Den byråkratiska miljöprövningen

Herr talman! Ulla Löfgren har frågat mig vilka konkreta regelförenklingar jag avser att ta initiativ till för att påskynda miljöprövningsprocesserna för gruvnäringen i Västerbotten. Inom regeringen pågår just nu ett intensivt arbete för att förenkla och förtydliga miljölagstiftningen för att minska de svenska företagens administrativa kostnader. Regeringen har som mål att företagens administrativa kostnader för samtliga statliga regelverk ska minska med minst 25 procent till hösten 2010. Avsikten är att regelförenklingsarbetet ska leda till en märkbar förändring i företagens vardag. Etableringar i gruvverksamhet prövas enligt både minerallagen och miljöbalken. Enligt minerallagen ges bearbetningskoncession om en fyndighet sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt och om fyndighetens belägenhet och art inte är olämplig. Vid denna prövning tillämpas både de grundläggande och de särskilda bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 3 och 4 kap. miljöbalken. Vid den senare mer detaljerade tillståndsprövningen enligt miljöbalken tillämpas inte hushållningsbestämmelserna i miljöbalken då detta redan skett vid koncessionsprövningen enligt minerallagen. Denna ordning bedöms vara praktisk och effektiv för utvinning av de mineral som är industriellt användbara och vars framletande genom prospektering och utvinning är komplicerad och resurskrävande tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt. Jag instämmer med Ulla Löfgren att varje nytt gruvprojekt även fortsättningsvis ska föregås av en ordentlig miljöprövning, och jag bedömer att det finns möjligheter att förenkla miljöprövningen av olika verksamheter. Regeringen avser inom kort att besluta om en utredning med uppdrag att se över och föreslå förändringar för ett mer samordnat system för miljökonsekvensbeskrivningar. Syftet med en sådan översyn ska vara att förbättra samordningen mellan bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. miljöbalken och andra lagar, bland annat minerallagen. Avsikten är att en sådan samordning ska minska onödigt dubbelarbete och öka effektiviseringen av prövningen. Samma utredning kommer också att ges i uppdrag att se över instansordningen för prövningen av de största miljöfarliga verksamheterna - de som kallas A-verksamheterna. Detta bedöms bidra till att handläggningen både vid länsstyrelserna och vid domstolarna kan effektiviseras. När det gäller handläggningstiderna i miljödomstol har även den tidigare regeringen genom propositionen En effektivare miljöprövning - det var proposition 2004/05:129 - genomfört en rad förenklingar. Regeringen avser att under 2008 utvärdera om de under 2005 beslutade förändringarna har medfört kortare handläggningstider.

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret. Anledningen till att jag har tagit upp frågan om de långdragna miljöprövningsprocesserna för gruvindustrin - och det gäller givetvis även många andra verksamheter - är att det tycks råda en utbredd uppfattning om att miljöprövningen till stor del handlar om byråkrati som alltså inte bidrar till bättre miljösatsningar eller miljölösningar. Därmed blir miljöprövningsprocessen i Sverige till en konkurrensnackdel, åtminstone för gruvindustrin. Många utländska prospekteringsföretag har etablerat sig i Sverige, men det är inte bara Sverige som är intressant. Även vårt grannland Finland har stora mineraltillgångar eftersom det faktiskt är samma malmbas som går över på andra sidan. Finland undersöks nu också av prospekteringsföretag. Även där öppnas nya gruvor till följd av den prospektering som pågår. Skillnaden är att miljöprövningsprocessen i Finland bara tar mellan en tredjedel och hälften så lång tid som i Sverige. Var kan man tänka sig att de utländska investerarna helst lägger sina pengar? Givetvis där de snabbare börjar få avkastning på investeringarna! Herr talman! En viktig skillnad mellan Sverige och Finland är att man i Finland kan få besked från myndigheterna. I Sverige upplever man att det är en mängd tidsödande samråd med länsstyrelsen som inte leder någon vart annat än till nya ofruktsamma samråd. I sanningens namn ska sägas att det är skillnad mellan länsstyrelserna, men även det måste ju vara någonting som regeringen bör titta på och försöka ändra på. Likheten inför lagen måste ju gälla även i länsstyrelsernas myndighetsutövning. Enligt lagen ska den enskildes och det allmännas intressen vägas samman. Ibland upplever man att myndigheterna har glömt bort den enskildes intressen. Regeringen kanske i regleringsbrevet borde trycka hårdare på att man ska ta hänsyn till bägge parternas intressen. Herr talman! Den mängd papper som ofta helt i onödan produceras under prövningsprocessen påverkar också prövningen i miljödomstolarna eftersom domarna måste läsa in sig på allt detta material. Därvid blir även handläggningstiderna i miljödomstolarna onödigt tidskrävande. Miljödomstolen i Umeå är underbemannad och har stora balanser, vilket ger ytterligare fördröjningar. Även det faktum att andra myndigheter inte kommer in i tid med sina yttranden till domstolen ger onödiga fördröjningar. Ibland sker överklaganden till regeringen, och även där kan beredningen bli utdragen innan besked lämnas. För att få en så snabb process som möjligt måste varje instans lägga sig vinn om att vara så effektiv som möjligt. Ju klarare lagstiftning och bättre regler, desto lättare är det ju så klart! Herr talman! Jag har i likhet med miljöministern konstaterat att den förra regeringen påbörjade förenklingsarbetet. Av svaret på min interpellation förstår jag att den nya regeringen har för avsikt att förenkla ytterligare, och det är jättebra. Naturvårdsverket lämnade 2004 till den förra regeringen ett förslag på förenklingar. Stämmer det att den nya regeringen nu äntligen tänker fatta beslut om dessa förenklingar? Jag har sett ett utkast till Svensk författningssamling. Är det någonting som kommer att genomföras?

