Beredskap för att hantera akuta stopp i tågtrafiken

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka tågens punktlighet och för att öka beredskapen så att akuta stopp i tågtrafiken kan hanteras på ett rimligt sätt. Regeringen har nyligen beslutat om en historisk infrastruktursatsning på närmare 500 miljarder kronor fram till år 2021. Vidare har regeringen den senaste mandatperioden kraftfullt ökat resurserna för drift och underhåll av det svenska järnvägsnätet. Sedan 2006 och fram till i år har anslagen till drift och underhåll av järnvägsnätet ökat med ca 40 procent i löpande prisnivå. Regeringen har därmed lagt en grund för ett bättre underhåll och nya investeringar i järnvägen de kommande åren. Efter den förra vinterns problem i järnvägstrafiken tillkallade regeringen landshövding Per Unckel för att utreda störningarna i järnvägstrafiken vintern 2009/2010. Per Unckel lämnade sitt slutbetänkande Förbättrad vinterberedskap inom järnvägen till mig i oktober 2010 där han bland annat föreslår att Trafikverket bör åläggas att årligen till regeringen redovisa ett samlat åtgärdsprogram. Den 22 december 2010 fattade regeringen beslut om att uppdra åt Trafikverket att dokumentera och upprätthålla ett samlat åtgärdsprogram för järnvägens beredskap för störningar, med särskilt fokus på vinterberedskap. Åtgärdsprogrammet ska årligen rapporteras till Näringsdepartementet senast den 31 juli. Regeringen har även i en proposition till riksdagen i oktober 2010 föreslagit åtgärder för att höja kvaliteten i järnvägssystemet. Syftet med förslaget är att ge järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare ekonomiska incitament att förebygga störningar i järnvägstrafiken. Genom förbättrat underhåll på fordon och infrastruktur ska driftstörningar i järnvägssystemet förebyggas. Riksdagen beslutade om regeringens förslag den 9 december 2010.

Fru talman! Tågtrafiken på Norra stambanan står helt stilla, och det kommer att vara flera dagar. Så började Aktuellt på morgonen i dag. I Smålandsposten daterad den 11 juli 2010 kan man läsa: En nedriven kontaktledning skapade i eftermiddags kaos i tågtrafiken. I Smålandsposten den 31 augusti 2010 står att läsa: Det blev en mörk dag för tågtrafiken i dag då tusentals passagerare, främst i södra och västra delarna av landet, drabbades av inställda tåg och stora förseningar. Elfel och nedrivna kontaktledningar ska vara orsaken. Detta är bara ett axplock, och att det är från just Smålandsposten beror på att jag kommer från Kronobergs län. Det handlar om signalfel, nedrivna ledningar, snö, problem med plogning och växlar. De senaste månaderna har det väl inte gått en dag utan att vi på olika sätt har mött den här problematiken. Med tanke på det svar ministern nu ger angående de ekonomiska satsningarna kan man väl bara konstatera att varje satsad krona naturligtvis är bra. Men jag kan ändå inte komma fram till annat än att det inte räcker. Det gäller att också göra rätt saker vid rätt tillfälle. När snön vräker ned och det är 20-25 minusgrader tror jag att vi alla har förståelse för att det då inte kan vara helt problemfritt. Det är en sak. Men jag har suttit otaliga gånger utanför Nässjö till exempel när det varit signalfel, oavsett årstid. Där kan jag känna att det måste finnas mer att göra, naturligtvis med teknikutveckling och kanske med ytterligare ekonomiska satsningar. Samma sak är det med någonting som är fullständigt ofattbart för mig, det som jag själv råkade ut för nu vid det senaste snökaoset, eller det första ska vi väl säga, när tåget självt rev ned kontaktledningen. Hur kan det bara hända i ett så modernt land som Sverige? Jag kan i min mobiltelefon ladda ned och titta på alla möjliga tv-program, men tåget river ned kontaktledningen. För mig går det här inte ihop. Här måste finnas kunskap och kompetens, så att man kan vidta snabba åtgärder. Det är jättebra att Per Unckel har gjort en utredning som bland annat visar att man ska ha krisövningar. Men resenärer runt om i Sverige drabbas ändå, särskilt nu på vinterhalvåret, men även i juli månad, även i augusti. Det hjälper inte. Det är bra med krisövningar, för man lär sig alltid något, och det leder ett steg framåt. Men det känns ändå som att det är bristen på modern teknik och utveckling som är det allra största bekymret. Jag är inte helt övertygad om att den summa pengar som regeringen har satt till räcker. Vi har en annan politik på området, vi socialdemokrater och vi rödgröna. Vi vet också att ett av problemen är att antalet spår inte räcker.

