Bristerna i det värmländska vägnätet

Fru talman! Marléne Lund Kopparklint och Pål Jonson har ställt flera frågor till mig om vägunderhåll i framför allt Värmland. Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.

För regeringen är det viktigt med god tillgänglighet i hela Sverige. Det är nödvändigt för att det ska vara möjligt att bo, leva och verka i alla delar av landet och för att få ett Sverige som håller ihop.

I den nationella planen för transportinfrastrukturen som beslutades 2018 genomförde regeringen en rekordstor satsning på vägunderhåll om totalt 164 miljarder kronor. Satsningarna har sedan fortsatt, och efter regeringens förslag i budgetpropositionen för 2021 har anslaget för vägunderhåll utökats med 500 miljoner kronor per år under perioden 2021-2023. Satsningen inriktas på det finmaskiga vägnätet på landsbygden.

Regeringen har även genomfört åtgärder för att öppna upp ett vägnät med högre bärighet, BK4. Det har bidragit till att öka kapaciteten och transporternas effektivitet. Det skapar förutsättningar för att stärka svenskt näringslivs konkurrenskraft, inte minst i Värmland. Det bidrar även med positiva miljöeffekter i form av minskade utsläpp av både koldioxid och luftföroreningar.

Den 16 april överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag till inriktning och ekonomiska ramar för en ny nationell plan för perioden 2022-2033. För att transportsystemet ska utvecklas i riktning mot de transportpolitiska målen och bidra till klimatomställningen bedömer regeringen att det krävs stora insatser avseende både att ta hand om och utveckla befintlig infrastruktur och att genomföra nya investeringar. Totalt föreslås planeringsramen uppgå till 799 miljarder kronor, varav 197 miljarder kronor avsätts till vägunderhåll.

Den nya ramen innebär en ökning av medel till vägunderhåll, vilket behövs för att möta de behov som finns på såväl de högtrafikerade som de lågtrafikerade vägarna. Det kommer att skapa förutsättningar för en hög nivå på vägnätets standard och tillförlitlighet.

Fru talman! Tack för svaret, minister Eneroth!

Kvaliteten på vägnätet varierar i olika delar av Sverige. Värmland är, som ett utpräglat landsbygdslän med en stor basindustri, starkt beroende av ett bra vägnät. Det värmländska vägnätet är dock i uruselt skick och har varit det under lång tid på grund av kronisk underfinansiering. Detta är ett långsiktigt hot, inte bara mot konkurrenskraften hos länets företag utan också mot trafiksäkerheten på våra vägar.

Som trafikant på våra vägar - oavsett om man är lastbilschaufför, vanlig bilist eller cyklist - är man i dag livrädd för att köra ned i ett så kallat potthål, som finns överallt. Vi har fysiskt dåliga vägar med dålig beläggning och svag bärighet. Bilar slås sönder. Lastbilar vågar inte mötas. Man måste också vara vaksam på om vägrenen klarar att man kör ut en bit för att underlätta omkörning.

Bärighetsklassen sänks på många broar, vilket försämrar framkomligheten för framför allt godstransporter. BK4-satsningen förskjuter pengar till enstaka större broar. Det är förvisso en lovvärd satsning i sig själv, men ska den få effekt behöver betydligt mer pengar skjutas till.

Fru talman! Näringslivet längs det finmaskiga vägnätet drabbas hårt när hastigheter sänks. När standarden blir för dålig sänks hastigheten ofta från 90 till 80. Det senaste året har 130 mil statlig väg fått hastigheten sänkt till följd av bristande underhåll. Värmland är inget undantag.

Det är ett ganska sorgesamt facit för sju år av socialdemokratiskt regeringsinnehav. När Tomas Eneroth står på presskonferensen efter att infrastrukturpropositionen lagts fram och hurtigt kommunicerar "Bigger than Biden" är det ett kinesiskt reptrick i den högre skolan, för bakom satsningen - som räknas på 2021 års penningvärde i propositionen och 2017 års i inriktningsunderlaget - finns inga svar på hur man ska komma i kapp underfinansieringen med 105 miljarder i den nuvarande planen eller de 66 miljarderna i underhållsskuld för järnväg och väg. Regeringen sätter i stället på sig slöseribyxorna och väljer att gå vidare med höghastighetståg till en kostnad av minst 300 miljarder, sannolikt ytterligare 100 miljarder.

