Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bredbandssatsningen

Interpellationsdebatt 14 maj 2001
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 7 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Självklart är det så att man, om man ökar på ett ställe, måste minska på ett annat; summan måste vara konstant - eller rättare sagt: Summan minskar hela tiden. Vill man då fördela den minskade kakan måste man fördela så att kakan inte blir större igen. Avslutningsvis skulle jag vilja säga några ord om vad som pågår. Grönboken fick vi presenterad av kommissionen på vårt senaste möte i april. Så sent som i går arbeta- de EU:s fiskedirektör i Lidköping just på grönboken. Vad man arbetade med på sitt möte handlade om vilket inflytande olika personer har. Då tänker vi inte bara på dem som fiskar utan också på andra grupper som har intressen här - personer med biologiska intressen eller naturresursintressen i övrigt eller kon- sumenterna. Vidare arbetar vi på en översyn av EU:s fiskeri- politik. Det håller vi på med i EU, och det leder jag - Sverige - för närvarande. Vi har också fattat beslut om ett gemensamt pap- per som ska gå till Göteborgstoppmötet och som handlar om det ekologiska samhället i stort och där en del handlar om hur fisket i framtiden ska bedrivas för att vi ska nå det uthålliga samhället. Som jag sagt har vi också utredningen om kustfis- ket. Vi har också ett utredningsuppdrag om botten- trålning. Dessutom har vi kusttorskprojektet och, inte minst, det som nu ligger på riksdagens bord, nämli- gen miljömålspropositionen, där fisket kommer in på ett, som jag tycker, alldeles utmärkt sätt. Visst, det händer väldigt mycket. Mycket är på gång som rör fisket, och det är både bra och alldeles nödvändigt. Vi har nämligen, och där delar jag Kjell- Erik Karlssons uppfattning - om vi går tillbaka lite grann i historien - en tendens att inte riktigt ta på allvar det som vi inte ser. Vi ser ju inte fiskarna förr- än de är fångade. Vi har alltså haft en tendens att inte riktigt ta de hot på allvar som vi nu liksom skördar effekterna av.
JOHNNY GYLLING (Kd)

