elevers rätt att välja skola

Fru talman! Saab och Volvo i all ära - de är väl- digt viktiga företag för Sverige. Men jag ser inte skolor på samma sätt som jag ser Saab och Volvo. Saab och Volvo är vinstmaximerande företag som ska agera för få maximal utdelning i form av vinster. Skolan är något helt annat. Skolan - vår gemensamma skola - har till uppgift att ge alla våra barn en likvärdig utbildning så att de kan stå starka i livet, utvecklas som människor och vara aktiva medborgare. Jag kommer aldrig att ställa upp på en politik som jämställer skolpolitiken med företags- och näringspolitiken. Vi har lagt fram en proposition med utgångs- punkten att det är bra med fristående skolor. Visst kan de bidra till att utveckla också den kommunala sko- lan. Men min grundläggande hållning är att det ska vara rättvisa och likvärdiga villkor. Vi kan väl inte ha en situation där vi särskilt gynnar fristående skolor och där vi sänder en signal till samhället om att man kan tjäna på att bilda en fristående skola? Vi kan väl inte ha en situation där vi har andra krav på de fristå- ende skolorna än vi har på den kommunala skolan, t.ex. när det gäller kravet på behöriga lärare? Det är väl rimligt att vi har likvärdiga villkor? Propositionen handlar om detta. Jag ser fram emot att diskutera dessa frågor här i kammaren när propositionen ska behandlas. Roy Hansson företräder ett parti som inte tycker att likvärdiga villkor är en väsentlig del av skolpoliti- ken. Det syns bl.a. i Roy Hanssons förslag om skol- peng: en check som hör till vart och ett av barnen och som skickas hem eller till skolan. Med den checken ska man köpa utbildning på en marknad. Hur ska den checken räknas fram så att det blir likvärdiga villkor, Roy Hansson? Vi har ju olika behov. Ska vi få olika utveckling för olika barn i Sverige? För att uppnå likvärdiga villkor krävs att vi får re- surser efter behov. Hur ska Roy Hanssons checksys- tem fungera? Hur ska det räknas fram? Hur ska man ta hänsyn till varje barns olika behov? Vad händer med vår likvärdiga skola när man övergår till att se den som en marknadsfråga, konkurrensfråga eller näringspolitisk fråga och inte som en fråga om grundläggande demokrati och välfärd?

Fru talman! Det var ett något märkligt inlägg skolministern gjorde. Först och främst vill jag säga att jag i mitt inlägg gjorde en jämförelse med två olika konkurrerande delar. Exakt så är det i kommunen: Vi har kommu- nala skolor å ena sidan och friskolor å den andra. Det är inte rimligt att den ena delen får kontrollera den andra. Det är väl Skolverket som har i uppdrag att kon- trollera alla skolor och sedan göra den här jämförel- sen, hoppas jag. Om nu förslagen i propositionen är så bra som skolministern säger, varför görs då alla de inskränk- ningar som jag räknade upp i mitt första inlägg? Var- för ska man ha en specialavgift för den här prövning- en? Varför ska man ha begränsningar för små skolor? Varför gäller inte samma begränsningar för alla sko- lor? Skolministern talade om att inte särskilt gynna fri- stående skolor. Nej, det är just det man inte gör. Se bara på gymnasieskolorna, där man kan reducera kostnaden i fristående skolor men inte i kommunala skolor. Är det att särskilt gynna de fristående skolor- na? Nej, det är naturligtvis tvärtom. Det förvånar mig något att skolministern kom in på förslaget om checksystem. Jag trodde den frågan avhandlades i debatten för någon timme sedan. Då sade skolministern exakt samma felaktighet, trots att Beatrice Ask förklarade hur det skulle vara. Det är inte fråga om någon check som ska sändas hem till familjerna. Jag trodde att skolministern hade hört detta i debatten. Det är skolorna som ska få de här pengarna och sedan gemensamt organisera för ele- verna. Dagens system är direkt felaktigt. Nu bestämmer skolorna. Jag har studerat Skolverkets sammanställ- ning av hur mycket pengar de olika kommunerna lägger ned: I dag är det definitivt inte rättvist. Det är därför vi moderater föreslår att det ska bli en statlig del så att alla barn får del av samma belopp i den gemensamt finansierade skolan. Sedan får för- äldrar och elever välja i vilken skola pengarna ska utnyttjas. Det ska inte vara någon check. Kom inte med det påståendet en gång till, skolministern, för då blir jag ledsen! Inledningsvis sade jag att ministern var en klok karl. Det påståendet tycks kanske inte gälla. Jag är kanske beredd att ompröva det. Jag tycker också att vi ska ha en likvärdig skola. Det är därför det ska vara samma utgångspunkter. Därför är propositionen olycklig: Den missgynnar ensidigt de friskolor som ministern i sitt svar sade var ett viktigt och väsentligt komplement till vår svenska skola.

