Driftssäkerheten i kraftsystemet

Interpellationsdebatt 1 juni 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 57 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att säkerställa driftssäkerheten i kraftsystemet.

En trygg el- och energiförsörjning med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser är en grundläggande förutsättning för ett modernt och väl fungerande samhälle under en pågående klimatomställning med ökad elektrifiering.

Sverige har i dag ett robust och driftssäkert kraftsystem. Vi har en genomsnittligt hög nettoexport av el med mycket låga utsläpp av koldioxid, och Affärsverket svenska kraftnät som ansvarar för driftsäkerheten i det nationella elsystemet bedömer risken för effektbrist i Sverige som fortsatt låg.

Trots det uppstår emellanåt nätbegränsningar och elprisskillnader mellan olika elområden. För att komma till rätta med dessa och för att säkerställa att vi även i framtiden har ett robust och driftssäkert kraftsystem vidtas ett flertal åtgärder.

På sikt planerar Svenska kraftnät för omfattande förstärkningar av transmissionsnätet, och man närmare tredubblar sina nätinvesteringar under den kommande treårsperioden. I det kortare perspektivet genomför man även åtgärder och investeringar i stationer för att optimera kraftöverföringen i befintliga ledningar.

Som en del av lösningen bör vi heller inte underskatta möjligheterna framöver för elförbrukare att bli mer flexibla i sin elanvändning och mer aktiva på elmarknaden och därmed också minska sina elkostnader.

Slutligen kan även nämnas det arbete som pågår inom Regeringskansliet med framtagandet av en nationell elektrifieringsstrategi. Den ska ta ett helhetsgrepp om förutsättningarna i energisektorn för att bidra till klimatmålen 2030, 2040 och 2045 i syfte att möjliggöra en snabb och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering av hela samhället.


Anf. 58 Mattias Bäckström Johansson (SD)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Bakgrunden till denna interpellation om driftssäkerheten i det svenska kraftsystemet är den utveckling vi kunnat se under det senaste året med situationer med effektbrist och bristande överföringskapacitet, något som lett till tillfälliga oönskade effekter och avsevärt högre elpriser för delar av landet och tider på året.

Det är en grundläggande uppgift att säkerställa att det finns tillräcklig produktionskapacitet och beredskap att hantera extrema situationer så att vi kan upprätthålla elförsörjningen i hela landet.

Under lång tid har detta inte varit ett problem, utan historiskt har vårt kraftsystem präglats av en robusthet och en väl tilltagen produktionsapparat. Vi har haft goda marginaler vad gäller överföringskapacitet, men man har naggat på dessa marginaler gång efter annan.

Tyvärr har detta äventyrats alltmer under de senaste åren då energipolitiken utvecklats i en alltmer ideologisk riktning och då man nästan uteslutande fokuserat på väderberoende elproduktion, som dominerar.

I ett pressmeddelande från Svenska kraftnät under våren betonades att alla parter behöver anpassa sig till att flöden och elproduktion blir mer variabla för att fortsatt kunna garantera en hög driftssäkerhet. Detta gäller också för angränsande länder.

Samtidigt meddelade man att överföringskapaciteten i sommar kommer att begränsas till och från i de mellersta och södra delarna av landet, vilket i praktiken innebär att marginalerna i elsystemet minskas ytterligare och att marknaden inte får tillgång till den överföringskapacitet som normalt sett finns. Detta kommer återigen att kunna leda till att elpriserna blir avsevärt högre i södra Sverige jämfört med landet i övrigt. Det är någonting som enligt min och Sverigedemokraternas mening borde inge en rätt välgrundad oro över hur det ser ut med den långsiktiga drifts- och leveranssäkerheten.

I det svar som statsrådet kom med lyftes det återigen upp att Sverige är nettoexportör av el. Det tål att upprepas att det över huvud taget inte har med den här saken eller problematiken att göra huruvida man är nettoexportör av el eller inte. Detta är någonting som regeringen och kanske framför allt statsrådet behöver ta med sig framöver. Man behöver kunna skilja på energi och effekt i och med att det över huvud taget inte är energi som vi diskuterar här.

