Dumpade gifttunnor i Östersjön

Interpellationsdebatt 19 mars 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig om jag anser att det är viktigt att gifttunnorna tas upp ur Östersjön och vilka regeringsuppdrag jag är beredd att ge till ansvariga myndigheter för att påbörja arbetet. Vidare frågar Lars Beckman mig om regeringen i regleringsbrev har instruerat ansvariga myndigheter att påbörja arbetet med att ta upp de identifierade gifttunnorna inför 2021. Slutligen frågar han mig vad regeringens bedömning är att det kommer att kosta att ta upp gifttunnorna och vilken budget som regeringen har avsatt för detta 2021.

Sanering av miljögifter både på land och till havs är en prioriterad fråga för regeringen, och stora satsningar har gjorts de senaste åren för att öka takten i saneringsarbetet. Jag vill dock betona att det i första hand är den som bedrivit verksamheten och orsakat föroreningen som ska betala när ett förorenat område behöver åtgärdas. I vissa fall kan det också vara fastighetsägaren som ska betala, och ibland kan ansvaret delas. Saneringsanslaget och de statliga bidragen finns till för att mycket förorenade områden ska bli sanerade om det inte finns någon som kan hållas ansvarig för kostnaderna.

Saneringsanslaget har aldrig varit så stort som det är nu. För 2021 uppgår saneringsanslaget till över 1,1 miljarder kronor efter att regeringen tillförde anslaget ytterligare 350 miljoner kronor i budgetpropositionen för 2021 för att minska spridning av miljögifter till havs och i naturen.

Det finns över 1 100 förorenade områden runt om i Sverige som utgör en mycket stor risk för människors hälsa och miljö, det vill säga riskklass 1. Detta är alltså samma riskklass som de dumpade gifttunnorna. Därutöver vet vi inte hur många förorenade sedimentområden som finns i Sveriges hav och vatten. Regeringen har därför gett flera myndigheter i uppdrag att under 2019-2023 arbeta för bättre kunskap om förorenade sediment. Detta förväntas också ge bättre kunskap om föroreningssituationen i Östersjön och vad gäller de dumpade gifttunnorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En grundprincip är att de förorenade områden som utgör störst risk för människors hälsa och för miljön måste åtgärdas först. Naturvårdsverket har därför tagit fram en nationell plan för fördelning av medel för att se till att efterbehandlingsåtgärder genomförs vid de mest prioriterade områdena och för att anslaget ska kunna användas så effektivt som möjligt.

Jag delar Lars Beckmans oro vad gäller föroreningssituationen i Sundsvallsbukten. Industrierna i området har under många år släppt ut stora mängder kvicksilver i havet. Kvicksilvret finns tillsammans med bland annat höga halter av dioxiner, PAH och tungmetaller i höga koncentrationer i fiberbankar i anslutning till de stora industrierna. Därutöver har vi också de dumpade gifttunnorna, där ännu alltså endast en bråkdel har identifierats.

Jag vill dock klargöra några viktiga aspekter. Undersökningar måste genomföras innan det kan bli tal om när eller hur gifttunnorna ska åtgärdas. Det är en utgångspunkt för allt saneringsarbete. Innan undersökningarna är gjorda går det inte heller att uppskatta kostnaden för åtgärden. För att statligt bidrag ska kunna bli aktuellt ska det inte finnas någon som kan hållas ansvarig för kostnaderna. I och med att ansvarsfrågan fortfarande utreds har inte någon ansökan inkommit till Naturvårdsverket om bidrag för att kunna ta upp tunnorna.

Även om jag alltså tycker att frågan är minst lika angelägen som Lars Beckman tycker måste undersökningarna, prioriteringsprocessen och ansvarsutredningen ha sin gång. Det är dessutom upp till ansvariga myndigheter att bedöma vilka områden som är mest prioriterade, detta både för att vi ska åtgärda de områden med störst risker först och för att vi ska använda de skattemedel som har avsatts för sanering på ett effektivt sätt.


Anf. 2 Lars Beckman (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Dagens interpellation handlar om miljöpolitik på riktigt. Den handlar om något av det giftigaste som finns, nämligen kvicksilver. Det handlar närmast om en tragedi, med tunnor i betong som vittrar sönder. Varje minut som jag och miljö- och klimatministern, tillika vice statsministern i den svenska regeringen, står här vittrar tunnorna sönder.

