Den striktare bedömningen av grundläggande behov

Fru talman! Pia Steensland har frågat mig om jag anser att intentionen i LSS - att personer med omfattande funktionsnedsättning ska ges möjlighet att leva som andra - är uppfylld när det grundläggande behovet personlig hygien begränsas till att endast omfatta hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen. Pia Steensland har även ställt frågan vilka åtgärder, utöver de angivna i januariöverenskommelsen, jag och regeringen är beredda att vidta för att personer med omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv som andra i enlighet med intentionerna i LSS.

Givetvis ska personer med funktionsnedsättning ges möjlighet att leva ett liv som andra. Det var intentionerna när lagstiftningen togs fram, och det är utgångspunkten för regeringens politik. Som lagen är skriven åligger det Försäkringskassan och kommunerna att tolka och tillämpa bestämmelserna. En enskild som är missnöjd med ett beslut kan överklaga det till allmän förvaltningsdomstol. Regering och riksdag är enligt grundlag förhindrade att söka påverka tillämpningen av lagen i det enskilda fallet.

Sedan ett antal år har det skett en kontinuerlig minskning av antalet personer som får personlig assistans. Det var också bakgrunden till att regeringen i Försäkringskassans regleringsbrev för 2020 gav myndigheten i uppdrag att analysera och beskriva orsakerna till att antalet personer som beviljats ersättningen minskar samt till att ersättningen upphör. Den 25 maj 2020 redovisade Försäkringskassan uppdraget, och vi analyserar nu slutsatserna vidare inom Regeringskansliet.

Mot bakgrund av utvecklingen har också flera åtgärder vidtagits. År 2018 genomfördes lagändringar som innebar att tvåårsomprövningarna inom assistansersättningen slopades samt att personlig assistans kan beviljas för bland annat väntetid och beredskap. Vidare har andning införts som ett grundläggande behov, och regeringen har lämnat förslag om att assistans ska kunna beviljas för samtliga hjälpmoment som avser andning och sondmatning. Regeringen har därutöver tillsatt en utredning som ska lämna förslag på hur rätten till personlig assistans kan stärkas för stöd vid egenvårdsinsatser och för behov av hjälp med tillsyn. Utredaren ska även göra en översyn av hur föräldraansvaret vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans kan smalnas av.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag uppskattar att socialministern har tagit sig tid att komma till kammaren i dag. Jag vet att statsrådet arbetar hårt med att bekämpa smittspridningen av det nya coronaviruset, och jag respekterar det arbetet. Jag uppskattar också den dialog som vi har kopplat till pandemin i socialutskottet.

Av respekt för den stora arbetsbelastning som nu ligger på socialministern och Socialdepartementet har vi kristdemokrater under våren varit återhållsamma med att lämna in skriftliga frågor och interpellationer. Men när det gäller den personliga assistansen och vi ser att en redan akut kris fördjupas ytterligare kan vi kristdemokrater inte vara tysta. Det handlar om att försvara människovärdet och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag har kallat socialministern till riksdagen eftersom Försäkringskassans vägledning nu slår fast att det endast är hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen som kan godtas som det grundläggande behovet personlig hygien - och då bara de delar av dessa behov som är av mycket privat eller integritetskänslig karaktär. I praktiken innebär denna striktare bedömning att personer med funktionsnedsättning inte kan få assistans för grundläggande personlig hygien för att ta på sig deodorant, raka benen eller armhålorna, smörja in kroppen med hudkräm efter duschen, fila naglarna, sminka sig, använda balsam för att reda ut håret eller fixa i ordning och torka håret.

Fru talman! Jag och Kristdemokraterna menar att denna striktare bedömning driver rättspraxis otroligt långt ifrån intentionen med LSS. Människor med omfattande funktionsnedsättning kan nu inte leva som andra. Det är självklart för mig att använda deo för att slippa oroa mig för att jag ska börja lukta illa under armarna. Lika självklart är det att sminka mig och göra mig i ordning i håret på morgonen. Om jag inte skulle få göra det skulle jag känna mig naken, ofräsch och faktiskt underlägsen mina kollegor. Det skulle i förlängningen försämra mina förutsättningar att göra ett gott jobb. Jag är säker på att både talmannen och ministern instämmer när det gäller vikten av att kunna vårda sitt yttre. Jag gissar att inte heller socialministern skulle vilja gå osminkad till jobbet.

