den nya instansordningen för asylärenden

Fru talman! Sten Tolgfors har frågat mig om jag har för avsikt att prioritera rättssäkerheten i asylsystemet och vad jag vill göra med instansordningen i asylärenden. Svaret på den första frågan är ja. Jag har för avsikt att prioritera rättssäkerheten i asylsystemet. Svaret på den andra frågan är att det pågår ett arbete med att reformera asylprocessen. I oktober 2002 avstyrkte Lagrådet det förslag till en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden som regeringen beslutade om den 6 juni 2002. Omkring julen 2002, efter att Jan O Karlsson avslutat sina samtal angående den uppkomna situationen med företrädare för riksdagspartierna, inleddes ett arbete för att ta fram direktiv till en parlamentarisk kommitté som skulle få i uppdrag att göra den för reformen nödvändiga översynen av utlänningslagen. Eftersom resultatet av kommitténs arbete bedömdes som avgörande för reformens genomförande, var utformningen av dessa direktiv av central betydelse. Omkring två månader senare beslutade regeringen den 6 mars 2003 att tillsätta nämnda parlamentariska kommitté, som fick i uppdrag att dels göra en genomgång av utlänningslagens materiella bestämmelser och anpassa dessa för överprövningen i domstol, dels se över formerna för Migrationsverkets beredning av ärendena och beslutsfattande. Den 25 april 2003 förordnade Jan O Karlsson ledamöter, experter och sakkunniga i kommittén, och formellt startade kommittén sitt arbete den 1 maj 2003. Regeringen beslutade förra veckan att ge kommittén förlängd tid för sitt uppdrag. Kommittén ska nu redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2004. Samtidigt med kommitténs arbete pågår inom Regeringskansliet ett arbete där de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av en reform analyseras. När det gäller det dokument med kostnadsberäkningar för en ny instans- och processordning i utlänningsärenden, som upprättades inom Regeringskansliet i början av oktober, har Sten Tolgfors vid tidigare tillfälle fått information om att detta upprättades på begäran av tjänstemän på Finansdepartementet som representerar regeringens samarbetspartier. I nämnda dokument presenterades inte några förslag till förändringar av en kommande reform, men det efterfrågades heller inte i det sammanhanget. De nya kostnadsberäkningarna bygger i huvudsak på det förslag som den tidigare parlamentariska kommittén, NIPU, presenterade i betänkandet Ökad rättssäkerhet i utlänningsärenden (SOU 1999:16), samt riksdagens beslut den 30 november 2001 då regeringen gavs i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny instans- och processordning i utlänningsärenden. När vi arbetat med reformeringen av asylprocessen har vi konstaterat att det finns en mängd faktorer som påverkar dimensioneringen och därmed kostnaderna för ett nytt system. Det beräknade antalet asylsökande är givetvis av central betydelse men även storleken på inneliggande balanser, var de asylsökande bor och var i landet ärendena ska prövas. I detta arbete ska ett flertal osäkerhetsfaktorer hanteras. Den tidigare parlamentariska kommittén NIPU beräknade att de totala kostnaderna för en reform skulle uppgå till ca 30 miljoner kronor. Vi ser nu att kostnaderna för domstolarna och Migrationsverket kan komma att bli betydligt högre - en halv miljard kronor per år eller ännu mer. Som Sten Tolgfors nämner i sin interpellation påverkas kostnaderna för en kommande reform av hur instansordningen och lagstiftningen utformas. Det är riktigt att det är två faktorer som mer än andra bidrar till de höga kostnaderna för de aktuella domstolarna och Migrationsverket, nämligen införandet av en tvåpartsprocess och den ökade muntligheten i förfarandet. Att sedan totalkostnaden för asylprövningen och flyktingmottagandet kan påverkas genom andra åtgärder stämmer givetvis, och regeringen arbetar parallellt med förslag som är avsedda att minska kostnaderna på såväl kort som lite längre sikt. På kort sikt är det nödvändigt att Utlänningsnämnden ges förutsättningar att fungera så bra som möjligt. Det förslag som regeringen presenterade