Effektivare vargförvaltning

Fru talman! Runar Filper har frågat mig hur jag ser på att Naturvårdsverket inte följer riksdagsbeslutet om gränsen för gynnsam bevarandestatus som togs av våra folkvalda. Interpellanten har också frågat mig om regeringen bör bemyndiga Naturvårdsverket att rätta sin bedömning av nivå för gynnsam bevarandestatus efter det riksdagsbeslut som togs 2013. Vidare har interpellanten frågat vad regeringen gör för att verkställa en effektivare viltvård som förvaltar vargen i stället för att indirekt utsätta den för illegal jakt. Slutligen har interpellanten ställt frågan hur jag ser på möjligheten att stärka det lokala och regionala inflytandet i viltförvaltningsdelegationerna.

Riksdagen beslutade 2013 att godkänna den dåvarande regeringens förslag i propositionen En hållbar rovdjurspolitik att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen ska vara 170-270 individer. I propositionen framförde regeringen att Naturvårdsverket efter riksdagens behandling skulle bedöma var referensvärdet för varg skulle ligga inom det av regeringen föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt art- och habitatdirektivet.

Inom ramen för denna begränsning rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas. Den svenska populationen har dock haft en högre inavelsgrad än vad som anses acceptabelt, och den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet i propositionen kritiserades för att den inte beaktade de genetiska aspekterna.

Regeringen gav under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och, med den nya analysen som grund, utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Analysen visade att det behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska länderna hela tiden omvärdera bevarandestatusen mellan de regelbundna rapporteringar som länderna ska göra enligt art- och habitatdirektivet. Sådana rapporteringar ska ske vart sjätte år, och 2019 rapporterade Sverige till EU-kommissionen att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus nu är 300 vargar.

Jag ser ingen anledning att uppdra till Naturvårdsverket att korrigera sin bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige. Bedömningen av referensvärdet vilar på vetenskaplig grund.

Förvaltningen av varg kan genomföras på ett mer aktivt sätt när vargstammen har uppnått gynnsam bevarandestatus med en viss marginal över referensvärdet på 300 individer. När antalet balanserar på referensvärdet har Naturvårdsverket bedömt att det saknas utrymme för annan jakt än skyddsjakt efter djur som orsakar skador eller är närgångna. Det är inte säkert att den totala dödligheten hos vargen som art skulle minska om det skulle beslutas om licensjakt i stället för skyddsjakt.

När det kommer till frågan om hur jag ser på möjligheten att stärka det lokala och regionala inflytandet i viltförvaltningsdelegationerna är min bedömning att delegationerna redan i dag bygger på regionalt deltagande. Delegationerna har ett stort inflytande över övergripande riktlinjer för viltförvaltningen som helhet i länet inom de ramar som EU:s art- och habitatdirektiv anger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman och statsrådet Jennie Nilsson! Tack för svaret, Jennie!

Naturvårdsverkets tjänstemän beslutade som bekant först att höja gränsen för vargstammens referensvärde till minst 300 vargar, i strid med vad riksdagen beslutade. Sedan körde Naturvårdsverket över demokratiska beslut från viltförvaltningsdelegationen och slog fast att det skulle finnas vargföryngringar i Jämtland. Detta skedde trots att länets viltförvaltningsdelegation med majoritet beslutade att Jämtland inte ska ha några vargar.

Den demokratiska processen sätts ur spel när ett statligt verk fattar beslut som går tvärtemot vad - i detta fall - en demokratiskt tillsatt grupp under länsstyrelsen slagit fast.

Landshövdingarna i norra Sverige har dessutom i samråd kommit överens om att länen inte ska ha några vargföryngringar, vare sig i Västernorrland, Jämtland, Norrbotten eller Västerbotten.

Ett vargrevir är också ett slag mot rennäringen, den samiska kulturen och renskötselns möjligheter att överleva. Det finns ett riksdagsbeslut om max 10 procents förluster för rennäringen på grund av rovdjur. Vargar där skulle förvärra läget avsevärt. Detta visar att Naturvårdsverket är ganska ointresserade av detta faktum och mer eller mindre kör sitt eget race. Det tycker jag är väldigt allvarligt.

