Demokrati och mänskliga rättigheter i svensk handelspolitik

Herr talman! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att svenskt exportfrämjande ska vara samstämmigt med vår politik för global utveckling (PGU) och de utrikespolitiska målen om demokrati, jämlikhet och solidaritet, samt vad jag avser att göra för att öka möjligheterna till insyn i den verksamhet som Exportkreditnämnden (EKN) och AB Svensk Exportkredit (SEK) bedriver och vad jag avser att göra för att öka möjligheterna till ansvarsutkrävande för den verksamhet som EKN och SEK bedriver.

Regeringens övergripande sysselsättningspolitiska mål är att Sverige ska nå lägst arbetslöshet i EU år 2020. En aktiv näringspolitik, inklusive ett aktivt handels- och investeringsfrämjande, spelar i detta sammanhang en viktig roll. Främjandet är centralt i arbetet för att skapa tillväxt, sysselsättning och välstånd. Regeringen tar under våren därför fram en ny exportstrategi. För att nå regeringens övergripande mål prioriterar främjandet de tillväxtmarknader där statens resurser gör mest nytta för att öka exporten. Regeringen har därför tagit fram en lista om 26 prioriterade marknader där tillväxten förväntas vara hög och exportpotentialen stor.

Sverige är som land starkt beroende av vår handel med omvärlden. Exporten motsvarar nästan hälften av Sveriges bnp, men även import och utländska investeringar i Sverige är viktiga förutsättningar för sysselsättning och välfärd.

Regeringen är av uppfattningen att kontakter och utbyte mellan människor och länder är bra och gynnar att värden som demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter sprids över världen. I dessa kontakter ingår handel och investeringar som viktiga komponenter.

Sverige verkar för en fri och rättvis handel. Regeringens politik ska genomsyras av samstämmighet mellan centrala områden i syfte att bidra till rättvis och hållbar utveckling i enlighet med PGU. Det betyder att åtgärder inom hållbart företagande och exportfrämjande liksom inom handelspolitiken ska bidra till rättvis och hållbar global utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Värnandet av mänskliga rättigheter är en hörnsten i regeringens politik. Regeringen förväntar sig att svenska företag respekterar mänskliga rättigheter i all sin verksamhet såväl i Sverige som utomlands. För att stötta företagen har regeringen stärkt arbetet med hållbart företagande. Konsultationer har genomförts med företag, fackföreningar och det civila samhällets organisationer kring en svensk handlingsplan för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

EKN och SEK ska stötta företag med exportkrediter på svåra marknader där risker finns som privata aktörer inte kan garantera.

Verksamheten i EKN förutsätter att de företag som ansöker om exportkrediter kan lita på att känslig affärsinformation inte når deras konkurrenter. Därför omfattas exportkreditverksamheten av sekretesslagen. Den operativa styrningen av myndigheten EKN hanteras av dess styrelse. Regeringen tar inte ställning till enskilda affärer. Myndighetens verksamhet följs löpande upp inom de vedertagna processerna för myndighetsstyrning som myndighetsdialog. Precis som alla myndigheter granskas EKN av Riksrevisionen. Både i instruktion och i regleringsbrev till EKN har myndigheten i uppgift att se till att villkoren i garantierna står i överensstämmelse med internationella överenskommelser om statsstödda exportkrediter. I regleringsbrevet förtydligas att EKN i sin verksamhet ska bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling.

SEK är ingen myndighet och omfattas därför inte av offentlighetsprincipen. SEK är ett publikt bolag som måste följa börsens regler i de länder som bolaget är listat. Bolaget måste också förhålla sig till bank- och affärssekretessen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och står under Finansinspektionens tillsyn. Den operativa styrningen av verksamheten ligger hos styrelsen som har det yttersta ansvaret för bolagets organisation och utförande av bolagets uppdrag. Verkställande direktören ansvarar för den löpande förvaltningen. Bolag med statligt ägande ska arbeta för efterlevnaden av internationella riktlinjer såsom FN:s Global Compact, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. SEK har sedan några år tillbaka tagit flera steg för att öka transparensen. Bolaget har bland annat i årsredovisningen 2014 beskrivit i vilka länder bolaget har utlåning samt ungefärliga belopp per land.