De delar som lyftes upp och som däremot är relevanta är att man satsar på att bygga ut kapaciteten i elnäten jämte att inte underskatta möjligheterna framöver för att elförbrukare ska kunna vara mer flexibla. Det finns över huvud taget ingen politisk skiljelinje i uppfattningen om detta. Det tenderar dock att finnas en mer naiv tro på att flexibilitet kommer att vara den huvudsakliga lösningen, medan problemet kanske snarare är att regeringen överskattar möjligheterna. Inget av det som statsrådet lyfte fram har ju på något sätt vänt den utveckling vi har sett under de senaste åren.

Det man någonstans undrar, fru talman, är om det finns något på detta område som har blivit bättre under den rödgröna regeringens sju år vid regeringsmakten. Har effektbalansen förbättrats? Har problemen med bristande överföringskapacitet minskat? Var den typ av problem som uppstod förra sommaren en tillfällighet? Kommer detta inte att ske igen? Kan statsrådet nämna någonting som ger anledning att tro att vi inte kommer att ha problem på det här området framöver?


Anf. 59 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson frågade mig om det var en tillfällighet att vi under förra året hade både en pandemi och förlängda kärnkraftsrevisioner. Pandemin får väl ändå räknas på tillfällighetskontot. De förlängda kärnkraftsrevisionerna berodde delvis på detta och delvis på att marknadspriset på kärnkraft var så lågt att det inte var lönsamt att driva reaktorerna vidare.

Visst finns det en poäng med att berätta att vi har överskott på el i Sverige och exporterar mer el än någonsin. Detta trycker ju bort koldioxidutsläpp i andra länder. Jämför gärna med kärnkraftslandet Finland - de är i den situation som vi i Sverige var i för tio år sedan, när vi var tvungna att importera el med ganska stort koldioxidinnehåll. Denna situation är Finland i nu, och jag tror att Mattias Bäckström Johansson och jag är överens om att den svenska situationen är betydligt bättre. Det är bättre att exportera el än att vara tvungen att importera el.

Det är en positiv utveckling som skett, både när det gäller att vi har frigjort oss från ett importbehov och när det gäller att vårt elöverskott ökar.

En annan sak som är positiv och som Mattias Bäckström Johansson nästan aldrig nämner är att Sverige har EU:s lägsta energipriser för näringslivet. Frågan är då vad den energipolitik som Mattias Bäckström Johansson skissar på skulle betyda. Är det subventioner som gäller?

I Storbritannien subventionerar ju regeringen kärnkraften kraftigt, med upp till 93 öre per kilowattimme, tror jag, beroende på kursförändringar. Elpriset är två och en halv till tre gånger så högt som det svenska.

Liberalerna, som ju Mattias Bäckström Johansson säger sig vilja ha samarbete med, är beredda att gå in med stora subventioner av kärnkraft. Är Mattias Bäckström Johansson det?

Jag vänder mig mot bilden av att hela regeringens energipolitik skulle handla om de mindre planerbara energislagen. Vi har mer el från kärnkraft nu än vad vi hade för tio år sedan. Vi har stora inslag av vattenkraft - ju mer inslag vi får av vindkraft, desto viktigare blir vattenkraftresurserna.

Genom det gemensamma initiativet, som ju Mattias Bäckström Johanssons parti och Vänsterpartiet var ensamma om att rösta emot, säkerställde vi - förnybart - kraftvärmeproduktionen i Sveriges största städer.

Kanske är det så att det är Mattias Bäckström Johansson som ger uttryck för lite mer enögdhet och bara tittar på vissa energislag.

Regeringens politik är enkel, och den har stöd av en bred majoritet i kammaren. Vi ska kunna använda oss av alla produktionsslag. De produktionsslag som är billigast och effektivast, både i sig själva och för produktionssystemet, är dem vi ska använda oss av.

Detta är en av förklaringarna till att vi har EU:s lägsta priser för näringslivet. Det är en av förklaringarna till att vi har ett växande överskott i Sverige medan många andra länder har gått i motsatt riktning och haft andra problem med sina leveranser. Det är kanske också skälet till att de internationella organ som rankar energisystemen rankar det svenska energisystemet högst i världen.