Tycker inte ministern ändå att demokratiskt fattade beslut inte åtföljs här? Kommer instruktioner och regleringsbrev till Naturvårdsverket att ses över och kunna ändras framdeles för att följa demokratiskt fattade beslut, eller kommer det att fortsätta så här år efter år? Det kan ju inte vara meningen att riksdagsbeslut inte ska åtföljas.

Jag vill ha svar på dessa frågor.

Fru talman! Vi moderater sätter stort värde på landsbygdens verksamheter och på dem som bor och verkar i bygderna. Såväl varg som övriga stora rovdjur behöver anpassas till landsbygden, inte tvärtom.

Naturvårdsverket har meddelat att man inte kommer att medge licensjakt på varg denna vinter. Anledningen som Naturvårdsverket uppgett är att vargpopulationen fortsatt beräknas bestå av 300 individer - samma nivå som myndigheterna anser behövs för gynnsam bevarandestatus. Därför anser man att det inte finns utrymme för licensjakt. Orsaken till detta anses i sin tur vara illegal jakt; det är något som man har hört.

Fru talman! Att licensjakten inte blivit av i år har många reagerat kraftigt emot, då koncentrationen av vargpopulationer skiljer sig kraftigt åt i Sverige. Framför allt i Värmland uppfattar många människor att varken regeringen eller myndigheten förstår deras vardag.

Många har dessutom reagerat kraftigt mot Naturvårdsverkets uttalande om illegal jakt. Att jaga är för de flesta inte en hobby utan en livsstil och en del av deras identitet. Ett sådant uttalande ses därför som en skuldbeläggning av alla jägare. En tydligare förklaring till dess ställningstagande samt att myndigheten står upp för alla laglydiga jägare skulle minska spänningarna. Ingen vill se illegal jakt, allra minst jägarna.

Gällande vargpopulationen finns i grunden ett tidigare riksdagsbeslut som är byggt på vetenskap och EU-direktiv. Med dessa trygga grundstenar att luta sig mot ges i dag utrymme för en halvering av den vargpopulation som finns på den skandinaviska halvön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan också tilläggas att många uppfattar det antal vargindivider - 170-270 stycken - som nämns i tidigare riksdagsbeslut som en ram för det antal vargar som ska finnas.

Det är fel, fru talman. Forskare har tidigare slagit fast att siffran för minsta livskraftiga stam ligger på 100. Också denna siffra är baserad på den skandinaviska halvön som utbredningsområde för varg. Redan 170 ligger alltså en bra bit över det, och i dag ligger Naturvårdsverkets siffra på 300.

Fru talman! Vi moderater sätter som sagt stort värde på landsbygdens verksamhet och på de människor som bor och verkar i bygderna. Föräldrar ska kunna släppa ut sina barn på gården utan att vara oroliga, och på förskolor ska barnen kunna leka ute utan att känna sig otrygga. Det har förekommit varg nära förskolor.

Det behövs kloka avvägningar mellan olika intressen, inte minst mellan djur och människor. Begränsningar av människors frihet ska förebyggas så långt som möjligt, och denna fråga är viktig för människor som bor på landsbygden och har varg nära husknuten.

Min fråga till landsbygdsministern är därför: Hur ska landsbygdsministern säkra tryggheten i det vargtätaste länet Värmland och på övriga landsbygden?

Fru talman! Jag tackar Runar Filper och Marléne Lund Kopparklint för inlägg i en viktig debatt. Denna fråga berör, och det är viktigt att vi visar att vi tar den på stort allvar. Det är en svår och komplex fråga, och ett antal olika intressen ska vägas in.

Enligt EU:s art- och habitatdirektiv är vargen strikt skyddad. Det innebär att vi måste förhålla oss till det och de förutsättningar och ramar som finns.

Vi har ett enigt riksdagsbeslut från 2013 i botten. Där sattes siffran till 170-270 utifrån den vetenskapliga grund man då hade att förhålla sig till. Här sägs också att det ska tas socioekonomisk hänsyn och att vargen ska vara spridd över hela landet. Jag tror att vi alla är överens om att dessa målsättningar fortfarande gäller och att vi står fast vid dem.

Ja, Naturvårdsverket är ansvarig myndighet i dessa frågor.

