beslut om strandskydd

Herr talman! Runar Patriksson har frågat om mil- jöminister Kjell Larsson avser att dels utreda möjlig- heten att beslutanderätten om strandskydd samt om skoter- och vandringsleder kan föras över till kom- munerna, dels stärka den kommunala beslutanderät- ten. Det är numera jag som ska svara på interpellatio- nen. Skoterkörning regleras i terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen. Enligt terrängkörnings- förordningen får kommunerna besluta om skoterleder utom i de områden i fjällområdet som angivits som särskilda regleringsområden enligt terrängkörningsla- gen. Någon överföring av beslutanderätten i fråga om de särskilda regleringsområdena är för närvarande inte aktuell. Strandskyddsbestämmelserna i miljöbalken är ut- formade så att kommunerna redan i dag efter delega- tion från länsstyrelsen har befogenhet att besluta om dispens från bestämmelserna om det finns särskilda skäl. Även ansvaret för den operativa tillsynen kan överlåtas till kommunerna enligt miljöbalkens be- stämmelser om tillsyn liksom möjligheten att besluta om undantag från strandskyddsbestämmelserna vid fastighetsbildning enligt fastighetsbildningslagen. Tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna har under de senaste åren aktualiserats och diskuterats i flera olika sammanhang. Det har handlat både om stärkt strandskydd och lättnader i strandskyddsbe- stämmelserna. För att få ett närmare underlag i dessa avseenden har regeringen uppdragit åt Naturvårdsverket att genomföra en kartläggning av strandskyddsbestäm- melserna. Naturvårdsverket skulle också utreda förut- sättningarna för och bedöma konsekvenserna av ett stärkt strandskydd i tätortsnära områden med högt bebyggelsetryck. Vidare skulle Naturvårdsverket utreda förutsättningarna för och bedöma konsekven- serna av vissa lättnader avseende strandskyddsbe- stämmelserna i glesbygdsområden med lågt bebyg- gelsetryck i syfte att underlätta regional utveckling såsom turism och friluftsliv. Uppdraget redovisades för regeringen i april i år. Utredningen är omfattande och det finns ett flertal frågor att ta ställning till. Naturvårdsverkets kartlägg- ning och förslag till åtgärder har skickats på remiss till 128 remissinstanser som utgörs av berörda myn- digheter och organisationer. Remisstiden gick ut den 18 oktober men några av remissinstanserna har begärt anstånd med sitt yttrande ännu en tid och kommer att få det. Först efter det att jag tagit del av remissyn- punkterna och frågan beretts inom Regeringskansliet är jag beredd att ge närmare besked om vilka förslag det kan komma att leda till. Jag utgår från att Runar Patriksson har tagit del av vissa av förslagen i Naturvårdsverkets utredning. Jag kan dock redan nu säga att regeringen anser att strandskyddet bör betraktas som en nationell miljö- politisk fråga och att det i dagsläget knappast är aktu- ellt att helt överlåta åt kommunerna att besluta i strandskyddsärenden. Vi kan diskutera det vidare i vårt meningsutbyte sedan. Till sist vill jag säga att även plan- och bygglagen är under utredning. Även här ligger beslutanderätten redan i dag hos kommunerna både när det gäller pla- ner och bygglov. Staten kan genom länsstyrelsen ingripa mot kommunala beslut endast i vissa särskilt angivna fall då viktiga allmänna intressen inte tillgo- dosetts. Regeringen tillkallade den 27 juni i år en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen. I uppgiften ingår bland annat att överväga hur beslutsprocessen kan effektivi- seras och hur en bättre samordning mellan bestäm- melserna i plan- och bygglagen och miljöbalken med flera lagar kan uppnås. Detta är naturligtvis också relevant för strandskyddet. Utgångspunkten för kommitténs arbete ska enligt direktiven vara att kommunernas starka inflytande över den fysiska planeringen ska ligga fast.

