Centralasien

Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om Centralasien; hur Sverige arbetar i dag och hur Sveri- ge avser att arbeta i framtiden för att stärka samarbe- tet mellan regionens stater och internationella forum som FN, EU och OSSE. Margareta Viklund har vida- re frågat efter de konkreta resultaten hittills av det svenska engagemanget för att stärka samarbetet mel- lan den centralasiatiska regionens stater och olika internationella forum, samt om det finns en utarbetad strategi för det svenska engagemanget. Centralasien är en säkerhetspolitiskt komplicerad region omgiven som den är av Ryssland, Kina, Af- ghanistan och Iran samt med Pakistan och Indien i närområdet, dvs. fyra av världens kärnvapenmakter. Centralasien är också en region präglad av auktoritära regimer, misstänksamhet och spänningar mellan län- derna, hög arbetslöshet, stor fattigdom, omfattande narkotikatrafik och ett bekymmersamt läge för de mänskliga rättigheterna. Av de fem länderna - Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan - har Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan gräns mot Afghanistan. Men militära aktioner i Afghanistan löser inte de säkerhetspolitiska problemen i Central- asien. För att höja säkerheten och skydda sig mot islamsk extremism måste länderna i Centralasien praktisera ökad tolerans och demokratisering. EU har ingått Partnerskaps- och samarbetsavtal med alla länderna i Centralasien utom Tadzjikistan, där säkerhetsläget lagt hinder i vägen. Avtalet utgör en plattform för dialog och vidgat samarbete mellan EU och republikerna i Centralasien. Mot bakgrund av händelserna den 11 september 2001 pågår en nyorientering av EU:s policy gentemot Centralasien, som Sverige aktivt medverkar i. EU:s insatser via TACIS ska fördubblas, från 25 miljoner euro till 50 miljoner euro per år. Nyorienteringen innebär också en vidgad dialog med länderna inom ramen för Partnerskaps- och sam- arbetsavtalen samt en utökad dialog om regionen med andra aktörer inklusive Ryssland, USA, Kina och Iran. EU ska också i nära kontakt med FN och OSSE stimulera det regionala samarbetet kring frågor som gränser, vattentillgång och illegal narkotikahandel. OSSE:s engagemang i Centralasien har efter hand ökat, och organisationen har nu missioner i alla de fem länderna. Missionernas mandat omfattar såväl mänskliga rättigheter som säkerhetsrelaterade politis- ka, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Sverige är en av de nationer som medverkat till OSSE:s ökade engagemang i Centralasien. Sverige bidrar också till UNDP:s insatser vad gäller uppbyggandet av de centralasiatiska samhälle- na och stöder också i övrigt FN:s strävan att vidga verksamheten i regionen, inte minst vad gäller kam- pen mot narkotikan. Sverige har liksom EU i ökad grad uppmärksam- mat Centralasien, och Sveriges biståndsinsatser i regionen har efter hand ökat från 37 miljoner kronor år 2000 till ca 43 miljoner kronor år 2001. Enligt av regeringen antagna riktlinjer ska det svenska utvecklingsbiståndet till Centralasien inriktas på kunskapsöverföring till stöd för de demokratiska och ekonomiska reformprocesserna samt på MR- relaterade insatser. Sociala projekt och miljöprojekt ska också prioriteras och möjligheten till regionala projekt undersökas. Regeringen har vidare gett Sida i uppdrag att un- der år 2002 utarbeta en strategi för det svenska ut- vecklingsbiståndet till regionen. Det svenska engagemanget innebär också att vi verkar för att länderna i Centralasien i ökad utsträck- ning ska kunna involveras i aktiviteter inom ramen för Partnerskap för fred och Euroatlantiska partners- kapsrådet. Erfarenheterna från praktiskt fredsfräm- jande arbete på Balkan bör här kunna utnyttjas. Sverige stöder utvecklandet av självständiga, su- veräna stater i Centralasien, byggda på demokrati, marknadsekonomi och respekt för mänskliga rättig- heter. Mot den bakgrunden kommer Sverige också fortsättningsvis att, såväl bilateralt som multilateralt, verka för att utveckla samarbetet med länderna i Centralasien.

