Efterlevnad av svaveldirektivet

Interpellationsdebatt 3 mars 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 98 Statsrådet Anna Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig vad jag ämnar göra för att tillsynen gällande efterlevnad av det nya svaveldirektivet ska vara effektiv utan att rederibranschen åläggs extra kostnader och regelkrångel.

Den 1 januari 2015 infördes skärpta regler gällande svavelinnehållet i fartygsbränsle inom så kallade svavelkontrollområden. Med anledning av de skärpta bestämmelserna, och den överhängande risken för överträdelser, har Transportstyrelsen beslutat att utöka sin tillsyn.

Tillsynen innefattar kontroll av loggböcker, såsom maskindagbok, oljedagbok och bunkerkvitton samt svavelprover. Svavelproverna kommer inom en snar framtid att kunna analyseras både direkt på plats via handmätare och skickas för analys.

Transportstyrelsen beräknar att kostnaden för dessa svavelkontroller ligger på närmare 2 miljoner kronor och ska i enlighet med riksdagens beslutade huvudprincip vara självfinansierad, och full kostnadstäckning ska uppnås. Mot denna bakgrund har Transportstyrelsen beslutat att ta ut en avgift för den tillsyn som bedrivs. Avgiften ligger på 1 400 kronor per timme. Transportstyrelsens föreskrift för avgift för år 2015 har remitterats på sedvanligt sätt under föregående år.

Svavelavgiften kommer att tas ut av den som kontrolleras, och faktureringen kommer att skötas av Transportstyrelsen. Transportstyrelsen kommer med andra ord inte att vidarefakturera krav till utländska fartygsägare via fartygsagenter.

Mot denna bakgrund avser jag inte att göra något ytterligare i frågan om avgifter för svaveltillsyn.


Anf. 99 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tror dessvärre att det är många som kommer att bli besvikna.

Svavelkontroller har gjorts i flera år utan att någon avgift har tagits ut. Vad har skett nu som gör att Transportstyrelsen behöver göra detta? Reglerna har funnits sedan 1999.

Transportstyrelsen tar inte ut avgift för annan hamnstatskontroll av fartyg och inte heller av andra utländska fordon inom andra trafikslag för oanmälda inspektioner när alla regler har följts. Varför denna tydliga avvikelse inte bara mot internationella regler utan också mot nationell praxis?

Någon med känsla för humor tyckte att det var samma sak som om polisen skulle ta ut avgift för de slumpmässiga nykterhetskontrollerna på svenska vägar. Du blir stoppad, du får blåsa i alkometern som visar 0 promille, och sedan får du en faktura för kostnaderna som polisen har haft för sin arbetstid, utrustning, bil och så vidare. Det är exakt samma sak som när Transportstyrelsen debiterar 1 400 kronor i timmen för slumpmässiga kontroller av svavelhalten i fartygets bränsle.

Även utländska organisationer har noterat detta undantag för svensk del och reagerat.

Svavelkontroller är bara en liten del av den tillsyn som utövas av Transportstyrelsen i den så kallade hamnstatskontrollen. Kommer Transportstyrelsen nu att ta betalt även för andra hamnstatskontroller? Vad kommer att gälla för framtida kontroller, till exempel av fartygs barlastvatten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern säger att avgiftsfaktureringen inte kommer att skapa onödig byråkrati för fartygsagenterna. Men den kommer att skapa byråkrati för Transportstyrelsen. Det är knappast ett effektivt förfarande när Transportstyrelsen ska skicka fakturor direkt till de utländska rederierna. Vem ska tillhandahålla adresserna, och hur ska betalningen drivas in om problem uppstår?

Detta riskerar också att bli ett rättviseproblem då det blir enklare att kräva in avgifter från svenska rederier. Dessutom kontrolleras endast 400 av ca 100 000 fartyg. Det blir klart orättvist att ett fartyg som gör allt för att uppfylla reglerna till en betydligt högre kostnad också får betala en tillsynsavgift, trots att man inte har brutit mot reglerna och trots att det finns fuskare som kommer undan både med billigare bränsle och genom att slippa tillsynsavgift.