Både EKN och SEK driver aktivt ett ökat fokus på mänskliga rättigheter vid exportkrediter genom att följa OECD:s "Common Approaches" som reglerar sociala hänsyn och miljöhänsyn vid exportkrediter.

Herr talman! Jag får börja med att tacka handelsministern för svaret.

Den 16 december 2003 fattade riksdagen ett historiskt beslut. Då antog man en politik för global utveckling, PGU. Man slog fast att all svensk politik skulle vara samstämmig. Oavsett om det handlade om jordbruksfrågor, högskolepolitik eller försvar skulle politiken genomsyras av ett rättighetsperspektiv och utgå från de fattigas perspektiv på utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr får vi nog konstatera att PGU inte har fått det genomslag som vi hade hoppats på, och det gäller, tyvärr, i synnerhet på den svenska handelspolitiken. Gång på gång har vi kunnat se hur andra intressen har fått styra utvecklingen av svensk handelspolitik.

Också Vänsterpartiet ser att Sverige är ett litet exportberoende land. Vi ser även att handel är avgörande för att säkra välstånd, jobb och välfärd i Sverige. Det finns många exempel på hur vi genom handel både har lyckats skapa välstånd i Sverige och lyckats främja mänskliga rättigheter i andra länder.

Men vi ser också exempel på motsatsen. Få skulle hävda att Lundin Oils investeringar i Sudan bidrog till ökad respekt för mänskliga rättigheter. Ericsson bidrog knappast till hållbar utveckling när de sålde Ranossystemet till regimen i Syrien - ett system som har gjort det möjligt för diktatorn al-Assad att spåra upp oppositionella via deras mobiltelefoner.

I dag jobbar 1,3 miljoner människor utomlands i företag som har sitt huvudsäte i Sverige. Det är en fördubbling sedan 1997. Bara i Bangladesh jobbar 700 000 människor, i synnerhet kvinnor, i fabriker som tillverkar kläder åt Hennes & Mauritz. Dessa svenska investeringar skapar arbetstillfällen och bidrar till minskad fattigdom, men de väcker också frågor. Vilken arbetsmiljö har de på Björnkläders textilfabrik i Vietnam? Vilka möjligheter finns det på Scanias fabrik i Bangalore att organisera sig fackligt?

Det är viktigt att se att effekten av handel helt beror på vad man handlar med, vem man handlar med och vilka krav man ställer. Detta är kärnan i min interpellation.

Att regeringen säger att handel per automatik promotar mänskliga rättigheter är förenklat och naivt, och det inger oro.

Mikael Damberg talade i sitt svar om vikten av hållbart företagande och hållbar utveckling. Det är ganska vaga initiativ, och det är svårt att se vad regeringen konkret ska göra.

Det finns redan konkreta initiativ som regeringen skulle kunna stödja. Sedan 1998 har ett hundratal företag tecknat så kallade globala ramavtal. Det är globala överenskommelser om arbetsmiljö och om löntagares rättigheter och inflytande som tecknas mellan företagskoncerner och löntagarorganisationer. Redan har SKF, SCA och Electrolux undertecknat sådana konkreta avtal, och det pågår samtal med fler svenska företag.

Är regeringen beredd att understödja det viktiga arbetet med globala ramavtal?

Samtidigt som retoriken om hållbart företagande är ganska vag är regeringens exportsatsningar mycket konkreta. Man har listat 26 länder som ska prioriteras fram till 2020, och här hittar vi några av vår tids absolut värsta diktaturer: Saudiarabien, Thailand, Egypten och Förenade Arabemiraten. Samtidigt ser vi hur ekonomin växer i en lång rad demokratier som inte finns med i regeringens satsning, till exempel Ghana, Peru, Moçambique, Chile och Zambia.

På vilket sätt utgick regeringen från PGU och de fattigas perspektiv på utveckling när ni prioriterade Saudiarabien och Förenade Arabemiraten men inte Ghana och Peru?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Hans Linde för interpellationen.