Herr talman! Vi är helt överens, Ulla Löfgren och jag, om hur viktigt det är att verkligen ha en bra miljöprövning och att den ska se till att man klarar miljökraven. Det är dock också viktigt att säga att miljöprövningen ska testa att man klarar miljökraven. Den ska inte vara till för att testa om man klarar segdragen och i värsta fall olidlig byråkrati. Därför är det regeringens mening att vi verkligen ska se till att minska företagens administrativa kostnader med minst en fjärdedel till hösten 2010. Vi har också, med det arbete som regeringen lägger upp, tänkt gå igenom och också kvantitativt noga följa upp att vi verkligen har lyckats nå det målet. Jag ska också se till att vi bidrar med vår del på miljöområdet. Det ligger i miljöns intresse att vi lyckas med det. Ulla Löfgren frågade mig om vi nu också planerar förenklingar i förordningarna som gäller när man söker tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Det stämmer helt! Vi har förberett ett beslut som vi ska se till att fatta inom kort. Det ska leda till enklare regler samtidigt som vi upprätthåller de rätta miljökraven. Miljöbalkskommittén lade redan för några år sedan fram ett förslag om att man skulle kunna förbättra miljöprövningen. Där sades att det bästa var att prövningen i första instans skulle ske på länsstyrelsen, helst några länsstyrelser, och att man där skulle kunna ha så bra kompetens att man sedan kunde låta miljödomstolen koncentrera sig mer på renodlad tvistelösning. Jag tycker att det är en mycket intressant inriktning, för då kan man se till att väntetiderna blir kortare. Vi kan se till att det finns rätt kompetens på rätt ställe och att man ändå kan upprätthålla de miljökrav som är viktiga. När nu regeringen inom kort tillsätter en utredning för att arbeta igenom hela synsättet med miljöprövningen kommer det att vara en viktig grund för utredningen.

Herr talman! Jag tycker att det som miljöministern säger verkar intressant. Jag har läst en forskningsrapport som heter Miljöregler - hinder för utveckling och god miljö? Den är från 2004 och är skriven av Lars Emmelin vid Blekinge Tekniska Högskola. Jag antar att miljöministern har läst den. Man kan undra om vi är inne på rätt spår. Lars Emmelin tycker det inte. Han skriver inledningsvis så här: "Miljöarbetet i Sverige kan förefalla inne på två olyckliga spår. Det ena leder via okoordinerade regelverk och detaljbyråkrati till rättsosäkerhet, minskat intresse för konkreta miljöfrågor och minskad respekt för miljöomsorg. Det andra leder via diffust formulerade miljömål och hållbarhetsretorik in i symbolpolitik; verkningslös eller i värsta fall kontraproduktiv. Båda medför att krafter slösas, som behövs för att lösa akuta eller mera långsiktiga miljöproblem." Jag tror att detta i väldigt hög grad beskriver hur det ser ut i Sverige. Han tycker alltså att vi behöver se över hela systemet. Jag vet ju inte vad den här utredningen ska titta på, men i Naturvårdsverkets redovisning till regeringen med förslag på regelförenklingar föreslår man bland annat att Miljödepartementet "förtydligar verkets uppdrag i förordningen (2001:1096) med instruktionen för Naturvårdsverket, så att vägledning direkt till verksamhetsutövare inte utesluts". Då undrar jag: Ska man tolka det som att Naturvårdsverket ska få ge klara besked i stället för hummanden till de sökande, och kommer regeringen att ge dem ett sådant förtroende att ge besked, som man upplever att myndigheterna i Finland gör? Jag har en fråga till. När kommer den här utredningen att vara färdig? Jag tror att det är ganska bråttom med det här.

