenter. Jag anser att Sverige bör, liksom andra EU-länder, stötta sina konsumentorganisationer. Vi har gjort det under lång tid. Det finns all möjlighet att se vilket jättearbete som många organisationer har lagt ned. Jag kan bara ta en organisation som exempel, Konsumentgillesförbundet som var med och startade Cancerfonden en gång i världen. EU handlar i dag så mycket om konsumtion och konkurrens. Är det inte dags nu att vi i Sverige lyfter fram en motkraft med kunskap och kompetens för konsumenterna så att vi verkligen alla, oavsett om vi bor innanför eller utanför, kan vara med och ta till oss den ökande marknad som vårt EU-medlemskap ger oss och också göra det på rätt sätt? Konsumenterna måste ha möjligheter att vara med och påverka, ha möjligheter till information, kunna få oberoende kunskap såväl från kommunala konsumentvägledare som från olika organisationer och på så sätt få stöttning för att kunna driva sina frågor vidare.

Herr talman! Jag håller med, det är precis det vi behöver göra. Sverige är en förebild när det gäller ett starkt konsumentskydd. Men Sverige är nödvändigtvis inte en förebild när det gäller konsumentorganisationer. Det finns många länder i EU som är mycket bättre, som har starkare konsumentorganisationer och som har en stor mångfald av konsumentorganisationer, och det är det jag försöker åstadkomma. Jag har nu ändrat reglerna, vi har en ny förordning. Denna förordning måste följas upp. Sedan får vi återkomma och diskutera om det behövs ytterligare pengar. Men det är precis som du säger: Starkt konsumentskydd är inte till någon hjälp om medborgarna inte är informerade. Vi gör på alla möjliga sätt - konsumentbyråer, Konsumentverket, information i skolor - vad vi kan för att konsumenterna ska nås av information om sina rättigheter. Men det jag menar att vi behöver bli bättre på är att stärka konsumentorganisationerna och se till att få mångfald. Jag delar absolut din åsikt. Men det arbetet är påbörjat, och vi får återkomma till om det behövs mer pengar. Men först måste vi veta vad dagens pengar ger tillbaka för nytta och hur väl vi når de människor som i dag behöver nås av konsumentinformation och information om den rätt de har som konsumenter.