Fru talman! Återigen vill jag börja med att tacka utrikesministern för svaret. Jag håller med utrikesmi- nistern om mycket i svaret, inte minst när det gäller den komplicerade säkerhetspolitiska situationen i området. Tyvärr har det inte uppmärksammats sär- skilt mycket i Sverige, åtminstone inte utanför en snäv krets av politiker, forskare och journalister. Såväl Utrikespolitiska institutet som FOI ägnar intresse åt regionen när det gäller de säkerhetspolitis- ka åsikterna. Det är bra, men det är minst lika viktigt att man ägnar uppmärksamhet åt den enskilda männi- skan och hans eller hennes möjligheter till ett drägligt liv. Hit räknas sådant som vi i vårt land ofta tar för givet, t.ex. respekten för mänskliga rättigheter och demokrati, som vi har diskuterat tidigare, men också så enkla saker som tillgång till rent vatten och till en fungerande sjukvård. Fru talman! Utrikesministerns uppräkning av oli- ka insatser som är gjorda i Centralasien, både av det internationella samfundet och av andra, är omfattan- de, men till vissa delar är insatserna kanske ändå präglade av, som det kan tyckas, en viss yrvakenhet. Det gäller inte minst EU, som ökat sina insatser i regionen först efter den fruktansvärda katastrofen den 11 september förra året. Tendenser till islamisk extremism har regionens ledare diskuterat i minst fem år utan att det har väckt något större intresse i vår del av världen, trots att massmedier har rapporterat om skrämmande händel- ser i både det ena och det andra landet. När det gäller gränser mellan länder i området har oroligheter ägt rum av och till ända sedan Sovjetimperiets samman- brott för tio år sedan. Ferghana-dalen i Uzbekistan är ett sådant problematiskt område där såväl gränser som vattentillgångar har orsakat spänningar under senare år. Inte heller narkotikatrafiken i området torde vara någon nyhet. Känner utrikesministern till om det arbete som har bedrivits, som utrikesministern tar upp i sitt svar och som nu har intensifierats, har lett till några påtagliga resultat, t.ex. när det gäller uppdelningen av vattenre- surser mellan regionens länder eller vad gäller försö- ken att stoppa narkotikatrafiken? Det gläder mig naturligtvis att Sverige är drivande när det gäller OSSE:s projekt om demokrati och mänskliga rättigheter i området. Jag är väl medveten om att respekten för demokrati och mänskliga rättig- heter tyvärr inte är något som kan få genomslag på bara några år, utan att detta är en process som kan komma att ta ytterligare ett eller flera decennier för att nå åtminstone något litet resultat. Men går det redan i dag att se några resultat av det svenska enga- gemanget för demokrati och mänskliga rättigheter? Kan utrikesministern berätta något ytterligare om de svenska projekten inom det sociala området? Vem eller vilka är det som driver projekten, och går det att i dag se några konkreta resultat? När det gäller den strategi som är under utarbe- tande av Sida har jag också en fråga, nämligen: När är man beredd att redovisa sin Centralasienstrategi?

Fru talman! Låt mig ta några exempel på projekt som Sverige arbetar med. När det gäller de viktiga problemen med vatten kring Aralsjön har problemen framför allt varit att Uzbekistan och Turkmenistan har varit ovilliga att ha en samverkan och ansett att man inte ska lägga sig i det här utifrån. Man har ock- så sagt att alla begränsningar eller avgifter när det gäller vattnet skulle strida mot internationell praxis. Eftersom problemen med vattenfrågan har varit up- penbara har vi nu kunnat se en viss ökad beredskap för att faktiskt diskutera vattenproblemen från alla länder. Här kan vi också se att det finns flera projekt som den svenska regeringen stöder. Bl.a. har vi bidragit till vattenprojekt som Världsbanken har i Aralsjön, Världsbankens dammprojekt. Vi har också bidragit med 16 miljoner till Läkare utan gränsers projekt, och det har i huvudsak en social bas och är ett socialt projekt. Sverige har också naturligtvis stött arbetet mot narkotika. Det är ju också något som berör alla de här länderna och har väldigt stora sociala problem i sitt släptåg. Där har nu EU utarbetat en handlingsplan för narkotikafrågor, och alla länder utom Turkmenistan har anslutit sig till denna handlingsplan. EU har också gett 3 miljoner euro, dvs. ungefär 30 miljoner kronor, till information, upplysning och specialsatsningar på flygplatser och hamnar. Sida har fått det här året på sig att utarbeta en re- gionstrategi för de svenska insatserna i Centralasien. Exakt när rapporten om strategin kommer vet jag inte, men det är alltså under innevarande år som Sida ska göra det här projektet. Eftersom Margareta Viklund också nämnde ex- tremismen kan jag säga att det alldeles nyligen, i slutet av april, hölls en konferens om extremism i Tadzjikistan, och det var den första konferensen som hölls i Centralasien kring ett sådant tema. Tidigare har de centralasiatiska länderna blivit inbjudna att delta i konferenser på andra håll i världen. Därför sågs det som en väldigt stor framgång att man faktiskt höll denna konferens i Centralasien. Detta var några exempel, men det finns naturligt- vis mycket mer som skulle kunna göras. Allmänt kan man väl säga att det är klart att alla väl upplever en viss yrvakenhet. Det är trots allt bara i ungefär tio år som vi har haft insikt om de här problemen och lärt känna de här nya regionerna som vi inte kände till tidigare, och vi ska ha insikt både i problemen och möjligheterna att bekämpa dem. Men utifrån det vill jag nog säga att den svenska regeringen har varit väldigt aktiv när det gäller att själva skaffa oss mer kunskap om och mer aktivt börja arbeta med Central- asien men också för att försöka se till att EU och andra organisationer aktivt nu arbetar i dessa för oss ganska nya länder.

