Butiksrån på små orter

Fru talman! Niklas Karlsson har frågat mig genom vilka initiativ jag avser att minska rånen samt öka tryggheten och de brottsbekämpande myndigheternas aktivitet på små orter och i glesbygd.

Butiksrån betraktas som ett allvarligt brott av rättsväsendet. Som Niklas Karlsson nämner utgör de också ett stort arbetsmiljö- och säkerhetsproblem för den personal som arbetar i butikerna. Polisen gör relativt omfattande utredningsinsatser vid butiksrån, och jämförelsevis många brott klaras upp, men självfallet kan uppklaringen alltid bli bättre.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, oavsett om man bor i storstad eller glesbygd. Den 1 januari 2015 ombildades polisen till en myndighet. En av de viktigaste utgångspunkterna för arbetet med reformen är att stärka den lokala närvaron och tillgängligheten i hela landet. Lokalpolisområden med större mandat och mer resurser är därför kärnan i den nya Polismyndigheten. Genom att stärka den lokala närvaron och tillgängligheten utifrån lokalt framtagna problembilder skapas bättre förutsättningar för ökad trygghet och en effektiv brottsbekämpning.

Regeringen har i regleringsbrevet för 2015 gett Polismyndigheten i uppdrag att löpande redovisa det fortsatta arbetet med ombildningen, och jag kommer noga att följa detta.

Polisen är emellertid inte ensam aktör i arbetet med att förebygga brott som exempelvis butiksrån och måste därför samverka med lokalsamhället. I den nya Polismyndigheten inrättas kommunpoliser som ska trygga en långsiktig samverkan i det brottsförebyggande arbetet. Det ska dessutom inrättas områdespoliser som ska arbeta lokalt och kontaktskapande gentemot medborgarna.

Regeringen anser att det finns stor potential att utveckla det brottsförebyggande arbetet mot alla typer av brott. Detta är dock inte enbart en fråga för Polismyndigheten utan för en lång rad andra aktörer som kommuner, branschorganisationer, företag och frivilligorganisationer. Regeringen avser därför att återkomma med förslag på hur samhällets brottsförebyggande arbete kan förbättras.

Fru talman! Tack för svaret, inrikesministern!

Butiksrån är en bekymmersam företeelse som har nått oacceptabelt höga nivåer. Det har dessutom eskalerat under de senaste åtta åren. De ökade butiksrånen medför stora risker för fysiska skador både för dem som arbetar i butiken och för dem som är där för att handla och uträtta sina ärenden.

Nu visar Svensk Handels årliga undersökning att det framför allt är livsmedelsbranschen som drabbas av butiksrån. Det är allt från kiosker och mindre livsmedelsbutiker till tobaks- och bensinhandlare.

Jag är tacksam för inrikesministerns svar. Det jag särskilt tar notis om i svaret är att inrikesministern säger att tryggheten ska omfatta alla, att Sverige ska vara ett tryggt land att leva och bo i oavsett var man bor, om det så handlar om storstad eller om det handlar om glesbygd. Nu vet vi att rån i storstadsområden överväger, vad gäller både antal och andel. Samtidigt får många gånger butiksrånen betydligt större effekter på mindre orter och i glesbygd än vad de får i stora kommuner.

Anledningen till interpellationen handlar egentligen om just detta. Det handlar om synen på Sverige som ett land. Det handlar om hela Sverige, också världen utanför Riksdagshuset och Stockholms tullar.

Jag tycker att det är välkommet att inrikesministern flaggar för att vi ska stärka den lokala närvaron och öka tillgängligheten. Vi ska få lokalpolisområden med större mandat och mer resurser. Jag som kommer från en kommun som ligger i närheten av Svalöv och som har 42 000 invånare vet vad det innebär när polisen tar sin hand från orterna, när den försvinner från centralorten och allting ska centraliseras. Lokalkännedomen blir mindre. Dessutom försvinner närheten och igenkänningsfaktorn bland medborgarna, som finns när polisen faktiskt är närvarande.

När vi pratar om att Sverige ska vara ett land där också glesbygden är viktig och att det finns en värld utanför Stockholms tullar, Malmös stadsgräns och Göteborgs kommungräns handlar det inte bara om att uttrycka förståelse utan också om att ge politiska uttryck för hela den offentliga servicen.

