Bemanning av det svenska försvaret

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta med avseende på försvarsanslaget för att det svenska militära försvaret ska kunna bemannas under försvarsbeslutsperioden.

Det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden till och med 2020 är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som regeringen uttalade i samband med det försvarspolitiska inriktningsbeslutet 2015 finns utmaningar i fråga om Försvarsmaktens personalförsörjningssystem som föranleder ett fortsatt reformbehov. Försvarsmaktens underlag indikerar bland annat att det finns betydande utmaningar och osäkerheter avseende möjligheterna att fullt ut bemanna krigsförbanden med anställd personal.

Mot denna bakgrund har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Bland annat har regeringen beslutat att en ny personalkategori ska införas i personalförsörjningssystemet, bestående av icke anställd personal som krigsplaceras med stöd av lagen om totalförsvarsplikt. En ny längre grundutbildning införs under 2016 för att de som genomgått utbildningen ska kunna krigsplaceras. Regeringen har även beslutat om att Försvarsmakten får kalla in totalförsvarspliktig personal till repetitionsutbildning samt att Försvarsmakten under 2016 ska säkerställa att krigsförbanden är fullt bemannade med krigsplacerad personal.

Vidare har regeringen tillsatt en utredning som ska föreslå en långsiktigt hållbar personalförsörjning av det militära försvaret. Utredaren ska utgå från krigsorganisationens behov och Försvarsmaktens rekryteringskraft och bland annat föreslå en lämplig balans mellan plikt och frivillighet, samt hur Försvarsmaktens och övriga berörda myndigheters produktionskapacitet bör anpassas. En ökad användning av totalförsvarsplikten bör komplettera frivilligheten när krigsorganisationens behov inte kan tryggas enbart genom frivillig rekrytering. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2016.

Försvarsmakten föreslog i myndighetens budgetunderlag som inkom den 1 mars 2016 en överföring från anslaget för förbandsverksamhet och beredskap till anslaget för anskaffning respektive vidmakthållande av materiel och anläggningar.

I en komplettering till budgetunderlaget den 31 mars 2016 har myndigheten dragit tillbaka förslaget i den del som avsåg en överföring till anslaget för anskaffning av materiel och anläggningar. Underlaget analyseras nu i Regeringskansliet. Regeringen kommer att ta ställning till Försvarsmaktens budgetunderlag i samband med budgetpropositionen för 2017.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Bakgrunden till interpellationen är att det enligt Försvarsmaktens budgetunderlag för 2015 skulle ha genomförts grundläggande militär utbildning med 4 650 rekryter. Den nyligen utkomna årsredovisningen för 2015 visar på ett utfall av 2 214 sådana utbildningar. Resultatet blev således något mindre än hälften av det uppsatta målet. Följaktligen minskade också antalet anställda officerare och soldater i arméstridskrafterna förra året för första gången på mycket lång tid.

Trots att den grundläggande utbildningsverksamheten minskade kraftigt kom likväl Försvarsmakten att göra ett mindre anslagsöverskridande. Det blir, för en utomstående betraktare, tämligen uppenbart att Försvarsmakten inte kommer att kunna fylla upp med anställda soldater till 2020 och att myndighetens ekonomiska planering kanske inte heller är inriktad på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker mig få visst stöd från försvarsministern när han noterar att Försvarsmaktens underlag "indikerar bland annat att det finns betydande utmaningar och osäkerheter avseende möjligheterna att fullt ut bemanna krigsförbanden med anställd personal".

Försvarsministern hänvisar bland annat till en pågående utredning av personalförsörjningen som nu finns inom försvarssektorn och som handlar om att titta på hur man ska väga av ett så kallat blandsystem där frivillighet kombineras med någon form av plikt. Det är alldeles riktigt att uppdraget ska redovisas den 30 september i år, men såvitt jag förstår har utredningen inte fått något mandat att titta på eventuella lagändringar.