Jag vill också säga att branschen är mycket positiv till att en tillsynsavgift tas ut av dem som inte uppfyller reglerna. Det är egentligen den avgiften som ska finansiera Transportstyrelsens kostnader.


Anf. 100 Statsrådet Anna Johansson (S)

Fru talman! Det är riksdagen som fattar beslut om huvudprincipen för finansieringen av Transportstyrelsens kontrollverksamhet. Där har riksdagen fattat beslut om att tillsynen ska bekostas genom i första hand avgifter. Det är inget unikt för Transportstyrelsen och de avgifter som de tar ut för tillsyn. Samma sak gäller sådant som ligger under miljöbalken där kommunernas miljöförvaltningar tar ut avgifter för till exempel livsmedelskontroll.

Alternativet hade varit att man antingen lade ut hela denna kostnad på de svenska fartygen eller de svenska redarna genom någon form av årlig avgift, vilket naturligtvis skulle vara mycket orättvist, eller att man beskattade skattekollektivet, vilket i så fall skulle strida mot den huvudprincip som riksdagen har fattat beslut om.

Om man önskar en förändring av den principen och vill att Transportstyrelsens tillsynsverksamhet inte längre ska vara avgiftsfinansierad får man driva den frågan i riksdagen för att ändra huvudprincipen. Men så länge denna princip finns är det rimligt att den som blir utsatt för en kontroll också står för kostnaden.

Jämförelsen med polisen är något haltande eftersom polisen är en till 100 procent skattefinansierad verksamhet där huvudprincipen är att den belastar skattekollektivet. Så är det inte med Transportstyrelsen.

Som sagt var, önskar man en annan ordning får man nog driva detta en annan väg eftersom detta inte är en fråga som regeringen förfogar över, utan det är riksdagen. Den principen har gällt under lång tid.

Detta ingår inte heller i den hamnkontroll som det hänvisas till, utan detta är en specifik kontroll av just svavelinnehållet i bränslet. För detta tas en särskild kontrollavgift ut.

Jag kan också konstatera att det finns en del felaktigheter i denna interpellation. Jag hoppas att man inte vid kontakter med branschen för vidare den typen av desinformation, eftersom jag tror att det är oerhört viktigt att vi upprätthåller en hög kvalitet och intensitet i fråga om kontrollerna av att svaveldirektivet efterlevs för att säkerställa att det är goda konkurrensvillkor och att vi får ned svavelutsläppen i vår närmiljö till gagn för både människa och miljö.


Anf. 101 Boriana Åberg (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När Transportstyrelsen utför kontroller av till exempel utländska luftfartyg debiteras inte någon kostnad såvida inte några brister uppvisas. Jag tycker att samma förhållanden ska råda för alla typer av fordon oavsett vilket slags fordon det är.

Man ska inte underskatta branschens kunskaper. Jag tror att man är mycket påläst och kan detta. Diskussioner kring svaveldirektivet har pågått i decennier.

Svaveldirektivet var inte okontroversiellt när det infördes. Men branschen har trots allt anpassat sig till de nya reglerna. Det har kostat rederierna stora pengar att investera i utrustning som renar avgaserna från svavel. Jag har med egna ögon sett så kallade scrubbers som tvättar bränslet från svavel. De är mycket stora och tunga och tar upp värdefullt lastutrymme. De måste monteras vid skorstenen av fartyget, och det förändrar tyngdpunkten på fartyget. Dessutom ökar bränsleförbrukningen.

Det är komplicerat att installera dem, vilket gör att fartyget måste vara under service i flera månader. Under tiden står fartyget stilla, och det innebär inkomstförluster för rederiet.

När fartyget ska säljas vidare finns det inga köpare som kan köpa det eftersom detta direktiv handlar bara om vatten i vårt närområde. Resten av världen har fortfarande en gräns för svavelhalten på 3,5 procent.