Anf. 8 JOHNNY GYLLING (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Margareta Viklund har frågat Britta Lejon vad hon avser göra för att se över de lagar och förordningar som är grunden för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete inom arbetslivets såväl offentliga som privata sektor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Den 1 januari i år trädde en rad ändringar i jäm- ställdhetslagen i kraft, förändringar som vi ännu inte sett effekterna av. Särskilt införandet av en ny bevis- regel och den ändrade formuleringen och utvidgning- en av diskrimineringsförbuden är ägnade att ge ar- betsdomstolen möjlighet att fokusera mer på det på- stådda missgynnandet på grund av kön än, som tidi- gare, på meritvärderingar och bedömningar av arbe- tens likvärdighet. Bevisbördan för den som påstår diskriminering är klart lägre än tidigare. Den nya bevisregeln kan också komma att innebära en mer flexibel och varierad processföring jämfört med den tidigare mer schematiska tillämpningen. Kravet på aktivt jämställdhetsarbete innebär att alla arbetsgivare ska främja lika villkor för män och kvinnor och motverka sexuella trakasserier på arbets- platsen. Arbetsgivare med fler än nio anställda måste upprätta en särskild jämställdhetsplan varje år. Den ska göras i samråd med arbetstagarna och innehålla en kartläggning av löneskillnader mellan kvinnor och män, mätbara mål för ökad jämställdhet på arbetsplat- sen, konkreta åtgärder som leder dit och en tidsplan för genomförandet. JämO kontrollerar planerna och ger råd om deras utformning. Enligt en undersökning som JämO genomförde 1999 hade endast 22 % av arbetsgivarna inom den privata sektorn och 73 % av arbetsgivarna inom den offentliga sektorn gällande jämställdhetsplaner. Här återstår således mycket för arbetsgivarna att göra för att uppfylla bestämmelserna i jämställdhetslagen. En viktig del av regeringens politik är att ett könsperspektiv ska genomsyra alla delar av denna. Detta gäller givetvis även i statens roll som ägare och företagen med statligt ägande. Regeringen arbetar för att de statliga företagen i sitt arbete ska analysera sin verksamhet utifrån såväl kvinnors som mäns förut- sättningar och villkor. När det gäller frågan om könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna är målet en jämn könsför- delning, och regeringen har satt upp ett delmål om att andelen kvinnor ska vara minst 40 % år 2003. Nä- ringsministerns bedömning är att regeringen är på god väg att uppnå detta delmål. Under år 2000 var 30 % av styrelseledamöterna i de statliga bolagen kvinnor. Som frågeställaren framhåller är andelen kvinnli- ga ledamöter i privata bolags styrelser låg. Ca 5 % av ledamöterna i de svenska börsnoterade bolagens sty- relser utgörs av kvinnor. Staten vill med sitt delmål på 40 % kvinnor i statliga bolagsstyrelser år 2003 föregå med gott exempel. Jag vill i detta sammanhang informera om den år- liga konferens som jag bjuder in företrädare för nä- ringslivet till, där jag bl.a. lyfter fram frågan om kvinnlig representation i bolagens styrelser. Sammanfattningsvis ger jämställdhetslagen möj- lighet att driva en aktiv jämställdhetspolitik, och förutsättningarna för att med framgång driva tvister angående könsdiskriminering har förbättrats. Rege- ringen kommer att följa om jämställdhetslagen är ett effektivt verktyg för att förverkliga de målsättningar som vi har på ett jämställt samhälle. Om så inte är fallet, är jag villig att skärpa lagen ytterligare. Men låt oss nu under några år se hur de ändringar som trädde i kraft i början av detta år fungerar i praktiken.
BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 9 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först vill jag tacka för svaret på inter- pellationen. Gränsen mellan jämställdhet, mänskliga rättighe- ter och demokrati kan ibland vara hårfin. Jag förmo- dar att det också måste gälla fördelningen av uppgif- ter mellan demokratiministern och jämställdhetsmi- nistern, så jag har full förståelse för växlingen av minister när det gäller interpellationssvaret. Kännetecknande för många svar som regeringen ger på interpellationer och frågor är att regeringen hänvisar till pågående utredningar, där just den fråga man ställt behandlas. Men jämställdhetsministern hänvisar i sitt svar till pågående reella aktiviteter. Det tycker jag är positivt. Dessutom andas hela svaret en vilja och önskan att verkligen åstadkomma jämställd- het i hela den offentliga och privata sektorn. Frågan är väl om ministern kan driva den frågan på så sätt att önskemålet uppfylls. Regeringen har t.ex. ett stort inflytande över den offentliga sektorn, framför allt den statliga, som di- rekt eller indirekt sorterar under regeringen, men också genom att regeringen lägger fram förslag till lagar och förordningar gällande alla andra sektorer inom närings- och arbetsliv. Det är framför allt inom arbetslivet som Sverige har fått hård kritik för bl.a. den könsmässiga segregeringen på arbetsmarknaden. Trots arbetet med jämställdhetsplaner, som ministern lyfter fram i svaret, har det ändå inte gått att bryta gamla, könsrelaterade mönster. Det pekar ministern också på i sitt svar. Något annat måste tydligen till för att minska denna segregering. Vid en analys av de diskrimineringsfall som förts till Arbetsdomstolen visar det sig att två tredjedelar avsåg offentlig sektor. När tillsättningen av tjänster inom det offentliga området överklagas enligt 4 § lagen om offentlig anställning brukar regeringen inte motivera sina beslut vid tillsättandet av sina tjänster. Det framgår därför inte om regeringen själv har till- lämpat jämställdhetsaspekten eller ansett annan sö- kande bättre meriterad än den som har fått tjänsten. Det framgår heller inte vilka kriterier som har tilläm- pats vid meritvärderingen. Det kan innebära att det i nästa steg är helt omöjligt för JämO att med framgång överklaga en tjänstetillsättning som tidigare överprö- vats av regeringen även om en annan sökande till tjänsten är bättre meriterad och mer lämpad än den som förordnats. För att upprätthålla demokratin och i praktiken komma vidare i jämställdhetsarbetet måste man komma till rätta med det föråldrade system som i stort bygger på ett internt nätverk. Då krävs en änd- ring i förvaltningslagen, så att skälen till regeringens beslut vid tillsättningsärenden blir tydliga och inte som nu göms undan med ett undantag som motiveras med "risk för personligt obehag o.d. för sökandena". Meritjämförelser är en del av processen, och det är som regel den sökande väl införstådd med. En ändring i förvaltningslagen skulle innebära en jämställdhetsvinst. Exempelvis JämO kan nå fram- gång i sitt arbete med att driva sådana fall som i dag är ganska omöjliga att driva. Man kan få fram före- bilder och få mer integrerade organisationer. Ska vi få en annan kvinnobild måste fler kvinnor in i toppen. Har jämställdhetsministern varit i kontakt med dessa problem, funderat över dem och funnit någon framkomlig väg för att åtgärda dem?
JOHNNY GYLLING (Kd)