Nej, fru talman, det här är inte ansvarsfullt. Minister Eneroth är inte pojken med guldbyxorna, så därför måste hans politik ifrågasättas. Politik är inte att "lôve och lôve", som vi säger i Värmland. Politik är att välja och att ta ansvar.

Vi moderater väljer underhåll av väg och järnväg, gods- och pendling som bygger jobb och tillväxt och 250 kilometer i timmen som långsiktigt mål för hela Sverige. Vi vill gå vidare med Oslo-Stockholm och stärka omställningen från fossilt till fossilfritt. Allt detta kan vi göra eftersom vi inte vill bygga nya stambanor för jättesnabba tåg mellan tre storstäder.

Som moderat politiker från Värmland är jag stolt när jag säger att vi prioriterar godset till våra företag, pendlarna på våra vägar och restiden till vår viktigaste handelspartner Norge. Detta är viktigare än att vissa personer ska åka tåg jättesnabbt mellan Stockholm och Göteborg om 20 år. För mig är detta både en frihetsfråga och en rättvisefråga. Hela Sverige och Värmland ska leva. Regeringens satsning på snabba tåg ska inte ske på bekostnad av landsbygdens överlevnad.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret på interpellationen som jag och Marléne Lund Kopparklint har ställt! Den berör som sagt den bristande kvaliteten på det värmländska vägnätet. Detta är ett växande samhällsproblem i Värmland men även i hela Sverige. Vi har byggt upp en enorm underhållsskuld på infrastrukturområdet. Sverige är ett stort avlångt land, och det ställer höga krav på en infrastruktur i alla dess delar.

Fru talman! Generaldirektören för Trafikverket, Lena Erixon, varnade för en tid sedan för att vi i princip står i samma vägskäl i dag när det gäller underhållet av vägen som vi stod i för 20 år sedan när det gällde järnvägen. Men konsekvenserna om vi inte tar tag i bristen på underhåll av vägen kommer att bli mycket större och allvarligare.

I grunden handlar allt detta om att 90 procent av alla resor som genomförs går på väg och på hjul. Vi vet också att efterfrågan på transport av gods kommer att mer än fördubblas under de närmaste årtiondena. Det finns alltså, fru talman, starka skäl att ta Lena Erixons varning på största allvar och investera väsentligt mer i vägunderhållet än vad som görs i dag.

Infrastrukturministern nämner en del av dessa satsningar. Min bedömning är att de är otillräckliga - en bedömning som jag för övrigt delar med Trafikverket, som pekar på den mycket stora underhållsskuld vi har när det gäller väg.

Fru talman! Kvaliteten på vägnätet varierar givetvis i olika delar av landet, precis som Marléne Lund Kopparklint sa. Men man kan med väldigt stor säkerhet säga att kvaliteten på vägnätet i Värmland är väsentligt sämre än i många andra delar av landet. Motorförarnas Riksförbund utvärderar varje år kvaliteten på vägnätet i 21 olika län. Tyvärr får jag konstatera att vårt eget län Värmland ligger i botten; vi pendlar mellan att vara tredje sämst och sjätte sämst, som bäst.

Vi har helt enkelt under lång tid haft mycket stora problem när det gäller underhållet av väg, och, fru talman, det får naturligtvis konsekvenser också för trafiksäkerheten. Ett ojämnt underlag innebär sämre kontakt mellan väg och däck, vilket resulterar i ett försämrat grepp på vägen. Risken för singelolyckor ökar kraftigt när vägarna är ojämna.

Man kan tyvärr också se i statistiken att Värmland sticker ut i dessa sammanhang. Jag ska också säga att siffrorna, precis som i övriga landet, har sjunkit något över tid även om de gick upp 2018. Men vi har proportionellt sett fler allvarliga olyckor i Värmland än i resten av landet.

Det handlar å ena sidan naturligtvis om kvaliteten på ytskiktet, å andra sidan, vilket är allvarligt, om bristen på mötesseparation. Vi vet att det finns ett omedelbart samband - med mötesseparation får man färre allvarliga trafikolyckor. I länet har man därför arbetat väldigt hårt för att bygga ut mötesseparationen; man gör det på väg 61, 62 och 63. Men med tanke på den ekonomiska tilldelning som krävs för att bygga ut ungefär 15 mil kommer det att ta någonstans mellan 80 och 100 år med den ekonomiska plan vi har i dag för att få mötesseparation på de tre väldigt centrala vägarna.