Man kan även använda naturgas, LNG-bränsle, som också är dyrt och dessutom kräver en fungerande infrastruktur. Man ska ha tillgång till LNG i precis rätt tid och på rätt plats. Ett annat alternativ för att minska svavelutsläppen är att handla dyr lågsvavlig bränsle. Nu har det ju fungerat bra eftersom bränslepriserna har varit låga sedan direktivet infördes, men vad händer när priserna når sina normala nivåer? Vi ska tänka på att branschen har en smärtgräns, och när man till råga på dessa kostnader lägger på en avgift på 1 400 kronor per timme passeras den gränsen.

De kontroller som utförs är inte heller lätta att driva vidare om det till exempel skulle visa sig att något fartyg har mer svavel än vad som är tillåtet. De flesta har två oljetankrar, den ena med lågsvavligt bränsle för Secaområdet och den andra med normal svavelhalt i bränslet. När kontrollerna görs på själva båten vet man inte med säkerhet att den körs med just det lågsvavliga bränslet. Därför är det mycket mer tillförlitligt att göra kontroll från luften, till exempel med hjälp av flygplan eller optisk läsning, som man gör i Danmark.

Transportstyrelsen själv säger att det finns stora problem att lagföra dem som bryter mot reglerna. Det tar nämligen två veckor att framställa provet, och då är fartyget borta från svenskt vatten.


Anf. 102 Statsrådet Anna Johansson (S)

Fru talman! Jag inser att det är betungande för branschen att få det här nya direktivet att efterleva. Jag tror samtidigt att möjligheten att ställa om till en ännu mer miljövänlig bransch är långsiktigt positiv för branschen.

Jag skulle gissa att de nya direktiven snarare kommer att utökas till att gälla fler områden. Det är inte enbart Östersjön utan även Nordsjön och Engelska kanalen som omfattas, och jag skulle bli förvånad om kraven inte kommer att gälla fler områden i framtiden. Framsidan på detta är naturligtvis att det finns goda möjligheter för svensk rederinäring att ligga i framkant av en progressiv utveckling, göra bättre framtida affärer och bidra till innovation på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att ingången att det bara är besvärligt och dumt att ha ett svaveldirektiv och se till att det efterlevs är ganska destruktiv. Jag skulle gärna se att man i stället har en mer konstruktiv diskussion som handlar om hur vi gemensamt kan bidra till att sjönäringen minskar sina utsläpp och blir mer miljöanpassad - och därmed blir ett ännu mer konkurrenskraftigt transportslag framöver.

Nu blev det här en lite större fråga i det andra inlägget än att handla om avgiften, vilket var huvudfrågan i interpellationen. Jag vidhåller att det, om man önskar en annan ordning än att Transportstyrelsen i huvudsak ska finansieras via avgifter i stället för via skattemedel, inte är en fråga som kan lösas genom en interpellation. Det är riksdagen som har fattat det beslutet, och det gäller lika för alla transportslag. Det innebär att det är den som blir utsatt för tillsynen som betalar en avgift även när man från Transportstyrelsens sida bedriver tillsyn av andra typer av fordon och farkoster. Det är alltså inget unikt.

Däremot har man tidigare haft en inte helt samstämmig efterlevnad av den här principen, och det som har hänt är egentligen inte kopplat till Secadirektivet utan till att man har sett över hur man tar ut avgifter och sett till att försöka göra det mer lika för alla. Det är ju i grund och botten en ganska rimlig åtgärd.

Jag hoppas alltså att branschen tar till sig detta och att vi får en så god efterlevandekontroll att det inte ska vara möjligt att bryta mot reglerna och därmed tjäna pengar. Vi ska i stället få de goda effekter av detta direktiv som faktiskt var avsikten, nämligen renare luft, bättre miljö och på sikt också bättre affärsmöjligheter för svenska rederier.


Anf. 103 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Det är glädjande att ministern delar branschens oro för ökade kostnader, och det är glädjande att ministern ser en framtid för svenska innovationer när tiden blir mogen och alla andra inför samma krav på svavelhalt. Det är inte planerat; såvitt jag vet funderar man på att, långt i framtiden, införa ett krav på 0,5 procent. Det är ganska mycket mer än 0,1 procent, som det är nu.

Jag hoppas att ministern skulle vilja ta initiativ till att be Transportstyrelsen ta ett helhetsgrepp över sina avgifter. Det är viktigt att de av alla branscher upplevs som lättöverskådliga och rättvisa.