Herr talman! Jag hade riktat interpellationen till fel person, men jag är glad att Lena Sommestad möter mig i den här debatten. Det var en av de första debat- ter jag tog i riksdagen när jag kom hit för fyra år sedan, just den här frågan. Jag vill vara en glesbygds- politiker i riksdagen som i motioner och interpellatio- ner försöker leva upp till det som tillväxtorternas boende säger: Ni ska klara er själva. Det är en möj- lighet för Glesbygdssverige att inte behöva ta emot så mycket av utjämningsmedel. Det är ju egentligen lite irriterande och anses många gånger som ett bidrag som skickas till glesbygden. Vi har möjligheter att göra vissa saker som skulle betyda att vi mycket lättare kunde stå på egna ben. Det finns ett ord som jag vill inplantera i den nya miljöministerns hjärna, ett ord som jag vill att hon tar med sig från debatten i dag: ovanifrånperspektiv. Ovanifrånperspektivet är nog den svenska glesbyg- dens största problem, inte minst när det gäller plan- och bygglagens möjligheter. Våra valda ombud i kommunerna som får uppdraget att för Socialdemo- kraterna eller Folkpartiet sitta i sina byggnadsnämn- der är mycket väl pålästa och kunniga politiker inom sitt eget område. Efter 25 år i en kommunstyrelse i glesbygd är jag helt övertygad om att vi klarar av detta. Restriktioner, ovanifrånperspektiv framför allt i plan- och bygglagen främst beroende på strand- skyddsproblematiken har hela tiden legat som en hämsko på många kommuner. Jag satt i bänken och tänkte på alla de platser i Sverige där jag varit och diskuterat de frågorna: Vittangi, Lycksele, Öster- sundsområdet, Grängesberg, Torsby på Värm- landsnäs, Bengtsfors, Dals-Ed och Åmål. Där har jag varit och pratat med lokalpolitikerna. Hela tiden kommer frågan upp: Hur ska vi försöka klara oss själva? Tänk om vi finge makten över vårt eget strandskydd, över plan- och bygglagen. Miljöministern svarar mig nu att det är positivt och bra men säger också att frågan kan flyttas till kommunerna om Naturvårdsverket så godkänner. Den kan lämnas till länsstyrelsen och länsstyrelsen kan i vissa fall lämna den vidare, om den så tycker. Hela tiden är det statens förlängda arm som håller fingret på varje politiker när det gäller möjligheterna att besluta om sitt eget område. Det är en så viktig fråga. Den handlar om att ha makten över sitt eget område, sitt eget ägande, att kunna utveckla det område där man väljs. Valproce- duren innebär att man är vald att ta hand om sitt om- råde. Jag tror att vi ska ta en diskussion om ovani- frånperspektivet, miljöministern. Det är det viktiga i den här frågan. I nästa replik kan vi tala lite mer om det som sker i den utredning som är på gång.