Man kan tycka, fru talman, att man skulle ha fått ett lite bättre svar. Rent vatten borde nämligen vara varje miljö- och klimatministers viktigaste fråga. Rent vatten borde vara regeringens prioritet. Då kan man tycka att det är lite märkligt att statsrådet i sitt svar hänvisar till åratal av utredningar som ska göras, samtidigt som gifttunnorna ligger och vittrar sönder.

För några decennier sedan var det märkligt nog fullt lagligt att dumpa tunnor med farligt avfall ute på öppet vatten. Det här skedde alltså med myndigheternas goda minne. Precis som statsrådet beskriver fanns det en verksamhet i Sundsvall där man tillverkade olika saker och sedan åkte ut och dumpade avfall. Det farliga här är alltså att vi inte vet var dessa 20 000 tunnor med tio ton kvicksilver befinner sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har pågått en utredning i många, många år - jag tror att man är uppe i 14-15 år nu - för att försöka utkräva ansvar. En av juristerna på länsstyrelsen konstaterar i en tidningsartikel i Expressen att "det kan upplevas som ett moment 22, med svårigheter hela tiden".

I det fallet kan man alltså tänka sig att utredningarna fortsätter i 14 år till. Eller, vilket jag och Moderaterna förordar, så måste man ta upp eller isolera gifttunnorna med tio ton kvicksilver som är dumpade mellan Sundsvall och Gotland.

Det finns ytterligare ett problem. Det finns många idéer om att man ska bygga ut vindkraft efter kusten i Gävleborg, till exempel. Man kan inte ens föreställa sig den miljökatastrof som det skulle innebära om man börjar uppföra havsbaserad vindkraft i områden där det finns tio ton kvicksilver i dumpade gifttunnor av betong. Det skulle kunna bli Sveriges största miljökatastrof genom alla tider, fru talman. Så kan vi inte ha det.

Det man önskar är alltså att regeringen handlingskraftigt konstaterar att det finns tio ton kvicksilver dumpat mellan Sundsvall och Gotland. Man hade önskat att regeringen tar krafttag och instruerar sina myndigheter att för det första identifiera dessa gifttunnor så att vi vet var de befinner sig och för det andra avsätter resurser för att ta upp dem. Efter det, fru talman, finns alla möjligheter att utreda kostnadsansvaret om det är på det sättet.

Vi måste åtgärda ett av Sveriges största miljöproblem, ett av de problem som kan orsaka mest skada i Östersjön. Det vore ju katastrof om tio ton kvicksilver kom ut i vattnet.


Anf. 3 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Jag välkomnar verkligen Lars Beckmans kanske något nymornade intresse för miljöfrågor. Det är välkommet att det är fler än Miljöpartiet som tycker att miljöfrågan är på riktigt och att den förtjänar att prioriteras i svensk politik.

Det har inte riktigt varit min minnesbild att Moderaterna har kämpat emot den miljöförstöring som har pågått under lång tid i Sverige. Det är snarare tvärtom så att den upplevelse jag har efter att jag under många år i svensk politik har kämpat för bra miljöreglering är att Moderaterna snarare har varit på motståndarsidan, de som har varit emot en hård miljöreglering, hårda miljökrav och en prioritering i ekonomiska termer för att göra det som krävs för att komma till rätta med gamla miljösynder och skulder.

Det är glädjande att vi nu har satsat enormt mycket mer än vad någon tidigare regering har gjort på att få rent vatten och en bra havsmiljö och att sanera förorenade områden. Det är lite grann som man säger i USA, nämligen to put one's money where one's mouth is. Det räcker inte med att stå i talarstolen och prata, utan man måste faktiskt också göra jobbet. Man måste se till att lägga fram pengar för att faktiskt åstadkomma sanering.

Jag är stolt över att regeringen kraftigt har ökat anslagen för havs- och vattenmiljöarbetet och för sanering av förorenade områden. Jag konstaterar att det inte hände under Moderaternas tid i regeringsställning. Det var ingen som ökade anslagen för sanering av förorenad mark under den tiden. Uppenbarligen var det då inte en viktig fråga för Lars Beckmans moderater.

