Elbrist på grund av Norrlandssatsningarna

Herr talman! Elsa Widding har ställt fyra frågor till mig. De som tittar online denna måndag lunch kommer att se oss i två omgångar med två tunga interpellationer. Vi börjar här med den första.

Den första frågan är hur jag ser på problematiken kring vem som prioriterar den el som finns tillgänglig i samhället, alltså vem som ska få elen och var detta bestäms. Vidare är frågan hur jag och regeringen avser hantera prioriteringen av el för industrier och hushåll när el blir en bristvara. Särskilt har Elsa Widding frågat mig om enskilda kraftbolag som Vattenfall ska ha det mandatet.

Elsa Widdings andra fråga är om jag kan tänka mig att ta initiativ till att inrätta en statlig funktion, till exempel inom Energimyndigheten, som får i uppdrag att säkerställa el till prioriterade områden i samhället.

Som tredje fråga har Elsa Widding frågat mig hur jag och regeringen tänker agera om det nu beräknas saknas el motsvarande tio kärnkraftverk redan om några år, när det knappast lär finnas möjlighet att bygga kärnkraft på så kort tid och vindkraft inte lär vara möjlig att ta fram i sådan skala.

Slutligen frågar Elsa Widding, med hänvisning till att gruvbolaget LKAB:s vd har uttryckt det som att "det måste gå", vilka åtgärder jag tänker vidta för att elen ska räcka till.

Det finns ett stort behov av att bygga ut kraftsystemet. En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045. Många av elsystemets utmaningar ställs på sin spets i norra Sverige, där flera parallella och omfattande industriinvesteringar är beroende av fossilfri energi och nya stora effektuttag från elnäten.

Svenska kraftnäts prognos i den kraftbalansrapport som Elsa Widding hänvisar till - jag uppskattar när folk har läst sådant - är att om stora industrisatsningar realiseras enligt nu gällande planer skulle elanvändningen öka från ungefär 143 terawattimmar i dag till 187 terawattimmar 2027. Det skulle inte motsvara tio nya kärnkraftverk, men det är en mycket stor ökning. Regeringen har därför vidtagit ett antal åtgärder för att elektrifieringen ska kunna möjliggöras samtidigt som driftssäkerheten i elsystemet kan upprätthållas.

När det gäller tillgång till el är det viktigt att skilja på avtal om att köpa el från ett visst bolag, hur ny förbrukning ansluts till elnätet och hur användare i en akut bristsituation kan kopplas bort från elnätet.

Ett avtal om att köpa el, exempelvis mellan en industri och en elleverantör, påverkar inte hur anläggningar ansluts till eller kopplas från elnätet, varken i normaldrift eller i en bristsituation. Det exempel som Elsa Widding nämner, om att H2 Green Steel ska ha avtalat med Vattenfall om elleveranser, innebär alltså inte att H2 Green Steel prioriteras att anslutas till elnätet eller att de garanteras el i en bristsituation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anslutningen till elnätet sker i stället, som Elsa Widding anger, normalt enligt principen "först till kvarn", både i regionnäten och i stamnätet som Svenska kraftnät ansvarar för. Det åligger Svenska kraftnät och regionnätsägare att se till att anslutningen av nya kunder inte påverkar driftssäkerheten i det befintliga systemet på ett sätt som strider mot svensk och europeisk lagstiftning.

Vid en akut effektbrist finns en möjlighet för Svenska kraftnät att beordra att förbrukning kopplas bort. Det här är ett verktyg för att skydda elsystemet och minimera påverkan på samhället. Om det verktyget används ska samhällsviktiga elanvändare prioriteras i den mån det går. Tidigare har risken för effektbrist varit liten. Inför förra vintern uppgav däremot Svenska kraftnät att det fanns en reell risk för bortkoppling i södra Sverige, vilket visar på systemets sårbarhet.

För att kunna ansluta nya stora förbrukare, uppnå klimatmålen och bibehålla Sveriges konkurrenskraft behöver elsystemet byggas ut. För att tydliggöra inriktningen för energipolitiken och energisystemets utveckling avser regeringen att lägga fram en energipolitisk inriktningsproposition som omfattar just ett planeringsmål och ett leveranssäkerhetsmål för elsystemet. Det arbetet kommer i sin tur att kräva flera verktyg. Regeringen arbetar målmedvetet även med de verktyg som rör till exempel effektivisering av anslutningsprocesserna, en utvecklad elmarknad, myndighetsöversyn, energiplanering på lokal och regional nivå samt en färdplan för ny kärnkraft.

