Bromma flygplats

Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en proposition om flygkapaciteten i Stockholmsregionen och när den i så fall kommer. Björn Vestlund har vidare frågat om jag kommer att acceptera ett avtal som binder upp en kommun under så lång tid som 30 år med en flygplats som knappast kan anses miljövänlig. Vad gäller Börje Vestlunds första fråga, så är infrastrukturpropositionen, där flygkapaciteten i Stockholmsregionen också behandlas, under beredning. Jag avser att lägga fram den propositionen i september. I det sammanhanget bereds också förslagen från den av den förra regeringen tillsatta Flygplatsutredningen, som pekar ut Bromma som en av tio nationellt strategiska flygplatser. Avtalet om Bromma flygplats är ett avtal mellan två parter, staten och Stockholms stad. Stockholms stad vill också ha kvar Bromma flygplats. Om kommunen inte skulle vilja det skulle de inte ha skrivit avtalet med staten. Ett långsiktigt avtal ger också större förutsättningar för investeringar i ytterligare miljöförbättrande åtgärder. Bromma flygplats bedriver ett aktivt miljöarbete för att minimera flygplatsens miljöpåverkan. Flygplanen flyger enligt vissa bestämda flygvägar. Nära flygplatsen förläggs flygvägarna, i möjligaste mån, så att bullret vid in- och utflygningar stör så få personer som möjligt. Längre bort från flygplatsen lägger man flygvägarna så att flygsträckan blir så kort som möjligt. Luftfartsverket skapar incitament för flygbolagen att använda moderna flygplan, med renare och tystare motorer. I den startavgift som flygbolagen måste betala ingår en avgasavgift och en bulleravgift. Avgasavgiften ökar med ökande utsläpp av kväveoxider och kolväten och bulleravgiften är högre för de plan som bullrar mest. I bulleravgiften tas också hänsyn till flygplatsens känslighet. Bromma ligger i högsta avgiftsklassen. På Bromma har banavisningsmedlet bytts ut från urea till kaliumformiat, som i dagsläget är den miljömässigt bästa produkten på marknaden. Största fördelen med avisningsmedlet, jämfört med urea, är att det inte innehåller kväve som bidrar till övergödning och försurning. I dag används biobränsle för uppvärmning av Bromma flygplats, och åtgärder för att spara energi pågår ständigt. Flygplatsen var exempelvis först i Europa med att använda strömsnål banljusarmatur med dioder. Luftfartsverket har valt att göra sin egen verksamhet klimatneutral. Detta är de bland de första i Sverige med att göra. Klimatneutraliteten uppnås genom att Luftfartsverket så långt som möjligt vidtar åtgärder för att minska den egna verksamhetens koldioxidutsläpp till noll. Först när de egna åtgärderna inte räcker till för att nå nollutsläpp köper Luftfartsverket certifikat som visar att utsläppsminskningen har skett i projekt på annat håll.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka infrastrukturministern för svaret. Ännu en gång ska vi få ett förslag i den fantastiska infrastrukturproposition som ska komma. Den hör man talas om nästan varje gång man är i kammaren. Den ska lösa allsköns problem, nu även flygkapaciteten i Stockholm. Det ska bli intressant att läsa den, vill jag initialt säga i detta sammanhang. Det intressanta är att i Stockholms kommun har majoriteten, de som har makten i kommunen, varierat sedan 70-talet, och ändå sägs det att Stockholms stad vill ha Bromma flygplats. Hur kan statsrådet säga så? Om ett par år vill Stockholms stad kanske inte alls ha den flygplatsen. Det är huvudfrågan. Under de innevarande fyra åren vill man ha den. Under de kommande fyra åren kanske man inte vill ha den. Trots det säger statsrådet trosvisst att man vill ha den. Jag skulle vara väldigt försiktig, fru talman, med att göra sådana uttalanden. Man vill ha den för tillfället men kommer förmodligen inte att vilja ha den om två år eller om åtta år, eller vad det nu kan vara. Majoriteten i Stockholm växlar nämligen väldigt ofta. Det finns det ganska god statistik på. Jag håller med statsrådet om en sak som sades i svaret, nämligen att långsiktiga avtal - naturligtvis - ger möjligheter till bättre investeringar och miljöförbättrande åtgärder. Det är ju rent allmänt ett problem när man har korta upphandlingstider, men jag kan tycka att det är den enda poäng statsrådet har i svaret. I övrigt handlar det som infrastrukturministern tar upp om att flygplatsen ligger i ett mycket tättbebyggt område. Inflygningen ligger i ett tättbebyggt område. Om det hände den minsta lilla incident vet vi att det skulle sluta i katastrof. Vi vet att bullerproblematiken är