beslag ur biobanker med mera

Fru talman! Alf Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta med anledning av rättsläget när det gäller beslag ur biobanker som till exempel PKU-registret. Han har också frågat om jag är beredd att utreda frågan om ett för landet heltäckande DNA-register. Alf Svenssons frågor är ställda mot bakgrund av att polisen som ett led i förundersökningen rörande mordet på utrikesminister Anna Lindh beslagtagit ett blodprov ur PKU-biobanken. Alf Svensson ställer den direkta frågan om gällande rätt innebär att prov ur biobanker får tas i beslag enligt rättegångsbalkens regler. Ett uttalande nu från mig i den frågan skulle innebära att jag också skulle uttala mig om ett enskilt fall av myndighetsutövning som skett inom ramen för en pågående brottmålsprocess. Det är jag, som Alf Svensson väl känner till, förhindrad att göra. Men jag vill allmänt framhålla att om det skulle visa sig att rättsläget inte är tillfredsställande på detta område så är det en uppgift för regeringen att vidta de åtgärder som kan behövas. När det sedan gäller frågan om det bör införas utvidgade möjligheter att registrera uppgifter om DNA-analyser i DNA-register, kan jag meddela Alf Svensson att jag redan har tagit initiativ på området. Polisens DNA-register får i dag innehålla uppgifter om analys av ett prov från en person som har dömts för vissa särskilt allvarliga brott om analysen har gjorts vid utredningen av brottet. Registreringen är begränsad till uppgifter som ger information om den registrerades identitet, och registret innehåller inga känsliga personuppgifter. DNA-tekniken har inneburit stora framsteg för möjligheterna att utreda brott. DNA-analys kan vara till nytta både i det inledande skedet av en förundersökning, då man genom spaning försöker finna den misstänkte, och senare under utredningen då den misstänkte genom att konfronteras med uppgifter kanske väljer att erkänna. Av särskild betydelse är att DNA-analys kan leda till att oskyldiga kan avföras från misstankar om brott. Mot denna bakgrund har jag givit den tidigare generaldirektören för Brottsförebyggande rådet och numera överdirektören vid Rikspolisstyrelsen, Ann-Marie Begler, i uppdrag att biträda departementet med att överväga om inte kraven för att få registrera uppgifter om resultat av DNA-analyser i DNA-registret kan sättas lägre. Hon har också fått i uppdrag att utreda om provtagning för DNA-analys bör göras till föremål för särskild lagreglering. För närvarande får prov för DNA-analys endast tas av den som är skäligen misstänkt för brott och endast om det behövs för utredningen av brottet. Som en jämförelse kan nämnas att fingeravtryck får tas också av den som inte är misstänkt, om det behövs för att utreda brott på vilket det kan följa fängelse. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2004. Frågan om ett för landet heltäckande DNA-register rymmer svårigheter av såväl principiell som praktisk natur. Och vad som hittills framkommit i debatten har inte övertygat mig om att det finns anledning att närmare utreda ett allomfattande DNA-register.

