Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Djurförsök

Interpellationsdebatt 24 maj 2013
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 16 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att de djurförsöksetiska nämnderna får de resursförstärkningar som krävs för att arbetet och besluten i de regionala djurförsöksetiska nämnderna ska bli mer samstämmiga, om jag avser att verka för inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för alternativa metoder till djurförsök med tillräckliga resurser för att bedriva verksamheten på det sätt som beskrivits i den utredning som nämns i interpellationen och om jag avser att ta initiativ till en handlingsplan för att minimera användandet av djur i djurförsök i Sverige. Låt mig börja med att konstatera att användning av försöksdjur fortfarande är en förutsättning för forskning och utveckling inom till exempel det biomedicinska området och för utveckling av läkemedel. Djurförsök kan innebära att svåra etiska avvägningar behöver göras. I Sverige har vi ett starkt regelverk till skydd för djuren som innebär att försöksdjur bara får användas om det inte är möjligt att uppnå syftet med försöket på annat sätt. Vidare gäller att så få djur som möjligt ska användas och att djuren inte utsätts för mer lidande än absolut nödvändigt. Sedan 25 år finns djurförsöksetiska nämnder som har till uppgift att väga nyttan av ett försök mot lidandet för djuren och ska bifalla en ansökan bara om användningen är angelägen från allmän synpunkt. De djurförsöksetiska nämnderna har en svår och viktig uppgift. Det är viktigt att de sju nämnderna fattar beslut som är så rättvisa och likvärdiga som möjligt, oavsett var i landet de befinner sig. Jordbruksverket och de andra myndigheterna som haft ansvar för verksamheten har genom utbildning liksom genom att föreskriva och ge ut allmänna råd om vissa typer av försök kontinuerligt arbetat med att stödja nämndernas arbete. För att underlätta för nämnderna att ta del av varandras beslut och i övrigt förenkla och effektivisera handläggningen gav regeringen i regleringsbrevet för 2012 Jordbruksverket i uppdrag att utveckla ett elektroniskt ärendehanteringssystem. Centrala djurförsöksetiska nämnden, som inrättades genom riksdagsbeslut i juni i fjol, har till uppgift att pröva överklaganden av de djurförsöksetiska nämndernas beslut. Nämnden ska också ansvara för den utvärdering av djurförsök som är en del av det nya regelverket som trädde i kraft den 1 januari i år. Resultatet av nämndens arbete kommer även det att bidra till att besluten blir mer likvärdiga över landet genom att praxis utvecklas efter hand. Alternativa metoder enligt den så kallade 3R- principen är centrala för all försöksdjursanvändning. För att stärka arbetet med dessa frågor gav regeringen Jordbruksverket, Nationellt centrum för djurvälfärd vid Sveriges lantbruksuniversitet samt Vetenskapsrådet i uppdrag att komma med förslag på hur arbetet med alternativa metoder kan stärkas. Jag har tagit emot flera förslag, bland annat inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för 3R-frågor. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet. Jag räknar med att inom kort kunna återkomma till riksdagen i denna fråga. Den nyligen inrättade Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål kommer också att få en betydelsefull roll i arbetet med alternativa metoder. Utgångspunkten är att djurförsöken ska begränsas så långt möjligt. Att enbart beakta de absoluta talen är dock en för långtgående förenkling. Antalet använda försöksdjur är i hög grad kopplat till den typ av forskning som bedrivs och till de resurser som forskningen har. Den ansvariga myndigheten har under flera år haft i uppdrag att ställa antalet använda försöksdjur i relation till tillgängliga resurser för forskning. Resultaten visar att antalet försöksdjur under åren varit förhållandevis konstant trots att resurserna till forskning ökade. Regelverket kring djurförsök är restriktivt och ska så vara. Regeringen främjar en ansvarsfull och etiskt försvarbar försöksdjursanvändning. För mig är det regelverket i sig och övriga insatser som tillsammans utgör en handlingsplan.
Jens Holm (V)