Herr talman! Runar Patriksson talar om ovani- frånperspektivet. Här är vi inte riktigt eniga. Det finns olika nivåer i vår demokrati. Vissa frågor ligger på nationell nivå, bland annat strandskyddet i miljöbal- ken. Min och regeringens uppfattning är att det finns frågor som är lämpliga att hantera på nationell nivå. Det har att göra med långsiktigt skydd, en långsiktigt hållbar utveckling där vi alla gemensamt vill ta ett ansvar för många år framåt. Strandskyddet är, menar jag, en sådan nationell miljöpolitisk fråga. När det gäller plan- och bygglagen vill jag betona att vi faktiskt har kommunalt planmonopol. Reger- ingens linje är att i högsta möjliga utsträckning verk- ligen respektera kommunernas planmonopol, i de förvaltningsärenden som når oss. När det gäller strandskyddet har vi en annorlunda situation. Det ligger under miljöbalken och är en skyddslagsstift- ning. Här är Runar Patrikssons invändningar mer relevanta när det gäller inskränkningar i kommuner- nas handlingsfrihet. Naturvårdsverket har nu tittat på hur kommunerna har skött de strandskyddsärenden man har. 243 kom- muner i Sverige har delegation att avgöra dispenser för strandskydd. Det är inte bara en fråga om att man kan utan det är också något som sker i dag i mycket hög utsträckning. Tyvärr är det bara ungefär en tred- jedel av de fall Naturvårdsverket har undersökt som kommunerna har handlagt på ett bra sätt. Majoriteten av ärendena har man tyvärr inte handlagt på ett bra sätt. Man har inte tillräckligt noga angett de särskilda skälen för dispens. Man har inte tittat tillräckligt noga på följder för växt- och djurliv, till exempel. Det är en påminnelse om att det kanske inte alltid är så lätt att delegera den typen av frågor, såsom vår lagstiftning och våra ambitioner ser ut i dag när det gäller strand- skyddet. Vi är dock eniga om att det kan behövas en diffe- rentiering. Det ger också utredningen uttryck för. Det kan behövas olika typer av regler i olika delar av landet beroende på bebyggelsetryck i olika områden. Det är begripligt att man i delar av landet med många sjöar, långa kuststräckor och liten befolkning undrar om man verkligen behöver ha den restriktivitet som kan krävas i tätortstäta områden. Det är mycket rele- vant. När det gäller möjligheten till regional utveckling finns denna aspekt med i uppdraget till Naturvårds- verket. Det är just därför som frågan tas upp. Men jag tror inte att vi ska överdriva betydelsen av strandskyddet när det gäller möjligheterna till regional utveckling. Vi har många stora frågor som handlar om att behålla människor i glesbygden och skapa utvecklingsmöjligheter där. Att tillmäta strand- skyddet betydelsen av att vara ett avgörande hinder för regional utveckling tycker jag nog är att överdriva denna betydelse.

Herr talman! Jag tycker att diskussionen just nu är ganska fin. Den visar att vi har helt olika åsikter. Jag vet inte var miljöministern är uppvuxen, men vi har nog vuxit upp under olika förhållanden. Vi har inte samma tro på människorna. Någon form av ideologi skiljer oss åt. Att vara liberal betyder att man får makten över sitt eget liv - över vad man äger. Jag vill skicka med den nya miljöministern ett ord som inte är speciellt omtyckt i Glesbygds-Sverige där vi ska försöka klara oss själva. Det är ordet "riksintresse". Under vårt samtal nämnde inte miljö- ministern ordet någon gång, herr talman. Men jag förstod att det just var ordet "riksintresse" som låg i botten. Det är inte så lätt för oss vid Sergels torg att till Töcksfors i Värmland skicka egen makt över beslutsfattandet eftersom det inte är säkert att de där tänker på riksintresset. Jag åker ibland runt med båt i Stockholm på något uppdrag för riksdagen och ser hur byggnationerna har gått till, eller så åker jag åt Uppsalahållet och ser hur man har byggt sjönära och därmed har fastigheter med höga värden. Då tänker jag ofta på de 100 mil som finns runtomkring där jag är kommunpolitiker. Jag tänker på de restriktioner som finns från Natur- vårdsverkets och länsstyrelsens sida och som ligger som en tung hand över de valda ombuden i min hem- kommun. Jag skulle vilja skicka med till regeringen och den nya miljöministern följande: Låt Sveriges glesbygd få makten. Låt Sveriges glesbygd bli ett riksintresse även för regeringen och riksdagen.