betydande. Man har vid flera tillfällen blivit lovad, inte minst förra gången avtalet skrevs om, att bullret skulle minska. Det har visat sig bli tvärtom. Jag vet inte om det gjorts några mätningar men åtminstone upplevs bullret som minst lika högt eller till och med högre på grund av det ökade antalet flygrörelser. Hur vi än vänder och vrider på det hela bullrar varje plan när det flyger in och när det flyger ut, och med ett ökat antal flygrörelser ökar också bullret; det gäller i varje fall upplevelsen av bullret. Det är jättebra att man använder andra avisningsmedel. Det är jättebra att man byter till lysdioder. Jag förstår bara inte varför det i detta sammanhang skulle vara så fantastiskt. Vore det inte något som alla flygplatser egentligen borde göra, inte bara Bromma? Det borde väl vara en ambition i det allmänna miljöarbetet, något som alla verk på transportpolitikens område borde ha. I det sammanhanget kan jag därför inte se att det skulle vara något som är bra enbart för Bromma. Snarare är det ett underbetyg till regeringen för att man inte satt ordentligt tryck på de andra flygplatserna att göra på motsvarande sätt. Jag måste säga att det är ett ganska svagt svar på en fråga som oroar väldigt många stockholmare.

Fru talman! Jag hör att Börje Vestlund försöker hänga upp sin Brommakritik på att 30 år skulle vara för lång tid för ett avtal om en flygplats. Då måste man ställa sig frågan: Vilken infrastruktur måste inte ses och planeras på lång sikt? Flyget är väl också en typ av infrastruktur, precis som vägar, järnvägar och broar, och därför en given del av Stockholmsregionens, och varje annan regions, infrastruktur. Om vi tittar framåt till 2030 - alltså endast 22 år fram i tiden - kommer ytterligare en miljon människor att bo i Stockholmsregionen. Jag hoppas att Åsa Torstensson och jag tillsammans då kunnat lösa frågan så att man kan åka snabbtåg till Göteborg och Köpenhamn. Men jag kan försäkra, fru talman, att Börje Vestlund och andra trots det kommer att inse att flyget fortfarande är ett viktigt transportmedel. Inte minst gäller det Östersjöregionen som, det är min övertygelse, då kommer att vara mycket mer integrerad än i dag. Bromma är alltså en viktig pusselbit för att vi i Stockholm ska kunna hävda oss i den internationella konkurrensen, och jag tror och hoppas att just den insikten gjort att tidigare socialdemokratiska regeringar varit minst sagt ljumma inför sina stockholmska partikamraters ständiga vilja att lägga ned Bromma flygplats. Ni har inte vunnit särskilt mycket stöd hos tidigare socialdemokratiska regeringar i den frågan. Jag tror att det är hög tid, fru talman, för Börje Vestlund, Carin Jämtin med flera att inse att stödet för deras nedläggningslinje är, milt uttryckt, svagt. En färsk opinionsmätning i Stockholm visar ett starkt stöd hos stockholmarna för Bromma flygplats. Inte mindre än 60 procent vill behålla flygplatsen. I själva Bromma vill nära 70 procent behålla den. Till och med var fjärde miljöpartist vill behålla Bromma flygplats. Fru talman! Man måste ställa sig frågan vad alternativet till Bromma är, om man nu vill lägga ned Bromma. I sin interpellation påstår Börje Vestlund att merparten kan rymmas på Arlanda och säger dessutom att det finns ledig kapacitet på de flesta flygplatser runt om i vårt land. Men Börje Vestlund kan väl knappast se Västerås eller ens Skavsta som en fullgod ersättning för Bromma? Och myten, för det är en myt, att Arlanda skulle vara en fullgod ersättning är seglivad hos Stockholms socialdemokrater. Självklart vet Börje Vestlund och andra att om Bromma lades ned skulle attraktiva start- och landningstider snart bli en bristvara på Arlanda. Därtill kommer den problematik som Arlanda redan i dag brottas med, nämligen koldioxidutsläppen och koncentrationen på just Arlanda. Det skulle knappast bli bättre om Bromma lades ned. Det talades länge om en ny flygplats på Södertörn, men politikerna i dessa kommuner har knappast ställt sig i kö för att få välkomna och anlägga en ny flygplats inom just sin kommun. Den frågan måste därför i dag betraktas som totalt död. Fru talman! Bromma är en nationell strategisk flygplats. Utan Bromma skulle Stockholmsregionens konkurrenskraft minska och trängseln och miljöproblemen på Arlanda öka. Bromma flygplats ligger, vilket statsrådet redogjort för, långt framme i ett aktivt miljöarbete, och jag tycker att Stockholms stad visat framåtanda och ansvarskänsla när man arbetat fram ett modernt långsiktigt avtal, med stora miljöhänsyn, för Bromma flygplats.