Jag förstår faktiskt inte varför personer med funktionsnedsättning inte ska ha rätt att vårda sitt yttre och känna sig fräscha, vilket är något som så starkt hänger ihop med självkänslan och självförtroendet.

Vi måste komma ihåg att den striktare bedömningen av personlig hygien även kommer att medföra att färre personer kommer att komma upp i de kritiska 20 timmarna grundläggande behov i veckan. Fler personer, fru talman, kommer alltså att förlora rätten till assistans.

Jag instämmer såklart i socialministerns svar om att regering och riksdag enligt grundlag är förhindrade att försöka påverka tillämpningen av lagen i det enskilda fallet. Men det som jag och Kristdemokraterna menar är att det är regeringens skyldighet att agera snabbt och kraftfullt för att ändra själva lagtexten när rättspraxis har förskjutits så långt att myndighetens bedömningar strider emot grundintentionen med LSS. Det är här som regeringen har misslyckats.

Det ger ändå lite hopp att socialministern i sitt svar säger att personer med funktionsnedsättning givetvis ska ges möjlighet att leva ett liv som andra. Jag vet också från tidigare samtal med ministern att hon har full förståelse för hur illa det är ställt och att hon har goda ambitioner inom området. Jag uppskattar det.

Men min fråga till socialministern kvarstår: Anser socialministern att intentionen i LSS är uppfylld när det grundläggande behovet personlig hygien begränsas till att endast omfatta hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen? Om inte: Vilka åtgärder utöver januariöverenskommelsen är ministern villig att vidta för att återupprätta intentionen med LSS?

Fru talman! Jag vill tacka Pia Steensland för frågan. Det är verkligen inte meningen att covid-19 ska göra att vi inte diskuterar, debatterar, har en dialog om och lyfter fram de brister som vi i övrigt ser i samhället. Jag vill också understryka att jag själv och regeringen inte har velat medverka till olika typer av inskärpningar i socialtjänstlagen gentemot grupper som behöver samhällets stöd. Det gäller allt från LSS och gruppbostäder till det som kammaren precis diskuterade om möjligheten för äldre att kunna få hemtjänst i andra kommuner.

För mig är det olika sidor av samma mynt. Människor är beroende av att få samhällets stöd i vissa situationer. Man behöver det i varierad grad: En del behöver det livslångt, och en del har behov som ser annorlunda ut.

Min uppfattning är att bokstavstolkning, vilket jag tycker att det handlar om i det här fallet, av lagstiftning som vi ser att domarna gör är otroligt - nu får jag välja orden varsamt, för jag blir säkert citerad - olyckligt och sorgligt. Det är inte ett politiskt beslut, och jag tänker att det förtjänar att påminnas om, både eftersom denna debatt säkert ses av dem som är intresserade, berörda och ganska förbannade och för framtiden när det här finns nedtecknat. Det är inte ett politiskt beslut. Jag skulle aldrig medverka till ett sådant politiskt beslut. Det är mitt svar på vad jag tycker om den tolkningen och den domen.

När man däremot kommer till frågan om att ändra lagstiftningen är det precis den här situationen som vi har diskuterat så många gånger. Vi är vana, och det är väl därför vi engagerar oss politiskt, vid att vilja påverka den situation vi lever i och kunna påverka förutsättningarna och bygga ett välfärdssamhälle som människor omfattas av. Vi vill inte sitta och vara åhörare och se på när jurister och andra aktörer gör tolkningar som är långt ifrån det som vi tycker borde vara den rimliga tolkningen.

