Bredbandsutbyggnaden

Fru talman! Maria Stockhaus har ställt tre frågor till mig. Den första frågan handlar om huruvida jag avser att vidta några åtgärder för att underlätta att stödet till bredbandsutbyggnad ska betalas ut. Den andra frågan handlar om huruvida jag avser att göra en översyn av bredbandsstrategin för att öka utbyggnadstakten. Den tredje frågan är vilka åtgärder jag avser att vidta för att snabba på utbyggnaden av bredband på landsbygden.

Post- och telestyrelsen, PTS, är ansvarig myndighet för bredbandsstödet i enlighet med förordningen om statligt stöd för utbyggnad av bredbandsinfrastruktur. Enligt sitt regleringsbrev ska PTS säkerställa att samtliga Sveriges regioner med stödberättigade byggnader kan komma i fråga för fördelning av stödmedel. PTS ska främja att stödet får god geografisk spridning och säkerställa att olika typer av aktörer kan komma i fråga för stöd, särskilt bredbandsföreningar.

Enligt information från myndigheten har PTS förenklat ansökningsprocessen för sökande genom utvecklingen av ett nytt it-system som direktanpassats för ansökningar om bredbandsstöd. Vissa förenklingar av de krav som ställs på utbyggnadsprojekt har också gjorts, vilket förväntas förenkla projekteringen för stödsökande.

Det långsiktiga målet i bredbandsstrategin till 2025 är att 98 procent av hushållen och företagen ska ha tillgång till bredband om minst 1 gigabit per sekund eller fiber i den absoluta närheten.

Bredbandstrategin följs upp kontinuerligt. PTS redovisade i mars en uppföljning av målen i strategin. Närmare 95 procent av hushållen och företagen hade tillgång till 1 gigabit per sekund eller fiber i den absoluta närheten i oktober 2020, alltså för ungefär ett halvår sedan, jämfört med cirka 92 procent i oktober 2019, alltså för ett och ett halvt år sedan.

Sverige har i en internationell jämförelse en mycket väl utbyggd bredbandsinfrastruktur. I EU-kommissionens rapport DESI 2020 rankades Sverige på andra plats på området uppkoppling.

År 2021 tillfördes ytterligare 1,4 miljarder kronor för att stärka det nationella stödsystemet för bredbandsutbyggnad på landsbygden. Regeringen har dessutom fattat beslut om en fortsättning för Bredbandsforum samt uppdrag till PTS att vara ett stöd till Bredbandsforum och regeringen i arbetet med att främja tillgången till bredband.

Regeringen har också beslutat att erbjuda regionerna och Gotlands kommun att upprätthålla en funktion som regional bredbandskoordinator även under perioden 2021-2025 i syfte att bidra till att frågorna även placeras i ett strategiskt regionalt utvecklingsperspektiv. Utöver detta har länsstyrelserna i uppdrag att främja och stödja insatser för bredbandsutbyggnad och därigenom verka för uppfyllelsen av målet att Sverige ska ha bredband i världsklass.

Regeringskansliet har gett Håkan Eriksson i uppdrag att ta fram förslag till undantag från lokaliseringsprincipen, som bland annat styr var kommunala satsningar på bredbandsutbyggnad kan genomföras. Syftet är att främja utbyggnaden av bredband. Uppdraget ska slutföras senast den 9 december 2021.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Pandemin har gjort att nyttjandet av digitala lösningar har ökat väldigt mycket, och vi har nog alla blivit varse hur oerhört viktigt det är med en bra uppkoppling. Med tanke på ändrade resemönster och möjligheter att bosätta sig längre bort från sin arbetsplats om man ska jobba hemma mer blir detta än viktigare.

Bredband tillhör ju en grundläggande digital infrastruktur, och vi är överens politiskt om att det är viktigt att alla får tillgång till bra bredband.

Vi har en strategi sedan 2016. Även om nio av tio hushåll i städerna har tillgång till fiber i dag har landsbygden halkat efter. PTS kunde i en översikt gällande bredbandsmålet konstatera att vi inte kommer att nå de uppsatta målen. PTS gjorde även bedömningen att det kommer att krävas ytterligare statliga investeringar för att nå de hushåll som är kvar.

Bredbandsforum har konstaterat att en av de viktigaste åtgärderna för en snabbare utbyggnad, utöver ökade anslag, är ett aktivt offentligt ledarskap.

Sverige har satt upp ett ambitiöst mål om att bygga ut bredband i landet. Detta är bra, och det bör genomföras för att hela Sverige ska leva. Det är dock alldeles tydligt att regeringen inte gör tillräckligt för att dessa mål ska bli verklighet.

Att hela Sverige ska få den här uppkopplingen är oerhört viktigt. Många moderna lösningar inom exempelvis offentlig service, såsom hemtjänst och liknande, bygger i dag på en fungerande anslutning. Nya affärsmodeller och företagssatsningar är också beroende av dessa lösningar, framför allt nya metoder för att effektivisera de gröna näringarna, som lantbruk och skogsbruk.