I dag pratar vi om polis för att vi har fokus på butiksrån och det som har skett i Svalövs kommun, men vi vet också att i centraliseringsivern tar många andra statliga myndigheter sin hand från mindre orter - arbetsförmedling, försäkringskassa, skattemyndighet, systembolag och så vidare.

Man måste se upp med den här centraliseringsivern. Ansvaret hos staten blir i grunden större när man säger att man ska rationalisera, effektivisera och finna samordningsvinster. Polis, arbetsförmedling och försäkringskassa kanske flyttar till de större orterna. Då säger man att livsmedelsbutiker kan bli ombud för till exempel posten och apoteket. Men då har vi som ansvarar för den offentliga servicen också ett ansvar för att se till att den kommersiella servicen ges förutsättningar att leva och verka.

På det sättet, när offentlig och kommersiell service går hand i hand med polisen och andra statliga myndigheter, kan vi skapa den trygghet som människor behöver och en känsla för dem som bor i resten av vårt land av att vi för en politik för hela landet, inte bara för oss som kanske bor i de lite större städerna.

Fru talman! Först vill jag tacka Niklas Karlsson för att han har lyft den här frågan, som är oerhört viktig. Förra året begicks det 772 butiksrån i Sverige. Det är en minskning med 5 procent sedan året tidigare, men det är ändå över 700 brottsoffer. Personalen i de här butikerna far väldigt illa.

Som interpellanten beskriver är det många gånger svårare på landsbygd, för det är skörare butiker. Kedjorna har ofta program för att ta sig an de problem som personalen får. Det handlar om att arbeta brottsförebyggande och annat. En liten enkel firma har inte alltid de resurserna eller den förmågan. Därför slår det här väldigt hårt.

Jag ägnade förra året åt att besöka många mindre orter och att ha särskilda möten med småföretagare. Jag har samtalat med många. Har man varit utsatt för butiksrån överväger man många gånger att lägga ned firman. Jag har också träffat mer än ett familjeföretag där man inte längre vill att familjemedlemmar ska arbeta, för man tycker att det är otryggt. Det här innebär en risk för service och handel på mindre orter i ett lite längre perspektiv. Därför måste det tas på allvar.

Då blir jag lite besviken på inrikesministerns fantasilösa svar. I svaret hänvisas det till att man har bett om en redovisning av hur polisens organisatoriska reformering går till. Ja, det är jätteintressant och jätteviktigt - vi är alla överens om den reformen - men det är nog inte det enda vi kan bry oss om. Tvärtom är det viktigt att säkerställa att polisen tar sig an den här typen av kriminalitet på ett seriöst sätt. Då är lokal närvaro viktig, men det finns en del andra saker att lyfta fram.

Det är inte ovanligt att förövarna vid butiksrån är tämligen unga. De har precis tagit klivet från småbrott, om man nu får uttrycka sig så i kammaren, till allvarlig kriminalitet. Här är det verkligen viktigt att man greppar tag direkt och att man oavsett vad som blir påföljden om man får tag i dem hanterar det väl. Här finns det mycket att göra för både kommuner och andra.

Det är inte ovanligt att förövarna använder vapen. Här är vapenfrågorna och tillgången till illegala vapen ett stort problem.

Polisen är inte ensam. Nej, det är alldeles sant. Men en brist som jag tycker mig ha sett är att man sällan samarbetar med centrumföreningar och med småföretagarföreningar. Det är inte ovanligt att man inte har en direktkontakt. Det är inte ovanligt att polisen inte finns på orten. Det är inte ovanligt att man inte har ett namn på en person som man kan samtala med för att kanske få inspiration till brottsförebyggande insatser eller för att snabbt kunna få hjälp när det behövs. Det är inte ovanligt att det tar ganska lång tid för polisen att komma när någonting har hänt.

Det är inte heller så att det här bara är lokala frågor. Det förekommer självklart att rån begås av lokala kriminella - det är inte ovanligt. Men vi har specialiserade ligor. Det är grupper som rör sig över landet och som specialiserar sig på guldsmedsbutiker eller andra typer av butiker. Man måste hantera det på ett helt annat sätt.

Jag vet att polisen av och till gör något. Men jag hade förväntat mig att ministern åtminstone skulle ge någon hint om att man kanske ska fortsätta det arbetet och inte bara hänvisa till brottsförebyggande insatser och lokalt arbete. Till detta kommer att vi får mer och mer av pakethantering i butik i dag. Knarkleveranser och annat som i dag går via paket ökar risken för olika typer av brott i butik. Därför måste de här frågorna tas på allvar.