Jag tycker att man är långt ifrån när det gäller detta. Det är verkligen mitt svar: Jag tycker att det är mycket långt ifrån. Vi tittar på hur vi kan hantera detta. Det går inte att komma ifrån det som jag nämnde i mitt svar och som Pia Steensland också upprepade, att regering och riksdag enligt grundlag är förhindrade att försöka påverka tillämpning av lagen i det enskilda fallet. Samtidigt blir ett enskilt fall prejudicerande, och det är den här krocken som blir väldigt svår.

Det är inte heller så att lagstiftningen räknar upp ett antal moment och att regering och riksdag kan välja att addera några moment, utan det är mycket mer komplicerat än så. Men jag har verkligen ingenting till övers för den typen av domar som begränsar människors frihet. Syftet med lagstiftningen är ju att man ska kunna leva ett liv som andra och känna en frihet. Det är därför LSS kallas för en frihetsreform. Jag tycker att det här är mycket, mycket bekymmersamt.

Jag vill också upprepa det som jag sa i mitt svar, nämligen att Försäkringskassan i sitt regleringsbrev för innevarande år fick ett uppdrag att se över varför ersättningen minskar. Vad beror det på? Vilka anledningar kan myndigheten se och belägga? Det behöver vi veta för att vi ska ha rätt perspektiv när vi tar tag i de problem som vi ser finns.

Så sent som i förra veckan, den 25 maj, redovisade Försäkringskassan uppdraget. Nu analyserar vi det, och jag tänker verkligen återkomma. När vi får det underlaget och svaret kan vi gå vidare.

Sedan återstår att se vilket material och vilka underlag från de utredningar som redan är gjorda som vi kan använda. Vi behöver nytt berett underlag för att kunna göra förändringar av lagen. Det går inte att använda ett regleringsbrev, även om det ibland beskrivs så, oavsett om det är positivt eller negativt. Man kan inte med regleringsbrev trumfa lag.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag uppskattar ministerns engagemang i frågan. Samtidigt tänker jag: Det är inget politiskt beslut som är fattat, men då krävs det ju ett politiskt beslut för att se till att vi får stopp på den här tolkningen som slår så himla fel.

Vi hade en debatt tidigare i dag om betänkandet om andning och sondmatning, och då hade vi kristdemokrater lagt fram ett förslag om att ha ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om egenvård och föräldraansvar - ett tilläggsdirektiv för att se till helheten när det gäller samtliga grundläggande behov så att hela den tiden skulle räknas som assistans. Men det fick inget stöd av Socialdemokraterna där. Det hade ju varit en väg framåt att faktiskt utreda det i stället för att bara titta på andning och sondmatning, vilket ju är jätteviktigt, och jag är jättetacksam att detta är på plats.

Rapporten som ministern hänvisar till från Försäkringskassan, som kom från ett uppdrag i regleringsbrevet, visar att för första gången sedan LSS infördes för 26 år sedan har antalet assistanstimmar per assistanstagare slutat att öka. Det är det som har skett nu, och det var också målet enligt regleringsbrevet för 2016. En av slutsatserna är att detta beror på att just det grundläggande behovet med den personliga hygienen har inskränkts. Det skedde ju en inskränkning för något år sedan som inte var lika skarp som den som har skett nu. Utifrån det kan vi förvänta oss att det kommer att komma ytterligare tragedier i spåren av den här vägledningen som vi debatterar i dag.

Man lyfter också i den här utredningen fram tvåårsomprövningen och att den har varit ett stort problem. Jag kan bara föreställa mig den rädsla, fru talman, som många personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga tvingas leva med varje dag. Tänk på alla som är livrädda för att tvåårsprövningarna ska dra igång igen och alla de som upplever att de har ett ökat behov men inte vågar söka mer assistans därför att de är rädda för att förlora det som de har! De är rädda för att de ska få färre timmar och hamna under 20-timmarsgränsen som är avgörande för att få den statliga assistansen. Deras rädsla är befogad, för i samma rapport som ministern hänvisar till konstateras: "Att tvåårsomprövningarna togs bort har också lett till att vissa assistansmottagare har kvar sin ersättning, trots att de med största sannolikhet inte hade haft rätt till assistansersättning om de ansökt i dag."