Det är också intressant, och värt att diskutera, hur Moderaterna har agerat under den tid när Miljöpartiet har genomfört stora, kraftiga ökningar av anslagen till havs- och vattenmiljö och till sanering av förorenade områden. Eftersom Lars Beckman är så upprörd och indignerad över att det inte görs tillräckligt mycket, har Moderaterna satsat mer pengar? Har man velat ha större satsningar? Svaret på frågorna kan alla som lyssnar på debatten granska i Moderaternas budgetmotioner. Det är nej. Moderaterna har konsekvent under alla dessa år velat dra ned på saneringsanslaget. Skulle man summera vad som hade åstadkommits, om Moderaternas och Lars Beckmans knapptryckningar i riksdagen hade gett resultat, hade det under åren blivit 1 miljard kronor mindre till sanering av förorenade områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man måste stå för sina prioriteringar. Om Moderaterna och Lars Beckman i budget efter budget har dragit ned på anslagen för att sanera förorenad mark måste man stå här i talarstolen och vara ärlig med konsekvenserna av politiken. Då kan man inte låtsas som att man skulle ha gjort mer i fråga om sanering. Självklart har man åstadkommit mindre med mindre pengar. Det hade varit fler gifttunnor runt om i Sverige som inte hade tagits upp om Moderaterna hade fått bestämma. Tyvärr har Moderaterna fått bestämma över budgeten vid två tillfällen, nämligen 2014 när man tillsammans med allianspartierna röstade igenom en budget och 2018 när man tillsammans med Sverigedemokraterna röstade igenom en budget. Vid båda tillfällena blev resultatet en neddragning av pengarna till sanering och i stället prioriterades skattesänkningar.

Detta får ju vara Moderaternas prioritering, men då får Lars Beckman ta ansvar för det när han står här i talarstolen. Man kan inte låtsas som att Moderaterna vill göra mer än regeringen när det konkret, gång efter gång, har framgått att Moderaterna vill göra mindre.

Jag tycker också att det är viktigt att vi håller fast vid några grundläggande principer i miljöarbetet. En sådan princip är att förorenaren ska betala. Har man släppt ut miljögifter ska man också ta hand om kostnaden för de miljöproblem man har orsakat. Nu pågår domstolsarbete för att få fast den som har gjort utsläppen och få denna att betala. Tycker Lars Beckman att den som har släppt ut gifterna ska stå fri från ansvar?


Anf. 4 Lars Beckman (M)

Fru talman! I fyra minuter stod nu Per Bolund och pratade om allt annat än vad interpellationen handlar om - om allt annat än den fråga jag har ställt till statsrådet, nämligen hur tio ton kvicksilver ska tas upp ur Östersjön. Jag förstår att Per Bolund inte vill prata om det eftersom Miljöpartiet skäms efter att ha suttit i regeringen sedan 2014. Det var till och med så att Per Bolunds företrädare sa att Miljöpartiet bildades därför att man ville rena vatten.

Sedan har Miljöpartiet satt sig i regeringen, och vad har man ägnat sina år åt? Jo, man har ägnat sig åt subventionerade elcyklar. Det hjälper inte i frågan om kvicksilver. Man tänker införa skatt på kläder. Det hjälper inte i frågan om kvicksilver. Man har infört en meningslös skatt ur miljösynpunkt, nämligen skatt på plastpåsar. Det hjälper inte i frågan om kvicksilver. Listan kan göras hur lång som helst.

Men jag ska ge Per Bolund rätt i en sak. Jag är besviken på Centerpartiet, som i den borgerliga regeringen hade ansvar för frågan. Självklart borde även Centerpartiet ha gjort mer i frågan - absolut. Där vill jag ge Per Bolund rätt.

Jag hoppas att alla som ser på debatten läser Moderaternas budget. Vi har alltså avsatt mer pengar än regeringen för att rena vatten - därför att vi anser att miljöfrågan är på riktigt. Vi debatterar miljöfrågor som finns på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur är då verkligheten, fru talman? Jo, verkligheten är alltså att det finns 23 000 tunnor dumpade mellan Sundsvall och Gotland som innehåller tio ton kvicksilver. Verkligheten är att man inte vet var tunnorna finns. Verkligheten är att när man har gjort geologiska undersökningar på de tunnor som man har funnit har man konstaterat att betongblandningen har börjat vittra sönder. Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad och tyvärr, fru talman, varje år som Miljöpartiet och regeringen har ansvaret händer ingenting.