Fru talman! Sverige ska hålla ihop. Brott ska bekämpas var de än begås. I motsats till Beatrice Ask, som säger att polisen av och till gör något, är jag ganska stolt över det arbete som svensk polis gör.

Jag menar att genom polisreformen, som jag och Beatrice Ask för övrigt är överens om, kommer polisen att få större förutsättningar att bekämpa den här brottstypen och andra brottstyper och vara mer lokalt närvarande.

Jag tycker att Beatrice Ask kan vara lite gladare än vad hon är, för det är faktiskt så att det här är ett område där polisens insatser under alliansregeringen har varit väldigt framgångsrika. Butiksrånen minskade med nästan 30 procent under den tid då Beatrice Ask var justitieminister. Väpnade rån i butik minskade med nästan 50 procent under den tid då Beatrice Ask var justitieminister.

Jag tänker göra allt jag kan för att den positiva utvecklingen ska fortsätta. Jag skulle inte drömma om att kalla Beatrice Ask för fantasilös om hon skulle vilja fortsätta med ett framgångsrikt arbete.

Niklas Karlsson tar upp den statliga verksamheten och beskriver hur den flyttar från mindre orter och från förorterna och storstädernas ytterstäder och hur orterna på något sätt lämnas ensamma i fråga om statlig och kommersiell service. Jag tycker att det är en riktig verklighetsbeskrivning och tror att den spelar in i hur brottsligheten utvecklas på orterna. Men vill man ha en större debatt om hur vi får tillbaka den statliga servicen till storstädernas ytterområden får man nog rikta interpellationen till ett annat statsråd, som har hand om just den frågan. Men jag delar problembeskrivningen och är absolut beredd att verka för den utveckling som Niklas Karlsson ger uttryck för och som också togs upp i regeringsförklaringen.

När det gäller det brottsförebyggande arbetet, som Beatrice Ask tar upp, delar jag i stort hennes beskrivning, både av vad som borde göras och av vad som kan göras. Men jag vill lägga till det viktiga brottsförebyggande arbete som polisen själv gör tillsammans med handeln.

Avslutningsvis: Det här är en fråga som jag och regeringen tar på stort allvar. Jag har själv jobbat i butik och har som tur var inte själv blivit utsatt för rån men en hel del brottslighet i butik.

Jag kan försäkra såväl interpellanten som Beatrice Ask att vi följer utvecklingen noga och hoppas kunna se fortsatt positiva resultat.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att inrikesministern delar min problembeskrivning av hur den offentliga servicen försvinner från orter. Samtidigt ska man nog inte göra det alldeles för lätt för sig och säga att interpellationen ska riktas till ett annat statsråd. Jag råkar veta att regeringen fattar beslut kollektivt, så det finns väl anledning att man lyfter fram detta när man resonerar kring de här frågorna.

Butiksrånen, som nu har blivit föremål för diskussion och som har blivit en stor fråga hemma i Svalövs kommun, är på något sätt ett symtom i sin helhet på något som sker i vårt samhälle. Därför tar jag också upp andra exempel. Även om vi inte ska debattera just de sakerna i dag tror jag att det är viktigt att ha med sig i diskussionen vad det är som händer i vårt samhälle. Om man säger att vi ska vara ett land som tar ansvar för både storstad och glesbygd måste de här frågorna finnas med i diskussionen.

Även om en del tycker att svaret är lite mjukt tycker jag att det är positivt att inrikesministern flaggar för att regeringen tänker återkomma med ett helhetsgrepp. Jag ser fram emot detta och kan garantera inrikesministern att jag kommer att återkomma i frågan för att diskutera den ytterligare. I det här arbetet kommer det naturligtvis att krävas både enklare och lite svårare grepp, naturligtvis på både kort och lite längre sikt.

Jag kan berätta att när butiksrånen i Kågeröd och Billeberga i Svalövs kommun inträffade reagerade kommunledningen direkt, för övrigt en kommun ledd av socialdemokrater och moderater i koalition, och tog omedelbart kontakt med berörda handlare. Det är på något sätt kommunalpolitik när den är som bäst, handlingskraftig och konkret. Man kontaktade riksdagspolitiker, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv och satte sig ned med berörda handlare för att diskutera. Det här har inneburit att man nu samlar till en stor träff i de berörda orterna för att diskutera med medborgarna om hur man ska komma till rätta med detta.

