Den framtida fastighetsskatten

Herr talman! Lars Tysklind har frågat mig när jag kommer att ge klarare besked om den framtida fastighetsskatten och om jag avser att redan i vårens ekonomiska proposition lägga fram förslag som motverkar att fastighetsskatteuttaget ökar under de närmaste åren. Han har vidare frågat mig om det finns någon bortre parentes för hur hög fastighetsskatten kan bli. En fastighets taxeringsvärde ligger till grund för uttagandet av fastighetsskatt. Taxeringsvärdet på en viss fastighet ska utgöra 75 % av dess marknadsvärde. För att mildra effekterna av stigande taxeringsvärden har regeringen genomfört ett antal åtgärder. Bland annat har en begränsningsregel för fastighetsskatten införts. Begränsningsregeln innebär att fastighetsskatten i princip inte ska överstiga en viss andel av hushållets sammanlagda beskattningsbara inkomst. Sedan begränsningsregeln infördes har taxeringsvärdena stigit på många håll i landet. Det var av den anledningen som man vid årsskiftet sänkte ovan nämnda andel från 5 till 4 %. Fastighetsskatten är en viktig del av skattesystemet. Fastighetsskatten ska därför finnas kvar, men det är viktigt att den har trovärdighet och folkligt stöd. Den är också viktig för att vi ska kunna finansiera den gemensamma välfärden, men vi har ingen anledning att ta ut mer i skatt än vad som behövs. Vi är därför beredda att sänka fastighetsskatten för dem som behöver det mest. Det gjorde vi bland annat vid årsskiftet, och detta kan även aktualiseras i framtiden.

Herr talman! Jag får tacka för svaret, fast jag tycker inte att det är svar på just min frågeställning. Finansministern läste upp frågorna, så jag behöver inte göra det. Jag kan säga att jag nästan upplever det som ett icke-svar. I större delen av svaret beskrivs begränsningsregeln, som jag naturligtvis mycket väl känner till. Jag är så pass insatt i den politik det här rör sig om. De frågor som är ställda kan ges enkla svar. Jag kan tänka mig ett kort ja eller nej eller vet ej. Eventuellt kan man svara att man återkommer - det kan också vara ett bra sätt att komma undan frågeställningen för närvarande. Avsikten med min interpellation var att få ett klarläggande angående de uttalanden som både finansministern själv och statsminister Göran Persson har gjort och vad de konkret innebär. Jag har relaterat det i min interpellation. Jag skrev där att jag den 1 februari fick ett svar från finansministern på en skriftlig fråga. Då gällde det problemställningar i attraktiva kustsamhällen, där man känner stor osäkerhet inför den framtida fastighetsskatten, och det är en starkt hämmande faktor för bland annat ungdomar att etablera sig på dessa orter. Då fick jag till svar: "Jag ser därför inga skäl att nu föreslå ytterligare ändringar av regelverket för fastighetsskatt." Dagen efter läste jag i Svenska Dagbladet att finansministern ändå sade att han var beredd att ändra i fastighetsskatten. Ännu en dag senare läste jag också i Svenska Dagbladet att statsministern uppgav att staten bara behöver ta in 25-30 miljarder. Det kan tyckas att det ligger i en sådan storleksordning att man kan säga på det viset. Men frågan är hur man ska tolka detta och framför allt hur småhusägarna ska tolka det. Ligger man på 25 miljarder får man ju backa och sänka till 2005 års nivå. Tänker man gå upp till 30 miljarder ska ju hela den taxeringshöjning som just har genomförts slå igenom. Det kan låta som att det inte är någon skillnad på 25 och 30 miljarder, men för den enskilde småhusägaren på många orter är det en ofantlig skillnad på de summorna. Herr talman! Det jag upplever i de här frågorna är att regeringen på något vis för ett slags oppositionspolitik med sig själv, av någon anledning. Det kan vara så att man tycker att det blir allt svårare att föra debatten om fastighetsskatten. Det är därför jag tycker att det är högst rimligt att finansministern kan ge besked om vad han avser konkret med de uttalanden som har gjorts av regeringen. Till det kan man säga att det har gjorts uttalanden tidigare. Jag har här en artikel från Södermanlands Nyheter om när Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog i oktober, strax före partikongressen, vid ett besök i Nyköping träffade en dam som var sommarstugeägare och hade fått en höjning som innebar att hon skulle betala 5 000 kr i månaden för ett litet fritidshus. Då sade Marita Ulvskog att det lät helt orimligt, och på något vis måste man finna vägar för att hitta ett system som känns rättvist och så vidare. Hon sade dessutom att det måste finnas vanligt folk som har möjlighet att se havet också. Då blir uttalandet om att man ska sänka för dem som behöver det mest väldigt diffust, och det behöver konkretiseras. Mina frågor kvarstår, som sagt. Om finansministern inte tycker att det går att svara på de frågorna får han väl ge det beskedet. Men frågorna var ganska klara. Den första frågan var: När kan vi få det beskedet? Den andra frågan var om vi ska få ett besked redan i vårpropositionen.