i en lagrådsremiss i slutet av november, där det nuvarande systemet med prövning av nya ansökningar efter lagakraftvunna beslut föreslås avskaffas, är ett steg på vägen som underlättar en reform. Genom att prövningen av verkställighetshinder föreslås ske hos Migrationsverket avlastas Utlänningsnämnden väsentligt. Nämnden kan i stället ägna sig helt åt sin huvudsakliga uppgift, nämligen överprövning av Migrationsverkets beslut. Handläggningstiderna kommer därmed att minska och med detta också den oro och osäkerhet som en utdragen process för med sig, inte minst för barnen. Genom att Utlänningsnämnden kan avgöra fler överklagade ärenden minskar också balanserna hos nämnden. Det är av mycket stor betydelse, även ekonomiskt och organisatoriskt, att ärendebalansen den dag då Utlänningsnämnden läggs ned är så liten som möjligt. Det vore en högst olycklig start för ett nytt system om det skulle tvingas börja med att hantera en hög balans. Regeringens avsikt är att så snart som möjligt, efter det att den parlamentariska kommittén presenterat sitt förslag och detta förslag har remissbehandlats i sedvanlig ordning, återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till hur en reform skulle kunna utformas.

Fru talman! Låt mig först konstatera att ministern utelämnade några viktiga saker i sin historiebeskrivning. Den 27 november, för mer än ett år sedan, accepterade Jan O Karlsson här i kammaren mitt krav på översyn av lagen. Den 4 juni kom utredningen i gång. Det innebär alltså att man får lägga ytterligare 2 ½ månader till den historiebeskrivning som ministern här gav uttryck för. Det är ingen hemlighet, fru talman, att vi är mycket kritiska till hur regeringen har hanterat frågan om den nya instansordningen. Det förtjänar att sägas att om regeringen har ytterligare information av vikt för frågans bedömning, förslag på andra lösningar eller förändringar i liggande förslag till ny instansordning måste riksdagens partier omedelbart ges tillgång till det eventuella underlaget. Resultatet riskerar annars att bli misstro mot hela hanteringen av migrationsfrågorna. Jag har begärt det här tidigare, men ingenting har hänt. Det måste dock rimligen finnas mer underlag för regeringens agerande än vad vi hittills har sett. Allt annat vore enligt min uppfattning anmärkningsvärt. Bakgrunden till interpellationen är dock att när Barbro Holmberg tillträdde som minister rapporterades att hon ville backa från sjupartibeslutet om att lägga ned Utlänningsnämnden. Hon sade: Utlänningsnämnden kan inte vara kvar i sin nuvarande form. Det var en annan sak än det riksdagen hade beslutat om, nämligen att Utlänningsnämnden skulle avvecklas och prövningen övergå till förvaltningsdomstol. Det är inget konstigt att detta uttalande spred oro. Jag noterar också att ministern inte heller i dag ger något entydigt besked om hur hon tycker att den nya instansordningen ska se ut. Jag är djupt kritisk också mot det sätt som saken hittills hanterats på. Regeringen gjorde - det här var mittemellan två ministrar med båda som ansvariga men med ett försök att det inte skulle vara någons ansvar - ett utspel med läcka i en odaterad icke undertecknad PM från Regeringskansliet till valda massmedier. PM:en lämnades alltså inte över till partierna, som berörda UD-tjänstemän hade gett uttryck för att de trodde skulle ske. Noterbart är att även Socialdemokraterna här i kammaren använt uttrycket "läckt" om hur texten kom ut. Därefter mejlades PM:en över till några partier, och man förhörde sig via medier om samtal. Ordföranden i socialförsäkringsutskottet sade då: Det kan finnas andra billigare insatser för att få en effektivare och mer rättssäker asylprövning. Vilka då? undrar vi. Varför säger Socialdemokraterna inte vilka i så fall? Vi har också sett att man inför framtagandet av den PM som från början presenterades som en tjänstemannaprodukt över kostnaderna hade fått politiska direktiv. Hade regeringen menat allvar med att vilja resonera om andra lösningar hade ett bättre och mer genomarbetat underlag presenterats, och dessutom hade partierna kontaktats för en seriös diskussion. Därför