Elleveranser i Övertorneå och Haparanda

Herr talman! Leif Pettersson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av situationen i de berörda kommunerna, och när Övertorneåborna och Haparandaborna kan förvänta sig en ändring. Inledningsvis vill jag framhålla att jag delar Leif Petterssons uppfattning att den uppkomna situationen är allvarlig. Det är inte rimligt att boende i kommuner ska tvingas att leva i mörker på grund av att berörda kommuner och det företag som driver gatubelysningsnätet inte kan komma överens om avgifterna för gatubelysningselen. Jag har tidigare beskrivit regeringens syn på den uppkomna situationen i svar på interpellation 2006/07:29 och riksdagsfråga 2006/07:192. Härefter har Energimarknadsinspektionen begärt att tvångsförvaltningen av Ekfors Kraft AB ska upphöra och i stället ansökt om inlösen av Ekfors Kraft AB. Regeringen beslutade i samband med detta, den 23 november 2006, att Affärsverket svenska kraftnät ska tillträda och förvalta egendomen för statens räkning om och när en inlösen blir verklighet. Vidare pågår det på kommunens initiativ en rättslig prövning av gatubelysningsärendet i Marknadsdomstolen. Nuvarande tvist har inte något direkt samband med omregleringen av elmarknaden. Möjligheten för kommuner och företag att driva gatubelysningsnät utan krav på tillstånd eller övervakning enligt ellagstiftningen har funnits sedan före omregleringen. För att i framtiden förhindra att företag som levererar el till samhällsviktig verksamhet avbryter leveranserna vid betalningstvister utreder för närvarande Energimarknadsinspektionen på regeringens uppdrag nuvarande regelverk. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i denna fråga under 2007. Leif Pettersson skriver vidare att de av företaget kraftigt höjda nätavgifterna för alla kunder i området slår hårt mot kunderna. När det gäller nätavgifterna för överföring av el på ett koncessionspliktigt elnät granskas dessa av Energimarknadsinspektionen enligt ellagen 1997:857. Jag erfar att Energimarknadsinspektionen nyligen med stöd av ellagen har förelagt Ekfors Kraft AB vid vite att meddela att avgiftshöjningen ska dras tillbaka samt att de kunder som betalat in höjningen ska få beloppet återbetalat. Den akuta situation som Leif Pettersson beskriver uppstod enligt uppgift den 15 augusti 2006 men har sin upprinnelse i en längre tids konflikt mellan kommunerna och det berörda bolaget och är naturligtvis svår för de drabbade invånarna och företagen i berörda kommuner. Det är därför som jag genast vid mitt tillträde som näringsminister tog initiativ till en översyn av lagstiftningen och att regeringen snabbt fattat de beslut som är nödvändiga för att ansvariga myndigheter ska kunna agera med full kraft. Det står dock inte regeringen fritt att ingripa i uppkomna tvister mellan kommuner och privata företag utan stöd i författning.