Samtidigt hör jag både försvarsministern och hans partikollegor tala inte om den gamla totalförsvarsplikten utan om en ny modern plikt. Då är min fråga: Är det försvarsministerns bedömning att man också kommer att behöva se över lagstiftningen i en särskild utredning efter det att den nu pågående utredningen har slutfört sitt arbete?

Som försvarsministern påpekade har Försvarsmakten, som så sent som för en månad sedan föreslog att man skulle få föra över pengar från förbandsverksamheten till bland annat materielanskaffningen, nu dragit tillbaka förslaget. Det är lite överraskande.

Fru talman! När man granskar det kompletterande budgetunderlag som kom den 31 mars ser man att tillbakadragandet är villkorat av att ett annat anslag på försvarsområdet, nämligen 1:4, upplöses och att pengar därifrån kan föras över till bland annat materielanslaget, där vi ju vet att riskerna ligger de kommande åren.

Med andra ord kan det sägas att den effekt man ville åstadkomma med det förslag som man lade fram från Försvarsmaktens sida för en månad sedan nu uppnås om man i stället upplöser anslag 1:4 och för över pengar därifrån till materielanskaffningen. I myndighetens ekonomiska planering kan vi se att materielanskaffningen efter upplösandet av anslag 1:4 förstärks med nästan 2 miljarder 2017.

Fru talman! När det gäller den utredning som regeringen har tillsatt handlar det enligt direktiven om en ökad användning av totalförsvarsplikten och hur plikt kan användas för att säkerställa rekryteringen när frivilligheten inte räcker. Det är det ingångsvärde som utredningen har att utgå från.

Det parti jag företräder har haft kritik mot det nuvarande personalförsörjningssystemet ända sedan det infördes. Vi har pekat på en lång rad brister, och många av de problem vi har pekat på har också fallit ut. Sedan vi kom till regeringsmakten har en ny personalkategori införts i personalförsörjningssystemet bestående av icke anställd personal som krigsplaceras med stöd av lagen om totalförsvarsplikt, så kallad GSS/P.

En ny längre grundutbildning införs under 2016 för att de som har genomgått utbildningen ska kunna krigsplaceras. Regeringen har också beslutat att Försvarsmakten får kalla in totalförsvarspliktig personal till repetitionsutbildning, vilket också har genomförts.

Regeringen har beslutat om att Försvarsmakten under 2016 ska säkerställa att krigsförband är fullt bemannade med krigsplacerad personal. Det handlar om konkreta placeringar och att enskilda får besked om sina krigsplaceringsorder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har vi den översyn eller utredning som genomförs under Annika Nordgren Christensens ledning och som ska presenteras i slutet av augusti. Den bygger på att vi anser att det nuvarande systemet inte håller enligt de kalkyler som var ursprungliga.

Vi anser inte att förbandsuppfyllnaden blir den rätta, och vi anser inte att stabiliteten i systemet är som den ska vara. Vi drar därför slutsatsen att någonting måste ske, varför vi har gett direktiv om att man ska titta på de norska och danska blandsystemen, som är särskilt intressanta och där en professionell organisation kombineras med en plikt. Jag ska inte föregripa utredningen, utan vi får återkomma efter augusti då vi har fått utredarens resultat och utgå från det.

När det gäller budgetunderlaget och de korrigeringar som har skett i det från Försvarsmaktens sida och de beslut som Försvarsmakten har fattat kan jag bara säga att det är sådant som bereds i Regeringskansliet. Vi kommer att värdera de förslag som finns och återkomma i budgetpropositionen. Det är så vi kommer att jobba vidare med detta.

Jag kan bara konstatera att det är intressant att Allan Widman väldigt tydligt i debatten, även i tidigare debatter, är mån om att utradera den typ av beslut som den förra borgerliga regeringen stod bakom och att han vill vara med och bana vägen för ett nytt, stabilare personalförsörjningssystem. Det tackar jag särskilt för, som en inriktning i sammanhanget.