Det är helt omänskligt. Människor ska inte behöva leva med den rädslan i välfärdslandet Sverige.

Jag hör att socialministern inte är tillfreds med hur utvecklingen ser ut i dag. Samtidigt kan man undra, nu när vi vet och kan förutse att det kommer att bli ännu värre om vi inte gör någonting och inte tar tag i det här med personlig hygien på ett bra sätt: Hur tänker regeringen att personer med funktionsnedsättning och deras familjer ska klara sin vardag när det blir allt svårare att kvalificera sig för att få sin assistans? Är det institutionsboende som är lösningen?

Fru talman! Jag vore tacksam om ministern kunde utveckla hur regeringen ser på framtiden för personer med funktionsnedsättning och deras familjer.

Fru talman! Det är precis som Pia Steensland säger och som framgår av åtminstone ett utdrag av Försäkringskassans analys: För första gången ser man att antalet assistanstimmar inte ökar. Jag gör däremot inte riktigt samma tolkning som Pia Steensland. Jag konstaterar att många av dem som har assistans förmodligen har väldigt stora behov. Men de som har mindre behov har svårare att komma in i assistansen. Att kvalificera sig för att få assistans har blivit svårare. Det innebär helt enkelt att de som är kvar har många fler timmar, men kanske är det bara så många att det totala antalet assistanstimmar inte ökar.

Hur man kommer in i assistansen skulle jag säga bekymrar mig mer än om antalet assistanstimmar ökar eller inte. De har nämligen ökat under lång tid. Jag tror alltså inte att det är huvudproblemet. Problemet är att man inte kommer in i assistansen. Många får avslag. Det är det vi behöver fundera över.

Jag tror inte att frågan om personlig hygien är den mest styrande. Den är naturligtvis ett tecken, ett bevis eller ett exempel på hur man påverkas in på bara skinnet. Jag instämmer i allt som Pia Steensland sa i sitt första inlägg. Ingen av oss skulle vilja vara tvungen att gå direkt från sängen och dra på sig ett par brallor och gå till jobbet. Det ligger mycket i det. Det handlar inte bara om hur man tycker att man ska se ut utan också om en känsla av värdighet.

Jag vill dock gärna komma in på den LSS-utredning som gjordes. Den var ett försök att ta ett helhetsgrepp om något väldigt komplicerat. Utredningen lämnades in under tiden vi hade en övergångsregering - det känns som länge sedan, och det är ganska länge sedan - och därför blev det inte särskilt stor debatt om den. Men eftersom den inte var perfekt i alla avseenden tyckte många att man kanske inte skulle gå vidare med den.

Det är synd. Det finns många delar i den som vi kanske skulle behöva. Att börja om och att sätta igång med nya utredningar tar nämligen lång tid. Jag har dessutom svårt att se att det bara behöver petas lite i själva lagstiftningen, att det skulle handla om enstaka ord. Det är väldigt mycket som har lappats och lagats. Därför hänger den inte ihop och svarar inte mot de syften som vi egentligen vill uppnå.

Jag skulle uppskatta om vi kunde ha en mer samlad diskussion om lagstiftningen. Jag har inte gett upp om att den utredningen skulle kunna gå ut på remiss. Det vore bra. Det vore också bra om många ville det. Det skulle nämligen skapa en diskussion om helheten och sätta fokus på de delar i utredningen som man kanske tycker fungerar dåligt och på de delar där lösningen är rätt. Ibland kom utredaren kanske inte hela vägen fram. Där skulle man kunna hjälpas åt att hitta bättre sätt.

LSS förtjänar en större och mer genomgripande diskussion, eftersom vi inte äger möjligheten att påverka olika insatser och att bara addera saker till lagstiftningen.

När det gäller tvåårsomprövningarna är det som myndigheten skriver säkert korrekt. Jag utgår från att det också finns både de som skulle få fler och de som skulle få färre timmar. En tvåårsomprövning betyder inte att allting är status quo, men den kan inte heller bara leda till att några förlorar. Den var till för att justera.