Vad gäller licensjakt kontra skyddsjakt kontra illegal jakt sköts det under förra mandatperiodens licensjakt 98 vargar. Under mandatperioden dessförinnan, 2010-2014, sköts det totalt 22 vargar genom licensjakt. Vad gäller skyddsjakt fälldes 118 vargar under 2010-2018 och ytterligare 19 vargar under 2019. Så här långt i år har det skjutits tre eller eventuellt fyra vargar. Jag tror nämligen att det sköts ytterligare en häromdagen.

I de överväganden som har gjorts har man funnit att det inte har varit möjligt med licensjakt eftersom antalet vargar efter förra årets räkning låg nära 300. Däremot sker skyddsjakt, av socioekonomiska skäl eller för att skydda tamboskap eller annat. Detta är i enlighet med de verktyg man har att jobba med.

Det finns inget i statistiken från 2010 till i dag som visar på en kraftig ökning eller differentiering utan licensjakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under förra mandatperioden fattade vi ett antal beslut för att säkerställa hög effektivitet och tillgång till bästa möjliga verktyg. Vi inrättade bland annat en specialdomstol för överklagande för att få rättssäkra processer. Vi har också infört ett skyndsamhetskrav för att säkerställa att dessa ärenden hanteras fort.

Vi har också varit tydliga med att vi vill att man utvecklar en metodik kopplat till inventering för att få en bra avräkning och hög legitimitet i hur man räknar antalet vargar. Det handlar också om att säkerställa att man använder DNA i så stor utsträckning som möjligt för att kunna inventera när det inte finns snö men framför allt för att kunna ha det som en grund i det vetenskapliga underlaget för gynnsam bevarandestatus.

Fru talman! Det riksdagsbeslut som togs 2013 hade ett annat vetenskapligt material att stödja sig på, precis som Marléne Lund Kopparklint sa. Det var det gedigna vetenskapliga underlag som Skandulv tog fram. Där satte man minsta livskraftiga population för Skandinavien till 100 individer. Nu har vi 300 vargar i Sverige och 100 i Norge, vilket långt överstiger de 100 individer som krävdes enligt denna vetenskapliga rapport.

Nu finns det som sagt ett nytt vetenskapligt underlag, som menar att 300 vargar är minimum för gynnsam bevarandestatus. Vad blir nästa steg i nästa och nästnästa rapport? 350 vargar? 400 vargar? 500 vargar?

När myndigheter tar beslut och inte följer politiska beslut eller lyssnar på ortsbor tvingas ett slags tystnadskultur och Robin Hood-mentalitet fram hos personer som bor i skogsområden med många vargar.

Enligt naturbevakare och vilthandläggare på Länsstyrelsen Värmland har tidigare etablerade revir försvunnit spårlöst. Revirmarkerande par och vargvalpar försvinner och ersätts av nya invandrade vargar i ett tempo man inte sett tidigare. Revir och flockar försvinner och nya vargar vandrar in. Förr var det samma vargar år efter år i många år. Så är det inte längre. Det verkar vara hög omsättning i stammen. Det är någonting som sker som inte är naturligt. Det kan handla om illegal jakt, för det är en stor omsättning av vargar i området. På länsstyrelsen kliar man sig i huvudet.

Låt mig här bestämt inflika att jag och mitt parti tar kraftigt avstånd från illegal jakt.

Min övertygelse är dock att med regelbundna licensjakter skulle dessa problem reduceras, även om de säkert inte skulle försvinna helt.

Att få ett önskat vetenskapligt underlag i sin hand är inte vidare svårt. Ger man bara uppdraget till rätt personer får man den rapport man vill. I jaktdebatter hemma i Värmland representeras Miljöpartiet ofta av samma person. Han har åt Naturvårdsverket gjort de sårbarhetsanalyser som låg till grund för referensvärdena för lodjur, björn och järv. Han har tidigare också gjort sårbarhetsanalyser för varg, vilka har utgjort grund för svensk vargpolitik. Han har också varit ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Liknande krafter har stort inflytande över det vetenskapliga underlaget för svensk rovdjursförvaltning. För ett år sedan, i februari 2019, stod det att läsa i tankesmedjan Timbros ledare: "Av 700 tillfrågade kommunala tjänstemän är mer än var tionde miljöaktivist, enligt forskare vid Örebro universitet. Ännu ett tecken på att 68-vänsterns marsch genom institutionerna har lyckats - och på att det offentliga har för mycket makt."

