Bristande opartiskhet i utbildningsväsendet

Fru talman! har frågat mig vad jag rent allmänt anser om att lärare vinklar sin undervisning åt de egna politiska preferenserna på ett signifikant sätt, och om jag anser att det behövs ändringar i till exempel skollagen för att förtydliga saklighet och opartiskhet och på så sätt om möjligt minska överträdelserna på våra utbildningsanstalter. Robert Stenkvist har också frågat mig om jag anser att det behövs tydligare och kraftfullare konsekvenser för lärare som kanske upprepade gånger påtagligt bryter mot saklighet och opartiskhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inledningsvis säga att jag som minister inte kan kommentera de påståenden om en enskild lärare som Robert Stenkvist nämner i sin interpellation.

Regeringens och min självklara uppfattning är att alla lärare ska iaktta kravet på saklighet och allsidighet i undervisningen. Vikten av saklighet och objektivitet underströks också i propositionen Politisk information i skolan (prop. 2017/18:17), som riksdagen beslutade om hösten 2018.

Bestämmelser om statsskickets grunder och grundläggande fri- och rättigheter, som kan sägas utgöra vår konstitutions värdegrund, finns i regeringsformen. Enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen ska det allmänna verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Skolor och skolans personal ska beakta objektivitetsprincipen i regeringsformen som innebär en skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet i verksamheten.

Skolan har också ett viktigt demokratiskt uppdrag, vilket regleras såväl i skollagen (2010:800) som i skolans läroplaner. Utbildningen ska vidare vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

En lärare ansvarar för den undervisning som han eller hon bedriver och ska se till att undervisningen är saklig och allsidig. Rektorn leder och samordnar det pedagogiska arbetet vid en skolenhet och ansvarar för att utbildningen utvecklas. Om en lärare i sin undervisning inte följer skolans styrdokument bör det få konsekvenser. I första hand åligger det arbetsgivaren att vidta åtgärder inom ramen för arbetsrätten. Statens skolinspektion har tillsyn över skolväsendet, och i detta ansvar ingår att kontrollera att utbildningen följer bestämmelserna i skollagen och andra författningar som reglerar verksamheten.

Vidare prövar Lärarnas ansvarsnämnd om lärare som misskött sig ska få en varning eller bli av med sina legitimationer. Prövningen sker efter att Skolinspektionen gjort en anmälan. En legitimerad lärare kan få en varning om han eller hon varit oskicklig i sin yrkesutövning eller i samband med sin yrkesutövning gjort något brottsligt som gör att lämpligheten att verka som lärare kan ifrågasättas eller på något annat sätt visat sig mindre lämplig att undervisa.

Om läraren till exempel varit grovt oskicklig i sin yrkesutövning, begått ett allvarligt brott eller på något annat sätt visat sig särskilt olämplig att undervisa kan lärarlegitimationen komma att dras in.

I fråga om saklighet och opartiskhet är regleringen tydlig, och jag ser inget behov av att göra några ändringar i skollagen eller andra författningar.

Fru talman! Det här är andra gången som statsrådet Ekström och jag debatterar samma ämne. Orsaken är inte att ödsla vår tid, utan för att jag inte blev riktigt nöjd förra gången. Det här är ett återkommande problem som jag faktiskt tror måste åtgärdas.

Först vill jag mer direkt bemöta statsrådets svar, fru talman.

En minister ska självfallet inte gå in på enskilda fall, men jag ansåg mig tvungen att i min interpellation nämna ett exempel som visar hur detta odemokratiska ofog förekommer - bevis, helt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I statsrådet Ekströms skriftliga svar står det följande: "Regeringens och min självklara uppfattning är att alla lärare ska iaktta kravet på objektivitet och saklighet i undervisningen." Det är jättebra. Jag minns inte att jag fick ett lika klart svar förra gången jag ställde en interpellation om detta. Jag tycker att detta är ett bra svar.

Vidare, fru talman, säger statsrådet Ekström att "skolor och skolans personal ska beakta objektivitetsprincipen i regeringsformen som innebär bland annat en skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet i verksamheten". Tack, statsrådet Ekström! Detta var exakt vad jag ville höra. Om statsrådet hade sagt detta förra gången hade vi kanske till och med kunnat skippa den här interpellationen helt.