Lokaliseringsprincipen ställer till problem, och det har den gjort länge - detta är ingen nyhet. Kommunala bolag kan inte gräva över kommungränsen även om det är det mest rationella. Problemet har varit känt väldigt länge, och man kan fråga sig varför regeringen har dröjt så länge med att adressera det. Förslag till undantag ska presenteras i december 2021. Då kan man ju undra om det kommer att bli någon förändring ens under den här mandatperioden.

Det är viktigt att vi öppnar upp för konkurrens och en väl fungerande marknad på detta område, men det är också viktigt att vi har en avvägning så att det offentliga och den privata sektorn får lite olika ansvar och kan vara delaktiga i bredbandsutbyggnaden. Det måste vara tydligt hur gränsdragningarna mellan stadsnät och kommersiella aktörers nät bör se ut.

Om man vill underlätta för en kostnadseffektiv utbyggnad av höghastighetsbredband till så låg kostnad som möjligt för såväl konsumenter som skattekollektiv behöver man utnyttja de resurser som redan finns tillgängliga. Exempelvis har Trafikverket, Svenska kraftnät och ytterligare ett antal statliga aktörer fibernät som sträcker sig över hela Sverige. De används i huvudsak för att styra järnvägs- och kraftledningsanläggningar. Delar av de fibernäten är i dag underutnyttjade. De anläggningarna skulle kunna användas för att utöka tillgången till bredband. Dessutom skulle en mer driftssäker nätverksstruktur kunna skapas om man kopplar samman de fibernäten.

Av den anledningen bör man se över möjligheten att tillgängliggöra de olika fibernäten i statlig ägo för marknaden, naturligtvis utan att kompromissa med nationella säkerhetsintressen. Jag undrar därför om regeringen är beredd att titta på möjligheten att utnyttja de statliga fibernätverken för att snabba på utvecklingen och hålla nere kostnaderna.

Fru talman! Låt mig först konstatera att det här är ett problem som har varit känt länge och som jag adresserade när jag blev digitaliseringsminister. Samverkansavtal gör det redan i dag möjligt att gräva i en annan kommun. Men vi vill gå vidare och har därför tillsatt en utredning.

Den ödmjuke kan undra: Om det nu har varit känt så länge, varför löstes det inte under de åtta år som Moderaterna ledde regeringsarbetet? Nu löses problemet, och det kan vi nog båda vara glada över.

Jag har ingenting emot att titta på om vi kan använda den statliga itinfrastrukturen effektivare än i dag. Dock har 95 procent av Sveriges befolkning tillgång till fiber i sin omedelbara närhet. Sverige är det land i Europeiska unionen där flest medborgare har tillgång till riktigt snabbt internet. Det är till och med dubbelt så många medborgare i Sverige som har tillgång till snabbt internet som i det land som kommer tvåa i EU. Och det är tre gånger så många medborgare i Sverige som har tillgång till riktigt snabbt internet som i exempelvis Finland, som är ett mer jämförbart land, eftersom det liksom Sverige är lite mer glesbefolkat.

Det som behövs nu är inte i första hand ryggradsinfrastruktur längs våra stomjärnvägar, utan det är att bygga de sista få procenten ute i väldigt glest befolkade områden. Där finns tyvärr ingen statlig fiber som ligger utanför torpen. Det måste antingen grävas eller bli radiolänk. Båda dessa tekniker stöds av det bredbandsstöd som regeringen har sjudubblat i den senaste budgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är lätt att slå sig för bröstet och säga att vi har bra siffror jämfört med andra länder. Det ska vi kanske vara glada för. Samtidigt är vi ett av världens mest digitaliserade länder. Det tas för givet att ha bra tillgång. För dem som inte har det, som inte har tillräckligt hög kapacitet i sina nät, är det svårt att utnyttja den digitala service som våra myndigheter och kommuner börjar erbjuda.

För att vi ska nå bredbandsmålen krävs politiskt ledarskap. Det var tydligt uttalat. Där behöver det göras mer. Det finns en hel del problem, inte minst med hur bredbandsstödet betalas ut.

En av anledningarna till att jag har valt att ta upp frågan med digitaliseringsministern är en artikelserie i Norrtelje Tidning. Den rör specifikt Norrtälje kommun, men om jag har förstått det rätt är det inte unikt för Norrtälje kommun. Telia planerar att lägga ut radiolänkslösningar i kommunen. Det i sin tur gör att det kommunala bolag som skulle bygga bredband diskvalificeras när det gäller att få statligt bredbandsstöd, enligt EU:s statsstödsregler. Där gör man en bedömning huruvida det finns ett marknadsmisslyckande. Då räknar man på 30 megabit per sekund. En radiolänk kan i bästa fall ge en hastighet på 30 megabit per sekund, och om det finns planer för det i ett område leder det i sig till att de diskvalificeras från att få statsstöd, enligt EU-reglerna.