Visst kan man säga att det måste gå att få fram den el som behövs, men det är inte en from förhoppning, i alla fall inte från regeringens sida. Det är en av den här regeringens främsta prioriteringar att se till att det går. Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Det ska vi värna.

Herr talman! Tack, ministern, för ett bra och svårt jobb! Det är svårt men faktiskt bra i många stycken.

En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045, säger ministern. Då är min fråga om ministern har tänkt på hur avgörande det egentligen är att nå nettonollutsläpp till 2045. Hur illa blir det om vi bara kallt konstaterar att det inte går och om vi i stället minskar utsläppen i takt med världen globalt?

Detta är lätt att räkna på om man använder IPCC:s data och analys. Om vi i Sverige går ned till noll kommer temperaturpåverkan vid seklets slut att bli ungefär två tusendels grad, där stålprojekten står för ungefär 10 procent, alltså två tiotusendels grad. Frågan är då vad denna sänkning ska få kosta.

Hur mycket av välfärd och skatteintäkter ska behöva gå förlorade för att vi ska påverka den globala temperaturen med två tusendels grad vid seklets slut? Det är ju vad denna brådskande elektrifiering faktiskt handlar om och syftar till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är självklart absolut inget fel på att göra en omfattande elektrifiering, men den måste ske i en takt som inte äventyrar välfärden. Och den kan inte ske förrän elen finns tillgänglig. Först då kan man sätta upp denna typ av äventyrliga mål.

Min fråga till ministern handlar inte om i vilken ordning användare i en akut bristsituation kan komma att kopplas bort från nätet, utan frågan handlar om hur investeringar prioriteras när det är brist på kapacitet. Vem ska få kapacitet att kopplas upp till nätet, och vem ska inte få det?

Det ligger ett antal förbrukningsansökningar hos Svenska kraftnät i dag - totalt om 20 500 megawatt fram till 2033. Eller det mesta ligger fram till 2033; jag tror att det är 17 800 megawatt. Effektförbrukningen under topplasttimmen i Sverige förra året låg på knappt 24 000 megawatt, så detta är väldigt mycket.

I område 1 ligger det ansökningar om 12 500 megawatt. I område 2 är det 3 700. I område 3, där Stockholm ligger, är det 4 300. Och i område 4 är det ingenting - noll, alltså. Det ser ut som att företagen i söder har givit upp, och om det stämmer är det självklart en stor katastrof för investeringsviljan. I norr däremot finns det ingen hejd på vad man förväntar sig att staten ska klara av.

Ska vi klara omställningen och elektrifieringen i den takt som industrin planerar för behövs det årligen ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm från nu fram till 2045 för att täcka kommande förbrukningsökningar samt för att ersätta befintlig produktion som går ur tiden. Detta säger Daniel Gustafsson, avdelningschef för kraftsystem. Det är alltså ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm varje år fram till 2045.

Om inte investeringar i ny produktion skjuter fart kommer norra Sverige att gå från ett överskottsområde vad gäller el till ett underskottsområde. Och för södra Sverige, som normalt är ett underskottsområde, kommer situationen att bli ännu värre. Det blir alltså inga nya investeringar, inga nya skatteintäkter.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att elektrifieringen ska kunna möjliggöras samtidigt som driftssäkerheten i elsystemet kan upprätthållas, säger ministern. Man kan då titta på vad som krävs för att få till de här projekten i norr. Mellan åren 2000 och 2020 byggde Svenska kraftnät 60 mil transmissionsnät. Under lika många år framöver förväntas Svenska kraftnät bygga 700 mil transmissionsnät. Det motsvarar en byggnadstakt på en kilometer per dag och minst 30 000 höga stolpar och fyra kraftledningsgator från Treriksröset till Smygehuk. Det kommer inte att gå. Måste inte någon dra i handbromsen för elektrifieringen, och måste man inte ta det lite lugnare? Hur ser konsekvensanalysen ut för detta?

Vi går mot en situation med ännu större kapacitetsproblem än vad vi redan har.

