Dödsfall på jobbet

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra utvecklingen med ett ökat antal dödsfall på arbetsplatserna.

Att människor skadas allvarligt eller till och med dör på jobbet är helt oacceptabelt. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall i arbetet. Sedan regeringen tillträdde förra mandatperioden har det därför varit en viktig prioritering att höja ambitionsnivån för arbetsmiljöpolitiken.

Regeringen har beslutat om en nationell arbetsmiljöstrategi för 2016-2020, där en nollvision mot dödsolyckor ingår. Resurserna inom arbetsmiljöpolitiken har förstärkts med mer än 100 miljoner kronor årligen. Sammantaget har de ökade resurserna till Arbetsmiljöverket inneburit att omkring 100 nya arbetsmiljöinspektörer har kunnat anställas.

Arbetsmiljöverket har genomfört och återrapporterat de uppdrag som gavs i samband med arbetsmiljöstrategin när det gäller nollvisionen och förebyggande av arbetsolyckor. De återrapporterade uppdragen har gett ny kunskap och används i myndighetens fortsatta arbete för nollvisionen mot dödsolyckor.

Särskilda inspektionsinsatser har under de senaste åren gjorts inom bygg- och anläggningsbranschen, tillverkningsindustrin, transportbranschen och bemanningsbranschen. Under 2019 planeras ännu större fokus på byggbranschen. Arbetsmiljöverket inspekterar skyndsamt varje dödsolycka.

Under 2018 genomfördes en halvtidsavstämning av arbetsmiljöstrategin i samråd med arbetsmarknadens parter. Arbetsmiljöverket fick därefter i uppdrag att på ett övergripande sätt redogöra för myndighetens verksamhet för resterande del av arbetsmiljöstrategin, till exempel när det gäller arbetet med regeringens nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor. Redogörelsen ska vara regeringen till handa i februari 2019.

Under 2019 ska en utvärdering av arbetsmiljöstrategin påbörjas. Att förhindra dödsolyckor i arbetet är en av mina viktigaste prioriteringar som arbetsmarknadsminister. Jag har därför bjudit in expertmyndigheter och arbetsmarknadens parter till ett möte, där jag vill lyssna och diskutera utifrån deras erfarenheter och förslag för att bryta den negativa trenden med antalet dödsolyckor i arbetet.

Det är viktigt med riktade inspektionsinsatser mot de mest drabbade branscherna liksom att fortsätta utveckla den myndighetssamverkan som redan finns. Var och en behöver ta sitt ansvar i det systematiska arbetsmiljöarbetet på varje enskild arbetsplats. Genom att målmedvetet arbeta förebyggande mot arbetsolyckor minskar vi också risken för dödsolyckor. Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inleda den här interpellationsdebatten med att verkligen beklaga de dödsfall som har skett på våra arbetsplatser runt om i landet. Det är en förälder, en make eller maka, en son eller dotter som har gått till jobbet men inte kommit hem igen. Varje enskilt fall är en stor tragedi, och varje dödsfall är ett dödsfall för mycket. Jag beklagar det återigen.

Orsaken till min interpellation är att antalet dödsfall under flera år har ökat markant. I januari hade vi också det högsta antalet dödsfall - nio stycken - på tio år. Under 2018 förolyckades 58 personer. På fyra år har 170 personer förolyckats - 170 personer! De branscher som är hårdast drabbade är transport, bygg och jord/skog.

Dödsfallen ökar alltså för fjärde året i rad, och utvecklingen går i helt motsatt riktning mot regeringens mål om en minskning av dödsolyckor.

En ny arbetsmiljöstrategi genomfördes 2016, och där ingick en nollvision. En nollvision borde också föranleda en tydlig strategi och tillräckliga resurser och insatser kopplade till att just nå målet. Det borde vara så, men det är inte så. Arbetsmarknadsministern får gärna korrigera mig, men jag finner inte fakta som visar något annat gällande detta.

Låt mig ge några exempel på vad som tidigare har kommit fram i debatterna kring det här ämnet. Arbetsmiljöverkets ställföreträdande generaldirektör Håkan Olsson har uttalat att regeringen missar målet, eftersom dödsfallen ökar. Han uttrycker också att "vi kan inte acceptera att någon dör, det måste vara en nolla som gäller". Han säger också att några konkreta mål i minskningen av dödsfall per år inte finns.

Mål saknas alltså.

Svenska Dagbladet har i en granskning och reportageserie konstaterat att samarbetet mellan berörda myndigheter inte fungerar helt smärtfritt, vilket är alarmerande i sig och ligger nära arbetsmarknadsministerns påverkansområde i allra högsta grad.