I svaret som statsrådet läste upp pratar man om undersökningar som ska pågå mellan 2019 och 2023 - lämpligt nog året efter valet. Men, fru talman, problemet är väl känt. Det är precis som den ansvariga personen på länsstyrelsen uppgivet säger till Expressen, nämligen att det kan upplevas som ett moment 22 med svårigheter hela tiden.

Så blir det när man har en miljö- och klimatminister som hade chansen att komma till kammaren i dag, sätta ned foten och skicka en tydlig signal till myndigheter och andra om att tio ton kvicksilver självklart ska tas upp ur Östersjön. Det är en av Sveriges värsta tickande miljöbomber, tyvärr tillsammans med andra områden. Det är precis som miljö- och klimatministern sa i sitt svar, nämligen att det finns fler förorenade områden i Sverige. Men då kan inte lösningen vara att inte göra någonting.

Jag har googlat inför debatten, och jag har försökt att hitta några debattartiklar från någon miljöpartist som tar frågan på allvar och gör någonting, men det är svårt att hitta. Däremot hittar man andra saker som Miljöpartiet är engagerat i, till exempel plastpåsar.

Miljöfrågor är alldeles för viktiga för att ägnas åt symbolpolitik. Jag tror faktiskt att de som bor i Sverige förväntar sig att en regering löser frågor som är viktiga för dem som bor i landet. När kommer ni att agera i frågan, Per Bolund?


Anf. 5 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Jag hade hoppats att vi skulle kunna enas om att frågan är för viktig för att hålla på och raljera och försöka förvirra debatten. Att stå här som Lars Beckman och låtsas att insatser på ett område gör att man inte kan göra insatser på ett annat område är bara nonsens. Självklart har Miljöpartiet de högsta ambitionerna i svensk politik när det gäller att åtgärda alla våra miljöproblem, och det gäller sanering av förorenad mark, där vi tyvärr inte har stöd från Moderaterna i det arbetet, och det gäller också de övriga miljöproblemen, inte minst i fråga om rent hav och vår havsmiljö. När vi ser plastföroreningarna och mikroplasterna i våra hav, när vi ser varningar om mer plast än fisk i havet om några årtionden, tar vi dem på allvar och agerar. Men Moderaterna står vid sidlinjen och skriker och kämpar emot alla miljöreformer som tas fram.

Detta är såklart Moderaternas val, men man kan inte stå i talarstolen och sedan vara indignerad och låtsas som att man vill göra mer när man gång på gång visar att man vill göra mindre.

Moderaterna var ansvariga för den ekonomiska politiken under Alliansens åtta år vid makten. Det är Moderaterna som är ansvariga för de budgetmotioner som man väcker i riksdagen. När man röstar emot regeringens budget, som innehåller ökade satsningar på saneringsanslag, får man ta ansvar för det också när man står i talarstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är stolta över det arbete som har gjorts, och vi har åstadkommit mycket. Vi har åstadkommit mer än någon annan regering på i princip alla miljöområden. Det gäller även sanering av förorenad mark. Hittills har vi beslutat om åtgärder för över 2 700 objekt runt om i landet, varav några har finansierats helt eller delvis av staten. Det är tack vare att vi har ökat pengarna rejält och kraftigt till sanering av förorenade områden.

När vi fick ta över makten var det här ett lågt prioriterat område med alldeles för lite resurser. Nu har vi ökat anslagen till över 1 miljard kronor varje år för att kunna sanera förorenad mark, och det är klart att det gör skillnad. Det gör att vi nu kan sanera mark i en takt man aldrig någonsin tidigare haft, och det är jag stolt över.

Därför blir jag ganska upprörd när jag hör Lars Beckmans antydningar, som ju är helt verklighetsfrånvända och inte har någonting över huvud taget med verkligheten att göra. Att säga att vi inte gör någonting när vi gör mer än någon regering någonsin har gjort är ju ren förfalskning av verkligheten, och det tycker jag att en riksdagsledamot ska hålla sig för god för.

Jag tycker också att Lars Beckmans fråga väcker en intressant diskussion: Vem ska avgöra var man ska göra saneringar först? Vad är mest prioriterat, och vad kommer längre ned på listan?