tycker jag att det sätt som regeringen hittills hanterat frågan ger en något destruktiv eftersmak. Jag noterar också med viss förvåning att den siffra som ministern anger i dagens interpellationssvar för kostnaden är en helt annan än den som förekommer i den PM som har läckts. Det är en helt annan än den siffra som Jan O Karlsson använde i våras externt, och det är en helt annan än den som departementet hänvisade till så sent som i höstas. I PM:en talade man om en extrakostnad på 1,5 miljarder, och nu talar Barbro Holmberg om en halv miljard. Jag ska i senare inlägg återkomma till varför jag menar att de siffror som redovisas i PM:en starkt kan ifrågasättas och definitivt inte kan ses isolerade från hur hela mottagningssystemet fungerar. Till exempel är väntetider mycket dyra. Vi moderater vet att rättssäkerhet kostar, men också att dagens situation med bristande rättssäkerhet är humanitärt oacceptabel. Jag vill därför veta: När kommer regeringen att redovisa ytterligare underlag för riksdagen? Och när kommer ministern att ge besked om vad hon egentligen tycker själv?

Fru talman! I regeringens skrivelse Migration och asylpolitik , för vilken remisstiden gick ut i dagarna, står det i inledningen att de som söker asyl i vårt land ska få sin ansökan behandlad på ett rättssäkert sätt. De ska få ett bra mottagande och en rättssäker prövning. Några rader längre ned står det också att arbetet pågår. "Det handlar om att reformera asylprocessen och förstärka rättssäkerheten i både första och andra instans." Migrationsministern säger i sitt svar att ett steg tagits på vägen för att underlätta en reform genom förslaget att avskaffa rätten till nya ansökningar. Jag påstår fortfarande att det är att börja i fel ordning. Först måste asylprocessen göras rättssäker. Sedan kan man överväga om man ska ta bort möjligheten till ny ansökan. Jag håller med om att det förlänger asylprocessen. Men vad gör den asylsökande när han eller hon känner att han eller hon inte fått sin sak ordentligt prövad? Jag håller med om att det behövs en översyn av utlänningslagen. Men under tiden som man håller på att utreda kommer asylsökande att avvisas, och de upplever att de inte får göra sin röst ordentligt hörd. Jag instämmer helt i de synpunkter och den kritik som Sten Tolgfors framför mot sättet att hantera utredningen om och översynen av instansordningen. Jag frågar migrationsministern: När kan vi ha en ny instansordning i asylprocessen? Fru talman! Jag var närvarande vid det möte i socialförsäkringsutskottet där det nya underlaget för kostnadsberäkningen av vad en ny instansordning skulle kosta presenterades. Min spontana reaktion var att om kostnaderna blir så höga för att få en rättssäker process kan man fråga sig hur långt ifrån rättssäkra processerna är i dag. En av de punkter som jag reagerade på var den som handlade om tolkar. Det saknas rättstolkar, och det är brist på auktoriserade tolkar. Man sade vid presentationen att vid muntliga förhandlingar bör tolkkomptensen vara hög. Borde den inte vara det redan i dag? Det är ju ett direkt erkännande att det i dag inte fungerar tillfredsställande. Detta med tolkar har också uppmärksammats den senaste tiden i medierna. Det har framkommit uppgifter om att tolkar varit spioner åt sitt hemland. Migrationsverket har i många fall använt sig av tolkar som inte varit auktoriserade på grund av att det är brist på auktoriserade tolkar men också för att de har varit för dyra. Var finns rättssäkerheten där? Jag har läst på Migrationsverkets hemsida att det nu finns nya direktiv för hur man ska använda tolkar. Det är ett steg i rätt riktning. Men det finns fortfarande nödutgångar om det inte finns tillgång till auktoriserad tolk. Tolkning kan göras via telefon, eller så kan man få tolkning till ett annat språk än det egna hemspråket, om man behärskar ett annat språk. Detta är inte rättssäkert. Och så länge som vi inte har en rättssäker process tycker jag definitivt inte att man kan ta bort detta med nya ansökningar. Vad tänker migrationsministern vidta för åtgärder så att även tolkningen blir fullständigt rättssäker?