Fru talman! För inte så väldigt länge sedan var jag uppe i en debatt med biståndsministern här och de- batterade enbart Aralsjön. Vi var väl inte då - åtmin- stone inte jag, och jag tror inte han heller - särskilt nöjda med den situation som i dag råder kring Aral- sjön. De insatser som där är gjorda är naturligtvis oerhört viktiga och angelägna, men detta land, detta område, denna del av världen är ju så ofantligt stor, så det känns som om våra insatser nästan skulle drunkna i allt det som behöver göras. Därför blev jag väldigt glad när utrikesministern sade att EU hade gjort en handlingsplan. Det är sällan man hör talas om en gemensam handlingsplan i de här områdena för att arbeta mot en gemensam sak. Nu gällde det narkoti- kafrågan, som jag uppfattade det, och det tycker jag är jättebra och mycket positivt. Mer av de här gemen- samma aktiviteterna skulle jag personligen vilja se i just de här områdena, som ju är nästan som en kokande kittel med oerhört mycket problem. Jag måste säga att jag inte blev sådär väldigt glad och nöjd över svaret på vattenfrågan. Aralsjön nämn- des, och den tycker jag inte är ett bra exempel i sam- manhanget. Hur man än har satsat där har det bara blivit sämre och sämre fastän man gör många olika insatser. Men något påtagligt resultat, dvs. att miljön, situationen för människorna runt sjön och själva sjön har blivit bättre, har jag aldrig hört eller sett. Jag brukar i många olika sammanhang ta upp bristen på samordning mellan olika insatser, både när det gäller nationella och internationella organisatio- ners arbete och att det är svårt att se något resultat av gjorda insatser eftersom det saknas heltäckande pla- ner och målsättningar med mitt sätt att se. Då undrar jag om det finns några gemensamma planer, mer än den som nämndes, för hur man kan arbeta för att få hela detta stora område på fötter igen, helst som fun- gerande demokratier. Sedan vill jag säga någonting om den svenska in- satsen när det gäller narkotikaproduktion och smugg- ling. Det är naturligtvis viktigt att få stopp på den här produktionen. Det kan man göra på många olika sätt, inte minst genom att stimulera till alternativ produk- tion på jordbruksområdet. I första hand bör man ha det egna landets marknad i åtanke, men det måste också ges möjligheter till export av jordbrukspro- dukter med gynnsamma villkor, förutsatt att produk- tionen håller sådan kvalitet att det går att hitta köpare utanför den egna regionen. Den alternativa produk- tionen måste också vara ekonomiskt bärkraftig för den enskilde jordbrukaren. Har Sverige möjlighet att gå in och mer direkt hjälpa till med den här typen av projekt också, eller sker det kanske redan, och kan det komma att bli aktuellt i framtiden om det inte redan finns? Till sist skulle jag vilja framföra en personlig re- flexion till utrikesministern. Under den gångna man- datperioden har utrikesministern och jag haft tillfälle att mötas i åtskilliga interpellationsdebatter och fråge- stunder, ofta i debatter om komplicerade internatio- nella frågor som egentligen kräver mer tid än vad debatterna givit tid till. Det har gällt Balkan, assyri- er/syrianer, mänskliga rättigheter och nu Centralasi- en. Även om vi inte alltid har varit överens har de- batterna alltid varit konstruktiva och intressanta. Jag vill därför passa på och tacka utrikesministern för den mandatperiod som nu närmar sig sitt slut och de åt- minstone för mig intressanta stunder som vi har haft möjlighet att ventilera olika frågor. Tack!