Fru talman! Frågan om infrastrukturproblematik och tågproblematik har kanske varit den mest debatterade i kammaren under den gångna hösten och vintern. Det finns anledning till det, för inte har det fungerat bra. Jag tror att vi alla är överens om att det behövs åtgärder för att få det att fungera med resurser till drift, underhåll och till investeringar. Jag tror också att det behövs mycket mer kunskap och smarta lösningar, så att tågen kommer i tid eller så att de över huvud taget går. Ett modernt samhälle behöver ett smart och effektivt infrastruktursystem. Oavsett om det gäller godstransporter, varutransporter, tjänstetransporter eller persontransporter måste det i ett modernt samhälle fungera, och det måste vara smarta lösningar. Vi lever i ett avlångt land, och förutsättningarna ser lite olika ut vad gäller möjligheten att hantera den problematik som finns framför allt vintertid. Jag bor uppe i Norrbotten, där is-, snö- och vinterproblematik kanske kan hanteras på ett lite bättre sätt än här söderut. Det är klart att det är olika förutsättningar. Vi har "vinter" med stora problem varje år och har byggt upp kunskap kring detta. Sedan har vi givetvis olika rörelser. Det är betydligt mer tågtrafikrörelser här nere. Men jag tror att kunskapsöverföringen inom transportsektorn behövs. Man kan det kanske lite bättre där. Det finns alltid någonting att lära sig. Våra tåg ser inte ut som de gjorde på 60-talet, inte våra växlar heller, och det är betydligt mer rörelser. Det behövs betydligt mer forskning på detta område och nya innovativa lösningar. Jag vet att Trafikverket stöder bland annat Luleå tekniska universitet som har forskning om järnvägsteknik samt kyla, snö och is. Jag tror att det behövs mycket mer av det här för att vi ska kunna hitta de smarta lösningarna. Vi har i vårt land förutsättningar att bygga upp världens smartaste infrastruktur. Men då måste vi ligga i framkant när det gäller forskning och innovativa lösningar. Jag skulle vilja uppmana infrastrukturministern och regeringen att ta initiativ till detta - att se till att den kunskap som finns i de olika delarna av landet överförs och att vi satsar betydligt mer på forskning vad gäller snö, is och kyla. Det är tekniker som kommer till nytta också inom andra områden, inte bara vid järnvägen. Jag ser också hur man hanterar flygfälten och om flygen kan lyfta eller landa. Det finns bättre förutsättningar för det i norr, där man har mer kunskap om detta. Den forskningen skulle kunna ge bidrag inte bara till att tågen kommer i tid utan även till vindkraften, som också har problem så fort det är mer än 20 minusgrader, och mycket annat. Detta är en uppmaning till ministern att ta tag i forskning och innovativa lösningar. Det finns kunskap. Vi behöver världens smartaste infrastruktur i landet.