Men så har vi problemen med att lärare som gör övertramp ändå fortsätter. Därav följer min fråga om det behöver göras förtydliganden i till exempel skollagen.

Jag ska tala lite om bakgrunden till min upprepade interpellation. Efter att vi pratades vid sist om det här har ett mycket graverande fall i ett gymnasium i Karlskrona uppmärksammats. Det var ett fall där en lärare framställde tre partier, inte bara Sverigedemokraterna, som direkt odemokratiska. Läraren hade dessutom angående detta gjort eget undervisningsmaterial, som skärmdumpades av en upprörd förälder. Här har vi alltså svart på vitt att en lärare ägnar sig åt ren partipolitik på undervisningstid.

Vi ska inte gå in för mycket på det här enskilda fallet. Vi ska inte handskas med enskilda fall här. Men detta är ändå ett konkret och tydligt exempel på att det föreligger ett problem. Det är ett problem som vi inte bör sopa under mattan, tycker jag - därav min fråga till statsrådet. Om fall med bristande opartiskhet fortsätter att droppa in, kan det då inte till slut bli fråga om att regeringen ändå bör vidta åtgärder angående det här?

Jag har även en allmän reflektion. Om vi tycker att det är okej med politisk påverkan från vänsterhåll måste det vara lika okej med politisk påverkan från motsatt håll. Då måste till exempel en sverigedemokratisk lärare få föra fram sina åsikter på exakt samma sätt. Men jag tycker inte att det ska vara så åt något håll. Nu verkar det vara så att lärarkåren lutar lite åt vänsterhållet totalt sett, men det kanske inte varar för evigt. Det kan också vara så att lärare från höger är bättre på att skilja på undervisning och privata åsikter.

Fru talman! Robert Stenkvist säger mycket riktigt att det är andra gången som en i stort sett likalydande fråga ställs. Ledamoten säger också att han inte var riktigt nöjd förra gången. Den här gången säger han att svaret är jättebra. Mitt minne kanske sviker mig, men om jag minns den tidigare interpellationsdebatten med Robert Stenkvist rätt var han uttalat positiv till mitt svar och sa att det var väldigt bra. Jag får väl hoppas att vi kan skippa att ha en liknande interpellationsdebatt en gång till. Men jag kanske minns alldeles fel - det kan ju ha varit någon annan interpellationsdebatt där Robert Stenkvist hyllade mitt svar.

Jag har fortfarande lite svårt att svara på den fråga som Robert Stenkvist ställer. Robert Stenkvist säger mycket riktigt att vi inte ska diskutera enskilda fall här i riksdagens talarstol. Sedan fortsätter han att diskutera ett antal enskilda fall. Jag kan lika lite nu som i interpellationssvaret säga någonting om de påståenden som Robert Stenkvist för fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns, som jag har redogjort för, en vedertagen ordning för hur man hanterar fall där det anses att lärare har begått fel i sin yrkesutövning. Den ordningen är klar och tydlig. Den är fastslagen av riksdagen, och den är öppen och tillgänglig.

Med det får jag avsluta den här delen av mitt svar och avvakta vad Robert Stenkvist mer har att anföra, eftersom det inte finns så mycket mer jag kan tillföra utöver det som redan är inlämnat.

Fru talman! Jag kan inte minnas att det som jag citerade skulle ha varit med i det förra interpellationssvaret, men jag tycker att det är glasklart. Min önskan är att det skulle vara lika glasklart för landets lärare och rektorer. Men det visar sig gång på gång att det inte är det. Det är därför jag står här och för en interpellationsdebatt om detta.

Det droppar in jättemånga rapporter om lärare som inte klarar av det här med opartiskheten. Det sker främst i valrörelsen, men det kommer rapporter hela tiden. Jag får höra om barn som kommer gråtande hem för att deras föräldrar är sverigedemokrater och lärarna har sagt att de är hemska och ska utrota människor och allt möjligt. De här barnen är alldeles förstörda. Jag har hört många sådana historier. Det är därför jag interpellerar om detta.

Fru talman! Det som statsrådet Ekström har anfört och som jag citerar är alldeles utmärkt. Men det verkar inte gå in i huvudet på riktigt alla lärare här i Sverige. Därför tror jag att det måste göras ett förtydligande i något styrdokument, helst i skollagen. Vi har ett problem. Här fungerar det inte. Jag är helt ense med statsrådet Ekström om det jag citerade. Det är klockrent. Det är så jag vill ha det. Men problemet är att det finns lärare som inte fattar det här.

