civilekonomexamen

Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att civilekonomutbildningen ska utvecklas till en yrkesexamen och för att underlätta utvärdering och jämförbarhet av de yrkesinriktade högskoleutbildningarna. I examensordningen finns generella examina och yrkesexamina. När den nuvarande examensordningen infördes i samband med 1993 års högskolereform var det yrkeslivets krav som var den primära utgångspunkten för fastställandet av vilka yrkesexamina som skulle finnas. Sådana utbildningar som direkt förbereder för ett speciellt yrke, och där särskilda legitimationskrav eller liknande behörighetskrav gäller, ansågs vara i behov av en särskild yrkesexamen. Därutöver tillkom ett antal yrkesexamina i examensordningen i enlighet med den dåvarande borgerliga regeringens förslag. Frågan om att införa en yrkesexamen med benämningen civilekonomexamen har väckts vid flera tillfällen av bland annat Civilekonomförbundet. Det finns dock inga belägg för att det finns ett behov av en sådan examen. Det är svårt att finna självklara avnämare på det sätt som det finns för många av de nu reglerade yrkesexamina. En del ekonomer arbetar med olika former av ekonomiarbete, till exempel redovisning, budgetering och revision, medan andra arbetar med marknadsföring och inköp, organisationsfrågor, planering eller utredningsarbete inom företag eller myndigheter och andra offentliga organ. De som fullföljt ett ekonomprogram kallar sig ofta civilekonom. Civilekonom är dock inte en skyddad yrkestitel. Det finns inte heller belägg för att en reglering av civilekonomexamen skulle vara enbart positiv för utbildningen och studenterna som går den. En reglering skulle försvåra utvecklingen av nya programprofiler, då rätten att utfärda yrkesexamina kräver en prövning av nya utbildningar. Ekonomprogrammen i sin nuvarande form är dessutom ofta utformade så att studenter på fristående kurser kan inhämta en motsvarande utbildning genom lämpliga ämneskombinationer i sina kandidat- respektive magisterexamina. Detta är en möjlighet som bör värnas. Den projektgrupp inom Utbildningsdepartementet som har sett över vissa examensfrågor i högskolan presenterade i februari sina förslag i slutrapporten Högre utbildning i utveckling - Bolognaprocessen i svensk belysning (Ds 2004:2). Förslagen rör både generella examina och yrkesexamina. Bland annat har projektgruppen lagt förslag till principer för när en yrkesexamen ska vara motiverad. Gruppen anser att om ett yrke är reglerat enligt krav på examen i svensk lagstiftning, i EG-rätten eller i en majoritet av medlemsländerna inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, bör principen vara att utbildningen till detta yrke avslutas med en yrkesexamen. Sådana principer tydliggör det svenska systemet och reducerar osäkerheten kring på vilka grunder en utbildning kan beslutas leda till en yrkesexamen. Principerna visar också att avnämarperspektivet är centralt i förhållande till yrkesexamina. En så bred utbildning som utbildningen till ekonom omfattas inte av reglering vare sig i Sverige, på EU-nivå eller i en majoritet av EES-länderna. Projektgruppens förslag är nu ute på remiss och regeringen har ännu inte tagit ställning till dem. Ämnena inom ekonomutbildningarna ingår liksom all annan högre utbildning i Högskoleverkets kontinuerliga kvalitetsutvärderingar. Ett av syftena med dessa utvärderingar är att studenterna, oberoende av var i landet de studerar, ska kunna garanteras en likvärdig utbildning av god kvalitet. Likvärdig utbildning innebär dock inte att utbildningen ska vara likadan i hela landet. I Högskoleverkets utvärdering av utbildning i företagsekonomi 2002 konstaterar Högskoleverket att det i bedömargruppens utvärdering inte finns några belägg för att det finns ett behov av att göra ekonomexamen till en yrkesexamen. Tvärtom betonas det att företagsekonomi erbjuder en generalistutbildning med stor ämnesbredd som ständigt utvecklas mot nya områden. Mångfalden av program med företagsekonomi som huvudämne vittnar om detta. Sammantaget anser jag inte att det i nuläget finns någon anledning att reglera ekonomutbildningen i examensordningen.