Ansvaret för den egna bygden liksom intresset av att göra någonting bra och kunna fortsätta leva i de här småorterna finns bland medborgarna - det är det ingen tvekan om - och initiativen är tagna. Nu är det viktigt att man också från det offentliga Sverige reagerar och säger: Det ansvar som ni känner för er bygd och det ni vill göra för att ni ska kunna bo kvar på er ort ska vi nu se till att motsvara och ta vårt ansvar för att det faktiskt kan fungera.

Jag ser fram emot nya diskussioner och mot det som inrikesministern har flaggat för att man ska göra, ta ett helhetsgrepp och återkomma i frågan.

Fru talman! Jag är väl medveten om att antalet butiksrån har minskat, och det är naturligtvis en framgång. Men när det är över 700 rån som begås är det ändå väldigt allvarligt. Jag tror att det är viktigt att inte luta sig tillbaka när man ser detta. Det är därför som jag tycker att det är så bra att den här frågan har väckts av Niklas Karlsson.

Jag är också stolt över svensk polis på väldigt många sätt, men jag har träffat tillräckligt många företagare och brottsoffer som har efterfrågat mer och inte har fått den snabba och goda hjälp och det stöd som de skulle ha behövt. Det är detta vi måste ta oss an och arbeta med.

Det är viktigt att personalen som arbetar i våra butiker känner sig trygg, att de har rutiner som fungerar, att de vet att rättsväsendet står på deras sida och att man klarar upp de här brotten. Det är så att ett sammanhållet arbete ger resultat.

Många guldsmedsbutiker, för att ta dem som exempel, har ökat sin säkerhet genom att installera mycket teknik och annat. Men på vägen har också många mindre företag dukat under, för de klarar inte av alla de åtgärder som krävs. Polisen har ökat sin närvaro där det finns riskobjekt, och det har haft betydelse. Men det finns naturligtvis mer att göra.

Problemet är de små orterna, som interpellanten tar upp, där polisen inte är helt närvarande och där det finns stora problem. Här tror jag också att det lokala engagemanget är viktigt. Det var därför jag pekade på företagarföreningar och centrumföreningar och att polisen aktivt måste söka ett samarbete med dessa aktörer för att nå ett ännu bättre resultat framöver.

Jag tror att det är viktigt att ministern funderar på att coacha detta arbete och inte bara väntar på rapporter om hur det går med organisationsförändringen.

Fru talman! Jag kan konstatera att precis som i Svalöv, där det finns en betydande samsyn mellan socialdemokrater och moderater om vad som ska göras för att motarbeta brottsligheten på orten, verkar det finnas en betydande samsyn mellan socialdemokrater och moderater här i kammaren om vad som ska göras för att fortsätta minska butiksrånen.

Fru talman! Det känns som att debatten kanske är avslutad. Men det är viktigt att avslutningsvis få säga att anledningen till att interpellationen formulerades i första hand var att jag ville sätta fingret på ett problem som är ganska stort på många orter i vårt land, inte bara i Svalövs kommun, och se till att frågan finns på dagordningen. Sedan är den en del i en större diskussion, som inrikesministern också nämner, om andra delar i den offentliga servicen som det finns anledning att återkomma till.

Det viktiga nu är att vi levererar politik och att det genomförs åtgärder och kommer reformer. Inrikesministern har flaggat för att man ska återkomma med ett helhetsgrepp. Vi ser fram emot detta. Vi hoppas att det inte tar alltför lång tid och att vi därmed påbörjar resan mot att stärka glesbygden, öka människors trygghet och välbefinnande och känsla av att man kan fortsätta att bo kvar i de småorter som finns på massor av ställen i vårt land.

Fru talman! Jag vill tacka både interpellanten och Beatrice Ask för att de tar upp problemet med otryggheten i glesbygd, vilka åtgärder vi ska vidta för att öka både tryggheten och den polisiära närvaron i glesbygden samt vad vi kan göra inom ramen för den stora polisreform som vi är överens om. Jag tror att det är centralt för att kunna öka medborgarnas trygghet i hela landet.

Återigen: Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.