Anf. 17 Jens Holm (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation om djurförsök. Bakgrunden till interpellationen är att ungefär 800 000 djur utnyttjas i djurförsök i Sverige varje år. Om vi ska försöka vara tydliga handlar det om drygt 2 000 råttor, möss, marsvin, hamstrar, kaniner och så vidare som dödas i djurförsök varje dag i Sverige - mer än 2 000 djur varje dag, dag efter dag. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att man minimerar antalet djur som utnyttjas i försök. Vi förstår att det är viktigt med forskning, och ibland används djur i forskning. Vi är dock helt övertygade om att ifall vi från politiskt håll verkligen vinnlägger oss om att minimera antalet djur som plågas i djurförsök kan vi få ned det stora antalet djur. Vi vill därför ha en handlingsplan för att minimera antalet djur som dödas i djurförsök. Jag blir lite oroad av ministerns svar när han säger att handlingsplanen redan finns i form av de sammanlagda besluten och bestämmelserna som regeringen har att arbeta med. Men, Eskil Erlandsson, det är ingen handlingsplan för att minimera antalet djur i djurförsök. En handlingsplan innebär att man sätter upp ett mål: Vi ska dit. De ska bli färre. Det kanske ska vara hälften så många om tio år. Detta ska sedan stämmas av år efter år för att kontrollera att antalet djur som plågas hela tiden verkligen minskar. Det är en handlingsplan. Lika viktigt är att de erforderliga resurserna finns för att vi ska kunna värna om djuren. Något av det första som Eskil Erlandsson gjorde som minister 2006 var att avskaffa den myndighet som fanns på plats för att skydda djuren, Djurskyddsmyndigheten. När man avskaffar en sådan myndighet blir det inte precis lättare att försvara djurens rättigheter. Ett annat skäl till att jag väckt den här frågan är att massmedierna de senaste veckorna avslöjat att de djurförsöksetiska nämnderna i Sverige behandlar ansökningar om djurförsök på olika sätt, ofta på ett dåligt sätt. Mycket sällan sker en etisk diskussion över huvud taget. Ungefär 99 procent av alla ansökningar om djurförsök godkänns rutinmässigt. Vissa menar att det är ett rent lotteri beträffande hur en ansökan om djurförsök behandlas. Så kan vi inte ha det, Eskil Erlandsson. Systemet borde stramas upp på ett mycket bättre sätt. Därför vill jag påminna om att Djurskyddsmyndigheten, som Eskil Erlandsson avskaffade, lade fram konkreta förslag till hur man skulle kunna strama upp hanteringen av djurförsök i Sverige. Myndigheten ville till exempel att det inrättades centrala tjänster som skulle underlätta för de regionala djurförsöksetiska nämnderna. Allt sådant har avskaffats av den sittande regeringen, och det tycker jag är olyckligt. Jag skulle vilja veta vilka åtgärder ministern kommer att vidta för att vi ska få en bättre etisk hantering hos de djurförsöksetiska nämnderna och hur vi ska minimera antalet djur som används i djurförsök.
Eskil Erlandsson (C)

Anf. 18 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ett stort antal frågor har ställts i debatten, och jag ska försöka kommentera och besvara de flesta av dem under detta inlägg. Låt mig först konstatera att den dåvarande djurskyddsmyndigheten 2005 utarbetade en handlingsplan för att begränsa försöksdjursanvändningen. Det fanns ett antal delar i handlingsplanen. I dag är det Vetenskapsrådet som ansvarar för forskningsstödet för utveckling av alternativa metoder till djurförsök. Det jag vill ha sagt är att de arbetsuppgifter som fanns hos den dåvarande djurskyddsmyndigheten inte är avskaffade utan finns hos andra myndigheter. Låt mig också konstatera - vilket jag även har gjort i mitt interpellationssvar - att när en central nämnd för dessa verksamheter nu har inrättats är det klart att det kommer att bli som exempelvis inom domstolsväsendet att en praxis utarbetas när den centrala nämnden har fått verka en tid. Den myndighet som har ansvaret för nämnderna i sig - vilket jag också påtalat i mitt svar - har ett kontinuerligt arbete med utbildnings- och seminarieverksamhet. Man har regelbundna möten med företrädare för nämnderna, och man har föreskrifter och allmänna råd som man har utvecklat för att vi ska få en samstämmighet i olika ställningstaganden som nämnderna gör. Kommer frågan om ytterligare anställda handläggare på nämnderna, som det fanns förslag om, upp särskilt ofta? Nej, det gör den inte. När huvudparten av arbetsuppgifterna överfördes från den dåvarande djurskyddsmyndigheten till Jordbruksverket fördes självklart också resurserna över från de nämnder som fanns till de nya huvudmyndigheterna. När det gäller uppdraget om handläggare i de djurförsöksetiska nämnderna kan jag konstatera att Jordbruksverket inte har återkommit till regeringen och påtalat något sådant behov. Låt mig avsluta detta inlägg med att konstatera att de djurförsöksetiska nämnderna fattar självständiga beslut men är en del av Jordbruksverket. Verket i sig har alltså alla möjligheter att självt fatta beslut om att anställa personal eller liknande för nämndernas räkning.
Jens Holm (V)