Man kan ha en ordning där högröstade riksdagsledamöter ska stå i riksdagens talarstol och bestämma att "utanför just min sommarstuga, mitt område som jag bryr mig om, mitt havsområde som jag älskar, där är det viktigast av allt att göra insatser".

Jag driver dock en politik där jag vill att vi ska sanera alla områden i hela Sverige. Vi ska göra upp och komma till rätta med den miljöskuld som vi har arbetat upp under lång tid i Sverige. Men det ska göras i tur och ordning, och vi ska lyssna på de experter som har bäst kunskaper om var miljögifterna är allra farligast och var de utgör störst risk för hälsa och miljö. Jag tycker att det är en bra ordning.

Vi prioriterar att lägga mer och mer resurser varje år på att sanera. Vi ger mer och mer möjligheter till våra myndigheter att avgöra hur man ska använda de pengarna och att lägga pengarna där de gör mest nytta.

Men Lars Beckman har upptäckt en miljöskuld som han tycker är engagerande och viktig och tycker att den ska gå före alla andra. Då får jag fråga dig, Lars Beckman: Varför tycker du att den miljöskuld som du har upptäckt och plötsligt intresserar dig för är viktigare än de områden som de andra 348 riksdagsledamöterna här i kammaren älskar och vill värna? Är det inte bättre att låta våra myndigheter, som har expertisen, avgöra vilka miljösynder som ska åtgärdas först?


Anf. 6 Lars Beckman (M)

Fru talman! Jag ska påminna miljö- och klimatministern igen: Moderaterna avsätter mer pengar än den här regeringen gör, för i den här frågan krävs det faktiskt pengar. Man kan inte ta upp tio ton kvicksilver ur vattnet utan pengar.

Men, fru talman, Miljöpartiet har inte visat något engagemang för rent vatten. Det är ju sanningen. Sanningen är, fru talman, att man har ägnat sig åt subventionerade elcyklar, skatt på plastpåsar, skatt på kläder, skatt på elektronik - jag vet inte vad allt man ska beskatta. Men i miljöfrågor har man inte visat något engagemang - tyvärr. Jag kan beklaga det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret kan aldrig vara att det finns så många förorenade områden i Sverige, så vi gör ingenting. Det kan ju inte vara svaret på frågan, fru talman, när statsrådet står här och undrar varför tio ton kvicksilver i Östersjön skulle vara viktigast. Det var den fråga som ställdes till mig.

Jag får väl be statsrådet, som faktiskt är miljö- och klimatminister i Sverige, att läsa på lite om kvicksilver. Läs på om hur mycket ett gram dödar! Här pratar vi om tio ton kvicksilver.

Det är helt korrekt som miljö- och klimatministern säger: Det behöver saneras mycket mer i Sverige. Men då är det kanske det vi ska visa lite engagemang i. Det kanske är det som vi här i riksdagen tillsammans ska kämpa för - rent vatten och ren luft - i stället för att införa meningslösa symbolskatter som skatt på plastpåsar.

Det är ju förskräckligt att det finns betongtunnor som ligger och vittrar sönder. Även under den här 20 minuter långa debatten, där statsrådet har ägnat all sin tid åt att prata om Moderaternas politik i stället för att prata om hur gifttunnorna ska komma upp, vittrar de sönder. Detta är en miljöskuld. Detta måste lösas, fru talman, och jag hoppas verkligen att vi gör det.

Jag kommer tillbaka med många interpellationer i den här frågan, för vi måste få rent vatten.


Anf. 7 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Det sista uttalandet tackar jag för. Jag hoppas verkligen det, för är det något vi behöver är det mer miljödebatt och miljödiskussion.

Då får jag också en chans att återigen, gång på gång, visa att med Miljöpartiet i regeringen satsas det mer på alla miljöområden än det satsats under någon tidigare regering - kopiöst mycket mer än när Lars Beckmans Moderaterna var de som utformade den ekonomiska politiken.

Till skillnad från Lars Beckman är jag biolog och har läst ekotoxikologi, så jag tycker att tonläget kanske ska vara lite mer respektfullt i den här debatten.

Jag tycker också att Lars Beckman ska ha respekt för att det finns 1 100 förorenade områden som har lika stora risker för hälsa och miljö som det område med gifttunnor som Lars Beckman har upptäckt.