Anf. 60 Mattias Bäckström Johansson (SD)

Fru talman! Det är fortfarande så att det är tämligen ovidkommande för den här debatten att jämställa energi och effekt. Det spelar ingen roll hur mycket vi har exporterat eller importerat på ett år om vi fortfarande har situationer där brister uppstår, oavsett om det handlar om att vi inte har tillräcklig produktionskapacitet eller om problemet är att vi har bristande överföringskapacitet.

Det som handlar om subventioner är ju den politik vi har kunnat se - det är ju statsrådet och regeringen som har ägnat sig åt att använda skattelättnader, subventioner och olika bidrag för att kunna sätta marknaden ur spel där det inte råder en rättvis konkurrens mellan kraftslagen. Detta har lett oss in i en situation där vi numera har årligen återkommande underskott i de kraftbalansrapporter som Svenska kraftnät tar fram, vilket vi inte har haft på decennier.

Statsrådet lyfte fram att vi har mer el från kärnkraften under denna regering än vad vi haft tidigare, men så är givetvis inte fallet. Det som har hänt nu är att man i förtid har lagt ned fyra reaktorer varav två varit statligt ägda. Man kunde ha gjort andra avvägningar men valde att inte göra det utifrån att man är ägare till det bolag som drev dem.

Jag konstaterar att det inte var mycket till svar.

Fru talman! Svenska kraftnät gör årligen kraftbalansrapporter. Man kom i går med en uppdaterad sådan där man presenterar hur elförsörjningen såg ut den gångna vintern och blickar fram emot den kommande vintern. Man kan konstatera att vi vid ett flertal tillfällen haft en ansträngd effektsituation, trots att den gångna vintern var relativt mild och våra förutsättningar goda. Man framhåller också att det kommer att vara svårare att göra prognoser med en allt högre grad av vindkraft, som är en väderberoende kraftkälla.

Ytterligare en nyhet den här gången var att man inte bara gör en prognos för den kommande vintern utan även en driftssäkerhetsprognos för den kommande sommaren. Detta har aldrig någonsin tidigare behövt göras, för vi har inte haft de problemen. Det är dock en nyhet. Man aviserar även att man till kommande sommar ska bygga ut prognosen ytterligare eftersom man ser att dessa problem kommer att tillta.

Det faktum att man behöver göra driftssäkerhetsprognoser för sommarmånaderna framöver är ju ett underbetyg som heter duga. Numera behöver vi alltså inte bara göra detta under vintermånaderna utan även under sommarmånaderna. Om den här regeringen får fortsätta kanske vi snart har utmaningar och prognoser för varje månad och mer än så.

I den långsiktiga prognos som man tagit fram, som sträcker sig till 2050, blir bilden än mer problematisk. Skulle det vara så att potentialen för flexibilitet överskattas kommer vi enligt denna prognos att få stora problem med effektbrist redan till 2035. Situationen beskrivs av Affärsverket svenska kraftnät som ohållbar för 2045 med ett stort antal bristtimmar.

Man är även tydlig med att effekttillräckligheten kommer att försämras och att elkunderna inte kommer att kunna använda el till konkurrenskraftiga priser när behovet finns. Detta innebär i klartext att det inte är troligt att vissa industrier ens kommer att kunna verka i Sverige och att hushållen kommer att få bra mycket högre elräkningar framöver, då de kanske inte har möjlighet att anpassa sig efter vädrets förutsättningar. Det här är någonting som inte verkar göra statsrådet särskilt bekymrad över huvud taget.

Är det verkligen ett styrkebesked att vi numera ska ha prognoser över driftssäkerheten sommartid som kanske riskerar en stor del av elektrifieringen med de utmaningar som vi ser? En förutsättning för att det ska kunna äga rum är att det finns el under årets alla timmar till konkurrenskraftiga priser, vilket det nu finns stor varningsflagg för.


Anf. 61 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! Det är inte tydligt för mig vad Mattias Bäckström Johansson menar. Menar Mattias Bäckström Johansson att det är bra att vi har överskott, att vi exporterar mer än någonsin och hjälper andra länder att minska sina koldioxidutsläpp? Eller hade han föredragit att det var som i Finland och som det var i Sverige för tio år sedan, när vi var importberoende och fick importera koldioxidtung kraft till Sverige? Det var faktiskt inte tydligt vad svaret var.