Herr talman! Det är spännande att möta en person i en interpellationsdebatt som är kunnig i frågorna och också väldigt engagerad i frågorna. Jag ska försöka bena ut en del av följdfrågorna, för de är många.

Jag börjar med frågan om anslutning till elnätet, herr talman. Det är Svenska kraftnät som beslutar om nya anslutningar till stamnätet, och nätägaren beslutar om anslutning till respektive regionnät. Som utgångspunkt har en ny elanläggning som producerar eller använder el rätt att anslutas till elnätet, men om det saknas kapacitet kan det ta tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svenska kraftnät och regionnätsägarna ansvarar för stabiliteten i sina nät. Och anslutning av nya anläggningar får inte göras om det inte ryms inom driftssäkerhetsgränserna. Jag var inne på detta i mitt ursprungliga svar, men jag vill understryka det.

I dag finns få bestämmelser om informationsdelning mellan olika aktörer om ansökningar om nya anslutningar till elnäten. Detta innebär bland annat att Svenska kraftnät i dag har ganska dålig kännedom om större anslutningar som planeras i andra elnät än deras egna elnät. Det är bland annat därför som regeringen har gett uppdrag om krav på informationsdelning och effektivisering av processen.

Därtill har regeringen den 19 juni i år beslutat om två uppdrag till Svenska kraftnät respektive till Energimarknadsinspektionen som syftar till att effektivisera processen för nya anslutningar till elnäten och korta ledtiderna.

Det övergripande syftet med dessa uppdrag är att nya företag ska kunna etablera sig och att befintliga ska kunna växa. Då behövs det tillgång till anslutningar till elnätet, och de behöver vara tillräckligt effektiva.

Uppdragen syftar också till att man bättre ska möta företagens behov, vilket i förlängningen både stärker svensk konkurrenskraft och ger oss bättre förutsättningar att nå våra klimatmål.

Det Elsa Widding lyfter här, herr talman, är bland annat frågan: Är det över huvud taget ett värde i att ha ett mål om nettonoll till 2045? Mitt svar är: Ja. Och det är för att jag räknar baklänges. Om Sverige ensamt gör klimatomställningsresan är det inte jättemycket värt, utifrån mitt och regeringens perspektiv. Man kan i och för sig tycka: Då har vi gjort rätt för oss själva. Det beror på hur man ser på frågorna. Men det stora värdet är ju om vi får fler länder att göra samma resa.

Det som händer nu under klimattoppmötet i Dubai är att väldigt många länder plötsligt tittar på Sverige. De inser att det är ett land som tar klimatfrågorna på stort allvar men som inte vill tumma på konkurrenskraft, som inte vill tumma på arbetstillfällen för sina invånare, som inte vill låta vanligt folk stå för notan och som heller inte vill försaka välfärden. Det är den omläggning som den här regeringen gör av energipolitiken och därmed också klimatpolitiken, och både vi och omvärlden ser att kärnkraften behöver finnas med i mixen.

Som svar på frågan om det här går att göra vill jag understryka att anledningen till att detta är viktigt är att det gör skillnad om vi får fler länder med oss som kan ha en realistisk resa mot netto noll. Därför spelar det roll vad Sverige gör.

Jag vill understryka att vi har gjort den här resan förr. På 70-talet och i början av 80-talet byggde Sverige 14 kärnkraftverk på mycket kort tid, även om man ska vara noggrann med att två byggdes i Finland. Det är den typen av nybyggarera som vi nu ger oss i kast med.

Herr talman! Min fråga handlar om ifall ministern tror att det går att bygga de här fyra kraftledsgatorna i den takt som krävs, det vill säga en kilometer per dag. Det är den orimligheten som jag försöker peka på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår självklart att man kan vilja gå före som land. Sverige har gjort otroligt mycket, precis som ministern säger. När det gäller vår elproduktion släpper Sverige ut 20 gram koldioxid per producerad kilowatttimme. Snittet i EU ligger på 300. Tyskland ligger på nästan 400, och Polen ligger på 900 eller någonting sådant.

Det här handlar om välfärden och hur vi ska klara av det här. Som jag pekade på handlar det om Sydsverige, och vi går emot ett läge där det blir ännu värre.