Precis som Marléne Lund Kopparklint sa förut har Region Värmland sagt att bara för att vidmakthålla funktionaliteten hos vägnätet i länet krävs det 120 miljoner, och vi ligger i dag på 60 miljoner.

Jag vill avslutningsvis fråga infrastrukturministern om han delar bedömningen från både Region Värmland och Trafikverket att de satsningar som nu görs är otillräckliga för att vidmakthålla kvaliteten i vägnätet, både i Värmland och på nationell nivå.

Fru talman! Jag gav mig in i den här diskussionen eftersom det handlar om vägunderhåll. I detta fall gäller det Värmland, och jag var faktiskt ute och körde på värmländska vägar i helgen. Det var inte upplyftande - spårbildning, potthål, sprickor i vägen. Det är lite sorgligt att i en så viktig del av landet som Värmland, när det gäller industriproduktion, skogsproduktion och så vidare, se att vägnätet är i så dåligt skick. Ni pendlar mellan tredje och sjätte sämst i undersökningen, men det finns län i andra delar av Sverige som har samma situation.

Nu har regeringen föreslagit ökade satsningar på underhållet, men det täcker inte upp för den skuld vi har. Det kommer ändå att bli sämre och sämre.

Att inte sköta vägarna är ungefär som att inte laga taket på sitt hus om man har ett läckage. Om man inte vidtar en åtgärd blir skadan än värre. Det är precis samma sak med en väg. Om den på något sätt är skadad i sitt ytskikt tränger det ned i vägkroppen, och man får frostsprängningar och värre skador som kräver större insatser för att vägen ska kunna rättas till.

En annan del av detta är när det finns kraftig spårbildning. Vid nederbörd ökar då risken för olyckor dramatiskt. Även om man har bra däck kan det innebära att man får vattenplaning. I bästa fall landar man på ett gärde vid sidan av vägen. I sämsta fall hamnar man på motsatta körbanan, och så möter man kanske ett tungt fordon där.

Själv kör jag inte längre yrkesmässigt med tunga fordon. Men jag har gjort det tidigare, och jag körde mycket i Värmland. Vägarna var dåliga, och man var rädd att det skulle slå i när man mötte någon. Det fanns vägpartier där timmertransporter fick gå i en riktning uppåt och i en annan riktning nedåt, just för att minimera riskerna för att fordonen skulle slå i varandra. Riskerna är ganska stora med luftfjädrade fordon, för de får en större sidorörelse än fordon med bladfjädrar.

Det bristfälliga underhållet får alltså dramatiska konsekvenser. Det handlar inte bara om att det kanske upplevs som obehagligt att åka på vägen, utan det leder till skador och slitage på fordonen och till en akut risk för olyckor. Man får också ett betydligt tyngre underhåll när vägen tillåts gå ned sig så pass mycket innan en åtgärd vidtas och man hamnar i ett läge där man tvingas till en akutåtgärd.

Vi har också ett annat bekymmer; det gäller dem som kör tvåhjuliga fordon, alltså motorcyklar. Där är det etter värre när vägen är i dåligt skick, för man kan helt enkelt kastas av vägen om man har otur. Det kan handla om sprickbildning eller om att vägen så att säga delar sig, och på det viset kommer delar av bärlagret upp på vägytan. Det kan då innebära att man kör omkull.

Det förekommer också provisoriska lagningar som snarare får en halkskapande yta än den friktion som man rimligen kan begära. Vi har också haft ett antal sådana olyckor, där bland annat Trafikverket har fått stå till svars för att en felaktig metod har använts för att laga vägbanan. Oftast används budgetvarianten när vägar ska lagas provisoriskt.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för att ni reser en väldigt viktig fråga; det måste jag verkligen säga. Visste ni - det visste faktiskt inte jag innan - att BK4, satsningen vi gör för att vägar ska få ökad bärighet så att skogsindustrins och näringslivets transporter kan ske med lastbilar på 74 ton, började i Värmland? Det var där man gjorde de första BK4-vägarna, och nu gör regeringen sedan flera år tillbaka storsatsningar på just BK4. Skogsindustrin och många andra har efterlyst detta. Vi ökar alltså bärigheten, och inte minst ett län som Värmland drar nytta av detta, tillsammans med mitt Småland, där skogsindustrin också är tung, liksom Västerbotten och Norrbotten.