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka näringsministern för svaret på min interpellation. Jag kan konstatera att vi i långa stycken är överens om beskrivningen av sakernas tillstånd. Situationen är ohållbar, och en lösning på både kort och lång sikt måste komma till stånd. Anledningen till att jag skrev den här interpellationen var naturligtvis att jag ville fästa både ministerns och mediernas uppmärksamhet på den ohållbara situation som råder i Övertorneå och Haparanda. Som tur är har inte Ekfors Kraft AB koncession för hela de två berörda kommunerna - centrala Haparanda och norra delarna av Övertorneå har sin elförsörjning ordnad på annat sätt - men för Övertorneås del är även centralorten berörd. Från kommunernas sida har de två olika innehavarna av koncessionsrätten inte behandlats olika. Skillnaden är bara den att den andra förvaltaren av nätkoncessionen är Vattenfall, och där har verksamheten fungerat på ett helt annat sätt. Jag vill här på en gång också understryka att det för mig är helt klart att situationen med släckta gatubelysningar och kraftigt höjda nätavgifter - i vart fall försök till kraftigt höjda nätavgifter - inte är en konflikt i vanlig bemärkelse. Det är inte en tvist där bägge parter har lite fel var och en på sitt håll. I stället är det så att det är ett företag och en enskild företagare som agerar på ett sådant sätt att säkerheten för befolkningen hotas. Företaget drar sig inte för att vidta åtgärder som direkt drabbar tredje man, i detta fall de boende, som är beroende av företaget för sin elförsörjning. Missförhållandena har dessutom pågått en längre tid med bland annat vägran från företaget att koppla in elanläggningar på nätet. Det var därför naturligt att berörda myndigheter vidtog de åtgärder som man har vidtagit i enlighet med den lag som ger möjlighet till tvångsförvaltning av företag som på detta flagranta sätt åsidosätter sina samhälleliga åtaganden. Det visade sig dock att företagaren med ganska enkla medel och en total ovilja till samarbete kunde sätta lagen ur spel. Tvångsförvaltningen misslyckades. Nästa steg var att Energimyndigheten genom Energimarknadsinspektionen begärde att berörda företag skulle tvångsinlösas. Nu har de rättsliga instanserna påbörjat sin behandling av detta krav. En första förhandling har ägt rum i tingsrätten. Det motdrag som den berörde företagaren då har gjort är att han har överlåtit viktiga delar av verksamheten till ett annat av honom ägt bolag, detta i förhoppning om att kunna dra ut på processen och i slutändan förhindra samhällets övertagande. Jag är också övertygad om att den rättsliga processen kommer att ta tid. Möjligheterna att få fram relevanta underlag kommer att försvåras av den berörde, och vi kommer också att få se överklaganden av de domar som faller, så långt det är möjligt. Jag är dessutom helt säker på att om en motsvarande situation skulle ha uppstått i låt oss säga Täby och Vallentuna så skulle trycket på att hitta en kortsiktig lösning så att gatubelysningen åter tändes vara betydande. Både medier och andra opinionsbildare skulle ha ryckt ut. Jag tror dessutom att det direkta trycket på näringsministern hade framtvingat en temporär lösning i väntan på den långsiktiga - i detta fall tvångsinlösning och en annan förvaltare av koncessionen. Naturligtvis är detta spekulationer från min sida, men med kännedom om hur debatten brukar gå i andra frågor kan jag inte säga att det är helt taget ur luften. Jag vill därför fråga näringsministern om ministern anser att det mot bakgrund av vad som faktiskt inträffat och därför kan inträffa igen är rimligt att samhället överlåter nätkoncession på mindre aktörer av Ekfors Krafts storlek. Jag vill också fråga: Vilka initiativ förutom dem som myndigheterna har tagit för att långsiktigt komma till rätta med situationen avser ministern att ta för att i väntan på en permanent lösning åter få gatubelysningen tänd i Övertorneå och Haparanda?

Herr talman! Jag kan hålla med Leif Pettersson om att det här är ett väldigt långdraget ärende. Men det som är bekymmersamt, tycker jag, är ju att den förra regeringen underlät att göra någonting under så lång tid. Det här har pågått mycket länge. Det är ingenting som uppkom när jag blev näringsminister. Jag kan också förundras över att man inte har försökt ändra lagstiftningen, både när det gäller regelverket för nätkoncession i allmänhet men också samhällets möjligheter att faktiskt ingripa i den här typen av tvister. Vi har nu lagt fram förslag för att kunna göra någonting åt det så att vi får en ordning här. När man har en nätkoncession är naturligtvis ett ansvar kopplat till detta. Vi förutsätter att man tar det ansvaret. Det har dock inte skett i det här fallet, och därför har vi nu gett ett uppdrag att se över lagstiftningen så att en liknande situation inte ska behöva uppstå igen. Leif Pettersson säger att om detta hade skett i någon av storstäderna hade trycket på näringsministern varit större. Jag tycker att trycket är jättestort, för det spelar ingen roll var människor bor när de drabbas av något sådant. Vi har som lagstiftare anledning att verkligen se till att skydda den enskilde. Jag gjorde vad jag kunde när jag tillträdde som minister vad gäller lagstiftningsärendet. Det finns dock en stor underlåtenhetssynd som åvilar den tidigare regeringen när det gäller just det här fallet. Tillträdet till dessa elbolag och möjligheten att kunna förvalta dem förutsätter att det finns ett visst mått av ordning och reda i bolagen, eftersom ett övertagande måste fungera redan från dag 1. Den som övertar och sköter förvaltningen av elnätet måste därför ha korrekt underlag och även ha en sådan ekonomi att det blir möjligt. Nu har vi rustat för att kunna åstadkomma det så att folk kan känna trygghet vid ett sådant övertagande. Jag håller med om att den prövning som nu sker i domstol kan ta tid. Vi har emellertid prövat alla andra tillgängliga medel, och det är det sista som återstår. Vad mig anbelangar har jag gjort precis allt jag kunnat för att snabba på processen, lyft in alla de saker som behövs för att vi ska kunna ta över och få en vettig förvaltning så att människor får tillbaka strömmen. Jag är den första att beklaga att lagstiftningen ser ut som den gör och att det inte gjorts någonting åt den förrän jag tillträdde.