Regeringen stoppade tvåårsomprövningen eftersom vi var i ett läge där det nyss hade kommit en utredning. Det fanns också en oro, och vi ville inte att människor skulle gå och oroa sig. Det finns säkert personer som skulle vilja ha en omprövning för att få fler timmar, eftersom behovet har förändrats. Men jag vill vara tydlig med att det i dagsläget inte är aktuellt att återinföra tvåårsomprövningar.

Fru talman! Problemet med tvåårsomprövningen är precis det som Försäkringskassan själv säger: Om man söker i dag är rättspraxis så förändrad att man inte skulle ha rätt till den assistans man har. Det är problemet. Många har faktiskt ett ökat behov och skulle behöva fler timmar för att klara sin vardag på ett bra sätt, men de vågar inte söka eftersom de då riskerar att förlora helheten.

Det här med personlig hygien är talande. Det är en stor del i att kunna leva som andra. Det är en stor del av självkänslan, självförtroendet och hela den delen. Problematiken nu handlar inte bara om att mycket bryts ut som privat och integritetskänsligt utan också om att vad man ska göra bryts ut. Man får inte rycka bort det där lilla irriterande hårstrået på hakan eller vad det nu kan vara. Det räknas inte.

Jag tror att det är viktigt att hitta ett nytt system, utöver de grundläggande behoven, och att se till personens helhetsbehov på ett helt annat sätt så att det blir medmänsklighet i bedömningarna.

Ministern nämner LSS-utredningen. Vi har varit kritiska till många av förslagen i den. Men ett förslag som vi tycker är bra och som vi själva driver är att låta staten vara ensam huvudman för assistansen. Då skulle 20-timmarsgränsen per vecka för grundläggande behov bli överflödig. Då skulle det inte behöva bedömas vad som ska vara kommunens eller statens ansvar.

Jag vill avsluta debatten med att säga att jag har otroligt svårt att förstå och acceptera att en person med funktionsnedsättning inte skulle ha samma rätt som jag att känna sig fräsch och sköta sin personliga hygien på ett bra sätt. Det är skamligt.

Fru talman! Jag brukar säga till Pia Steensland att jag uppskattar det som jag inte riktigt tycker är debatt utan snarare dialog, men i en mer publik form här i talarstolarna. Det gör jag verkligen. Pia Steensland är konstruktiv och vill verkligen bidra. Jag lovar att jag också vill det. Vi måste hitta sätt att komma framåt.

Jag tror inte på det här med att staten skulle ha ansvaret i stället för kommunerna. Om bedömningarna kvarstår skulle det nämligen inte underlätta särskilt mycket. Men jag håller med när det gäller själva uppdelningen på 20 timmar. Det är en av de saker som utredningen adresserade. Därför är det tråkigt att vi har landat i att utredningen ska förpassas till papperskorgen, bara för att vi inte gillar hela utredningen. Då sitter vi med precis det här problemet. Åren går, och vi saknar underlag för att kunna förändra lagen.

När man själv tycker att man har rätt och att lagen är felaktigt konstruerad tänker man att det borde vara enkelt och att vi väl bara skulle kunna komma överens. Men det finns en ordning i Sverige för hur lagar ska ändras. Det tar tid. I utredningen skulle det dock kunna finnas underlag för att göra i alla fall en del saker.

Det är också en hel del på gång. Det handlar om egenvård, tillsyn och det avsmalnade föräldraansvaret. Det har jag stora förhoppningar om.

Som svar på Pia Steenslands fråga om det sker något utöver det som redan är överenskommet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna i januariöverenskommelsen kan jag säga att diskussionerna och dialogen såklart fortsätter. Men jag vill understryka att en omfattande och stor utredning gjordes. Det tog åratal. Det skulle bli svårt att snabbt göra om den. Men jag kan garantera att vi gör precis allt som är möjligt inom de ramar som finns för riksdag och regering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.