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam hade två frågor. Den ena berör hur man kan öka punktligheten. Det är en betydligt vidare fråga. Jag skulle vilja börja med den andra, som handlar om hur man kan hantera akuta stopp och vilken beredskap som finns så att hanteringen blir rimlig. Vi har ganska färskt i minnet hur det var i Östergötland utanför Kimstad, där väldigt många fick sitta länge, för länge. Trafikverket tittar nu tillsammans med alla järnvägsföretagen på gemensamma instruktioner som håller på att utarbetas, så att man kan ha ett tydligare sätt och så att det också kan framgå på ett bra sätt hos vem och var ansvaret ligger och vem som ska fatta vilket beslut. Trafikverket självt har satt upp som en målsättning att evakuering ska ske inom max två timmar. Dessutom tittar man på hur trafikledningspersonal ska utbildas regelbundet men också ha övningar. Det tror jag är viktigt och rimligt för att man ska kunna hantera de akuta stoppen. Sedan kan varje stopp i sig bli väldigt speciellt. Vid det som hände utanför Kimstad i Östergötland hade man sju tåg, varvid man fick fundera på om man skulle dra tillbaka några till stationen för att göra det lättare att evakuera. De andra hade man kvar i otillgänglig terräng. Frågeställningen om punktligheten är också oerhört viktig. Den handlar om så väldigt mycket mer, om hur vi kan måna om människors tid men också om företag och näringsliv som är i behov av att ha sina godstransporter försäkrade med tillförlitlighet. Ta det som hände nu på Norra stambanan, som kommer att stå stilla - vi vet ännu inte riktigt hur länge. Det påverkar företag som behöver ha ut sina råvaror. I det här fallet berodde det på att ett godståg spårade ur, men det är samma sak där: Risken finns - eller möjligheten - att man använder väg, men i det här fallet kan man också använda Inlandsbanan. Men varje gång det här inträffar blir det problem. Då ser jag någonting som hänger ihop. Det är att vi i dag har en stor sårbarhet när det gäller kapacitet. Vi behöver ha mer kapacitet. Även om vi har tillfört mer pengar och byggt historiskt mycket nu den senaste tiden kommer det på sikt när man lägger ut kartan ändå inte att vara tillräckligt. Just nu håller vi på med en genomlysning av både drift och underhåll. Då, Sven-Erik Bucht, är det viktigt med forskning och innovation. Det finns inte tillräcklig kunskap om vilka pengar vi ska lägga var så att vi får mesta möjliga nytta för pengarna. Det vi har börjat se över, och som jag ser som en ännu större utmaning som vi måste hantera, är inte bara nyinvesteringar, drift och underhåll utan också reinvesteringar. Använder vi alla möjligheter att utöka antalet spår, som längs med våra stambanor - Södra stambanan och annat - ser vi inom en ganska närstående tid att vi inte har kraftförsörjning så att det räcker. I det fallet hjälper det inte att bygga ett dubbelspår till eller fler mötesplatser. Vi måste ha mer kraftförsörjning. Precis det här måste vi genomlysa. Det som vi på departementet just nu sitter och gör det sista på är ett direktiv för att fördjupa och bredda den utredning som fanns tidigare om höghastighetståg med syfte och mål att titta på hur och på vilket sätt vi kan öka kapaciteten. Efter 2021, när den här åtgärdsplanen tagit slut, måste vi veta vad som kommer därnäst. Vi ska göra det med fokus på gods och persontrafik och inte minst våra kortare resor som handlar mycket om arbetspendling. Jag kan återkomma mer om det i nästa anförande.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det ministern säger om punktlighet och långsiktighet är viktigt för att vi ska få en väl fungerande infrastruktur. Det vi ser nu - att fler människor använder kollektivtrafiken - är nog bara början. Jag tror att kraven kommer att öka ytterligare. Det företag som har sitt gods ute på järnväg och inte får fram det i tid får också bekymmer. Det handlar alltså inte bara om de individer som kanske ska åka och göra en affär någonstans i Sverige eller utomlands eller arbetspendlar till sitt jobb. Varje försenat tåg är en förlust för tillväxten i landet. Detta är en jätteviktig fråga, inte minst långsiktigt. Här och nu har vi gigantiska problem, vill jag påstå. Ministern tog upp just Kimstad, där det var sju tåg som stod. Jag satt själv på tåg nr 2 och känner till hela resonemanget. Inte minst är det viktigt med tydlighet om vad som ska göras, vilka åtgärder som ska vidtas. Jag vill passa på att säga att personalen på det tåg som jag var ombord på var alldeles utmärkt i sin information och sina åtgärder. Det är kanske inte varje gång det är så, och jag har förstått att det inte var så på alla tågen. Det fanns planer på att evakuera oss inom två timmar. Vi fick ganska tydliga besked om att detta skulle hända. Men det visade sig ganska snabbt att man inte vågade göra det. Varför inte? Jo, för man visste inte om det var strömförande när vi som passagerare skulle kliva av. Man blir faktiskt lite mörkrädd när det går till så år 2010 i Sverige - att man inte vet om man kan evakuera passagerarna på tåget om det är strömförande när man kliver ut. Man kan leka med tanken att någon hade fått en hjärtinfarkt och att det hade behövts en ambulans. Vad skulle personalen då ha gjort? Ministern talar om saker som behöver förbättras. Jag tror att det var många otydliga direktiv från dem som var ansvariga för personalen ombord på tåget. Hur ser det egentligen ut med Trafikverket? Jag menar då inte bara själva Trafikverket utan hela resultatet av den process som startade 1988, om jag minns rätt, då vi skilde SJ och Banverket. Redan där någonstans påbörjades dagens problem. I dag är det så viktigt att allt är konkurrensutsatt, och då är det svårt för de ansvariga i personalen ombord på tåget att i en krissituation få överblick över helheten och veta vad som ska göras. När man har så många olika huvudmän är det klart att det uppstår problem. Vågar man dra tåget tillbaka till Linköping, eller vilken typ av åtgärder ska man vidta? Är det strömförande när passagerarna kommer ut?