Fru talman! Jag kan konstatera att det här är en fråga där vi faktiskt är överens om väldigt mycket. Alla sju partier är överens om att asylprocessen ska reformeras. Vi är överens om att överprövningen av utlänningsärenden ska innehålla ökad muntlighet, en ökad öppenhet. Vi är också överens om att vi måste förkorta handläggningstiderna, att vi måste få ned vistelsetiderna och att rättssäkerhet också handlar om effektivitet i systemet. Vi är också överens om att vi måste se över utlänningslagens materiella bestämmelse för att utlänningslagen ska kunna användas och tolkas av domstol. Det är precis ett sådant arbete som nu pågår i den utredning som Sten Tolgfors refererade till. Vi är slutligen överens om att vi måste öka kvaliteten i Migrationsverkets hantering av ärendena, vilket är ett arbete som utredningen arbetar med men som också pågår fortlöpande på Migrationsverket. Det är ju inte så att tiden står stilla på Migrationsverket, utan Migrationsverket arbetar hela tiden med kvalitetssäkring, med att utöka och förbättra utredningsmetoder och förbättra rättssäkerheten. Det är alltså väldigt mycket som vi egentligen är överens om. Samtidigt har jag verkligen full förståelse för Sten Tolgfors och Anne-Marie Ekströms frustration i den här frågan, för jag känner delvis själv en sådan frustration. Det här är ju en fråga som har ganska många år på nacken. Utredningen lämnade sitt betänkande 1999, och vi är ännu inte riktigt framme. Samtidigt har det faktiskt hänt ganska mycket på vägen. Regeringen lämnade ett förslag till Lagrådet för granskning förra året, vilket har redovisats för utskottet vid ett flertal tillfällen. Vi vet också alla vad Lagrådet sade. Lagrådet avstyrkte definitivt förslaget med hänvisning till rättssäkerheten och ansåg därför att lagen måste ses över. Och det är precis där vi står just nu. Utredningen sitter, utredningen arbetar. Den information som jag har fått är att det ett väldigt komplicerat arbete. Det är också därför som man har begärt förlängd tid. Men man ser över och förtydligar lagstiftningen. Under tiden pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet för att förbereda en övergång när det gäller instans- och processordningen.