När det gäller vilka prognoser Svenska kraftnät tar fram utgår jag från att de tar fram de som är relevanta och som kan vara nyttiga framåt. Hellre en prognos för mycket än en för lite. Det tror jag att Mattias Bäckström Johansson håller med om.

Precis som jag sa producerades det mer kärnkraftsel i Sverige i år och förra året än vad det gjorde 2010, och det med färre reaktorer, som också Mattias Bäckström Johansson gav uttryck för. Och vad är bakgrunden till det? Jo, det är att de som äger kärnkraften har valt att inte investera i nya reaktorer, även om den möjligheten finns, utan har valt att effekthöja befintliga reaktorer. Och den möjligheten finns även framgent. Det finns mer att ta där, om man så skulle önska.

Mattias Bäckström Johansson oroar sig för industrin. Det är väl bra att han oroar sig för den. Men vad är viktigast för den? Tillgång och prisbild. Och industrin investerar ju i vindkraft, inte i kärnkraft. Varför är det så, Mattias Bäckström Johansson? Jo, det är för att i dag är vindkraften kostnadseffektivare än kärnkraften. Det är möjligt att det kommer att förändras någon gång i framtiden. Men om det inte gör det, är Mattias Bäckström Johansson då beredd att subventionera fram kärnkraften?

Mattias Bäckström Johansson kan stå här i evinnerlig tid, om inte talmannen avbryter honom, och beklaga sig över den nuvarande situationen. Men om han inte är beredd att öppna plånboken - det har inte Sverigedemokraterna varit i någon av de senaste budgetarna - kommer det inte att bli mer kärnkraft om inte kärnkraften är lönsam på marknadsekonomiska villkor. Då blir det här bara en skuggdebatt, en marionetteater, där Mattias Bäckström Johansson låtsas ha en åsikt men där utfallet blir exakt detsamma.

Vad gör då regeringen? Jo, Svenska kraftnät tredubblar investeringarna i ny ledningskapacitet, och regeringen lade nyligen på riksdagens bord ett förslag som närmare halverar ledtiderna för byggandet av nya elledningar. Det är ett förslag med det största kortandet av ledtider för ny ledningsproduktion som har lagts på riksdagens bord sedan Sverige elektrifierades. Det förra greppet togs på 50-talet. Men det här kapar mer tid.

Vi har tagit initiativ till en elektrifieringsstrategi som i det första utkastet tar höjd för en fördubbling av elanvändningen i Sverige och en fördubbling av elproduktionen i Sverige. Vad är bakgrunden till det? Jo, bakgrunden är att i motsats till vad som verkar vara fallet i Mattias Bäckström Johanssons föreställningsvärld söker sig industrier till Sverige. Europas största batterifabrik investerar i Sverige. Man investerar i världens första koldioxidfria stål i Sverige. Utmanaren till världens första koldioxidfria stål investerar också i Sverige.

Vi kommer att se flera liknande investeringar. Det är för att vi har en god tillgång till el, ett leveranssäkert system och el till låga kostnader, för vi låter marknaden vara med och påverka energislagen och låter den tekniska utvecklingen slå igenom i vårt energisystem.


Anf. 62 Mattias Bäckström Johansson (SD)

Fru talman! Statsrådet frågar varför marknaden investerar i det som regeringen subventionerar? Det kanske inte är så märkligt. Det är tack vare att det har funnits subsidier. Det är inte en jämn konkurrens mellan kraftslagen. Det är klart att det då kommer att leda till vad marknaden investerar i.

Det är uppenbart att det finns all anledning att vara oroad över utvecklingen inom det energipolitiska området. Den riskerar faktiskt att äventyra den elektrifiering som Sverigedemokraterna givetvis motser, också med möjligheter för transportsektorn men även inom industrin och för hushållen. Men då måste man kunna förvänta sig att det ska finnas el till konkurrenskraftiga priser under årets alla timmar och där behovet finns. Det är ju en förutsättning.