Justitieombudsmannen, JO, har tidigare kritiserat Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten gällande den dödsolycka som skedde vid LKAB i Norrbotten. Efter fyra år - fyra år! - var utredningen ännu inte avslutad. Eftersom preskriptionstiden är fem år riskerade alltså detta att avskrivas. Ministern får gärna kommentera detta.

Även Polismyndigheten har tidigare i en rapport markerat att hanteringen av arbetsmiljöbrott är bristfällig. Handläggningstiderna är för långa, och för få utredningar ledde till åtal och fällande domar.

Min fråga är: Vad säger arbetsmarknadsministern om vad dessa vittnen beskriver för oss? Vilket ansvar har arbetsmarknadsministern?

Fru talman! Detta är en oerhört viktig fråga. Man ska självklart känna tryggheten när man går till jobbet att man ska komma hem efter jobbet. Familjer till dem som går till jobbet måste veta att deras anhöriga kommer hem. Det har varit alldeles för många dödsolyckor. Jag uppskattar verkligen att frågan har ställts, och jag uppskattar också att regeringen prioriterar frågan.

Denna fråga är inte ny för regeringen. Redan den 1 juni 2016 kom nollvisionen mot dödsolyckor i arbetslivet. Den var en del av en samlad arbetsmiljöstrategi för att förstärka arbetstagarnas rättigheter i arbetslivet när det gäller risk att bli skadad eller sjuk eller att till och med dö på jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr rådde inte enighet om denna nollvision, utan de borgerliga partierna röstade nej. Men som tur är gick förslaget igenom, och nu finns en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet. Det är ändå ett viktigt första steg.

Självklart måste vi bli bättre på att lagföra brotten, det vill säga när någon har dött på jobbet. Tyvärr är det ofta brister i arbetsmiljön som ligger bakom dödsfallen. Det finns alldeles för många friande domar, och många förundersökningar läggs ned. Men det som är ännu viktigare är att förebygga att dödsolyckor händer från början. Vi måste jobba i båda ändarna, precis som i fråga om brottslighet totalt i samhället. Men det bästa är ändå det som aldrig sker, det vill säga det dödsbud som aldrig kommer.

Arbetsmiljöverket är en nyckelaktör i sammanhanget eftersom Arbetsmiljöverket på många sätt fyller samma roll som polisen gör när det gäller brottsligheten. Polisen arbetar både för att avskräcka från brott och för att lagföra. Ju fler inspektioner Arbetsmiljöverket har resurser för att göra, desto större chans är det att rätta till brister i arbetsmiljön innan de leder till en allvarlig olycka eller ett dödsfall.

Regeringen har förstärkt Arbetsmiljöverket. Längre tillbaka i tiden när det var borgerlig regering i Sverige skedde kraftiga nedskärningar på Arbetsmiljöverket. En tredjedel av anslaget försvann i ett slag. Det tog många år för Arbetsmiljöverket att hämta sig efter detta. Regeringen har nu satsat mer. Precis som arbetsmarknadsministern nämnde finns nu 100 fler arbetsmiljöinspektörer, och vi måste fortsätta på den vägen.

Det finns mycket kompetens inom Arbetsmiljöverket. Det som kan ses som en brist inom polisen vid utredningar av misstänkta arbetsmiljöbrott är att där ofta inte finns samma kompetens och resurser. Därför är det viktigt att förstärka Arbetsmiljöverket för att hjälpa till när det händer olyckor och för att förebygga olyckor.

En viktig faktor är att komma ut på arbetsplatserna när det finns misstankar om problem och att det går att göra oväntade besök. I så fall vet arbetsgivarna att de när som helst kan få besök. Men det bygger på att det finns tillräckliga resurser på Arbetsmiljöverket för att göra sådana besök.

Jag tror inte att det finns någon quickfix när det gäller dödsolyckor, men jag tycker att regeringen har ett bra anslag. Nu ska man samla arbetsmarknadens parter, alla myndigheter och alla som arbetar med dessa frågor för att diskutera vad alla kan göra. Ansvaret ligger inte på bara en, utan det finns ett gemensamt ansvar. Det är en bra start för att bekämpa dödsolyckorna.

Fru talman! Precis innan jag gick in i kammaren hade jag ett samtal med hustrun till en man som förolyckades på jobbet för ett år sedan. Han jobbade i ett schakt, och schaktmassorna föll ned och begravde honom. Hon sa till mig att jag måste stärka arbetsgivarnas ansvar, att det måste kosta mer om säkerhetsreglerna inte följs. Detta är en av de saker vi måste titta på. Vi behöver se över regelverk, viten och preskriptionstider.