Jag undrar hur regeringen ser på att ett statligt bolag nu blockerar möjligheter för det kommunala bolaget att få stöd för att bygga ut bredband i kommunen. Det är svårt att säga att Norrtälje kommun, även om det finns glest befolkade delar i den kommunen, tillhör den absoluta glesbygden i Sverige. Där behöver man göra mer.

Detta moment 22, som man har hamnat i, är inte acceptabelt. Jag har full förståelse för att det nog kommer att finnas enstaka hushåll som ligger väldigt långt bort för vilka det kommer att vara svårt att hitta någon annan lösning än radiolänk. Där måste hastigheten komma upp i mer än 30 megabit. Men i ett område som Norrtälje ska man inte vara hänvisad till en sådan lösning. Man ska inte diskvalificeras från statligt stöd till att bygga ut bredbandet bara på grund av att en radiolänk är planerad eller delvis täcker kommunen.

Förändringar är på gång när det gäller vad som ska anses vara ett marknadsmisslyckande och när det gäller gränsen på 30 megabit. Men det kommer att ta tid innan EU har ändrat det. Under tiden blir det problem med statligt bredbandsstöd till vissa kommuner.

Tyskland har tydligen fått ett undantag. Jag undrar hur digitaliseringsministern ser på möjligheten att Sverige ska få ett undantag. Är det någonting som regeringen driver i EU?

Fru talman! Nej, vi tänker inte söka något undantag.

Och nej, det är inte som Maria Stockhaus ger uttryck för. Det är en helt felaktig bild.

För det första kan radiolänkar med 5G komma upp i 500-600 megabit per sekund, alltså fem sex gånger snabbare än det mål som vi har satt upp för snabbt bredband i Sverige.

För det andra kommer inte Telia eller de andra företagen som skulle kunna vara intresserade av att bygga fixed wireless access att rapportera in några områden. De kommer att i efterhand rapportera de adresser där de har kopplat upp fixed wireless access. De enda som skulle kunna exkluderas från bredbandsstöd är alltså de adresser där någon redan har tecknat sig för en annan lösning, ingen annan. Detta är således inget problem.

Icke förty är Sverige aktiva i den uppdatering av EU-regelverket som ska ske, eftersom 30 megabit per sekund inte räknas som snabbt bredband i Sverige. Vi sätter gränsen vid 100 megabit per sekund. Och det gäller oavsett teknisk lösning. Enligt vårt sätt att se det har du inte en snabb uppkoppling om du har något som är under 100 megabit per sekund. Men detta är inte ett problem i Sverige.

Fru talman! I Norrtälje är det ett väldigt konkret problem. De har nekats bredbandsstöd just på grund av att det inte bedöms som ett marknadsmisslyckande i Norrtälje i och med att Telia har byggt ut radiolänken så att det i delar av kommunen är möjligt att få en hastighet på 30 megabit.

Det är intressant; om det är så enkelt att det inte alls är diskvalificerande undrar jag varför Norrtälje kommun inte har fått svar på det brev som man har skickat till digitaliseringsministerns departement. Det skrevs för tre månader sedan.

Jag vet att det här i just Norrtälje ses som ett stort problem. Jag har också fått uppgift om att ett femtiotal andra kommuner är i samma situation som Norrtälje. De behöver få tydliga besked om vad som gäller. I dagsläget upplevs det som ett problem, och man har nekats bredbandsstöd.

Fru talman! Nej, man har inte nekats bredbandsstöd i Norrtälje kommun eller någon annan kommun på grund av detta. Det fanns en oro i Norrtälje kommun och någon annan kommun över att man skulle kunna nekas bredbandsstöd på grund av den här anledningen. Men som jag beskrev i mitt tidigare svar kommer ingen att nekas bredbandsstöd med anledning av detta, eftersom problemet nu är utrett.

Såvitt jag är underrättad har Norrtälje kommun även fått svar på sitt brev. Om så icke är fallet får vi nog söka felet hos Postnord, som numera är leverantör.

Som information till Maria Stockhaus kan jag också säga att jag har en fastighet i Norrtälje, och det finns två bredbandsleverantörer i min omedelbara närhet som erbjuder hastigheter på över 400 megabit per sekund.

Jag är övertygad om att Norrtälje kommun i form av Norrtälje Energi, som är den kommunala utbyggaren, kommer att kunna ansöka om bredbandsstöd. De kommer inte att vara förhindrade av fixed wireless access. De som önskar bredband i Norrtälje kommuns regi kommer att kunna få det, och de som önskar bredband av andra leverantörer kommer att få det. Marknaden kommer att avgöra vilken lösning som är den bästa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.