Fru talman! Är vi överens? Vi hoppas ju det, men vi vet inte vad regeringen vill. Jag noterar att när regeringen talar om att vi är överens nämner man andra saker än just den nya instansordningen. Men låt mig ta upp några konkreta saker. Nya ansökningar är en sådan sak som Barbro Holmberg har valt att gå fram med på egen hand. Det ingick i det ursprungliga förslaget i en helhet som mycket riktigt avstyrktes av Lagrådet. Det handlade också om verkställighetshinder av humanitära skäl. Likväl valde Jan O Karlsson att bryta ut frågan från den totala lagöversynen och gå fram med den på egen hand. Det gör att den inte längre är en del i helheten av utlänningslagen. Den får inte samma översyn av en parlamentarisk utredning. Jag tycker att det är ett bakvänt tänkande att först avskaffa nya ansökningar som delvis har en koppling till bristande rättssäkerhet och sedan stärka rättssäkerheten. En sak som är problematisk i dagens system är att de ständigt nya ansökningarna läggs den nya instansordningen till last, bland annat enligt den PM som vi här diskuterar, i alla fall i något av alternativen. Det är också ett problem att regeringen valt att hantera dem på ett sätt som gör att man inte kan betrakta dem ihop med humanitära skäl, till exempel i utlänningslagens helhet. Grundorsaken till att utredningen som ser över utlänningslagen begär förlängd tid är att halva den tid som den från början hade till sitt förfogande, från det att jag fick Jan O Karlssons accept för utredningen, användes av regeringen för att tillsätta utredningen, från slutet av november till början av juni. Det är det halvår som utredningen nu begär förlängd tid med. Man har också kunnat se ett resursproblem i utredningen, bland annat när det gäller tillgången till erfarna medarbetare. Om man vill komma fram snabbare finns möjligheten, men hittills har vi inte riktigt sett det. Parallellt med översynen av utlänningslagen lovade Jan O Karlsson samtliga partiet att en organisationskommitté skulle hantera det praktiska i Utlänningsnämndens övergång i ny instansordning. Dessutom skulle departementet arbeta fram en proposition med förslag till riksdagen om hur helheten skulle se ut. Bakgrunden till det var att den nya instansordningen skulle kunna komma på plats så skyndsamt som möjligt efter det att den parlamentariska utredningen var färdig. Då vill jag fråga: Hur går det med detta? Hur långt har organisationskommittén kommit? Hur går arbetet med propositionen? Den PM som här refereras till många gånger tillkom tydligen på politiskt initiativ från samarbetspartierna och var således inte en del i organisationskommitténs arbete, såvitt jag har kunnat utröna, på det sätt som Barbro Holmberg uppgav i sitt tidigare svar. När det gäller kostnaderna kan man, utifrån det underlag som vi hittills sett, säga följande: Vi har alla varit överens om att ett ökat inslag av tvåpartsprocess och muntlig förhandling måste till. Huvuddelen av kostnadsökningen i den här beramade PM:en förklaras just med de här båda faktorerna. I Svenska Dagbladet erkände också en UD-tjänsteman, som är, just för sekunden, Barbro Holmberg nära sittande, att man för att minska kostnaderna måste minska ambitionen vad gällde just rättssäkerheten. Det är inte många politiker i andra partier som är intresserade av att göra det. Sedan jämför PM:en också kostnaderna i den nya instansordningen med dagens utlänningsnämnd, som alla partier är överens om inte fungerar väl. Det PM:en egentligen gör är att, som Folkpartiet var inne på, prissätta rättssäkerhetsbristerna i dagens system. Därför är den redan där inte så verkningsfull som verktyg för att titta på framtiden. I PM:en ingår i vissa alternativ kostnaden för att arbeta bort dagens köer. Det kan knappast läggas nästa instansordning till last. I kostnaderna för den totala asylprövningen ingår boende och också resurser för att tidigt kunna pröva asylärenden. Förtroendet för själva instansordningen, det vill säga benägenheten att överklaga, respekten för praxis och så vidare, påverkar också kostnaderna. Den sammanlagda bilden av kostnaderna är mycket mer komplex än vad som ges uttryck för i den här PM:en. Jag skulle gärna vilja höra om regeringen är för att införa förvaltningsdomstolar i stället för utlänningsnämnd.