Jag tycker att det är ansvarslöst av en moderat riksdagsledamot att stå här och låtsas som att Miljöpartiet inte har något engagemang. Jag tror att vem som helst som ser den här debatten kan gå in och se att Miljöpartiet har engagerat sig för havsmiljön, arrangerat globala miljökonferenser och satsat mer resurser och åtgärder för havsmiljön än någon tidigare regering. Det visar på vilken nivå Lars Beckman väljer att lägga den här debatten. Jag tycker att det är ganska sorgligt, fru talman.

Jag tycker också att vi kan konstatera att med Moderaternas politik hade många färre av de 1 100 förorenade områdena kunnat åtgärdas eftersom Moderaterna konsekvent, i budget efter budget, har dragit ned på saneringsanslagen. Lars Beckman har att faktiskt ta ansvar för den politik som Moderaterna bedriver, det vill säga att det blir mindre miljöarbete med Moderaternas politik. Det blir färre sanerade områden. Det blir fler gifttunnor som ligger kvar och läcker om Moderaterna får bestämma, och det tycker jag att de som lyssnar på den här debatten har skäl att tänka på.

Miljöpartiet tar föroreningarna och miljöfrågorna på det allvar som de förtjänar. Det gör att vi lägger mer resurser på det, och nu har vi möjlighet att åtgärda saneringen. Men vi tycker också att det är en viktig princip att den som förorenar ska bära det ekonomiska ansvaret för föroreningarna. Och vi tycker att experterna, det vill säga våra myndigheter, ska avgöra var vi ska göra insatserna först - inte ledamöter i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:447 Dumpade gifttunnor i Östersjön

av Lars Beckman (M)

till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

 

Mätningar med sonarteknik som Sveriges geologiska undersökning (SGU) har gjort visar att tunnor har dumpats på väg ut till det bestämda dumpningsområdet. Bara 3 500 tunnor har lokaliserats i själva dumpningsområdet, och vittnesuppgifter tyder på att en del tunnor ligger betydligt närmare land, bland annat vid Draghällan strax utanför Sundsvall. Med ett fortsatt systematiskt avsökande skulle, enligt SGU:s bedömning, sannolikt merparten av de 23 000 dumpade tunnorna kunna lokaliseras. Undersökningar visar att tunnornas plåthölje rostat sönder, att innehållet vittrar och att det miljöfarliga innehållet sprids och kan tas upp av fisk. Hittills har inte uppseendeväckande höga halter av kvicksilver uppmätts i dumpningsområdet, men undersökningarna betraktas inte som heltäckande. Länsstyrelsen Västernorrland skriver att ”området kan utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön”. Totalt beräknas de 23 000 tunnorna innehålla 8,7 ton kvicksilver.

Det är dags att bärga tunnorna tycker en forskare och professor i analytisk kemi på Mittuniversitetet. ”Jag tycker att man ska överväga att bärga tunnorna”, säger professorn i analytisk kemi på Mittuniversitetet, till SVT Västernorrland och hänvisar till riskerna: ”Det är ändå åtta-nio ton kvicksilver som riskerar att komma ut i miljön.”

Det är viktigt att de 23 000 tunnorna i Östersjön identifieras och att ett arbete med att ta upp 8,7 ton kvicksilver ur havet påbörjas snarast.

Den tidigare miljö- och klimatministern har agerat mycket saktfärdigt i frågan om att ta upp 10 ton kvicksilver ur Östersjön, men nu har regeringen en möjlighet till en nystart i frågan.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

 

  1. Anser ministern att det är viktigt att 10 ton kvicksilver snarast tas upp ur Östersjön enligt beskrivning ovan, eller anser ministern att det kan anstå?
  2. Vilket regeringsuppdrag är ministern beredd att ge till ansvariga myndigheter för att påbörja ett arbete med att ta upp och identifiera gifttunnorna i Östersjön?
  3. Har regeringen i regleringsbrev instruerat ansvariga myndigheter att påbörja ett arbete med att ta upp de gifttunnor – 3 500 stycken – som är identifierade inför 2021?
  4. Vad beräknas det kosta att ta upp gifttunnorna i Östersjön, och vilken budget har regeringen avsatt för detta för år 2021?