Anf. 10 JOHNNY GYLLING (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ja, jag vill verkligen försöka åstad- komma en förändring. Jag hoppas och tror att alla som arbetar med jämställdhet är besjälade av att inte bara analysera och utreda utan också handla. Det låter i så fall rätt enkelt. Verkligheten är dessvärre inte lika enkel. Det är inte så lätt att förändra en värld, ett samhälle som har levt på det här sättet i så många hundra år som vi har gjort. Margareta Viklund tar upp könssegregeringen på arbetsmarknaden. Det är ett utmärkt exempel på vad jag menar. Vi kan inte bestämma vad kvinnor och män ska arbeta med, och det är väl tur det. Det före- ligger någon form av intresse och fallenhet. Det är bara det att intresset och fallenheten styrs omedvetet. Det vet Margareta Viklund likaväl som jag. Det styrs från det att barnet föds, genom uppfost- ran och bemötande när barnet är mycket litet. Det styrs i dagis och förskola, i skolan, genom att barnet och lärare runtikring det lever i en värld som består av manligt och kvinnligt, i en värld där strukturer är uppdelade så, där kvinnor är underordnade män. Det gör att kvinnor väljer vissa yrken och män väljer andra. För att komma till rätta med det kan man ha pro- jekt, som när jag var arbetsmarknadsminister. Vi höll på med olika brytprojekt inom arbetslivet. Men det tar bara sikte på det ytliga. Det grundläggande måste göras just där jag sade - när barnet är litet, med för- äldrarna, i föräldragrupper, på dagis. Vi vet att många dagis i Sverige nu gör ett banbrytande arbete med en ny pedagogik, som verkligen tar sikte på att försöka bryta de gamla, invanda könsrollerna som vi alla mer eller mindre lever med. Regeringen utkämpar samma strid i ett samhälle som ser ut som det gör. Vi försöker verkligen att vid tillsättningar och utnämningar och på annat sätt bryta detta. Jag har inga kommentarer till de exempel som Margareta Viklund tog upp. Jag måste se dem och försöka analysera dem innan jag kan kommentera dem mera på djupet. Vi försöker vid varje utnämning och beslut där det handlar om en värdering av kvin- nor och män se det på ett ordentligt och riktigt sätt. Sedan kan det bli fel ibland. Men vi gör verkligen allt vi kan. Jag sade att det finns fler jämställdhetsplaner inom det offentliga Sverige än inom det privata. Inom det offentliga hade 73 % av arbetsgivarna jämställd- hetsplan och inom den privata sektorn 22 %. Både inom det privata och det offentliga återstår en hel del att göra. Särskilt mycket återstår dock inom det pri- vata. Det gäller också antalet kvinnor i styrelser och kvinnliga ledare. Det privata näringslivet är mycket dåligt på det området.
BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 11 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vet att det inte är lätt att förändra. Det kommer att ta generationer. Jag vet att Margareta Winberg har jobbat oerhört mycket med jämställd- hetsfrågorna på många plan i olika sammanhang. Jag fick ändå inte riktigt svar på den fråga som jag ställ- de. Det handlar om insynen vid tillsättningen av höga statliga tjänster. Om vi ska kunna förändra bilden på jämställdhetsområdet, både nationellt och internatio- nellt, och ge förebilder, måste det in kvinnor också i toppositioner inom den statliga sektorn. Det är oer- hört angeläget. Vi har talat om JämO. JämO vann en stor seger i Arbetsdomstolen för någon vecka sedan, då en dia- lyssköterskas arbete och ansvar bedömdes vara lik- värdigt med en teknikers. Det tycker jag var ett bra utfört arbete av JämO. Det visar att det genom stark bevisning från arbetsta- garsidan går att komma till rätta med orättvisor och diskriminering inom den offentliga sektorn, åtminsto- ne inom den kommunala sektorn som kanske är mer åtkomlig för insyn än den statliga. Men vi vet att det förekommer diskriminering inom den statliga sektorn. Framför allt när det gäller löner och tillsättning av tjänster är insynen dålig och möjligheten att överklaga så gott som obefintlig. I SOU 1990:41, dvs. den utredning som gjordes tio år efter tillsättandet av JämO sägs bl.a.: "Regeringen brukar inte motivera sina beslut i till- sättningsärenden, och det framgår därför inte om regeringen tillämpat jämställdhetsaspekten eller an- sett den klagande vara bättre meriterad." Det framgår inte heller vilka kriterier som tillämpas vid meritvär- deringen. Vidare ur SOU: "Om regeringen avslår ett över- klagande av tillsättningsbeslut är det inte särskilt troligt att en process i AD skulle kunna föras med framgång. Normalt torde det bli så i sådana fall att processen inte fullföljs." I praktiken innebär det i så fall att det är omöjligt för Jämställdhetsombudsmannen att med framgång överklaga en tjänstetillsättning som tidigare har överprövats av regeringen, även om en annan sökan- de till tjänsten är bättre meriterad och mer lämpad än den som har förordats. Är det verkligen så att det i vissa fall inte finns någon rättvisa? Det obehag som det möjligtvis kan handla om för en arbetssökande och arbetsgivaren nämns också i SOU 1990:41: "För en offentlig arbetsgivare kan det vara svårare att erkänna att man har begått ett fel, ett fel som i realiteten innebär att man har brutit mot regeringsformen." Här krävs också en ändring så att det ur ett medmänskligt perspektiv blir möjligt att korrigera misstag. Fru talman! Det är ur många aspekter viktigt med kvinnor i toppositioner. De mer eller mindre osynliga nätverken för tjänstetillsättningar på framför allt höga nivåer borde kunna ersättas med klara regler med full insyn och kanske också en annan människosyn. Det är bara en liten del av det jämställdhetsarbete som finns att ta tag i.
JOHNNY GYLLING (Kd)