Jag deltog nyligen i biståndsministerns uppstartsmöte om PGU. PGU fick inte önskvärt genomslag i svensk politik under de borgerliga regeringsåren, och vi gjorde nog inte heller tillräckligt mycket under vår tid även om vi startade arbetet. Nu gjorde vi en omstart, och jag deltog som sagt i det seminariet.

Det är fel att säga att handel per automatik leder till mänskliga rättigheter och demokrati. Så är det givetvis inte. Det krävs fler förutsättningar för att det ska hända. Dock är handel och öppenhet ofta en förutsättning för kontakter och utbyte mellan länder, och därigenom kan man promota demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett perspektiv på handeln som oroar mig är den växande protektionismen i världen. Regeringen beställde en undersökning för några månader sedan för att se vad som har hänt med handelshinder i världen. Det visade sig att de 900 miljoner människorna i världens fattigaste länder har drabbats av över 500 protektionistiska åtgärder från den rika världen - framför allt från OECD-länderna, som ligger bakom två tredjedelar av denna protektionism. Det har hindrat de fattiga länderna att delta i världshandeln. De facto har de gått miste om en 30-procentig ökning av sina exportmöjligheter.

Efter finanskrisen har protektionismen brett ut sig. Alla länder har försökt skydda sig själva. I sådana tider finns det ett egenvärde för Sverige att stå upp för fri och rättvis handel, för vi vet att det hindrar världens fattigaste länder att delta i handeln på lika villkor.

Sverige gör mer än så. Det räcker inte med en handelspolitik som öppnar möjligheter för handeln. Det krävs också institutionella möjligheter att delta i handeln. Därför satsar Sverige på Aid for Trade som ger fattiga länder möjlighet att göra egna handelsförhandlingar och medverka i institutionsbyggande för att delta i handeln.

Grundprincipen handlar om att det är viktigt för PGU att ha också ett handelsperspektiv när vi talar om att minska handelshinder.

När det gäller var Sverige som nation kan göra mest nytta för att främja handeln mellan Sverige och andra länder har vi inte bara tittat på var tillväxttakten är störst, för det kan vara en tillväxttakt på små nivåer, utan också på storleken på ekonomin och på vilka länder som har ett näringsliv som matchar svenskt näringsliv. Förutsättningarna för att främja export är ju större om vi har produkter och tjänster som stämmer överens med de länder vi vill exportera till.

Det betyder dock inte att Sverige avstår från att driva handelspolitik och öppna för handel med fattiga länder. Det är en viktig prioritering för oss i internationella handelsavtal och i bilaterala relationer.

Men ska vi ha en exportstrategi som ska få upp svensk export måste vi titta på vilka ekonomier som är hyggligt stora och har en tillväxtpotential som är större än på de marknader vi har i dag.

Herr talman! Min interpellation handlar om hur vi kan stärka kraven på mänskliga rättigheter, demokrati och hållbar utveckling och hur vi kan få en handelspolitik som bidrar till hållbar utveckling och utgår från de fattigas perspektiv på utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Handelsministern svarar med en ganska lång utläggning om protektionism och handelshinder. Jag ställer mig lite frågande till det, för det är inte det diskussionen handlar om. Eller anser handelsministern att krav på mänskliga rättigheter och demokrati, att understödja fackliga rättigheter och att stödja globala ramavtal är en form av protektionism?

Det har varit en lång diskussion här i dag med fokus på Saudiarabien. Jag tycker att det är märkligt att diskussionen om svensk handelspolitik har kokat ned till en diskussion om Saudiarabien. Låt oss komma ihåg att mindre än 1 procent av den svenska exporten går till Saudiarabien. De senaste åren har vi dessutom sett hur denna export har sjunkit. Med tanke på oljeprisets utveckling är Saudiarabien knappast en spännande tillväxtmarknad, även om vi bara fokuserar på den ekonomiska utvecklingen.

Samtidigt ser vi en lång rad demokratier där ekonomin växer snabbt, och det är inte bara små ekonomier. Ghana, Peru och Chile är betydande ekonomier som växer snabbt, och här ser vi också en respekt för de mänskliga rättigheterna.