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Även om jag inte har samma uppfattning som utbildningsministern vill jag också tacka för att svaret är ganska tydligt. I min interpellation ställde jag ju frågan om inte civilekonomexamen borde betraktas som en yrkesexamen, och utbildningsministern svarar att han inte i nuläget anser att någon förändring av examen är aktuell. Det är ju så att det i högskolan behövs både generella examina och yrkesexamina. När en utbildning har en tydlig yrkesinriktning och när branscher och arbetsgivare har en klar uppfattning om vad en viss utbildning ska innehålla tycker jag att det finns anledning att karakterisera examen som en yrkesexamen. Högskoleverket skrev ju i en rapport 2001 att det bland de för närvarande 47 yrkesexamina också finns utbildningar som inte utgör villkor vare sig som grund för legitimation, skyddad yrkestitel eller yrkesbehörighet. Då skrev man dock på tal om civilekonomutbildningen att den förefaller närma sig en brett accepterad vedertagen profil och i konsekvens med det här resonemanget också skulle kunna ges för ett nationellt program för en yrkesexamen. Nu tycker jag att utbildningsministerns argument mot att diskutera en yrkesexamen går lite grann i cirkel, för han hänvisar till departementets projektgrupp och citerar att en utbildning som är reglerad i lag ska avslutas med yrkesexamen, och så är ju inte fallet med civilekonomexamen. Frågan är - och det är just det som är min fråga - om det finns argument för att reglera utbildningen så att det blir en yrkesexamen. Med Högskoleverkets argument i den här rapporten för några år sedan tycker jag att det finns ganska starka skäl att ompröva dagens ordning. Varför är bland annat civilekonomerna själva intresserade av att få en yrkesexamen? Ja, ett av de viktigaste skälen är kvalitetssäkringen. Kvaliteten på utbildningen måste motsvara krav som studenter och näringsliv har rätt att förvänta sig. En yrkesutbildning har ju i dag en helt annan typ av utvärdering än vad en generell examen har. Det akademiska, det vetenskapliga innehållet, måste alltid vara mycket viktigt att utvärdera, men en formell yrkesexamen utvärderas också utifrån frågor om vad branschen efterfrågar, anställbarhet med mera. Det ska också vara lätt att jämföra olika högskolor med varandra. I dag sker inte en sådan kvalitetssäkring av civilekonomutbildningen, trots att det i verkligheten finns en allmän uppfattning om att utbildningen leder till ett slags yrkesbehörighet. I den här utvärderingen av civilekonomutbildningen borde man ha ett aktivt deltagande förutom av högskolan också av näringslivet och av studenterna. En utbildning av den här karaktären måste också vara förutsebar för studenterna och för arbetsgivarna, med tydliga riktlinjer för vad examen ska innehålla. Man ska veta att kurserna har ett sammanhang och hänger ihop så att de stöder den kommande yrkesexamen. Jag vet inte, herr talman, om man med lite välvilja ska kunna tolka utbildningsministerns svar att han i nuläget inte är intresserad av någon förändring så, att han är öppen för att ompröva sitt ställningstagande om det förs fram tillräckligt goda argument. Tror inte utbildningsministern i alla fall att vi generellt snarare kommer att behöva fler yrkesutbildningar på högskolenivå i framtiden än vad vi har i dag?

Herr talman! Jo, Ulf Nilsson, jag tror att det kommer att behövas fler yrkesutbildningar, inte minst fler korta yrkesutbildningar. Den nya yrkeshögskoleexamen, som precis har börjat användas ute på högskolorna, skulle kunna vara ett verktyg som stimulerar att vi får fler yrkesinriktade utbildningar i tät samverkan med till exempel näringslivet. Det tror jag. Däremot menar jag att man ska vara försiktig när det gäller att reglera utbildningar som inte har den direkta och klara yrkeskoppling som vi ser exempel på i vissa väldigt tydliga yrkesutbildningar. Jag menar att en civilekonomexamen är en generell examen som inte innebär att man söker sig till yrken som är reglerade i lag. Det är det som avses i svaret. Yrken som är reglerade i lag är yrken av den typ som vi har i sjukvården, till exempel läkare och sjuksköterskor. Där är det självklart att vi också har en yrkesexamen för att det ska finnas ett samband mellan den lagstiftning vi har för det centrala område i samhället som yrket gäller och den utbildning som ges. Men det är inte fallet när det gäller civilekonomutbildningarna. Jag lyssnar mycket till Högskoleverket i det här fallet. I deras kvalitetsutvärdering är de mycket tydliga med att detta inte är ett område där de bedömer att det behövs en yrkesexamen. Jag har lätt att förstå att det kan ge lite extra prestige, och på kort sikt kan det vara intressant att driva en sådan fråga. Man hoppas att det ska lyfta utbildningen, men å andra sidan riskerar det att leda till en inlåsning. Att vi centralt reglerar en väldigt generell examen riskerar att snäva in den på ett olyckligt sätt. När den inte heller har den här skarpa kopplingen till ett särskilt yrke gör man det dessutom i onödan. Jag vill helst avstå från att i onödan inrätta fler yrkesexamina