Herr talman! Jag försöker läsa mig till vilket besked som ges i det här interpellationssvaret. Det är att man säger att man är beredd att "sänka fastighetsskatten för dem som behöver det mest. Det gjorde vi bland annat vid årsskiftet, och detta kan även aktualiseras i framtiden." Då är det uppenbart att Pär Nuder tänker på att justera begränsningsregeln. Vi har noterat att det är ett sätt för dem med de allra lägsta inkomsterna att åstadkomma att fastighetsskatten inte blir orimligt hög i relation till inkomsten. Samtidigt är det så, att fortsätter man att gå just den vägen och går upp i inkomstlägena inträffar det att vad ni i praktiken gör är att ni åstadkommer höjda marginaleffekter för människor med relativt låga inkomster, alltså höjda marginaleffekter på inkomster av tjänst. Jag tycker att det är ett väldigt konstigt besked ni ger. Vad det nu handlar om är att väldigt många människor med vanliga inkomster som bor i vanliga bostäder med de höjda taxeringsvärdena får kraftigt höjd fastighetsskatt. Den enda verksamma åtgärd ni kan vidta är ju att sänka skattesatsen och dessutom göra det som vi moderater föreslår, nämligen sätta ett tak för vad fastighetsskatten kan bli, för att åstadkomma att man inte får de mest orimliga effekterna i tillväxtområdena, i de kustnära områdena och så vidare, där fastighetsskatten verkligen accelererar väldigt snabbt på grund av att människor har sålt sina hus till höga värden. Min fråga till Pär Nuder är: Innebär detta svar att ni utesluter en sänkning av skattesatsen när det gäller fastighetsskatten såsom den mest verksamma åtgärden som träffar alla? Och utesluter det också att ni kan tänka er ett införande av ett tak för fastighetsskatten, som vi moderater föreslår? Från alliansens sida kan vi ge ett klart besked om att det blir sänkningar av fastighetsskatten med en ny regering. Folkpartiets, Centerns och Moderaternas förslag ligger väldigt nära varandra, och vi kommer att kunna ge en ytterligare konkretisering av det inför valet. Kristdemokraternas förslag, som du har varit inne på redan tidigare, innebär en kraftig höjning av reavinstskatten på fastigheter, och det är vi inte beredda att köpa.