Fru talman! Jag får tacka justitieministern för svaret, som jag dock finner otillfredsställande. Justitieministern säger sig av hänsyn till en pågående rättsprocess inte kunna klargöra rättsläget i en fråga i vilken hans kollega socialministern tidigare uttalat sig. Men han säger också att han inte vet. Allt är uppenbarligen oklart också för justitieministern. Enligt rättegångsbalken 27 kap. 1 § får vilket föremål som helst beslagtas som ett led i en brottsutredning. När jag i en artikel på DN Debatt erinrade om detta hävdade socialministern i en replik i samma tidning att jag skadar rättsstaten. Lars Engqvist hänvisar till lagen om biobanker inom hälso- och sjukvården och citerar en paragraf där det framgår att "vävnadsproverna i PKU-biobanken 'får användas endast för analyser och andra undersökningar för att spåra och diagnostisera ämnesomsättningssjukdomar, retrospektiv diagnostik av andra sjukdomar hos enskilda barn, epidemiologiska undersökningar, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av verksamheten samt klinisk forskning och utveckling'". Socialministern fyllde på med följande anklagelse mot mig: "Alf Svensson tycks mena att man får göra undantag från dessa bestämmelser när ändamålet är gott. En sådan hållning riskerar emellertid att undanröja tilltron till rättsstaten. Statliga myndigheter får inte bryta mot de lagar som de folkvalda har beslutat om i demokratisk ordning." Socialministerns uttalande måste betyda att rättegångsbalkens bestämmelser inte är tillämpliga vid den typ av fall vi här diskuterar. Under rättegången rörande mordet på Anna Lindh har det dock utan reaktioner från såvitt jag vet något håll entydigt lagts fast att polisen fick ut Mijailo Mijailovics blodprov från PKU-registret i bevisföringen. Detta mål har analyserats av alla tänkbara lagkloka, och rätten har utan att blinka låtit åklagaren nyttja blodprovet från PKU-registret som bevismaterial. Man kan verkligen undra om inte detta skulle minska tilltron till rättsstaten. Den principiella frågan kvarstår: Finns det undantag från rättegångsbalken 27 kap. 1 §? Det är märkligt att en minister kan uttala sig tvärsäkert i den frågan, medan justitieministern svävar på målet och lämnar dem som ska tillämpa lagen i sticket. Justitieministern gömmer sig bakom det enskilda fallet eftersom han själv inte kan, eller vill , tolka lagen, och han säger i sitt svar till mig att "om det skulle visa sig att rättsläget inte är tillfredsställande på detta område" ska åtgärder vidtas. Personligen tror jag att tilltron till rättssamhället skulle minska ytterligare om myndigheter i samband med de grövsta illdåd inte skulle få möjlighet att nyttja - gärna sedan domstol beslutat - det material som står till buds för att kunna klarlägga vad som har hänt i ett allvarligt brottmål. Fru talman! Justitieministern har nu tillsatt en utredare för att "biträda departementet med att överväga" att sänka kraven för att få registrera fler personer i DNA-registret. Men han passar inte på att utreda om ett heltäckande DNA-register vore något att satsa på. Jag beklagar att justitieministern så lättvindigt och utan egentlig motivering avvisar mitt förslag härvidlag. Det skulle kunna vara till oändligt stor nytta i brottsbekämpningen, hjälpa till att fria oskyldigt misstänkta och exempelvis underlätta identifieringen av våldtäktsmän och sökandet efter försvunna barn och vuxna. Det finns forskning på området som tyder på att ett sådant register kan bli mindre integritetskränkande än vårt redan accepterade system med personnummer för alla.