Teoretiskt har jag ingenting emot elektrifieringen. Men den måste gå att genomföra, för det kommer att påverka välfärden. Vi går emot en situation med brist på el och ännu större kapacitetsproblem än vi redan har, och vindkraften kommer rent tekniskt inte att kunna lösa problemet. Krävs det verkligen inte en annan prioritering än att bevilja 12 000 megawatt ny kapacitet i område 1?

När man tittar på siffrorna och läser rapporterna från Svenska kraftnät får man uppfattningen, och det är ingen som vågar säga det rakt ut, att det bara är att glömma de här investeringarna. Det kanske är lite löjligt att säga så, men är det inte viktigare att kunna baka bröd i Sydsverige och expandera verksamheterna där än att göda riskkapitalister med våra skattepengar till ingen större nytta för klimatet? Det är också en av poängerna här.

Det är klart att det är en väldigt teoretisk beräkning. Även om vi slutar släppa ut koldioxid kommer det självklart inte att påverka temperaturen under en lång tid. Jag ska inte gå in på varför det är så, men rent teoretiskt kommer det att bli en väldigt, väldigt liten sänkning. Om man multiplicerar många länder som alla minskar sina utsläpp med två tusendels grader finns det ju en anledning till att det inte blir någon större temperaturskillnad.

På något sätt måste vi tänka på Sveriges befolkning, och det är verkligen på väg åt fel håll. Sverige har de två sämsta elområdena i hela Europa, SE3 och SE4. Vi är, jämfört med i dag, på väg mot ett radikalt förändrat kraftsystem, där handelsflöden över snitt 1 kommer att gå norrut. Med en hög utbyggnad av havsbaserad vindkraft längs Sveriges södra kust kommer handelsflödet över snitt 3 och 4 också att gå norrut under stora delar av året. Det här är en katastrof för södra Sverige.

Apropå de elslukande gröna projekten i norr kan man ju fråga vad man egentligen har. Man har ingen el och ingen malm. Man har bara en påse pengar som man har tiggt ihop av europeiska skattebetalare. Nu ska man till och med forsla malmen över Atlanten, så det kommer inte ens att bli fossilfritt.

Herr talman! Det är alltid lite spännande när man ska debattera och i grunden står ganska långt ifrån varandra till exempel i frågan om klimatförändringarna eller snarare vad som har effekt på att försöka bromsa upp uppvärmningen av jorden och vilken betydelse det har att Sverige då gör sin del.

Jag tycker att det har ett värde och vill ta den frågan på stort allvar. Därför vill jag vända mig till dem som ändå lyssnar på den här sändningen nu eller i efterhand och som frågar sig om de tror på klimatförändringarna, och om de gör det, spelar det i så fall någon roll vad Sverige gör?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag påstår alltså inte att Elsa Widding säger detta, men jag vet att det finns en del som tror på klimatförändringarna men som ändå undrar om det går att göra någonting åt dem.

Jag skulle säga så här: Kör uteslutningsmetoden! Är det ett problem om Sverige har en massa fossilfri baskraft? Svaret är nej. I dag är vårt stora problem att vi har en stor avsaknad av detsamma. Vi har de senaste tio åren tryckt in motsvarande 10 000 megawatt ny kraftproduktion i vårt elsystem. Det motsvarar, om man omvandlar det, ungefär sju kärnkraftsreaktorer.

Problemet är bara att all den här kraftproduktionen inte har varit kraftproduktion från ny kärnkraft utan från väderberoende, alltså intermittenta, kraftslag. Det här har gjort vårt system väldigt skört, samtidigt som man har lagt ned fyra reaktorer.

När frågan väcks om det inte är viktigare att man kan baka bröd i södra Sverige är svaret därför att om vi stärker kraftproduktionen och gör en kraftig utbyggnad av ny fossilfri baskraft i form av kärnkraft är det en vinst för södra Sverige, men det är också en vinst för norra Sverige.

Vi är nu också i ett läge där vår kraftproduktion är viktig för att balansera ut Norge och Finland. Skulle vi under perioder gå med överskott har vi även möjlighet att exportera vår kraftproduktion. I ett läge där Tyskland har valt den helt omvända vägen jämfört med Sverige och lagt ned sin kärnkraftsproduktion har man också börjat dammsuga efter andra källor till just fossilfri kraftproduktion. Här skulle Sverige kunna ha en stor konkurrensfördel.