Fru talman! Jag reagerade också på texten i interpellationssvaret. Åsa Torstensson skriver: "Stockholms stad vill också ha kvar Bromma flygplats." Kanske är det nödvändigt att också blicka tillbaka lite grann i tiden. Bromma flygplats har funnits sedan 1936. Redan 1945, alltså för 63 år sedan, kom de första klagomålen om buller och miljöproblem från de kringboende. År 1968 sade hälsovårdsnämnden i Stockholm nej till trafik på Bromma med bland annat DC 9:or. Luftfartsverket sade däremot ja. Men ett år senare gav regeringen Luftfartsverket bakläxa och stoppade trafiken med jetplanen på Bromma. SAS flyttade sin inrikestrafik med jetdrivna plan från Arlanda, medan Linjeflyg stannade på Bromma med sina propellerplan. Att Bromma är en förhållandevis liten flygplats innebär inte att verksamheten är betydelselös. Jag tror att den är nödvändig. Men det som man började klaga på 1945 har vi klagomål på ännu i dag, 63 år senare. Sten Nordin säger att vi måste se framåt och pratar om 22 år framåt i tiden. Men problemen med Bromma har funnits i 63 år, och de boende i Bromma kan mycket väl intyga detta. Åk ut till Minneberg, Brommaområdet och villaområdet och lyssna på vilket trafikbuller det är! De boende där berättar om att när de pratar i telefon och det kommer plan kan de inte lyssna längre, för det hörs inte. Sitter man ute i trädgården är det bara att gå in och stänga dörren. Att ha fönster öppna är bekymmersamt. Det här är inte någonting som enbart jag säger. Lyssna på dem som bor i inkörszoner och dylikt. Antalet landningar har också ökat, trots att man så sent som 2002/03 sade att man skulle börja ett avvecklingsarbete i liten skala, så att man begränsade antalet landningar från 23 000 per år till 15 000. Detta var ett steg mot avveckling. Men vad har hänt? Precis som här sägs tycker man att man har fått tystare plan och av den anledningen kan ha flera landningar. Nu är det alla möjliga plan som åker och vistas där. Trafiken har blivit minst sagt olidlig för de boende. Men det finns andra problem också. Infarten till Bromma från Stockholms innerstad med Tranebergsbron är inte någon bra trafiklösning. Detta vållar också köer och bekymmer. Dessutom behöver man ha marken. Det finns flera anledningar att se över situationen på Bromma. Jag tycker att det är makalöst att ledningen i Stadshuset i Stockholms kommun tecknar ett avtal med Luftfartsverket på 30 år, som kan sägas upp endast ensidigt. Det är inte att värna om en god utveckling. Det är framför allt inte att värna om miljön och de boende runt Bromma flygplats.