Fru talman! Det var en kall aprildag, och klockorna visade 13. Winston Smith tryckte hakan mot bröstet för att slippa snålblåsten och slank hastigt in genom glasdörren till Segerhuset. På varje våning tittade affischen med det väldiga ansiktet på honom från väggen: Storebror ser dig! lydde texten nedtill. Så börjar samhällsskildringen 1984 av George Orwell. Statens kriminaltekniska laboratorium har skissat grovt på vad ett heltäckande DNA-register skulle kosta i tid och pengar räknat. 300 år skulle det ta med nuvarande personalstyrka och utrustning. 10 miljarder kronor skulle det kosta. Ställ det i relation till polisens årliga budget på 14 miljarder. Jag menar att ett landsomfattande DNA-register i praktiken är helt orimligt. Alf Svensson borde känna till konsekvenserna. Alf Svensson efterlyser en utredning om ett DNA-register. Det är bortkastat arbete. Det är orealistiskt, och det är ett dåligt förslag. Jag tycker att det är tillfredsställande att justitieministern inte ställer sig bakom det, men jag tycker att ministern kunde vara ännu tydligare i att något heltäckande DNA-register som alla ska ingå i inte är aktuellt. Det finns ett antal motiv som inte nämns i svaret men som för mig är mycket avgörande. För det första handlar det till exempel om att när vanliga, arbetande människor DNA-registreras säger man samtidigt: Du är en potentiell brottsling. Vi litar inte på dig. För det andra vet man aldrig hur registret kan komma att användas. Vilken förälder har tanken när man får en förfrågan om PKU-prov på ett nyfött barn att provet ska kunna användas för det ändamål som det nu har använts för? För det tredje är det en inskränkning i den personliga integriteten att överlåta DNA-information till staten. Det skulle ministern ha kompletterat sitt svar med, men det finns chans till det. Vi i Centerpartiet kan tänka oss att sänka tidsgränsen till sex månader i straffvärde för att DNA-registrera brottslingar. Det kan vara en rimlig åtgärd vid riktigt grova brott. Beträffande utlämnat PKU-prov från Huddinge sjukhus har Socialstyrelsen utövat tillsyn. Ingen kritik har getts då lagstiftningen är oklar. Två intressen kolliderar: rättsväsendets uppgift att beivra brott och den personliga integriteten. Socialstyrelsen har nu skrivit till regeringen. En översyn av lagstiftningen av biobankerna är nödvändig. Socialstyrelsen har också mycket tydligt sagt att skyddet för den personliga integriteten, förtroendet för biobankerna och tillhörande register och forskningens behov måste väga tungt. Rättegångsbalken ska, enligt Socialstyrelsens uppfattning, inte ha företräde framför biobankslagen. Jag delar den bedömningen. I svaret sade ministern att om rättsläget är oklart är det en fråga för regeringen. Det är uppenbart! Det är två lagar som kolliderar. Jag är intresserad, alldeles exkluderande de enskilda fallen, av vad som är justitieministerns uppfattning. Vilken lag ska gå före, eller vilka lagar ska svara mot varandra?

Fru talman! Som bekant är det inte bara fråga om en pågående brottmålsprocess i just den aktuella frågan, utan det är faktiskt en pågående rättegång där man just nu har tagit en paus. Det vore därför olämpligt av mig att gå in och legitimera eller icke-legitimera detta. Huruvida någon annan minister har gjort några allmänna eller specifika kommentarer är det upp till honom att svara på de sakerna. Jag kommer att fortsätta att följa den princip jag har följt, nämligen att inte kommentera olika myndigheters agerande i enskilda pågående mål. Det här är en fråga som eventuellt kan komma att utredas. Jag känner inte till vilka tankar som nu finns på Socialdepartementet, och jag ska inte heller göra det. Det är ett pågående mål, och det kommer inte att dröja länge innan det är klart. Sedan finns det en helt annan fråga. Det har ibland i debatten varit lite förvirrande, och det har verkat som att det är samma sak. Så är det inte. Jag tänkte ta upp de saker som Kenneth Johansson tar upp. Det är praktiskt olämpligt att göra så. Det är en tidsutdräkt på ungefär 300 år, och det är fråga om enorma kostnader. Även om vi inte tar hänsyn till detta och tycker att det är bra med en lagstiftning om ett register om 200 år är det inte till gagn för polisen. Registret är till för att bekämpa allvarlig brottslighet. Alla är överens om att det är ett bra verktyg. Men ett enormt register i en brottsutredning innebär att ett stort antal personer i stort sett i varje förundersökning skulle tvingas att infinna sig till olika förhör och delta i brottmålsprocessen. Det vore naturligtvis oerhört integritetskränkande. Inte minst skulle det inte vara till gagn för polisen. Det är till för att man, när människor begår allvarliga brott, ska kunna fastställa om en person är skyldig och, dessutom, i vissa fall oskyldig. Det är som bekant ytterst få människor som börjar med ett sådant brott som till exempel ett rån. Många gånger har de i stället börjat med annan brottslighet. Om vi sänker kraven kommer de att finnas med i registret, men då slipper personer som aldrig någonsin begått ett brott att under olika former tvingas till en polisstation. Jag delar alltså helt Kenneth Johanssons uppfattning i denna del. Rent praktiskt är det i stort sett omöjligt, och det skulle heller inte vara till någon fördel för polisen att ha ett sådant register. Men - och där tror jag att vi alla tre är överens - gränsen kan sänkas ordentligt. Var exakt den ska gå får vi se när förslag kommer den 31 maj. Då får vi se vad vi kan komma fram till. Det är den ena saken. Den andra är att man eventuellt ska kunna ta bort den gräns som finns i dag och kunna använda registret på samma sätt som fingeravtryck.