Jag är övertygad om att det är rätt att ha så här högt uppsatta klimatmål. Jag menar att vi gång på gång har visat att det går att nå netto noll utan att försaka konkurrenskraft, arbetstillfällen och en stark välfärd för medborgarna - att finnas där för folket.

Huruvida man tror att det är görbart eller inte kan man dividera om. Men min poäng är att det också går att tänka bakvägen: att tänka att oavsett vad jag tycker och tänker om det jag som energiminister och vice statsminister är övertygad om kommer det inte att vara ett problem om vi kraftigt bygger ut vår kraftproduktion - så länge vi gör det på ett sätt som är driftssäkert och med en tydlig leveranssäkerhet och så att vi har tillräckligt med effekt där och när det behövs.

Om något av de projekt som Elsa Widding sätter ett frågetecken för skulle klappa igenom kan vi då fortfarande ha en stor konkurrensfördel av en så massiv utbyggnad av kraftproduktionen. Det tycker jag är ett argument som är värt att ta till sig.

Herr talman! Det är många saker, och jag vill bara säga när det gäller klimatfrågan har vi IPCC att förhålla oss till. Där kan vi glädjas åt att det ser ohyggligt mycket bättre ut i dag än vad det gjorde för några år sedan, nu när vi följer SSP2-4,5 ett medelscenario. Är det så att Kina lyckas ännu lite bättre att få ned sina utsläpp innan mitten av seklet kommer man antagligen vid nästa rapporttillfälle att vara ännu mer positiv.

Det ser alltså ändå ganska bra ut. Vi går från att släppa ut någonstans runt 40 gigaton koldioxid per år, och om vi följer det här scenariot ser vi ut att komma ned till 10. Det är väldigt, väldigt bra. Vi kommer då att ligga på en utsläppsnivå på ungefär 600 ppm och inte på 1 200, som man trodde för ett antal år sedan och som var rätt ologiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag skulle vilja slå ett slag för är en överbryggningspolitik till dess att vi får tillräckligt med ny fossilfri elproduktion. Det skulle till exempel kunna vara att återstarta Stenungsund, vilket jag kommer att prata lite om i nästa interpellation.

Det är väldigt viktigt att man förstår att man inte behöver vara så jätterädd för fossilkraft. Måndag kväll i förra veckan nettoimporterade Sverige 1 371 megawatt el från grannländerna Polen och Tyskland. Det kom alltså 610 megawatt från Polen, vilket motsvarar en Barsebäcksreaktor. Runt middagstid i måndags låg koldioxidintensiteten från Polens energimix på 930 gram koldioxidekvivalenter. Det betyder alltså nästan ren kolkraft. Om Sverige hade eldat egen olja i stället hade det blivit mycket mindre utsläpp.

Det handlar också om att vara lite smart och inte vara så himla rädd för Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Man måste våga räkna och visa på vad som släpper ut och inte släpper ut. Då skulle vi klara oss mycket bättre.

Herr talman! Jag håller detta tajt eftersom vi kommer att ha anledning att diskutera fler aspekter av dessa frågor alldeles strax.

Jag tror att Elsa Widding och jag har möjlighet att enas i att en ansvarslös politik har förts under lång tid, och det har gjort att Sverige är i ett mycket mer sårbart läge nu. Jag kan kanske skapa viss trygghet med att säga att regeringen inte är så "himla rädd" för Miljöpartiet. Vi samarbetar gärna vitt och brett där vi kan komma överens, men det ska vara fysikens lagar som ska stå i centrum, inte ideologiska låsningar runt specifika kraftslag eller att önska sig fram. Jag uppskattar ändå frågor som handlar om realismen i planerna och hur de ska konkretiseras.

Sverige har en resa att göra, och jag sticker inte under stol med det. Det är därför vi har en mycket aktiv dialog med samtliga våra myndigheter och konkretiserar deras uppdrag ytterligare för att säkerställa att vi får en högre grad av realism i den stora resa som vi behöver göra för att återigen visa att Sverige kan göra ännu en nybyggarresa. Därmed kan vi visa att vi kan få ihop ansvar för vårt klimat och vår miljö med fler arbetstillfällen och en starkare välfärd. Jag ser fram emot att få diskutera dessa frågor mer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.