Hur ser statsrådet på detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Landsbygdsministern säger att vargen ska vara spridd över hela landet, men så är det inte. Jag tror att jag har visat landsbygdsministern en karta över hur nästan hela mitt hemlän Värmland täcks av vargrevir.

Vargen väcker känslor, och det handlar också om att skydda vargen. Vad riskerar att hända om människor inte känner sig trygga med att släppa ut sina barn för att leka på gården eller släppa sina hundar i skogen eller om de upplever fara för de djur de håller i sitt lantbruk? Vad händer om man känner otrygghet och vargen kommer väldigt nära? Jag har träffat lantbrukare som har haft vargar från tre olika vargrevir på sin tomt. Då är det inte så kul att låta en tre- eller fyraåring leka ute på gården.

Man ska heller inte behöva välja bort lantbruk med djurhållning på grund av att man är rädd att vargen ska skada djuren. Det är att begränsa människors frihet.

Fru talman! Jag tycker att det beslut om licensjakt som fattades under vintern visar att regeringen inte tar någon hänsyn till dem som bor och verkar med vargens närvaro runt husknuten. Det är med anledning av beslutet som jag har ställt mina frågor till landsbygdsministern.

I stället för att skapa konflikt mellan landsbygden och myndigheter borde regeringen skynda på arbetet med att stärka den regionala förvaltningen för att ge utrymme för länsstyrelserna att besluta om regional förvaltning utifrån lokala förutsättningar. Detta skulle innebära en lösning på problematiken.

Fru talman! Tack för följdfrågorna!

Jag kan bara konstatera att det är bekymmersamt att ha en diskussion om att man kan välja vad som är vetenskaplig grund. Min förväntan och bild är att svenska myndigheter tar ett brett ansvar för att samla in breda vetenskapliga underlag och att detta är viktigt. Det är också viktigt för mig att de beslut som vi och myndigheterna har att hantera vilar på vetenskaplig grund.

Jag tycker att det är problematiskt när man indikerar att man kan välja underlag utifrån att det ska passa in. Detta är tyvärr något som förekommer lite för mycket i den politiska debatten, men det får politiska företrädare ta ansvar för själva.

Jag kan konstatera att jag har vargdebatter ganska ofta i denna kammare. Det visar att det finns ett stort och äkta engagemang i dessa frågor. Jag tycker att det är bra och viktigt att vi jobbar för att öka legitimiteten i dessa frågor och försöker hitta bra gemensamma vägar för att skapa ökad legitimitet.

Jag kan också konstatera att interpellanterna i debatterna så här långt alltid duckar inför det faktum att detta är en fråga där vi inte har suverän nationell kompetens. Vi har att förhålla oss till att det finns ett EU-direktiv som innebär ett strikt skydd och som kräver att Sverige har gynnsam bevarandestatus. Där har vi redan nu ett överträdelseärende som ligger inaktivt och som kan aktiveras när som helst om man uppfattar att vi inte lever upp till direktivets intentioner på detta område. Min bild är att det skulle bli enormt kostsamt för Sverige med ett sådant överträdelseärende. Det skulle kunna innebära både ett ganska högt fast belopp, givet att Sverige anses ha en hög betalningsförmåga, och eventuellt tickande viten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle gärna vilja höra från interpellanterna hur de ser på det faktum att vi har ett art- och habitatdirektiv att förhålla oss till. Detta perspektiv saknar jag i debatten så här långt. Utöver det tycker jag att det är positivt med en levande diskussion.

Jag vill åter konstatera att vi de år då vi inte har licensjakt har skyddsjakt som det verktyg som vi använder. Det går tydligt att se att det används och har använts hela tiden. Jag kan också konstatera att det år då det fanns flest vargar i Sverige sedan lagen infördes och kom på plats var vid den räkning som gjordes 2014-2015. Då var antalet över 400 - om jag kommer ihåg rätt var det 425. En fördel med ett så stort antal är givetvis att man, utifrån att det ska glesas ut, kan ta någon form av hänsyn till detta när licensjakt beviljas.