Det är också helt korrekt att det finns många fall av oacceptabelt långa handläggningstider, vilket väcker frågan om resurserna och kompetensen hos polis och åklagare. Samarbetet mellan myndigheter måste förstärkas. Därför tog regeringen under den förra mandatperioden ett helt nytt initiativ om ett myndighetsövergripande samarbete mot det som kallas osund konkurrens. Arbetsmiljöverket gör inspektioner tillsammans med Skatteverket, polisen och tullen. Jag sa till myndigheten att de ska gå ut i den grå sektorn, och de sa till mig att den inte är grå utan svart. Ofta är det fråga om företag som bryter inte bara mot arbetsmiljöregler utan också mot många andra regler och utnyttjar människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett samarbete mellan myndigheter när det gäller att utreda dödsolyckor. De anmäls till Arbetsmiljöverket, som alltid åker ut på plats och gör en undersökning. Men ibland samarbetar man med till exempel Kemikalieinspektionen eller Elsäkerhetsverket, som kan vara tillsynsmyndigheter. Jag utesluter inte att man också kan behöva förstärka samarbetet mellan olika myndigheter.

Men jag tror också att det handlar om att bygga en säkerhetskultur. Det måste alltid vara okej att säga nej till risker, det vill säga att våga vägra risker. Anställda måste känna tryggheten att alltid kunna säga nej när de uppfattar att de är på väg att delta i arbetsuppgifter som innebär risker. Det kan handla om sådana saker som tidspress, förutsättningarna för hur en tjänst har upphandlats eller frågor som går utanför det som regleras av Arbetsmiljöverkets regelverk. Sådant måste vi också titta på.

Precis som Hillevi Larsson beskrev återställde regeringen under förra mandatperioden nedskärningar som gjordes under den borgerliga tiden. Det har varit möjligt att anställa över 100 nya inspektörer. De är nu utbildade och finns i tjänst. Det är bra, och det ger goda förutsättningar.

Vi har inrättat Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som har till uppgift att sprida kunskap från forskningen ut till golvet i verksamheten. Det visar också att mycket av den kunskap som finns inte används.

Regeringen har fattat beslut om en nollvision, men mer behöver göras.

Jag har sagt många gånger, och jag säger även här, att jag inte tänker ge mig förrän vi kan vända utvecklingen. Uppenbarligen har, trots att många saker finns på plats, inte tillräckligt gjorts. Vi måste göra det som krävs för att vända utvecklingen med dödsolyckor. Ingen ska behöva uppleva det som kvinnan jag nyss talade med upplevde, nämligen att hennes man inte kom hem från jobbet.

Fru talman! Jag vill kort kommentera Hillevi Larssons inlägg.

En nollvision är betydelselös om den inte fylls med konkreta åtgärder. Det är helt uppenbart. Pengar är inte heller den enda insatsen som löser problem, utan det handlar också mycket om ledning, styrning, effektivitet, uppföljning och utvärdering. Där ser vi brister.

Jag fortsätter med vad som har framkommit i debatten.

Även tjänstemän från Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har tidigare vittnat om att Arbetsmiljöverket inte tar utredningar av dödsfall på arbetsplatserna på tillräckligt allvar. Det är mycket allvarligt! Hur har ministern agerat i detta? De faktorerna är kända genom offentliga uttalanden från dessa personer.

I fjol rapporterade tidningen Arbetet om att polisen i Polisregion syd hade för svaga resurser för att hantera antalet anmälningar om arbetsmiljöbrott och att de var för få vid utredningar av just dödsfall. Det finns alltså en historia av för lite resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan alltså konstatera att det brister i samverkan mellan myndigheter, resurserna är för små, dödsolyckorna inte prioriteras tillräckligt högt, det är för långa handläggningstider och preskriptionstiden är för kort - som också ministern uttalade nyss. Ja, listan är lång.

Transportbranschen vill ha en utvecklad samverkan mellan Arbetsmiljöverket och Trafikverket. Det handlar om satsningar på till exempel bättre vägar, bättre underhåll av vägar, plogning, sandning, viltstängsel och så vidare. Transportbranschen har alltså tydliga förslag, och man har haft dem länge. Det är inga nyheter.

Vi har tagit del av tydliga vittnesuppgifter där många beskriver vad som är problemet. Ändå får jag intrycket att regeringen famlar och inte vet vad man ska vidta för åtgärder. Det har också ministern nyligen uttalat sig om. Det är bra med denna tydlighet från branschens sida, men det är olyckligt att förutsättningarna för ett bra arbetsmiljöarbete är så undermåliga.