När det gäller just rederibranschen är frågan om vi vill ha transporter till sjöss eller inte. Ska vi lägga så många kostnader på rederierna att det inte går ihop ekonomiskt? Ska rederierna å sin sida vältra de kostnaderna på sina kunder, så att kunderna kanske väljer andra transportslag - till exempel lastbilar? Eller ska kunderna kanske - Gud förbjude - tvingas välja andra leverantörer än svenska företag? De kanske väljer att köpa malm, pappersmassa och trävaror någon annanstans eftersom våra transportkostnader är så höga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att den där kontrollavgiften på slumpmässig kontroll kostar mer än vad den smakar.


Anf. 104 Statsrådet Anna Johansson (S)

Fru talman! Med all respekt för den olägenhet tillsynen kan innebära och de kostnader som är förknippade med den har jag väldigt svårt att tro att en timkostnad på 1 400 kronor kommer att innebära någon risk att rederinäringen blir mindre konkurrenskraftig gentemot andra transportslag.

Jag tror också att vi som är verksamma inom olika branscher och olika gebit under den här perioden av jordens existens har ett ansvar att faktiskt göra precis allt vi kan för att se till att även våra barn och barnbarn har en jord att leva på. Alla branscher måste dra sitt strå till stacken, och alla transportköpare måste ta ansvar för att välja den mest hållbara transporten. Vi som politiker måste ta ansvar för att vi fattar beslut som gör att vi får en utveckling mot ett mer hållbart samhälle.

I det sammanhanget handlar det om hållbarhet igen, i alla tre perspektiven. Ekonomi är en sak, men det går inte att bara ha en ekonomisk hållbarhet för vissa i det korta perspektivet och strunta i de andra perspektiven i hållbarheten. Då kommer nämligen det här inte att sluta väl. Jag förstår att det i en övergångsfas är betungande och svårt och ställer höga krav, men jag har väldigt svårt att se vad alternativet skulle vara.

Är det så att man har ett alternativ till att införa svaveldirektiv och se till att de efterlevs - samt att den som blir utsatt för tillsyn bär kostnaden för det, i enlighet med riksdagens principer - får man gärna komma med de förslagen. Jag tycker dock att detta i grunden är en positiv och progressiv utveckling. Jag hoppas att vi kan vara överens om att vi ska gynna näringen, men på rätt sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2014/15:251 Efterlevnad av svaveldirektivet

av Boriana Åberg (M)

till Statsrådet Anna Johansson (S)

 

Den 1 januari 2015 infördes svaveldirektivet, som innebär en sänkning av den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen till 0,10 viktprocent i svavelkontrollområdena Östersjön, Nordsjön, Engelska kanalen och Nordamerikas kustområden.

Redan i juni 2014 publicerade Transportsstyrelsen sin rapport Tillsyn och efterlevnad av de skärpta reglerna för svavelhalt i marint bränsle, där det bland annat redogjordes för nya tillsynsrutiner, i första hand för utökade kontroller ombord. Omfattningen av tillsynsverksamheten bedömdes motsvara 400 oljeprover, för vilka kostnaden bedömdes rymmas inom befintlig budgetram.

Det har kommit signaler från branschen att Transportstyrelsen avser att ta ut en avgift på 1 400 kronor i timmen för den slumpmässiga kontroll av svavelhalten de gör ombord. Inget annat av de länder som berörs av svaveldirektivet tar ut några avgifter, och Transportstyrelsens agerande upprör branschen, som redan nu är tyngd av de kostnader som det betydligt dyrare lågsvavliga bränslet innebär.

Beslutet skapar också onödigt regelkrångel för fartygsagenterna, som tvingas vidarefakturera krav till utländska fartygsägare. Att ta ut avgifter för slumpmässiga kontroller strider mot reglerna i ett rättssamhälle.

 

Därmed vill jag fråga statsrådet vad hon ämnar göra för att tillsynen gällande efterlevnad av det nya svaveldirektivet ska vara effektiv utan att rederibranschen åläggs extra kostnader och regelkrångel.