Detta är faktiskt ett av de sammanhang där det sker en omfördelning från stad till landsbygd, och det är väl på tiden, kan man tycka ibland, att gemensamma nationella medel i större utsträckning landar på landsbygden. Det tycker jag är bra. På samma sätt har det varit viktigt för mig att säkerställa att de satsningar vi gjort på att begränsa potthål och på ökat vägunderhåll i budgetarna på senare håll har öronmärkts för landsbygden. Detta har också kommit inte minst Värmland till del.

Jag tror att det är viktigt, för detta är en tuff utmaning. Skälet till att vägarna är dåliga är ju år av underinvesteringar, vilket ni också bekräftar. När vi hade en moderatledd regering lades 522 miljarder kronor i hela den nationella planen. Vi hade då en finansminister som öppet talade om att det inte fanns skäl att satsa på till exempel järnväg.

Detta innebar att det när vi tillträdde behövdes ganska stora tillskott - först 100 miljarder mer i den förra nationella planen, där vi lade mycket på järnvägsunderhåll för järnvägen var verkligen nedsliten, men också rekordstora summor på vägunderhåll. Och nu, i denna plan, är det 176,5 miljarder mer. Det är kraftiga ökningar, för vi prioriterar från regeringens sida satsningar på investeringar i infrastrukturen och på underhåll före skattesänkningar. Det är den prioritering man till slut måste tvingas göra. Moderaterna har ofta en tendens att lägga mer pengar i opposition, men i regeringsställning blir det något mindre resurser.

Icke desto mindre uppskattar jag engagemanget, och jag tycker att det är viktigt att vi lägger resurser på vägarna. Det är därför vi nu föreslår 197 miljarder kronor. Moderaterna har i sin budget 7 miljarder som man i stället lägger på sänkt bensinskatt. Skulle de inte göra mer nytta om de gick till vägarna?

Vi har sedan länge haft en diskussion om vägtrafikskatt. I dag är det en nedsliten väg man kör på mellan Torsby och Eda, inte minst på grund av yrkestrafiken. Vi vet att i dag är ordningen sådan att när utländska lastbilar från Rumänien, Bulgarien, Polen, Litauen och andra kör där betalar de inte en krona för vägslitaget. Det gör de boende i Torsby. Det gör svenska åkeriföretag, men inte utländska.

Varför det? Jo, för att Moderaterna, Sverigedemokraterna och flera andra partier har motsatt sig att hitta en sådan beskattningsmodell som man har i Tyskland, i Frankrike och i många andra europeiska länder. Varför är det inte rimligt att de som kör på vägarna från utländska åkerier också är med och betalar för att vi ska få en ännu bättre vägstandard i Sverige?

Jag delar engagemanget för att vi ska förbättra kvaliteten på våra vägar och har därför en fråga tillbaka till interpellanterna. Moderaterna bör ju i så fall också vara beredda att se till att fler får glädjen och möjligheten att vara med och bidra, inte minst utländsk åkerinäring. När det gäller prioriteringen sänkt bensinskatt för flera miljarder - vore det inte rimligare, inte bara av klimatpolitiska skäl utan också när det handlar om var vi prioriterar att lägga resurserna, att lägga dessa pengar på att förbättra vägstandarden i Sverige? Det skulle behövas inte bara i Värmland utan också hemma i Småland.

Fru talman! Som jag sa tidigare: BK4 är lovvärt, men för att få effekt måste ministern ändå förstå att man måste lägga ännu mer pengar eftersom underlaget är under all kritik.

När det kommer till bensinskatten, som ministern verkar ha hakat upp sig på, kan jag berätta för ministern att vi satsar 2 miljarder mer än regeringen på elektrifiering av vägnätet.

Fossilt drivna bilar ska bort - så är det - men kostnaden för omställningen ska vara rättvis. Att ständigt höja bensinskatten, som regeringen har gjort, drabbar inte dem som bor på Söder i Stockholm. Det drabbar mamman i Värmlands Nysäter, som måste ha bil för att komma till jobbet och skjutsa barnen till skolan. Det kan inte vara så att minister Tomas Eneroth är klimatsmart och åker skattesubventionerad tunnelbana medan hela priset för omställningen ska betalas av mina värmländska väljare på landsbygden.

Fru talman! För Värmland krävs det enligt Region Värmland cirka 120 miljoner per år för att upprätthålla dagens funktionalitet på det statliga vägnätet. Men de tillgängliga medlen ligger endast på 60 miljoner per år, vilket leder till brister i funktionalitet och användbarhet i vägnätet.