Herr talman! Det sista först: I ena andetaget säger Lennart Hedquist: Vi i alliansen kan lämna besked. Och i nästa andetag sågar han Kristdemokraternas förslag rakt av. Är ni inte fyra partier i den där alliansen? Carl B Hamilton, som deltog i den förra debatten, meddelade att det andra av Kristdemokraternas finansieringsförslag för att avskaffa den statliga fastighetsskatten, nämligen att halvera uppskovsavdraget, kunde han garantera att det inte skulle bli alliansens politik. Nu har uppenbarligen tre partier bestämt att det fjärde partiets förslag, Kristdemokraternas förslag, inte blir verklighet. Det ska bli mycket intressant att höra hur Kristdemokraterna reagerar på denna väldigt tydliga markering från både Folkpartiet och Moderaterna mot Kristdemokraterna. Vi socialdemokrater vill ha ett välfärdssamhälle som är generöst och som omfattar alla. Av det skälet har vi ett högt skatteuttag i Sverige, inte därför att vi gillar höga skatter i sig utan därför att vi gillar en generös välfärd. Vi tar ut skatt på olika objekt och på olika sätt. Vi tar ut skatt på arbete och på konsumtion, och vi tar också ut skatt på fastigheter. Det inbringar staten stora intäkter, intäkter som vi använder till att omfördela, många gånger till dem som har betalt skatterna. En villaägare är ju inte bara en villaägare utan också en barnfamilj, pensionär eller bilist. Barnfamiljerna får höjda barnbidrag. Pensionärerna får förbättrade pensioner. Bilisterna får säkrare vägar att köra sina bilar på. Det är så vårt skattesystem fungerar. Alla ekonomer av olika valör, snitt och kulör, höll jag på att säga, är ense om en sak, och det är att fastighetsskatten från en ekonomisk utgångspunkt är en väldigt bra skattebas. Så sent som för något år sedan kom SNS med en rapport, och SNS är ju inte direkt någon socialdemokratisk organisation. Där framgår att fastighetsskatten är en viktig skatt att värna. Jag tror nog ändå att ni försöker exploatera en opinion när det gäller fastighetsskatten, vilket är helt legitimt, och jag moraliserar inte. Då har ni kommit fram till ungefär samma sak som de mer högerorienterade ekonomerna många gånger har gjort, nämligen att fastighetsskatten blir kvar. Ni kan ju inte ge besked, hur mycket brösttoner det än finns i debatten om fastighetsskattens skadeverkningar, om att ni ska avskaffa fastighetsskatten under den kommande mandatperioden. Ni prioriterar andra skatter. Och ni gör förmodligen det därför att ni lyssnar på dessa ekonomer som säger att detta är en viktig skattebas. Det är bra eftersom vi då kan diskutera hur fastighetsskatten ska vara utformad. Vare sig det blir en borgerlig eller en socialdemokratisk regering blir fastighetsskatten kvar. Vi socialdemokrater har sänkt fastighetsskatten på ett sådant sätt att det framför allt gynnar dem med lägre inkomster. Det är så vi socialdemokrater brukar arbeta. Vi vill gärna ha en fördelningspolitisk ansats även i skattesystemet. Men jag kan säga till Lennart Hedquist att jag inte utesluter vare sig det ena eller det andra. Vi i den socialdemokratiska regeringen har sänkt skattesatsen också. Men en sak är säker, nämligen att vi inte kommer att införa Moderaternas fastighetsskattepolitik som kommer att gynna dem med de allra högsta taxeringsvärdena som kommer att få väldigt stora skattesänkningar. Och detta ska betalas av några, och det kommer att bli av dem som har låga taxeringsvärden, vilket många gånger är människor som bor i glesbygd och på andra ställen där utvecklingen inte är lika stark. Det kommer en socialdemokratisk regering inte att gå med på.