Fru talman! Jag nämnde framför allt de projekt som vi haft från svensk sida och från EU:s sida, men man ska också komma ihåg att det finns väldigt många andra projekt, t.ex. kring vattenfrågorna, inte minst i FN:s regi. Här har också UNDP många lokala och regionala projekt. Hur mycket resultat de har hunnit ge vågar jag inte uttala mig om. Som jag sade inledningsvis är det ett ganska nytt område rent geografiskt för oss att arbeta med. Det är ganska nya länder. Det tar tid innan den här typen av projekt ger resultat. För UNDP handlar det om ganska stora projekt som bl.a. går ut på att få länderna att samarbeta, kring vattenprojekt och andra projekt, och att få till stånd ett regionalt samarbete inom regionen. Jag instämmer fullständigt i att det finns ett behov av att få exportera jordbruksprodukter på rättvisa villkor. Här har vi tyvärr en besvärlig situation för dessa länder liksom för många andra länder eftersom det finns så starka jordbruksprotektionistiska intres- sen både i Europa och USA. Möjligheterna att få bra avtal på jordbruksområdet har varit alltför små. Det har jag sett många gånger i EU:s förhandlingar med t.ex. utvecklingsländer. Det har handlat om handels- avtal med Sydafrika, Chile, Mercosur och liknande. Även om Sverige alltid har tillhört och kommer att fortsätta tillhöra dem som arbetar för rättvisa han- delsavtal och en möjlighet att exportera jordbruks- produkter till vettiga och rimliga priser vågar jag dock inte å EU:s vägnar utlova att det verkligen kommer att ske, inte heller när det gäller Centralasi- en. Mänskliga rättigheter tas upp med de här länderna i förhandlingarna om partnerskap och samverkan. Det är en fråga som diskuteras mycket. Däremot vill jag inte ge någon överdrivet positiv bild av hur långt man har kommit. Det här är i flera fall länder som har haft ganska svårt att utveckla mänskliga rättigheter och det demokratiska arbetet. Det är ganska lång väg kvar att gå. Desto mer viktigt är det för EU att fortsätta arbeta med mänskliga rättigheter och demokratifrå- gor. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga till Mar- gareta Viklund att jag också har uppskattat våra de- batter, vare sig vi har varit överens eller inte. Vi har haft bra och intressanta diskussioner. Inte minst tror jag att Margareta Viklunds engagemang för gruppers problem - vi har ju tidigare i dag diskuterat Ilascu- grupper och assyrier/syrianer - och länders problem har varit viktiga för att sätta fokus i riksdagen på utsatta grupper som annars inte får någon uppmärk- samhet. Vi vet ju att uppmärksamhet är väldigt viktigt för att förbättra deras förhållanden på sikt. Tack så mycket för det.

Fru talman! Jag har en bestämd känsla av att den del av världen som vi nu diskuterar är nästan bort- glömd. Den har varit gömd bakom järnridån och annat förut. Nu har den helt plötsligt kommit i blick- punkten. Därför är det oerhört angeläget att vi fokuse- rar den delen av världen, som kanske tillhör framti- den, på ett bra sätt. Där är samverkan oerhört viktig. Jag är glad för alla svar som utrikesministern har gett på alla mina frågor. Men jag skulle vilja understryka att EU har ett väldigt stort ansvar, både som organi- sation och som samverkande partner med FN och nationella organ.

Fru talman! Jag kan instämma i det Margareta Viklund har sagt. Det har varit en alldeles för bort- glömd region. Jag minns också att vi fick ganska många förvånade ögonkast när vi från svensk sida började tala om att det var viktigt att arbeta med Centralasien, inte minst i EU:s arbete med att före- bygga konflikter och kriser. Då väckte det inte sär- skilt mycket uppseende och vi fick inte särskilt stark respons för våra krav. Vi har dock kunnat se att det senaste året och diskussionen kring terrorismen efter den 11 september har ökat medvetenheten om att man inte ska låta regioner vara isolerade på det här sättet. Det är viktigt att omvärlden hjälper till att stärka dem ekonomiskt, stärka det regionala samarbetet och ar- betet för mänskliga rättigheter och demokrati i Cen- tralasien. Det senaste året har vi sett en helt annan uppmärksamhet. Jag hoppas att den kommer att vara kvar.