Fru talman! Börje Vestlund efterfrågade att man tar upp flygkapaciteten i Stockholm i en proposition. Jag svarar att det kommer en infrastrukturproposition. Angående Börje Vestlunds kommentar om att allt ska komma i en infrastrukturproposition är det mest förvånande att Börje Vestlund inte har förstått att denna infrastrukturproposition, precis som tidigare infrastrukturpropositioner, har till uppgift att blicka framåt. Den här har dessutom till uppgift att skapa utökade möjligheter mellan de olika transportslagen. Den stora utmaningen är klimatutmaningen. Landet behöver flyg, väg, järnväg och sjöfart. Men de måste hänga samman mycket mer miljösmart. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en nationell flygplatsutredning. Det är bara beklagansvärt att Börje Vestlund inte har förstått att det hör ihop med vilka inriktningar och vilka prioriteringar man ska göra. I det sammanhanget är naturligtvis infrastrukturplaneringen i olika regioner, i detta fall Stockholmsregionen, helt avgörande för att nå bästa resultat för de olika transportslagens samverkan. Den andra frågan berör det 30-åriga avtalet. Staten har för länge sedan sagt ja till ett 30-årigt avtal. Det är två avtalsparter. Det är upp till den andra demokratiskt valda parten att fatta sitt beslut. Det har Stockholms fullmäktige gjort, och det gör de på egna mandat och egna meriter. Det tänker jag inte lägga mig i. Den kritik som både Sylvia Lindgren och Börje Vestlund riktar mot arbetet i Stockholms fullmäktige och i Stadshuset må riktas dit. Staten har naturligtvis sina egna intressen att bevaka i ett avtal. Den andra parten har sitt ansvar att utifrån sina premisser och sina intressen bevaka ett avtal. Det vore knepigt om jag som statens företrädare skulle lägga mig i hur kommunfullmäktige i Stockholms stad tänker eller agerar. Det tycker jag hör hemma på den demokratiskt valda arenan Stockholms fullmäktige.

Fru talman! Statsrådet får ursäkta, men ibland får man i den debatt som vi har här i kammaren intrycket att alla problem som över huvud taget finns inom transportsektorn kommer att lösas när infrastrukturpropositionen kommer. Det blir ytterligare en sak. Man ska lösa den ganska sega fråga som förmodligen inte, vad jag kan se i alla fall, kan vara löst bara för att man får ett 30-årigt avtal med Bromma. Det skulle också lösas där. Det ena efter det andra ska lösas. Jag tror att jag kommer att ha någon interpellation senare i dag också, om kollektivtrafiken eller vad det var, där det i svaret står att frågorna ska lösas genom infrastrukturpropositionen. Jag hade dessutom en debatt med Åsa Torstenssons departementschef. Då skulle även konkurrensfrågorna lösas genom infrastrukturpropositionen. Det blir lite komiskt ibland att debattera de här frågorna i det perspektivet. Jag vill kommentera Flygplatsutredningen. Den hade ett ganska fritt mandat att tala om vilka som var de viktigaste flygplatserna, som den utredaren uppfattade det. Sedan har man att ta ställning till detta. Det innebär inte per definition att man behöver lägga sig för varje förslag en utredare lägger fram. Man kan naturligtvis göra egna ställningstaganden och motivera dem. Det har även den här regeringen gjort vid ett antal tillfällen. Sten Nordin ville plocka in hela Stockholmsdebatten här. En sak har Sten Nordin rätt i: 30 år är inte lång tid för en infrastruktur. Det kan jag villigt hålla med om. Men 30 år är väldigt lång tid när man har kontroversiella saker som Bromma flygplats. Det finns ett antal ganska tydliga skäl som redovisas emot den. Det handlar framför allt om bullret. Miljön kanske kan förbättras; det kan jag inte uttala mig om. Men jag kan säga att bullret fortfarande är ett stort problem på Bromma. Jag håller med om att flyget kommer att vara ett viktigt transportmedel. Däremot vet alla som har studerat utvecklingen av flyget under de senaste åren att det inte går så spikrakt uppåt som man gärna vill tro, och framför allt som förståsigpåarna gärna vill tro. Det går ganska mycket upp och ned vad gäller flyget. Arlanda skulle i så fall ha varit fullt för länge sedan, för att ta det exemplet. Sten Nordin säger att det finns en myt om Arlanda. Nej, det är ingen myt. Så sent som bara för några månader sedan kollade jag denna uppgift. Det man säger från Arlanda är att man kan ta emot betydligt mer trafik än vad man har i dag och förmodligen hela Brommas kapacitet. Ett annat alternativ är att använda flygplatserna runt omkring. Det kräver också att man vågar göra andra insatser för att till exempel bygga ut infrastrukturen till andra flygplatser så att det finns snabbtåg att ta därifrån. Men när man inte vågar ta den diskussionen kommer det att vara problem. Jag tror att Sten Nordin tillsammans med andra moderater i Stockholm alltid har lyssnat för mycket på vad Stockholms Handelskammare har sagt. Det käraste de har är Bromma flygplats. Det gör att debatten blir något snedvriden när man inte kan lyssna på någon annan. Jag går till sist till den fråga som Sylvia Lindgren tog upp. Sten Nordin säger här att Stockholm kommer att växa. Jo, just det, det kommer den att göra. Den behöver mark att bygga bostäder på. Detta vägrar Sten Nordin att inse. Det finns snart inga reservat inom Stockholms stad att bygga bostäder på mer än just på Bromma flygplats. Det finns små gluggar. Det vet både Sten Nordin och jag efter vår gemensamma karriär i Gatu- och fastighetsnämnden i Stockholm.