Fru talman! Infrastrukturministern har på ett bra sätt beskrivit vad vi gör och vad vi avser att göra för att bli bättre på det här området. Jag tänkte inte uppehålla mig vid det, för jag tycker att hon gjorde det på ett förträffligt sätt. Sven-Erik Bucht var uppe och talade om mer pengar till drift, underhåll och nyinvesteringar. Carina Adolfsson Elgestam - både hon och Sven-Erik Bucht är för övrigt socialdemokrater - var uppe och talade om att De rödgröna har en egen politik på det här området. Det var också underförstått att de har mer pengar. Det är alltid lätt om man har en outtömlig plånbok där det finns pengar till allt. Då kan man göra väldigt mycket. För lyssnaren kan det vara värt att komma ihåg att det sätt på vilket De rödgröna har tänkt finansiera alla sina förslag på område efter område. Den politiken har ju i praktiken havererat. Socialdemokraterna tävlar nu snarast om att springa bort från de gamla förslagen till finansieringar. Det vill säga att ni är ute och handlar i debatterna med en plånbok som faktiskt är tom. De sätt ni förut hade för att finansiera det ni nu föreslår vill ni inte längre kännas vid. Det som finns kvar av era finansieringsförslag är att skicka notan till framtida generationer, alltså genom att låna pengar. Det är på det sättet ni har tänkt finansiera de här sakerna. Dessutom har ni för den övriga delen tänkt låta företagen betala genom kilometerskatter och annat. Det är ju det ni i praktiken har kvar av era finansieringsförslag, och det, mina vänner, är ingen bra politik. Jag ville bara komplettera med den bilden. Det är lätt att stå i talarstolen och säga att man har egna pengar och gör ytterligare satsningar, men faktum är att de pengar ni rödgröna talar om inte längre finns kvar i förslagen. Det är bra att komma ihåg det infrastrukturministern talade om. Underhållet har under väldigt lång tid varit eftersatt. Därför har alliansregeringen under tiden också höjt resursramen för drift och underhåll med ganska mycket pengar - man har gått från 3,8 miljarder till i dag 5,3 miljarder - men det tar tid att komma i fatt med något som under väldigt lång tid har varit eftersatt.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i den här debatten, men jag vill göra ett viktigt påpekande. Jag är från Västerbotten, precis som Edward, och innan jag blev invald som riksdagsledamot var jag landstingspolitiker och regionpolitiker. Ibland är det betydligt lättare att vara regionpolitiker än att vara rikspolitiker, i varje fall om man är moderat och har en moderatledd regering. För att liva upp Edwards minne lite vill jag påpeka att det var en enig regionstyrelse som yttrade sig över den nationella infrastrukturplanen fram till 2021. Man sade enhälligt att det här är oacceptabelt och att det är alldeles för lite pengar som går till de fyra nordligaste länen, bland annat till eftersatt underhåll på järnvägar. I planen har man ju trots allt politiskt kommit överens. Jag vill bara påpeka att det var en enig regionstyrelse som gjorde detta yttrande. Man tyckte från Västerbottens sida att det var alldeles för lite medel.