Varför väljer näringsministern att prioritera stagnerade diktaturer på Arabiska halvön framför att gå in och arbeta i länder där vi ser en demokratisk utveckling och en spännande ekonomisk utveckling? Jag vet att det finns starka intressen för bland annat Peru, Ghana, Chile och Zambia i svenskt näringsliv och goda möjligheter att göra affärer. Jag beklagar att regeringen inte är beredd att ta denna chans.

I min interpellation lyfter jag också upp Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit. De är centrala verktyg i den svenska handelspolitiken och i det svenska exportfrämjandet. Det är organ som har stor påverkan globalt.

Vänsterpartiet bad riksdagens utredningstjänst att titta på de garantier och krediter som gavs till länder som klassades som diktaturer av Freedom House under förra mandatperioden. Bara Exportkreditnämnden utfärdade exportkrediter på 59 miljarder kronor till 51 diktaturer under förra mandatperioden. Det är inte Mikael Dambergs ansvar, men jag vill ändå få in det i diskussionen. Fem länder dominerar: Ryssland, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Egypten och Iran.

Vi vet att man har använt mångmiljardbelopp ur dessa exportkrediter för att främja vapenexport till exempelvis Pakistan.

Här måste man ställa sig en del frågor. Även EKN:s och SEK:s verksamhet ska vara samstämmig med övrig politik. Även deras verksamhet ska utgå från de fattigas perspektiv på utveckling. Jag har ibland lite svårt att se det. Utgår man från de fattigas perspektiv på utveckling när man använder mångmiljardbelopp för att till exempel säkra vapenexport till Pakistan? Utgår man från ett rättighetsperspektiv när man i dag går in i Saudiarabien med mångmiljardbelopp?

Vi från Vänsterpartiet har följt dessa frågor under lång tid och ställt tydliga krav. Jag ser att EKN och SEK har förändrats till det bättre på flera punkter. Jag ser också att när till exempel Svenska Amnesty och Diakonia granskar de organen ser man tydliga förbättringsåtgärder. När jag däremot lyssnar på handelsministern här verkar kan ganska nöjd med sakernas tillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är trots allt regeringen som är ytterst ansvarig för verksamheten. Genom regleringsbrev och ägarpolicy styr man verksamheten i grunden. Man har möjlighet att understryka vikten av PGU och respekt för de mänskliga rättigheterna. Är handelsministern inte beredd att vidta några åtgärder över huvud taget för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i de två organen?

Herr talman! Jag håller med Hans Linde i många delar av det han framför. Det är en väldigt viktig interpellation. Det är viktigt att respektera och följa upp PGU men också att ha ordentlig och ambitiös politisk agenda som verkligen respekterar mänskliga rättigheter.

Jag blir dock ändå lite förvånad över det perspektiv som Hans Linde framhärdar i. Det handlar mer om att den export som ska ske från Sverige ska stötta länder där demokratin har kommit långt och där det kanske finns en möjlig exportmarknad eller inte.

Jag tror mer på det som näringsministern sa. Det måste finnas andra parametrar som tillkommer. Det måste först och främst finnas en marknad att förhålla sig till. Det måste göras en affärskalkyl. Det måste finnas ett utrymme för företagen att göra affärer. Detta sagt utan att på det viset förringa kravet på mänskliga rättigheter. Det handlar om att kritisera regimer och affärspartner, kritisera brist på fackliga rättigheter och kritisera om det är en bristande demokratiutveckling.

Allt i det paketet måste hänga ihop. Man kan inte bara med något slags emfas gå in och ha export till marknader där det kanske eller kanske inte blir affärer. Det måste ändå byggas på något slags kritisk affärsanalys. Jag vill ställa en fråga till Hans Linde. Hans Linde nämnde som exempel Ghana och Chile. Hur menar du att vi skulle ha de absolut bästa exportförutsättningarna där just i dag? Andra har kanske dragit andra slutsatser.