Herr talman! Det konstiga är att dessa debatter alltid innebär att vi ska tala om att målen ska helga medlen, kan man väl säga. Vi talar inte om att det behövs skatter till vissa välfärdssatsningar. Det är naturligtvis självklart, och det är vi säkert helt överens om. Men vi vill diskutera att man ska ha ett skattesystem som människor upplever som rimligt och rättvist, annars finns det faktiskt en risk för att hela tilltron till skattesystemet som sådant får sig en törn. Det centrala i min frågeställning var kopplingen mellan de besked som ges utåt och vad det innebär konkret. Jag tog i mitt förra inlägg upp att det är som att föra oppositionspolitik mot sig själv och att man utåt har en åsikt. Men vilka konkreta förslag leder det till? Det var det som jag ville ha besked om. Det tycker jag inte att jag har fått några besked om. Som Lennart Hedquist sade kan vi från alliansens sida garantera att en borgerlig regering definitivt kommer att innebära sänkta fastighetsskatter. Sedan kan det vara en del tekniska frågor som ska diskuteras. Men vart och ett av våra partier har åtminstone gett klara besked om våra utgångspunkter. Begränsningsregeln, som tas upp här, hjälper naturligtvis en del människor. Det har vi från Folkpartiet accepterat. I dagsläget är det ingen regel som man kan ta bort. Men att man måste införa sådana regler över huvud taget visar att skattesystemet i sig inte fungerar. Mina frågor kvarstår alltså. Vad innebär beskedet om 25-30 miljarder? Det har en sådan direkt koppling till de närmast galopperande höjningar som drabbar många småhusägare i dag. Begränsningsregeln hjälper en del människor med väldigt låga inkomster. Men sedan har vi alla vanliga människor med vanliga inkomster och vanliga bostäder som kanske ska förvärva en fastighet och flytta till en viss ort. Då finns det en osäkerhet om hur länge denna process kan pågå och hur hög fastighetsskatten kan bli. Jag har gett exempel på att det finns orter som jag väl känner till hemma i Bohuslän där ungdomar till och med har lämnat tomtköer. De tycker att det är meningslöst att stå där eftersom de inte vill bo på denna ort på grund av att de inte kan ta på sig dessa kostnader utan prioriterar andra saker. Då bidrar politiken till en ytterligare avfolkning av permanentboende människor på dessa orter. Det som jag citerade från Marita Ulvskog är intressant. Begränsningsregeln gäller trots allt inte de som har fritidshus. Och det kan låta rimligt. Samtidigt finns det väldigt många vanliga människor som har fritidshus som de kanske har ärvt och har haft länge och som kanske har fått ett högt värde med tiden. Och regeringens politik leder faktiskt till att dessa människor är tvungna att sälja sina hus eftersom det inte finns någon lösning på detta problem. Det skulle vara väldigt intressant att höra om finansministern funderar på att sänka procentsatserna rakt över. Det tror jag är absolut nödvändigt för att vanliga människor inte ska känna att detta system känns helt orimligt på många orter. Men naturligtvis är detta inte ett problem av samma dignitet i vissa glesbygdsorter. Det som pågår hela tiden och som naturligtvis skapar denna oro är att villapriserna hela tiden stiger. Efter att taxeringen var gjord kunde man från Västsverige konstatera att taxeringsvärdena i Stenungsund har stigit med 23 %, i Göteborg med 12 % och i Uddevalla med 13 %. Och man måste räkna med att detta kommer att ge höjd fastighetsskatt nästa gång, det vill säga om tre år. Det vore alltså väldigt intressant att också få ett besked om denna bortre parentes.

Herr talman! Lars Tysklind tog upp just hur många som drabbas av de höjda taxeringsvärdena, framför allt i tillväxtområden och även i fritidshusområden. Det gäller ofta boende i flerbostadshus i städerna som ser taxeringsvärdena på sina fritidshus öka så att fastighetsskatten antar ett alldeles för högt värde utifrån deras ekonomiska situation. Jag har lite svårt att förstå att regeringen inte är beredd att justera fastighetsskatten nedåt så att den får en rimligare höjd. Sedan ska jag ta ur Pär Nuder vad han säger angående hur takregeln slår. Takregeln är oerhört viktig för till exempel unga familjer som för rätt dyra pengar i tillväxtområdena har köpt ett ganska enkelt radhus eller en ganska enkel villa men som får en fastighetsskatt som är orimligt hög. Takregeln slår inte på herrgårdar i till exempel Sörmland eller på något annat ställe, utan takregeln träffar just de människor i tillväxtområdena som har fått en alldeles för hög fastighetsskatt. Kanske kan man ta några enstaka exempel på ytterligare familjer som skulle ha stor glädje av takregeln. Men det är viktigt att se till att fastighetsskatten inte kan få anta vilket värde som helst. Vi vet att fastighetsskatten kommer att sänkas med en ny regering. Sedan kan man diskutera formerna för den i en framtid - det blir då väldigt långsiktigt - alltså hur den skulle kunna övergå till en form av kommunal fastighetsavgift, som kd vill. Däremot kan man inte ägna sig åt att finansiera en fastighetsskattesänkning genom att kraftigt höja skatten i samband med fastighetsförsäljningar och ta bort flytträtt. Det skulle innebära att folk fick betala upp till kanske tio års fastighetsskatt på ett bräde. Jag tror inte att det förslaget är riktigt genomtänkt.