Jag hoppas, utan att föregripa något nu, att vi så småningom ska kunna ha en bred majoritet i riksdagen för en stabilisering av systemet. Jag tror att det är nödvändigt. Det handlar framför allt om den grundläggande militära förmågan.

Fru talman! Jag tycker att Peter Hultqvists svar är tillfredsställande på det viset att inriktningen när det gäller en reformerad personalförsörjning tycks vara logisk och korrekt.

Jag vill dock påpeka att det enligt min mening är vad man på juridikens område brukar kalla "fara i dröjsmål". När jag lyssnar till representanter för Försvarsmakten - och högt uppsatta företrädare för den myndigheten - hör jag hur man har en inriktning mot att kunna sätta igång ett kompletterande pliktsystem någonstans kring 2020, det vill säga efter det att den nuvarande försvarsbeslutsperioden har löpt ut. Det är det som får mig att ställa frågan om det kommer att krävas ytterligare utredningar efter att Annika Nordgren Christensen är färdig. Hon har inte fått mandat att föreslå några lagändringar. Likväl hör jag både försvarsministern och hans partikollegor tala om en ny, modern pliktlagstiftning.

Detta sammantaget gör att jag känner en stor oro för att vi under många år framåt inte kommer att kunna ha ett fullt ut användbart och bemannat försvar.

För mig, fru talman, är det också uppenbart att om man inte når upp till mer än hälften av den grundläggande militära utbildning som man har tänkt sig i Försvarsmakten men ändå gör ett anslagsöverskridande, då ryms inte ett fullt ut bemannat, på frivillig väg rekryterat försvar inom den försvarsekonomi som nu finns. Det är därför jag frågar försvarsministern, med avseende på försvarsanslagen, vilka åtgärder han är beredd att vidta för att säkra en fullständig bemanning av det militära försvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Liberalerna, fru talman, fattade på landsmötet, vårt högsta beslutande organ, i november månad 2015 beslut om att på sikt verka för att försvarsanslaget i Sverige uppgår till minst 2 procent av bnp. Vi tror att det är inget mindre än det som behövs om vi ska kunna få vårt försvar bemannat och om vi långsiktigt ska kunna öka vår operativa förmåga.

Försvarsministern förvaltar nu en försvarsuppgörelse för sitt eget parti och fyra andra, och jag kan konstatera att de ekonomiska förstärkningar som skedde i samband med det beslutet mycket snabbt äts upp av fördyringar på till exempel materielområdet. När man gör dessa rockader med Försvarsmaktens anslag - upplöser ett anslag för vidmakthållande av materiel och för över pengar till materielanskaffning respektive förbandsverksamhet - uppnår man precis samma resultat som man ville uppnå med att föra pengar direkt från förbandsverksamheten till materielanskaffningen, men det såg naturligtvis illa ut att man föreslog det från myndighetens sida bara några veckor in i den nya försvarsbeslutsperioden.

Sanningen är som den alltid brukar vara: Vi har i försvaret, herr talman, att leva med det faktum att när vi anskaffar materiel ingår vi bindande avtal med tredje part. Det är avtal som man inte kan komma ur. Fullgör inte staten dem får företagen gå till domstol för att se till att fullgörelse sker från statens sida. Detta förhållande gör att besparingar alltid, när man ska spara, sker på det som just nu påstås prioriteras från regeringens sida, nämligen grundläggande övningsverksamhet och grundutbildning av soldater. Så har det varit historiskt, och att döma av de svar som jag får i dag kommer det att förbli så även framgent.

Herr talman! När det gäller pliktinstrumentet vill jag bara erinra om att det är regeringen som förfogar över beslutet - inte riksdagen.

När det gäller fara i dröjsmål har jag ett antal gånger debatterat frågan om takten i ett eventuellt införande av ett nytt system med Widman. Nu var det år 2020 som någon hade en uppfattning om. När utredningen presenteras i augusti är det i så fall dags att diskutera de praktiska omständigheterna och eventuella tidsplaner. Då får vi återkomma till den frågan.