Fru talman! Det är alldeles givet att man måste jobba vidare med buller- och miljöfrågor. Det är frågor som ännu inte är lösta fullt ut även om situationen har förbättrats betydligt. Om man bara blickar tio år tillbaka i tiden har det hänt saker. Det är just långsiktigheten i Brommaavtalet som ger möjligheten att arbeta med miljöfrågorna. Det har också förts in som en mycket aktiv del i Brommaavtalet. Det är inte nytt. Man har haft miljöfrågorna där tidigare, och man har betonat det ännu starkare i detta avtal. Det är klart att det finns invånare som berörs och störs av flygtrafiken. Så är det. Det gäller även Arlanda. Det har vi också en debatt om. I de kommuner och bland de boende som är runt Arlanda har vi en debatt. Om vi flyttar hela Brommatrafiken till Arlanda är jag inte så övertygad om att debatten slutar. Jag tror att den kommer att öka, även om den då inte berör Bromma. Det är ändå intressant att 70 procent av Brommaborna i en opinionsundersökning säger att de vill ha kvar flygplatsen. Jag tror att det handlar om två saker. Det finns en insikt om att det är bra för Stockholmsregionen att ha en citynära flygplats. Det finns också en insikt om att det kanske inte blir så jättemycket bättre miljö med de planer som Socialdemokraterna har för alternativanvändning av Bromma. Jag är inte övertygad om att den marken är den bästa mark vi kan bygga bostäder på efter att den i 40-50 år har varit flygplats med allt vad det innebär av föroreningar av marken. Jag är inte så säker att Börje Vestlund har hittat ett bra område för bostadsbyggande. När det gäller legitimiteten i beslutet är jag lite förvånad av den debatt som Socialdemokraterna för. En vald majoritet måste kunna fatta långsiktiga beslut. Det är ganska självklart. Det är ändå samma parti som i en annan fråga vänder helt om. Där säger man att det ska skrivas in i grundlagen att statliga bolag inte får säljas. Där vill man verkligen bromsa på alla sätt. En vald majoritet måste ha den legitimiteten.

Fru talman! Det är ett svek mot de boende och Stockholm att flygplatsen på Bromma ännu inte har avvecklats. Buller, miljöproblem, trängsel, avgaser, transportbekymmer och säkerhetsaspekter är bara några av bekymren som många under en alldeles för lång tid tvingats leva med. Åsa Torstensson vill gärna bolla över frågan till kommunen och Stockholm. Det är fullständigt orimligt att regeringen låter en myndighet binda upp nuvarande regering och framtida regeringar för en så lång tid som 30 år i en fråga som är så viktig för stockholmarna. Den här frågan är minst sagt kontroversiell. Det är många som är utsatta för Brommas negativa miljöpåverkan. Det har vi talat om en del här. Visst finns de bekymren också runt omkring Arlanda. Men det finns en annan täthet. Det handlar om Kungsholmen, Minneberg och hela infarten. Där bor väldigt mycket människor. Det finns också redan buller av annat slag vilket ökas ytterligare. Det är nedfall och dylikt av partiklar från bensin som också påverkar trädgårdarna runt omkring Bromma. Det är inte nog med att man inte kan ha fönstren öppna. Man kan inte heller äta äpplena från den egna trädgården. Bromma är felplacerat. Det har vi försökt att tala om. Men man förlänger utan vidare avtalet och med enbart en part som kan säga upp detta avtal. Flyget behövs. Men placeringen av Bromma flygplats är i högsta grad olämplig. Det vore förödande för miljön och de boende om det ska vara i ytterligare 30 år.