Herr talman! Jag reagerar lite grann på vad miljöministern säger. Han säger att man har kvantifierat målet för regelförenkling. Ja, det tycker jag är bra. Jag tycker mig känna igen metoden på något sätt. Det är väldigt lätt att kvantifiera. Sedan har jag också suttit i denna kammare och lyssnat till föregående opposition och dess resonemang om att det här praktiskt taget var bara att genomföra. Det skulle gå väldigt snabbt och väldigt effektivt. Jag har också erfarenheter från EU-nämnden, där denna fråga dyker upp eftersom den också är en EU-fråga. De debatterna handlade oftast om inrikespolitik snarare än om EU-politik på den tiden, dessvärre. Här tycker jag mig ytterligare en gång känna igen hur statsråden hanterar de här frågorna. Det är ett utredande, det är ett hummande, det är ett diskuterande och det är ett omprövande. Men, herr talman, jag vill faktiskt veta lite mer konkret: När kommer förslagen? När kan vi förvänta oss att vi får de skarpa förslagen? Kvantifieringen har vi hört om. Jag är ganska säker på att vilken regering som helst av vilken kulör som helst hade fattat ett liknande beslut. Om det sedan hade gällt 25 procent, 15 procent, 30 procent eller vad det nu hade varit fråga om, det kan vi låta någon annan sia om. Men jag är ganska säker på att något liknande, oaktat kulör på regering, skulle ha beslutats. Det är ju heller ingenting nytt i svensk politik. Det intressanta är då att när man väl har fattat det här beslutet så kommer praktiskt taget ingenting i detta sammanhang. Jag skulle också vilja ta upp en annan sak. Ibland gör man jämförelser, och i synnerhet i den här kammaren brukar man göra jämförelserna med andra nordiska länder. Då brukar det finnas andra hakar när man tittar på länderna. Några sådana gånger har man också - även jag själv ska erkänna att jag har gjort det - sagt till exempel "Det är mycket bättre i Danmark" eller "Det är mycket bättre i Norge". Och så konstaterar man att det var så beträffande just den här lilla delen. Men totalt sett så var det kanske ännu värre i just det landet. Ibland kan det bli fel att jämföra länderna rakt över. Men som sagt: Min huvudfråga gäller fortfarande. När kommer de skarpa förslagen - inte bara att man ska göra någonting utan att det verkligen ska göras någonting som är väldigt konkret? Det finns ju trots allt ett antal organisationer - både arbetstagarorganisationer och näringslivsorganisationer - som har tagit fram en del förslag som går ganska lätt att lägga fram även på miljöns område, så det borde väl inte vara så svårt att få fram en proposition om detta, i synnerhet som vi hade en opposition förut som tyckte att vi i princip kunde lägga fram detta vid sittande bord.

Herr talman! Först vill jag ta upp Ulla Löfgrens kommentar om de okoordinerade reglerna och prövningarna. Det är ju en av de saker som vi nu äntligen försöker se till att göra någonting åt, bland annat när det gäller miljöbalken och plan- och bygglagen, där vi arbetar för att samordna det här mera mellan lagstiftningarna. Där har jag redan under det första riksdagsåret också lagt fram en principproposition till riksdagen som beskriver en enklare och tydligare instansordning där det blir färre led när man överklagar. Detta lägger redan i starten grunden för mindre byråkrati. Det är också svaret när det gäller frågan om Naturvårdsverket. Det stämmer att Naturvårdsverket har lagt fram förslag till regelförenklingar. Det stämmer också att Miljödepartementet har utarbetat en rad förenklingar när det gäller tillståndspliktiga verksamheter, och vi kommer inom kort att kunna ta det beslutet. Det är väl också den kommentar jag har till Börje Vestlunds fråga. Det var kanske lite svårt att förstå bakgrunden. Man brukar ju säga att det är bra att se till att ha torrt på fötterna när man hoppar på. Jag kan bara konstatera att man så tidigt som 1999 tillsatte en utredning om den nya miljöbalken, men de förra regeringarna, i pluralis, lyckades inte ordna den under två mandatperioder. Nu kommer vi att lägga fram det förslaget under vår första mandatperiod. Vi har dessutom redan lagt fram en proposition i riksdagen som lägger grunden för detta. När det gäller en del av regelförenklingarna lades förslagen fram för ett par år sedan. Den förra regeringen hann aldrig lägga något sådant ordentligt förslag. Vi kommer att göra det, förmodligen under mitt första ministerår. Jag har alltså ett ganska gott kredd att visa upp. Jag tycker att det var ett alldeles utmärkt anförande som Börje Vestlund höll, och jag tycker att det gärna kan skickas vidare till de tidigare statsråden i de förra regeringarna, som då leddes av Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag är inte så insatt i den här lagstiftningen, kan jag väl erkänna, men jag vet att i den svenska modellen har vi både en stor och en liten miljökonsekvensbeskrivning. Jag förstod inte riktigt av miljöministern om den kommer att försvinna eller om den kommer att vara kvar. I andra länder har man först en screening som pekar ut vad som är viktigt att göra miljökonsekvensbeskrivning om, och då har man en miljökonsekvensbeskrivning. Jag hoppas och tror att miljöministern har förstått hur angeläget det är att det blir en snar förändring inom det här området, och därför är jag fortfarande nyfiken på när den här utredningen ska vara klar. För företagen är det ju inte miljökraven som är betungande, utan det är den utdragna processen och brist på besked. Därför är det viktigt att den utredning som regeringen nu tillsätter arbetar snabbt. Vi behöver ju inte uppfinna hjulet en gång till. Det finns en mängd erfarenhet runt omkring i världen. Bedömning av miljökonsekvenser inför myndighetsprövning har funnits internationellt i 35 år, men endast en kort tid i Sverige. Vår lösning behöver ju inte vara unik för att bli bra. Så när kommer förslagen? Jag vill också tacka miljöministern, för jag tror att han har förstått hur betydelsefull den här frågan är för svensk gruvindustri och för svenskt näringsliv över huvud taget, och därmed också för Sverige. Därför är jag säker på att det kommer bra förslag. Jag vill också passa på att inbjuda ministern till Västerbotten och till besök i gruvindustrin. Varför inte komma till Umeå den 23 augusti, då det blir en gruvdag? Välkommen till Västerbotten, och tack för debatten!