Anf. 12 JOHNNY GYLLING (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag antar att den utredning som Mar- gareta Viklund hänvisar till är den som föregick den förändring i jämställdhetslagen som så småningom genomfördes. Vissa delar av utredningen tillgodosågs i jämställdhetslagen. Den nya jämställdhetslagen är - och det är egentligen väldigt lite uppmärksammat - betydligt skarpare än vad den gamla var. Det handlar t.ex. om skyddet mot diskriminering av arbetssökande som numera omfattar hela rekryte- ringsprocessen. Diskriminering kan föreligga även om inget anställningsbeslut har fattats. Det handlar om lönekartläggning som är obligato- risk. Varje arbetsgivare måste varje år granska och analysera löner och andra anställningsvillkor för jämförbara grupper av kvinnor och män. Det handlar om stopp för långbänk. Om osakliga löneskillnader har upptäckts ska en handlingsplan upprättas för att åtgärda detta, och man har tre år på sig för att genomföra denna handlingsplan. Inte minst handlar det om - och det var här som motståndet var störst hos arbetsgivarsidan - att hinder för lönekartläggning nu har undanröjts, därför att man numera under tystnadslöfte kan få ta del av lönerna också i det privata näringslivet för att det ska vara möjligt att göra jämförande studier inför förhandling- ar. Detta är några av de förändringar som genomför- des. Jag kan också nämna förändringen av den om- vända bevisbördan som i och för sig var en anpass- ning till EG-rätten, men den var av mycket stor bety- delse, därför att det åligger den som anser sig diskri- minerad att lägga fram fakta som ger anledning att anta att det har förekommit diskriminering varefter bevisbördan går över på arbetsgivaren. Det är en ny förändring som också naturligtvis får betydelse, även om vi ännu inte har kunnat se verkningarna av den nya lagen fullt ut eftersom den trädde i kraft den 1 januari. När det gäller de tjänster som regeringen själv till- sätter vill jag bara återigen säga att regeringen om någon måste självfallet vara den som är extra nog- grann när man gör värdering av personer och gör bedömning av vem som ska få ett arbete. Det finns också en jämställdhetsenhet på Närings- departementet. Jag kan försäkra Margareta Viklund om att alla förslag som handlar om tillsättningar, om styrelsesammansättningar osv. passerar denna enhet - som är som en liten domstol i Regeringskansliet - och det är inte ovanligt att någon minister ringer till mig och beklagande säger: Jag fick inte igenom mitt förslag hos din jämställdhetsenhet, så nu måste vi diskutera det här. Det är så det går till i verkligheten. Men det är klart att detta inte sker inför öppna dörrar, utan det är sådant som vi gör när vi förbereder olika typer av förslag, och därför kommer det inte till allmänhetens kännedom. Men så arbetar vi i alla fall.
BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 13 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det var speciellt intressant att höra om det arbetssättet. Jag är ganska ofta ute i internationella samman- hang och träffar människor från många olika länder. Många säger då: Du som är från världens mest jäm- ställda land, hur är det egentligen? Kan inte du kom- ma hit och lära oss lite mer om jämställdhet, demo- krati och annat? Visst är det roligt att höra att man kommer från världens mest jämställda land. Det kanske är så, jag vet inte. Jag kan inte bedöma det, men nog har vi kommit en bra bit på väg när det gäller jämställdhe- ten. Men fortfarande är det mycket som skulle kunna göras bättre för att vi ska kunna bli ett gott föredöme. Det gäller framför allt den segregerade arbetsmarkna- den som jag ser som en stor jämställdhetsfråga och som det också har anmärkts på i många internatio- nella sammanhang. I sitt första inlägg tog jämställdhetsministern upp jämställdhetsplanen. Hon tyckte väl inte att den var så väldigt bra och att den kanske borde ses över. Kom- mer den översynen att ske ganska snart, eller när blir det aktuellt i så fall? Är det ett korttidsprojekt eller ett långtidsprojekt? Jämställdhetslagen har nu gällt i några år, och den genomgick en översyn för tio år sedan. Såvitt jag kan förstå av det som jämställdhetsministern säger är hon - trots de vackra orden - inte helt nöjd med den la- gen, även om det har skett en del förbättringar. Hon funderar nu på en ny översyn. Är det rätt tolkat? När i så fall kan den översynen förväntas ta form?