Detta är mycket oroande och slår hårt mot näringslivets konkurrenskraft i Värmland - för att inte tala om trafiksäkerheten. Har vi inte säkra vägar, fru talman, riskeras människoliv, och företag väljer andra alternativ än Värmland på grund av de urusla vägarna och förbindelserna.

Fru talman! Både LRF och Transportföretagen har uttalat oro för det försämrade underhållet. Detta förstärktes när Transportföretagen räknade ut att underhållsskulden kommer att mer än fördubblas de närmaste tio åren om ingenting görs.

Man skulle ju kunna tänka sig att regeringen borde lyssna på Trafikverket, som anser att man saknar tillräckliga medel och därför enbart prioriterar högtrafikerade vägar. Verket bedömer att det skulle behövas minst ytterligare 3 miljarder för att ens bibehålla dagens standard. Snacka om att bidra till splittring mellan stad och land!

Fru talman! Den återkommande frågan är varför minister Eneroth inte vill satsa på att underhålla våra vägar så att de blir mer trafiksäkra i stället för att bygga höghastighetståg. Regeringen kommer inte ifrån att det är ofantliga summor man vill lägga på höghastighetståg eftersom det kräver omfattande ombyggnationer på befintliga järnvägar för att de ska klara av driften av dessa tåg. Samtidigt finns det ett stort behov av att laga våra vägar runt om i landet.

Det här är fullständigt oansvarigt, fru talman, och det förstår vem som helst. Om man har ett gammalt hus kanske man ska se till att renovera taket så att det inte regnar in och förstör hela bostaden innan man bygger en pool.

Fru talman! Vi moderater vill utforma en modern och hållbar infrastrukturpolitik med fokus på jobb, pendling och tillväxt som med hänsyn till skattebetalarnas pengar inkluderar alla färdslag och som fungerar i hela landet. Det blir en inkludering som motverkar splittring mellan stad och land.

Hela landets vägnät har stor betydelse för att förflytta både människor och gods under en överskådlig framtid. Därför behöver vägarna stärkas med tydligt fokus på underhåll, breddning och säkerhet.

Fru talman! Det är uppenbart, Tomas Eneroth, att vi prioriterar olika.

Jag konstaterar att regeringen nu högt prioriterar höghastighetståg. Det gör inte Moderaterna, och därmed har vi också ett större reformutrymme för att satsa på annat, som vi tycker är mer behjärtansvärt. Det gäller till exempel underhållet av väg. Tomas Eneroth vet också att vi under den här perioden lägger 6 miljarder mer än regeringen på underhållet av väg.

Fru talman! Bensinskatten är en skatt som med hög precision landar på människor som bor på landsbygden. Om man bor på landsbygden lägger man mer än dubbelt så mycket av sin disponibla inkomst på drivmedel som om man bor i stan, så det är klart att sänkt bensinskatt är viktigt för människor som bor på landsbygden.

Fru talman! En röd tråd genom alla de län som har brister i vägnätet är att man har mycket tung lastbilstrafik. Moderaterna har också jobbat hårt för att vi ska kunna få tyngre och längre lastbilar.

Vi har också en betydande skogsindustri i Värmland; det är faktiskt inget annat län i hela Sverige som har en så stor del av befolkningen som jobbar inom skogsnäringen. Vi har många och tunga timmerbilar som kör på våra vägar.

Ett annat skäl, fru talman, till att kvaliteten på vägnätet i Värmland är sämre än i många andra delar av landet är att vi har haft betydande problem med att koordinera samarbetet över gränsen gentemot Norge. Vi har haft svårt att få ihop de svenska trafikmyndigheterna med de norska trafikmyndigheterna. För ett gränslän som Värmland är detta förödande.

Fru talman! Jag skulle vilja ta några tydliga exempel på vår oförmåga att gå i takt när det kommer till investeringar i vägnätet över landsgränsen mot Norge.

För det första: E18 skär rätt igenom mitt och Marléne Lund Kopparklints hemlän. Det är själva kroppspulsådern i korridoren från Stockholm till Oslo, och det är Sveriges mest folkrika korridor - och jag kan tillägga att det är den mest folkrika i hela Norden.

Det är 8 mil på sträckan som inte är mötesseparerade, mellan Valnäs och Töcksfors. Trafikverket är mycket tydligt med att man ser ett behov av att mötesseparera vägen. Det finns starka skäl, för vi har tyvärr många trafikolyckor i form av frontalkollisioner. Men Trafikverket är också tydligt med att man inte har de ekonomiska medlen för att satsa på E18. När det gäller E18 är alltså Värmland helt klart den felande länken mellan Sverige och Norge.