Jag är helt övertygad om att varje myndighet och de enskilda personer som arbetar där gör precis allt de kan. De jobbar med de förutsättningar som finns, och vi vet att resurserna är små. Men det handlar som sagt också om styrning och ledning - även från regeringens sida. Vi kan inte lägga allt på arbetsgivarna, för det är regeringen som styr resurstilldelningen.

Jag är också klart medveten om att arbetsgivarna har ett stort ansvar. Det delas med skyddsombud, fackliga organisationer med flera. Men när detta inte fungerar har regeringen och inte minst arbetsmarknadsministern det övergripande ansvaret. Vi talar om 170 döda på 4 år, varav 58 stycken 2018.

Ministern har nyligen sagt att hon ska lyssna på företrädare inom detta område. Efter fyra år uttrycker hon det. Antalet dödsfall har ökat väsentligt under många år. Ministern uttrycker också att hon känner sig vilsen och inte vet vad hon ska göra. Jag tycker att det är bra med ödmjukhet, men nu krävs handfasta och konkreta åtgärder för att förhindra fler dödsfall.

Jag känner en oro. Min fråga till statsrådet är: Hur ska jag lugna dem som känner samma oro som jag?

Fru talman! Nej, pengar är inte allt, men det är heller inte oviktigt i sammanhanget.

Moderaterna och Kristdemokraterna fick igenom sin budgetreservation, som innebar nedskärningar på 25 miljoner för Arbetsmiljöverket och risken att det nya centret för arbetsmiljökunskap skulle gå på sparlåga på grund av en rejäl nedskärning. Nu har vi en ny regering, och jag hoppas att vi kan se till så att både det center vi har för arbetsmiljökunskap och Arbetsmiljöverket kan göra sitt arbete.

Tänkesättet att man minskar arbetsmiljöbrotten och olyckorna genom att skära ned på Arbetsmiljöverket är ungefär som att tro att man minskar brottsligheten genom att skära ned på polisen. Det löser inte alla problem att satsa på polisen. Det löser inte alla brott över en natt. Men det är en viktig början, och detsamma gäller på arbetsmiljöområdet. Vi bör se till så att experterna på Arbetsmiljöverket kan förebygga olyckor, gripa in när olyckor sker och försöka lära av erfarenheten - och självklart se till att polisen och alla andra parter gemensamt lagför arbetsgivarna.

Det handlar också om en maktbalans mellan arbetstagare och arbetsgivare. Samtidigt som vi ser dödsolyckor ser vi många som sjukskrivs, inte minst för psykiska diagnoser, och vi ser stress och osäkerhet i arbetslivet. Det tyder på att arbetstagarna behöver få sin ställning stärkt, precis som arbetsmarknadsministern var inne på. Man måste våga säga nej till farliga uppdrag. Vi måste också ställa krav på arbetsgivarna från början. Det ska inte vara farligt, och är det farligt ska de ställas inför rätta för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ogillar att man använder tragiska och onödiga dödsfall som slagträ i partipolitiskt käbbel. Men jag måste ändå svara på några av de direkta felaktigheter som Saila Quicklund för fram.

Under den borgerliga regeringen skedde stora nedskärningar av hela arbetsmiljöarbetet och antalet inspektörer på Arbetsmiljöverket. Man lade också ned Arbetslivsinstitutet och därmed viktiga delar av kunskapsinsamlingen när det gäller arbetsmiljöarbetet.

Under förra mandatperioden har regeringen verkligen inte stått handfallen. Vi har tillfört resurser, vi har utbildat inspektörer och vi har tillsatt en ny myndighet, en ny strategi och en nollvision som den tidigare regeringen inte ville ha. Vi har dragit igång ett samarbete mellan myndigheter.

När det gäller dödsolyckor har utvecklingen sett ut så här: 2014 var det 53 som dog. 2015 var det 44. 2016 var det 45. 2017 var det 55. 2018 var det 58. Det är förfärliga siffror. Det är i genomsnitt ungefär en person i veckan som inte kommer hem. Men det är inte en korrekt bild att vi har haft flera år av tydliga ökningar, utan det fluktuerar lite år från år. Det är dock på inget sätt acceptabelt. Nivån är oacceptabelt hög, och vi kan aldrig acceptera att människor dör på arbetet.

Under hösten och nu under januari och början av februari har vi sett ett oroväckande högt antal dödsolyckor i arbetet. Det är verkligen något att ta på allvar, och det är också det jag gör. Första dagen när jag tillträdde tog jag tag i dödsolyckorna - efter tiden som övergångsminister, då jag var förhindrad att agera.