Viktigt för mig är att när man genomför den här typen av förändringar ska det fungera - det ska inte vara några hastverk, och det ska inte vara några glädjekalkyler. Det var det när det gällde det nuvarande personalförsörjningssystemet, och det är därför vi står här i dag. Så ska vi inte göra en gång till, utan vi ska göra detta grundligt och nogsamt och se till att det fungerar.

Jag gör inga utfästelser om några exakta datum eller någon exakt transportsträcka för att förändra detta, utan vi återkommer till det när vi har alla fakta på bordet. Men jag är väl medveten om att vi måste göra detta i en sådan takt att vi verkligen får stabilitet i systemet. Då går det inte att vänta hur länge som helst eller dra ut på detta i onödan, utan då måste man orka med att komma till beslut. Jag upprepar att jag hoppas på ett brett stöd när vi väl kommer till den punkten.

När det gäller den framtida ekonomin för ett eventuellt sådant system får vi väl diskutera även detta när vi har kommit fram med alla fakta på bordet och när vi kan göra beräkningar, se olika omfattningar och börja diskutera numerärer och system, hur det ska se ut. Vi får ta det då och återkomma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I fråga om att gå upp till 2 procent av bnp kan jag bara konstatera att det kräver 40-50 miljarder. Det är oerhört mycket pengar, och de måste tas fram på något sätt. Jag bara säger att det är en oerhört stor ambition som är svår att realisera. Sedan gäller det också att lägga upp saker och ting så att man verkligen klarar av att leverera - det är minst lika viktigt som att få in pengar i systemet.

När det gäller de olika försvarsmaktsanalyserna av deras pengar, konton och anslag kan jag bara säga: Myndigheten har lagt sina förslag. Vi kommer att bedöma dem och återkomma senare i budgetpropositionen.

Herr talman! Jag är glad att försvarsministern inser att den osäkerhet som vi nu lever med gör att det faktiskt är bråttom att få bemanningen av försvaret på plats. Jag ska också säga som ordförande i försvarsutskottet att det är med tillfredsställelse som jag läser att regeringen nu avkräver myndigheten att göra krigsplacering fullt ut av krigsorganisationen under 2016. Det finns de facto fortfarande rätt mycket resurser kvar i det som kallas värnpliktsmagasinet. Jag är övertygad om att jag kommer att få med mig det övriga försvarsutskottet på en uppföljning av det som försvarsministern nu utlovar, nämligen full bemanning av den svenska krigsorganisationen 2016.

Försvarsministern vill uppenbarligen inte svara på en fråga. Det är helt riktigt, herr talman, att det är regeringen, fem statsråd, som ensamma kan fatta beslut om att återaktivera den svenska totalförsvarsplikten. Mer än så krävs egentligen inte. Men nu talar Peter Hultqvist och hans kollegor om en annan sorts plikt, en modern plikt. Jag uppfattar det som något annat än den totalförsvarsplikt som i dag finns i den vilande lagstiftningen.

Det är därför jag återkommer till om Annika Nordgren Christensens utredning måste följas upp med en ny utredning som också tittar på ändringar av totalförsvarspliktslagen. Om det ska ske, herr talman, ser jag framför mig att vi inte har ett blandsystem i det svenska försvaret förrän någonstans bortom 2020, och det bedömer jag vara ett risktagande i den rådande omvärldssituationen.

Jag tackar försvarsministern för debatten.

Herr talman! Jag har svarat tidigare på detta med totalförsvarsplikt, men jag upprepar: Vi har tillsatt en utredning om en ökad användning av totalförsvarsplikten - det sa jag tidigare - och utgår från den och hur plikt kan användas för att säkerställa rekryteringen när frivilligheten inte räcker. Vi utgår alltså från totalförsvarsplikten.

Överläggningen var härmed avslutad.