Jag kan konstatera att Norge har gjort klart alla sina investeringar på E18 hela vägen upp till gränsen, och de väntar nu på ett svenskt besked om att vi ska svara upp mot detta.

Och vad gör Trafikverket i stället? Jo, man tvingas sänka hastigheten, precis som Marléne Lund Kopparklint anförde. Man sänker nu hastigheten på stora delar av vägnätet i Sverige på grund av att kvaliteten på vägnätet är för låg, och det medför trafikfaror.

Ett annat exempel där vi också har gått i otakt gäller E16 från Torsby till Kongsvinger. Vi hörde att infrastrukturministern pratade om Torsby till Eda, och det stämmer. Lastbilar får nämligen inte köra över gränsen på E16 från Torsby till Kongsvinger eftersom vi inte har någon tullstation där. Detta är den enda Europavägen i hela Sverige som inte har en tullstation. I stället tvingas man köra en omväg på tolv mil. Det är inte speciellt klimatsmart. Det är ytterligare ett exempel där Sverige och Norge inte går i takt. Jag kan också konstatera att Norge faktiskt har investerat i E16 hela vägen upp till Kongsvinger.

Ytterligare ett problem är att Tullverket inte går i takt. Man har till exempel stängt av tullen på E18 på natten. Där klipper man av kroppspulsådern.

Vad jag försöker säga med detta är att vi behöver en mycket starkare koordinering över gränsen. Det finns möjligheter till detta om man använder Nordiska rådets infrastrukturministerråd. Jag vet dock att regeringen inte har varit entusiastisk för att koordinera det arbetet.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Tomas Eneroth!

Jag har två saker jag vill korrigera igen. När det gäller eurovinjetten är det återigen ett bevis för att kontrollerna inte fungerar. De som kör i Sverige ska betala via eurovinjetten, och det fuskas hej vilt med det. Det beror på att det inte finns någon som kan lagföra den som inte följer regelverket.

Det andra är att vi har lagt fram motionsförslag om att införa samma typ av skatt för utländska fordon i Sverige som man har i Tyskland, den så kallade mauten. Då kan jag alltså se fram emot stöd från Socialdemokraterna i höst i den frågan.

När det gäller underhåll av väg är det oerhört viktigt för de människor som bor och verkar runt omkring i vårt land att vägtrafiken fungerar. Det är pulsådern. Det är möjligheten att leva och verka i det område där man bor. Det gäller Värmland, Västerbotten, Jämtland eller var som helst i vårt avlånga land. Det är en förutsättning för att jag ska kunna ta mig till jobbet, åka till doktorn, åka till affären eller vad det nu är fråga om. Det är oerhört viktigt för den industriella verksamheten att den har ett väl fungerande vägnät så att transporterna fungerar.

Detta står inte i konflikt med klimatarbetet. Man kan mycket väl förändra transportsystemet så att det uppfyller klimatkraven. Men vi kan inte släcka ned vår infrastruktur och säga: Det går inte, för klimatet klarar inte det. Det är klart att vi måste ha ett vägnät som fungerar. Oavsett om man bor i Karlstad, i Dikanäs eller var det nu kan vara måste vägnätet fungera. Det måste tillföras pengar. Här kommer det inte tillräckligt med pengar från regeringen.

Fru talman! Jag tackar interpellanterna för engagemanget i något så viktigt som våra vägar.

Låt mig först korrigera Marléne Lund Kopparklint: Nej, jag åker inte tunnelbana hemma i Småland. Vi har inte det. Hemma i Småland är det vägar och ibland järnvägar som gäller. I Kosta, där jag själv har vuxit upp, fanns det inte vare sig det ena eller det andra, höll jag på att säga. Det innebär att jag verkligen är väl förtrogen med vad det innebär att åka runt på både mindre och större vägar.

Därför är jag också engagerad i det som jag vet att även Pål Jonson är oerhört engagerad i, nämligen trafiksäkerheten - att vi ser till att bygga säkra vägar, sätter upp mitträcken och har rätt hastighet. Där vill jag dessvärre korrigera även Pål Jonson: Pål säger att det är sänkta hastigheter på stora delar av vägnätet. Sanningen, bara för att det ska vara korrekt, är att vi har 10 000 mil statlig väg i Sverige. Sedan 2012, då denna process startades under moderatledd regering, har det genomförts sänkning på 425 mil väg - alltså 425 mil väg av 10 000 mil. Dessutom har hastigheten höjts på 125 mil, bland annat genom mitträcken och mittseparering. Då minskar risken för frontalkollisioner.