Fru talman! Roy Hansson använder alla sina in- lägg till att värdera olika ledamöter av riksdagen och deras utförsgåvor. Jag är inte beredd att göra en sådan värdering av Roy Hansson. Jag har inte tillräcklig kännedom om Roy Hansson för att kunna göra det. Det handlar om rättvisa villkor. Friskolor kan vara väldigt bra som komplement till den kommunala skolan och kan också innebära en utveckling i den kommunala skolan. Det är min utgångspunkt. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att villko- ren är rättvisa: att det ställs samma krav och att det inte är möjligt att få högre ersättning för att man väl- jer att starta en friskola i stället för att ha en kommu- nal skola. Kommunen har alltid det yttersta ansvaret för att alla barn i kommunen ska kunna få en utbild- ning. Det är en beredskap som kommunen måste ha och som alla måste ställa upp och finansiera. På punkt efter punkt är det viktigt att se till att få rättvisa vill- kor. Roy Hansson säger att checken inte ska sändas till familjen utan till skolan. Jag vet inte om skillnaden är så hiskligt stor mellan att checken går direkt till sko- lan eller om den går till Roy Hanssons brevlåda hemma. Min fråga är: Hur kan Roy Hansson säkerställa att varje elev i Sverige får de resurser som motsvarar de behov som eleven har? Roy Hanssons utgångspunkt är mycket svår. Hur ska summan över huvud taget beräknas? Kostnaderna skiljer sig väsentligt åt: Det är olika lokalkostnader, olika stora skolor, olika delar av landet och eleverna har olika långt till skolan. Sedan kommer vi till det som är ännu svårare. Det första kan man säkert räkna ut med en statlig Gosplanmyndighet, men allt det som hör till nästa steg - olika elevers olika behov, läs- och skrivsvårig- heter, behovet av extra resurser i form av assis- tenthjälp - hur ska det gå till? Och sedan det sista: Vad händer när man som för- älder eller elev upptäcker att Roy Hanssons check, väl uträknad, inte räcker för de behov som finns? Vem vänder man sig till? I dag har man rätt att vända sig till skolan, men med checksystemet står man där med sin väluträknade check och undrar. Ska man vända sig till den statliga myndigheten som har räknat ut beloppet? Vem ska man vända sig till? Detta är väldigt viktiga frågeställningar för en framtida skoldebatt, menar jag: frågorna om den gemensamma skolan och det gemensamma ansvaret för alla våra barn - inte skolan som en marknad utan skolan som ett gemensamt ansvar.

Fru talman! Jag tycker också att vi ska ha rättvisa villkor. Det är därför jag yrkar på att skolministern drar tillbaka den ogina proposition som regeringen lade fram i höstas med ett annat syfte än att göra skolan bättre. Helt klart är det så. Jämlika och rättvisa villkor är bra. Skolministern kom återigen in på checken som skulle skickas hem till mig. Dessvärre har jag inga barn som går i skolan, men jag skulle gärna vilja ha det. Jag tyckte att jag var tydlig i mitt förra inlägg: Det är inte det frågan gäller. Jag tyckte att Beatrice Ask var väldigt tydlig i debatten tidigare. Det är inte fråga om att skicka hem en check till den enskilde. Det är märkligt att det kom upp en gång till. Det finns skillnader mellan skolor redan i dag. Vi har en tillsyn och en granskning. Ingenting förändras om man ändrar i finansieringen. Det som inträffar är att föräldrarna väljer den skola som passar barnet och familjen bäst. Då tillförs skolan dessa pengar. Fru talman! Jag noterade innan ministern talat färdigt i mina anteckningar något om hur man ska hantera elever med särskilda behov, för jag visste att frågan skulle komma. Vi har naturligtvis ordnat det så att de barn som har särskilda behov får ett särskilt tillskott, som tillfaller skolan. Konstigare än så är det inte. Exakt så är det i dag, så det är ingen skillnad. Det var lite märkligt att jag kunde anteckna detta innan ministern tog upp frågan. Frågan är vad som händer i dag. I dag lämnar 10 000 barn vår skola utan fullständiga betyg. Det kan inte vara speciellt lyckat. Vi borde ta till vara alla möjligheter som finns. En möjlighet är fristående skolor, som passar vis- sa barn bättre. Det sade ministern också. Jag tycker att det är väldigt bra att ministern sade att det är vik- tigt och att det utvecklar den kommunala skolan. Vi borde kunna vara överens om detta och föra fram det. Därför menar jag att ni bör dra tillbaka denna olyck- liga proposition. Fru talman! Jag kan lägga till att jag har erfarit att det inte finns någon majoritet för förslaget i denna kammare, så det vore nog klokast om Thomas Östros drog tillbaka propositionen. Då slipper han ett neder- lag när vi kommer till omröstning.

Fru talman! Det är tydligt att Roy Hansson inte har tänkt igenom systemet med statlig skolpeng. Jag återkommer gärna till en diskussion när han har fun- derat igenom det konkreta i detta. Hur ska alla barn få samma rätt till god utbildning med en statlig skolpeng - en check som sänds till skolan? Vi har behandlingen av propositionen framför oss. Även om förslaget inte vinner kammarens gillande är jag inte helt säker på att detsamma skulle gälla ute bland folk. Vi vill ha rättvisa villkor, och vi säger ja till friskolor som ett bra komplement till de kommu- nala skolorna. Rättvisa villkor tror jag de flesta är ute efter.