Herr talman! Detta är det första fall där den nu aktuella lagen om tvångsförvaltning prövas. Inte vid något annat tillfälle har en domstol dömt ett elföretag till tvångsförvaltning. Den lagen är skriven på precis samma sätt som all annan lagstiftning i Sverige; utgångspunkten är att den som gjort fel faktiskt har en vilja att bättra sig och efterkomma det som myndigheter och allmänhet har rätt att kräva. I det här fallet har det dock inte skett. Jag vill inte göra det här till en partipolitisk fråga genom att säga att den sittande regeringen är ansvarig eller att den förra regeringen är ansvarig till underlåtenhetssynder eller liknande. Om vi inte fått ett regeringsskifte hade lagen likafullt behövt arbetas om utifrån de utgångspunkter som både min interpellation och interpellationssvaret tyder på. Det är inte acceptabelt att företag på det här sättet, med ganska enkla medel, kan sätta lagen ur spel, alltså enbart genom att vägra samarbeta. I så fall måste vi hitta andra lagstiftningsvägar så att myndigheterna kan komma till rätta med problemet. Den delen kan vi alltså säga att vi är överens om. Jag ser därför fram emot den nya lag som regeringen avser att lägga fram på detta område så att vi kan komma till rätta med den här typen av problem. Men det finns ytterligare ett grundläggande problem, nämligen att företag av Ekfors Krafts storlek har svårt att klara sitt åtagande. De har inte tillräckligt med muskler inom företaget för att långsiktigt klara av detta. Jag är därför rädd för att vi kan komma att få se liknande situationer längre fram. Förhoppningsvis har vi då en bättre lag som gör att vi snabbare kan komma till rätta med problemet. Man kan ju också fundera på om man ska se över de koncessioner som är givna och på det sättet undvika framtida problem på området. Det finns, som sagt, både ett långsiktigt och ett kortsiktigt perspektiv i den här frågan. Det långsiktiga är vi nog ganska överens om, ifall jag förstår svaret och ministerns senaste inlägg rätt. Säkra elleveranser både till privata och offentliga kunder är en nödvändighet. De som har en elanläggning har rätt att bli inkopplade på nätet. Det är där den grundläggande bristen funnits hos Ekfors Kraft, och det har föranlett att hela den här historien satts i gång. Men vi måste även hantera det kortsiktiga perspektivet på något sätt. Kommunen, i det här fallet Övertorneå kommun i samråd med Haparanda kommun, har tillsammans med berört företag försökt komma till rätta med problemet både genom att erbjuda betalning till företaget och genom att försöka hitta en kortsiktig kompromiss i väntan på ett slutgiltigt avgörande. Det har inte företaget velat gå med på. I stället har de hittat på nya konstigheter och konster. Jag tror att regeringen skulle kunna göra en insats genom att bistå kommunerna så att elen kortsiktigt återigen kunde börja flöda i gatubelysningarna och det blev ljust i kommunerna. Det kan handla om både lån och om andra åtgärder. Vilka åtgärder det skulle kunna vara ska inte jag närmare gå in på, men jag tror att regeringen skulle kunna spela en roll.

Herr talman! Det är mycket riktigt flera frågor i en och samma, och jag tycker att det är bra att Leif Pettersson engagerar sig i frågan. Det är alldeles utmärkt. Det är ju också en självklarhet att en riksdagsledamot från den regionen engagerar sig i detta. Vad jag försöker säga är att regeringen mycket skyndsamt gjort en mängd saker för att möta den oro och lösa den tvist som finns. Dels pågår en tvist med kommunen om priset, och där kan vi inte ingripa. Där finns en lagstiftning som gäller. Dels handlar det naturligtvis om hela lagstiftningsdelen. Vad har vi för rättsliga möjligheter att ingripa? Där är jag förvånad över att den tidigare regeringen lät detta pågå så länge. Det var det jag syftade på med anledning av att Leif Pettersson tyckte att näringsministern nog hade gjort mer om det stått mer om detta i tidningarna. Jag utgår från att alla känner ett stort ansvar för att lösa situationen, och jag tror att det vi nu gör räddar en del framöver. Det sades också att det är viktigt att vi hittar andra vägar än lagstiftning. Det har gjorts försök. Det har förts rätt utförliga samtal med Ekfors Kraft på det här området, men de har inte varit framkomliga. Vi har många som äger nät, privata ägare, och det normala är att de sköter sig alldeles utmärkt. Det här är egentligen undantaget från den regeln. Vi har försökt komma fram förhandlingsvägen, diskussionsvägen, men inte lyckats. Det är därför vi måste ta ärendet till domstol, och det är därför vi nu säkrar ersättningen till dem som kan tänkas ta över den delen. Det är också därför vi går fram med lagstiftningsärendena, alltså för att inte hamna i en liknande situation framöver. Vi har säkrat alla de delar som vi från regeringshåll kan säkra för att åstadkomma resultat. Ifall det finns ytterligare goda idéer om vad som kan göras i sammanhanget är jag naturligtvis mottaglig för dem. Jag har dock hittills inte fått några förslag som inte redan är prövade. Men jag välkomnar verkligen goda synpunkter och idéer i sammanhanget.