Där har den regering som jag tillhör gjort någonting som tidigare regeringar inte gjorde. Vi tillför extra resurser just för att kunna sätta upp mer räcken. Vi hjälper länsplanerna med att skjuta till statliga resurser så att vi kan öka trafiksäkerheten och sätta upp fler mitträcken, så att pendlingssträckor kan gå från 90 till 100 kilometer i timmen i stället för att sänkas till 80.

Men det behövs mer resurser, och det är för att det under lång tid satsades för lite. Det tycker jag är ett bekymmer. Nu är det 197 miljarder kronor, vilket är rekordstora resurser. Men jag vill ändå passa på att säga, eftersom jag är inne på Smålandstemat, att jag som smålänning också är väldigt angelägen om att vi använder pengarna effektivt. Jag blir bekymrad när jag ser i Trafikverkets underlag och Riksrevisionens granskning att kostnaderna för vägunderhåll har ökat med, tror jag, 60 procent. Då kan inte vare sig regeringen eller riksdagsledamöter säga: Lägg bara på mer pengar! Vi måste också noggrant granska och se hur pengarna används. Blir det mer vägunderhåll? Det kommer jag att vara väldigt noga med.

Inte minst tänker jag säkerställa att det sker till vägar i hela landet. I den senaste budgetpropositionen skjuter vi därför till satsningar öronmärkt till landsbygdens vägar.

Sedan är det ett bekymmer att Moderaterna ändå väljer att prioritera sänkt bensinskatt. Ni lägger till och med mer pengar på sänkt bensinskatt än på att öka vägunderhållet. Det är en intressant prioritering, får man säga. Ni säger också fortsatt nej till vägslitageavgift. Uppenbarligen tycker ni då att det är rimligt att utländska lastbilar som kör på vägarna i Värmland ska göra det gratis, medan de boende i Torsby, Eda eller andra samhällen ska vara med och betala vägunderhållet skattefinansierat, precis som alla vi andra. Vore det inte rimligt om vi faktiskt såg till att också de utländska företagen fick möjligheten? Då behövs en vägslitageavgift, vilket ni motsätter er.

Jag tror att vi allihop vill ha bättre kvalitet på våra vägar. Det är därför vi lägger mer resurser. Däremot blir jag bekymrad när Marléne Lund Kopparklint försöker sätta detta i motsatsställning till satsningar på järnväg. Jag kan se att det finns väldigt många moderater i Västra Götaland, i Skåne, i Jönköping, i Norrköping och i Linköping, och även i den moderata riksdagsgruppen, som tycker att satsningar på att bygga ut vårt järnvägssystem i hela landet också är viktiga. Det gäller såväl i Värmland som längs nya stambanor eller Norrbotniabanan. Det är det vi säkerställer, för vi lägger mer resurser än någonsin - väsentligt mer än vad som gjordes när Moderaterna hade regeringsmakten.

Fru talman! Nu har både jag och min kollega riksdagsledamoten Pål Jonson gett flera exempel på att man måste agera nu för Värmlands vägnät. Jag skulle vilja ha ett svar av ministern på hur vi ska hantera frågan när det enligt Region Värmland krävs 120 miljoner per år för att upprätthålla dagens funktionalitet på det statliga vägnätet men de tillgängliga medlen endast ligger på 60 miljoner per år. Hur ska man hantera säkerheten på våra vägar med de siffrorna? Jag får inte ihop den ekvationen. Jag önskar att ministern kunde sätta på sig slöseribyxorna även här och hjälpa Värmland så att vi kan få en hög trafiksäkerhet på våra vägar runt om i vårt län.

Fortsättningsvis vill jag ändå nämna att prio har lagts på större vägar, typ 1-3. De andra är nedprioriterade. Detta har varit mycket tydligt i bärighetsprioriteringarna de senaste åren. Det är också uttalat från Trafikverket. Detta medverkar till klyftan mellan stad och land, och möjligheten att bo och verka i hela Sverige påverkas.