Anf. 19 Jens Holm (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det sistnämnda var intressant. Det är väl inte så märkligt att regionala nämnder kan fatta beslut om att tillsätta ännu en sekreterare eller liknande, men hur ska de kunna göra detta, Eskil Erlandsson, när resurserna saknas? Du kan väl inte mena, Eskil Erlandsson, att du inte har fått information om att systemet med de djurförsöksetiska nämnderna har en dålig hantering där ansökningarna behandlas olika och att det råder brist på resurser? Det har tagits upp i ett antal utredningar, det togs upp i fjol i en uppsats från den juridiska fakulteten i Uppsala och det har också tagits upp här i kammaren. Detta kan alltså inte vara någon nyhet för dig, Eskil Erlandsson, men då vet du det i alla fall nu. Hanteringen där djurförsök godkänns eller avslås behöver mer resurser. Över lag behövs en bättre rättslig och etisk hantering av de ansökningar som kommer in. Då vet du det nu, och jag skulle vilja att du vidtar åtgärder i linje med den informationen. Låt mig peka på ett konkret exempel. Jag har fått information från ledamöter i olika nämnder att det numera är allt vanligare att forskare skickar in stora ansökningar. Det är ansökningar som egentligen omfattar flera olika djurförsök. Till exempel en ansökan handlade om upp till 50 000 djur som skulle utnyttjas i försök. De som sitter i de djurförsöksetiska nämnderna menar att det blir i princip omöjligt för dem att hantera sådana ansökningar. Det är för stora projekt att hantera. Det är ett konkret exempel på att om ledamöterna i nämnderna skulle få mer resurser skulle det vara enklare för dem att hantera sådana ansökningar. Man kanske också skulle bestämma att varje ansökan inte får omfatta flera olika djurförsök. Jag vill återkomma till Eskil Erlandsson om antalet djur som används i djurförsök. Det är ungefär 800 000 djur varje år i Sverige. Tycker inte Eskil Erlandsson att det är viktigt med antalet djur som utnyttjas i djurförsök? Borde inte vi, som båda är politiker och som vill att djur ska behandlas väl och inte plågas, kunna enas om målet att bringa ned försöken till ett minimum, vidare att det ska finnas en handlingsplan som stäms av årligen för att minimera antalet djurförsök? Jag skulle önska, Eskil Erlandsson, att vi kunde vara överens om saken. Då skulle det vara mycket lättare att minska antalet djur som utnyttjas i djurförsök. Jag vill avslutningsvis ta upp frågan om vikten av ett så kallat 3R-center. De tre r:en handlar om replace, reduce och refine, det vill säga ersätta, minska och förfina antalet djurförsök. Landsbygdsministerns interpellationssvar var positivt, nämligen att han inom kort kommer att återkomma om inrättandet av ett så kallat 3R-center. Det är bra, och det skulle vara intressant att få veta vad det betyder att han inom kort kommer att återkomma om inrättandet av ett sådant center. Blir det i höstbudgeten? Det vore positivt eftersom ett sådant center kan användas för att minska antalet djurförsök.
Eskil Erlandsson (C)