Jag kan också konstatera att det blir besvärande när det låter i debatten som att vargarna bara blir fler och fler. Detta är inte korrekt, utan de är färre. Däremot är de väldigt koncentrerade till vissa områden, och mitt största bekymmer i detta läge är egentligen att hitta de faktiska verktyg som innebär att vi kan ha en bra och naturlig utglesning som accepteras av EU, givet att vi inte bryter mot det direktiv som vi har åtagit oss att följa.

Fru talman! Att bara få till stånd 6 skyddsjakter på 42 ansökningar, som i Gävleborg, påverkar människors vardag i allra högsta grad. Begreppet skyddsjakt måste vidgas och i högre grad användas i förebyggande syfte. Här måste länsstyrelserna få nya, skarpare direktiv.

Sverigedemokraterna har föreslagit att det ska inrättas lokala remissinstanser i varje kommun som kan lämna snabba yttranden till länsstyrelserna innan beslut om skyddsjakt beviljas eller avslås. Lokal kunskap om rovdjuren, incidenter och stämningar måste kunna vägas in när så avgörande beslut ska tas långt bort, bakom ett skrivbord. Detta skulle vara regionalisering av rovdjurspolitiken på riktigt.

Stärkt landsbygdsförankring måste till liksom bättre dialog mellan regionala myndigheter, jägarorganisationer och landsbygdsbor i övrigt, tycker vi. Här finns ett tillkännagivande och riksdagsbeslut från 2015 om en ny viltmyndighet som bör överta de funktioner inom Naturvårdsverket som är kopplade till viltvård och jakt, men det har regeringen lagt i utredningshögen.

Den norska vargzonen sträcker sig längs Värmlandsgränsen. Det är det enda område som norska myndigheter har avsatt där flockar med vargvalpar är tillåtna. Förutom jakt i ett revir får vargar som vandrat ut ur vargzonen skjutas under licensjakten, totalt upp till 26 djur.

Miljöaktivister på länsstyrelser och Naturvårdsverket har visat sig ha stor påverkan. Skulle inte en ny viltmyndighet kunna bli början på en betydligt mer pragmatisk och verklighetsnära instans för jakt- och viltvård i Sverige? Kan vi lära något av Norges licensjakt? Vi vet att de lyder under Bernkonventionen likaväl som att vi har att förhålla oss till art- och habitatdirektivet. Det kanske finns saker att lära av den norska organiserade jakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ha svar på dessa frågor.

Fru talman! Jag eftersträvar också en så god dialog som möjligt med alla berörda intressenter, både regionala och andra, i denna fråga.

Jag kan konstatera att Norge är ett dåligt exempel att mäta oss mot eftersom de inte är med i EU och därmed inte behöver följa det art- och habitatdirektiv som vi har att följa. Jag noterade att jag, trots frågan, inte fick någon reflektion rörande om man gör en annan bedömning än vad jag som minister och våra myndigheter gör när det gäller vad vi har för handlingsutrymme på detta område. Jag ser fram emot detta i nästa debatt om detta ämne, som jag är säker på kommer inom kort.

Bättre dialog är dock väldigt bra.

Jag fick en konkret fråga om en ny viltvårdsmyndighet, där det finns ett tillkännagivande från riksdagen som är under beredning i Regeringskansliet. Detta är en komplex och svår fråga. Det jag kan konstatera är att en ny myndighet fortfarande hade varit tvungen att förhålla sig till samma art- och habitatdirektiv som Naturvårdsverket är i dag. Sakläget förändras inte i den delen.

Återigen: Jag välkomnar att vi har en ständig dialog i dessa frågor, som är viktiga. Framför allt söker jag konstruktiva tankar och idéer om hur man kan jobba på ett bra sätt utöver det som regeringen redan har gjort när det gäller rättssäkra processer, infört skyndsamhetskrav och utvecklad inventering för att åstadkomma en bättre fördelning över riket. Detta är enligt min mening den kanske mest prioriterade frågan när det gäller att ha en god förvaltning av vår vargstam i nuläget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.