Saila Quicklund lyfter fram Trafikverket. Trafikverket kommer till mig på måndag tillsammans med Arbetsmiljöverket, Transportstyrelsen och parterna - det vill säga arbetsgivare och fackliga företrädare från de branscher som är värst drabbade - för att diskutera vad som behöver göras, till exempel om man behöver förstärka samarbetet.

Självklart har varje myndighet och varje verksamhet ett eget ansvar. Till exempel är trygghet och säkerhet på väg inte bara en arbetsmiljöfråga, utan det är en fråga som har vidare konsekvenser och som måste ses i ett brett sammanhang.

När vi tittar på var det sker dödsolyckor ser vi att fordon ofta är inblandade. Kombinationen fordon och människa leder oroväckande ofta till att människor förolyckas. Det kan vara på väg, men det kan också vara i andra sammanhang där fordon används. Vid den senaste dödsolyckan hittades en person död under en traktor. Detta är ett viktigt område att titta vidare på.

En annan sektor som sticker ut är jord- och skogsbruk. Dödsolyckorna där är inte jättemånga i antal, men i förhållande till hur stor sektorn är ligger man väldigt högt i antal dödsolyckor per 100 000 anställda.

Arbetsgivaren har alltid det fulla ansvaret för säkerheten på arbetsplatserna, men jag som arbetsmarknadsminister har alltid det fulla ansvaret för de politiska insatserna. Som jag sagt här flera gånger utesluter jag inte att mer behöver göras. Jag tror att mer behöver göras för att vi ska kunna vända utvecklingen. Jag tror att det handlar om sådant som ökade resurser till arbetsmiljöarbetet och till polis och åklagare. Men jag tror också att det handlar om sektorsansvar för sådant som kanske inte direkt har med arbetsmiljöarbetet att göra men som påverkar förutsättningarna för att bedriva och säkerställa ett säkert arbetsliv för alla. Det handlar om att få till en säkerhetskultur på varje arbetsplats och se till att arbetsgivarna fullt ut tar det ansvar som de har för säkerheten på arbetsplatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet!

Hillevi Larsson sätter sitt hopp till en ny regering. Det är faktiskt samma regering som vi har haft under fyra år; därav den stora frustrationen.

Jag tycker att det är bra att ministern uttrycker att vi inte ska låta dödsolyckorna vara ett politiskt slagträ i debatten. Jag har önskat en förklaring av vad regeringen avser att göra i den mycket svåra frågan om det ökande antalet dödsolyckor på arbetsplatserna. Det var det som var syftet.

Jag kan också kort nämna vad Alliansen gjorde på området. Man ökade tillsynen. Man lade resurser på att informera mer inom området. Det handlade också om kunskapsinhämtning, sanktionsavgifter och så vidare. Men låt oss fokusera på framtiden.

Jag hör vad ministern säger, men jag känner fortfarande väldig osäkerhet vad gäller konkreta och slagkraftiga åtgärder i frågan. Vi har som sagt haft fyra år med samma minister och samma ansvarsområde, och tendenserna har varit tydliga i fråga om antalet arbetsplatsolyckor.

Regeringen har också det övergripande ansvaret när det inte fungerar, framför allt när myndighetsansvaret och samverkan inte fungerar. Vi måste få se konkreta åtgärder för detta. Det handlar om samverkan mellan de olika aktörerna, och det måste komma till stånd omgående.

Jag hyser förhoppningar om det ministern ändå uttrycker och vill avslutningsvis tacka för debatten. Arbetsmiljöfrågorna är oerhört viktiga och centrala, och jag kommer mycket noggrant att följa regeringens arbete på detta område.

Fru talman! Mycket mer behöver göras, och Arbetsmiljöverket gör också nya insatser. Exempelvis kommer man nu att prioritera förstärkta inspektioner när det gäller arbetsfordon och mobila maskiner, fall från höjd, träd och djur samt vägmiljö.

Tack vare de ökade resurserna har man också kunnat gå mer på tips från människor om att något inte står rätt till och göra riktade inspektioner utifrån de tipsen. Jag ser också möjlighet att utöka den verksamheten.

När det gäller samverkan mellan myndigheter är det absolut min bild att den har förbättrats, inte minst tack vare de gemensamma inspektionerna. Men det är också min bild att det finns mer att göra för att få till en ännu mer effektiv samverkan mellan myndigheterna.

Jag vill tacka Saila Quicklund för debatten, och jag hoppas att denna fråga kommer att vara högt på dagordningen också för riksdagsledamöterna under den kommande perioden. Det behöver vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.