Här kommer man inte att klara sig undan med ett ständigt mantra om nettoexportörer och att flexibilitet kommer att lösa alla utmaningar som finns, för det som vi har kunnat se under åren med den rödgröna regeringen är att vi har en sämre effektbalans än vad vi har haft på decennier och att vi har brister i överföringskapaciteten. Det kommer att ta lång tid att komma ifatt, något som har blottlagts. Detta tillsammans har bidragit till att vi har väldigt stora prisskillnader, större än någonsin, mellan landets olika prisområden. Det är något som givetvis kommer att påverka konkurrenskraften inom landet och skapa en utveckling som vi nog inte kommer att ha råd med om vi ska lyckas med elektrifieringen i stort.

Det som vi måste göra är att välkomna alla fossilfria kraftslag, se till att vi har en så teknikneutral konkurrens mellan kraftslagen som möjligt och ta bort subsidier och andra marknadssnedvridande incitament som finns för stunden. Huvudingången är att man både som företagare och medborgare i Sverige även i framtiden ska kunna förvänta sig el under årets alla timmar och det till konkurrenskraftiga priser. Men då måste den energipolitiska inriktningen läggas om.


Anf. 63 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! Jag blev inte klar över om Mattias Bäckström Johansson föredrar den finska underskottssituationen eller den svenska överskottssituationen. Men Mattias Bäckström Johansson är en flitig interpellant, så jag antar att vi kommer att få veta svaret i en framtida interpellationsdebatt.

När Mattias Bäckström Johansson ska försöka definiera den sverigedemokratiska politiken gör han det i sentensen att vi ska välkomna alla fossilfria energislag och att vi inte ska subventionera vissa energislag. Det skulle ju kunna vara en beskrivning av regeringens politik. Vi har avskaffat subventionerna i form av de gröna certifikaten. Vi välkomnar alla fossilfria kraftslag, och det har vi väl gjort i Sverige sedan regeringen Reinfeldt slöt sin energiöverenskommelse med de partier som Mattias Bäckström Johansson vill samarbeta med eller samarbetar med.

Det är inte regeringens politik eller riksdagens politik som har avgjort kraftbalansmixen. Det är den tekniska utvecklingen som är den stora skillnaden.

De förnybara energislagens kostnadskurva går brant nedåt, medan kärnkraftskurvan går hyfsat brant uppåt. Det är därför som svensk industri investerar i vindkraft. Vi har inga subventioner av vindkraft i dag. Det investeras otroliga summor pengar i vindkraft. Varför? Jo, därför att det är kostnadseffektivt, förnybart och bra för klimatet.

Skälet till att man inte investerar i Mattias Bäckström Johanssons favoritenergislag, kärnkraft, är inte några beslut från regeringen, och det är inte några beslut från riksdagen. Skälet är kärnkraftens kostnadsutveckling.

Om Mattias Bäckström Johansson inte river av sig de skygglapparna kommer varje energipolitisk debatt att bli ett skuggspel, en marionetteater, framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:735 Driftssäkerheten i kraftsystemet

av Mattias Bäckström Johansson (SD)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

Det är grundläggande att säkerställa att tillräcklig produktionskapacitet finns och att beredskap finns på plats i händelse av extrem situation. Under lång tid har det svenska kraftsystemet präglats av hög elkvalitet och god driftsäkerhet, vilket är en följd av en robust produktionsapparat och goda marginaler gällande överföringskapacitet. Tyvärr har detta kommit att äventyras alltmer då energipolitiken utvecklats i en mer ideologisk inriktning där tilltron till närapå uteslutande väderberoende kraft dominerar.

I ett pressmeddelande från Svenska kraftnät under våren betonade man även att alla parter behöver anpassa sig till att flöden och elproduktion blir mer variabla för att fortsatt garantera hög driftssäkerhet i Sverige och angränsande grannländer.

Man meddelande även nyligen att överföringskapaciteten i sommar kommer att begränsas till och från i de mellersta och södra delarna av landet. I praktiken innebär det att marginalerna i elsystemet minskas ytterligare och att marknaden inte får tillgång till ledningarnas fulla kapacitet. Detta är något som återigen kommer att leda till stora prisskillnader, och elpriserna kan bli uppemot dubbelt så höga i södra Sverige. Men det orsakar framför allt en oro över driftssäkerheten i kraftsystemet.

Med anledning av det vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

 

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att säkerställa driftssäkerheten i kraftsystemet?