Chile är ett bra land. Vi har jättebra historiska traditioner med Chile. Det har jag all respekt för. Men vi har heller inte så stort handelsutbyte med Chile i dag. Så är det. Det är bara fakta. Det kan säkert bli större. Det finns säkert goda förutsättningar att få det ännu större. Vi har många kulturella gemensamma intressen eftersom vi har mycket samtal med Chile. Men det är heller inte så i dag i verkligheten att vi har särskilt mycket affärsutbyte med dem.

Samtidigt har vi större exportmarknader på andra håll med diktaturer som fungerar bra. Det har vi utan att vi på något vis drar udden ur att vi fortsätter att kritisera bristen på demokratisk utveckling, bristen på mänskliga rättigheter, och så vidare.

Man kan inte vända skutan så snabbt som jag tycker att Hans Linde ändå framhärdar i. Till syvende och sist har vi haft en ny samarbetsregering som har arbetat i sex månader. Den har aktivt försökt att skapa en ny näringspolitisk plattform att stå på. Det handlar om att skapa en ny exportpolitik som successivt kommer att förändra en del av det Sverige tidigare stått för.

Vi har inte sett effekterna av det hela. Vi fortsätter ändå att kritisera bristen på mänskliga rättigheter samtidigt som vi försöker främja det som också Hans Linde var inne på i början. Vi måste ha en bra exportindustri för att säkra goda inkomster till Sverige för att kunna säkra jobb även i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är: Är det bra att göra allting i det tempo som Hans Linde önskar? Eller kan man ta det stegvis och utvärdera för att kunna göra de bästa affärerna samtidigt som man kopplar ihop det med kritik mot brist på demokratiutveckling och mänskliga rättigheter?

Herr talman! Jag börjar med att svara på frågan om globala ramavtal. Det är en form av globala avtal som är spännande och bra. De sätter framför allt press på företagen att granskas. De tvingas in i en öppen redovisning av hur de agerar. Det sätter också en press från marknaden om de inte klarar av att upprätta det. Det skapar också partförhållanden som är bra.

Det är självklart bra, och självklart agerar regeringen även om vi inte brukar lägga oss i vad arbetsmarknadens parter gör. Det är en av de saker som inte minst statsministern kontinuerligt talar om i internationella sammanhang. Han kallar det för en global deal som handlar om att ta upp de arbetsrättsliga frågorna på internationell nivå och se till att fackliga rättigheter också blir en del av de mänskliga rättigheterna på ett tydligare sätt än i dag.

Anledningen till att jag talade om handelshinder och handel i bredare bemärkelse i början var därför att Hans Linde själv hänvisade till att jag var slarvig som sa att handel hade betydelse för öppenhet och mänskliga rättigheter. Det var själva kritiken mot mig, som jag uppfattade det.

Jag försökte förklara att vi ser en utveckling med protektionism där handel trycks tillbaka. De länder som drabbas hårdast av detta är de fattigaste länderna i världen. I mitt förra inlägg försökte jag säga att det inte per automatik är så att bara för att man har handel och utbyte med ett land blir det landet automatiskt demokratiskt. Det tror inte heller jag.

Men med en sådan relation finns det möjligheter att påverka på ett annat sätt inte bara diplomatiskt via ambassadörer och de diplomatiska kanalerna. Jag menar att svenska företag ofta påverkar genom sitt agerande. Det gör de inte alltid. Vi har sett skrämmande exempel på företag, också svenska, som har betett sig illa internationellt. Jag skulle vilja hävda att svenska företag ofta har en liten annan syn på jämställdhet och relationer till fackliga parter än vad många internationella företag har, men så är det inte alltid.

Därför tycker vi att vi ska gå vidare med FN:s principer för hållbart företagande. Det blir ett sätt att ställa krav på svenska företag som agerar utomlands att också jobba för mänskliga rättigheter både i Sverige och internationellt. Det är ett sätt att ta det vidare. När det gäller PGU är vi tydliga med att det är en del av det uppdrag som EKN nu får att få in det. Vi förtydligar redan styrdokumenten där.

Det blir lite lustigt när man funderar på vad Hans Linde egentligen säger när det gäller EKN. Är det sämre att handla med länder som inte är fullt ut demokratiska? Det är egentligen det jag hör. Vi skulle behöva ägna mer tid att göra någonting någon annanstans än i länder som inte är demokratier.