på högskolenivå. För det talar också Bolognaprocessen. Den processen är viktig för vår reformering av våra examina på högskolan. Vi ska se till att vi har examensformer i Sverige som är väldigt konkurrenskraftiga och tydliga gentemot omvärlden. Då ska vi vara försiktiga med att inrätta egna yrkesexamina som inte är lätta att förstå för omvärlden. Utbildningen blir i sig alltmer internationell. Alltfler av våra studenter reser utomlands. Vi bör ta emot alltfler utländska studenter. Vi bör ha en utveckling där vi närmar oss övriga Europas examenssystem enligt Bolognaprocessen. När det gäller kvalitet är det min bestämda uppfattning att det inte får vara kopplat till att man råkar ha en yrkesexamen. Det handlar om några få yrkesexamina gentemot all den högskoleutbildning som vi har. Kvalitetskontroll och uppföljning måste gälla all utbildning. En av de frågor jag har drivit allra hårdast inom högskolans område har i själva verket varit att lämna det sporadiska kvalitetsutvärderingssystem vi hade för några år sedan och gå över till det läge vi har nu med ett av Europas mest ambitiösa kvalitetsutvärderingsprogram. Högskoleverket utvärderar regelbundet och återkommande alla program och alla ämnen på högskolan. Det sker genom att akademiker deltar och utvärderar varandra, men också, vilket jag tycker är viktigt, genom att man tar in arbetsgivarnas och arbetslivets synpunkter i dessa utvärderingar. Jag kan också konstatera att Högskoleverket har gjort det i sin utvärdering av civilekonomutbildningarna. Där har man haft särskilda seminarier och särskilda diskussioner med företrädare för näringslivet och arbetslivet för att också få in dessa synpunkter i kvalitetsutvärderingen. Den kvalitetsutvärderingen får inte vara beroende av att man råkar ha en yrkesexamen reglerad från regeringens sida.

Herr talman! Som utbildningsministern vet sedan tidigare debatter värnar Folkpartiet väldigt mycket om fria akademiska utbildningar med generella examina. Men det motsäger ju inte att det i många branscher finns ett behov av olika former av yrkesexamina som ger auktorisation. För dem som önskar ska det naturligtvis alltid vara möjligt att avlägga en allmän ekonomexamen utan den här yrkesstatusen. En yrkesexamen ska inte ersätta en allmän ekonomutbildning. Utbildningsministern sade i sitt svar att regleringen skulle kunna försvåra utvecklingen av nya programprofiler eftersom yrkesexamina kräver en prövning av nya utbildningar. Men för det första ska yrkesutbildningen inte vara den enda ekonomutbildningen, som sagt. För det andra är denna prövning faktiskt viktig för att utbildningen ska svara mot yrkeskraven. I en enkät som Civilekonomförbundet själv gjorde nyligen svarade flertalet att de trodde att utbildningen skulle bli bättre med en yrkesexamen. Den utvärdering som utbildningsministern talar om allmänt i högskolan stöder jag till hundra procent. Jag är den första att säga att det är oerhört viktigt att den vetenskapliga kvaliteten på utbildningarna granskas. Men sedan finns det utbildningar som väldigt direkt syftar till en viss typ av anställningsbarhet, och då är det viktigare än i vissa andra utbildningar att man i utvärderingen också väger in vad utbildningen leder till, vilka anställningsmöjligheter det finns och hur den uppfattas av avnämarna. Där skiljer sig olika utbildningar. Nu har utbildningsministern i olika sammanhang uttalat att Sverige ska få en internationellt gångbar mastersexamen. Och det är mycket bra, även om jag undrar varför det har tagit så lång tid. Vi borde ha börjat med det här arbetet redan för länge sedan i Sverige. Nu kommer det väl att ta kanske tre år innan en ny examen kan sjösättas. När nu en ny examen diskuteras är det lämpligt att bland annat titta på ekonomutbildningen. När man ser över mastersexamen för ekonomer borde det ju vara naturligt att också reglera hur en eventuell civilekonomutbildning skulle se ut. Jag föreställer mig att en bra grundutbildning för ekonomer är tre år och leder till en ekonomie kandidatexamen. Sedan skulle man, i enlighet med resonemangen om en mastersexamen, kunna ha en påbyggnad med en fördjupning på ett eller två år. Då skulle det inte på något sätt komma i konflikt med det internationella perspektivet att en sådan påbyggnad förutom att den gav en mastersexamen, också gav den svenska yrkestiteln civilekonomexamen. Det skulle inte försvåra, utan det skulle underlätta för den som tar en sådan examen. Det skulle inte krångla till någonting på den internationella marknaden. Det är naturligtvis också viktigt för ekonomerna att de kan få en mastersexamen. Det finns som sagt var ett stort engagemang hos studenter och hos civilekonomernas egen organisation Civilekonomförbundet för att själva vara med aktivt och kvalitetssäkra sin utbildning. Jag tycker att man ännu mer än vad man har gjort hittills borde ta det engagemanget till vara. Ett sätt vore att föra en öppen diskussion och lyssna på argumenten för att införa någon form av yrkesexamen. Därför hoppas jag att regeringen inte har låst sig i den här frågan. Jag tog fasta på att ministern talade om nuläget.