Fru talman! Jag håller med om att det var viktigt att se över asylprocessen. Jag har också läst det svar som Lagrådet gav, men Folkpartiet vill ha en snabbare översyn av detta än vad som nu sker. Det drar ut på tiden. Allt som migrationsministern säger är att mycket är på gång. Men hur går det för dem som i dag finns i asylprocessen och som inte kommer att få ta del av en i framtiden förhoppningsvis mer rättssäker process? Hur ska man hantera det? Att förbjuda nya ansökningar kan väl inte vara det enda svaret? Så länge som vi inte har en rättssäker process måste möjligheten att göra nya ansökningar finnas kvar. Men det är ännu viktigare att regeringen och migrationsministern tar sig en ny funderare på hur Sverige ska behandla dem som i dag finns i asylprocessen så att vi verkligen lever upp till en human flyktingpolitik och följer barnkonventionen och portalparagrafen i utlänningslagen om barnens bästa. Den familj som bor i närheten av mig i Borås har varit i asylsystemet i tre år och har fått ett negativt beslut. De har inte själva orsakat att de har tvingats vara i systemet så här länge. Barnen har gått i skolan. Vad ska vi göra med den familjen och många andra familjer där människor mår dåligt? Det är jätteviktigt att man kommer till skott med en ny instansordning och får en helhet i den nya asylprocessen, men det hjälper inte dem.

Fru talman! Låt mig först säga något om detta med ny ansökan. Sten Tolgfors kritiserar mig för att jag vill ta bort möjligheten till ny ansökan, som ju är kopplat till rättssäkerheten. Ny ansökan, som det institutet ser ut i dag, är inte ett överklagandeinstitut. Ny ansökan är tänkt att vara ett väldigt extraordinärt rättsmedel om det skulle uppstå nya omständigheter. Anledningen till att jag vill ta bort möjligheten till ny ansökan är att det har kommit att uppfattas som en del av hela processen. Man ser inte längre Utlänningsnämndens slutliga beslut som någonting som är slutligt utan bara som ett led i en längre process där man har möjlighet att lämna in hur många nya ansökningar som helst. Detta slukar resurser på Utlänningsnämnden, och det innebär också att människor far oerhört illa i den här processen. Människor vistas i Sverige under oerhört lång tid. När man så småningom får ett beslut om uppehållstillstånd får man det oftast av humanitära skäl, och det är humanitära skäl som har uppstått i Sverige. Att jag säger det beror på att man får uppehållstillstånd av skäl som inte har förekommit i grundprocessen, det vill säga att det inte var skäl som man angav när man kom till Sverige. Det är anledningen till att jag vill ta bort möjligheten till ny ansökan. Jag vill göra processen tydligare, få en tydlig början och ett tydligt slut. Men man måste ändå ha den här säkerhetsventilen, och den säkerhetsventilen vill jag lägga i verkställighetsstadiet. Jag tror också att det är oerhört viktigt att göra den här förändringen för att göra det möjligt att genomföra en reformering av asylprocessen. Vi måste få ordning på asylprocessen. Vi måste få en möjlighet att arbeta ned de groteska balanser som finns. Utlänningsnämnden har burit med sig dessa balanser från första dagen 1992 när den tillsattes. Då fick man en massa ärenden med sig i bagaget. Vi vill ha en reform som är hållbar på lång sikt. Sten Tolgfors frågar hur det går med den proposition som utlovades av Jan O Karlsson. Det är precis den som vi pratar om. Det pågår en beredning inom Regeringskansliet för att förbereda en ny instans- och processordning. Det är i den beredningen vi ser att det finns en del problem. Ett av de problem som vi nu har stött på - och det är problem som man inte bara kan bortse ifrån - är att kostnaderna är betydligt högre än de kostnader som redovisades av NIPU. Att det är olika siffror som förekommer, som Sten Tolgfors sade, beror naturligtvis på vilka faktorer man räknar med, hur många asylsökande man ser och hur balanserna ser ut. Det finns väldigt många osäkerhetsfaktorer här. Det gör att man kommer fram till olika siffror beroende på vilka grundantaganden man gör. Det sade jag också inledningsvis i mitt svar. Men det är helt klart att vi talar om en reform på ½-1 miljard kronor när vi talar om genomförandet av NIPU:s förslag.