Anf. 20 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Som jag redogjorde för i mitt interpellationssvar är användningen av försöksdjur starkt kopplad till den forskning som bedrivs i landet och hur stora resurser som ställs till förfogande inom olika forskningsområden. En faktor som gör försöksstatistiken något svåröverskådlig är att definitionen av vad som är ett försöksdjur skiljer sig åt. Det vill jag också ha påtalat, herr talman. Definitionen skiljer sig åt mellan den svenska lagstiftningen och den som gäller enligt det EU-direktiv som finns på området. I Sverige är det enbart ändamålet med djuranvändningen som avgör om det är ett försöksdjur, men i EU-regelverket gäller att djuret även ska vara utsatt för visst lidande för att det ska anses som ett djurförsök. Den svenska definitionen, herr talman, är alltså mer omfattande. Om man ställer, som jag sade i mitt interpellationssvar, antalet försöksdjur i relation till forskningens resurser, är det att konstatera att forskningens resurser på området har ökat genom åren, men på det stora hela är användningen av försöksdjur förhållandevis konstant över året, vilket för mig bevisar att antalet djur relativt har minskat genom åren. Förmodligen beror detta på att man använder sig av de tre r:ens princip. Förs det statistik över användningen av försöksdjur i vårt land? Ja, är svaret på den frågan. Statistiken är ett av de underlag som många myndigheter använder sig av i sina beredningsarbeten av olika slag. Sådan statistik finns alltså. Den andra delen i detta inlägg vill jag gärna ägna åt det riksdagsbeslut som fattades i juni förra året. Då ställde sig nämligen riksdagen bakom bedömningen att det är rimligt att djurförsöksetiska prövningar finansieras med avgifter. Så var det inte tidigare, herr talman, när Jens Holm och hans parti var med och styrde och ställde över den här verksamheten. Då var det statsanslag som bekostade det som i dag är avgiftsbelagt. Och nu har Jens Holm mage att kritisera att vi har infört det här systemet och tycka att det är för billigt, mot att det var gratis tidigare. Då kan man ställa sig frågan vad konsekvensen i Jens Holms argumentering är, herr talman.
Jens Holm (V)

Anf. 21 Jens Holm (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ja, du, Eskil Erlandsson. Jag är inte motståndare mot avgifter för att lämna in ansökningar om djurförsök. Tvärtom tycker jag att det är bra. Men bara för att vi har avgifter innebär det inte att det ger dig rätten att avskaffa den första myndigheten i världen till djurens försvar, nämligen en djurskyddsmyndighet. Det ger inte dig rätten att dra ned på de öronmärkta anslagen för att vi ska kunna minimera antalet djur som används i djurförsök. Ett problem med att det nu har införts avgifter för att skicka in ansökningar om djurförsök är, precis det som jag tog upp, att ansökningarna blir större och mer komplexa. Det kan vara tiotals djur som omfattas av en enda ansökan, bara för att man ska göra det billigare för de forskare som skickar in ansökningarna. Det kan inte vara okej. Det är här jag skulle önska att vi hade en minister som tar ansvar och som preciserar vad som gäller när man skickar in ansökningar om att få göra djurförsök. Vi har ännu inte fått höra någonting från ansvarig minister huruvida det blir ökade anslag eller inte för att minska antalet djur i djurförsök. Vi har inte fått besked från Eskil Erlandsson om det blir en handlingsplan för att minimera antalet djur i djurförsök. Vi har inte fått besked från Eskil Erlandsson vilka konkreta åtgärder han tänker vidta för att vi ska få en etisk prövning av när det ska göras djurförsök i detta land som är rättssäker och likartad över hela landet vad gäller de sju regionala djurförsöksetiska nämnderna. Du har ett anförande kvar, Eskil Erlandsson, och du kan ge mig konkreta svar på dessa frågor som jag nu har tagit upp.
Eskil Erlandsson (C)

Anf. 22 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig tacka för interpellationen. Jag tycker att dessa frågor är av synnerlig vikt för vårt samhälle. De är det ur flera synvinklar. En synvinkel är den som Jens Holm har ägnat denna debatt åt, nämligen djurens synvinkel. Den andra är forskningens synvinkel. Jag är angelägen om att vi fortsätter att balansera målsättningarna och ändamålen på ett bra sätt, så att vi i möjligaste utsträckning skyddar djur från onödigt lidande också i dessa sammanhang men samtidigt värnar den svenska forskningen. Det är en angelägenhet för oss alla att vi även i framtiden får fram till exempel mediciner som kan förlänga våra liv och förbättra vår livskvalitet - därav angelägenheten att diskutera dessa frågor. Så till några specifika frågor som har ställts. En sådan är att ansökningarna nu blir väldigt stora och omfattande. Det kan konstateras att om en ansökan inte är formulerad på ett sådant sätt att nämnden kan göra en prövning får nämnden avvisa ansökan. Det finns sådana bestämmelser i regelverket. Låt oss också konstatera att stora ansökningar kanske kan innebära att det blir lättare och mer överskådligt att se vad målet med en forskningsansökan och med forskningen är. Det behöver inte bara vara negativt att ansökningar omfattar fler saker och kanske till och med är längre i tid. Tack, herr talman, för debatten!