Du har säkert en annan syn och menar att handel och öppenhet inte är viktigt för att öppna kanaler in i länder som inte riktigt är demokratiska. Jag tycker att det finns ett värde i de förbindelserna, om inte FN eller EU fattat beslut om att vi ska bojkotta det landet. Det är en helt annan fråga. Det har hänt tid efter annan att det har blivit så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gäller att vi förstår varför det är lite komplicerat. EKN gör per definition affärer där marknaden inte vill eller kan ta risk. Det är därför vi har en exportkreditnämnd. Det är för att garantera risk och affärer. Det betyder att dess verksamhet framför allt kommer att finnas i länder där det är problem.

EKN:s verksamhet riktar sig inte i första hand till andra länder. Vid finanskrisen nu senast fick EKN en annan roll. Då var hela finansiella systemet i Europa i gungning. Då blev det en annan roll. Men dess affärer är större i de länder där det är svårt att garantera privat kapital.

Det är själva poängen med EKN:s verksamhet. Därav får den en tonvikt på länder som kanske inte fullt ut respekterar till exempel alla demokratiska och mänskliga rättigheter. Men precis som Hans Linde säger är det tydligt att det är en organisation som har utvecklats. Den har en kontinuerlig dialog också med civilsamhället där de funderar på: Hur kan de bli bättre, öppnare och mer transparenta i sina redovisningar?

Herr talman! Jag var tydlig i mitt första inlägg. Handel kan bidra och har vid många tillfällen bidragit till ökad respekt för mänskliga rättigheter. Men om den ska göra det beror det på vem vi handlar med, hur vi handlar och med vilka varor.

Vi kan ta Saudiarabien som ett konkret exempel. Det svenska företag som exporterar mest till Saudiarabien i dag är LKAB som exporterar pellets till Saudiarabien. Jag tror inte att någon har några synpunkter på att man har den exporten.

Men det är ganska stor skillnad mellan att exportera pellets och att exportera övervakningssystem, som Sverige har gjort tidigare. Där har man tydligt sett hur olika varor har olika effekt och bidrar på olika sätt.

Det är välkommet att handelsministern nu ändå börjar problematisera och se att handel inte är svartvitt. Det kan ibland bidra till mänskliga rättigheter och ibland inte. Denna problematisering har vi inte sett i de debattartiklar som har skrivits där man lanserar sin exportstrategi, till exempel.

Jag ställer mig lite frågande och blir lite oroad över regeringens handelspolitik också när jag lyssnar till Pyry Niemi. Länder som Ghana, Peru och Chile beskrivs som länder där det eventuellt skulle kunna finnas en marknad för Sverige. Det är länder där många stora svenska företag har varit närvarande i över 100 år, och där vi ser att andra länder genom en aktiv exportstrategi är närvarande och ökar sin handel. Det kanske inte är så konstigt att Sverige inte har så omfattande handel i dag med Ghana, Peru eller Chile. Vi har ju under lång tid i stället valt att prioritera diktaturer på arabiska halvön i vårt exportfrämjande, inte minst under de åtta åren med en borgerlig regering.

Vi hade en diskussion tidigare här om hur det såg ut under de åtta år vi hade en borgerlig regering. Det var oftast en handelspolitik helt frikopplad från mänskliga rättigheter. Jag hade nog förväntat mig en tydligare omsvängning och tydligare fokus på kvinnors rättigheter och på löntagares rättigheter med en ny regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hörde Mikael Damberg här tidigare tala om att det inte bara handlar om att ändra inriktningen på exportfrämjandet, utan att det handlar om att öka tempot. Om det är utgångspunkten för den här regeringen jämfört med den handelspolitik som fördes tidigare tror jag att vi kommer att behöva återkomma till fler debatter i kammaren.

Herr talman! Jag var i Chile i januari förra året, Hans Linde. Det var en jättebra resa; det måste jag säga. Jag lärde mig fantastiskt mycket, och jag tog del av de historiska referenser som vi har tillsammans med Chile.