Herr talman! Jag tror att vi båda tror på männi- skorna. Det är fantastiskt att vi i Sverige har lyckats fatta ett gemensamt beslut om att värna våra stränder, att värna allemansrätten och allas tillträde till strän- derna. Jag tror inte att det heller alltid är en partiskiljande fråga. Runar Patrikssons partikamrat Harald Nord- lund har många gånger på ett fantastiskt sätt försvarat strandskyddet under debatt bland annat med mig och just pekat på hur alldeles för många dispenser getts. Detta gäller inte minst runt tätorterna. När det gäller min erfarenhet av strandskydd kan jag berätta att jag växte upp med två stengrunder vid stranden. Där hade legat två hus vilka blivit bortflyt- tade när strandskyddslagen infördes 1952. De hade flyttats upp så att hela det område där vi bodde hade en gemensam strandremsa - inte med 100 m strand- skydd men kanske med 50 m. Här kommer vi in på de kompromisser och tankar som nu ligger i Naturvårdsverkets utredning. Kan vi på olika sätt kompromissa och finna former som både värnar stränderna för allmänheten, som värnar det biologiska livet i strandzonen som också är viktigt och värdefullt, och som samtidigt kan tillmötesgå de intressen som glesbygden har? Jag tror inte att vi i det här fallet ska ställa gles- bygd mot tätorter, utan i stället tillsammans försöka komma fram till en bra lagstiftning. Det viktigaste med den lagstiftning som vi ska ha på strandskyddets område är inte om den ska ligga på kommuner eller länsstyrelser eller på nationell nivå. Det handlar om en tydlighet i regelverket. Det handlar inte om att ha en lång rad tveksamma dispenser där vissa områden bebyggs väldigt tätt, där andra inte kan bebyggas därför att lokala länsstyrelser eller kommuner har en annan uppfattning eller därför att man i dispensärenden har råkat behandlas på olika sätt. Sådana dispenser är inte tillfredsställande, utan vi ska ha en klar och bra lagstiftning. Men vi ska också värna om grunderna i det gene- rella strandskyddet, och det kommer regeringen att även i fortsättningen verka för.

Herr talman! Det var ju intressant att vi har våra uppväxter klara. Jag har också bott ganska strandnära. Trots att jag har bott i glesbygden har jag haft Dals- lands kanal utanför fönstret. Det är jag glad för. Vi kan i min hemkommun, där min far var ordfö- rande i byggnadsnämnden i 19 år och min bror är det nu, ta en rundtur och se om de har förstört några stränder. Ovanifrånperspektivet har alltid varit ett irrita- tionsmoment i svensk glesbygd. Även om vi efter den här debatten kanske kommer varandra närmare tror jag ändå att vi ska tänka på det. Jag gläder mig i alla fall över beskedet att det verkar som om den utred- ning som nu är på väg efter remisstidens slut kan visa att vi inte behöver ha generella regler, lika för hela landet, utan att man i stället kan ha separata beslut på de olika ställena. Jag tror att ni i den här regeringen och i en annan regering kan få fram ett regelverk som innebär att man vågar lita på de valda kommunpolitikerna i de svenska kommunerna, att de kan ta detta ansvar och också se riksintresset som en skyldighet och därmed något att ta vara på. Jag är övertygad om att de kan det. Det behövs inga 150 metrar eller 50 metrar eller 300-metersgränser, utan sunt förnuft. Grannar som blir negativt berörda av byggnadsbeslut kan överkla- ga osv. Lämna besluten till kommunerna. Låt dem bli ett riksintresse för den svenska glesbygden och för den svenska regeringen. Detta var mina slutord. Tack för debatten.

Herr talman! Det var fina slutord som antyder att vi kanske kan ha ett bra samarbete framöver. Jag tror dock att vi ska vara klara över att vi för- modligen kommer att fortsätta att ha olika uppfatt- ningar i den här frågan. Det kommer att vara en kon- troversiell fråga. Det är en kontroversiell fråga också i denna kammare. Jag tror att vi alla känner att vi fattar de bästa beslut vi kan. Många miljöpolitiska beslut är av den karaktären att vi på ett bra sätt kan fatta nationella beslut som ger oss alla trygghet och säkerhet i att besluten håller. Vi har i regeringen många ärenden både vad gäll- er strandskydd och plan- och bygglagen. De visar många gånger att det inte alltid är så lätt att vara för- utseende och kunna se långt fram när man är på den kommunala nivån. Detta har ingenting att göra med bristande respekt för kommunerna eller för kommu- nernas goda omdöme. Däremot handlar det om att vi ska ha ett bra och säkert regelverk för oss alla att agera inom.