Herr talman! Jag vill bara säga att miljöministern alltid är välkommen till Stockholm! Det jag ville säga i mitt anförande är att det här ju är en ambition som jag tror att vi är ganska eniga om, nämligen att vi ska minska regelverket i företagen. Det finns väl ingen som kan säga att inte ambitionerna funnits. Sedan har det funnits problem i det här fallet liksom i många andra fall, och det är väl det som är lite talande. Ja, det är sant att det finns en del utredningar gjorda på området, men det kanske var mer komplicerat än när man bara såg regelverket. Man såg att det inte fungerade och kunde beskriva det på samma sätt som Ulla Löfgren gjort genom att konstatera att här finns ett uppenbart problem. Sedan ska problemet lösas, men det visar sig kanske inte vara så enkelt som när man sitter i detta hus eller på andra sidan vattnet och tänker: Vi har ett problem, och det måste lösas snabbt. Då inser man att det faktiskt kan medföra en rad konsekvenser, vilket ju är problemet med en del av regelverket. Jag tycker att man har en del på fötterna. Jag skulle kunna dra upp många saker. På miljöns område har det, precis som Ulla Löfgren säger, utretts länge eftersom det är en komplicerad materia där det gäller att ta hänsyn till många olika saker. Jag skulle kunna ge exempel från många områden där förenklingar gjorts. Det gäller hanteringen av skatteinbetalningar och mycket annat. Där har det faktiskt gjorts en lång rad förändringar. OECD har granskat Sverige och konstaterat att det finns ett par brister. Det är dock inte takten i regelförenklingen som man kritiserat utan övervakningen av hur systemet fungerat sedan förändringen genomförts. Det har man alltså gjort. Det kanske är så att man helt enkelt sitter i samma båt när det gäller denna fråga. Det är mycket tal om att-satser, men mindre om när det hela ska genomföras. Det var det jag efterfrågade.

Herr talman! Jag ska svara på Ulla Löfgrens frågor. Det stämmer att jag inte kommenterade kravet på förenkling och samordning, framför allt när det gäller miljökonsekvensbeskrivningen. Det är mycket riktigt så att den utredning som vi inom kort ska tillsätta också ska titta på just samordning av miljökonsekvensbeskrivningarna enligt olika lagar. Det är meningen att utredningen ska vara klar i och med utgången av 2008 för att vi sedan ska kunna förbereda och lägga fram förslaget. Eftersom jag tycker om både Västerbotten och Norrland är det klart att jag ser fram emot att komma dit. Stockholm ser jag ofta; det är en fin stad. Nu säger Börje Vestlund att vi är ense om ambitionerna, och det är ju gott det. Då är det möjligt att skillnaden helt enkelt bara ligger i förmågan att kunna göra någonting åt ambitionerna. Jag konstaterar att vi redan börjat lägga fram förslagen. De finns i riksdagen. De beslutas vid departementet. Vi kommer inom kort med ytterligare förslag. Under denna mandatperiod kommer vi att kunna lägga fram de förslag som den förra regeringen inte klarade av att lägga fram ens under två mandatperioder. Jag tror därför att det i den jämförelse som kommer att göras när vi närmar oss nästa val blir ganska uppenbart för svenska folket vilka som både hade ambitionen att förenkla och dessutom förmågan att genomföra förslagen, att göra något i verkligheten.