Men faktum kvarstår: Vi har inte så mycket handelsutbyte med Chile. Det är bara så. Vi skulle behöva ha mer. Jag har inga problem med det - principiellt har jag absolut inte några problem med det. Men det är inte så. Det finns många länder som vi har mycket större handelsutbyte med. Det kan ha med logistik att göra, det kan finnas marknader som ligger närmare för Chile och så vidare.

Ett perspektiv som glöms bort i sammanhanget är att de företag som vill exportera gör en kritisk affärsanalys. De tar sig tid att fundera på vart de kan exportera och var de kan få intäkter ifrån. Det tycker inte jag är en politisk prioritering i första hand. Jag tycker att det är någonstans som grunden måste börja byggas. Sedan kan man, via EKN och så vidare, göra olika prioriteringar. Men jag tycker inte heller att vi ska börja tvinga företag att söka sig till marknader där det kanske finns stora affärsrisker. Det kan vara brister på logistik, det kanske inte finns tillräckliga struktursatsningar och så vidare. Den utgångspunkten har inte riktigt berörts i dag, och jag skulle tycka att det vore viktigt att ta med den i hela den pågående processen.

Jag tackar dig, Hans Linde, för att du ställer denna interpellation. Det visar att vi tillsammans kan bygga en långsiktig samsyn i hur vi ska skapa bra affärer för svensk exportmarknad som både tar hänsyn till och avstamp i PGU och även ger ett utrymme för respekt för mänskliga rättigheter, goda affärsrelationer, hållbart företagande, bra fackliga rättigheter och så vidare.

Jag tycker att det har varit en bra och intressant interpellationsdebatt. Den bådar gott inför framtiden.

Herr talman! Jag vill bara rätta en sak. Det här med att öka tempot gäller i relation till vår egen exportstrategi, som jag diskuterade med Moderaterna. De frågade om vi hade ändrat vår exportstrategi efter diskussionen om Saudiarabien. Då sa jag: Nej, men vi har ökat tempot i våra ansträngningar att satsa ännu mer på export. Det var alltså inte i förhållande till den borgerliga regeringen.

Det som är skillnaden mellan den borgerliga regeringen och när det gäller de här frågorna handlar om FN:s vägledande principer för mänskliga rättigheter och hållbart företagande, där Sverige nu med vårt sätt att jobba kommer att bli det femte landet i världen som tillämpar principerna. Jag har som ambition att vi ska återkomma med en skrivelse till riksdagen om hållbart företagande där det handlar just om jämställdhet, mänskliga rättigheter och de aspekter som Hans Linde har tagit upp i interpellationsdebatten. Det är klart att det är en väldig skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den borgerliga regeringen ville inte blanda in frågor om mänskliga rättigheter. De sa att det var någonting helt annat, medan vi säger att för att ha en exportstrategi också på svåra marknader måste det finnas en koppling mellan mänskliga rättigheter och handel. Då måste företagen också få hjälp att agera på de marknaderna.

När man utformar en exportstrategi kan man inte göra det bara i ett politiskt perspektiv. Man måste göra som Pyry Niemi tog upp: Vi gör exportstrategin tillsammans med svenskt näringsliv. Det är de som vet vilka möjliga affärer som finns på gång. Var har de intresse av att jobba? Vi tittar också på de tillväxtmöjligheter som finns globalt sett. Var har vi störst möjlighet att växa?

Ett antal länder, inte minst i Afrika, har fantastiska tillväxttal om man tittar från år till år. Men deras ekonomier är otroligt små. Om man dessutom jämför med hur svenska produkter och tjänster ser ut märker man att de ofta matchar lite dåligt. Det finns inte köpkraft för att kunna handla svenska produkter och tjänster på det sättet. Betyder det att Sverige ska välja bort Afrika som en framtida exportmarknad? Nej, vi ska fortsätta att jobba där. Men de kontakter vi har och de prioriteringar vi gör måste vi göra där vi ser att vi har möjlighet att också göra affärer som kan leda till en ökad export.

Överläggningen var härmed avslutad.