Herr talman! Jag har debatterat fastighetsskatten så många gånger i riksdagen att jag inte trodde att särskilt mycket nytt skulle bli sagt. Jag måste ändå säga att jag är lite förvånad och närmast upprymd över jag ska inte säga brutalitet men den uppriktighet varmed Lennart Hedquist och, tidigare, Carl B Hamilton kör över Kristdemokraterna i den här frågan. Vi får väl se hur det där blir. Nu har Lennart Hedquist inte rätt till ytterligare inlägg, så jag ska inte polemisera mer med honom. Men det är intressanta besked som getts. Lars Tysklind har dock kvar en möjlighet till inlägg. Han sade att fastighetsskattesystemet måste vara rimligt och rättvist. Det håller jag med om. Det var ju en av de bärande principer som vägledde oss socialdemokrater och er folkpartister när vi gjorde upp om den stora skattereformen. Jag tycker att det är lite tråkigt att Folkpartiet är i det sällskap där man i dag är därför att det är inte rimligt och rättvist med de förslag som vare sig Moderaterna eller Kristdemokraterna står för. Jag uppfattar inte bara en nyans, en skillnad, och den avgrund som finns mellan Moderaterna, Folkpartiet och Centern å ena sidan och Kristdemokraterna å andra sidan. Jag uppfattar också nyansskillnader mellan er i de tre andra partierna. Folkpartiet verkar ha en betydligt mer realistisk hållning i de här frågorna än framför allt Moderaterna har. Det tycker jag är välkommet. Jag förstår att Lars Tysklind är nyfiken på mina funderingar i dessa frågor. Jag får frågor om vad jag tycker och tänker inte bara om fastighetsskatten utan om alla skatter och alla utgifter. Vid två tillfällen om året redogör regeringen företrädd av dess finansminister för de här frågorna. Ett tillfälle är vårpropositionen och ett tillfälle är budgetpropositionen. Vid de två tillfällena återkommer jag. Behållningen av den här debatten är det klara beskedet att Kristdemokraternas fastighetsskattepolitik inte kommer att flyga.

Herr talman! Det är naturligtvis finansministerns privilegium att säga att man ger besked två gånger om året. Men frågan gällde att man från regeringsrepresentanter ändå ger en del; man säger A men inte B. Frågeställningen gällde hur landets fastighetsägare ska tolka vad som menas i sammanhanget. Som jag sade förut är det en väldig skillnad mellan om man tänker ta ut 25 miljarder eller om man tänker ta ut 30 miljarder. Det fick vi tydligen inget besked om. Alliansens fastighetsskattepolitik tycker jag inte känns som något bekymmer över huvud taget. Det som trots allt starkt förenar alla fyra borgerliga partierna är att vi har analyserat att det finns ett stort problem som vi är beredda att göra något åt. Från Folkpartiets sida har vi initialt föreslagit sänkta procentsatser, men vi är naturligtvis beredda att ta till även andra tekniska delar under den tid då skatten ska avvecklas för att det hela ska upplevas som rimligt och rättvist. Ledstjärnan var säkert att det skulle vara rimligt och rättvist. Men när någonting händer inom ett skattesystem - som man trots allt får säga när taxeringsvärdena närmast skenat i väg på vissa ställen - måste vissa saker omprövas. Då krävs det att man i grunden går in i detta. På vänstersidan måste väl finansministern förhandla med sina samarbetspartier. Om jag inte missminner mig har Miljöpartiet ett kongressbeslut om att fastighetsskatten ska avvecklas. Vänsterpartiet vill avveckla fastighetsskatten åtminstone för hyresrätter - hyreshus, flerfamiljshus. Jag antar därför att även ni får föra dessa diskussioner, och det må ni väl göra. Från alliansens sida ser vi inte något problem här - alltså att vi inte skulle kunna komma fram till ett bra förslag som vi kan sjösätta direkt, att gälla från den 1 januari 2007.