Dokument

den 16 maj

Interpellation

2012/13:417 Djurförsök

av Jens Holm (V)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

En av landsbygdsminister Eskil Erlandssons första insatser på djurskyddsområdet var att dra tillbaka de resursförstärkningar som den tidigare socialdemokratiska regeringen, i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, tagit initiativ till då det gäller den djurförsöksetiska prövningen. Vi såg redan då att det behövdes ytterligare resurser för att nämndernas arbete skulle bli rättssäkert. Landsbygdsministern valde dock att spara in på detta område genom att dra in resurserna i stället för att åtgärda bristerna.

I Riksdag och Departement den 13 maj 2013 publicerades artiklar om verksamheten i de djurförsöksetiska nämnderna. Enligt artikelförfattarna är myndigheterna medvetna om att nämnderna inte fungerar som det var tänkt. I artiklarna citeras såväl forskare som djurskyddsrepresentanter och ordföranden i de djurförsöksetiska nämnderna, och dessa parter, som ofta har olika uppfattningar om djurförsök i sig, ger unisont uttryck för att det saknas resurser för den prövning som ska ske i de djurförsöksetiska nämnderna. Flera pekar på ett faktum som varit känt under en längre tid, nämligen att de regionala djurförsöksetiska nämndernas beslut inte är samstämmiga. Någon använder ord som lotteri om prövningen.

I juni 2012 lade en utredning utförd av Jordbruksverket, Vetenskapsrådet och Sveriges lantbruksuniversitet fram sitt slutbetänkande Uppdrag om alternativa metoder till djurförsök (den 15 juni 2012) som även den visade på brister i den djurförsöksetiska prövningen. I rapporten pekade man bland annat på att det behövs ett nationellt kompetenscenter som ska kunna ge råd och stöd till de djurförsöksetiska nämnderna.

Vänsterpartiet har i riksdagen vid flera tillfällen pekat på att det krävs resursförstärkningar till den djurförsöksetiska prövningen. Landsbygdsminister Eskil Erlandssons insatser på det här området har i princip bestått i att dra in resursförstärkningar som den tidigare regeringen beslutade om. Av de förslag som lagts på landsbygdsministerns bord har det inte blivit en tumme ens. Det är hög tid att landsbygdsministern agerar nu.

Enligt den senaste statistiken (Jordbruksverket, 2011) utnyttjades drygt 800 000 djur i djurförsök enligt såväl Sveriges som EU:s definitioner. Siffran har gått upp och ned något genom åren, men det slående är att det, trots ambitioner om att minska antalet djur i djurförsök, fortfarande är väldigt många djur som utnyttjas. Lägger man dessutom till fiskar som används i djurförsök blir siffran över åtta miljoner djur.

Vänsterpartiet tror att mer skulle kunna göras för att minska antalet djur som utnyttjas i djurförsök. Förslag i den riktningen presenterades i slutbetänkandet från ovan nämnda utredning. Utredningen hade arbetat ett år med att hitta lösningar till det framtida arbetet med att stimulera alternativa metoder till djurförsök enligt den så kallade 3R-modellen; replace, reduce, refine (ersätta, minska, förfina). Ett av utredningens huvudförslag var att inrätta ett nationellt kompetenscenter för alternativa metoder till djurförsök. Utredningen föreslog att kompetenscentret skulle ha en bemanning av fem handläggare med vetenskaplig kompetens. De framhöll vikten av långsiktighet och att nya medel behöver tillföras för att driva centret. Det är snart ett år sedan förslaget kom.

Vänsterpartiet tror också att det vid sidan av ett 3R-center behövs ökat fokus på att minimera användningen av djur i djurförsök. Vi vill därför ha en handlingsplan för att minimera antalet djur i djurförsök.

Jag vill fråga landsbygdsminister Eskil Erlandsson följande:

Avser landsbygdsministern att vidta åtgärder så att de djurförsöksetiska nämnderna får de resursförstärkningar som krävs för att arbetet och besluten i de regionala djurförsöksetiska nämnderna ska bli mer samstämmiga?

Avser landsbygdsministern att verka för inrättandet av ett nationellt kompetenscenter för alternativa metoder till djurförsök, med tillräckliga resurser för att bedriva verksamheten på det sätt som beskrivits i ovan nämnda utredning?

Avser landsbygdsministern att ta initiativ till en handlingsplan för att minimera användandet av djur i djurförsök i Sverige?