Fru talman! Isak From får det att låta som om det inte händer något alls längre upp i landet. För att det inte ska råda någon förvirring vill jag påminna om att vi där har Ådalsbanan, som snart är färdig, och Haparandabanan, som är färdig om ett år, och vi har för inte så länge sedan invigt Botniabanan. Det är stora projekt som drar mycket resurser. Jag skulle vilja komma tillbaka till Carina Adolfsson Elgestams diskussion om punktligheten och det som vi alla söker och strävar efter. Det är både en utmaning och en svårighet när det gäller infrastruktur. Vi har långa ledtider för den ekonomiska planeringen och den fysiska planeringen. Man kan ha vilken uppfattning man vill om detta. Men det har hittills aldrig investerats så mycket i järnväg som har gjorts de senaste åren och som ligger i plan de kommande tolv åren precis som det görs på vägar. Vi fattade beslutet om åtgärdsplanering för snart ett år sedan. När vi kommer fram till år 2021 kommer vi fortfarande att ha, om ingenting annat mer görs, kapacitetsproblem och flaskhalsar. Det är därför som det är så viktigt att använda kunskaper, insikt och information från våra forskare. Det gäller att titta på: Hur ser läget ut i dag? Vi har höjt anslaget för drift och underhåll och ökat anslaget för investeringar. Men vi har också reinvesteringar. Vi måste se på det. Hur ser till exempel kraftförsörjningen ut de kommande åren? Vi kommer om några år att se att vi har problem med det om ingenting görs. Hur har vi det med våra kontaktledningar? Det nämndes som exempel. De rivs ned. Det skapar problem när tåg stannar. Då kan inte andra tåg komma förbi eller komma om, utan det blir stopp. Det påverkar hela tågsystemet, inte minst för att vi har kapacitetsproblem. Vi måste också titta mer grundligt på hur det ser ut med bärigheten på våra spår. Hur ser underlaget ut? Hur ser rälsen ut? Hur ser våra växlar ut? Det vi står inför den här vintern och till viss del också förra vintern är inte bara vinterrelaterat. Men det blir extra problematiskt när vi har haft vintrar som har sett ut som denna. Det är därför angeläget att titta på vad som mer behöver göras och lyfta blicken lite. Isak From nämnde själv att han tidigare satt i landstingstyrelsen och i regionstyrelsen. Vi kan se att som underlag för den åtgärdsplanering som vi har fattat beslut om ligger varje regions tankar, prioriteringar och vilja. När vi nu har dem samlade skulle vi kunna tänka ett steg till. Var får vi ut mest kapacitet tidigare i systemet om det är möjligt? Jag tittar nu på några av åtgärdsplaneringarna. Vi kan ta Östergötland som ett exempel igen. Man talar om Ostlänken. Det är trångt på spåren på Södra stambanan. Det finns inte mycket som görs på Södra stambanan under de kommande tolv åren. Det har mycket varit hänvisat till diskussionen om höghastighetståg. Om vi tittar framför allt i mellersta och södra Sverige ökar tågresandet och inte minst arbetspendlingen. Den utvecklingen vill vi se fortsatt. Därför är min strävan framåt: Hur och på vilket sätt kommer vi att kunna öka kapaciteten så att vi gör det mer rimligt att kunna transportera gods på ett tillförlitligt sätt? Hur ska människor kunna fortsätta att använda sig av kollektivtrafik och gärna pendling på våra lokala och regionala banor? Det är där vi har utmaningen. Där är regeringens fattade beslut om åtgärdsplaneringen en bra grund. Men vi måste göra mer.

Fru talman! Jag börjar mitt sista inlägg med att tacka ministern för debatten. Det finns några saker som vi är överens om. En är att det är viktigt att tågen kommer i tid. Det är också viktigt och bör vara högprioriterat med ökade satsningar för framtiden vad gäller järnväg. Vi tror att det är fler som kommer att använda järnvägen i framtiden både för att arbetspendla men också till gods. Mot bakgrund av det kan jag inte låta bli att konstatera det som ministern också säger. Man har gjort den mesta satsningen på järnväg historiskt. Jag inledde debatten med att säga att varje satsad krona är oerhört viktig. Jag är väl medveten om att det under de senaste årtiondena inte har satsats tillräckligt mycket. Men det har berott på det ekonomiska läget i landet. Det har inte funnits mer pengar över just då för järnvägssatsningar. Vi har under årens lopp satsat en hel del för att utveckla järnvägen även om man hade kunnat göra mer. Man kan också konstatera att i just den tid vi lever nu med hela kaoset med resandet och inom järnvägen väljer regeringen att inför 2011 plocka bort 600 miljoner från Trafikverket och det som har med underhåll att göra. Det går inte riktigt ihop med det som ministern säger här i kammaren om satsningar inför framtiden. Det kan kanske vara på sin plats att lite grann motivera varför man väljer att göra så här och nu. För övrigt vill jag tacka för debatten.

Fru talman! Jag hade inte tänkt säga mer i debatten. Men jag måste ta till orda när jag hör på Edward Riedl. Jag använde, Edward, 3 minuter och 55 sekunder till att tala om kunskapsöverföring och forskning och innovation som vi behöver. Jag använde min tid till att tala om att vi i Sverige behöver ett smart infrastruktursystem. Jag vet inte om du lyssnade dåligt, Edward. Också ministern talade om kapacitetsbrist. Kapacitetsbrist kan man givetvis lösa genom att bygga fler spår och göra investeringar. Jag försökte att lyfta fram en annan dimension i detta. Man kan inte backa sig in i framtiden. Man måste investera, hitta nya smarta lösningar och icke förakta kunskap som finns. Det gäller att dela med sig av kunskap som finns och hitta nya lösningar via forskning.