Fru talman! Jag har fortfarande svårt att förstå varför man inte kan utreda frågan om ett heltäckande DNA-register. Snacket om 200-300 år är rent nonsens. Fullständigt nonsens! Då tror man inte på någon teknisk utveckling. Sedan jag skrev en artikel om detta har den tekniska utvecklingen gått framåt med stormsteg. Om ni inte tror att det kommer att hända något under 200-300 år tycker jag att vi kan lägga ned all politisk verksamhet. I direktiven till Ann-Marie Begler, som alltså biträder Justitiedepartementet i frågan om ett i praktiken utvidgat DNA-register, skriver justitieministern: "Registreringen är begränsad till uppgifter som ger information om den registrerades identitet. Uppgifter om den registrerades personliga egenskaper får inte registreras. Registret innehåller således inte några känsliga personuppgifter." Detta står på s. 1 i direktiven. På s. 3 understryker statsrådet Bodström detta en gång till och skriver: "En omständighet som särskilt bör framhållas är att DNA-registret inte omfattar känsliga personuppgifter. . DNA-registret är, liksom fingeravtrycksregistret, begränsat till uppgifter som ger information om en persons identitet." Eftersom registret enligt justitieministern inte är integritetskränkande måste det då rimligen handla om ekonomi som ställs mot de liv som kan räddas och mot den ökade rättssäkerhet som kan åstadkommas. Här tror jag alltså att snålheten på sikt kommer att bedra visheten. Låt mig ta ett exempel. I Finspång begår en person fyra våldtäkter. Om de hade haft ett DNA-register där hade de kunnat fånga personen efter en våldtäkt. Detta motsätter sig Kenneth Johansson från Centerpartiet, fru talman. Undra på att man blir häpen! När det sedan gäller PKU-registret, med vars hjälp åtskilligt kan utredas, kan vi alla konstatera - och det är intressant - att i samband med Anna Lindh-rättegången har professorer, domare, advokater, lagkloka och lagtolkare av alla de slag i TV, radio och tidningar analyserat och recenserat det faktum att PKU-registret används i bevisföringen. Men det har inte, såvitt jag kunnat uppfatta, omnämnts eller kritiserats av någon förrän nu av Kenneth Johansson från Centerpartiet. Han är den förste. Från de lagklokas håll har jag inte hört ett knäpp, inte ett knyst. Jag tycker att det är uppseendeväckande för hela Centerpartiet att dess representant uttryckt sig på det sätt som han har gjort. Det som skett kan ju knappast tolkas som annat än att det i rättssamhället är fritt fram att använda PKU-registret - i varje fall i den här typen av synnerligen grova brottmål. Om socialministern följt målet förvånas man inte över att han åtminstone inte upprepat sig och inför all juridisk expertis talat om att de undanröjer respekten för rättssamhället. Men han har naturligtvis begripit att det inte vore lämpligt att citera sig själv under rådande förhållanden. Däremot ser Kenneth Johansson det som sin uppgift att citera och referera det som socialministern tidigare sagt.