Dokument

den 27 april

Interpellation 2000/01:455

 av Johnny Gylling (kd) till näringsminister Björn Rosengren om bredbandssatsningen

Riksdagen beslutade i juni 2000 att anta regeringens IT-proposition Ett informationssamhälle för alla. Ett av propositionens viktigaste förslag handlade om "tillgänglighet", dvs. hur hela Sveriges befolkning ska kunna ta del av den nya tekniken så snabbt som möjligt. För att detta ska uppnås behövs bredband i hela landet. Med bredband menas mycket snabb dataöverföring, enligt regeringen kan det definieras som en hastighet av 2 Mbit/sek (två miljoner tecken per sekund).

Bredbandshysterin har nu svalnat i Sverige. För endast ett år sedan var det ingen hejd på uttalanden om hur snabbt alla skulle få bredband. Givetvis har den allmänna nedgången på Telecommarknaden bidragit till att många IT-företag fått problem med riskkapital och många har slagits ut på grund av brist på kunder. Om regeringen på ett tidigt stadium deklarerat tydliga spelregler för bredbandsaktörerna och att staten avstått från att själv agera som en aktör hade förmodligen fler hushåll faktiskt haft tillgång till bredband i dag.

Kristdemokraterna har hela tiden hävdat att staten inte ska styra val av teknik eller själv försöka bli en s.k. bredbandsaktör. Statens uppgift är enligt Kristdemokraterna att lägga fast tydliga, konkurrensneutrala spelregler för marknaden, samt att stödja glesbygden för att infrastrukturen ska nå även dit.

Regeringen och riksdagsmajoriteten valde en annan väg, nämligen att fungera både som övervakare av marknaden, aktör och bidragsgivare på samma gång. Det dröjde länge innan spelreglerna började presenteras för marknaden. Detta bidrog till att många IT-bolag har avvaktat alldeles för länge. Genom Svenska Kraftnät har även staten tagit på sig att bygga fibernät. Det behöver inte vara fel om man kan hitta samordningsvinster med bolagets normala verksamhet. Även Vägverket och Banverket kan bidra med samma tjänst. Det viktiga är att näten kan hyras av alla aktörer på lika villkor. Konsekvenserna av regeringens bredbandsbyggande riskerar att hämma utvecklingen i stället för att främja den. Dessutom finns risken att en statlig teknikstyrning hämmar teknikutvecklingen. Exempelvis vet vi att bredband via elnätet har utvecklats betydligt bättre än vad IT-kommissionen trodde för ett par år sedan.

Att stödja glesbygdens möjligheter att få bredband ligger helt i Kristdemokraternas linje. Men regeringens lösning har hittills varit misslyckad. För det första tog det alldeles för lång tid innan planerna på hur stödet till kommunerna skulle utformas. För det andra har det inte gett någon som helst utdelning. Kommunerna tvekar, med all rätt, att ansöka om bidrag eftersom de själva måste satsa pengar ur driftsbudgeten på att låta bygga nät vilka de sedan inte äger. Svenska Kommunförbundet har kritiserat regeringens bredbandsutbyggnad för att den inte sker på ett genomarbetat sätt.

Även det skatteavdrag som regeringen tagit fram för hushåll är fel, enligt Kristdemokraterna. I stället för ett avdrag över 8 000 kr i anslutningskostnader ville Kristdemokraterna ha ett avdrag för kostnader mellan 1 000 kr och 9 000 kr. Detta vore enligt vår mening mer realistiskt och skulle stimulera till snabbare utbyggnad.

En annan viktig fråga är accessnäten. Dvs. de kablar som går in till själva husen, antingen Telias kopparnät eller i vissa fall optofiberkabel. EU-länderna har enats om att accessnäten ska öppnas för tjänster och att monopolen ska slopas redan från innevarande år. Detta benämns local loop unbundling. Här har regeringen uttryckt sig dunkelt och tvetydigt genom olika ministrars uttalanden. Ibland har det hetat att accessnäten inte får öppnas på grund av svensk lagstiftning och ibland har uttalanden gjorts om att accessnäten nu är öppnade. Fortfarande finns här ett prismonopol som hindrar utvecklingen av tjänster.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ansvarig IT-minister följande:

Vad tänker ministern göra för att komma till rätta med kommunstödet?

Vad avser ministern att göra för att upphäva prismonopolet på accessnäten?

Hur ämnar ministern följa upp ambitionerna att hela landet ska få tillgång till bredband inom några år?