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera, Isak From, att Västerbotten i det avseende som du talade om inte är unikt. Det är likadant i hela landet. Vartenda län och varenda region vill ha mer pengar till infrastrukturprojekt. Jag tror att alla infrastrukturministrar nuvarande och tidigare oaktat vilket parti de kommer ifrån kan intyga att det ser ut så. Man vill ha mer satsningar till sin egen region och så också i Västerbotten. Det vi var väldigt nöjda med i mitt hemlän Västerbotten under förra mandatperioden var att vi hade fått en 50-procentig ökning av resurserna till länstransportplanen. Det fanns betydligt mycket mer pengar att lösa de infrastrukturutmaningar som vi stod inför. På det sättet såg det ut på många håll i landet. Sven-Erik Bucht hade ett bra inlägg. Jag hoppas att du inte tog det som kritik av hela ditt inlägg. I mycket av det du sade fanns det klokskap. Vi har mycket att hämta när det gäller kunskapsöverföringen. Det jag däremot kritiserade både dig och din partikollega för är att ni har synen att ni hela tiden har mer pengar att satsa på dessa saker. Mitt inlägg handlade helt anspråkslöst om att de pengar som ni använder i debatten och satsar på område efter område har ni inte längre. Ni har backat från de flesta av de förslag som skulle finansiera dessa utgifter. En budget består av intäkter och utgifter. Höjer man intäkterna kan man höja utgifterna. Men det ni har gjort är att ni har tagit bort de intäktsförstärkningar ni har talat om för de förslagen. Men ni står fortfarande i talarstolen i kammaren och i debatten och talar om utgiftsökningar. Det, mina vänner, går inte ihop. Det ville jag upplysa dem som lyssnar på debatten om och därigenom föra in ytterligare ett perspektiv i den.

Fru talman! Det är helt riktigt som Edward säger; vi för en annan politik. Vi hade en annan budgetmotion på infrastrukturområdet. Den motionen röstades ned av de borgerliga partierna. Vi anser också att man kan låna till infrastruktur. Det är samma sak som om jag eller någon annan lånar till ett hus. Vi tror att det huset ska ha ett värde. Om vi bygger en Norrbotniabana, en bro eller en väg tror vi att den vägen eller tågbanan ska ha ett fortsatt värde framöver. Vi bygger dem för framtiden. Det vi gör i dag har våra barn och framtida generationer nytta av lika väl som när man på 1880-talet och 1890-talet beslutade om att det nog var viktigt att bygga stambanan. Den har vi fortfarande nytta av, men den är i behov av en del underhåll. Det behovet finns i dag, och i dag är det den borgerliga regeringen som har ansvaret. Det är därför vi har denna debatt. Tänk på det!

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam avslutade sitt inlägg med att säga att vi plockar bort 600 miljoner kronor från Trafikverket när det gäller drift och underhåll. Det var också en helt ny siffra, fru talman. Andra siffror har nämnts i sammanhanget; 700 miljoner är det som har varit i diskussionen tidigare. Men om vi ska vara riktigt uppriktiga: Om man jämför anslaget för drift och underhåll mellan 2010 och 2011 och plockar bort de tidigare särskilda satsningar som var av engångskaraktär under 2010 skiljer det 4 miljoner. För er som undrar hur mycket 4 miljoner är i sammanhanget kan jag tala om att drift och underhåll får 5,2 miljarder. Däremot har Trafikverket självt, för att göra extra insatser under den här vintern och jobba mer med underhållet, beslutat att inom sin egen ram tillföra 500 miljoner. Det har man kunnat göra dels genom det mandat verket har att använda sin anslagskredit, dels genom att en hel del projekt har blivit klara tidigare och till en lägre kostnad. På så sätt har man kunnat använda pengar i underhållet, vilket vi också har sagt okej till. Jag tycker, fru talman, att diskussionen om tågen, som ibland kan kännas som den återkommer rätt ofta i den här kammaren, ändå har varit bra. Det finns ett steg framåt utifrån Carina Adolfsson Elgestams interpellation. Det handlar om på vilket sätt vi kan ha en rimlig hantering när det gäller akuta stopp, som emellanåt kommer att inträffa. Det har hänt och det kommer att hända också framöver. Vi har redovisat denna del. Men det gäller framför allt punktligheten. I grund och botten handlar det om att måna om människors tid men också om företags möjlighet att verka och växa. Jag vet att vi har åtgärder på gång nu, men vi måste också hela tiden titta framåt. Det behövs mer för att klara livet också efter 2021.