Även om det nu i den här propositionen faktiskt föreslås mer pengar till underhåll är det långt ifrån tillräckligt för att ens komma upp till nollnivå, så att säga. Regeringen föreslår mer medel till enskilda vägar, vilket är otroligt viktigt för företagare i exempelvis lantbruksbranschen. Problemet är bara att detta är underhåll och investeringar som är kraftigt eftersatta på grund av otillräckliga medel under många år. Det blir ett nollsummespel, och effekterna - liksom hurraropen för regeringen - uteblir.

Jag har många frågor till ministern som jag skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Jag kan lugna infrastrukturministern med att jag också gärna ser satsningar på järnväg och underhåll. Jag vill dock inte ha höghastighetståg, utan jag vill ha en bättre järnväg mellan Oslo och Stockholm.

Jag kan konstatera att vi har fått en utsträckt hand från Norge. Jag kan dock inte hitta någonting om järnväg mellan Oslo och Stockholm i infrastrukturpropositionen, vilket inger oro. Det är ju bekant att Moderaterna som parti står bakom satsningen på järnväg mellan Oslo och Stockholm, som också skulle ha mycket goda effekter för att flytta människor från flyg till järnväg.

Jag vill återigen lyfta upp behovet av en koordinering på nordisk nivå kopplat till infrastrukturen. Förr i tiden - fram till 2011 - hade vi ju ordningen att de nordiska trafikministrarna träffades i Nordiska rådet för att diskutera infrastrukturfrågor, allt i akt och mening att binda ihop de nordiska länderna.

Jag lyssnade mycket noggrant när infrastrukturministern talade för Nordiska rådets svenska delegation. Alla i Nordiska rådets svenska delegation, inklusive de socialdemokratiska ministrarna, ville se en återaktivering av Nordiska ministerrådets möten, som gör att trafikministrarna träffas. Jag hörde inte ett positivt gensvar från infrastrukturministern, men han får gärna korrigera mig om han har nyheter beträffande detta i dag.

Jag har en sista punkt, fru talman. Det är naturligtvis jättebra att det kommer mer pengar till väg. Samtidigt ska man ha klart för sig att det ser väldigt ojämnt ut när det gäller fördelningen över hela landet. Värmland är det län som har fått den tredje sämsta utdelningen över tid när det gäller länsplaner; vi har i princip haft nolltillväxt två infrastrukturperioder i rad. Detta är olyckligt för den regionala utvecklingen i mitt och Marléne Lund Kopparklints län.

Tack, infrastrukturministern, för debatten!

Fru talman! Jag vill tacka Marléne Lund Kopparklint och Pål Jonson - jag uppskattar verkligen engagemanget! Jag har ju varit i Värmland väldigt mycket, eftersom min syster bodde där i 30 år, och kört runt på de värmländska vägarna. Jag känner mig ibland lika hemma där som hemma i Småland, för det är väldigt lika natur. Det är också därför jag tycker att det är så otroligt viktigt att vi har resurser för vägunderhåll och inte minst BK4-satsningen, som näringspolitiskt är otroligt viktig, inte minst för ett län som Värmland. Där lägger vi resurserna.

Därför blev jag bekymrad när jag hörde Marléne Lund Kopparklint tala om slöseribyxor. Detta är inte slöseri, utan det är investeringar. Detta är investeringar i svensk infrastruktur i en utsträckning vi inte har varit med om någonsin tidigare. Det är väsentligt mer investeringar än vad som gjordes när Moderaterna hade regeringsmakten. Det är satsningar både på väg och på järnväg.

Satsningarna på järnvägen görs eftersom vi slår i kapacitetstaket. För ett och ett halvt år sedan fick jag åka det jag kallade det miljonte tåget. Jag fick göra detta därför att det hade gått 1 miljon tåg på den svenska järnvägen; det har aldrig gått så många. Trafikverket varnade då för att det var fullt på spåren - vi måste öka kapaciteten.

Då räcker det inte att bara renovera och reparera, utan vi måste tillföra nytt. Det är ju detta som gör att Marlénes och Påls partikamrater i Moderaterna i andra delar av landet vill ha nya stambanor för höghastighetståg, så att de avlastar, så att vi får plats med mer gods längs Södra stambanan och Västra stambanan och så att vi kan bygga järnväg som vidgar arbetsmarknaden i Norrköping, Linköping, Borås och Hässleholm.

Vi ska dock naturligtvis också ha utrymme att satsa på vägar. Egentligen borde detta bara självklart, men ni i Moderaterna har dessvärre varje gång ni fått chansen valt att i stället prioritera skattesänkningar. Det blir då talande att ni lägger mer pengar på bensinskatt än på vägunderhåll.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.