Fru talman! Jag kritiserar inte att Barbro Holmberg diskuterar reglerna för ny ansökan. Det jag kritiserar är att det sker vid sidan av diskussionen och utredningen om utlänningslagens helhet. Det jag kritiserar är att det är regeringens ständiga svar på allt inom migrationspolitiken, och det jag kritiserar är att resonemanget är ofullständigt. Jag säger inte att det är oviktigt. Även verkställighetshinder av humanitära skäl, som ju Barbro Holmbergs regering tidigare testat i Lagrådet, kan innehålla nya skäl och nya omständigheter som inte prövats i den första omgången. Därför kan jag inte heller fullt ut hålla med om den beskrivning som Barbro Holmberg här gjorde. Det är alldeles riktigt att dessa balanser finns, och de är ett problem. Det är skälet till att Moderaterna vill lägga 100 miljoner kronor mer än regeringen på den samlade asylprövningen för att bland annat kunna bli av med väntetider och börja jobba av balanser. Regeringen gör tvärtom. Den minskar anslagen och hänvisar sedan till att det skulle vara nödvändigt att vidta ganska drastiska åtgärder vad gäller till exempel nya ansökningar, så att säga i förtid. Fru talman! Jag vill gärna säga att jag har stor respekt för Barbro Holmbergs sakkunskap. Det som jag är kritisk till är hanteringen av den här frågan. Jag ser det närmast som att regeringen mellan två ministrar försökt sig på ett skrämskott för att testa hur hållbara de andra partiernas uppfattningar egentligen är. Det var fel väg att gå. Man skulle ha valt att lägga fram sakskäl och att resonera för att få djup på diskussionen. De skillnader i siffror som Barbro Holmberg refererar till förklaras inte av ett varierat antal asylsökande. Det har vi tittat på särskilt. Jag tror att vi har bara en chans att göra detta bra den här gången. Frågan om instansordningen har varit en riktig surdeg i politiken långt innan jag kom in i frågorna. Jag lämnar dem nu och tar över utbildningsfrågor, men frågan om instansordningen kommer att finnas kvar länge. Så kan vi inte ha det. Jag tror att ambivalensen är skadlig för allmänhetens förtroende såväl för den nuvarande som för den kommande instansordningen. Det får inte vara så att vare sig regeringen eller någon annan aktör ger intrycket att inte längre vilja prioritera rättssäkerheten i systemet. Jag menar därför att regeringen tydligare måste redovisa vad den egentligen vill inför framtiden med instansordningen för asylärenden.

Fru talman! Jag tänker fortsätta det inlägg som jag tidigare gjorde. Jag talade om den beredning som nu faktiskt pågår, och vi kan där se att kostnaderna är ett problem. Ett annat problem som vi kan se är antalet domare. För att kunna genomföra NIPU behövs det 100 nya domare, och dessa finns inte. Det är naturligtvis också ett problem som man måste hantera. Ett ytterligare problem, som togs upp av Anne-Marie Ekström, är antalet rättstolkar. Det är ett problem som vi har redan i dag, precis som Anne-Marie Ekström säger. Vi har i dag asylsökande från jordens alla hörn, och det är ett faktum att vi inte har riktigt tillräckligt med tolkar. Vad gäller rättstolkar kan nämnas att vi i Sverige har en rysktalande rättstolk. Det pågår alltså ett arbete inom Regeringskansliet, och jag är i färd med att träffa företrädare för alla partier, också Sten Tolgfors parti. Förmodligen hinner jag inte göra det före jul utan det kommer att bli efter jul. Jag tar där upp en rad olika frågor, bland annat den här frågan. Vi kan tillsammans titta igenom de problem som vi står inför. Det här är ju ett problem som vi delar. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi hittar en hållbar reform. Jag instämmer också helt i att vi måste komma fram till en reform som inte blir ett hastverk och som vi alla kan vara överens om. Det är fråga om ett slags konstitutionell reform inom asylrättens område, och därför tror jag att det är oerhört viktigt att vi hittar en lösning som vi alla gemensamt kan gå fram med. Då kan vi få en hållbarhet i framtiden.