En regering och ett statsråd kan inte agera för att det uppstår enstaka problem här och där, men om det finns ett återkommande problem måste det till slut bli ett ansvar för regering och statsråd, anser jag. Jag är trött på att höra de här historierna om föräldrar som får hem gråtande förtvivlade barn för att läraren har målat ut sverigedemokrater och ibland även moderater och kristdemokrater som hemska. Det som sägs har ingenting med verkligheten eller vår politik att göra. Vi framstår som omänskliga. Detta står lärare och säger i landets klassrum.

Fru talman! Jag tror att det här är vanligare än vad statsrådet Ekström har uppfattning om. Hur vanligt det är har jag av naturliga orsaker ingen exakt koll på. Men vi har helt enkelt ett problem. Regeringen ska naturligtvis inte ta mig på orden, fru talman. Men man kan kanske i ett första steg göra en undersökning av hur saken ligger till.

Fru talman! Jag har ett väldigt glädjande besked till Robert Stenkvist.

Robert Stenkvist berättar om lärare som uttrycker sig på ett sådant sätt att barn kommer hem och gråter. Om detta sker, om de här missförhållandena föreligger, vill jag verkligen understryka att det naturligtvis är ett problem.

Det glädjande beskedet i sammanhanget är att den lagstiftning som Robert Stenkvist själv nu har recenserat i så väldigt positiva ordalag från talarstolen åtföljs av en ordentlig åtgärdstrappa. Det finns klara och tydliga bestämmelser om hur man ska bete sig när man tycker att lärare inte gör som de ska. Man ska vända sig till rektorn. Man kan vända sig till skolans huvudman. Man kan vända sig till Skolinspektionen. Skolinspektionen har möjlighet att ta upp saken på flera olika sätt, bland annat genom att ta hela ärendet till Lärarnas ansvarsnämnd. Denna åtgärdstrappa finns till för att lagens bokstav ska bli verklighet. Det är den vägen man ska gå om man är missnöjd med hur lärare beter sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är glädjande att Robert Stenkvist tycker att lagstiftningen är väl utformad och väl formulerad. Jag kan bara uppmana alla som uppfattar det som att lärare beter sig illa mot barn att använda sig av de verktyg som lagstiftningen ger oss: att vända sig till rektorn, till huvudmannen och i sista hand till Statens skolinspektion.

Fru talman! Som jag har sagt tidigare tycker jag inte att det är fel på lagstiftningen. Jag skulle vara jätteglad om den bara följdes.

I utskottet i dag diskuterade vi rektorernas så att säga lite ojämna kvalitet. Det uttrycktes inte så direkt, men mellan raderna. Rektorn på skolan i exemplet som jag nämnde har jag ringt upp. Hon verkade inte förstå problemet. Sedan ska jag vara lite positiv. En partikamrat till mig ringde upp skolchefen i kommunen. Han tog detta på allvar och verkade fatta problemet. Men rektorn verkade inte förstå problemet över huvud taget, fast det fanns bevis. Det är därför jag tar upp det här enskilda fallet - för att exemplifiera själva problemet, även om vi inte kan ta upp enskilda problem.

Jag tror att vi har ett problem. Jag tycker att regeringen med tiden måste ta tag i detta, kontrollera hur det ser ut, kontrollera de här fallen. Att det kommer hem gråtande barn har jag hört många gånger.

Det är kanske någon som ljuger. Men alla historier jag hört om det här kan inte vara lögn. Det är helt osannolikt. Jag hoppas att regeringen och statsrådet Ekström med tiden tar tag i det här problemet, fru talman, och åtminstone undersöker hur det ligger till.

Fru talman! I en rättsstat finns det förstås klara och tydliga regler, som det gör i det här fallet. Det finns också en tydlig ordning som är utpekad i lagstiftning och i författningar som visar hur man ska bete sig om man tycker att reglerna inte har följts. Den ordningen tycker jag att man ska följa. Det är avsevärt mycket bättre än om regeringen skulle stå med ansvaret att till exempel utreda eller uttala sig om enskilda fall. Med det får jag tacka för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.