Herr talman! Vad jag menade med opinionsbildning och ifall detta hade skett i en annan del av landet var bara att vi ju sett i andra frågor att där opinionsbildarna bor, de som så att säga har medierna i sin hand, där är det också betydligt lättare att skapa tryck i en fråga, det må vara vilken fråga som helst. Exemplen är många från svenskt politiskt liv om vi går bakåt i tiden, och jag tror att det hade varit på samma sätt också i den här frågan. Om det sedan hade föranlett några andra åtgärder från ministerns sida eller inte kan inte jag veta, men jag är i alla fall säker på att trycket hade sett annorlunda ut om det inträffat där befolkningstätheten och närheten till den släckta gatubelysningen varit större. Tvisten i sig kan man naturligtvis inte ingripa i. Det är självklart. Så länge den pågår och ärendet är draget inför domstol måste det ha sin gång. Så är det. Men temporärt, för att åter få gatubelysningen i gång, anser jag att det borde vara möjligt för kommunen att tillsammans med regeringens företrädare - om det sedan är länsstyrelsen eller någon annan myndighet är naturligtvis upp till regeringen att avgöra - kunna komma överens med företaget om vad som krävs för att tända gatubelysningen åtminstone under den tid det är mörkt, det vill säga fram till någon gång i april maj, för att därefter låta den lagliga processen ha sin gång. Det är ju också möjligt att det här kommer att fortsätta under hösten nästa år. Det är inte säkert att de här processerna är över. Jag tror alltså att det vore bra att förbereda sig på att vidta ytterligare åtgärder.

Herr talman! Bekymret i den här frågan är att det inte har gått att komma fram till en förhandlingslösning tillsammans med kommunen, länsstyrelsen och andra, trots att vi verkligen har försökt. Det är därför vi måste ta till andra metoder. Jag har påskyndat den processen allt vad jag har kunnat. Jag har insett att vi inte kommer fram förhandlingsvägen utan att vi måste använda oss av lagstiftning. Vi ska nu se till att få en lagstiftning som gör att det här inte händer igen. Detta är vad jag har gjort. Det är väldigt viktigt att vi är tydliga med att det finns ett lagrum som vi kan utnyttja och att det också finns bolag som kan ta över det här elnätet när domen vinner laga kraft. Sedan säger Leif att det skulle ha varit annorlunda om opinionsbildningen hade varit starkare. Nu tycker jag ju att det här har uppmärksammats rätt väl, och det med rätta, när vi skriver 2007 och människor inte kan ha gatubelysningen på, eftersom det råder en tvist mellan det offentliga och ett privat nätföretag. Jag tycker alltså att det har varit en ganska stark opinionsbildning, även om jag anser att jag som näringsminister och ansvarig minister har en skyldighet att agera även utan opinionsbildning. Jag har i det sammanhanget inte följt några opinionsströmmar, utan jag har tittat på om folk har ström eller inte, om de törs gå ut på gatorna eller om de måste ha på sig säkerhetsvästar för att våga ta sig fram. Det är därför jag har varit så målmedveten i att försöka snabba på processen och se till att alla pusselbitar finns på plats så att vi verkligen kan argumentera för de människor som i dag är utan ström. Det har inte haft med opinionsbildning att göra utan med människors vardag. Jag hoppas att jag snabbt ska kunna återkomma med lagstiftningsförslag och att också domstolsförfarandet kommer att påskyndas så att man får tillbaka strömmen så snart som möjligt.