Fru talman! Sylvia Lindgren tog sin kraft från det som hände för 30 år sedan och hänvisade 30 år framåt och beskriver sveket mot stockholmarna och Bromma. Sylvia Lindgren är antagligen svaret skyldig. Hon beskriver en situation för Bromma där man som majoritetsbildare i Stockholms stad inte har engagerat sig, hittat lösningar och lagt ned Bromma. Det är uppenbarligen vad Börje Vestlund och Sylvia Lindgren vill göra. De vill lägga ned Bromma. De har haft sina redskap att göra det. Brommaavtalet är beslutat av regeringen. Stockholms stadsfullmäktige har godkänt sin del av avtalet. Det är två självständiga parter som utifrån självständiga positioner och intressen i var sitt avtal har ansvar för att se till att man är tillfreds med det man skriver under i avtalet. Så har skett. Det finns ett intresse från Luftfartsverket av långa avtal för att kunna vidta miljöinsatser och göra investeringar som kostar pengar. Där är långa avtal en viktig parameter. Det är en av grundinställningarna som Luftfartsverket har haft. Översynen av avtalet som sådant har skett på initiativ av den andra parten, Stockholms stad. I det sammanhanget är det återigen två parter som har att ta ansvar för var sin del i en förhandling.

Fru talman! Jag ska inte vara lika osjyst som statsrådet är när jag debatterar. Jag brukar inte angripa mina motståndare när de inte har något inlägg kvar. Jag kan bara för Sylvia Lindgrens del säga att problemet är, statsrådet, att Bromma praktiskt taget har varit nedlagt för allt trafikflyg under ett antal år för att sedan upptas igen. Det var en borgerlig majoritet som upptog trafiken. Jag vill i det sammanhanget erinra om att det skedde mot Centerns vilja. Infrastrukturdebatten är oftast väldigt regional. Det är sällan statsrådet behöver stå och diskutera snöskoterleder och sådant med oss stockholmare. Har det hänt? (Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c): Jo, men inte när det gäller Stockholm.) Det har inte hänt med oss stockholmare. Jag tror inte att vi diskuterar andra frågor, andra vägar och andra järnvägar som ligger utanför vårt område. Det brukar vara extremt regionala frågor. Det är klart att vi inte kan kräva något jätteengagemang i denna fråga. Jag har en kommentar om Arlanda. Man säger så här: Varför tas det inte hänsyn till de boende vid Arlanda? Jag är medveten om de miljöproblem och andra problem som finns kring Arlanda. Men det gör ju inte situationen på Bromma så mycket bättre! Skillnaden mellan Arlandas och Brommas situation är måhända att det vid Arlanda är några kilometer mellan de boende och flygplatsen. I Bromma är det några hundratal meter. Det är stor skillnad, och det gör att vi har en annan situation när det gäller Bromma flygplats. Den ligger mitt bland de boende. Såvitt jag vet finns det ingen flygplats i Sverige och ganska få i Europa som har ett sådant läge. Detta är intressant. Jag tycker att man ska ta del av debatten om Heathrows flygplats, som ligger lite för nära bebyggelsen. Men den ligger inte så nära som Bromma.

Fru talman! Naturligtvis är Bromma flygplats placering i sig mycket speciell. Det är en av orsakerna till det långa perspektivet när Sylvia Lindgren hänvisar till den diskussion som har förts om Bromma. Precis som interpellanten säger menar jag att Brommas situation inte är någon nyligen uppkommen situation. Men det har samband med annan flygplatsinfrastruktur när vi tittar på Brommas vara eller icke vara. Om kollektivtrafik i anslutning till Skavsta redan hade varit utbyggd eller prioriterad hade Brommas situation varit en helt annan. Så är det inte. Det har inte prioriterats så. Därför finns det avtal som Stockholms stad har initierat att lyfta upp. Det har man gjort av den anledningen att det är lokalt och regionalt intressant att ha kvar Bromma. Annars hade man inte tagit det initiativet. Från statens sida är det återigen ett ansvar utifrån Luftfartsverkets roll och intresse att se vad som är intressant i ett avtal för att kunna vidta till exempel miljöåtgärder och andra insatser. Från statens sida har vi möjlighet att upphäva avtalet när staten finner andra lösningar. Börje Vestlund hänvisar till att Brommadiskussionen är regional. Vi får ändå inte missa diskussionen om att våra flygplatser är ett mycket nationellt intresse. Jag möter vikten av att Bromma flygplats fungerar även hos socialdemokrater på Gotland, till exempel.