Fru talman! När det gäller biobankslagen, som Alf Svensson och vi övriga fattat beslut om, angavs i förberedelsearbetet tydligt och klart att det är en lag som handlar om annat än att lämna ut uppgifter för att kunna jaga brottslingar. Och alldeles oavsett de pågående målen ser Socialstyrelsen, vars lekmannastyrelse jag tillhör, att där finns rent principiella brister. Vi betonar också vikten av en översyn av lagstiftningen kring biobankerna. Rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel ska inte ha företräde framför biobankslagen. Det är den tolkning som - utifrån tidigare fattade beslut där också Alf Svensson deltagit - vi menar borde göras. Här kommer de i konflikt med varandra, och det är i den principiella frågan som Socialstyrelsen vänt sig till regeringen för att få en prövning. Jag hoppas att en omprövning kommer till stånd. Ett heltäckande DNA-register à la Alf Svensson är fullständigt orealistiskt, alldeles oavsett hur utvecklingen kommer att bli framöver. Vi hoppas på större effektivitet och resursförstärkningar. Det handlar om stora insatser, och framför allt handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Det handlar om att vi ska kunna lita på våra medmänniskor. Det handlar om att man i förväg ska veta hur registren kommer att användas. Det handlar om att vi ska tänka på den personliga integriteten. För mig, Alf Svensson, handlar detta om människosyn. Det handlar om moral, och det handlar om etik. Åter till George Orwell: Han beskrev det totalitära samhället där alla individer kontrolleras och övervakas in i minsta detalj. Om vi inte är vaksamma kan vi snart vara där.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på den debatt som förs mellan Kenneth Johansson och Alf Svensson. Jag vill bara understryka det faktum, som också nämnts av Alf Svensson, att man klarar detta utan att uppgifterna ska kunna användas till annat. Det är en viktig sak, vilket man också kunnat konstatera. Det gäller dock att hitta rätt avvägning så att det blir ett effektivt och bra verktyg för polis och åklagare. Det är ett relativt nytt verktyg för polis och åklagare, vilket också var skälet till att man satte gränsen förhållandevis högt. När man nu kan konstatera att det är bra både för att kunna fastställa vilka som är skyldiga och för att personer som är oskyldiga ska kunna frias ska det utvidgas väsentligt. Men det gäller att hitta den allra bästa balansen, och det utreder vi nu.

Fru talman! Kenneth Johansson säger att det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Då vill jag fråga om Kenneth Johansson tycker att vi ska ta bort personnumren. De är ju i allra högsta grad integritetskränkande, om vi talar om DNA-profiler. Om Kenneth Johansson inte håller med om det vet han faktiskt inte vad han talar om. Han säger att det handlar om moral och etik. Svara då på frågan om det inte handlar om moral och etik att kunna hjälpa dem som blir våldtagna från att bli det. Att skona dem från den oerhörda kränkningen tycker jag handlar om moral och etik. Sedan vill jag också ställa en fråga till justitieministern. Det gäller fallet Olle Möller. Nu hinner jag inte referera hela det fallet för de ungdomar som sitter på åhörarläktaren, men Olle Möller är ett känt kriminalfall i Sverige. Han dömdes för två mord, och under hela sitt liv nekade han till de morden. Han sade att han inte var skyldig. Han dog 1983. Det fallet har debatterats mer än de flesta andra. Om PKU-registret hade funnits - hypotetiskt - under Olle Möllers tid, och han själv hade bett att få ut blodprovet från registret, skulle han då ha fått det eller inte? Den frågeställningen kan ju dyka upp i framtiden, eftersom detta kommer att vidareutvecklas vad Kenneth Johansson än tycker. Det märker jag redan på kommentarerna från justitieministern. Att Centerpartiet är hermetiskt tillslutet när det gäller om vi över huvud taget ska använda den teknik som finns för att fria oskyldiga och fälla brottslingar förvånar mig.

Fru talman! Jag vill bara säga att om jag är rätt informerad fanns det inget PKU-register på Olle Möllers tid.